av Pianisten

Pianisten
tis, 2021-03-30 - 11:58

@Andrahalvlek vi har ständigt nya projekt i sikte men nu behöver vi hejda oss ett tag för att komma i fas med vardagen. Allt från matinköp till tvätthögar och återvinningssortering ligger back så skall bli skönt att skapa lite ordning igen och få lite återhämtning. Efter det färdigställda projektet i söndags har vi fortsatt att forcera på kvällarna för att röja undan allt byggstök och tillfälligt runtflyttade möbler etc för imorgon kommer städarna så det blir som en riktigt efterlängtad deadline för att få huset riktigt iordning och rent och fräscht igen. Kan hända jag så småningom kommer börja snickra lite på ett sängbord till sonens rum som ett litet mysprojekt när lust och tid faller på.
Som jag skrev i inlägg ovan så är det ju alltid ganska full fart i vardagen nu trots att jag känner betydligt mindre stress och jäkt då det mesta går på rutiner. Det jag kan känna är att tiden går otroligt fort bara, veckorna susar förbi som att livet går på snabbspolning . Jag njuter fortfarande av mitt nya fungerande liv men kanske börjar jag känna att jag hade önskat lite mer tid till att bara vara och göra lite sånt som lusten faller på. Det har ett pris att träna 5 dgr i veckan och jag räknar på att jag lägger ca 10h i veckan inklusive restid och ombyte m.m.
Det har ju bakåt sätt varit ett av mina största bekymmer dock, att jag inte haft nån "fungerande" lust. När inga planer funnits och en dag är som ett blankt papper har jag blivit som lamslagen av alla möjliga val. Jag vill tro att det fungerar mycket bättre nu men samtidigt var det nog väldigt länge sedan jag hade en helt oplanerad dag så jag vet inte riktigt hur jag skulle må nu av mer fria dagar, man kan ju bara prova helt enkelt. Kan också vara så att jag känner den här känslan lite starkare nu när det varit extra mycket ett tag och varje minsta lucka i veckans rutiner varit fyllda. Tror att bara vi kommer lite i fas hemma igen så blir det nog bättre.

Andrahalvlek
tis, 2021-03-30 - 12:48

@Pianisten Jag tänker att vi alla behöver det vi har brist av. Den eviga balansen. I mitt jobbliv och privatliv är det till vardags mycket planering och logistik. Så mycket att jag absolut inte vill ha det så när jag är ledig. Bästa lediga dagen vaknar jag när jag vaknar av mig själv, sen ligger jag kvar i sängen och funderar ”Hmm, vad känner jag för att göra idag?”

Kram 🐘

Pianisten
ons, 2021-03-31 - 13:55

Riktigt trött idag alltså, idag också.. som igår. Mina två kollegor som jag delar våningsplan med är lediga och igår gick ögonlocken plötsligt inte att hålla uppe vid skrivbordet. Så där så man efter ett par minuter vaknade till med ett ryck. Tänk om nån sett mig. Det var för ovanligheten t.o.m lite tunga steg på väg in till gymmet igår.
Ondag idag=träningsfri dag. Skall försöka bara vara lite i eftermiddag. Imorgon är det lite kortare dag på jobbet. Tänkte utnyttja tiden till att förbereda lite inför helgen. Känner att jag kanske tagit mig lite vatten över huvudet inför den stundande långhelgen. På fredag två gäster hemma på middag, nyligen corona-tillfrisknade. På lördag lite knytkalas hemma hos oss också med påsklunch utomhus. Söndag lite umgänge med mina syskon på kvällen. Måndag vandring med några kompisar.
Tänker att jag ska förenkla, förenkla, förenkla och ta dagarna lite som det kommer så kan allt egentligen bli väldigt trevligt. Lite planering och inköp krävs såklart men tänkte att jag drar över det imorgon så kan vi släppa det och försöka njuta sedan.

Pianisten
tors, 2021-04-01 - 13:27

Allting är dagens förutsättningar.
Idag på lunchen kom vi in på tunga samtalsämnen. Cancer, folk som hastigt gått bort, kvarlämnade änkor, barn m.m. När man kommer in på såna här ämnen tänker man fort på vad det är man håller på med egentligen. Tänk om det varit jag, min fru, eller värsta tänkbara, mitt barn. Magen knyter sig av plågande medlidande.
Vad är det jag värderar mest och lägger min tid på egentligen? Hur kan jag bry mig så mycket om materiella ting, stress över att ha iordning hemma, tugga på gym för att uppfylla diverse fåfänga mål. Det enda jag borde värdera och lägga tid på är väl mina nära och kära? Umgås, lyssna, vara mycket mer förlåtande, bita ihop mer, ha överseende med småsaker. Listan kan göras väldigt lång om det man känner när man tänker att något du håller allra kärast kan ryckas ifrån dig på nolltid.
Jag kommer in på detaljer i tankarna. Varför låter jag inte mina barn komma in och sova i vårt sovrum varje natt, håller om dem som det inte fanns nån morgondag. Jo, just för att det fortfarande finns det, det är de förutsättningarna jag har idag. Man kan inte, hur kärt man än håller sina närmsta, leva som Farbror Melker; Denna dagen - ett liv. För med de förutsättningar jag har idag så kommer det fortfarande en morgondag och än så länge en dag när alla mina nära fortfarande är friska. Skulle jag ha båda mina barn i sängen varje natt skulle jag snabbt få en betydligt sämre sömn och tröttheten skulle gå ut över vardagen som fortfarande, med de förutsättningar jag har idag, måste fungera för att jag skall må bra.
Det går att klyva ner många exempel i detalj som förklarar varför man inte "tar vara på livet mer varje dag", för i praktiken gör vi redan det, utefter de förutsättningar vi har idag. Jag går till mitt jobb, för att jag mer eller mindre måste. Man har insett att det till syvende och sist är den enklaste lösningen för att få en dräglig vardag, ge sina barn en god och trygg uppväxt och ha råd att göra vissa nöjen och t.ex utforska världen under en semester. Det går att fortsätta klyva ner sina sysslor. Jag lägger 10h i veckan på träning för att jag hållit på att förstöra mitt och min familjs liv tidigare när jag drack, hade ångest och mådde skit. Träningen är ännu den enda vägen jag hittat som tagit mig ur det där och till syvende och sist har det trots allt gjort att jag kan ta tillvara på mer av mitt liv och mina nära och kära.
Allting är så komplext så det går inte att förenkla så mycket som man önskar. Lätta och ytliga lösningar finns bara på film. Det handlar alltid om de förutsättningar vi har idag.

Pianisten
tis, 2021-04-06 - 16:24

Påskhelgen blev över förväntan, förplaneringen gav verkligen resultat. Trots inbokade aktiviteter varje dag så höll sig ett bra lugn genom hela helgen och allt blev väldigt trevligt, jag och frun höll också ett gott samarbete i alla bestyr. Jag slås gång på gång nuförtiden av hur nya situationer faller på plats och att gamla problem man oroar sig för inte uppstår.

I söndags var det en inplanerad träff med mina brorsor och vi hade också en väldigt trevlig kväll. Bakåt sett har det alltid blivit friskt när vi umgåtts, vi har väl alla fått en svag ådra för alkoholen. Jag tyckte inte det var några problem nu att hålla i min egen lite högre avhållsamhet trots umgänget men det blev lite mer än normalt.
Jag ifrågasätter ofta nu, de gånger jag dricker om det finns någon mening med att ta ett glas till som denna gången när det började bli sent och diskussionerna blev mer och mer fyllesnack hos de övriga så tackade jag för mig och cyklade hem. Kände mig både klar, glad och nöjd.
Dagen efter blev jag givetvis ändå påmind av mitt känsliga huvud att det blivit lite mer än normalt så jag utgick inte starkt. Men dagen bättrade sig ganska snabbt och vi kom ut en sväng. Kvällen avslutades med Padel och jag kände mig i princip återställd när det var dags för kudden.

Det som slår mig mest en sån här, nuförtiden dock ovanlig "dagen efter-dag", trots att det var relativt sparsamt är tankarna. Jag känner så väl igen dem från den föregående tiden. Jag blir lite mer inåtvänd och börjar ifrågasätta små saker. Är detta meningen? Trivs du med det här fyrkantiga livet? Varför håller jag på och tränar som en tok, vill du inget större med ditt liv? Den där känslan av en liten underliggande oro, otrygghet, att vara instängd, vilja ut, ha spänning, kickar och äventyr. Såna där tankar som inte är rationella och leder till dåliga, kortsiktiga, oplanerade beslut.

Det som trots allt gör mig lugn mitt i alla skumma känslor är att jag snabbt avslöjar dem. Hur tydlig kontrasten blir till mina numer vanliga tankar och sambandet man så lätt ser med att ha druckit lite mer. Det här är inte jag, mina egna tankar, det är den där alkoholens hormonella hjärnspöken. Och jag hanterar dem, ungefär som meditation, en tanke kommer, jag noterar den och släpper den vidare.

Var det värt det? Det plågar mig lite att inse att det inte längre är det. Vi hade en jättetrevlig kväll men jag hade haft ännu trevligare med mindre dricka. Det plågar en när man måste inse att sånt som betytt väldigt mycket förr inte längre har samma betydelse. Det är som att springa mot en oas som är väldigt bekant men när man kommer fram så har vattnet torkat ut. Man kollar från olika vinklar och håll och försöker hitta det man kommer ihåg med det finns inte längre.
Jag tänker att tiden får ha sin gång här också, åter igen. Nya bättre erfarenheter får med tiden byta ut de gamla.

Andrahalvlek
tis, 2021-04-06 - 19:53

@Pianisten skrev:"Det här är inte jag, mina egna tankar, det är den där alkoholens hormonella hjärnspöken. "

Fy vad läskigt att de tankarna kom direkt. Men du hanterade dem helt rätt. Titta på dem, släpp iväg.

Jag tänker att var sak har sin tid. Jag är helt onostalgisk. Nu är nu och vad mår jag bäst av? Jag hade högklackat på fest förr, skulle aldrig falla mig in nu 😂 Jag är numer så kvällstrött att kl 23 åker jag hem. Thats it. Man missar ingenting de sista timmarna ändå. Been there done that.

Kram 🐘

Pianisten
ons, 2021-04-07 - 11:37

Nostalgi, bra ord. Det är väl det man känner när man vill göra sånt man alltid gjort, med dem man alltid gjort det med. Och om man gått igenom en ganska snabb personlig förändring så är det klart att en hel del nostalgiska bilder hänger kvar innan allt kommit ikapp nuet och man börjar förstå vad man inte längre vill.
Mycket hänger ihop med människor för min del. Lustigt nog, nuförtiden så känner jag mig mer och mer social, det som var en av mina största rädslor att förlora helt om jag minskade drickandet. Har länge identifierat mig som i grunden introvert men med ett visst socialt behov. Vet inte riktigt vad jag är längre, det jag vet är att jag faktiskt uppskattar att vara mycket med människor. Nån slags hybrid, eller som vanligt när man börjar tänka för svart och vitt, även detta är såklart en gråskala där jag förmodligen befinner mig närmare mitten än jag trott. Även om jag inte alltid är den som tar ton och för samtalen utan mer lyssnar och iakttar så trivs jag i grupp.

När tiden och man själv förändras så påverkar det ens relationer och det man har och har haft gemensamt. Jag vill inte slå mig för bröstet men jag känner på ett sätt att jag tagit mig igenom en resa och fått en erfarenhet som inte så många i min ålder gjort än.
Alkoholen är utbredd och normaliserad i hela samhället. Majoriteten av människor förknippar alkohol med mer eller mindre de flesta nöjen som semester, umgänge och avkoppling. Om jag är den nu som drar åt ett annat håll så finns såklart en risk att man hamnar lite utanför den där gruppen, åtminstone den gruppen man känt att man tillhör och har nostalgiska minnen med. Det är väl fullt rimligt att det inte ÄR helt lätt till en början att ha sin plats i den nya världen, vara beredd att ge upp vissa gamla "nostalgiska" umgängen och välja en helt ny väg på egen hand. Man får väl försöka sitta ganska still i båten och tänka att tiden kommer hjälpa till genom små aktiva val längs den vägen som man ständigt lär sig man mår bäst av.

Pianisten
ons, 2021-04-14 - 13:54

Lite likgiltig idag. Trött och matt. Har sedan några veckor legat i en period av satsning på större styrkeökning efter årets början av stillastående i diverse seglivade små förkylningssymtom. Ställt undan vågen och äter mer och fritt för att få i mig tillräckligt med energi, det är bra med ett visst överskott för att svara som bäst på träningen. Det går väldigt bra också. Gör stora framsteg i flera lyft. Mycket träningsvärk om dagarna och säkert en viss faktor till min matthet. Samtidigt väldigt frustrerad också, börjar få problem med vissa skador. Haft smärta i en armbåge länge nu och en ibland uppdykande och påtaglig smärta i nacke ner i övre ryggen. Men träningen går för bra nu för att pausa. Känner inte att smärtorna hindrar mig att ta i på träningen, den känns mest efteråt. Kluven som ett vedträ. Borde pausa och låta smärtorna läka men vill inte pausa i min medvind.

Har tackat ja till ett uppdrag som tar min energi lite nu också. Skall vara pianist på en studioinspelning nästa vecka. Hatar att jag känner sån press. Det var längesedan jag spelade offentligt nu. Jag är självsäker i min talang, men när jag skall prestera låser det sig. Jag blir osäker. Nervös. Framförallt på studioinspelning. På en livespelning gör inte en felton något, den är historia så fort den är förbi. I studion måste det bli perfekt, varje ton, en inspelning som kan spelas om och om igen. Skall försöka förbereda mig med underlaget jag fått. Brukar göra att stressen släpper lite.

Vilodag i eftermiddag. En väldigt vacker och solig dag här på västkusten. Längtar hem till soffan nu och göra "ingenting" ikväll.

Pianisten
tors, 2021-04-15 - 13:40

Det gick sådär att göra ingenting igår. Eller, det blev inte så mycket gjort egentligen men den där bilden av att bara falla ned i soffan på studs blev inte av, trots att jag var så trött på vägen hem från jobbet så jag blev orolig för min bilkörning på den knappt 10 min långa resan.
Jag började med att träna lite inför studioinspelningen, kände att jag behövde det för att lugna mig lite, jag visste att senare igår hade jag aldrig orkat ta tag i det. Sen var det de vanliga bestyren med kvällsmat och vardagsplock. Kom väl till soffan runt halv åtta-tiden och där stannade jag till jag började nicka framför tv'n.

Känner mig matt idag med, kan bara hålla ett kort fokus nån timma på morgonen sen dalar det fort fram till lunch, därefter blir arbetsuppgifterna riktigt tunga. Känner att jag börjat måla in mig i ett hörn. Just nu "fungerar" det fortfarande men det ligger för ofta på rött. Det räcker inte med avkopplingen den där sista timman framför TV'n, jag skulle behöva ett brake nu. Det mest stressande är att jag inte ser den luckan framför mig inom rimlig tid. Jag behöver helt enkelt TA det breaket och bryta mitt veckoschema. Problemet är nog trots allt att det är för mycket av det goda nu. Det jag VILL göra. Jag älskar min träning t.ex men den tar otroligt mycket fritid. Vi har påbörjat planer för trädgården inför våren, jätte inspirerande men man ser redan framför sig att man behöver lägga all ledig tid på det också för att komma någonvart innan sommaren är här. På lördag förmiddag, hittills min enda helt fria dag, skall jag efter lång väntan och längtan påbörja en kurs för att ta Grönt-kort i golf. Det skall bli jättekul, verkligen. Men nu måste jag nog på allvar stanna upp och rannsaka mitt schema. Vad skall jag förändra nu innan det spricker.

Lustigt, just i denna skrivande stund ringde en kund, en kund som blivit en vän. Vi kommer ibland in på djupet, om livspusslet, relationer, våra gemensamma psykiska utmaningar. Öppna och ärliga samtal. Kände nu vilken upplyftande känsla det var att prata av sig, berätta för någon om hur det verkligen var idag. Innanför det vanliga skalet, tugget -"Hur är läget idag? -Jorå, de e bara fint..."

En liten glimt av glädje och tacksamhet i denna dag av många frågetecken.

Andrahalvlek
tors, 2021-04-15 - 13:52

@Pianisten Balans, balans, balans, den eviga balansen. Plus och minus, yin och yang. Ibland är det enda rätta att även boka av roliga saker. Jag brukar tänka att jag blir intryckstrött. Jag blir trött av alla intryck, och behöver pausa min hjärna lite. Bara sitta på en stol och fånglo i tomma intet. Meditation skulle du må bra av tror jag 🙏🏻

Kram 🐘

Pianisten
fre, 2021-04-16 - 16:07

Balans? Vad är det? Nä det är väl inte min starka sida. Även om jag känt en balans det senaste året som jag inte upplevt innan så tror jag det lett till att jag provar att flytta gränsen lite längre fram omedvetet nu med jämna mellanrum eftersom det är en ny känsla för mig att det fungerar. Och det är en farlig utveckling känner jag.
Jag är ju en person som inte riktigt klarar av en dag utan planer. En person som vill ta tillvara på varje dag och känna att varje stund är meningsfull. En dag att bara vara känns som bortkastad. Problemet är att om jag väljer att sätta mig på en stol och glo så kopplar jag inte av för då börjar mina tankar studsa, vilket ju leder in på nyttan jag förmodligen hade haft av meditation. Är jättenyfiken på det, framför allt vad det kan åstadkomma över tid. Har bara inte tid. 😂
Jag får väl distrahera mig på andra sätt så länge. Nått jag kan njuta av är att städa garaget. Precis som stereotypen så är det mitt skötebarn som ingen annan bryr sig om. Alla verktyg har sin plats, skruvar sin låda. När det har varit lite projekt igång och det ligger lite utspridda saker överallt kan jag verkligen finna ro i att gå där inne själv, hänga upp saker på sin plats, samla ihop lösa skruvar och spik, sortera och lägga i sortimentlådor. Mm

Torn
fre, 2021-04-16 - 16:22

Hej! Det var en av de största vinsterna jag har upplevt sedan jag blev nykter. Att kunna njuta av att bara vara. Förr hade jag en ständig rastlöshet och hade väldigt svårt för att inte göra något. Det var likadant de första 6-7 månaderna efter att jag hade blivit helt nykter. Rastlösheten ville inte släppa riktigt. Hoppas du hittar dit, för det är en väldigt skön känsla tycker jag.

Pianisten
mån, 2021-04-19 - 11:34

Ja @Torn, kanske har du rätt. Å andra sidan har jag alltid varit en rastlös själ ändra sedan barn/ungdomen. Och just den där konstiga problematiska rastlösheten där det inte fanns någon lust. Jag minns det väl, trampade runt hemma, stirrade ut genom fönsterna , inne i mina tankar. Min pappa sa till mig, "-du tänker för mycket, du måste ta dig för något"
Idag verkar det problemet försvunnit och jag tycker jag har mycket mer lust. Det kan också hänga ihop med att jag har mindre tid att stanna upp och fundera nu i det högre tempot. Om jag får lust till någonting idag är det ofta så att jag inte har tid att göra det just idag, för jag har något annat planerat, som min träning m.m. Därför hinner jag under några dagar samla på mig små saker jag har lust till, tills nästa gång jag har en oplanerad dag. Kan vara en orsak.

Måndag igen då. Har känt lite dippar senaste dagarna. Lite låg. Känslan av att gå till jobbet imorse var t.o.m lite motigt, väldigt ovanligt. Försöker inte foka på det. Tugga vidare. Tror det hänger ihop lite med inspelningen i eftermiddag. Det har som väntat hängt över mig, en liten känsla i maggropen som gör sig påmind så fort jag stannar upp lite.
Jag vet att känslan inte är rationell och jag provar lite KBT strategier för tillfället. Har precis gjort ett "värsta tänkbara scenario" utredning. Jag har lyckats härleda alla tänkbara scenarion till någon positivt, t.o.m det värsta scenariot. Jag skall bara försöka få det att nå magen också.

Pianisten
tis, 2021-04-20 - 14:02

Lyckoparadoxen.

Inspelningen är avklarad och igår kväll kände jag mig tillfreds och rofylld igen. Blev dock irriterad på frun när jag kom hem och kände mig lite urladdad och jag annonserade att jag behövde lite vila och återhämtning. Visst var det lite småstökigt men inte värre än att det gick att ta vid senare tillfälle. Frun däremot var uppstressad och sprang runt hemma och plockade och smågrymtade så jag minsann inte skulle ha gott samvete. Denna tvåsamhet av utmaningar...

Igår lästa jag en liten artikel om den moderna tidens mode. Självhjälp. Personlig utveckling. Livscoaching. Positivt tänkande etc och forskning som visar hur kontraproduktivt detta är. Känns väldigt rimligt med tanke på hur många såna här böcker jag själv testat genom åren utan resultat. En sak som fångar mig i artikeln är det här att allt ska utgå ifrån jaget idag. Jag ska må bra, jag skall utvecklas, jag skall stå upp för den jag är och kräva min rätt som individ. Väldigt mycket pekar på precis tvärtom att det är när vi helhjärtat ger till andra och visar hänsyn och omtanke så vänder det till glädje hos dig själv. Det känns som att det helt glömts bort idag.

Lyckoparadoxen, ett uttryck som också var med i artikeln och jag vet att jag hört tidigare. Tydligen ett väldigt gammalt uttryck från gamla filosofer. Verkligen bra, enkelt och när man tänker efter, självklart,

"Du kan inte uppnå lycka genom att ha lycka som mål."

Också väldigt logiskt när jag tittar tillbaka. Tror det kort och gott handlar mycket om att göra det man blir glad av men samtidigt måste det finnas en känsla att göra "rätt för sig" i det. Fokuserar du bara på dig själv och att din glädje är viktigare än allt så kommer det finnas en känsla av skuld med. Din glädje måste nog innehålla just sånt där som omtanke, hänsyn och medmänsklighet. Även, återigen en acceptans för att konstant glädje inte existerar. För alla finns en vardag som fyller upp majoriteten av vår tid, då vi ska samspela i samhället, vår klan som det flockdjur vi är och det måste också fungera. Om allt annat får stå åt sidan, för din glädje, din sökan efter lycka så kommer du aldrig finna den.
Jag kan finna ro, lugn och avkoppling i min fantasibild av att sitta helt ensam, i solnedgången, på varm sand, på en strand långt bort på andra sidan jorden, bort från alla krav och måsten. Men jag kommer aldrig bibehålla en lycka genom att stanna där.

Pianisten
tors, 2021-04-22 - 16:31

Idag är ingen bra dag. Kärleken den kärleken. Känner mig arg och besviken men det jobbiga är att det bara bygger på vad jag tror. Jag vet inte säkert. För att veta måste jag ställa frågan och det är jobbigt för jag kan ha fel. Istället går jag och bygger upp ilska utan att veta, fruktansvärt orationellt. Min känsla har dock haft rätt på denna punkten förr så det finns en hel del substans. Det är egentligen inte så allvarligt, men om det är så är det ett svek mot det vi kommit överens om. Att satsa och ansträng oss efter den senaste krisen. Att hon väljer andra alternativ framför att få det att fungera för oss. Jag förstår det inte.

Sländan
tors, 2021-04-22 - 17:37

@Pianisten du måste fråga så du får klarhet. Även om du har haft rätt förut så betyder det inte att du har de nu. Det finns inget som är så psykiskt jobbigt med ovetskapen. Tänk om det inte är så som du tror, vilken lättnad för dig.
💕 sländan

Pianisten
fre, 2021-04-23 - 09:03

Ni har såklart rätt. Och jag frågade igår. Det visade sig tyvärr att jag hade rätt igen. Som sagt, det var inget väldigt allvarligt men jag blir väldigt besviken när vi sagt att vi ska satsa. Det ledde åtminstone till en diskussion som tillslut efter många turer ledde till nån form av samförstånd.
Hon menar att hon känner sån press att möta de behoven jag saknar. Pressen leder till att det låser sig. Jag tycker inte det är riktigt rättvist för jag jobbar hårt med att ha acceptans och tålamod just för att hon inte skall känna press, framförallt nu efter vår "nystart". Hon menar att mycket sitter sedan gammalt. Det kan jag ju tyvärr inte göra något åt nu att jag haft sämre sätt förr att påvisa min missnöjsamhet. Om vi ska satsa igen tycker jag att hon måste se till nuet, sen förstår jag att gamla känslor kan sitta kvar länge.
Vi fastnar i meningslöst tjafs och ordklyveri. Jag sa att jag tycker inte hon har ansträngt sig på ett sätt som visar att hon vill satsa så som vi sa. Jag menar att kanske med lite vilja så kan man vända den pressen till att knyta näven och ta tag i sin egen del av planhalvan. På samma sätt som att all stress inte behöver vara negativ. Hon menar att press och stress är helt olika samma saker. Jag känner att hon väljer att hitta luckor bara för att inte försöka förstå.

Vi tuggar vidare.