av Pianisten

Pianisten
tis, 2021-06-15 - 12:58

@Charlie70, ditt svar gläder mig. På ett sånt inlägg förväntar man sig svar i stil med "du lever bara en gång" "vänta inte, följ ditt hjärta" osv. Man önskar ju att livet var så lätt att man alltid borde lita på sina känslor och det aldrig finns något att förlora på att satsa. Tyvärr är det ju inte sant men man hör ju sällan om de som följt sitt "förnuft" och stannat kvar i något, det är inte en rolig story.
Av någon anledning verkar ju människan ha svårt med att vara nöjd och tacksam över det man redan har utan kollar ständigt efter grönare gräs.

Pianisten
mån, 2021-06-21 - 16:27

Finns det egentligen några rätta grunder att dricka på? När man gör försök att gå från missbruk till att dricka kontrollerat sätter man gärna upp små listor där det skall vara "legitimt" att dricka. I mitt fall blev den grunden tillslut till dagar, det är ok på fredag- och lördagskvällar, med vissa väl avvägda undantag under semestrar och dylikt. Trots kanske lite diffusa gränser utifrån sett så har detta fungerat både länge och väl nu och jag har slutat oroa mig för att det skall leda mig in i fällan igen men jag släpper såklart aldrig garden och blir nonchalant.

I fredags kände jag dock i maggropen att det egentligen var ett dåligt läge att dricka på. Jag kände mig nere, lite ledsen, instängd och olycklig. Jag hade varit och tränat i vanlig ordning, kom ut och det var ett toppenväder. Fick lite plingar på mobilen från diverse sociala appar och noterade vänner och bekanta som samlats för socialt umgänge i solen. Jag skulle hem, hem utan planer, till det där standard-mässiga fredagsmyset med familjen som jag oftast tycker om, men idag, i jämförelse med välden utanför kändes den så instängd. Jag ville ut, träffa folk.
I min fantasi ville jag bara ringa hem, säga att jag kommer inte, åka och sätta mig på en uteservering, mingla och känna folkets brus. Men så fungerar det ju inte, jag har lika stort ansvar för mina barn och har ingen rätt att komma och gå som nån utekatt. Jag kvävde fantasin och körde vidare hemåt.

Då tänkte jag tankar som störde mig, att det åtminstone var fredag och jag skulle få kväva lite av dessa känslorna med några öl på min uteplats och på den vägen segla bort lite från tristessen. Jag planerade alltså att använd alkoholen för att dämpa lite jobbiga känslor. Trots avslöjandet av mina skamfyllda tankar så kunde jag inte stå emot dem. Jag fick njuta en stund av ett par öl hemma i kvällssolen, tittade upp mot himmelen och fastnade lite i mina vanliga tankegångar om vad som är "the bigger picture".
Lite senare efter den ännu mer fantasilösa tacomiddagen satt vi i soffan och konstaterade att det inte fanns ett enda kul program på TV. Satte på en animerad barnfilm i brist på annat och uttråkningen fullständigt översköljde mig som bar mig åt att ta ett par öl till i soffan. Konstaterade vid runt 9-tiden att min fru låg och blundade i andra änden av soffan. Jag hade redan druckit nån öl mer än vanligt och kände att jag bara ville få dagen ur välden så jag gick oannonserat in i sovrummet och slocknade utan att bädda upp på överkastet.

En lite orolig själ följde med mig vidare under helgen, vi hade en ganska trevlig och avkopplande lördagen bl.a på stranden och till kvällen delade jag och frun en flaska mousserande vin också plus ett par öl för min del. Jag noterade att det var lite mer än vanligt även då men känslan var åtminstone inte destruktiv.
Inte förrän söndag kom väl de riktigt tankeväckande måendet. Jag hade som vanligt varit iväg på min morgonträning, hemma gassade solen och värmen närmade sig 30 C°. Vi behövde andrum och packade hela bilen för stranden igen. Det blev det största antiklimax för ungefär efter 5 minuter nere på stranden efter allt nedkonkande av ett par dussin attiraljer så drog ett sånt förfärligt oväder över oss att vi nätt och jämt hann rädda våra saker från att blåsa iväg och rädda oss själva och våra grejer i bilen från spöregn. Väl hemma igen hade vi lagt närmare en timmas slit fram och tillbaka helt bortkastat och jag var riktigt förbannad på vädret, något som jag överhuvudtaget inte har någon makt att påverka.
Eftermiddagen blev jobbig. Jag var på ett rysligt humör sedan och fastnade i en sinnesstämning jag kände igen väl men inte behövt kämpa mot på länge. Den där oroliga rastlösheten av total olust och irritation. Det obehagliga var att den så snabbt väckte liv i det gamla livet av plågande minnen. Bortkastade semestrar och ledigheter som tillbringats i denna fruktansvärda känsla som motas med alkohol. Känslan som växer till ångest ju mer handlingsförlamad jag blir. Om två veckor börjar nästa semester, tänk om.......

Jag försökte tänka rationellt. En skitdag är ok! Lugna ner dig! Strunta i rastlösheten. Låt dig ha olust, det är ok! Och ingen tvingar dig att göra nått, du behöver faktiskt inte göra nått!
Efter lite jordgubbar och glass var det nästan som att mitt taskiga humör över alla meningslösa ting blev till komedi som jag och frun började skämta ironiskt över och skrattade lite tillsammans. Vi grillade och käkade en trevlig familjemiddag innan jag läste en lång godnattsaga för barnen. Med godisskål, chips och cola avslutar jag och frun sedan kvällen med vår favoritserie och snudd på fortfarande märkligt så är tankar på alkohol som bortblåsta när helgen närmar sitt slut.. En ny vecka startar igen av ordning och reda, pengar på fr... nä just det, torsdag denna veckan!

Torn
mån, 2021-06-21 - 18:41

@Pianisten Hej! Hur lång period har du haft utan att dricka en droppe alkohol i ditt vuxna liv? Och vad var det som gjorde att du inte ville fortsätta helt utan alkohol?

Anledningen till att jag frågar är för att det känns som du aldrig har fått uppleva fördelarna med att inte dricka alls. De riktigt stora sakerna som många upplever efter ca 6 månader helt utan alkohol. För mig ser det ut som om alkoholen fortfarande har makten över dig. Och det ser lurigt ut, riktigt lurigt. Bra att du skriver och reflekterar över dina dryckesvanor här! Med en stenhård koll så borde du kunna undvika att det går åt fel håll i framtiden.

Ha det bra!

Nykter2021
tis, 2021-06-22 - 11:14

@Pianisten Jag skriver normalt inte mycket i andras trådar men jag läser väldigt mycket. Det du beskriver låter för mig helt normalt när familjelivet rullar på. Ibland behöver man lite variation på ”tacofredagarna”. Fint att du delar här så öppet. Allt är inte hej hopp och enkelt. Ibland är livet helt enkelt tråkigt och tråkigt är bra när vi är nyktra. Tråkigt är ingen bra känsla att dricka på men nu har du känt på det och funderar över semestern. Där har du en mening med helgen som gick! Tack igen för att du delar!

Pianisten
tis, 2021-08-17 - 16:01

Hej forumet. Tillbaka från en lång sommarpaus, kändes skönt att vila tangenterna lite, både från jobb och inre reflektioner.
Tack @Torn för ditt tidigare inlägg, frågor jag kommer fundera på. Tack @Nykter2021 för din påminnelse att livet går upp och ner, det är ju den dynamiken som särskiljer en bra dag också! Tack @Andrahalvlek för midsommarhälsningen!

Semestern är till ända för ett par veckor sedan, rofyllt att vara tillbaka i sin struktur. Jag är inte så bra på att vara långledig. Hittar inte riktigt balansen mellan att koppla av och aktivera mig, det ena gör mig rastlös och för mycket av det andra gör mig stressad.

Alkoholkontrollen är fortfarande helt i sin ordning efter ännu en semester men jag är inte nöjd med antal extra tillfällen jag valde under ledigheten. Jag har förstått att allt handlar om vilka sociala sammanhang jag är i, min omgivning.
Vissa tillfällen har jag känt varit värt det, stunden har gett mig något, glädje, energi, skratt. De andra stunderna har jag reflekterat mycket över nu, vissa umgängen där jag upplevt att jag druckit bara för att inte ha tråkigt i sällskapet. Under en campingresa längtade jag flera gånger efter att bara gå undan, lägga mig avskilt på en skön plats och läsa en bok, men jag kände mig tvingad att umgås med våra vänner vi åkt tillsammans med. Varje kväll satt vi bara runt ett bord och småpratade, alla med dryck i glasen och jag sällskapsdrack mer eller mindre för att orka vara social och få ut nått i sällskapet. Efter campingen insåg jag hur galet det är att åka med ett sällskap där jag känner mig manad att dricka för att ha trevligt när jag själv egentligen uppskattat semestern med bara min familj mycket mer.

Jag har förstått att mitt behov av att inte avstå sociala sammanhang är rotat djupt från barndomen, från en tid när jag var ofrivilligt utanför, inte blev bjuden, inte var en del av någon grupp. Under tonåren hittade jag väl en lite bättre trygghet i mig själv men lärde mig också att anpassa mig till omgivningen för att komma in i gruppen, något som följt med som min lösning. Jag tror det är en stor grund i att jag inte kan tacka nej så fort en social invit uppkommer, en rädsla att tappa de relationer jag kämpat att bygga upp under lång tid. En så stor rädsla att jag inte ens ifrågasätter vad jag själv egentligen uppskattar med umgänget.

Precis som @Torn skrev och jag själv också varit ärlig med från början har mitt fortsatta alkoholintag ett pris jag är väl medveten om. Det räcker att jag går bara lite utanför mina vanliga ramar så mår jag inte bra av det. Det föder på rastlösheten, gör mig orolig, skapar tomhet och känslan av instängdhet. Därför måste jag alltid fortsätta ifrågasätta mina val och framförallt välja de tillfällen jag fortfarande upplever ger mig något. Att dricka av något slags gruppbehov är ju galet och det är på tiden att rannsaka mina relationer. Om jag känner mig manad att dricka för att uppskatta umgänget är det väl knappast en relation jag behöver vara rädd att mista. Jag menar, jag vill ju inget illa, bara vara mig själv. Min gräns är som en vågskål jag valt att fortsätta balansera och den är definitivt inte värd att lägga på sånt jag inte ens själv uppskattar.

Nu har jag njutit av två helt nyktra veckor och kommit tillbaka till ro och börjar känna igen mitt klara sinne igen. Vi fortsätter med nya insikter dag för dag och fortsätter vandra livets slingrande vägar.

Hoppas alla mina forumvänner haft en fin sommar!

Andrahalvlek
tors, 2021-08-19 - 23:14

@Pianisten skrev:"Varje kväll satt vi bara runt ett bord och småpratade, alla med dryck i glasen och jag sällskapsdrack mer eller mindre för att orka vara social och få ut nått i sällskapet. "

Det där en viktig sak att komma fram till. Jag tror inte heller att jag hade haft behållning av det, och absolut inte nykter. Jag tänker att ett sätt kan vara att hitta på mer aktiva sätt att umgås med sina vänner, så man slipper bli sittande och bara dricka. Man dissar inte vännerna men föreslår andra sätt att umgås, vidgar vyerna lite. @Se klart nämnde lunchbjudning, vilket lät kanon. En del umgås över brunch också. Själv föreslår jag gärna långa promenader, men det funkar typ bara på tu man hand.

Sen tror jag inte att man ska tycka att det är så tabu att dra sig tillbaka när man har behov av det. Men man behöver kanske göra det några gånger för att känna sig bekväm med det. ”Ni får ursäkta mig, men nu behöver jag lite egentid med mig själv efter en lång dag.” Skulle de tagit illa upp om du sa så?

Skönt i alla fall att ditt sporadiska drickande inte har spårat, varken vid enstaka tillfällen eller i antal över tid.

Kram 🐘

Se klart
fre, 2021-08-20 - 00:29

Hej Piabisten och välkommen tillbaka efter sommaren. Som @andrahalvlwk skrev så har jag erfarit samma sak som du, den där rastlösheten och faktiskt-tristessen som uppstår när man känner sig ”klar” men kvällen ska fortsätta. På precis samma sätt.
Jag har med tiden lärt mig att när jag/vi är familjen här, så drar jag mig tillbaka. Säger att jag tar tidigare kväll, vill läsa, se en serie. Det går jättebra, tror t om mina barn tycker det är skönt för mig- och uppmuntrar. Det är svårare i vuxen-umgänget och jag känner som du skriver, också en rädsla att bli utanför, inte höra till? Det är stora steg att välja nykterhet och kanske i någon mån välja bort sociala aktiviteter. En del av mina vänner dricker visserligen gärna, men när vi ses är ser mycket mer än alkoholen. Närhet och umgänge, allt det som vi ju behöver. Jag funderar mycket på de här sakerna, i sommar inte minst.
För just mig är det inget alternativ att dricka för jag kan inte, det skulle sluta i katastrof- inte nästa vecka, men kanske nästa år. Så jag måste hitta andra sätt.
Det är fint att du delar med dig, betyder mycket att känna igen sig. Kram.

Pianisten
fre, 2021-08-20 - 15:35

Hej på er!
Ja, att hitta nya vägar med det sociala livet utan alkohol är nog en lång omställning. Hos väldigt många som inte hamnat där vi hamnat (eller insett att de är på väg dit) så är ju alkohol en näst intill självklar del vid många sociala tillfälle som man inte kan påverka nämnvärt. Att komma till den insikten jag gjorde nu under sommaren, att vissa umgängen egentligen inte ger mig något utan alkohol är också lite smärtsamt men också ett uppvaknande så jag kan fortsätta skapa förändringar som tar mig vidare framåt.

Pianisten
lör, 2021-08-21 - 21:36

Idag gjorde jag det, tackade nej.
Hade en fantastiskt start på dagen, ute på en tidig golfrunda med en vän. I sol och morgondagg. Ett perfekt socialt umgänge i min smak kring en aktivitet. Min golfvän frågade om inte familjerna skulle ses ikväll på lite middag. Samma familj vi var och campade med faktiskt. Spontant kände maggropen nej, jag vill inte. Jag ser framför mig hur vi blir sittande vid bordet efter maten och jag dricker mer än önskat bara för att orka delta med intresse igen.
Något säger samtidigt i mig, nej, du kan inte tacka nej, du har ingen rimlig anledning att säga nej, antingen får du ju ljuga eller framstå som väldigt märklig och otrevlig som "bara inte känner för det" Jag velade i timmar fram och tillbaka, min vän väntade på svar sedan länge. Jag berättade för min fru hur jag kände och det var så skönt för det visade sig hon kände precis likadant.
Jag tog samtalet, sa att familjen var lite trötta och att sonen skall upp tidigt imorgon för fotbollsmatch. Vilket är sant fast jag kanske skruvade lite på tiden till det tidigare så det lät mer rimligt att en sen kväll var olämpligt..
En stor sten lättade från bröstet, jag kände en sån avkoppling med en kväll bara med familjen att se fram emot.
Plötsligt blev helheten av dagen fulländad.
Tillbringade resten av eftermiddagen i vår köksträdgård som balsam för själen. Tagit vara på massor av gott som varit moget ett tag och som hängt över mig att allt snart går till spillo. Fryst in örter och vinbär. Hängt upp chili på tork. Gjort hemmagjorda soltorkade tomater. Fyllt backar med potatis och morötter i källaren. Helt underbar känsla.

Kvällen blev jättefin också. Barnen fick varsin godispåse vid tv:n och jag och frun blev sittande själva vid middagsbordet på tumanhand. Vi hade en jättefin pratstund om varandra, hur vi mår, hur vi har det, planer för framtiden. Kan knappt minnas vi haft såna samtal förr. Vi har faktiskt haft det mycket bättre en längre tid.
Nu ska vi också äta lite godis och kolla på en serie.
En riktig toppendag ❤

Andrahalvlek
lör, 2021-08-21 - 21:54

@Pianisten Svinbra! Du gjorde något åt skavet, och överdrev bara litegrann för att få till ett ”nej tack”. När du har gjort liknande 10 gg känns det plättlätt. Allt man övar på blir man bättre på.

Det är en balansgång, man vill inte verka otrevlig och otacksam men det finns alltid olika sätt att uttrycka sig på. Jag har numer mycket lättare att svara att jag inte har lust eller inte orkar, men då är jag noga med att komma tillbaka till vännen ifråga lite senare och föreslå en annan aktivitet som passar mig bättre.

Kram 🐘

Pianisten
mån, 2021-08-23 - 16:47

Ja, det är verkligen läskigt att börja gå emot sina impulser och rädslor. Samtidigt som jag upplevde allt det positiva jag kände efter beslutet i lördags så skriker tankarna ut massa terror i efterhand att jag gjort fel.
Som lite KBT sitter jag här och försöker bena ut detta. Vad är rädslan, vad är det värsta jag tror kommer hända? Om det faktiskt skulle hända, vad händer då..? och sen..? osv.
Att klyva isär saker kan både vara effektivt men svårt. Ord som ploppar upp är ensamhet -> inte vara omtyckt -> skam?
En sak jag kommer på då är, att vara ensam och att inte vara omtyckt förutsätter inte varandra. Jag kan välja själv att vara mer ensam men ändå vara omtyckt. Jag kan tacka nej och ändå vara en bra människa. Jag har fler saker som gör att man kan tycka om att vara med mig än den jag vill försöka framstå som på en parmiddag t.ex.

Sen bara för jag inser det så blir det inte enkelt. Jag tror inte det spelar någon roll hur stor självkänsla man än har, att tacka nej till en inbjudan face-to-face är inte lätt. Särskilt inte när inbjudan är exklusivt bara dig eller din familj.
Jag tänker som du säger @Andrahalvlek att det blir en träning att göra det. Våga, göra och sen blir det lättare för man blir bättre på det. Att komma på någon typ av personligt standardsvar är nog bra. Nått som känns bra, utan att behöva ljuga, som förklarar utifrån mig själv varför jag tackar nej. För det är ju lika stor sannolikhet att den som frågar känner sig dum eller bortvald som får ett nej och det gör att det blir jobbigt åt två olika håll.

Det där med att föreslå en annan aktivitet en annan dag är en väldigt bra idé. Det gör både att man själv får välja det sättet man själv vill umgås på och inte dissar den som frågar.

Pianisten
tors, 2021-08-26 - 19:25

Igår var frun och spelade Padel ihop med kvinnan i familjen som vi tackade nej till i lördags, det var bokat sedan tidigare. Frun sa att kvinnan i fråga inte verkade som vanligt, verkade lite låg och inte "på hugget". Hon tänkte att det kanske hade att gör med vårt återbud i helgen men vet ju inte säkert.
Det satte sig på mina tankar och jag hade svårt att släppa det och fokusera på annat när jag skulle somna. Det är väl just det som jag är mest rädd för, att någon blir sur och i det längre loppet slutar höra av sig. Å andra sidan var ju vårt val i helgen det vi själva ville och efter lite jobbigt grubbel och jag försökt lugna mig en stund så tänkte jag att om, om de skulle bli det värsta, att de slutar höra av sig så är det ju, även om jag känner mig väldigt taskig när jag tänker så, ingen jätteförlust då vi ju faktiskt inte har så mycket gemensamt, mer är att våra barn är jämngamla och att vi kan ha trevligt med lite rus i kroppen. Dessutom så har jag bra kontakt med mannen och vi träffas ofta utanför familjerna i andra sammanhang så förmodligen skulle det bara innebära att våra parmiddagar skulle utebli. Må så vara då, det är en del att svälja i fortsättningen om jag skall fortsätta välja att vara den jag vill.

Har varit hemma och vabbat ett par dagar i veckan. Arbetsfria dagar som plötsligt dök upp. Jag satt i morgonrocken med mitt morgonkaffe och kände mig lite "blä". Det var inget jättealvarligt med sonen, han var hes och snuvig och relativt pigg, men restriktionerna är ju som de är. Jag kände en kort oro att jag skulle bli lite ångestfull, rastlös och handfallen utan planer så här spontant ledig men det funkar verkligen att använda de rutiner jag skapat för att "kicka igång" dagen. Klä på mig, bädda sängen, äta frukost. Ev plocka iordning lite så man trivs en hel dag hemma. Planera en sån enkel grej som en lunch.. osv. Det blev faktiskt två fina dagar med sonen, vi spelade lite kortspel, sällskapsspel, tv-spel, mycket spel.. :) men det blev fin kvalitetstid. Nu är frun hemma resten av veckan och jag tillbaka på jobbet. Imorgon fredag och helg och möjligheter väntar.

Over and out.

Andrahalvlek
tors, 2021-08-26 - 19:29

Du gör helt rätt i att lyssna på din egen vilja och strunta i vad folk tycker. Riktiga kompisar blir inte sura för en sådan sak. Riktiga kompisar fortsätter höra av sig.

Kram 🐘

Pianisten
fre, 2021-09-03 - 16:08

Fredagshej.
Varit på gott humör senaste veckan, trots lite omläggning i kosten, försöka bli av med lite semesterkilon. Jag måste säga att bortsett från lite hunger så mår jag nästan alltid väldigt bra när jag kör på lite diet, det måste vara att man äter bättre, mindre "svullen" och vätska i kroppen, man känner sig på nått vis fräschare och lättare efter bara nån vecka.
Hade någon typ att förkylning i helgen, ledde till ett par skippade träningspass och arbete hemifrån ett par dagar. Nu uppe på hästen igen och tillbaka på kontoret, känner mig tacksam att jag har en arbetsplats och kollegor jag verkligen längtar tillbaka till när man jobbar hemifrån, gillar det inte alls.
Imorgon skall jag och frugan ut på lite egentid. Gå på konsert och en hotellnatt. Vi har haft det märkbart bättre en längre tid nu, mer vänlig stämning och vi har skojat och skratta mer tillsammans. Känns väldigt härligt.

Många små fina vardagsdetaljer men det märks också så tydligt hur viktigt det är för mig att ha vardagsrutinerna tillbaka efter semestern. Mindre oro, mindre tid att grubbla och mindre tid att fylla med oplanerade aktiviteter. Garanterat hänger det också ihop med mindre utsvävningar i alkoholintaget. Trots att jag tydligare och tydligare märkt att jag mår som bäst mitt i den vanliga vardagen, när allt flyter på i det så kallade ekorrhjulet, lustigt nog det som gav mig mest ångest under åren jag missbrukade, så kan det kännas lite tungt att inse det. Att de här ledigheterna som man pratar om med kollegor, semestrar som närmar sig, långhelger, resor, de börjar mer och mer gestalta sig som luftslott. Man längtar till dem av nån slags gammal vana men väl mitt i det så tappar jag fotfäste och irrar runt, orolig och rastlös.
Jag har beskrivit det i nått gammalt inlägg, typ "jag går inte upp för att dagen lockar utan för att fly monstret som jagar bakifrån om jag stannar" Så illa är det absolut inte längre, men det finns lite delar kvar. Det är stressande att känna att jag aldrig riktigt kan stanna upp, få en långvarig återhämtningen och njuta av den där semestern, "bara vara". Jag måste hålla igång, följa rutiner, ställa klockan, träna, äta bra, minimera alkohol.
Jag försöker fokusera på och njuta av de små avkopplande stunderna jag har hittat som fungerar. En eftermiddag där man rider på de lugnande hormonerna av ett träningspass och lägger sig till ro i soffhörnet med bok och en kopp kaffe. Ibland kanske bara 30 minuter men väldigt värdefulla minuter. Många gånger tycker jag att livet är så, de där stora, laddade, förväntansfulla dagarna man längtar efter visar sig ofta vara ganska överskattade väl där. Däremot de små oväntade och spontana stunderna när man bara tar sig för något, en vila, eller en träff eller vad som helst annat man njuter av kan bli så mycket mer, även bara under ett kort ögonblick.

Andrahalvlek
fre, 2021-09-03 - 17:03

@Pianisten Så glad jag är för din skull, att det känns bra tillsammans med din fru ❤️ Klokt att ni gör saker ihop som konsert och hotellnätter, det berikar relationen att uppleva saker ihop tror jag.

Jag mår också allra bäst av rutiner, och jag är så glad över att vara tillbaka PÅ min arbetsplats igen, åtminstone 3-4 dagar per vecka. Jag nyttjar fortfarande den flexibilitet som finns lite, men bara av privata skäl. Har haft en del skjutsande av dottern hit och dit senaste två veckorna. Hoppas slippa det snart, har ansökt om färdtjänst till henne.

Ha det så skönt i helgen!

Chill helgkram 🐘

Se klart
fre, 2021-09-03 - 22:31

Hej pianisten
Jag känner igen mig en hel del i det du beskriver, för mig hör det absolut ihop med någon skörhet och känslighet jag har. Med åren har jag lärt mig att jag inte är någon njutare av oändliga njutningar utan behöver rutiner. Tror att det är därför det här med trädgård passar mig så bra. Jag har aldrig oceaner av tid utan små uppdrag varje dag. Jag kan njuta som bara den av ledighet men skulle säga att en vecka är precis lagom. En av varje dag dessutom! Jag såg en dokumentär för några år sedan som handlade om depressiva personer/ eller personer med fallenhet åt depressioner. Det handlade för dem om rutiner, träning, noll alkohol. En polett trillade ner i min skalle men sen låg den där några år och skramlade… vad jag ville säga främst är att vi får öva oss på de liv vi har fått! Vi kan inte byta. Sorg kan finnas över det, sorg är ju heller inte farlig om man inte dricker för att slippa känna den. Ha en riktigt bra helg med din fru, så mysigt!

Pianisten
fre, 2021-09-10 - 16:27

Blev ett fredagshej igen!
Tack @Andrahalvlek! Ja det där med att jobba hemma verkar vara en liten vattendelare, vissa gillar det och vissa inte. Kanske beror på vad man sysslar med. Hur går det med dottern annars? Visst flyttade hon ut till eget boende för ett tag sedan? Börjar hon komma in i det och fått det att fungera?
Vi hade en fantastisk helg sist, fantastisk konsert och tid att riktigt koppla av och njuta av lite barnfri tystnad!

@Se klart, att försöka leva i oändlig njutning är väl lite det man trodde man skulle uppnå med alkohol men det spelar nog ingen roll vad man väljer att missbruka som man gillar, allt tappar effekten man vill ha med tiden.
En del av livets nyckel tror jag är att lära sig ha tråkigt och acceptera vardagen. Längta till saker och på en rimlig nivå bita ihop och göra de där måstena för att hitta sin balans. Jag älskar min gamla barnbok om Alfons Åberg som jag läst för mina barn också. Alfons och hans pappa sitter efter julafton och tokdeppar över hur tråkigt allt är när julen är över. "Varför kan det inte vara roligt jämt!" Alfons farmor springer runt och städar ut julen och skrattar. "Haha, om det var roligt jämt, så visste man ju inte att det var roligt! Tråkiga saker finns för att man skall märka skillnad när det roliga kommer sen!" Det finns så mycket klok baktanke i de orden.

Denna fredagen känns underbar, veckan har varit oliiidligt lång. Trött har jag varit och omotiverad. Kanske för att jag hade såå roligt förra helgen? :) Det är väl därför är just denna fredagen kan vara så härlig idag, längtat i flera dagar!

Andrahalvlek
fre, 2021-09-10 - 17:13

@Pianisten Det har gått toppenbra med dottern - hon stortrivs på LSS-boendet 😍 Hon har inget som helst behov av att komma hem till mamma, så jag får åka dit och umgås med henne någon gång per vecka. Ikväll är det hennes pappas tur, imorgon får mamma audiens 🙏🏻

Kram 🐘

Se klart
fre, 2021-09-10 - 23:21

@pianisten- vad är det för vecka- jag har längtat som en tok jag med efter fredag. Inte för att något särskilt händer men just det kanske! Ja Alfons har jag läst mycket för mina barn- och nu mina barnbarn. Det finns nåt lite kristet i det där också. Frosseriet som jag n dödssynd. Att hitta balansen vi mår bra av. Hoppas din helg blir fin!