Andra halvlek har inletts

Profile picture for user Andrahalvlek

@Charlie70 Jag har nog blivit snäppet mer initiativrik som nykter. Framför allt orkar jag mycket mer. Idag dansade jag linedance i tre timmar (SÅ roligt 😍) och sen åt jag lite snabbt (rester) och chattade i två timmar. Mår helt okej, inte alls slut varken mentalt eller fysiskt.

Tricket är nog att göra saker som GER energi i första hand. Saker man själv har valt. Saker som kan göras eller avstås från om orken tryter.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Ja du är jättefin inspiration. Jag börjar tänka på dans nu… och har anmält mig till volontär på Mind. Ditt liv smittar. Tänker på dig extra imorgon med anledning av nya jobbet. Kram min vän, det blir BRA! 😅

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart Åh, vad roligt att jag kan inspirera dig ❤️ Och Mind behöver en massa volontärer! Så viktig arbetsinsats som du kan göra ❤️

Jag har dansat i tre timmar idag (med pauser) och just där och då var min skallen helt slut. Minst fem danser var jag med och tragglade på, och jag fick till det hyfsat (till 70 procent). Flera andra klarade det sämre, och då ramlar jag in först på det tredje träningstillfället och det oroade mig en del innan. Det är ändå minst 8 år sedan jag tränade linedance senast.

Nu efteråt är jag helt varm inombords ❤️ Det var så roligt att jag bara vill ligga här i sängen med ett brett leende ett bra tag. Många steg blev det också! Vet inte exakt, men åtminstone 8.000 steg. Man nöter ju mycket koreografi i början och då är inte stegen så effektiva kanske.

En ny dans per gång, och sen repetera tidigare danser. Idag var det fem nya danser för mig - jag hoppade på både nivå 1 och nybörjare direkt. Valuta för pengarna 😉 Det finns en nivå 2 också, men då blir det dans i fem timmar i sträck och det blir nog för mycket. Jag blir mer trött i hjärnan än i kroppen.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @Sattva och @Se klart för att ni tänker på mig första jobbdagen. Har drömt massor i natt. Att allt som kunde gå åt helvete gick just åt helvete typ. Min hjärna är en dramaqueen 😂 Nu djupandas jag och coachar mig själv: ”Tänk inte så mycket, gör bara”. Jag har en grundtanke om hur vi två ska kommunicera, vi börjar där. Allt löser sig med kommunikation.

Idag var det premiär för skinnhandskar på morgonpromenaden, som passande nog låg i fickan på min lite tjockare jacka som tål ur och skur. Redan förra veckan var det premiär för reflexselen. Nu är det officiellt höst! Och det är okej. Faktiskt.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag lever. Knappt. Min yngsta dotter brukar använda det starka ordet ”hata”. Det ogillar jag, så jag tillrättavisar henne alltid när hon gör det ordvalet. Nu är det nästan läge att använda det. Nej, inte nu längre förresten. Jag ligger i badet och har äntligen varvat ner 😍

Jag ogillar att inte ha kontroll på jobbet. Jag ogillar att mina rutiner rubbas. Just nu lever jag konstant i de känslorna. Gör så gott jag kan, frågar, frågar, frågar. Bryter ner allt i pyttesmå bitar, hanterbara att svälja. Klappar mig själv på axeln: ”Bra gjort!”

Jag vet att det blir bättre. Lite bättre för varje dag. Lite mer koll på läget får jag för varje dag. Lite mer bygger jag upp mina nya jobbvanor för varje dag. Lite i taget.

Ungefär som att bli nykter alltså!

Efter jobbet fick jag skynda mig hem för att ha zoom-möte med jouren. Pust. Efter det traskade jag långsamt fram och tillbaka till Willys. Långsamt. Cirka 3.500 steg totalt. (Totalt 13.968 idag. Jag slarvar inte med promenaderna.) När mitt inre varvar upp mår jag bäst av att gå långsamt, äta långsamt. Då skickar jag signalen till hjärnan att ”allt är lugnt och under kontroll”.

Och jag sitter inte i skiten på något sätt. Min kollega är hundra procent tillmötesgående och supportande, det är mina egna ambitioner jag slåss mot. Det tar fan längre tid att ta in ny kunskap efter 50 år har jag märkt 😫 Det sätter sig inte direkt. Repetera, repetera, repetera.

Imorgon ska jag göra exakt samma saker som idag. Nöta, nöta, nöta. Jag fixar detta! Det misstror jag inte ett ögonblick. Jag är trygg i min egen förmåga, men just nu är det lite svajigt.

Jag skojar om det på jobbet: ”Kolla vad jag lyckades leverera på 8 timmar”. Det är inte så mycket som syns, desto mer jobbas det innanför pannbenet. Det är okej, okej, okej. Jag har en fura att luta mig mot, tids nog blir jag hennes syster-fura.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @Sattva ❤️ Det är ju just det, jag måste fixa detta hållbart. Ta fram alla mina verktyg. Just att göra saker långsamt när det snurrar fort i ens inre är ruskigt effektivt. Har upplevt det så många gånger tidigare att jag nästan gör det med automatik. När jag går ut från jobbet stänger jag dörren. Rent faktiskt och mentalt. Sen går jag sakta till bilen. (Fast just idag gick jag inte sakta eftersom jag hade bråttom till zoom-mötet, så då fick jag gå ut och traska sakta efteråt. Benen gick nästan av sig själva.)

Jag blir stressad av att passa tider. Så när det är intensivt på jobbet behöver jag undvika just tidspassning på min fritid. Imorgon ska jag träffa en kompis efter jobbet. Jag säger då inte kl 19 utan kl 18.30-19. Sen siktar jag mot 18.30 men behöver ändå inte hasta med andan i halsen. Samma sak gjorde jag idag, jag messade tjejerna i jouren och sa att jag blir lite sen eftersom jag precis har gått från jobbet. Även om jag bara blir 5-10 min sen så känns det bättre att direkt meddela, och sen slå av på takten lite.

Jag är i valet och kvalet om ljudböcker och poddar konstant i öronen är bra egentligen. Bra är det för att då släpps inga andra tankar in, jag brukar kunna koncentrera mig på vad som sägs. (Kan jag inte det så gäller det att sakta ner tempot ytterligare. Slowmotion typ.) Men ibland är det nyttigt att låta tankarna flyga hit och dit som en svärm getingarna. Efterhand som jag promenerar så saktar tankarna/getingarna ner tempot och ramlar på plats en och en.

Är det egentligen ett undvikandebeteende att alltid lyssna på något? Kan inte bestämma mig. Eller så är det som mycket annat ett tudelat nyttjande, ibland är det bra och ibland är det absolut inte bra. Gäller att veta när det är vilket bara 🤓

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Trots fullmåne har jag sovit gott i natt. Inga myrkrypningar *ta i trä*

Men klockan 5 hade min hjärna processat gårdagens dont klart. Då började den rabbla: ”Gör så, gör si, gör ditt och datt”. Den ”listar” verkligen arbetsuppgifterna - gör dem synliga och jobbar stenhårt på presentationen, så att inte bara jag ska förstå själv utan även enkelt ska kunna förmedla mitt tänk till min syster-fura.

Hjärnan är synnerligen komplicerad. Min extraknäcker som slavdrivare dessutom 😂 Nej, jag är faktiskt oerhört tacksam för att min hjärna 1) gillar och faktiskt behöver utmaningar, 2) för dess förmåga att tänka om och tänka nytt snabbt, 3) och för dess förmåga att aktivt återhämta sig. Släppa taget korta stunder. Och jag vet att min hjärna är tacksam för att jag tack vare alkoholstoppet låter den göra sitt jobb i lugn och ro 🙏🏻

Många, även jag historiskt, uttrycker att deras drickande inte går ut över deras arbete. Om man då betänker att hjärnan tar skada av alkoholen, och att den inte får sin välbehövliga processtid nattetid, så kan man ju gissa vilka stordåd de skulle uträtta om de inte drack alkohol. Sug på den.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har det gått dubbelt så bra jämfört med igår, och det känns dubbelt så bra nu ikväll 😍 Yes! Om några veckor sitter de nya jobbrutinerna som en smäck! Även idag fick jag jobba över 30 min, men det är helt normalt nu så här i början. Jag klumpar ihop halvtimmarna och tar ut en halvdag när det har lugnat ner sig lite.

När jag pratade med min syster-fura idag i morse sa hon att det hade drabbat henne hårt igår kväll att även hon plötsligt tappar kontrollen, när hon ska ge den delvis till mig, och att även hon måste ändra sina jobbrutiner. Nu ska vi hitta nya gemensamma rutiner ihop, där vi kan glida in och ut i varandras arbetsuppgifter. Ingenting får ”sitta i huvudet” enbart på den ena av oss. Allt måste systematiseras så att båda snabbt får överblick. Vi kan faktiskt bryta benet och hamna på sjukhus.

Det är ju så mycket som hon bara gör helt automatiskt. ”Du måste säga åt mig att backa”. Jag märker att hon är livrädd för att trampa mig på tårna, men jag har synnerligen tåliga tår. Det ska mycket till för att jag ens ska reagera, allra helst när uppsåtet är gott.

Vi fortsätter ha våra videomöten på morgonen och eftermiddagen. Det är rätt lagom för att stämma av läget. Idag har vi haft några spontana videomöten också för att bollplanka lite. Det kommer att bli riktigt bra det här, det känner jag på mig.

Min yngsta dotter är nu som först okej med att jag inte kommer på öppet hus på hennes dagliga verksamhet på fredag. Jag sa att jag inte kan ta ledigt från jobbet och då började hon skälla på mig: ”Jag blir besviken på dig”. De har öppet hus kl 9-11, synnerligen konstig tid. Fattar de att folk jobbar? Suck. Men hennes pappa ska dit, och jag ska till henne på lördag. Då ska det vara ett cykellopp i byn där de bor och hela gänget ska cykla. Jag har erbjudit mig att följa med som ”hjälpledare”, vilket de tacksamt tog emot.

På ett sätt är det nyttigt att jag distanserar mig ytterligare. Hon mår bra, det går bra. Jag videoringer varje morgon kl 7.55 och önskar henne godmorgon och sen ringer jag varje kväll, om hon inte hinner ringa först. Det räcker att kasta en blick på henne för att läsa av hennes dagsform. Ikväll när jag ringde hade hon tvättat och hon stod och vek tvätt och la in i garderoben. Mammas duktiga tjej ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Sattva

Verkligen spännande och utmanande med det nya jobbet! Vad svårt att ha arbetsuppgifter som väver in i varandra, särskilt när din kollega är van att göra allt själv. Men hon måste ha efterfrågat en kollega då eller? Det är en ny tjänst?
Låter som det går bra i vilket fall!!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sattva Min kollega har vikarierat på den här chefstjänsten i typ två år. Hon har jobbat på avdelningen i 15 år. Hon KAN jobbet. I sömnen. Nu har jag fått chefstjänsten, och hon kan ta ett kliv tillbaka och bli ”andreman”. Vi är bara två totalt som är ansvariga för just den här verksamheten. Så hon ”lär upp” mig på det jobb hon inte ska ha längre. Och vi har ingen överkapacitet för inlärning, jobbet ska göras samtidigt.

Men hon har i två år varit en ofrivillig chefsvikarie. Hon tar ENORMT mycket ansvar för verksamheten, men hon vill egentligen inte vara chef. Hon har svårt att säga nej och sätta ner foten. Det har jag inga problem med längre, de striderna kan jag ta. Jag går på alla möten och pratar för vår sak, och sen informerar jag henne.

Det är kämpigt just nu med rollerna och innehållet i rollerna. Hon är mån om att jag ska få göra på mitt sätt, samtidigt som man inte ska laga något som inte är trasigt. Det är bra att kasta upp allt på bordet ibland och sortera i nya högar. Jag är tex noga med att vi ska ha saker på pränt, men att vi inte ska överadministrera. Men det funkar inte att en av oss har det mesta i huvudet.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Roligt att höra att det går bra på jobbet. Vem trodde egentligen nåt annat 😀.
Rutiner är extremt viktiga och ger ett lugn i arbetet tror jag. Mer och tydliga rutiner så att fokus och energi kan läggas på att identifiera förbättringar istället för att fokusera på vad man ska göra. Alldeles för mycket har varit personberoende hos oss.
Då märks det tydligt när nån slutar.
Du har såklart hunnit skriva andra visdomsord:
" @Andrahalvlek skrev:"Många, även jag historiskt, uttrycker att deras drickande inte går ut över deras arbete. Om man då betänker att hjärnan tar skada av alkoholen, och att den inte får sin välbehövliga processtid nattetid, så kan man ju gissa vilka stordåd de skulle uträtta om de inte drack alkohol. Sug på den."
Och så är det verkligen. Ibland har mitt fokus legat på funderingar om jag ska handla eller inte, dricka eller inte. Oron och rastlösheten i kroppen efter en kvälls drickande. Fylla som knappt gått över när jag anlänt till jobbet. Så man kan ju fundera.
Tror absolut att vissa av mina förmågor påverkas negativt om jag dricker eller behöver ägna tid åt att fundera över om jag ska handla på hemvägen. Fokus är inte där den borde. Skönt att slippa denna distraktion.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Så här lyder mitt dagliga löfte till mig själv: ”Jag är nykter för att ha tillgång till alla mina förmågor och känslor - och må bättre psykiskt.” Jag är inte troende och jag tror inte på någon högre makt. Jag tror på varje individs inneboende kraft.

Men dränker vi den kraften i alkohol blir det inte mycket gjort. Minns att min alkoholiserade pappa var så tråkig att klockorna stannade. Varje gång jag frågade om vi skulle hitta på något svarade han ”jag orkar inte”. Varje gång. Sådan vill jag inte vara.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag lever. Men just nu är det jobba, äta, sova och promenera som gäller. Ikväll slarvade jag med lunchrundan, jag ”hann inte”. Skitsnack. Ikväll blev det dubbelt så lång runda istället för jag ska bannemej inte bryta min streak nu. Det är nu jag behöver promenaderna som bäst. Hellre promenera än diska 😉

Vi har ingen inne extra nu under upplärningen, det är skarpt läge som gäller från dag ett. Klart att det är jobbigt. Med facit i hand borde vi ha tagit in någon extra, men nu har vi inte gjort det och på fredag har det gått en vecka. Efter första veckan går det lättare. Sakta men säkert nöter jag in vana efter vana. Klockan går i ett huj. Värst är jag ska prestera som bäst, snabbast och med mest precision, kl 15-17. Då är jag trött. Min jobbklocka brukar varva ner då.

Det blir bra, jag vet det. Andas, andas, andas. Och inte boka upp mig så mycket privat just nu. Så får det vara just nu. Hälsa på dottern, dansa linedance på söndagar och sjunga på torsdagar. Och promenera. Thats it. Inget mer. Punkt. Jag måste minimera antalet tider att passa, för det är verkligen en stresstrigger för mig.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

PS. I morse höll jag på att gå till jobbet i färgstarka tights och knallblå löparskor, vilket är min promenadoutfit. Jag glömde ta med mig lunchen. Jag glömde ge marsvinen mat 😱 Men de hade pellets och hö, så det gick ingen nöd på dem. Andas, andas, andas.

Profile picture for user Se klart

Åh @andrahalvlek jag tänker på dig varje dag, förutom allt annat du visat dig vara (snickare mm) så är du faktiskt himla tapper! Traskar och trampar och vänder och vrider i varje stund livet - och dig- åt solen. Jag hoppas hoppas att fler än vi ser den lyskraften!
Jag har ju också streak nu (bara dag 22) men spräckliga tajts och aprikosa springskor var det här 🤗🏃
Snart är det fredag då ska vi fira oss själva och uthålligheten och livet. Kram till dig 🥰

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @Sattva ❤️ Ni forumvänner finns med mig i tanken också, om än lite i skuggan av jobb just nu. Alla våra diskussioner och erfarenhetsutbyte har gjort mig klokare och ni ger mig råg i ryggen.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Imorgon är det freeeeedag och jag läääääängtar. När morgondagen är slut har jag fixat första veckan. Yes! En halvtimmes eller timmes övertid har det blivit varje dag, men jag har utvecklats massor! Idag gjorde jag typ dubbelt så mycket som i måndags, och jag kände en kort stund då och då att jag hade koll 🙏🏻

Mitt och kollegans samarbete flyter bättre och bättre. Vi har aldrig haft problem, men vi ska ju lära oss att kommunicera nästan ordlöst. För att komma dithän måste vi kommunicera, kommunicera, kommunicera. Vi videopratar varje morgon och tidig eftermiddag och däremellan spontant ibland, annars chattar vi. Idag kunde hon avvika kl 16.30 för att gå till frissan medan jag satt kvar till kl 18. En annan gång är det jag som behöver gå tidigare.

Jag har fått en stoooor skärm att ta hem idag också. Ett tangentbord är beställt, och sen kan jag lika gärna sitta hemma som på jobbet. Skönt att ha den möjligheten, jag har ju ändå tre mil att pendla enkel väg. Tänker främst på torsdagar när kören börjar kl 18.15, det tänker jag inte missa. Om det kniper får jag jobba efter kören en stund. Och när jag är varm i kläderna och har fått fason på mina nya jobbrutiner så kommer jag sannolikt inte att behöva jobba över.

Mitt största bekymmer är att hjärnan börjar sega till efter kl 15. Hjärnan checkar ut. Och då är det primetime - då måste jag leverera på topp. Vilket jag inte klarar, och då tar det längre tid än det behöver. Träsmak får jag också eftersom jag sitter framför en skärm typ hela dagen. Inget spring till varken skrivare eller möten längre. Måste börja stå och jobba några timmar varje dag.

Jag är van att stå och jobba så det är inga problem. Problemet är att komma ihåg att göra det. Jag tänker att jag ska höja skrivbordet när jag går på lunch. Sen står jag några timmar och kan sen sätta mig sista timmen eller nåt. Ont i axlar och nacke har jag också av anspänning. Dags att ta itu med styrketräning på allvar. Jag ska ju hålla i 15 år till i bästa fall. Massage har jag bokat på måndag, nice 🙏🏻 En gång i månaden minst ska det bli.

Bada i badkaret varje kväll har blivit min avkoppling, promenerat mina 12.000 steg har jag också gjort. Idag blev det lunchpromenad. Kosten sköter jag också, heja mig! Det värsta har jag bakom mig nu. Det blir lite bättre för varje dag, även om skitdagar kommer att komma ibland.

Precis som nykterheten alltså 🙏🏻 Tålamod, tro på sin egen förmåga, glädjas åt varje framsteg och jobba stenhårt med att få till aktiv återhämtning.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

@Andrahalvlek skrev:" 🙏🏻 Tålamod, tro på sin egen förmåga, glädjas åt varje framsteg och jobba stenhårt med att få till aktiv återhämtning."
Precis så och också ha förståelse för att hjärnan checkar nu när du håller på med nya saker och lär nytt.
Kan bara instämma i SeKlarts ord om att du vrider dig mot solen (så fint uttryckt). En ledstjärna med stor livsvisdom är du för mig.

Profile picture for user Andrahalvlek

Poddtips: ”Missbrukets gåta” #2 ”Erkännandet - Micke Gunnarssons oskalade sanning om sitt alkoholmissbru”.

Jag har följt Micke Gunnarsson på instagram i många år. Det började med ”Mickes figurer”, små bollgubbar med visdomsord som han delade på instagram. Han har mycket kloka ord att förmedla om föräldraskap och livskunskap, jag gillar verkligen Micke. Att han hade missbruk i sin historia har jag hört i förbifarten någon gång, men det här är första gången han berättar den ofriserade sanningen. Det finns en del 2 också av honom med rubriken ”Missbruk och den underliggande orsaken”.

Nu när jag på grund av jobbet, som kräver mycket av mig just, inte kan stötta och peppa andra i den grad som jag vill, så får ni istället lyssna på Micke ❤️ Han är van föreläsare och har därför god vana vid att prata så att han når fram till åhöraren.

Kram 🐘

Profile picture for user Sattva

@Andrahalvlek Har lite brått, men vill bara flika in om ergonomin, och hur vikyig den är! Vi har fått jättemycket fler patienter med spänningsrelaterade problem efter att så många började jobba hemifrån iom pandemin. Och felaktiga rörelsemönster sätter sig jättesnabbt i kroppen. Skulle råda dig till att skifta sitt/stå oftare än bara till lunch. Samt ta micropauser där axlar o bröstrygg får cirkulation.
Hjärntröttheten har du nog bättre koll på än jag med dina erfarenheter, men tänker att regelbundna pauser under hela dagen förebygger eller skjuter på dippen på efyermiddagen kanske?
KRAM till dig, och NJUT av den stundande helgen!!😍

Profile picture for user Se klart

Tack för poddtips och lite rapport om livet @andrahalvlek
Jag gör dig sällskap med längtan efter freeedag. Nu landar vi och njuter av här och nu. Tålamodet som vi har tillskansat oss och nu kommer mer och mer naturligt. Det goda i att kunna se fram emot lördag morgon utan ångest eller huvudvärk.
Stor kram och grattis till bra kämpat på jobbet 🤗

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack för omtanken @Sattva ❤️ Idag stod jag upp tre timmar. Men jag ska verkligen försöka varva mer. Måste knyta ihop det med någon annan vana, tex fika och lunchrast. Problemet just nu är att jag inte tar mig tid att fika. Fy på mig! Det är ett helt galet tempo just nu, tills jag har fått mer rutin. Men pauser är viktigt, nästa vecka ska jag sätta larm fm och em. Bannemej att jag ska göra det! Ett tag gjorde jag lite pausgympa framför spegeln varje gång jag gick på toa och det är en annan vana jag ska försöka få till. Att stapla nya vanor på gamla vanor funkar rätt bra för mig, för att komma ihåg dem.

Aldrig har en fredagkväll och ledig helg varit så efterlängtad tror jag 🙏🏻

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Typ två timmar fick jag sova. Klockan 2 väckte min hjärna mig. ”Du, jag har något viktigt att säga. Du kan inte sitta på ditt jobb och jobba, det pratas för mycket. Du måste jobba hemifrån, annars blir det onödigt svårt för dig att lära dig ditt nya jobb.”

Sen vi möblerade om har jag hamnat fem meter närmare mina tre chefskollegor, som pratar OAVBRUTET, i kontorslandskapet. Antingen pratar de med varandra eller så pratar de i telefon. OAVBRUTET. Jag har dessutom fått ett nytt litet ”rum” precis bakom mig där en extern hyresgäst ska flytta in den 1 oktober. Två-tre personer ska flytta in där. Igår smet en kollega på jobbet in där för att inte störa sina andra kollegor när han pratade i telefon. Jag hörde vartenda ord. Inte mummel, utan faktiskt vartenda ord. Han är ny säljare på jobbet och ringde upp ett antal kunder och hade typ samma tugg i vartenda samtal. Jag trodde att jag skulle få hjärnblödning av irritation.

Och det är så sorgligt, jag har verkligen bott in mig i världens finaste hörna på jobbet. Jag har fixat med möbler och ett litet samtalsbord, ironiskt nog. Men nu i veckan som gått så känns det som jag har suttit i en fullsatt teatersalong med värsta dramat på scen och samtidigt har jag försökt koncentrera mig på att göra något helt annat. Det är inte okej. Och jag fattar att jag inte har mandatet att säga åt mina chefskollegor att hålla tyst, så då får jag jobba hemifrån istället. Tills vidare.

Eller som min chef uttryckte sig igår om en personalvakans, där jag tidigare har fått högst svävande besked av henne: ”Jag trodde jag hade framfört till dig att vi skulle lösa det så permanent tills vidare”. Vad fan är det? Permanent tills vidare? Det är ju liksom varandras motsatser - permanent och tills vidare. I min värld. (Dock inte på anställningskontrakt.) Plus att det inte alls är okej att lösa någon personalvakans på längre tid än 3-4 månader utan att ha förhandlat med facket, vilket min chef inte har gjort. Så igår svarade jag henne bara skriftligt: ”Jag har inte pratat med xx och yy om det alls. Det är bättre att du pratar med dem själv. Du kan nog ge klarare besked än jag upplevde att jag kunde göra.” Om ni bara visste vad jag ville skriva 🤬

Så det får bli så. Jag åker till jobbet på måndag och har ett möte med min chef och min närmaste kollega (som jobbar på distans) kl 10. Sen går jag på bokad massage kl 11. Efter det åker jag hem och jobbar. Jag har nu i natt beställt ett höj- och sänkbart skrivbord till mitt hemmakontor. Just nu har jag en gammal datorhurts från dotterns tid och ett lågt sidobord, men det funkar inte i längden. Plus att jag måste variera mig och stå upp mycket. Skrivbordsstol har jag. Stor skärm har jag redan fått med mig hem, på måndag tar jag med mig mitt tangentbord och rullmus, och en ståmatta. Thats it. Jag måste få en ärlig chans att lära mig jobbet i lugn och ro. Det är tillräckligt rörigt ändå med allt nytt.

Och nu när jag har identifierat veckans största skav, faktiskt reagerat på det på ett sunt sätt, och agerat genom att beställa ett skrivbord och skriva ner mina tankar om allt detta, så hoppas jag innerligt att jag kan somna om några timmar. Min hjärna är verkligen en slavdrivare och problemlösare. Det här var ett akut problem som behövde åtgärdas NU. Mitt i natten. Då får det vara så.

Imorgon ska jag cykla med min dotter och hennes boende. Jag ska skratta och njuta av gemenskapen, förhoppningsvis i schysst väder. Efter det ska jag åka hem och sova en lång höneblund 😴 Sen får jag åka tillbaka till dottern och sova över. Jag försökte slippa övernattningen med tanke på att jag skulle hänga med henne större delar av dagen, men si det gick inte. ”Jag vill inte sova ensam, jag behöver ditt sällskap.” Sötnöt ❤️ Men jag fick okej för en lösning med ”delad dag” i alla fall. Det är ju bara 1,5 mil mellan oss så det funkar.

Nu hoppas jag snart få somna om. Måste äta något bara. Blir alltid hungrig om jag är klarvaken en stund så här mitt i natten. Suck.

Kram 🐘

PS. Den här kaosiga känslan som jag har haft inombords de senaste dagarna brukade jag dricka vin på. Nu fick jag inte den tanken en enda gång, mer än som ett konstaterande nu när jag reflekterade över det efteråt. Seger 🙏🏻

Profile picture for user Andrahalvlek

Sovit som en stock i natt. Stackars min yngsta dotter som måste lyssna på mina snarkningar. Hon är å andra sidan van, vi har delat sovrum hennes första 17 år i livet. (Först för att jag ville ha koll på henne, och senare för att jag flyttade till en trea och storasyster behövde eget rum.)

Hon somnar alltid direkt och väcks inte heller av mina snarkningar. Den äldsta dottern är känsligare, hon kan höra mig genom väggar. De få gånger vi delar rum, som på hotell tex, blir hon skogstokig. Tack och lov att hennes kille inte snarkar, det hade slutat med separation!

Klockan 7 i morse väckte min hjärna mig. Då hade den börjat repetera det brandtal som jag ska hålla till min chef på måndag apropå ljudproblemen på arbetsplatsen som gör att jag nu börjar jobba hemifrån ”permanent tills vidare”. Just det uttrycket är jag sugen på att använda, men bara för att hon är otydlig behöver jag ju inte vara detsamma. Jag vill inte spela på hennes planhalva.

Jag ska förbereda min närmaste kollega, som ska vara med på mötet (på distans), om att jag kommer att vara extremt tydlig och skarp gentemot min chef. Min chef får helt enkelt bara acceptera mitt upplägg - annars slutar det med sjukskrivning för min del. Ljudkänslighet är uppenbarligen en rest från mina sjukskrivningar, plus att förhållandena på jobbet har försämrats radikalt. Jag har kommit närmare ”källan” till det mesta pratet och en massa ljudabsorbenter har försvunnit när vi möblerade om.

Jag är dessutom numer ovan vid kollegors prat eftersom jag har jobbat mest hemifrån under lång tid. En ny plats i kontorslandskapet innebär att jag har fått ”nya” röster inpå mig. Bygget av ”kubrummet” bakom mig får dessutom underbetyg i min värld. Det är tjusigt som sjutton men helt värdelöst när det gäller att stänga ute ljudet. Som min äldsta dotter sa: ”Varför bygger man ens ett rum då?”

Den stackars säljaren som gick/stod därinne i rummet i fredags och pratade i telefon blev helt perplex när jag gick in till honom och sa ”hörrudu, jag hör vartenda ord du säger, bara så du vet”. Hans chef stod bredvid och han sa då ”Hur ska du stå ut med det när företaget xx flyttar in här på fredag 1 oktober?” Då drabbade det mig som en blixt. I det här rummet kommer det att sitta 2-3 personer och samtala, och de upplever sig lite isolerade från oss andra. Men jag kommer att höra vartenda ord som sägs.

De är dessutom delvis konkurrenter till oss. Big nono. De kommer förstås inte heller att acceptera att allt de säger hörs utanför. Suck. Hur kan man upphandla ett ”extrarum” till en konkurrent, som ska bli hyresgäst hos oss, och inte ta reda på hur ljudet färdas in/ut ur rummet? Hur kan man ens bygga ett sådant rum utan att tänka på ljudisoleringen?

Mitt brandtal till chefen är snart klart, min hjärna jobbar på med det nattetid, och klockan 10 imorgon är det bara att trycka på knappen och börja prata. Min chef kommer att försöka avbryta mig och gå i försvar och då ska jag bara lugnt säga: ”Jag är inte färdig än, du får vänta tills jag har pratat klart”.

Som mellanchef på bygget har jag inte en fackklubb som kan tala för mig, så jag får tala för mig själv. Och det gör jag gärna. Ja-sägare har jag aldrig varit, det vet min chef sen tidigare. (Och jag är fackligt ansluten givetvis, men jag är direktansluten. Jag har fackligt arbete i min historik också.)

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är praktiskt att vakna kl 7 på en söndag ”pigg på dagen” som @Se klart så fint beskrev att hennes barnbarn brukar säga ❤️ (”Pigg på natten” är det däremot onödigt att vara.) Man hinner ju så mycket! Först röjde jag runt hemma hos dottern. Hon har en tendens att samla lappar och pyssel och allsköns bråte på sitt soffbord, på golvet bredvid och på tv-bänken. Hon har inte förmågan att ”plocka undan”. Hade vi låtit henne hållas hade hon så sakteliga försvunnit bland all bröte, som ett gigantiskt sopberg.

Tricket är att blanda in henne i allt man gör. ”Spara? Slängas? Den här ska vara här, så här gör du med den” osv. En tappad ask med örontops krävde en insats, hon hade bara föst ihop alla pinnar och försökt knö ner dem i asken, utan vidare framgång. ”Du samlar några pinnar i taget och lägger dem så här bredvid varandra.” Allt sådant som ”normala” begriper av sig själv kräver noggranna instruktioner. Många gånger. Till slut sitter det. Att tömma och fylla sin diskmaskin fixar hon nu tex galant utan detaljinstruktioner.

Jag är ju så van vid det här, har ju hållit på med det i 22 år. Förklara, visa, förklara, visa, pusha, ställa lagom stora krav, och berömma, berömma, berömma. Hon tar inte ett dugg illa upp, tvärtom är hon tacksam för att jag hjälper henne. Att säga ”plocka i ordning” till henne är arabiska. Hon förstår inte hur man gör. Vad börjar man med? Vad gör man med allt? Sötnöt ❤️

Efter att jag röjt fotograferade jag henne sittande i soffan vid ett tomt soffbord och skickade bilden till boendet: ”Så här ska det se ut - ni måste hjälpa henne att hålla ordning.” Lite dåligt faktiskt att de inte förstått det själva. Men hon är ju så redig på många områden, det är kanske svårt att avgöra vad hon har behov av. Hon trivs inte heller när det blir för stökigt omkring henne, men hon kan inte uttrycka det bara. Men den nöjda minen efteråt säger allt 😍

En runda till affären hann vi med också, innan jag åkte hem och fortsatte röja. Lika välbehövligt som hos dottern. I två timmar har jag röjt efter principen ”viktigast först” och nu känns det okej igen. Nu ska jag vila en stund och sedan dansa linedance i tre timmar 💃🏼

Just nu har jag outsorcat matlagningen. Upptäckte att affären i dotterns hemby är duktiga på att laga mat, så det blev några sådana lådor. Min energi räcker inte till för matlagning just nu, men ”hemlagat” vill jag helst ha ändå. De flesta mataffärer är duktiga på att laga mat i butiken. Kycklingsallad och lasagne står på menyn ikväll och imorgon kväll.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Full fart som vanligt kan man väl numera tillägga. Du kanske inte behöver brandtals? Kan det räcka med ett… pyrande tal? med rejält varmt i borren? För mig låter det du önskar inget annat än helt naturligt- jobba hemma kommer ju på många arbetsplatser vara väldigt naturligt, jag tänker att arbetsgivaren verkligen vill att människor ska må bra, och i det ingår ju tillit till att medarbetares beslut kring viktningen av hemma/kontor. Jag vet ju inte exakt hur det är hos dig, men kanske 1-2 dagar på kontoret kan vara en ”tillfälligt temporär” lösning? Att bygga konstiga kuber etc hade man ju önskat att någon satte stopp för globalt 😤 Vi hade mycket önskemål om kakor till kaffet (!!) i om återgång till arbetsplatsen… har folk blivit knäppa tänker jag.
Skönt att dansa av sig lite av hjärnjobbet. Du kommer komma hem med mindre last i huvudet. Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart Fördelen med att sova på saken, helst flera nätter, och att låta hjärnan repetera ”brandtalet” gång på gång är att mitt förnuft hinner gå in och styra upp. Jag har redan raderat de värsta brandfacklorna, fokuserat på lösningen och tonat ner kritiken rejält. Men mitt budskap lär ändå vara glasklart.

Jag är förstås inte den enda som känner så här. Jag har en akut lösning för egen del, och en varaktig lösning på sikt som min chef bara behöver okeja. Men jag vill ändå flagga för grundproblemet - att folk efter en lång period av hemifrånarbete är ovana vid att andra pratar omkring dem.

Min hjärna har redan börjat processa den mer varaktiga planen. Vi har ett kontor till, ett mycket lugnare sådant. För mig blir det bara att köra tre mil åt andra hållet. Min närmaste kollega bor nästgårds det kontoret, och på så sätt kan vi två jobba nära ihop.

Nu ska jag bara fundera ut hur vi ska lösa det praktiskt. Det bästa är att ha planen i princip helt klar så att min chef bara kan säga ”kör”!

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

56 dagar uppnådde jag idag med min streak 12.000 steg/dag och 0 choklad. Heja mig! 🥳🥳🥳 Stegräknaren stannar på 15.400 steg idag. Endast cirka 1.500 steg kommer från en promenad som jag gjorde ihop med dottern till affären innan jag körde från henne. Resten har jag städat mig till, men framför allt dansat mig till under nästan tre timmar linedance 😍

Jag vet inte vad som blir mest slitet - skallen, benen eller fötterna. Skallen tror jag faktiskt, shit vilken hjärngympa det är att sätta koreografin på totalt 8 danser idag. Pust. Jag går ju både nivå 1 kl 15.15-16.45 och nybörjargruppen kl 17-18. Strax innan kl 18 är det inte mycket bevänt med mig längre kan jag säga. Men himmel vad roligt det är!

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Andrahalvlek Helt grymt ju!😍 Jag fattar ärligt talat inte hur du har klarat så många dagar på raken.😂 Särskilt förra veckan med nytt jobb och allt. Det låter helt sjukt att det är sånt oväsen på ditt jobb.😩 Det går ju inte att koncentrera sig för fem öre om det är en massa kacklande runtom dagarna i ända. Kan du inte trycka in ett par öronproppar, eller ännu hellre, ta på ett par riktiga hörselkåpor de dagarna du är på kontoret? Det gör jag alltid om jag går ner i fabriken på mitt jobb. Kul att du gillar linedancen! Det måste ju ge en grym motion också.

Kram

Profile picture for user Torn

@Andrahalvlek Egentligen är det nog bäst med den typen som Charlie föreslår. Dyra som sjutton också, så det svider lite i plånboken för firman du jobbar på. Den typen jag använder är tydligen mest designade för att stänga ute skadligt höga ljud, och är fula som stryk. Men rent demonstrativt är de bra. Lite som när jag hade typ gasmask på mig i början av Coronan för att cheferna var för slapphänta med att hålla avstånd. Det bet väldigt bra faktiskt. hörselkåpor kan köpa för en hundring på Jula.

Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

@Torn skrev:"Men rent demonstrativt är de bra. Lite som när jag hade typ gasmask på mig i början av Coronan för att cheferna var för slapphänta med att hålla avstånd."

Det var lite den effekten jag ville uppnå 😉

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Nu är jag hemma. Hade ett bra samtal i förmiddags med min chef och min närmaste kollega. Min chef blev förfärad när hon hörde hur lyhört det var från det nybyggda ”kubrummet” bakom mig. Hon stod på min arbetsplats och jag gick in i rummet och pratade i normal samtalston, och hon blev som sagt förfärad över att hon hörde vartenda ord som jag sa. Hur kan man bygga ett kubrum i ett kontorslandskap utan att ta hänsyn till ljudvolymen? Bakläxa på det jobbet 🤬

Min chef har också förståelse för att jag behöver ha det tyst omkring mig nu när jag måste ha fullt fokus på att lära mig mitt nya jobb. Jag och min kollega uttryckte båda två att vi vill ha arbetsplatser bredvid varandra på det andra, mindre kontoret. Där är det tyst och lugnt, skillnad som natt och dag faktiskt. Min chef skulle jobba på det, eftersom det krävs viss planering då andra också ska beredas utrymme, och tills vidare kan vi båda två jobba hemifrån. Återgången ska sen ske stegvis, åtminstone för min närmaste kollega som har jobbat hemifrån till 100 procent de senaste 1,5 året.

Min chef vill att vi jobbar vissa dagar på det vanliga kontoret, men det behövs nog inte. Vi får visa för henne att det funkar bra ändå. För mig kvittar det vart jag kör - jag har tre mil till båda orterna åt helt motsatta håll eftersom jag bor mitt emellan. Vi hade vissa kriterier för placeringen i kontorslandskapet som vi vill ska uppfyllas, vilket min chef också noterade.

Jag känner mig otroligt nöjd och lättad. Samtidigt är det sorgligt att jag har lagt så mycket krut på att få till en trevlig arbetshörna, men sen kan jag inte använda den pga att allt prat runtomkring stör för mycket. Men som jag sa till min chef - jag har varken mandat eller en önskan om att be folk hålla tyst. De kollegor som pratar mycket behöver prata mycket, det är en viktig del av deras jobb. Det är dock inte alls en viktig del i mitt jobb, jag kommunicerar i huvudsak skriftligen.

Jag trivs bäst av att ha en arbetsplats att gå till, men just nu blir jag mer stressad av allt prat. Då måste jag få det att funka bra och jobba här hemma istället. Tills vi har fått två arbetsplatser på det andra kontoret. Just nu känner jag mig nöjd som sagt. Jag identifierade skavet, och gjorde något åt det. Snabbt.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Så härligt att höra @andrahalvlek! Blir riktigt glad å dina vägnar. Och så bra uttänkt och planerat, sin chef måste vara stolt över en så ansvarstagande medarbetare 😍 hoppas det blir lite lugnare nu, stor kram 🍂

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack alla för er omtanke ❤️ Det känns bra att jag stod upp för mina behov, och att jag agerade snabbt innan jag mådde ännu sämre. Lite mentalt trött är jag efter helgens konstanta genrep av ”talet” jag skulle hålla till min chef idag. Men det landade väl. Jag frågade min kollega efteråt hur hon upplevde vårt gemensamma möte och hon svarade ”ja, det blev verkligen ett samtal”. Och hon hade så rätt. Vissa möten är bara utbyte av information, möjligen en diskussion. Men idag kunde vi samtala, verkligen vilja förstå varandra.

Vi förstår att hon helst vill ha oss på plats på centralkontoret, men hon förstår samtidigt att arbetsmiljön där inte är bra för oss. Hon beklagar att det är som det är, och vi beklagar också att det är som det är. Men vi måste lösa det. Vi måste alla bidra till att lösa problemet. Och vi två är för värdefulla nyckelspelare på företaget för att vår chef ska riskera att mista oss. Vårt förhandlingsläge är på topp egentligen.

Nu när ”striden” är över känner jag mig lite känslomässigt dränerad. Jag är också lite ledsen över att jag har fixat en sådan fin arbetshörna till mig, och sedermera min närmaste kollega som skulle ha suttit bredvid mig. Men nu kan jag inte sitta där, för att arbetsmiljön på den platsen inte är funktionell för mig. Nu måste jag bo in mig i en helt annan hörna, på ett helt annat kontor. Så småningom. Just nu ska jag bo in mig ordentligt i mitt extrarum.

SUP:en är nedpackad och hemmakontor blir rummets nya huvudstatus. Just nu har jag ett pyttelitet datorbord och ett ännu mindre sidobord, men om en dag eller två kommer mitt nya fina skrivbord - ett vitt höj- och sänkbart skrivbord 120x60 cm stort, som kommer att passa som en smäck på hemmakontoret. Man måste ha fint omkring sig 😍

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Tofu Gasmasken var @Torns outfit under corona, som protest mot snörvlande kollegor. Hörselkåpor modell industri får jag köpa om företaget tvingar in mig till jobbet. Nu slipper jag det 🙏🏻

Jag tror också att återgången till arbetsplatsen blir tuff för många. Har man suttit hemma i lugn och ro krävs inte mycket störning för att stressa massor. Mycket långsam återgång är önskvärd. Min kollega, som jobbat 100 procent hemifrån i 1,5 år, berättade att två-tre timmar fysiskt på jobbet gör henne helt dränerad på energi. Hennes återgång får vi ta väldigt stegvis.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag kom på en sak. Jag använde klassisk förhandlingsteknik i samtalet med min chef igår, utan att ens vara medveten om det. 1) Visa stor förståelse för motpartens situation, 2) träng inte in hen i ett hörn, 3) servera en lösning som gör att motparten kan gå ur samtalet med ett tydligt argument för att hen tvingats backa, 4) ha fokus på målet men låt vägen dit ha lite olika alternativ, 5) ha alltid en planerad prutmån med dig in i förhandlingen. (Vad kan du backa på utan att det förstör helheten? Oftast planterar jag medvetet in en prutmån, dvs jag gör ett förslag lite ”dåligt” i ena hörnan för att motparten ska upptäcka det och sen känna sig jätteduktig när hen får rätt, trots att det var ett medvetet ”fel” jag gjort för att uppnå just den effekten.)

När jag gav min chef ”kubrummet” att bli upprörd över gav det henne möjligheten att inför andra fokusera på den lilla detaljen. Hon kan nu i sin tur rya om att det minsann borde vara bakläxa på det bygget. Hon slipper konfrontera mina chefskollegor med faktumet ”nu kan inte NN jobba på plats här längre eftersom ni är för jävla högljudda”.

Samtidigt var jag tydlig med grundorsaken, för att jag tycker att hon behöver veta så att hon kan hantera den frågan på ett djupare plan, lite i det dolda. Genom att strama upp regler och sätta gränser mot mina chefskollegor. Ett mandat som hon har. Och jag struntar i vad hon går vidare med, jag fokuserar på målet: Komma därifrån. Samtidigt som jag vill vara ärlig och berätta grundorsaken, för annars skulle det kännas som om jag smet ut bakvägen.

Idag påbörjar jag arbetet med att sätta mina nya hemmajobbrutiner. Kunde inleda med att låta klockradion gå igång kl 6.30 istället för 6.00. En riktigt bra start på jobbdagen - nu sätter jag resten också!

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Härligt att läsa @andrahalvlek
Min man lärde mig något väldigt viktigt när barnen var tonåringar och det var 1) värdet av att inte tappa ansiktet 2) hjälpa ev person att inte måla in sig i ett hörn (som det sedan inte går att backa ut ifrån)
Det har jag haft enorm nytta av i just tonårskobflikter men även otrolig nytta i mitt jobb.
Just nu kommer jag att ansvara för mångas tillbakagång (eller snarare att den fungerar) med start imorgon.
Viktigt jobb och nyttigt för mig att ta del av dina erfarenheter även kring detta, tack 🙏🏻
Kram 🥰

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart Jag minns vid ett tillfälle för några år sedan då vi hade en stor flyttrockad på jobbet. Jag satt på fyra olika platser i lokalen under några månader, innan jag hamnade på min dåvarande permanenta plats. Varje gång fick jag nya människor alldeles inpå mig. Varje gång var det SÅ svårt att vänja sig vid de nya rösterna, snudd på plågsamt.

Konstant surr/mummel stör mig inte. Men om någon höjer rösten reagerar jag direkt. Om någon kommer in i lokalen som inte tillhör reagerar jag. Om någon fd medarbetare plötsligt kommer på besök reagerar jag. Jag har läst någonstans att upp emot 30 procent av hjärnans uppmärksamhetsförmåga ägnas åt att scanna av ljuden i omgivningen. Och det görs medan vi jobbar med annat, så det är en massa hjärnkapacitet som vi inte får tillgång till när vi jobbar. (Sannolikt var det en värdefull egenskap på savannens tid att identifiera faror med hjälp av hörseln samtidigt som man gjorde annat.)

Sen är man nog olika känslig. Ett tydligt symtom på utmattning hos mig är just ljudkänslighet. När jag mådde som allra sämst hade jag tv:n på volym 17. Normalt har jag den på 30. Jag upplevde alla ljud som skrik och gap, och det stressade mig så jag vred mig av ångest. Så illa är det inte nu, men jag vill inte heller att det ska bli så illa. Att vänja sig vid ljud är nog svårt för alla, men jag har kanske också en sårbarhet kvar som en rest efter mina två utmattningar.

Jag kan inte sortera bort prat och diskussioner. Det är som när man sitter på buss/tåg och några samtalar bakom en. Det är omöjligt att låta bli att lyssna. Helt omöjligt.

Personligen tror jag att våra kontorslandskap är en stor anledning till att den psykiska ohälsan har ökat så markant de senaste åren 😢 Om 20 år säger vi ”Hur tänkte vi egentligen när vi införde kontorslandskap på alla arbetsplatser?” Och jag är inte anti kontorslandskap egentligen men det kräver 1) bra ljuddämpning, 2) tydliga glasklara förhållningsregler, 3) många lättillgängliga tysta rum att använda för samtal.

Just nu har vi ingetdera på min arbetsplats. Mycket ljuddämpning är nedmonterad eller bortflyttad (baksidorna av våra skåp innehöll ljuddämpning och antalet skåp har halverats), folk skiter fullständigt i att gå in i tysta rum och prata i telefon - och antalet tysta rum har också halverats, så möjligheten finns inte ens alltid.

Samtalsteknik som funkar på tonåringar funkar lika bra med kollegor, den erfarenheten har jag också dragit 😉 Att förklara VARFÖR folk ska göra vissa saker är också bra, både med barn och kollegor. Att bara peka med hela handen och ryta ”gör så” funkar sällan så bra. Att snällt be om hjälp och även be om ursäkt är två andra superkrafter som jag nyttjar mer eller mindre dagligen. Funkar alltid. Folk blir direkt lena i rösten och tillmötesgående.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Oj vilken produktion och vilka livsvisdomar som finns härinne. Tror många konflikter med framförallt tonåringar beror på att en hörnsitustion uppstår.
Skönt att du fick gehör AH, eller skönt och skönt: bra och smart jobbat. En gemensam fiende (kubrummet) är ju alltid bra. Skapar gemenskap. Å andra sidan kan ni få till er vikta konkurrensfördelar därifrån om ni inte säger nåt.

Profile picture for user Andrahalvlek

En bra jobbdag, tjoho! Det blir riktigt bra det här känner jag.

Ikväll hade jag först videomöte med tjejjouren en timme, sen monterade jag mitt nya skrivbord, betalade räkningar - och nu ligger jag i badet. Knappt hunnit se nyheterna på tv ens.

Montera höj- och sänkbart skrivbord kan jag nu skriva upp på min handywoman-lista 💪🏻 Och det funkar! Tack och lov 🙏🏻 Annars hade det blivit jobbigt. Det fanns en pytteliten skada på bordsskivan, men den sidan kunde jag vända neråt.

Höll på att missa leveransen av skrivbordet. Chauffören ringde fyra gånger i morse, just då när jag videopratade med min kollega. Hade helt glömt bort att han skulle ringa en halvtimme innan.

När jag sen ringde upp och bad tusen gånger om ursäkt för att jag inte hade svarat, så muttrade chauffören lite och sa ”okej då, jag kör väl tillbaka till dig igen då.” Pust. Annars hade han aviserat om skrivbordet och jag hade fått vänta en eller två dagar ytterligare.

Att be om ursäkt är en superkraft 😍

Det är inte alla som har förmågan att ärligt be om ursäkt. Mina barns pappa tillhör dem. Men mina barn har blivit överösta med mina ursäkter under hela sin uppväxt, så de är båda två väldigt duktiga på att säga ”förlåt, jag…” Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Och plötsligt blev min tråd en uppfostringstråd 😂

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Poddtips: Hedman & Hedén #44 ”Kan en missbrukare lära sig att dricka normalt?” Med Wanja Wikström.

Ett bra samtal om att det inte behöver vara svart eller vitt. OBS: Wanja var helt nykter i fem år innan hon ens testade att dricka sparsamt.

Gillar det ordet i sammanhanget, sparsamt, istället för att säga ”normalt”. För normalt i dagens alkoholromantiska samhälle är tyvärr ofta väldigt mycket.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Torn Absolut inte. Varför skulle jag? Nä, jag vågar inte riskera något genom att mata ”alkoholdjävulen”. Jag är fullständigt anti alkohol numer. Mitt liv är mycket bättre utan ❤️

Men jag tänker att andra tänker annorlunda - och jag gillar respektfulla samtal om att vi kan tänka olika, och det var därför jag delade poddtipset.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Andrahalvlek skrev:"Absolut inte" Skönt, jag tänkte väl det. Jag är inte riktigt van vid att läsa den typen av poddtips från dig, så jag blev lite kallsvettig och satte kaffet i vrångstrupen. 😅 Japp, man måste respektera att alla tänker olika. För mig känns det bara så tragiskt att människosläktet har lurats in i det här med att droga sig med alkohol. Inga andra djur som medvetet förtär giftiga vätskor, som gifta bär tex. Människan är inte särskilt smart egentligen.😂

Kram

Profile picture for user miss lyckad

Håller med dig Torn. Tänkte inte såhär i början av nykterheten, men efter något år. Varför kan vi inte vara glada och njuta av livet utan alkohol och andra sinnesförändrande medel? Vi har med det från uppväxten att nu är det fest och kul, då ska det drickas. Det finns ju andra kulturer där fest betyder, dans, god mat, sång och umgänge, utan sinnesförändrande medel. Det är ju miljardföretagen som lurar oss. Just med flashig reklam, kändisars egna alkoholmärken, och normaliseringen av sprit, vin mm . Jo, alla får göra som dom vill. Men tyvärr så blir vi lurade redan i ungdomen. Jag skulle mycket hellre vuxit upp i ett samhälle med friska individer, och inte folk som är sinnesförändrade titt som tätt.

Profile picture for user Sländan

@Andrahalvlek skrev:"OBS: Wanja var helt nykter i fem år innan hon ens testade att dricka sparsamt."
Oj, min första tanke är bara NEJ! Men du har rätt alla är ju olika, men jag blir så rädd bara, att någon får för sig att just jag kan säkert prova lite nu efter så lång tid. Det är ju ingen som vet innan de provar, så hur vågar man? Jag har en sådan respekt för alkohol, faktiskt livrädd.
Men sedan har man ju hört en del personer som kan lära sig dricka sparsamt, men frågan är då om de har varit beroende eller bara varit storkonsumenter.
💕 sländan

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sländan Det är ju det som är vanskligt med dessa berättelser om folk som ”lyckas” dricka sparsamt. För varje person som faktiskt klarar det går det kanske 99 personer som då tror att dem kan nog också - och det kan de inte! Jag har hört just den siffran, att 1 på 100 kanske kan klara av det.

Lyssnar man på podden så är hon dock mycket vaksam på om suget väcks, begränsar sig till att köpa halvflaskor, dricker aldrig i sociala sammanhang, dricker aldrig för att fly undan jobbiga känslor, hon tar aldrig mer än ett glas osv. Och då tänker jag: Varför? Det finns ju goda alkoholfria alternativ. Men det är hennes val, alla gör vi våra val. Allas röster får höras.

Jag har inte alls lust att väcka de tankarna. ”Kan jag? Kanske lite? När? Nu?” Jag vill inte leva så. Så för mig är det inte ett dugg frestande att ens prova, bara för att jag hör någon annan som lyckats. Men man måste nog komma dit själv tror jag, sätta ner foten. Hit men inte längre, här går min gräns.

Jag är inte ett dugg rädd för alkoholen - så länge jag låter bli att ta det första glaset. Plättlätt egentligen, men det tog ju förstås sin tid att nöta in den erfarenheten och insikten i mitt undermedvetna också.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@miss lyckad Håller med er. Vi är grundlurade. Och jag vill inte ingå i den lögnen längre. Jag är väldigt anti alkohol nu för tiden, för att det skapar så otroligt mycket misär för så många människor 😢

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Ikväll var det köööööören 😍 Efter tre ofrivilligt frånvarande terminer var det dags att samlas igen, och det kändes verkligen som 1,5 års ackumulerad sångglädje som bara exploderade! Magiskt från början till slut 🙏🏻 Nästan alla körkompisar hade slutit upp mangrant så vi var nog 40-50 pers. Torsdagar är lätt veckans bäst kväll!

Imorgon är det fredag och veckans värsta jobbdag (mest att göra, när man är som tröttast). Efter förra fredagen var jag nära att bryta ihop. Men den här jobbveckan känns som revanschernas revansch 🙏🏻 Ingen övertid alls, allt sitter redan bättre och hastigheten börjar komma. Nu kröner jag den här veckan med en jobbfredag som sitter som en smäck också!

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Trots att jag är ok med att dricka sparsamt så håller jag med er skeptiker om väldigt många saker.
Ordet ”lyckas dricka” t.ex. indikerar attest skulle vara nån typ av test och om man då klarar det är man bra. Det är ett dåligt val av ord. Jag håller med er om att det lät väldigt onödigt det Wanja ägnade sig åt men jag har inte lyssnat på podden och det förklarades kanske varför.
Jag vill att alkohol ska vara en ickefråga för mig. Nåt jag kan ta ett glas av om jag blir bjuden eller avstå ifrån när jag vill hålla mig fräsch. Som kaffe.
Håller med om att ”normalt” är ett sjukt dåligt ord som att det vore onormalt att avstå och tyvärr är det ju så. Kanske borde göra det just därför. För att normalisera. Tåls att tänka på.

Profile picture for user Sattva

God morgon!
Hinner knappt med i din tråd🥰. Men grattis till diverse lyckade utgångar av saker du tagit dig an!
Håller med flera ovanstående inkl du själv; varför ens testa att dricka? Vad är man ute efter med det? Är det gott? Nej, det är surt (vitt vin, det enda jag drack). Vill man ha effekten/ påverkan? Ja kanske det. Men jag vill aldrig gå in i det igen. Aldrig.
Skitväder här o hela helgen....Men det är ok. Ha en jättefin fredag🌼🌷⚘

Profile picture for user Charlie70

Jag lyssnade också på #44 om Vanja i går. Jag är helt öppen för att det finns olika vägar när det gäller att "rätta till" oönskad alkoholkonsumtion. Jag kan också förstå de fåtal som finns här som har valt en sparsam konsumtion eftersom förbud triggar. Jag kan fatta den grejen.

Podden #44 balanserade på slak lina men jag tycker ändå de gjorde det bra genom att tydliggöra skillnaden mellan att ha beroendesjukdomen och att ha ett missbruk. För min del har mitt missbruk lett till beroendesjukdomen och den kommer jag att få leva med. Men inte alla kommer dit. Man kan ha ett missbruk under en kortare eller längre tid utan att få beroendesjukdomen. Jag tror på den skillnaden. Jag respekterar och moraliserar inte över de som väljer att dricka sparsamt. Jag mår supertoppenjättebra av att inte dricka alls, men det är mitt val. Andra får göra sina val.

Hej AH förresten! Läser att du börjar få snurr på ditt nygamla jobb. Det går i en väldig hastighet allt du gör. Jag gläds också över släppta restriktioner. Var på bio i onsdags med kort pubbesök efteråt. Kändes konstigt efter denna långa tid....

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har jag varit nykter i 600 dagar, tjoho! 🥳🥳🥳 Det går knappt att ta in storheten i den siffran. En dag i taget blir många till slut. Idag struttar jag runt som en mallgroda 🐸 hela dagen! Ingen i min närhet vet varför jag struttar och skiner som solen - men jag vet, och det är allra viktigast.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Andrahalvlek Ett jättegrattis till 600 dagar! 😍🥳 I kväll får du allt fira till med med lite extra lyxig mat tycker jag. Räkor, hummer eller kräftor tex.

Kram

Profile picture for user Se klart

Strutta på!! Unna dig (är det ett bra eller dåligt ord, inte säker?) men lyxa dig i känslan av detta moment- stanna där en stund och njut! Grattis! 🏆🦄🏆🦄🏆🦄

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack alla ❤️ För grattis och fina ord. Blir glad och lite rörd, det här forumet genomsyras verkligen av välvilja och genuin glädje för andra när det går bra 😍 Och medkänsla när det går mindre bra ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Bam. Där satt den. Revanschen. Förra fredagen visste jag knappt om jag hade huvudet upp och fötterna ner när kvällen kom. Jag kände mig förvirrad, ledsen, arg och modstulen. Hela helgen repeterade jag och min hjärna brandtal som jag skulle hålla till chefen. Och jag fick till en radikal förändring - jag fixade mig ett topnotch hemmakontor. (Duger bra för mina behov åtminstone.)

Hela veckan har gått bra, lite bättre för varje dag faktiskt. Och idag hade jag koll hela tiden, trots att det är extra förvirrat just på fredagar när man är som tröttast. Normalt brukar jag växla ner efter lunch på fredagar, men på mitt nya jobb måste jag växla upp istället.

Jag har varit noga med pauser, en kvart på fm och en kvart på em. Hjärnan behöver pauser. Jag har hittat ett funktionellt sätt att notera allt som ska göras och hållas koll på, och jag har även ställt några larm i mobilen för att komma ihåg vissa hålltider. Sakta men säkert nöter jag in nya jobbvanor. Framför allt känner jag att hastigheten i hantverket börjar komma, vissa saker går riktigt snabbt redan. En minut här och där blir många minuter till slut. Jobba effektivast möjligt, inte göra någonting i onödan.

Men allra bäst känns det att både jag och min kollega verkligen upplevde flow idag - och att vi har hittat ett sätt att kommunicera och samarbeta riktigt bra, trots att vi sitter i respektive hem med några mils avstånd. Vi fixar detta - ihop! Givetvis satte jag ord på min glädje till min kollega i eftermiddag också. Man ska inte bara tänka sådant - man ska säga det också. Och jag vet att det landade väldigt väl hos min kollega ❤️

Och själv går jag in i en ledig helg med ett mycket större lugn och självförtroende.

Kram 🐘

Profile picture for user Sattva

@Andrahalvlek Vilket bra avslut på veckan! Jösses, jag hade aldrig klarat ditt jobb. Att vara så på tårna o efffektiv 100% 100% av tiden...Blir ju så nyfiken så jag kan dö på var du jobbar eg! Där man ökar fredag em, där de flesta varvar ner verksamheten (vi stänger 15 på fredagar😃).
Verkligen var stolt, och njutvav din lediga helg!!!❤🌼🌷⚘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sattva Jag gör papperstidning. På fredagar gör vi två tidningar - till lördag och måndag. Då får man hålla tungan rätt i mun så rätt saker hamnar i rätt tidning. Vi kan ju inte göra vårt jobb förrän de andra har gjort sitt jobb. Och ingen dag är den andra lik. Men det är SÅ roligt!

Kram 🐘

Profile picture for user Strulan65

Grattis till dina 600 dagar 👏👏👏 💪💪
Lyssnade på podden och tänkte ja hon slutade i tid och jag hoppas livet är varsamt med henne annars åker hon dit.
Roligt att följa din tråd och önskar dig en skön helg

Profile picture for user Andrahalvlek

@Strulan65 Lite så tänkte jag också. Så länge livet är mystrevligt så funkar det nog med ett glas bubbel till fredagsmyset, men när livet skräller till rejält finns ju redan alkoholen i hennes liv och då är det lätt hänt att ta till den som ”medicin”. Vi behöver hitta andra sätt att ”medicinera” oss. Hållbart. Tack för grattis ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart I mitt hjärta också ❤️ Det var där jag började min karriär i början på 90-talet, genom att göra just tidning - göra fina sidor. Och det verkar vara så jag ska avsluta min karriär också. Jobbar samtidigt i en jobbmiljö och en tidsanda där det bara är sajten som räknas typ. Så det är jag och min närmaste kollega som håller fanan högt, ihop med ett gäng på en koncerntidning så vi slipper jobba kvällstid. Vi vill ge papperstidningen den kärlek den förtjänar ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Haft en helt perfekt lördag! Sov ända till kl 10, välbehövligt. Sen blev det 1,5 timmes skogspromenad, svettigt. Därefter nästan två timmars lunch med en kompis, och slutligen långmiddag med döttrarna hemma hos deras pappa i huset. Några maskiner tvätt hann jag med också.

Har fyllt på mina depåer med må-bra-energi rejält. En helt perfekt lördag ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Skönt att läsa om din lördag. Själv slog jag ev forum-rekord med en höneblund på närmare 4 timmar. Dock var det snarast ett försök att vila bort förkylning.
Hoppas även din söndag blir bra, ladda om och tanka på. Vi behöver det.
Jag vet hur den digitala yran slår mot mer traditionell media men i många fall är det pappret som är grunden för affären- och sajter klarar sig sällan utan.
(Papperstidningar klarar sig ofta utmärkt på egna ben.)
Finns också något med ålder där också som påverkar hur vi ser på papperstidningen?
Heja den, kommer att leva länge till.
Kram 🥰

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart Jag blev så glad när min äldsta dotter, 24 år, tog en prenumeration på SvD med kommentaren ”Det är så skönt när någon har gjort urvalet åt mig”. Då kände jag lite hopp om framtiden. Hon har totaldissat morgontidning i alla år fram till nu.

Medelåldern på våra pappersläsare är annars 67 år, och det fylls inte på i samma utsträckning som det försvinner i slutänden. Men det känns lite mer hoppfullt idag jämfört med för fem år sedan, då kändes det som hela branschen var på väg ner i graven. Och det är pappersprenumeranterna som betalar våra löner! Annonserna för ju tyvärr en tynande tillvaro pga facebook och dyl.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Tagit en lååång promenad med äldsta dotter, cirka 9 km. Hon lockade mig att göra utfall på några raksträckor. Ajajaj, jag hoppar nog linedance i eftermiddag, har redan upp nått 13.084 steg och har riktigt ont i benen. Ska dessutom introducera en ny jourare ikväll, så några timmar chill bara-vara är vad jag behöver allra bäst just nu.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Imorgon inleder jag en fyraveckorsperiod med endast två tabletter 37,5 mg venlafaxin. Onsdag och lördag. Därefter följer en fyraveckorsperiod då jag tar en tablett per vecka. Sen är det slut. Sen har jag lyckats sluta med den SSRI-tablett som av många påstås vara ”omöjlig” att sluta med. Och jag har gjort det med den långsammaste uttrappningen i världshistorien, sannolikt. Totalt tog det 1,5 år.

Bäst av allt - inga känningar av nedstämdhet, håglöshet eller initiativlöshet. Tvärtom. Trots höstrusk och annalkande mörker. Men jag jobbar ju med mig själv på bred front. Idag har min streak 12.000 steg/dag och 0 socker uppnått 63 dagar. Jag ser till att få dagsljus varje dag. Jag tar D-vitamin som kosttillskott. Jag är noga med att planera in vila och återhämtning - det funkar inte att knöka kalendern full. Jag lyssnar på kroppens signaler när den behöver vila, som idag tex när jag avbokade min linedance och tog en höneblund på en timme och ett varmt bad istället.

Ikväll meddelade min yngsta dotter att hon vill komma till mig och sova över lördag-måndag 😍 Det är första gången sen flytten. Hon har sovit hos sin pappa några gånger, men enbart då storasyster har varit på besök hos pappan. Jag blev otroligt glad ❤️ Nu har hon bott in sig så mycket hemma hos sig själv så att det känns okej för henne att avvika då och då. Nu ska hon inviga mitt gästrum/kontor och sova i sin gamla säng.

Kram 🐘

Profile picture for user Sattva

@Andrahalvlek Vad härligt AH att du snart inte behöver din medivin längre! Mrn som du säger, du jobbar ju verkligen för att må bra!
Kul med dottern också, det måste kännas skönt att hon är så självständig o trygg😍🌟⚘

Profile picture for user Se klart

Jag vill också fasa ut min medicin. Tar rygg på sig men ska också träffa min doktor så jag kan få lite mindre tabletter. Blir så svårt att dela. Ser verkligen fram emot det! Kram, ha en fin dag!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart Ja, det är svårt att dela tabletterna. Jag började ju med 75+37,5 dagligen, så jag har kunnat kombinera dessa två styrkor på olika sätt.

Det senaste halvåret har jag hoppat över tabletten helt vissa dagar, från och med idag tar jag medicinen endast två av sju dagar per vecka. Inga symtom alls. Än 🤣

Givetvis är jag vaksam på symtom, men jag är inte rädd för att ev få symtom. Blir man rädd kan man nog nästan framkalla symtom. Jag fyller min veckodosett, tar det som ligger i facket varje morgon, och mer än så tänker jag inte på det.

Just venlafaxin har hemska utsättningssymtom i form av svår ångest. Vad jag läst/sett mig till på youtube så är det extra viktigt på slutet att trappa ut väldigt sakta. Från hög nivå till medelhög nivå reagerar man inte så starkt, men från medelhög till låg nivå och från låg nivå till noll reagerar hjärnan mer.

Jag vill verkligen bli fri från allt kemiskt som påverkar min hjärna, såväl alkohol som SSRI.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sattva Nu lockar jag med kinamat på lördag och McDonalds på söndag 🤣 Känner mig som en klassisk varannan-helg-förälder som ”köper” min dotters kärlek. Nä, det gör jag inte - jag festar till det lite för oss bara 😍

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Varafrisk Det är SSRI-medicin, antidepressiv medicin alltså. Som jag har tagit ända sen min första sjukskrivning för utmattningsdepression år 2007.

Varje gång jag slutat med den har jag blivit deprimerad igen. Men nu har jag ju slutat dricka - och jag är övertygad om att alkoholen var en stor orsak till min ångest och depressioner.

Jag drack inte för att jag var deprimerad och hade ångest - jag fick ångest och blev deprimerad av alkoholen. Det är jag övertygad om. Min psykiska hälsa är oerhört grundstabil sen jag blev nykter.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

PS. Fel av mig. Det är en SNRI-medicin, som påverkar både serotonin och noradrenalin. Hormoner i hjärnan som även alkoholen påverkar.

”Ett av de 10 mest sålda läkemedlen mot depression i hela världen. I USA skrevs det ut runt 20 miljoner recept på läkemedlet bara under 2007. Att jämföra med 30 miljoner för Sertralin, det mest sålda.”

Och de siffrorna är från 2007 😱