Andra halvlek har inletts

Profile picture for user Sländan

@Andrahalvlek skrev:"men jag försöker att inte göra för stor affär av det. Acceptans. Nu är det så här"
Det är så skönt att acceptera sådant som man ändå inte kan förändra. Vad är det för mening med de, inte blir det bättre av att älta saker iallafall. Förut ältade jag väldigt mycket i olika saker, oftast i negativa tankar.
Kram 💕sländan

Profile picture for user Andrahalvlek

Imorgon inleder jag den sista veckan med nedtrappning av venflaxin. En medicin som jag började ta i samband med att jag blev utmattningsdeprimerad år 2007. Hade jag fortsatt hade det blivit 15 år i slutet av mars. Jag tar en enda tablett på torsdag, 37,5 mg. Det blir fjärde veckan med den ytterst blygsamma dosen. Funderar på om jag ska köra varannan vecka ytterligare en månad eller två, men det är nog överdrivet.

Jag har ju läst mig till att det är väldigt svårt att trappa ut just venflaxin, att man får utsättningssymptom i form av ångest väldigt lätt. Tydligen funkar det bäst att minska i början, men på slutet ska man vara väldigt försiktigt. Och väldigt försiktig kan man nog säga att jag har varit. Det har tagit mig totalt 1,5 år att trappa ut från 75+37,5 mg/dag till 0. Jag har använt dosett och ritat uttrappningsschema, har minskat stegvis med endast 37,5 mg/vecka och har sedan legat kvar på den nivån i fyra veckor. Den enda tabletten som jag tar nu per vecka kan bannemej varken göra till eller ifrån.

Under hela den här perioden har jag mått bra. Ingen ångest, ingen överdriven oro, inte värre sömnbesvär än vanligt. (Min sömn svajar hit och dit, så är det bara.) Vid något nedtrappningssteg kände jag lite ”fladder” i bröstkorgen. Ångest är väldigt fysisk för mig. Den bränner och svider i huden, vandrar liksom. Men jag oroade mig inte massor för det, jag tänkte bara ”okej, nu reagerar jag på utsättningen av medicinen men jag ligger kvar på den här nivån, det går över”. Och det gick över. Det kan ha varit förra hösten, minnet är kort.

Just nu känner jag mig så stabil psykiskt att det känns fullständigt obegripligt att jag tidigare har fått diagnosen kronisk depression. Och det känns också obegripligt att jag inte tidigare förstod att alkoholen påverkade mitt psykiska mående så oerhört mycket. Jag trodde jag drack delvis för att hantera ångest och oro, men i själva verket skapade alkoholen ångest och oro.

Jag får minnesbilder från min pappas enormt dåliga mående. Han var också kroniskt deprimerad, även om han nog aldrig fick just den diagnosen. Han levde upp på sommaren, men mådde dåligt höst, vinter och vår. År efter år. Hans panikångest var enormt fysisk. Han kunde ligga i sängen och gallskrika: ”Jag dör, jag får ingen luft, jag har fått en hjärtinfarkt.” De första gångerna ringde mamma ambulansen, men de tog inte ens med honom alltid. Till slut stängde hon bara dörren och gick och la sig i soffan, så han fick ligga och skrika sig trött. Så jävla tragiskt.

Jag blev deprimerad första gången i nian, och jag började dricka i åttan. I nian drack jag nästan varje helg, åtminstone under skolterminerna. Jag hade typisk så kallad årstidsbunden depression. Reagerade väldigt starkt på hösten, allra helst november var en skitmånad. Reagerade lika starkt på våren, blev helt orkeslös när allt började spira i naturen. Pressen att göra saker blev liksom övermäktig. Jag orkade inte, jag orkade ingenting. Jag ville bara sova. Hela gymnasiet var jag deprimerad, och jag drack jättemycket då varje helg. Jag gick knappt ut gymnasiet, hade bottendåliga betyg. Skolkade 1-3 dagar per vecka.

När jag fick barn fick jag en paus från depressionerna. Konstigt 🤔 Kan det finnas ett samband med att jag var nykter under graviditet och amning? Men sen kom depressionerna tillbaka regelbundet. Oftast i form av nedstämdhet och orkeslöshet, hade ingen initiativkraft alls. Två gånger urartade det till utmattningsdepression och sjukskrivning (2007, 2018) och då var jag verkligen under isen, till och med suicidal.

När jag fick diagnosen kronisk depression år 2018 blev jag förstås helt knäckt. Skulle jag få leva med det här, precis som min pappa gjorde? Vad är det för liv? Om någon hade berättat för mig att nykterhet var nyckeln till att slippa mitt dåliga psykiska mående så hade jag kanske hoppat på det tåget tidigare. Kanske. Jag tror ju att man måste uppleva det själv för att verkligen förstå det.

Och finns det någon som känner igen sig nu så vill jag bara säga - prova att vara helt nykter i minst tre månader, helst sex månader. Vad har du att förlora? Du kanske precis som jag får ditt liv tillbaka ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag var det julavslutning med linedancen. Vilket skönt gäng 😍 Jag har känt mig så otroligt välkommen, trots att jag inte kände någon innan i princip. Jag har ju dansat tidigare, för 8 år sedan, så några eldsjälar känner jag igen från den tiden. Det är verkligen en gåva att hitta en ny flock att hänga med ❤️ Vi kommer inte att bli bästisar, men vi har väldigt trevligt när vi träffas - och att dansa är verkligen livslust i sin finaste form. Kropp, knopp och hjärta förenat till musik.

En annan flock jag gärna hänger med är min fantastiska kör 😍 Vi har julavslutning med uppträde kommande lördag och det ska bli så kul att sjunga ihop och visa publiken den enorma sångglädje vi alla känner. Sen blir det julvila från båda aktiviteterna innan det drar igång igen i februari - och jag har redan anmält mig till båda aktiviteterna!

Kram 🐘

Profile picture for user 007🙈

@Andrahalvlek Det du beskriver här är så oerhört viktigt. Det borde vara första stoff i söndagsbilagan som låg på hela landets frukostbord. Det hade hjälpt många. Det är jag övertygad om.

Profile picture for user miss lyckad

Jag håller med 007, jätteviktig information om alkoholens verkningar på vårt psyke, som AH så insiktsfullt beskriver. Det kommer ju smygande, det psykiska dåliga måendet av alkohol. Och det värsta är att det” försvinner” en stund med alkohol. Fast samtidigt försvinner, bedövas, förändras alla känslor av alkohol både bra och dåliga. Hoppas fler börjar inse sambandet mellan, alkohol och vår psykiska ohälsa.

Profile picture for user Torn

@Andrahalvlek Ett klockrent inlägg AH där du beskriver det som jag nu i efterhand har förstått. Att jag drack inte för att jag mådde dåligt, utan det var alkoholen som gjorde att jag mådde dåligt. Ångest, oro, dåligt självförtroende, saknad livslust och vacklande fysisk hälsa. Allt uppstod och blev bara sämre och sämre allt efter att åren gick. Och det berodde enbart på alkoholen! Enbart! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!

Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

@miss lyckad Alkoholkulturen är väldigt stark, det ska nog mycket till för att folk generellt ska förstå sambandet. Tyvärr. Jag tänkte länge ”så mycket dricker jag inte”. Men även små mängder kan skada vår känsliga hjärna, har jag förstått nu. Och vissa av oss är mer sårbara än andra.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Torn Jag kände mig riktigt dum som inte förstått det tydliga sambandet tidigare. Men som du brukar säga, det är bättre att sikta framåt än att glo bakåt. Gjort är gjort och går inte att göra ogjort.

Kram 🐘

Profile picture for user 007🙈

@Andrahalvlek Undrar om det inte balanserar ut sig i längden? Man blir ju tvungen att tänka till. Hittar man balans när man brytit vanan och når tacksamhet så får kanske livet ett annat djup och höjd? Man når en ny nivå man tidigare inte trodde fanns. En ny sorts ödmjukhet inför sig själv och andra som skapar tillfredsställelse på ett nytt sätt? Frågan är om man nått detta utan en massa hack på vägen? Om livet bara rullat vidare i sin gilla gång?

Profile picture for user Andrahalvlek

@007🙈 Så är det förstås. Alla våra erfarenheter formar oss till dem vi är. Jag vill inte vara utan några av mina erfarenheter, även om vissa av dem var skitjobbiga när de pågick.

Jag har tänkt på att det finns flera likheter mellan att tillfriskna från utmattningsdepression och att bli nykter. I båda fallen är acceptans viktigt. I båda fallen är tillfrisknandet en guppig resa, åtminstone inledningsvis. I båda fallen är det viktigt att man lär sig av sina tidigare misstag och gör klokare val nästa gång. Och i båda fallen är det hjärnan som har skadats, men när vi dricker är det vi själva som förgiftar hjärnan.

Alla tjatar om levern, men för mig har det blivit ett enormt uppvaknande att förstå att hjärnan är det organ som skadas allra mest av alkoholen. Även av liten mängd om man är extra känslig. Tror jag. Min hjärna är i alla fall både mycket mer funktionell och välmående nu när jag är nykter. Bara en sådan sak som att lösa problem i sömnen på nätterna - en gamechanger. Det är inte en slump att folk som blir nyktra byter jobb eller tar sig an andra utmaningar.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@007🙈 skrev: ” Man når en ny nivå man tidigare inte trodde fanns” Så blev det verkligen för mig! Jag trodde inte det gick att må så bra som jag gjorde efter en tids nykterhet. Hur kan magen vara så bra? Hur kan jag ha så bra självförtroende? Hur kan jag inte oroa mig för saker och ting? Hur kan jag sova så bra? Det var liksom overkligt, jag hade ju aldrig upplevt det förr. Möjligtvis med undantag av när jag var 10-13 år gammal. Då mådde jag på ett liknande sätt vill jag minnas. Då innan jag hade testat att dricka alkohol.

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag var jag klar och gick från jobbet kl 16.45, tjoho! Plötsligt händer det 🤩 Hade ett underbart flow hela dagen och jag har jobbat upp tempot rejält på vissa arbetsområden. Hittat genvägarna, hittat vad jag ska leta efter, fått in momenten mer i fingrarna än i skallen. Och det tog nästan exakt två månader, jag började jobba med detta den 20/9.

Det har hela tiden varit jätteroligt, men det är skönt när man känner att man har bra koll på vad man håller på med. Mitt arbete innehåller allt för många oförutsedda saker ändå, eftersom nyheter händer när de händer, så grundhantverket måste funka smidigt. Och det känns som att det finns gott hopp om att det snart kommer att funka jättesmidigt 9/10 dagar typ.

Värre dagar kommer att komma, men den här dagen på plats på kontoret kommer jag att ha som målbild. Så här vill jag ha det på jobbet. Börjar vänja mig vid kollegornas röster. När några av dem började spela fotboll en bit bort hörde jag dem inte ens, min skalle hade sorterat bort de rösterna som ”välkända och ovidkommande”. Min kollega blev helt förvånad efteråt: ”Hörde du dem inte!?”

Det är annars tufft att byta arbetsplats eftersom det är nya röster man ska vänja sig vid. Här hemma är det ju dessutom tyst, så kontrasten blir väldigt stor. Eller tyst är det INTE. Utanför hör jag bilar och ibland folk som pratar, en bilradio som spelar, en sopbil som kommer körande, en brandbil som kör förbi med sirener på osv. Men när vaktmästaren började gå med lövblås precis utanför så blev jag faktiskt lite störd 🤣

Den mänskliga hjärnan i kombo med hörseln är ju skapt för att hela tiden scanna av omgivningen. ”Är allt lugnt?” Jag har hört att 30 procent av vår uppmärksamhet går till att ”lyssna” på omgivningen så att vi vet att allt är lugnt. Alla som har haft bebisar och senare småbarn vet hur välutvecklad hörsel man får då. Och alla som har varit utmattningsdeprimerade vet hur ljudkänslig man blir då, att det känns som alla skriker omkring en. Det är nog hjärnans sätt att säga ifrån: ”Stick och göm dig i en grotta NU!”

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Härligt att läsa om ditt jobb-flow @andrahalvlek. Jag är inte riktigt där (kommer nog aldrig dit heller)
Det är spännande att läsa om ditt resonerande kring acceptans. Jag är mycket i de tankarna, inser att det är en tråd som liksom bara fortsätter, eller ett rep att hålla sig i när man tar sig över strida strömmar.
Och lite perspektiv- kunna zooma ut. Drönarblick på livet.
Det händer att vänner hör av sig och vill ses på aw. Jag vet att det går fint att göra allt nykter. Men inser också att en del av det där umgänget mest handlade om vinet och den lite smetiga samhörigheten. Också något att acceptera. Alla vänskaper var inte vad jag trodde.
Önskar dig en fin kväll! kram kompis 😍

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart Helt sant. Vissa vänskaper var bara ett alibi för att dricka. Aw är skönast hemma ❤️ Luncha med kollegor unnnar jag mig dock ibland och det är nice. Och på lördag blir det personalfest, vilket jag har en kluven inställning till med tanke på min kompis-kollega som nyligen blivit uppsagd 😢

Stämningen på den avdelningen är under isen just nu, och hur de ska uppbåda minsta festkänsla är för mig obegripligt. Själv har jag bestämt promenad-dejt med min kompis-kollega på söndag och då ska hon få prata mig sårig i öronen. Och sen ska jag krama henne och viska tröstande och peppande ord i hennes öra 🙏🏻

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag ska inte skriva att det går bra på jobbet 🤣 Då kommer teknikstrul OCH statsministerkaos som ett brev på posten dagen efter. (Dålig liknelse, leveransen av brev är ju högst opålitlig.)

Nåväl, allt är relativt. Magda hade en sämre dag på jobbet om man säger så. Måste säga att hon är cool som kan stå där i Aktuelltstudion och svara lugnt utan att låta det minsta arg eller bitter. Det är statsmannamässigt! Eller statskvinnomässigt menar jag förstås 😉

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag slutade jag lite tidigare och hann både äta och pusta en stund innan kören. På lördag ska vi uppträda. Innan dess ska jag ha lärt mig texten till nio låtar utantill. Sju sitter hyfsat, två sitter inte alls. Jag har använt text på papper för länge, man förlitar sig på det då. Vi får ha papper, men det ser inte så kul ut. Inlevelsen blir dessutom bättre om man kan texten helt utantill.

Enda sättet att lära sig utantill är att lyssna och sjunga med. Om och om och om och om igen. Jag spelar varje låt tre gånger i sträck, och sen börjar jag om igen. 3 x 9 låtar. Det tar sin tid. Och jag började träna på allvar ikväll efter kören 🤣 Jag kan bara göra så gott jag kan - hela kvällen imorgon sjunger jag typ. Kan nog repetera sångtext på mina promenader imorgon och lördag morgon också.

Och nästa termin lovar jag härmed mig själv att träna sångtexterna fortlöpande. Punkt. Samma sak som jag har lovat mig själv varje termin sen hösten 2018. Det händer inte. Jag måste ha en deadline, dvs ett uppträde, att förhålla mig till. Orka.

Det är i alla fall som typ meditation att sjunga och ”plugga” sångtexter. Det är helt omöjligt att släppa in en enda tanke på något annat. Och alla aktiviteter som inkluderar både kropp och hjärna, och som väcker lust och glädje, är kanonbra återhämtning 😍

Kram 🐘

Profile picture for user Ase

Hejsan!
Tack för svar till mig om hur du talat med din dotter om ditt beslut att sluta med alkohol.

När vi ändå är inne på barnspåret så tänker jag på det som du skrev för ett tag sedan om att dina depressioner försvann under graviditet och amning.
Jag har alltid tyckt att vara gravid och spädbarnstiden har varit den bästa tiden i livet. Jag har då känt mig stark, levande och närvarande. Många har tittat på mig som att jag är galen när de själva tyckt att det varit jätte tufft med graviditet och nattvak 😊.
Det är klart att det har varit så för mig eftersom jag då har varit helt nykter under lång tid.

Trevlig helg!💖

Profile picture for user Andrahalvlek

@Ase Ja, visst var det så. Att vi inte förstod det?! De två allra roligaste personalfester jag har varit på historiskt var när jag var gravid. Hallå? Hur trög får man vara? Att man inte förstod sambandet? Med min yngsta dotter, som föddes svårt sjuk, var det tufft från första stund men med den äldsta dotter seglade jag på moln som nybliven mamma.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag stängde jag av datorn kl 17.15. På en fredag! För två veckor sedan hade jag tre timmars övertid en fredag, bara för att hinna med att göra mitt vanliga jobb. Den utvecklingskurvan går inte av för hackor och jag är stolt som en mallgroda 🐸 Mina kollegor ska förstås ha en hel del cred också, fan vad de har levererat 🙏🏻 Och det har jag berömt dem för också!

Någon träning på låttexter har det INTE blivit ikväll. Någon måtta får det vara på duktig-flicka-kvoten på en vecka. Imorgon står jag längst bak och döljer mina låtpapper bakom de andras ryggar 😉 Mycket kan jag utantill, resten fuskar jag med utan dåligt samvete ett dugg.

Imorgon är det personalfest också. Som jag skrev till @ase ovan så minns jag två riktigt roliga personalfester historiskt och då jag var gravid. När man är gravid är man naturligt nykter utan att sitta där och tycka synd om sig själv, vilket är det vanliga annars när man är nykter på fest. Och det är den stora skillnaden. Man tycker inte synd om sig själv för att man är nykter, utan man njuter av allt annat som festen ger. Musiken, umgänget, maten, skratten - man kan bli hög för mindre.

Jag minns också andra personalfester allt för väl. På 90-talet var det ofta fri sprit på sådana tillställningar och jösses vad folk blev fulla. Det är så jag skäms å andras vägnar fortfarande. Den ångesten dagen efter kan inte ha varit att leka med. Själv var jag inte ett dugg sämre, en gång fick jag be barnens pappa stanna bilen på vägen hem så att jag kunde kräkas i ett dike. Sådana minnen kan man knappt skratta åt, det är bara så jävla sorgligt. En period på 00-talet gick jag inte på personalfester pga att det var så mycket fylla, och jag ville inte göra bort mig inför mina kollegor. Gick jag dit fanns risken att även jag skulle spåra ur.

För två år sedan var det personalfest senast. Då hade jag inte slutat dricka, men jag var i en fas då jag försökte ta det lugnt med alkoholen. Jag drack rätt så blygsamt och jag tog bussen hem redan vid 23-tiden, helt medvetet. Imorgon kör jag bil, av bekvämlighetsskäl så jag slipper passa busstider. Jag behöver inte skylla på bilkörning längre. Undrar någon varför jag inte har ordnat skjuts hem så svarar jag helt enkelt att eftersom jag inte dricker alkohol längre så kan jag hellre köra av just bekvämlighetsskäl. Undrar någon mer över det så är jag fine att prata om det, annars kan det kvitta. Jag har ingen redovisningsplikt.

Enda nackdelen med att köra bil är att någon alltid vill ha skjuts hem, och då riskerar jag att få vänta på vb. Man får alltid vänta på de onyktra som ”ska bara”. Men jag får bara vara tydlig där - vill någon ha skjuts hem så är det min ”avgångstid” som gäller. Punkt. Sannolikt är jag dödens trött redan vid 23 och det börjar ju redan kl 18, så det är nog en lagom tid att avvika.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Man behöver inte ha det roligare för att man är nykter heller. En tråkig fest är en tråkig fest. Som nykter ser man den osminkade sanningen. Eller så hade jag inte behållning av festen för att jag inte är en ”partybrud” längre? Som fladdrar som en humla från blomma till blomma och hinkar alkohol däremellan. Eller så är större fester inte min grej längre, eftersom det är omöjligt att få till ett vettigt samtal med nästan främlingar och hög musik?

Hamnade vid ett bord med personer som jag inte jobbar med normalt, ”det är ju viktigt att blanda alla olika grupperingar”. Vilket får till följd att man inte har något gemensamt, knappt något att prata om. Min bordsgranne var duktig på svaren i musik-quizen, som var kvällens underhållning. Det var hans största fördel. Quizen var så svår att jag inte kunde ett enda svar på 30 frågor. Inte ett enda. Det är inte kul med quiz som är så svåra. Vet ni vilket årtionde som Elton John kom ut som bisexuell? Eller åt vilket väderstreck man kommer om man går från Manhattan över bron till Brooklyn? Eller vad motsvarigheten till Nasa heter i Japan? Det var ju inte ens musikfrågor! Kasst.

Till maten drack jag vatten, vilket var det enda alkoholfria alternativet. Efteråt var det kaffe och avec. Kaffe dricker jag inte efter kl 12. Maten var okej, men inte wow, och den var dessutom kall. Blev knappt mätt. Efteråt var baren öppen, tjoho! Musiken var så hög att det knappt gick att prata, och jag sjönk bara ner i en soffa, trött efter dagens körbravader. Pratade litegrann med några få, eller halvskrek snarare för att överrösta musiken. Nivån var ”vi får ju absolut inte prata om jobb, vad har du hittat på idag?” Orka.

En kvinna var så i gasen redan under quizen att hon måste ha tankat massor innan festen, det är omöjligt att bli så onykter på två glas vin. Efterhand blev andra rejält dragna också. Det kändes som ett skådespel, ”hurra vad kul vi har”. Och jag kände bara ”ta bort mig härifrån”. Haha 🤣 Fy så gnällig jag är, men det där gör jag inte om. Det stadiet är passerat i mitt liv. Jag föredrar mer intima sammanhang med människor som jag verkligen vill interagera med, och som vill göra detsamma med mig.

Men nu vet jag det, alla erfarenheter berikar. Jag kände mig som en tråkmåns i det sammanhanget och då ska jag inte befinna mig i sådana sammanhang, för jag är absolut inte en tråkmåns egentligen.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Nä, jag kunde heller inte frågorna. Sånt är lite trist tycker jag. Det blir lite meningslöst på nåt sätt och om man nu ska analysera det så är det inte så smart att få människor att känna sig okunniga. Bättre partyhöjare med en blandning av frågor där olika personer kan briljera.
Haha, ja nu lät du verkligen gnällig AndraHalvlek. Undrar om det var quizen som tog dig hela vägen ner. Du sågade hela festen och det kändes inte så likt dig.
Ibland undrar jag om det här med personalfester… när man ska få umgås på fritiden med de man jobbar med och då ska man istället blandas och mixas med såna man inte jobbar med för att det är viktigt att blanda. Är det bra eller dåligt? Och om man ska ha det så så tror jag att man måste hjälpa människor på traven lite ibland. Med små frågor eller nåt.
Skittrist och omodernt förresten med vatten som enda alkoholfria alternativ.
Ha en fin söndag!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Men visst är det märkligt? Att man ska klumpas ihop med människor som man knappt känner bara för att man råkar jobba på samma företag, eller snarare syskonföretag i det här fallet. Hur skulle det kunna skapa någon form av trivsel? Och musik-quiz som underhållning ska vara på en nivå som är så lätt att nästan alla får alla rätt, med vissa svårare utslagsfrågor. Killen som sjöng och spelade var inte speciellt duktig enligt min mening heller. Eller han var helt okej men inte mer. Och vatten är verkligen trist som enda alkoholfria alternativ.

Ja, jag kände mig verkligen gnällig igår. I morse vaknade jag dock till insikten om vad det var som verkligen skavde, varför det kändes som ett skådespel. Det var plågsamt att se min kompis-kollega som är uppsagd tillsammans med sina närmaste kollegor. De försökte verkligen ha roligt, de låtsades att de hade roligt. Sista natten med gänget typ. Fy fan så påklistrat. Och alla gjorde det förstås av omtanke med min kompis-kollega och hon var den som allra mest höll masken.

Jag ska åka hem till henne idag kl 11. Om vårt samtal resulterar i att hon kan öppna upp sig och prata, och till och med börjar gråta, så har vårt umgänge idag varit tusen gånger mer givande för mig. Och henne också sannolikt.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Jag känner igen mig @sndrahalvlek
Har inte varit på årets julfest (än) men jag har - som jag tror du menar- förändrats som nykter. Min personlighet har blivit en annan. Eller min personlighet är mer nogräknad med sammanhang. (Kunde f ö inte heller en enda av frågorna, NY- frågan kanske men min akilleshäl är väderstreck. En av många akilleshälar då…)
Vi hade en vän- helg härom sistens. Vi har rest ihop i Sverige, åkt skidor, spaat, många gånger. Det var väldigt mysigt men det gav mig inte känslan av att vilja ha mer. Kanske har jag blivit en annan, men fortfarande väldigt glad i människor. Bara att människor som sitter ihop med klistret alkohol inte känns så nära som jag trodde.
Önskar dig en ljuvlig och o-bakis söndag, så härligt!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart skrev:"Eller min personlighet är mer nogräknad med sammanhang."

Lite så känns det faktiskt. Att livet är för värdefullt för att jag ska ägna en lördagkväll åt ”fyllemingel”. Bara för att ”ställa upp”. Positionering. Vem hänger med vem liksom. Lite högstadie-vibbar, vilka är ”populärast” på den här festen. Jag tillhörde de populäraste roligaste partybrudarna, men det är ingenting för mig längre. Vid 52 års ålder har jag blivit vuxen 🤣 Ser nyktert på tillvaron. Tror jag.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

En ovanligt intensiv söndag. Först blev det promenad, kaffe och mycket prat med min kompis-kollega som har blivit uppsagd. Hon har gott hopp om framtiden, och det kändes kanonbra att boosta henne med ytterligare pep-talk. Företaget har behandlat henne som skit rent ut sagt, och jag kommer inte att vara tyst om någon frågar mig om vad jag tycker om det. Däremot är det inget jag kan agera på, eftersom hon tillhör både en annan avdelning och ett annat avtalsområde, plus att min kompis bara vill vidare nu - och då ska jag stötta henne i det.

Efter det blev det tvätta, tvätta, tvätta. Länge sen sist, jag har svårt att få tvättider i mitt hyreshus och numer behöver jag inte tid så ofta men när det väl är dags tar det sina timmar. Adventspynta tog lite tid också. Och diska 🤣 Efter det hem till mamma och agera bisittare medan hon betalade sina räkningar. Jag gillar att träffa henne när vi gör något ”nyttigt” ihop. Tidigare i veckan hämtade vi upp alla julsaker ur källaren tex. Korta stunder men hyfsat ofta är bästa sättet att umgås med henne på.

Jag har inte hunnit med höneblund varken lördag eller söndag, men jag överlever det. 13.216 steg har jag fått ihop idag i alla fall, det är huvudsaken.

Jo, min kompis höll förresten med om att det var en riktigt tråkig personalfest igår, så jag var inte helt ute och cyklade. Skönt, blev lite orolig över mitt gnäll för det är verkligen inte likt mig. Jag brukar se det positiva i det mesta faktiskt, men gårdagskvällen var inte positiv någonstans. Tur att jag ska jobba hemifrån imorgon för jag kan inte ljuga på en direkt fråga. Jag kan hålla tyst och det tänker jag göra. Mest för festkommitténs skull faktiskt, det är synd att dissa deras arbete och det gynnar ingen. Nu vet jag att personalfester inte är min grej längre, det är fine så.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

224 konstaterade covid-fall den senaste veckan i vår region, vilket är tio gg mer än i mitten av oktober. Illa. Nu tar det fart rejält igen. Jag har tjatat på min arbetsplats i tre veckor om att vi inte ska ha så bråttom tillbaka, men jag har inte fått mycket gehör. Men idag ställde man in både stundande utbildningar och julbord.

Jag börjar jobba hemifrån mer stadigvarande från och med idag. Enstaka dagar på jobbet enbart, på behörigt avstånd. Jag är inte orolig för egen del, men varken min mamma eller min yngsta dotter har fått sin tredje spruta än och vill jag träffa dem så måste jag begränsa mina kontaktytor. Jag kommer bli hypokondrisk på kuppen, svidet i halsen idag gillar jag inte 😫

Problemet i vår region är att skolorna har varit urusla på att vaccinera ungarna. Privatskolor har vaccinerat sina elever, men inte de kommunala skolorna. De hänvisar till personalbrist. Dubbelsuck. Skolsköterskor har väl i alla tider vaccinerat skolbarnen? Det gick ju hur bra som helst under svininfluensan.

Nu hoppas jag verkligen att både min mamma och min dotter får sprutan snabbt, för det har för dem båda passerat fem månader sen de fick den andra sprutan. Och tills dess gäller att begränsa deras kontaktytor. Jag har tjatat på min mamma att hon måste beställa tid, men hon kan bara ha en tanke i huvudet i taget. Imorgon ska hon till ögonläkaren. Efter det ska hon beställa tid för vaccinering. Problemet är att det inte finns några lediga tider på flera veckor, det kollade vi igår. Trippelsuck. Jag borde ha fixat en tid till henne.

Bedrövligt kallt har det blivit också, och imorgon får vi snö om man ska tro SMHI. Tjoho! Not. Allt blir som det blir och går som det går, men det är skönt att slippa vinterväglag och bilköer åtminstone. Om man som jag kan jobba precis lika bra hemifrån så är det min förbannade skyldighet att göra det. Då kan de jobba på plats som absolut inte kan jobba hemifrån, för att deras jobb kräver närvaro eller för att de inte har plats eller lugn och ro hemma. Och jag får sova en halvtimme längre 😉

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag fick corona sällskap av snö i nyhetsflödet, vilket som bekant präglar mina jobbdagar. Och det passade ju utmärkt att bestämma sig för att jobba hemifrån på heltid just idag. Sopade av bilen ikväll och det hade kommit 5-6 cm hemma på min gata i stan, men det har kommit betydligt mer på andra håll i vårt län. Mycket trafikkaos. Och värre ska det tydligen bli imorgon.

Tyvärr bidrog trafikkaoset till att bussen som min mamma skulle ta till ögonläkaren aldrig kom fram. Efter en timme fick hon ge upp och åka hem igen. Hon hade ledsagare med sig från hemtjänsten, vilket var bra för sådana incidenter kan göra henne superhispig. Men när vi pratades vid på telefon ikväll hade hon helt släppt besöket hos ögonläkare och skulle jobba för att få en tid i januari istället.

Nu har hon fullt fokus på att få sprutor - både tredje dosen och säsongsinfluensan. Bra, då håller hon sig sysselsatt 😉 ”Jag får väl sitta i telefon hela dagen imorgon”. Min mamma är en dramaqueen, hon och min yngsta dotter kan ta varandra i hand på den punkten.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Oj, snön har gått mig förbi, här har vi kallt men inte en millimeter snö.
Min mamma har fått både tredje dos och säsongsinfluensan, nu är det dos två av bältros som står på tur för nya förvecklingar och telefonsamtal. Men ibland tänker jag att de där projekten är viktiga- håller iaf min mamma rätt alert och liksom med på tåget.
Jag har som du mycket tankar kring detta med hemarbete och ev smittor. Kanske inte mutationer i första hand men överlag- ska vi verkligen samlas på samma ställe? Behöver vi det? På samma gång håller jag på med omorganisationer och det kan jag lova underlättas inte av att sitta i var sin del av stan. Det är ursvårt…
Funderar som du över dessa kommande personal-fester/sammankomster.
Och då utifrån vad jag själv gillar numera. Den där sorgen över att inte vara en ”kul” människa har verkligen klingat av, en process som tagit ett tag att komma igenom. Kram! 🤗🤶🏻

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har det kommit ännu mera snö. Norrlänningar måste tycka att vi sörlänningar är rätt hispiga. I Halland har de kallat in bandvagnar som kan bistå hemtjänsten vid behov, och på tv-bilderna såg man fortfarande gräset genom snön. Jösses.

Här hos mig ser man dock inget gräs under snön och det plogas och skottas en hel del. Totalt 10-15 cm kanske. Imorgon måste jag gå ut och sopa av bilen och parkera den på en plats som är skottad. Det pratas om att snön ska smälta en del och sedan frysa, och då är risken stor att jag varken får bilen ren från snö-is eller kan flytta den från p-platsen. Även om jag jobbar hemifrån så kan bilen vara bra att ha funktionell åtminstone, om inte förr så på lördag när jag ska till yngsta dottern.

En lugn jobbvecka har vi, nästan på gränsen till för lugn. Aldrig ska man vara riktigt nöjd 🤣 På fredag ska jag ta kvällspasset kl 15.30-23.30, så då ska jag sooooooova länge. Jag har nu utökat min lunchrunda lite för att få ihop mina steg, nu när jag inte får ”gratissteg”, och idag passerade jag 12.000 steg ett 50-tal meter hemifrån. Skönt, grunden i de tre promenaderna måste sitta om jag ska lyckas bibehålla min promenadstreak i vinter.

Någon träning med kettlebell har jag dock inte fått till än. De står där i ett hörn av hallen och bligar på mig. Bidar sin tid. Och jag bidar också min tid, de springer inte ifrån mig. Jag är supernöjd med att jag har lyckats behålla min promenadstreak i 121 dagar, tjoho! Jag är också supernöjd med att ha kommit till ett läge då jag upplever att jag har på gränsen till för lite att göra på jobbet, även om det bara är korta stunder. Inga kettlebells i världen kan grumla den positiva grundkänslan jag har. Var sak har sin tid, en dag har jag lust att göra det och då gör jag det.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart Jag förstår att det är jättesvårt. Det är min upplevelse också, att det är ursvårt att chefa på distans. Och att bygga ihop ett team på distans måste vara i princip omöjligt.

Jag har ett guldläge där jag ska chefa enbart en kollega, fast det handlar mer om att vi ska samarbeta väldigt tajt och att jag har sista ordet om vi inte har samsyn. Vilket vi brukar ha. Hittills. Men det kan vi göra på tu man hand även på distans. Vi har videomöte varje morgon, pratas vid på telefon 2-3 gg varje eftermiddag och däremellan har vi chatt-kontakt via Slack. Men vi är bara två. Att hålla ihop en grupp med folk som spretar åt olika håll och kör sitt eget race måste vara skitsvårt.

Själv ska jag ha en heldagssittning med min efterträdare på måndag. På plats. Tror jag. Henne känner jag inte alls så det blir annars väldigt svårt på distans, tänker jag. Vi får se. Två personer i ett stort konferensrum funkar ju faktiskt utmärkt. Jag tänker inte säga nej till det, för jag vill verkligen ge henne en chans att ta över mina arbetsuppgifter. Hoppas hon har tusen frågor, och att jag lyckas skramla liv i den delen av mitt yrkesliv för en dag åtminstone 🤣

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Ja det är klokt och bra och snällt att du tar den tiden! Så himla viktigt. Jag önskar att nya riktlinjer gör att vi ska vara 2-3 dagar på jobbet varje vecka efter jul. Jag kommer ha svårt att klara mitt jobb annars faktiskt.

Profile picture for user Andrahalvlek

Även idag har jag korta stunder på jobbet tänkt ”jaha, vad ska jag göra nu då?” Det känns som tempot är lugna gatan jämfört med tidigare. Så skönt att slippa kasta sig mellan bollarna som en handbollsmålvakt som får tio bollar kastade mot sig samtidigt 🤣 Så kändes det lite i början faktiskt. Och den upplevelsen måste bottna i att vissa saker har halvautomatiserats och att jag har fått upp tempot både i fingrar och skalle. Hittat vissa generella lösningar som går att återvända och småjustera, hittat genvägarna. Gött är det i alla fall 🙏🏻

Snön som kom igår blev 30 cm slask i morse. Snöröjningen är urusel, stadsbor tycks inte förstå att ALL snö måste bort både från vägar och gångvägar. ALL snö. Nu har det frusit igen och jag vet att min mamma inte tar sig till affären imorgon med sin rullator pga stelfrusna vallar mellan gångväg och övergångsställe. Fattar inte varför det blir så gång, på gång. Sannolikt beror det på delat ansvar, mellan fastighetsägare och kommunfolk. Alla sköter sin lilla bit och tänker inte på helheten. Nåväl, min mamma får väl ringa om hon vill att jag ska handla åt henne. Ruskigt praktiskt att ha henne bara några hus från mitt, lätt att svänga förbi vid behov.

Och jag har sopat av min bil och ställt den på en skottad p-plats, och sen får vi se om vaktmästarna har behagat skotta parkeringen som jag hyr. Ut kommer jag med bilen i alla fall och det är huvudsaken. Man har inga större problem i livet om man kan lägga så mycket tankemöda på om snön är skottad på ett korrekt sätt eller inte 🤣

Imorgon har jag sovmorgon och det känns otroligt vardagslyxigt, även om det innebär att jag ska jobba till kl 23 istället. När jag gjorde motsvarande det här jobbet på 90-talet så jobbade vi kl 16.30-24 varannan vecka och vi jobbade dessutom varannan söndag kl 15-24. Vi var lediga mån-tis och jobbade sedan dagtid ons-fre. Skitschema, men det krävde verksamheten då. Nu jobbar vi mån-fre kl 8-17 normalt, otroligt mycket bättre. Annars hade jag nog inte sökt mig tillbaka. Ju äldre jag blir desto känsligare har jag blivit för oregelbundna tider. Min biologiska klocka känns liksom mer huggen i sten för varje år.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Andrahalvlek Det är jobbigt när slasket fryser till is! Här i Gbg är det fortfarande minusgrader, men sjukhusen har ändå haft otroligt mycket benbrott mm pga folk som har halkat på hala trottoarer det senaste dygnet. Härligt att du har det lite lugnt på jobbet! Jag har haft den lugnaste veckan i hela mitt liv på jobbet den här veckan. 😂 Och då brukar jag ändå ha det tämligen lugnt jämt. Chillheten börjar sätta sig ordentligt verkar det som. 😀

Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

En helt okej jobbdag, fast det blev ju en jobbkväll snarare. Att jag förr jobbade väldigt mycket kvällstid har jag nästan förträngt. Nu gäspade jag nästan käken ur led vid 23-tiden, så då var det tur att det var dags att stänga av datorn.

Jag knatar på med mina 12.000 steg per dag, ingen snö ska hindra mig. 124 dagar i sträck nu, tjoho! Det är verkligen ingen ansträngning längre. Jag planerar in det i dagens sysslor precis på samma sätt som jag gör med allt annat jag ska göra - jobba, äta, handla, göra ärenden etc. Måtte jag nu bara slippa ramla och bryta benet eller nåt, det skulle bli tufft minst sagt. På kvällsrundan höll jag på att vurpa faktiskt. Nu har det lagt sig några cm nysnö ovanpå islagret, riktigt förrädiskt. Dags att rota fram broddarna.

Ja, livet lunkar på. Just nu lugnt på alla fronter. Typ. Men jag skriver ändå, mest för att det är ett bra sätt att summera dagen. Det som kommer ut när jag skriver behöver komma ut av någon anledning. Så tänker jag.

Chill helgkram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek skrev:"124 dagar i sträck nu, tjoho! Det är verkligen ingen ansträngning längre. "

Så härligt! Ibland kan man läsa om vilken slags motion som är bäst för hälsan/formen/magen/livet men sanningen är ju att den som är bäst är den som man inte lägger av med och du har ju verkligen hittat något som du tycker om och som har blivit till en vana nu.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Visst är det så! Den bästa motionen är den som verkligen blir av 🙏🏻 Men dagens promenad på cirka 14.000 steg tillhör inte guldkornen. Slaskigt och dåligt skottat på gångvägarna. Det var tur i oturen att jag gick min runda i en faktisk cirkel - jag var ju tvungen att ta mig hem igen 🤣 Men, man ångrar aldrig en promenad! Nu efter bad och mat känner jag mig skönt sömnig så nu blir det en höneblund 😴

Kram 🐘

Profile picture for user TappadIgen

@Andrahalvlek Jag menade såklart inte att förringa det arbete som ligger bakom att etablera en ny vana. Sen kommer det ju motiga dagar ändå, som idag. Lite snö kan vara härligt att traska i, men slask och djupsnö gör det mycket jobbigare. Speciellt med tanke på halkrisken. Men då är det ju skönt att ha klarat målet såhär tidigt redan.

Profile picture for user Sattva

@Andrahalvlek Precis som med yogan. Bara ställa sig på mattan vissa dagar. Allt måste inte ge utdelning exakt då. Men tror man på en metod/ väg så vet man att det tillför o hjälper ens liv i längden.
Samna råd som ges till utmattade; planera idag så att du mår bra imorgon, ellernkanske ännu längre fram.

Profile picture for user Andrahalvlek

@TappadIgen Jag uppfattade det absolut inte så 🙏🏻

@Sattva Ja, tror man på en metod så gäller det att bita ihop vissa dagar. Bara göra det. Det finns ett lugn i rutinen att jag ska traska 12.000 steg/dag, vad som än händer i livet i övrigt. Inget förhandlande. Precis på samma sätt som med nykterheten. Jag är nykter idag också, vad som än händer i övrigt. Lika självklart som att jag går upp på morgonen, att jag äter, och går lägger mig. Allt möjligt kan hända däremellan, men de delmomenten finns varje dag.

Sen tror jag att frisk luft, steg i benen och dagsljus är bra förebyggande för att bibehålla mental hälsa. Jag har ju slutat helt med medicin nu och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänker på det ibland.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

I kväll sover jag hos yngsta dottern. Vi har handlat födelsedagspresent till farfar, som fyller år imorgon, och utökat hennes julgarderob med två tröjor. Julmotiv tycks vara det enda som gäller hela december för henne, eller hon började faktiskt med det redan två veckor innan december inleddes. Tomteluvan sitter på hela tiden 🤶 Både ute och inne.

Det är så mycket hon inte styr över i sitt liv, så val av klädsel får hon styra över. (Så länge hon har kläder efter väder och inte har onepiece och foppatofflor till jobbet, eller blottar kroppsdelar på ett onödigt utmanande sätt.) Personalen får se till att hon byter kläder efter 2-3 dagarna och tvättar kläderna, men ytterligare två tröjor kommer att underlätta.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Apropå återfall-eller-inte-debatten på forumet så kom jag att tänka på min äldsta dotter som var väldigt duktig i skolan. Otroligt duktig. Toppbetyg. Hon fick hela tiden under skoltiden beröm för hur duktig hon var, men oftast med efterslängen ”men du har ju så lätt för dig”. Som om hennes insats var mindre värd för att hon hade ”lätt för sig”.

Faktum var ju att hon ansträngde sig otroligt mycket också. Hon hade inga direkta fritidsintressen - hon pluggade stenhårt och målmedvetet. Genom högstadiet, genom gymnasiet och sedan genom högskolan, som hon gick ut i våras. Hon är otroligt tacksam för att hon har haft ”lätt för sig”, för annars hade hon varken kommit in på eller klarat av psykologprogrammet utan en enda omtenta. Men hennes egen insats ska inte förringas ett endaste dugg. Hon har gjort jobbet helt själv, med bravur.

På samma sätt har jag och flera andra med mig här på forumet slitit oss till våra nyktra dagar. Det kan till synes ha gått lätt, utan återfall, men bakom ligger hårt arbete. Och vi ansåg att det var värt att betala det priset - att avstå helt från alkohol och inte lyssna på tankarna ”äsch, lite kan kvitta”.

Man brukar säga att återfall ingår i nykterheten. Att ”alla” tar återfall förr eller senare. Det kan så vara, men jag hoppas verkligen inte det för egen del. För att fortsätta med skolliknelsen så skulle det vara som att få en svinsvår omtenta, samtidigt som man har påbörjat en ny kurs som också ska tentas av. Det blir onödigt jobbigt då, så jobbigt att risken är stor att man knäcks. Den sitsen hamnade dotterns kille i, och han fick avsluta sina högskolestudier. Han blir aldrig färdigutbildad elingenjör.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

IceBugs AndraHalvlek… Glöm inte det viktiga förebyggande arbetet 😀!
Skämt åsido, om du inte har gjort det redan så skaffa ett par IceBugs. Om du ska gå 12000 steg om dagen kan du inte vara orolig för att kliva på.
Jag har skrivit massor med gånger att jag tror att ni är många som har ett framgångsrecept i att göra, att reflektera och att jobba med er nykterhet. Jag tror att ni jobbar på, kämpar på och påminner er hela tiden om skillnaden på då och nu. Jag tycker förövrigt att du uttrycker dig mycket mer ödmjukt nu än tidigare med lite större förståelse för att andra har andra utmaningar. Jag önskar att ni skulle försöka förstå vad jag menar blir för hårt mot de som inte lyckas och inte känna er attackerade som grupp och gå till enhetligt försvar för er modell. Vilket jag i och för dig inte tycker att just du gjorde nu. Det är inte den väg ni valt som jag tycker är fel utan att det ibland blir så okänsligt mot de som har det jobbigt. Jag hade ogillat det även om jag valt den helnyktra linjen. Om ni läser, så ser ni att även SeKlart reagerade och försökte nyansera det första inlägget.
Men du har blivit mycket mer nyanserad och jag tänker att du är en väldigt viktig förebild som jobbar med helheten, med livet, med goda vanor på ett så systematiskt sätt. Så länge du mår bra, fortsätter med dina goda vanor, fortsätter att jobba med nykterheten så tänker jag att ett återfall är långt borta och om det nu av någon anledning ändå skulle hända, så är det ingen orsak till att stanna i ett återfall. Man är inte en misslyckad person, det är bara att resa sig, borsta av sig och använda IceBugs nästa gång som gäller. Ha en fin söndag!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Bra liknelse med Icebugs! Då tänker man verkligen förebyggande. Och man kan knata på i mycket högre tempo också 😉

Jag har stor förståelse för att nykterheten är svinjobbig för en del. Jag har ju levt nära det, jag minns tyvärr inte antalet återfall som min pappa tog. Ingen annan var inblandad. Varje gång började han förhandla i sin skalle. Varje gång var det han som åkte till bolaget och handlade. Varje gång tror jag att han hade tusen ursäkter och anledningar till att göra det, han skyllde på andra och på omständigheter. Varje gång.

Man blir som anhörig och medmänniska frustrerad med tiden, man tappar både lusten och förmågan att peppa, man blir luttrad. Jag vill inte vara en luttrad människa. Just därför är det viktigt för mig att påtala att det enda som spelar någon roll är individens egen insats. Hur mycket man själv investerar i projektet att bli och förbli nykter. Det går inte att göra halvdant. Man måste gå all in, verkligen bestämma sig inifrån och ut. Hårdplugga.

Sen tror jag på positiv förstärkning och berömmer hellre när det går bra, än tröstar när det går mindre bra. Och jag tror också på positiva förebilder. Vi som ”lyckats” går före och andra tar rygg på oss. På samma sätt som jag tog rygg på Miss Lyckad, Vara Vacker, Se klart och Torn. De blev mina ledstjärnor och med tiden forumvänner. Den vänskapen är viktig för mig och jag vill inte att varken jag eller mina vänner ska känna sig påhoppade för att de framgångsrikt blivit och förblivit helnyktra.

Med tiden känns det faktiskt enkelt. Jag kan idag inte förstå hur jag kunde uppleva det så jobbigt. Jag vet det teoretiskt men jag kan inte känna det längre. Jag har vet-känslor om det men inte känn-känslor. Det funkar ju så när man lägger saker bakom sig. Som man förhoppningsvis blivit lite klokare av.

Men för att inte segla iväg för långt från allvaret så har jag en enkel regel: Ta aldrig första glaset. Så länge jag håller mig till den enkla, men samtidigt svåra regeln, så känner jag mig faktiskt safe.

Det allra värsta med återfall är att det är destruktivt för självkänslan. Man tappar tron på sin egen förmåga. Till slut tror man att man inte kan sluta dricka, man ger upp. Så var det för min pappa 😢

Kram 🐘

Profile picture for user Sattva

@Sisyfos Men man kan väl inte säga till andra hur de ska skriva o uttrycka sig? Jag tycker det blir jättesvårt att inte veta om man går igenom nålsögat- som du har mätt ut hur stort det ska vara. Ävrn om jag befinner mignpå den helvita sidan, så tycker jag att alla som skriver gör det urifrån sina egna sanningar. Och för mig är det verkligen så "enkelt" som att dricker jag inte någon alkohol så håller jag mig helvit. Jag fattar inte att det kan upplevas hårt? Ingen har väl sagt till någon härinne efter ett återfall att de får skylla sig själva? Snarare tycker jag har det bara varit pepp och upp på hästen igen. Samt fundera över vad som gjorde att du tog ett återfall o vad kan du göra för att inte ta ett igen?
Vi måste få vara oss själva här på forumet. Sedan får man som medlem välja vilka man vill "prata med" och inte. Om någon upplever någon annan på ett sätt som inte uppskattas så får väl den säga ifrån till just den personen. Det kan ju inte vara ditt jobb att skydda alla från det du upplever som hårt eller kategoriskt?

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag blir det inget snöprat 😉 Hoppas jag. Ibland kan jag inte lita på min egen skalle i kombo med fingrar, ibland bara skriver de av bara farten.

Natten har jag tillbringat hos dottern och förutom att det var jättevarmt när jag skulle somna (lite oväntat, men det är välisolerade fönster i nya hus) så har jag sovit riktigt bra. Traditionsenlig gemensam frukost med äggröra och bacon blev det också. Om två veckor ska vi åka och handla julklappar, det har vi bestämt. Förr åkte hon alltid med skolan till Ullared och handlade julklappar, men att åka till Dollarstore med mamma verkar duga bra också. Hon är verkligen inte bortskämd 😉

I eftermiddag blev det födelsedagsmiddag hemma hos ex-svärfar som fyllde 83 år. Mäktigt många år, relativt pigg var han idag också. Han har ont i ryggen och är deprimerad till och från, men idag var han riktigt pigg. Han är ju i den åldern nu att varje gång kan vara den sista vi ses, och jag tänker verkligen så. Jag tar alla chanser jag får att träffa båda mina ex-svärföräldrar.

Pussel blev presenten. Han älskar pussel, och det håller igång hjärnan. Jag köpte två pussel och min ex-svägerska hade köpt ett. I samma affär och exakt samma motiv. Vad är sannolikheten? Men jag ska byta motiv, och han har ju ett annat motiv att börja med. Tydligen höll han redan på med ett annat som han inte minns att han har lagt tidigare. Flera timmar varje dag pusslar han.

Det blev rätt mycket prat om min nykterhet vid middagen. Min ex-svägerska var genuint intresserad. Allra helst som jag berättade att mina klimakteriebesvär blev så mycket lindrigare när jag slutade med alkohol. Det var ett respektfullt och intresserat prat, och jag pratade om det helt obehindrat. ”Så här var det för mig”. Jag berättade också att min sömn har blivit mycket bättre och att jag har kunnat sluta med min antidepp-medicin. Enorma vinster har nykterheten gett mig!

Mellan frukosten hos dottern och middagen hos ex-svärfar hann jag med en promenaddejt också. En man som jag hade en fling med för två år sedan. Vi träffades några gånger då, tills jag tog reda på att han fortfarande var gift. När jag konfronterade honom med det tystnade han bara och jag glömde bort honom. Sen tog han kontakt för några veckor sedan och föreslog fika, och jag svarade då att jag hade rätt fullt upp. Igår hörde han av sig igen och föreslog en promenad, och promenerar gör jag ju varje dag. Han är snygg och trevlig, men någon hake finns det. Jag är bränd, genomskeptisk. Skulle behöva en pålitlig referens 🤣 Jag är inte riktigt redo att glänta på den dörren heller, men den som lever får se.

Men jag berättade för honom att jag har varit nykter i snart två år. Jag bedriver inte falsk marknadsföring 😉 Är det ett bekymmer för honom behöver han aldrig höra av sig igen. Han ställde inga frågor om nykterheten, han blev kanske ställd. Eller så var det något som skavde hos honom också, vad vet jag. Hur folk reagerar beror oftast på deras eget förhållande till alkohol. Som om de blir rädda att behöva försvara sitt eget drickande. Vilket de förstås inte alls behöver göra. Lika lite som jag ska behöva försvara mitt ickedrickande.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Ska bara börja med att svara Sattva: du har kanske rätt, jag överreagerade kanske på hela den där konversationen i MissLyckads tråd. Ni har rätt i att MissLyckad skriver utifrån sina erfarenheter och det är uppenbart att hon har många omkring sig med problem och att man därför då också kan ana en viss frustration i att man inte slutar. Eller att man inte gör sitt förebyggande arbete så grundligt.
Trevligt med en liten date AndraHalvlek. Var han skild nu? Och varför måste det finnas en hake?
Önskar dig lycka til med dateandet.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Jag vet inte om han är skild nu, men det förmodar jag. Annars skulle han nog inte ta kontakt efter min konfrontation i just den frågan för två år sedan, då han bara tystnade. ”Ooops” typ. Jag får kolla upp honom lite bättre. Kanske. Största haken nu är att han har varit sjukskriven i fyra år, det får alla mina alarmklockor att ringa. Och egentligen var det ingen dejt, vi tog en promenad ihop. Men vi har ju fått kontakt via en dejtingsajt från första början, och då är ju uppsåtet mer glasklart. Nu tog han kontakt via Messenger.

Kram 🐘

Profile picture for user miss lyckad

Att vara bränd några gånger i kärlek, gör oftast att man inte går på så mycket nitar nästa gång man gör ett försök. Ganska positivt egentligen AH..Jodå Sisyfos, jag har dels i mitt jobb sett väldigt många med allehanda missbruksproblem. Jag har sett dom ljuga både för sig själv och andra. Även vissa av mina närstående har dragit en lögn om sitt drickande någon gång. Men dom flesta är ärliga, för dom förstår att när man kan tricksen, eftersom man själv har varit där, så blir det svårt att ljuga. Jag har alltid tyckt att man kan lära sig av andras misstag, varför i hela friden ska man begå dom själv, om man sett andra göra dom. Det gäller både återfall, att försöka dricka måttligt som beroende, att ljuga om sitt missbruk, till någon som vill hjälpa dig. Jag blir aldrig frustrerad om någon vill fortsätta laborera med sitt beroende. Dom brukar jag bara strunta i helt enkelt. Om jag inte måste ha dom i mitt liv, då väljer jag tillfällena som vi träffas. På forumet ägnar jag ingen tid till någon som inte vill förändras, eller som jag inte klickar med. Jag tror det är därför jag klarat mig hyfsat bra, just för att jag snabbt hittade starka personer som jag tog rygg på. Och som man kan lita på. Precis sådana vänner man behöver i verkligheten också. ❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

@miss lyckad Jo, jag hoppas ju det. Att jag ska bli klokare i kärlek också så småningom. Har ju inte jättemycket träning på att påbörja nya relationer. Innan barnens pappa, som jag träffade då jag var 20 år, hade min längsta relation varit 3 månader. Sen skrällde jag till med 24 år 🤣

Det jag har svårast för är att man inte kan lita på vad de säger/skriver. Att de medvetet ljuger. Jag är så transparent och ärlig själv att jag inte kan spela bluffpoker ens. Det enda jag har ljugit om var mitt drickande, vilken omfattning det egentligen var, och mitt rökande under många år (innan jag började snusa). Beroendet är verkligen starkt! Så starkt att till och med jag kunde ljuga om det, för att få ha kvar det i mitt liv. Att slippa ljuga om någotdera är en befrielse 🙏🏻 Mina steg är SÅ mycket lättare!

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har jag haft en heldag med min efterträdare. Nåja, kl 10.30-15 är kanske snarare en halvdag. Hon reser på arbetstid, med tåg från ett angränsande län, och hon jobbar på tåget. Det gick sådär. Det är tydligt att hon är helt överväldigad över omfattningen av uppdraget och till stor del famlar i blindo. Hon hade panik i blicken stundtals 😢

Jag försökte peppa henne genom att berätta hur jag gjort. ”Inspireras av det och sen skapar du dina egna rutiner och struktur, du måste hitta DITT sätt”. Sen gav jag henne en del råd och tips om hur hon ska skapa ett system där hon inte springer på alla bollar utan skapar utrymme för fasta arbetsuppgifter med viss regelbundenhet som är i princip heliga. Avsätta tid för det i kalendern. Att hon måste kräva viss inblandning av andra chefer på fasta arbetsuppgifter, och att hon måste freda sig när folk börjar skrika efter henne. Det får inte bli så att den som skriker mest får mest och först - då blir hon helt uppäten.

Vi insåg också att vi behöver fler heldagar ihop. Jag sa att måndagar eller tisdagar kan funka, men att jag måste bli ersatt. Jag vill verkligen stötta henne, men det får inte bli på bekostnad av mig och/eller min kollega. Jag måste bevaka mina gränser. Hon behöver min hjälp, hon känner varken till vårt verksamhetsområde eller individerna. Jag hjälper henne gärna, jag vill att det ska bli bra och jag vill att hon ska hålla. Minns alldeles för väl min start på det jobbet för 15 år sedan, det tog ett halvår innan jag blev sjukskriven för utmattningsdepression.

På onsdag får jag nattgäst 😱 Min kompis som nyligen flyttat 20 mil är hemma i sitt hus som har sålts och ska slutfixa lite och sen ville hon väl ha lite bekvämlighet sista natten. Jag har erbjudit henne att hon när som helst får sova hos mig, jag har ju ett gästrum nu. Men det kom lite hastigt på, nu måste jag ju städa! Hela kvällen imorgon måste jag städa. Det får bli hög musik på och sen ösa järnet. Det är märkligt vad det kan hopa sig när man bor ensam 🤣 ”Det gör jag imorgon”. Jag har prioriterat annat helt enkelt. Men det är ju tur att man får gäster ibland!

Men jag ska nöja mig med good enough, jag har redan en halvfärdig plan i skallen. Det är bara att lista och sen ösa och stryka efterhand. Nu har jag börjat ladda mentalt, då går det undan imorgon efter jobbet. Jobbar ju hemifrån så jag slipper resan, och ränner jag lite hit och dit så kan jag kanske ersätta kvällsrundan med städningen. Det får bli min mission! Städa ihop cirka 3000 steg.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är tur att man får gäster ibland! Nu har jag städat 🤩 Allt som stod på listan gjorde jag. Lika bra, då slipper jag göra det till helgen. Allt som är gjort är gjort. Kändes som jag fick en ”gratishelg” helt plötsligt 🤣 Det är rätt mycket städ och tvätt och sådant trist på helgen annars. Eller rätt mycket är förstås att överdriva. Jag bor ju själv så det är rätt så blygsamt, men ändå kan jag skjuta upp vissa saker i all oändlighet. Jag har liksom skygglappar för vissa saker. Vill inte se dem.

Intresseklubben antecknar, som @Seklart brukar skriva ❤️ Så är det när man inte har större problem i sitt liv för tillfället. Kan det bero på nykterheten, hmmm 🤔

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

PS. Cirka 2000 steg städade jag ihop, sen fick jag knata runt, runt i lägenheten ytterligare 850 steg innan stegräknaren signalerade att jag gått i mål. Jag tar min streak på stort allvar, den ska inte brytas i första taget. Inte ens kyla och isbark kan stoppa mig. Isbark är ett nytt ord som jag har lärt mig idag. Det är när det smälter, fryser, smälter, fryser igen. Tydligen skitsvårt att få bort. Nähä. Det är ju därför man ska ta bort all snö direkt, eller åtminstone skyffla bort all slask. Aha. Men jag har köpt nya broddar så jag klarar mig.

Profile picture for user Se klart

Intresseklubben är med @andrahalvlek 😍 Konstigt nog så älskar jag att städa, skulle städa mycket mer om jag hade mer tid. Att städa och greja en hel lördag - dröm.
Så olika kan det vara. Heja dig och heja streaken. Kram! 💕

Profile picture for user Sisyfos

Du är så jäkla imponerande andrahalvlek. ”sen knatade jag runt 850 steg till”. 850 steg är ändå rätt många. Jag har faktiskt en stegmaskin stående i sovrummet, den skulle du kunna få i julklapp av mig. Då skulle du kunna titta på TV samtidigt, det var så det var tänkt för mig.
Att städa en hel helg, funderar på om det skulle vara kul eller tråkigt. Jag gillar egentligen också att städa, men det stör mig att det aldrig blir klart. Men att verkligen få fokusera på en uppgift, det är skönt.
Ha en fin onsdag!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Sisyfos Jag har haft en stegmaskin. Och en motionscykel. Båda bortskänkta. Det går en tid, sen går det inte alls. Just därför är min promenadstreak så viktig för mig. Det är en vana jag har skapat som nu har pågått 127 dagar i sträck. En vana som börjat bli naturlig för mig, som ger mig variation men ändå något att hålla mig till. En vana som är en investering i min ålderdom, precis som nykterheten. Det handlar inte om hur gammal man blir, utan om HUR man vill leva sitt liv när man blir gammal. Dagens morgonrunda är redan avklarad, 3770 steg.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Allt har gått bra. Dotterns sjukhusbesök. Jobba eftermiddag/kväll. Kompisens övernattningsbesök. Mysigt att ha någon att småprata med 😍 Jag upplever att hon har känt sig riktigt välkommen, så det blir nog fler besök framöver. Hon har också ett gästrum så jag får åka till henne också, bibehålla kontakten.

Jag kunde till och med sluta 1,5 timme tidigare idag. Jag ligger på minus än så länge den här veckan. -2 tim i måndags, +1,5 tim igår, -1,5 tim idag. Min målsättning är att varje vecka gå plus/minus noll. Vi ska inte samla på oss något övertidsberg, varken jag eller min närmaste kollega. På tisdag har jag bokat tid hos frissan, så den dagen slutar jag kl 15. Det funkar svinbra att vi täcker upp för varandra, igår besökte min kollega naprapaten. Torsdagar och fredagar brukar det däremot vara svårt att sluta i tid. Då behöver båda jobba ända in i kaklet.

Jag har kommit på att eftersom jag måste presentera topnotch kl 15-17 varje dag och allra mest fredag eftermiddag så måste jag se till att chilla lite i början på veckan och under förmiddagarna. Skrota lite, sortera och slänga lite skräp, skapa rutiner och lägga tid på att bibehålla dem. Så de hjälper mig när det snurrar på lite snabbare. Inte överadministrera, utan bara se till att skapa den kollen som jag så väl behöver.

Sakta men säkert håller jag på och vänder den här atlantångaren, och det känns mer och mer stabilt för varje dag. Jag får lite mer is i magen och känslan av att ”jag fixar detta” växer sig lite starkare för varje dag. Precis som med nykterheten alltså.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

Stort grattis till 22 månader i frihet!😍 Jag säger även stort grattis till mäktiga
1 548 ooo steg fördelat på 129 dagar på raken! Riktigt imponerande! 🤗

Profile picture for user Andrahalvlek

En bra dag idag också. Testar just nu svepskrift på paddan och det funkar om man väljer det flytande tangentbordet! Till och med ordet tangentbordet fixar den utmärkt. Men ordet svepskrift tar den inte 🤣 På mobilen är det smidigt men på paddan använder jag fler fingrar så jag tror inte det blir någon tidsvinst egentligen. Kul med leksaker!

Nu får jag inte tillbaka det vanliga tangentbordet och det var ju mindre kul. Måste kolla youtube. Allt finns på youtube.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

PS2. Jag fick googla på ”ta bort flytande tangentbord ipad” och fick den här instruktionen: ”1) Placera två fingrar på det flytande tangentbordet. 2) Dra isär fingrarna när du vill att tangentbordet ska ha full storlek igen och släpp sedan.” Så nu är allt som vanligt igen. På paddan använder jag tre fingrar, på mobilen bara höger pekfinger, så där är svepskrivning perfekt för mig.

Profile picture for user Andrahalvlek

Endast 45 min övertid på en fredag är riktigt bra! Det är krassligt på jobbet och därför mer rörigt än vanligt. Men en tidning blir det alltid ändå. Man får is i magen efter ett tag. Även om jag är ny på det här jobbet så har jag ju jobbat med det jag gör nu historiskt, under tio års tid, så isen börjar komma på plats i magen. Okej, okej, okej. Det blir alltid en tidning och ingen vet vilka ambitioner vi hade, de vet bara vad de får.

Det är inte dugg synd om mig. Det är mer synd om vårdpersonalen som sliter underbemannade medan coronasmittan eskalerar 😢 Det är faktiskt mer synd om snöröjarna också. De måste också vara underbemannade, som det ser ut på vägar, gång- och cykelvägar. Det har snöat i natt, slask i massor i dag - inget är borttaget. Sen fryser det säkert imorgon. Ingen lär sig något av tidigare misstag.

Den här helgen har jag inget inbokat. Zip. Nada. Så jävla skönt. Just nu vill jag bara sitta på en stol och fånglo. Men känner jag mig själv rätt så får jag lust att hitta på något spontant i all sin enkelhet när jag känner mig lite utvilad imorgon. Har köpt vörtbröd med russin och julskinka, det blir min frukost i sängen imorgon. Massa julmust light har jag köpt också, så det blir lite jultema på helgen.

Chill helgkram 🐘

Profile picture for user Se klart

Vad mysigt @andra halvlek, en sån helg längtar jag efter men då får man ta de där stunderna som bjuds och blåsa upp dem extra mycket. Jag vaknade till snö, lussebulle och gott kaffe. Julkänsla delux! Ha en fin dag. Kram 🥰

Profile picture for user Andrahalvlek

Känner mig lite neggig idag. Inte likt mig alls. Att vara positiv är ju mitt grundhumör. Förutom när jag är deprimerad förstås, så det är kanske därför neggigheten skaver lite inom mig. För att det påminner mig om perioder i livet som jag aldrig vill tillbaka till. Samtidigt kan jag ju inte känna beröringsskräck för negativa känslor, även de måste få plats i mitt liv. Sannolikt är jag bara trött. Okej, okej, okej.

Åkte på en kombinerad promenad och sedan shoppingrunda. På promenaden tappade jag en brodd och jag hittade den inte igen, trots att jag gick tillbaka hela vägen. Störigt. Borde hittat den, svart stor gummipryl mot vit snö liksom. På shoppingrundan hade jag inte lust att handla någonting, inget kändes kul eller inspirerande ett enda dugg. Det enda jag ville ha var broddar, men det var slutsålt.

Ja, ja har man inte större bekymmer i sitt liv än en tappad brodd så får man vara jävligt nöjd 🤣 Nu har jag beställt ett par skor med inbyggda broddar, så det lär inte bli något bekymmer framöver. Ska bara ”överleva” kommande dagar innan skorna anländer. Med en brodd. Jag får kötta ner den foten rejält i snömodden helt enkelt. Här är mest tråkig slask nu. Broddskor funkar kanske som paraply? Har man dem med sig/på sig så slipper man is/regn?

Lyssnade på Värvet med David Lagercrantz idag. Hade ingen aning om att han har brottats med återkommande depressioner. Fint att han pratar om det så öppet, men så tråkigt att han mår så dåligt i perioder 😢 Han verkar också ha ett stort bekräftelsebehov, som han relaterar till sin uppväxt och att hans pappa aldrig bekräftade honom tillräckligt. Apropå bekräftelsebehovet säger han att han hade fått en så positiv recension i en tidning ”och då kunde man ta några öl”.

Kan inte låta bli att fundera på hur drickandet påverkar hans depressioner. Hur lite eller mycket alkohol det än handlar om. Jag minns ju alldeles för väl min alkoholiserade pappas återkommande depressioner, det var inte många månader på året som han mådde okej. Han hade också tydligt årstidsbunden depression. Och jag mådde ju själv precis lika dåligt i långa och många perioder.

När man som jag så tydligt har sett och upplevt sambandet mellan dåligt psykiskt mående och drickandet, och sen helt sluppit det dåliga måendet när man har slutat dricka så vill man bara gå ut på gatan och skrika om det: ”Ge fan i att dricka ett halvår och se om du märker någon skillnad!” Lagercrantz kanske läser mitt inlägg? Hoppas han gör det! Han vore ju inte den första författaren som gör det i så fall 😉

För mig är det i alla fall glasklart, med facit i hand, att mitt drickande påverkade min hjärnkemi negativt och att det var orsaken till mina depressioner. Dels på grund av att hjärnans kemi fuckades upp av alkoholen och dels för att alkoholen skapade oro och ångest och att det i sig gjorde mig deprimerad. Man kan grubbla sig väldigt sjuk. Plus att sömnen blev fördärvad - och sömnen är grunden till god psykisk hälsa.

Jag är bara otroligt glad och tacksam över att jag så glasklart ser det sambandet. Jag vill som sagt aldrig hamna där igen, och då är det viktigaste jag kan göra att bibehålla min nykterhet.

Neggiga dagar är okej, okej, okej. Jag är nog bara trött som sagt. Jag kommer igen med tjo och tjim igen snart. En positiv livssyn och en lösningsfokuserad attityd gör livet så oerhört mycket mer berikande.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Håller med dig @andrahalvlek, en positiv livssyn är ovärderlig men den måste kombineras med att också stå ut med grå dagar, sjaviga dagar. Det är ju i de motpolerna eller pendlandet - som livsglädjen uppstår.
Annars blir vi ju hejaklacksledare. 👏🏻Svall på ytan. Jag blir stundtals också rädd av vad mina mini-demoner kan vara början på. Jag ska träffa min husläkare och prata igenom hur jag ska sätta ut mitt Sertralin och det oroar jag mig lite för. Vill inte ha oro eller ångest, yrsel. Men sanningen är att jag faktiskt ätit ssri tidigare och det långt före att mitt drickande eskalerade.
Jag är inte happy go lucky i min grund- konstitution. Men jag vet inte heller riktigt hur min grund ser ut. Både spännande att utforska men också en utmaning.
Så jag räknar med lite skitdagar i januari- men även gräsligt positiva och tacksamma! Njut av en förhvis fin söndag kväll. Kram och imorrn blir helt klart bättre. 👏🏻

Profile picture for user Andrahalvlek

Känner mig mindre neggig idag. Lite uttråkad bara. Skönt uttråkad. Det är i tråket kreativiteten föds påstås det. Så jag lagade mat idag - fläskpannkaka. Och det var så gott 😋 Minns inte när jag lagade mat till enbart mig själv senast. Nu har jag tre portioner kvar i kylen för kommande vecka.

Det var den maträtt som min dotter tränade på allra mest innan hon flyttade hemifrån. Sen lärde personalen på boendet henne att tillaga tunna pannkakor istället. Det är inte middag enligt min mening, snarare frukost. Men jag kan inte detaljstyra hennes liv längre, jag har lämnat över det ansvaret. Hon är väldigt nöjd med att hon kan steka pannkakor, det är huvudsaken. Svälter gör hon knappast.

Jag får fortsätta göra fläskpannkaka här hemma då och då, och minnas våra matlagningsstunder ihop. Jag satt vid köksbordet och lotsade henne muntligen. (Jag skar fläsket också.) Hon visste precis innehållet och ordningen i smeten, men ändå ville hon kunna kasta ett getöga på mig. Få en bekräftande blick. Älskade dotter ❤️

Jag drömde om henne i natt, eller i morse snarare eftersom jag vaknade i drömmen. Jag drömde att vi skulle sälja på loppis ihop. När jag packade ihop grejerna efteråt var hon iväg på annat. Plötsligt hör jag hennes förtvivlade skrik och gråt och där kommer hon i släptåg med två personal, som jobbat med henne historiskt under helt olika tidsepoker. Hon hade klivit på en buss och när hon insåg hur fel hon var på väg att hamna började hon stortjuta. Och som tur var fanns det två på bussen som kände henne och kunde lotsa henne tillbaka till mig.

Kanske är det min hjärna som processar att jag faktiskt har lämnat över ansvaret nu? (Nästan. Jag är fortfarande god man till henne och tänker så förbli.) Det vore ju på tiden i så fall eftersom hon flyttade i april. Min hjärna måste mala långsamt. Det var en jobbig dröm, även om den slutade lyckligt. Jag vet ju precis hur jag ska smeka henne över rygg och hår och vad jag ska viska i hennes öra för att få henne lugn snabbast möjligt. Hon blev så lugn i min famn i drömmen att hon nästan stod upp och somnade.

Jag pratade med henne igår kväll och efter drömmen i morse var jag nära att ringa henne direkt. Sen träffade jag henne av en slump på Maxi några timmar senare, med personal i släptåg. Hon mådde bra, och blev väldigt glad att se mig. När hon kommer rusande och kastar sig om halsen måste man ta stöd av en vägg eller nåt 🤣 Jag hade bara en varuhylla att ta ett fast tag om, men det gick bra det också. Sötnöt ❤️

Nästa helg blir det dotterhelg, bland annat ska vi handla julklappar, och sen är det jul. Det går undan nu. Jag är chill med julen, förenklar på alla sätt jag kan. Huvudsaken är att jag får träffa mina barn. Jag lider verkligen med alla som inte får den möjligheten av olika anledningar 🙏🏻

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Måndagar ÄR skitdagar. Ville bara skriva ner det. För att lasta av mig lite. Arbetsveckan borde börja på tisdagar istället. Punkt. Men då hade ju tisdagar blivit som måndagar 🤔 Nåväl, nu är den här jävla måndagen snart slut. Imorgon är det tisdag och jag ska till frissan, yes! Färga min gråa utväxt, tjöta lite. Jag och min frissa löser världsproblemen på löpande band 😉 Det gör jag och min massör också, men det var alldeles för länge sedan jag besökte honom nu. Saknar det. Både för behandlingen och för pratet. Borde boka tid. Snart.

Jag ska boka tid för tredje sprutan också. Tog min andra spruta 7/7 så från 7/1 är det fritt fram. Jag kanske ska inleda min semestervecka i mitten av januari med en spruta? Min mamma har fått vaccintid imorgon och min yngsta dotter på fredag. Skönt.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Tisdagen började skitdåligt. Försov mig, eftersom jag glömde ställa larmet, och sen kunde jag inte riktigt tygla mitt humör på morgonmötet. Nåväl, ingen behövde sväva i ovisshet om vad jag tycker, och det är ju bra. Att jag aldrig kan hålla tyst är både en välsignelse och en förbannelse.

Tur att jag är trevlig och snäll och hjälpsam 99 procent av tiden. När jag väl visar mitt humör får jag hjälpande händer och sympatier från hjälpsamma kollegor, och det uppskattar jag verkligen. Inget ont som inte har något gott med sig. Ungefär som med döttrarna när de var små. Jag skällde verkligen inte över småsaker, men när gränsen väl var nådd tog jag till mitt lejonvrål och då stod båda döttrarna givakt. Ooops.

Lite så kändes det på jobbet idag också, även om mitt lejonvrål var blygsamt. Tyckte jag i alla fall. Jag frågade min närmaste kollega efteråt om min ilska märktes, och jo den märktes. Bra!

Så dagen tog sig med tiden och jag avslutade jobbdagen med att sluta två timmar tidigare och åka till frissan. Efter ett kort besök hos dottern efteråt var det bara att börja traska. Pga ofrivillig sovmorgon och kort snabb lunch återstod cirka 8000 steg att få ihop. Men jag gjorde det! Inte fan ska mitt jobb fördärva min streak! Vissa dagar räcker det inte enbart med goda vanor, då får man bara göra.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@majken_r Tack snälla ❤️ Jag kände mig jobbig, men samtidigt kändes det förbannat skönt att stå upp för min åsikt. Jag är inte så konflikträdd som jag trott. Mina kollegor är dock väldigt konflikträdda, så de brukar bara bli tysta och huka bakom skärmarna.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Bla, bla, bla, blahablaha. Same procedure as last day. Två steg fram och ett tillbaka känns det som på jobbet nu. Dubbelsuck. Men jag har gott hopp om att det blir bra till slut. Jag måste ”uppfostra” mina närmaste kollegor först bara 😉

Jag har i mitt tidigare jobb skött mig själv till stor del, jag har löst problem på egen hand och sen har jag kommunicerat ut det till andra. ”Så här blir det, så här ska ni göra”. Nu sitter jag på ett ”löpande band” och är beroende av att ledet före mig levererar korrekt och i god tid, för att jag i min tur ska kunna leverera korrekt och i god tid till nästa led. Det är inte konstigt om det blir tjafs. Det vore konstigt om det inte blev tjafs. Det blir tjafsigt när folks uppfattning om vad som är rätt och fel gnids mot varandra.

Jag är tacksam för att jag har förmågan att brusa upp på ett sansat sätt, jag blir inte helt skogstokig 🤪 Och folk brukar skärpa till sig. Faktiskt. Åtminstone efter några påstötningar. Och när jag vägrar ta skit, och markerar mina gränser tydligt, så behöver jag inte bära med mig konflikterna så länge. De svallar ett tag, och sen kan jag lägga det bakom mig. Hyfsat snabbt.

Jag brukar alltid be om ursäkt om jag har gjort fel eller inte levererar i tid. Oavsett orsak. Oavsett om det egentligen beror på att någon annan inte har levererat till mig i tid. Jag ber om ursäkt, säger eller skriver ”förlåt, det blev fel”. Det är väldigt sällan någon gör detsamma till mig. Är det inte brukligt att göra så på arbetsplatser? Det slog mig just nu faktiskt att jag känner mig som en udda fågel som högt och tydligt eller skriftligt ber om ursäkt om det har blivit något fel där jag är inblandad.

Jag ber om ursäkt kollektivt för företaget också, senast igår till en ny vikarie som blev inkastad i det här getingboet hastigt och mindre lustigt. Jag bad om ursäkt för det, för att hon inte hade blivit mottagen under lite mer ordnande former. Trots att det inte alls är mitt ansvar längre. Och sen frågade jag om jag kunde hjälpa henne på något sätt, vilket jag kunde.

Det är otroligt avväpnande att be om ursäkt. I samma stund som jag säger ”förlåt, det blev fel därför att…” så kan man bokstavligt se hur axlarna på motparten sänks, hur de andas ut långsamt och sen säger något i stil med ”det är okej, gör så här nästa gång”.

Nu låter det som jag gör fel hela tiden 🤣 Det gör jag förstås inte, men just nu när jag är ”ny på jobbet” så sker det kanske 1-3 gg/vecka. Inga jättestora saker, men jag är inte van att göra fel alls så det känns mycket för mig. Och då är jag inte huvudansvarig för felen, absolut inte. Jag är en del i en lång kedja och det är oftast till personen som kommer efter mig som jag ber om ursäkt, och försöker kompensera på något annat sätt.

Att be om ursäkt, att faktiskt säga eller skriva ”förlåt” är väldigt berikande för jobbrelationer. Mottagaren känner sig sedd och tagen på allvar, och jag behöver inte gå och älta misstaget utan kan lägga det bakom mig hyfsat snabbt. Det gör inte mig till en sämre människa eller yrkesperson. Tvärtom. Tror jag.

Min chef är en mästare på det motsatta. Hon ber aldrig om ursäkt. Hon går i försvar som en obstinat tonåring, skyller ifrån sig och/eller förringar/negligerar min irritation och ilska. Gång på gång. Sån vill jag absolut INTE vara.

För övrigt ser jag verkligen fram emot min semestervecka den 10-14/1.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Åh vad jag håller med dig @andrahalvlek
Tack! Och Förlåt! två så bra ord att använda när det behövs.
Har precis som du haft en vikarie inne- och sjuka ”handledare” vilket gör att jag får rycka in och handleda i saker som jag inte kan bäst av alla. Men att då kunna säga det, ”såhär vill jag inte att du ska tas emot av vårt företag men just nu är det som det är- vi hjälps åt”
Det blir ganska bra.
Att hjälpas åt är för övrigt en otrolig kraft i jobb-sammanhang även om det är minst lika viktigt att veta vad som förväntas, vad som är bra nog. DÅ kan man gånutanföe sina gränser och hugga i, tillsammans.
Kram- jag längtar också efter ledigt nu! Heja dig 😍

Profile picture for user Futurista

I din tråd händer det mycket. Jag är lite sporadisk här på forumet. Skriver inte så mycket pga polariseringen… men jag vill säga till dig att jag uppskattar dina skrivningar om depression, ångest och alkohol. Jag har gjort en himla resa och kan verkligen se att även små mängder alkohol ”kleggar” ner min själ och hela mitt varande på något sätt. Och fort går det. Små mängder behövs. Självkänslan och robustheten i mig själv försvinner fort av alkohol. Tack, ha en fin kväll 💕

Profile picture for user Andrahalvlek

@Futurista Tack för din hälsning ❤️ Jag är faktiskt jätteförvånad själv, att det gör så stor skillnad psykiskt. Men med allt jag lärt mig nu är det inte konstigt alls. Det konstiga är att jag inte förstått det tidigare. Att jag inte ens lyssnat åt det hållet. Inte ens läkarvetenskapen tar i med storsläggan. Hummande råd om att ”man ska ta det försiktigt med alkoholen” är det enda jag har fått.

Jag önskar dig varmt lycka till på din resa!

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har jag haft en svinbra jobbdag! Nu förvånade jag er minsann 😉 Efter grisdagar kommer alltid gulddagar - och det gäller att värdesätta dem högt och låta dem definiera hela ens väsen. Det här är det normala för mig - att känna att jag har koll, känna mig nöjd med det jag gör, hinna andas mellan arbetsuppgifterna och hinna ta mig lite tid för reflektion. Flow helt enkelt. Och när man inte känner så varje dag så är det extra uppskattat när man känner det 🙏🏻

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Kom på en sak till som är värd att nämna. Min chef skickade ett gruppmeddelande till oss mellanchefer om att det finns en ”bonusjulklapp” till oss chefer, stående på ett speciellt ställe i kontorslokalerna att hämta upp vid lämpligt vid tillfälle. En gåva som hon inte ville skylta med inför alla. Det brukar vara en flaska av något slag.

Jag åker ju inte in till min arbetsplats öht just nu, så någon gåva kan jag inte hämta upp. Av en ingivelse skrev jag, kanske för att markera lite: ”Om gåvan innehåller alkohol så kan du ge den till någon annan, men tack för omtanken ändå.” Men jag fick till svar att gåvan inte innehöll alkohol, så hon kommer förbi imorgon och lämnar den till mig här hemma. Hon skulle ändå på turné för att lämna julklappar på andra kontor.

Jag vet att min chef är måttlig med alkoholen själv. Jag vet också att en av hennes döttrar har enorma alkoholproblem och åker in och ut på behandlingshem 😢 Att ge bort alkohol i present till medarbetare är ett otyg, och jag är därför glad att det inte blev någon flaska i år.

OBS: Jag var inte ett dugg orolig för att jag skulle dricka alkoholen bara för att jag fick den. Jag ville bara av princip inte ha alkohol i gåva. Inte av henne, inte av någon. Jag ger inte bort alkohol själv heller sen jag blev nykter, av princip.

Kram 🐘

Profile picture for user Sattva

@Andrahalvlek Håller med, alkohol är jättekonstigt att ge bort. Chokladaskar också faktiskt. Det finns säkert många som inte bör äta socker o som triggas av en chokladask.
Gott att det har fluyit på bra på jobbet iaf igår!!

Profile picture for user miss lyckad

Ja jättekonstig kvarleva att ge bort alkohol. Jag har ju gjort det själv några gånger, men när man ser att folk har problem, så bör väl presenter vara ” ofarliga”. Jag jobbade på färjor förr, då köpte jag både cigaretter och alkohol, och gav bort. Senare när jag åkte utomlands så ville en anhörig att jag skulle köpa cigaretter till henne. Det gjorde jag, men slutade med det när jag började se cigaretter som gift. Det visste jag ju egentligen hela tiden att det är, men tänkte att det är vars och ens ensak. När jag vårdade brukare med lungcancer, och alkoholskador, så tänkte jag om. Jag vill inte medverka till någons sjukdom, det får dom göra själva i så fall. Så bra AH att jobbet flyter på bättre. Tänk om du fortfarande druckit nu, då kanske du inte ens hade sökt annat jobb. Jag upplever att man stannar i ”säkra” positioner när man dricker, just för att självkänslan urholkas. Jag fick ett sådant uppsving när jag varit nykter i något år, så jag sökte lite olika jobb, och prövade på. Det var jättekul. På anställningsintervjuerna kände jag mig alltid frisk, fräsch och anställningsbar. Den känslan hänger i. Jag tror jag kommer att byta jobb några gånger till innan pension. Min plan är ju att flytta. Men inte ensam..😉. Vi får se hur det blir.

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har min yngsta dotter fått sin tredje spruta, tjoho! Och min mamma fick sin tredje i onsdags, tjoho. Själv tänker jag boka tid mån 10/1. Jag tänker inleda min semestervecka med att vaccinera mig.

Sen kan jag kanske återvända till min arbetsplats från 17/1. Kanske. Man kan ju både bli smittad och smitta andra trots att man är vaccinerad, men man blir inte så sjuk förhoppningsvis.

Rörig jobbdag och en timmes övertid krävdes. Men nu ligger den här jobbveckan bakom mig och jag njuter för fullt av min lediga helg 🙏🏻

Chill helgkram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Miss Mary Poppins Tack för hälsningen! Så glad för din skull! Att du mår bra ❤️ En bra kille verkar du ha hittat också. Och vad skönt att han ser dig som ”den som inte dricker”.

Chill helgkram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @Annabell ❤️ Jag hoppas att du får en kanonhelg också! Och alla ni andra också!

Min helg har börjat bra i alla fall. Inhandlat alla julklappar ihop med yngsta dottern. För min del återstod endast några få, men för henne var det stora julklappsracet. Inga dyra saker förstås, men mycket omtanke bakom. Hon älskar att ge bort julklappar nästan mer än hon älskar att få dem 🙏🏻

När hon gick i skolan brukade de åka till Ullared och handla julklappar, men sen hon slutade skolan brukar jag göra julklappsutflykten med henne. Inte till Ullared dock (inte över min döda kropp) utan Dollarstore här i stan får duga. Där finns det lite blandad kompott och det är hyfsat billigt. Hon hade några julklappsidéer själv, till farmor ville hon tex köpa ett telefonskal, men det mesta fick jag hjälpa till med att hitta. ”Kolla den här - den vill nog farfar ha”.

En sak hade hon snöat in på fullständigt. Hon har ju ingen gran. Det gick inte att avstyra graninköp. Gran ville hon ha. Eftersom hon bor i en liten lägenhet fick det bli en väldigt liten gran, cirka 40 cm hög. Hon valde en rosa gran och till det valde hon pyttesmå silverkulor, silverstjärna och sen köpte vi en liten ljusslinga till. Jättefult. Men hon älskar det, och det är hennes hem.

Ikväll har de julfest på boendet så jag valde att åka hem och pusta några timmar. Traska ihop resterande steg också förstås. Åker tillbaka ikväll och sover över, och då ska granen kläs och imorgon innan jag åker hem hjälper jag henne att slå in julklapparna. Thats it.

Man behöver inte överarbeta allting, några timmar hit och dit är alldeles lagom. Till julbordet, både på julafton och juldagen, ska jag bidra med Janssons frestelse och revben. Får handla det imorgon och sen ska jag fundera ut när det kan passa bäst att få in det arbetet kvällstid nästa vecka. Eller så lagar jag det på julaftons morgon, vi ska inte träffas förrän kl 15.

Jag är verkligen chill med julen. Köper färdiggriljerad julskinka och köpelussekatter och allt julgodis kan jag faktiskt vara utan. Om alla bidrar med lite blir det mat i massor på julbordet som vi ändå inte orkar äta upp. Lite julmusik, spela spel, lägga pussel, kolla tramsiga julfilmer. Huvudsaken är att vi är tillsammans.

Förr om jularna har alkoholen haft en given plats i firandet. Glögg, nubbe till sillen och sen har groggbordet dukats fram. Bedrövlig sedvänja det där med groggbord, som ger mig rysningar av obehag sen barndomen. På ett redigt kalas ska det finnas ett generöst groggbord. Det är ju förvisso några år sedan jag slutade med starksprit, för att jag blev för full, men man kan hinka rödvin på julafton också.

När min äldsta dotter sjöng i kyrkokören vid 11-14 års ålder och brukade uppträda på julaftons kväll blev det ett jätteproblem - då skulle ju någon av oss föräldrar tvingas vara nyktra hela julafton. Ve och fasa 😱 Det var verkligen en uppoffring! Jag satt lite som på nålar minns jag, det skavde en hel del. Offerkoftan åkte fram, även om jag försökte hålla masken inför dottern.

Förr om jularna brukade jag alltid sova över i huset. Jag lånade yngsta dotterns säng och hon sov på en luftmadrass på golvet bredvid. I fjol slog det mig att jag kan ju köra hem och sova i egen säng. Ljuvligt 😍 Hur mycket jag än älskar att umgås så behöver jag pauserna. Dansa-pausa. Och även om jag åker till huset julafton, juldagen och annandagen (all mat måste ju ätas upp) så mår jag bra av att åka hem till mig några timmar och djupandas. Ta mina promenader, lyssna på ljudböcker, läsa och skriva här med er, ta en höneblund.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Vad mysigt det låter, julklappshandling och tycker att även granen låter fin! det beror ju på kontexten 😍
Jag försöker också ragga ner mig själv inför julen. Vi är många, alla hjälps åt och bidrar- jag behöver bara försöka släppa mer på projekt-lederiet. Evig fråga för mig- och även min man som behöver gå upp i tid när det kommer till det. Men jag behöver justera kraven. Det är nog viktigast.
Alla julklappar inhandlade. Handling etc får bli i veckan- och verkligen försöka hinna jobba undan så inget släpar in i mellandagarna. Planen är att iaf vara helt ledig till nyår, och semi-ledig till den 10/:e.
Så skönt att läsa om dina prioriteringar @andrahalvlek. Hjälper mig mycket! njut av kvällen! Kram 🥰

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart Jag önskar innerligt att du kan vara ledig mycket i jul, helt ledig utan att ens tankar på jobbet gör sig besvär. Du behöver det så innerligt efter en tuff jobbhöst 🙏🏻 Själv ska jag jobba alla mellandagar. Jag låter min kollega vara ledig två veckor för hon behöver verkligen det. Själv ser jag fram emot vecka 2 😍 Och jag har ju två tredagarshelger framför mig! Och en helgdag tor 6/1.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Ja, hoppas du hinner vila. Tror på nåt sätt att du också behöver det efter den här hösten med mycket nytt.
Jag gillar dina beskrivningar av ditt liv med yngsta dottern. Det finns så mycket kärlek i dem och jag fattar ju att det säkert är skitjobbigt ibland (särskilt när det blir en rosa gran 😀). Nä skämt åsido, min dotter bor hemma ännu och vi kanske inte alltid delar smak vi heller och hon skulle nog gärna pynta hela huset fullt med tomtar om hon fick. Nu får de flesta husera i hennes rum, men det får ju bli en kompromiss. Det är kul att de bryr sig om att ha det fint. Att ”fint” blir lite olika är ett litet problem i sammanhanget.