Grattis kära forumkompis, tänk vad du har varit med om dessa år, jag tänker på din depression och utmattning men också att löst flytt för din dotter, hjälpa mamma och nu- skaffat en livskamrat. (Apropå det är det väl inte omöjligt att få en till- med all denna exponering av hundägare att prata med 😍)
Läste om ditt (och @sattvas sockerbegär. Jag hade väldigt mycket av det under första året men det kan klingat av även om jag äter mer godis och glass än jag gjorde när jag drack. Men suget har lagt sig, det räcker med en-två rader choklad (vilket jag nästan alltid har hemma) Men märker inte att jag blir så sugen eller ökar i vikt av det. Snarare när vi är på landet allihop och diverse nötter, chips (äter jag iofs inte) men även bullbak och fika förekommer oftare.
Jag har också läst mkt om ifall ser ska klassas som beroende- och det är ju lite olika rön. Men sockret gör ju att vi låter kroppen jobba med redan näringsdränerad ”mat”.. hur ska vi orka äta och bygga ny kropp och hjärnceller vi levererar så dåliga råvaror. Det och att hålla vikten är goda incitament för att ha koll på sig.
Grattis till alla dagar, och ”åratal”
Kram 🤗🌱

Grattis fantastiska @Andrahalvlek❤️ Du är verkligen min förebild och har visat på att allt går att ta sig igenom utan alkohol. Du har hjälpt mig så ofantligt mycket, funnits där fort när jag behövt ett bollplank. Du är underbar!

Kram❤️

@Varafrisk Tack ❤️Nja. Det känns mer och mer naturligt, så det är inget jag tänker på längre. Jag blandar till och med ihop åren 🤣 Men magiskt var det just det andra året eftersom skillnaden var så tydlig, och det fanns inte längre ett sug att hantera. Nu känns det mer som ett annat liv - att jag valde helt rätt i den där korsningen och lämnade mitt gamla liv bakom mig. Jag brukar ofta referera till ”i mitt förra liv” eller ”back the days”.

Kram 🐘

@Se klart Tack min kära forumstorasyster ❤️ som gått steget före mig i alla dessa år. Vem kan påstå att sociala medier är ytligt? Allt blir vad man gör det till, och vi har verkligen ventilerat allt möjligt här på forumet. Tryggat varandras närvaro här. Gett varandra det pepp och den tröst som behövts just då i stunden.

Jag ska ta itu med sockret, men för egen del vet jag att det är noll som gäller. Lite väcker mersug hos mig.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Tack för fina ord ❤️ Det har varit en ynnest att få följa dig, att se dig både våndas och stärkas. Du har verkligen fått lära dig att ha tillit till processen - och nu mår du bra och ger kloka ord till forumets nykomlingar. Man får och man ger, så går kretsloppet vidare.

Kram 🐘

Jag bara måste berätta. Idag på morgonpromenaden ville inte Emil kampleka med kopplet eller mina kläder en enda gång. Han nosade och nosade och nosade. Jag gick ett steg bakom honom och hade fullt fokus på honom. Säger jag ”Usch” släpper han det han nosar/smakar på direkt. Han leker lite med godis- och glasspapper innan han släpper det, eller så säger jag lugnt ”den tar jag, tack” och slänger senare i en papperskorg.

Ibland kommer tankar på vad jag ska göra under dagen eller vad jag gjorde igår, men jag vänder snabbt fokus tillbaka på Emil. Vi stannar upp och tittar på en bil, en människa som hastar förbi, retfulla kajor, en gubbe med rullator. Bara titta, inte tillstymmelse till skall eller att närma sig. Sen nosa vidare. Han vet vilken runda vi ska gå på morgonen, han gör pyttesmå avstickare så vi rör oss framåt i zickzack ungefär.

Och när vi kom in efter morgonpromenaden gick han självmant och lade sig i bädden i hallen, innan vi ens hade plats-lekt. Hurra, det funkar! En dag är ingen dag, men kanske har vi hittat ett recept som kan funka. Jag väljer att tro på det 🙏🏻

Kursen jag går är en mix mellan mindfulness och hundträning, och kursledaren har utbildat sig till instruktör i båda professionerna. Lektionerna hålls on-line varannan vecka, så man har gott om tid att träna.

Sist fick vi detta i hemläxa:

1) Hitta en tid att bara-vara med din hund. (Djupandas lugnt ihop - eller som i mitt fall en mindfull morgonpromenad.)

2) Plats-lek så att hunden tycker att bädden där han/hon ska vila är toppen. (Jag kastar godis i bädden och ger Emil en kong med mjukost eller ett tuggben efter promenaden morgon, lunch och middag i väntan på maten. Han äter sin mat i hallen, jag i köket i lugn och ro. Efter att vi har ätit öppnar jag köksdörren så att han får komma in till mig.)

3) Träna något specifikt med din hund 5 min varje dag. (Vi klicker-tränar ”sitt” på lunchpromenaden dagligen.)

Nästa vecka ska jag jobba, men jag ställer klockan tidigt så vi hinner med vår lugna morgonrutin. Jag tänker att det är som med små barn, börjar man morgonen lugnt får man en lugnare dag. Att hasta och stressa på morgonen med små barn är värdelöst. Lösningen är att ställa klockan tidigare, och att lägga sig tidigare. Även under semestern lägger jag mig kl 22.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Vilken spännande hundkurs du går på, mix mellan mindfulness och hundträning. Det är så tillfredsställande och härligt när träningen ger utslag och poletten trillar ned hos hunden😁. När hunden börjar tycka att det är roligt och givande att samarbeta tillsammans med sin förare, inte köra eget race😂. Så klart har det med ålder och mognad också att göra, men då får man lägga ribban efter det. Min yngsta hund är snart 9 månader och jag kan se ett trots emellanåt. När han ska sitta på kommando, kan han bara titta på mig, eller nonchalera mig, ingen lust liksom. Med sakta rörelse så sätter han sig till slut. Trotsålder, precis som kan hända med barn. Jag lägger inte så mycket fäste vid det, vet att han är i den åldern, men är ändå konsekvent så att grundlydnaden inte går till spillo. Precis innan det så var han i ”spökåldern” skällde på alla möjliga saker som han tidigare inte brytt sig om, men det har nu lagt sig. Det är roligt att jobba tillsammans med en hund och hitta den där fina kontakten med full tillit och kärlek till varandra🐕❤️

Ha en fin fredag med din Emil💕

Två veckors semester är över, nu blir det jobb en vecka - och därefter åtta veckors semester ytterligare.

Känner mig inte jättetaggad att jobba, men jag unnar min kollega en sista semestervecka nu när hon har jobbat i fyra veckor. Hon hade tidig semesterperiod.

Två veckor i rad har jag snittat på cirka 10.500 steg/dag och idag var det dag 30 i min styrkestreak. Jag har fortsatt ont, men det går åt rätt håll. Helt värkfri räknar jag inte med att bli. Just nu är jag dödens trött och då får jag alltid värk i kroppen.

Kram 🐘

@Se klart Tack för omtanken. Gårdagen blev lite meckig, lite för många måsten och ska-bara för min chilla semesterhjärna.

Men idag har jag jobbat och det har gått superbra! Inte ens ringrostig, allt bara flöt på. Tror inte att jag glömde något väsentligt. Tidningen var klar 16.30 som planerat, och såg helt okej ut. Högre är inte ribban lagd när man är vikarie 😉

Efter jobbet traskade jag och Emil till hundfrissan på studiebesök 🤩 Han var lite skeptisk, men godis lockar alltid. Frisören har själv en storpudel och hon kunde inte låta bli att ta emot oss som kund, trots att hon egentligen har nykundsstopp.

Så nu ska vi öva på ”hantering på bord”. Borsta, pilla, föna, klippa klor, fötter, nos. Pust. Så fort jag försöker göra något av det biter han mig. Då håller jag hårdare, och då biter han ännu mer. Då ger jag upp. Så ni fattar att vi har att jobba med!

Nåväl, något ska man ha att göra under valpledigheten. Ännu en vana att införliva i vår gemensamma tillvaro. Jag tänker att fm innan lunchpromenaden kan vara en bra tid. Ännu ett larm att sätta.

Jag sätter larm på allt jag ska komma ihåg. Allt. Pip-pip. Vakna, promenad, fika, lunch, så fort jag ska någonstans osv. Till och med Emil reagerar på pip-pip. Han tror alltid att det betyder promenad. (Kanske ska ha ett annat pip-pip för just promenad?) När jag sätter larm kan jag släppa det, då vet jag att jag blir påmind.

Svårt att komma ihåg vad jag ska göra och urkasst namnminne är skador som jag har med mig sen min sjukskrivning. Men göra tidning kan jag minsann fortfarande - och det är jag tacksam för!

Kram 🐘