av Pianisten

Pianisten
mån, 2021-05-24 - 13:37

Bra helg. Golf. Trädgård. Träning. Lite socialt umgänge och äntligen, en riktig slappedag!
Vi blev bortbjudna i lördags till några vänner som bara bor några kilometer bort. Både jag och min fru var lite sugna på att ta vin till maten. Vi skulle titta på Eurovision så vi visste att kvällen skulle bli ganska sen så vi började med att ta ett par små glas var tidigt, sedan skulle vi komma överens om vem som skulle köra hem flera timmar senare. Det var så skönt för jag kände igen att nej jag behöver inte mer. Jag ska upp och träna imorgon och så skönt att få vila ut med en god natts sömn först. Så min fru fick ta några fler glas och jag var nöjd och belåten.

På söndagen gick jag upp och tränade som vanligt och körde på rätt hårt. Vädret var kasst och när jag kom hem hade vi inte några planer för dagen så jag bestämde mig för att falla djupt ner i soffan med en filt och bara kolla TV. Där satt jag fram till kvällen med några avbrott för småsaker, hänga en tvätt, fixa lite mat m.m. Till kvällen köpte vi pizza och hade lite mys hela familjen. Lustigt nog kändes det nästan som en gammal bakfylledag. Kanske inte så konstigt eftersom en sån dag innehåller ungefär samma sak, -soffliggande och skräpmat. Förutom plus ett hårt träningspass,
och minus huvudvärk och lätt illamående.

Sisyfos
mån, 2021-05-24 - 22:28

Bakfylledagar ja, det var dagar när det var helt legitimt att äta skräpmat och bara slappa. Jag blev så sjukt dålig av alkohol så om jag druckit för mycket (och det var ibland rätt lite) så kunde jag kräkas en hel dag. Men jag sympatiserade gärna med resten av bakfylledagens lättja när jag slutat i tid och gått över till vatten under kvällen. Det var kanske ofta vilan jag ville åt. Bakfylledagar utan själva bakfyllan, det är väldigt mysigt.

Pianisten
ons, 2021-05-26 - 15:42

@Sysifos väl känner igen det där också. Mitt huvud framförallt är väldigt känsligt för alkohol, max 3-4 öl sen får jag huvudvärk dagen efter. När tonårsfyllorna började förstördes oräkneliga lördagar och söndagar i plågor. Fattar inte att man tyckte det var värt det..? Ännu märkligare att man dessutom skulle fastna i det senare.
Man lärde väl sig hitta balansen och en sak jag lärde mig snabbt var att om jag drack två dagar i rad så blev inte dag 3 alls lika illa så jag kunde t.o.m strategiskt "för-supa" dagen innan om jag visste att det skulle komma en rejäl fest för då orkade jag både hålla i det längre under kvällen och inte må lika dåligt dagen efter. Sjukt...

Pianisten
ons, 2021-05-26 - 16:17

Igår var en riktigt tung dag. Vaknade med en tung huvudvärk tidigt och försökte få i mig ett par Treo och två koppar kaffe. Det brukar göra susen men igår var det märkligt nog effektlöst. Jag fick sms'a chefen och meddela att jag blir hemma för att se hur det utvecklade sig under förmiddagen. Några timmar senare tog jag en ny omgång Treo och fick i mig lite mat, då började det sakteligen ge med sig och jag var hyfsat på benen runt lunch men kom överens med jobbet att jag vilar ut hemma resten av arbetsdagen.
När kvällen kom tyckte jag ändå att jag mådde ganska prima igen och var lite rastlös så jag åkte till gymmet ändå enligt schemat. Det skulle jag få ångra.. Det var det värsta träningspasset jag gjort på väldigt länge. Flåsade så att lungorna inte räckte till, svettades onormalt, blev riktigt illamående. Men.. jag gjorde det och ett träningspass ångras aldrig när det är gjort.
Till kvällen blev det soffan med lite VM-hockey och godis när barnen lagt sig, det är lite mycket godis nuförtiden... men, så är det. Ja kör på med träningen med målet att äta med lite överskott och bygga muskler, äter fritt och ibland lite väl onyttigt men det är i princip enligt planen och om några månader tänker jag gå in i diet igen och slimma till mig igen och ta fram lite nya muskler. 😁💪🏋️‍♂️

Pianisten
tors, 2021-05-27 - 12:01

I morgon skall jag och min kollega delta på en kundaktivitet. En firma skall ha fest och vi är medbjudna som sponsor och skapar relationer. Precis varit med ägarna av firman på bolaget och inhandlat alkohol för flera tusen kronor, allt draget på vårt representationskonto..
Funderar på vad som hade hänt om jag sagt nej. Sagt till min chef att vi ska inte bidra med alkohol. Ok, egentligen är det bara pengar för vår del. Hade vi inte stått för alkoholen hade vi betalt nått annat av likande summa men det är en enkel lösning att ta ett kvitto på bolaget. Men det är principen.
Tyvärr har det här varit ett sätt att knyta kunder i flera generationer och jag vill knappt veta vad man sponsrade med förr, kvinnor, bordeller, bara gud vet allt. Jag vet bara att det trots allt blivit betydligt mer restriktivt.
Att firman vill ha alkohol på sin egen fest har vi tyvärr inget med att göra, vi deltar ju för egen skull för att knyta kunder till oss och det är en perfekt win-win situation när firman får en sponsor som drar kortet. Då passar man såklart på att ta en låda, en spritflaska, en BIB etc extra.

Det känns som ett lönlöst slag att kriga mot alkoholen i världen. Så länge det finns stora pengar så kommer alltid människors svagheter att utnyttjas.

Andrahalvlek
tors, 2021-05-27 - 12:13

@Pianisten Det är en bedrövlig kultur. Tycker jag. Samtidigt som jag förstår att det är svårt för dig att protestera. Men jag tror att man måste göra det ändå. Protestera. På alla områden man kan protestera. Gräva där man står.

Jag har personligen tagit ett beslut om att aldrig mer ge bort alkohol i present. Jag vill inte ens vara med på en liten del av en sådan present. Min ex-svärmor fick ostar och oliver i gåva senast, istället för den vanliga vinflaskan.

Ett undantag gjorde jag i julas när äldsta dotterns pojkvän skulle få en fin dyr whisky i julklapp och jag skulle bidra med 1/3 av kostnaden. Men det var mest för att jag inte visste alls vad han skulle få av mig istället. Men hade det varit nu, så hade jag inte deltagit. Då hade han fått något annat gott. Bacon gillar han 😂 Något godis gillar han säkert också.

Jag tänker att jag också ska försöka påverka på jobbet så att vi inte serverar alkohol på personalsammankomster. Lättast blir det nog då att träffas eftermiddag/tidig kväll och skippa vinet helt naturligt. Post-Corona ska vi hade både en kickoff och en personalfest till hösten - och jag tänker lobba stenhårt för att det ska vara alkoholfria event.

Hur gör du själv på kundfesten? Dricker och knyter kontakter? Jag tänker att jag skulle göra ett skitdåligt jobb på fyllan faktiskt.

Kram 🐘

Pianisten
mån, 2021-05-31 - 15:38

Jo precis @Andrahalvlek. Jag anpassade mig till gruppen och sällskapsdrack i detta fallet. Just denna firman vi var med är också en av våra närmsta och vissa av dem ser jag som nära vänner. Det är väl fördelen jag ser med att ha klarat gå tillbaka till en måttlig konsumtion igen, att jag kan anpassa mig när jag tycker det är värt det.
Men som jag sagt innan, det har alltid en risk. Det måste ske med mycket respekt och uppmärksamhet på vad som händer med sinnet. Jag själv måste snabbt och främst avslöja de tankebanor jag leds in i av lite större mängd alkohol.
Jag träder för en stund in i en annan värld där andra värderingar dyker upp, spökvärderingar som inte finns i verkligheten, det vet jag, men det är som en lockande sång. -Släpp vardagen, ekorrhjulet, njut, dra iväg, partaja, ut ur bubblan, träffa folk, livet är en fest.
Efter en sån kväll kommer sedan lite vånda inför jobb, vardagsrutiner, väckarklockan, träning, matinköp, tvätt, osv, osv, allting som får vardagen att fungera. En nuförtiden ovanlig söndagsångest.
Efter en sån kväll måste sinnet gå tillbaka genom en övergång, trycka sig in igen som en kugge i vardagens hjul med vetskapen att det är där tryggheten och framtiden finns. Att det är där jag uppnår nya mål och utvecklas som människa. "Just do it" som Nike's slogan.
Övergången är lite energikrävande och inget jag ser som en hållbar vana men vid utvalda tillfällen kan jag välja den vägen och vet att det fungerar. Jag har ju krigat för min vardag, gjort den meningsfull och motiverande igen så det är ju inte slumpen att övergången går bra nu. Tidigare fanns ingen glädje, bara måsten, plikter, krav. Det är den avgörande skillnaden

Lördagskvällen blev lugn, lite grillning med familjen i den fantastiska kvällssolen. Tittar ut över vår nya köksträdgård, det senaste projektet. Små gröna skott kommer upp ur jorden vi planterat som kan skördas till sommaren. Ett lugn, en harmoni. Söndagen åker jag till gymmet, börjar med några set marklyft på 130kg. Känner mig stark, motiverad att attackera veckan, uppnå nya mål och den fantastiska sommaren är framför oss.

Andrahalvlek
mån, 2021-05-31 - 19:41

@Pianisten Det låter som du har utvecklat bra strategier. Det viktigaste är nog att du inte dricker när du är svag och sårbar, för då får du nog problem att växla tillbaka till vardagen. Bara en tanke.

Kram 🐘

Pianisten
tors, 2021-06-03 - 16:38

Jag brottas med min kluvenhet att tiden inte räcker till men jag har insett att jag inte kan backa med min träning nu. Jag måste få uppnå de målen jag satsar mot nu och känna känslan av att ha slutfört något till toppen. Nu eller aldrig och jag tänker att det kommer stärka mig för resten av livet.
Sitter här och försöker smälta att synen börjar bli sämre. Skaffade terminalglasögon för nått år sedan och häromdagen märkte jag att det även kändes oskarpt vid TV:n och att det är höger öga som inte håller skärpan längre. En liten men tuff insikt att man trots ringa ålder inte är odödlig, 40h i veckan framför datorskärmar är kasst för synen och börjar ta ut sin rätt.
Det ger mig ännu mer bränsle att slutföra mitt mål. Alkoholen stal tyvärr alldeles för många år innan man fick hitta det man ville göra och om några år kommer kropp och tillväxthormonerna inte att gynna träningsresultaten längre och jag kommer få acceptera att ha träning enbart för att må bra och bibehålla styrkan utan några inspirerande mål..

På tal om tiden så insåg jag också igår att det ändå går att göra mycket med väldigt lite. Främst är det ju tid med barnen jag känner att jag försakar. Efter jobbet tog jag spontant cykeln bort till skolan och mötte dem vid hemgången. Vi tog en tur i byn, ut till ett grönområde där dottern fick visa en koja de byggt på fritids. Lillgrabben ville visa en ny lekplats på andra sidan byn och sen tog vi en liten sväng förbi affären. Hemma var det sedan det vanliga med matlagning o.s.v men efter maten sa jag; ska vi inte gå ut på gräsmattan och kasta lite boll? Så vi gjorde det och fick ytterligare en liten stund till varandra, sen avslutade vi med en saga i sängen. Med ganska små och oavancerade medel så fick vi förhållandevis mycket tid tillsammans igår. Det går ju bara man är lite kreativ.

Andrahalvlek
tors, 2021-06-03 - 20:43

Klart att du ska uppnå ditt träningsmål! Att du upplever att du försakar barnen får du lösa med mikro-umgänge. Kortare stunder men ofta, med hundra procent närvaro. Cykelrundan lät helt perfekt! Laga mat och baka ihop är också ett trevligt sätt att umgås på. Äta måste man ju.

Det är viktigare för dina barn att du är hundra procent närvarande när ni väl umgås.

Kram 🐘

Pianisten
mån, 2021-06-07 - 10:51

Precis så är det @Andrahalvlek. Det blir inte lyckat om man tvingar sig till att umgås bara för att och gör saker man inte gemensamt tycker är kul och givande. Micro-umgänge var en bra beskrivning som kan ge minst lika mycket om man är där till 100%
Funderar på vad det är för mål jag satsar mot i träningen. Har ju ständigt delmål men har faktiskt inte satt någon all time high nivå ännu där jag tänker att jag skall vara nöjd och kan gå ner till nån form av underhållsträning. Tänker såklart att träningen skall bli en del för resten av mitt liv och fortsatt en viktig del av min medicin men jag vill också så småningom ha tid till nya utmaningar och berika livet.

Andrahalvlek
mån, 2021-06-07 - 11:10

Det är nog något du behöver fundera mer över. Att träna mot något som inte har en bortre gräns blir nog lätt maniskt. En del tränar för ett lopp eller dyl. Toughest tex, en hinderbana där det krävs styrka, smidighet och kondition. Man kan ju alltid utvecklas och utvecklas och utvecklas, men när det påverkar det övriga livet för mycket så ska man nog bromsa. Ortorexi är väl träningsmani typ, besläktad med anorexi?

Så illa däran är du förstås inte, men du ska nog fundera lite mer över ditt träningsmål. När är det nog liksom.

Kram 🐘

Pianisten
mån, 2021-06-07 - 14:35

Ja, mina mål är ospecifika nu och inte nått konkret mätbart. Jag tränar för att bli "starkare" - men hur stark?
Jag tränar för att få en "vältränad" och atletisk kropp - men vad är min målbild?
Jag skall nog ta och sätta de här målen nu annars är risken stor att målet succesivt flyttas fram. Det finns alltid någon ny att ta rygg på som är lite starkare, lite mer "rippad". Man vänjer sig vid sin spegelbild och hittar nya förebilder.

Har hört Ortorexi innan, har för mig det egentligen handlar om mani om "hälsosam" mat men har nog gått över lite till att innefatta träning också senare. Det är en hårfin gräns. Jag skippar ett pass av väldigt, väldigt få anledningar men jag kan, när det krävs. Samtidigt för att nå högre mål behöver man pressa sig själv, som ett litet ordspråk - vill man ha andra resultat än dem omkring sig måste man göra annorlunda än dem omkring sig.
Tror om jag känner av min känsla rätt att det faktiskt går åt det bättre hållet. I början var jag mycket mer orolig att missa ett pass men det hade ju också sina grunder att jag inte kunde lita på att rutinen satt och jag och hade MÅNGA misslyckade försök i bagaget. Nu är jag det och är mycket mer avslappnad och lugn om jag måste frångå ett pass eller två, eller blir sjuk.

TappadIgen
mån, 2021-06-07 - 14:45

@Pianisten Skönt att du är mer avslappnad nu. Det är svårt det här och det gäller att man kan hitta en balans mellan att vara disciplinerad och att kunna slappna av. Många, inklusive mig, kan ofta hamna i någon sorts allt eller inget-mentalitet som nog stjälper mer än det hjälper.

Pianisten
mån, 2021-06-07 - 16:31

Mm, den balansen, den balansen @Tappadigen. Många år då jag inte visste vad det var.. Intressant att det finns ett så genomgående samband här. Allt eller inget, kontrollfreaks, perfektionister, hög producerande, högt självkrävande.

Att önska allt är omöjligt, man måste välja vad som har rätt att få sin energi. Resten får bli som det blir.

Sinnesröbönen; Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Vackert <3

Charlie70
tis, 2021-06-08 - 07:47

Läser in att du har formulerat ditt mål egentligen på ett tydligt sätt: @Pianisten skrev:"Tänker såklart att träningen skall bli en del för resten av mitt liv och fortsatt en viktig del av min medicin men jag vill också så småningom ha tid till nya utmaningar och berika livet." Nya utmaningar och berika livet, kopplar det till träningen eller gäller det annat i ditt liv? Vill träda in och vara lite motvalls bara för jag upplever att du om någon @Pianisten efter långt sökande har funnit din melodi för balans. Jag läser i dina inlägg om familjen, träningen, vänner, lite vin i bland och mycket måttligt. Kan balansen bli bättre än så? Är det så att du egentligen inte är ute efter nya mål utan nya kickar? Varför behöver du det i så fall?

Funderingar från min sida bara.

Kram!

Pianisten
tis, 2021-06-08 - 12:58

Tycker om dina funderingar @Charlie70 och att få mina funderingar ifrågasatta. Gällande nya utmaningar och berika livet tänker jag på nya saker. Du har till viss del mycket rätt i att jag funnit balans och trivs med livet men har insett att jag inte riktigt verkar nöja mig med att bara trivas. Det verkar vara min drivkraft att sträva efter nya utmaningar eller kalla det kickar och jag inte kan gå in i något halvhjärtat. Därför oroar det mig lite vad som händer om jag når punkten att försöka vara nöjd med träningen prestationsmässigt.
Gällande "familjen, träningen, vänner, lite vin i bland och mycket måttligt" så stämmer det väl också näst intill. Det är familjen, främst barnen som är mitt ständiga skavsår. Som mina mål ser ut nu - och om det värsta tänkbara skulle hända någon i min familj - så skulle jag aldrig förlåta mig för att jag inte fanns där mer. Samtidigt gör jag ju bara det enda nu som jag vet jag mår bra av, som ger mig balansen.
Utmaningen just nu är att släcka den branden inom mig, få mer utrymme och tid för att utforska nya saker OCH att finnas mer för familjen, dels genom att fundera på min träning mer ur ett långsiktigt perspektiv men utan att tappa drivkraft.
Det är ingen lätt ekvation men jag tänker att jag skall akta mig för att göra tvära förändringar utan pröva mig fram med små finjusteringar och hålla fokus på just balansen.

Pianisten
ons, 2021-06-09 - 09:54

Tisdag kväll den 8/6.
Jag går ut från gymmet. Känner mig glad. Upplyft. Några nya personbästa. Vädret är fantastiskt. Jag skall köra och hämta min son på fotbollsträning och har lite bråttom så jag tar raska steg mot bilen. Kör ut på "stora vägen" som leder ut ur staden vidare mot kustvägen. Kör vår lille-bil där AC'n slutat fungera så jag vevar ner rutorna och varm sommarluft börjar fläkta skönt och friskt i ansiktet. Hörlurspropparna sitter kvar i öronen sedan träningspasset så jag hör inte de där slående ljudvågorna. Ljudet som annars kan vara jobbigt när man kommer upp i lite fart.
Sista låten på spellistan kommer i öronen, min senaste favoritlåt. En sån där låt som plockar fram varma men samtidigt lite undangömda känslor. Den handlar om kärlek, obesvarad, nått som börjat bra men ebbat ut.
Jag lämnar stadens tätbebyggda områden och kommer ut på den mer öppna kustvägen i full grönska. Havet visar sig på min vänster sida och blänker i kvällssolen. Vinden fläktar häftigare men fortfarande skönt samtidigt som strålningen från solen värmer ansiktet och jag kisar lite för att njuta samtidigt som att inte bli allt för bländad. Håret virvlar på huvudet, jag håller ut handen i luften och känner luftströmmen som får min arm att liksom sväva bredvid bilen. Jag känner mig trots allt lycklig. Lycklig i detta lilla ögonblick av små naturmirkael. Samtidigt som låten fortsätter spela i öronen och väcker olika tankar. Funderingar på framtiden. Saker som kunde, kanske till och med borde vara bättre. Av någon anledning verkar vissa stunder som dessa, när universum liksom visar upp sin allsmäktighet och storhet, väcka både lycka men även viss melankoli hos mig. Att veta, när man skall förändra eller ha förståndet att acceptera är en av livets stora gåtor.

Charlie70
lör, 2021-06-12 - 08:24

@Pianisten skrev:"Att veta, när man skall förändra eller ha förståndet att acceptera är en av livets stora gåtor." Det är det. Och jag kan för min del säga att i min backspegel finns flera uppbrott och stora förändringar i mitt liv som jag nu kan tycka var onödiga. Jag har varit för snabb helt enkelt. För snabb att avpollettera relationer eller för snabb att flytta. Beslut jag har tagit som jag inte hade tagit om det var i dag. I bland kan det vara bra att tvinga sig själv att vara lite långsam i beslutsfattandet. Ge sig själv tid att vända och vrida på sitt liv där man är just nu. Njuta av det vi har runt oss just nu. Det är en av de viktigaste grejerna vi kan göra för vår hälsa.

Kram!