Hej!
Glad, överpresterande student som alltid tar på sig mer ansvar.
Har två jobb vid sidan av studierna och lever i 110.
På ytan är det så jävla bra men det är det ju inte. Inte egentligen.
Jag mår fördjävligt och jag dricker alldeles alldeles för mycket. Minns inte när jag var nykter en hel vecka längre.

Jag hatar det. Jag vill inte mer. Självförakt och studierna börjar ta stryk över mitt beteende/beroende nu. Relationen med mannen börjar ta stryk, jag isolerar mig mer från vänner. Har slutat att träna för jag är ju antingen full eller bakis. Gått upp mer än 10 kg sedan i somras och jag ser sliten ut.
Jag känner mig sliten.
Jag känner mig trasig och tom.

Så många relationer, beslut och vägval jag onyktert valt. Men det har inte bara varit skit. Väldigt många roliga minnen, härliga vänner och goda drinkar i diverse länder har jag hunnit med med åren. Ibland kan jag dricka "normalt" men oftast inte.
Jag tror man kan kalla mig för periodare, om man nu vill sätta stämpel på det.
Förälskad i alkohol vid första ögonkastet. För det är ju det där, oavsett hur dåligt och farligt och knäpp jag blir av alkoholen så förlåter jag alltid den och dricker igen. För att när jag är berusad så är allt så lätt. Men det är ju oxå en lögn nu när jag skriver det, "lätt". De värsta scenarierna och händelserna jag varit med om är just när jag varit full. När den gnutta självbevarelse och överlevnad försvunnit, när det svåra blir dubbel så svårt. De gånger jag känt att livet inte är min kopp te längre. Då har jag varit berusad. Så att allt blir lätt, det är en lögn. För mig själv.

Jag behöver bli nykter, jag vill vara nykter. Hur fan gör man det?
Vem är jag, när jag är nykter en längre period?
Här kommer jag skriva ut allt, naket och anonymt.
Min resa ur den farliga dansen.

Mvh
Studenten

Lenanyman! Haha! Ja precis sådär. Hur hinner folk med? Eller är det så man "ska" leva? Det kanske funkar för vissa?

Dagens planer är att ta tag i lite administration här hemma och promenix med vovven. 2 rimliga mål :)

Kram!

Nalttrexon gör mig lugn, det gör mina tankar lugna.
Jag resonerar lite så här i mitt vardagsliv, att om jag blir erbjuden en mellanöl så tackar jag nej.
För jag får inte ut något av det (läs uppnår ingen berusning). Då är det inte så svårt att säga nej, för jag "vinner" lixom inget på det.
Förstår ni hur jag menar?

Med naltrexon har jag förstått att all alkohol blir typ mellanöl. Det ger ingen effekt, och det gör mig trygg. Jag skulle kunna dricka ett glas vin utan att känna att jag behöver mer, för jag vet att effekten uteblir. Jag tror helt ärlig att jag skulle sluta efter ett glas vin nu.
Inte för att jag tänker testa, men ändå. Det känns som ett bra beslut att ta dessa.
Att jag haft dem hemma utan att veta om det... Tänka sig va :)

Kram på er!

Låter perfekt! Skåpen kan innehålla oanade dyrgripar.
Och jag förundras också över alla som tycks hinna allt. Funderar också på ibland vad de går miste om som jag hinner med..., jag dom hoppar av loppet kanske redan vid första blåbärssoppkontrollen.

Inga nämnvärda sug eller liknande idag. Tog tabletten i morse, sen haft fullt upp.

Äter lite för mycket sött för mitt egna bästa. Dagens uppdatering ?

Men det går framåt. Den förlamande tröttheten lyser med sin frånvaro idag, tacka gudarna.
Mitt fokus är att ta det förjävla lugnt. Jag märker att jag börjar må bättre igen, orkar borsta tänderna. Vill ta en dusch, ta hand om mig. Det fanns lixom inget intresse för det förut. Det är ganska intressant hur mitt psykiska välmående speglar sig på det yttre. Har bott i samma tröja hela veckan, så ännu är jag inte där. Men! Jag har börjat tänka på andra outfits, och hur utseendefixerat det än låter så ser jag det som sunt.

Taggat i 3 timmar för att gå en mellanlång promenix med vovven. Nu är jag redo. Solen är fortfarande uppe så yay! XD
En dag i taget, ett mål i taget. Jag ska må bra igen. Det kommer gå. Det ska gå.

Kram <3

Jag älskar och accepterar mig själv precis som jag är.
Jag släpper taget om alla känslor av självhat jag någonsin har känt.
Jag accepterar och förlåter mig själv för de misstag jag har gjort i mitt liv.
Jag känner inget behov av att kritisera mig själv.
Jag ersätter de negativa ord jag använder för att beskriva mig själv med positiva ord.
Jag är tålmodig med mig själv.

Jag älskar min kropp och behandlar den med respekt.
Jag släpper nu alla känslor av osäkerhet.
Jag är stark.
Jag är vacker och stark.

Jag är värd vackra och underbara upplevelser.
Jag släpper taget om allt som håller mig tillbaka från att leva mitt liv till dess fulla potential.
Jag dömer inte mig själv längre. Jag är inget offer. Jag tar hand om mig själv.
Jag tar det här jobbet att hela mig själv en dag i taget.

Jag älskar den person jag är, såväl som den person jag är på väg att bli.

Läser man och upprepar det tillräckligt många gånger, blir det en sanning.
kram

Tack bjöekek ^^
Det gör jag med.

Gårdagen var bra! Träffade spontant vänner på stan och käkade middag med en vän och mannen. Var inte Särskillt trött under dagen, så jag tror att det värsta är över nu. Det känns såååååååååå skönt!
Börjar planera nästkommande vecka, vill lägga in ett träningspass. Vill plugga.
Jag vill saker och det är oxå en väldigt skön känsla.
Har inget nämnvärt alkoholsug. Kan vara naltraxonen eller så är det jag. Dont know.

Jag ska må bra igen ?
Kram på er.

Jag är inget offer. Just den meningen har snurrat i mitt huvud idag. Föe varje gång jag tänker på det så sträcker jag lite mer på mig. Jag är inget offer.
Jag väljer mina val i livet, stora som små. Vad jag äter, vad jag dricker, vad jag gör.
Jag är inget offer och det är inte du heller.

Jag är stolt över mig. Hur mycket jävla skit som jag utsatt mig själv för så står jag ändå här idag. Min resväska eller bagage är ganska stort, men jag väljer att se det som lärdomar. Erfarenheter och lärdomar som gör mig till den jag är, och jag är inget offer för mitt missbruk Punkt.

Kram på er.

Precis så är det, känner jag också! Skönt att det känns bättre! Känns så hör också. Nu går vi våren till mötes!

Sisyfos! Hur går det för dig? ?

Gick till gymmet i dag, tog det lugnt. Kompisen bjussarde solarium. Det har jag inte gjort på säkert 10 år, var så nice ?
Tog tag i lite saker som behövdes och sen ett varmt bad.
Jobbar aktivt med mina tankar. Säger nått positivt till mig själv när jag ser mig i spegeln och sånt. Det funkar faktiskt.
Inget alkoholsug och jag misstänker att abstinensen är borta ur kroppen nu. Skönt!

Ta hand om er ❤️

Det går bra, tycker jag. Det är det där med att ta hand om sig själv som brister ibland tror jag. Å då blir det mörkt och man vill fly. Sist hade jag inte ens nån lust med det, men då gick det istället av gammal vana. Nu ska det återigen bli en vana att vara nykter och tillfreds. Vi jobbar på!

Sisyfos, jag vet att du kan när du bestämt dig ?

Själv har jag sträckkollat alla säsonger av skam. Alltså JA vad bra de är!

Dagen i övrigt har varit lugn, fick ett litet ångestpåslag på eftermiddagen och tankar kring alkohol har förekommit. Inget "sug" utan mer att det har varit närvarande i min tanke till och från. Vet inte riktigt varför, men det är lugnt.

Tror jag är inne på min andra vecka som helt nykter nu.
Det känns skönt och lugnt.
Lägger inte så mycket värdering i nykterheten utan lunkar mest på.
Fokus ligger på att få rutin på sömnen ?

Kram på er!

Efter en tids nykterhet så kan det hända att jag får flashbacks från saker jag sagt och gjort i onyktra situationer.
Pinsamma eller farliga eller rent utav vårdslösa situationer. Att hamna i en fyllecell är en kombination av både farligt och vårdslöst, det känns skamligt och egentligen vill jag bara putta bort sådana minnen. Bort bort bort. För att det man inte minns har inte hänt? Njae, inte riktigt så det funkar.

Så dessa jäkla flashbacks av ogenomtänkta val och minnen, de är jobbiga. Denna gången så vägrar jag att skämmas för de val jag gjort.
Jag förlåter mig själv. Förlåt förlåt förlåt studenten.
Helt krasst är det det enda jag kan göra, för ältandet och "tänk om inte" tankesättet stjälper mig mer än vad det hjälper mig.

Jag är här nu och jag förlåter mig själv.
Jag förlåter mig själv för det är den enda jag egentligen kan påverka.
Jag är okej som människa ändå, trotts alla minnen som poppar upp. Jag välkomnar dem och när de kommer så accepterar jag dem och förlåter mig.
Jag behöver inte fly längre. Det är okej. Jag är okej. Du är okej.

Kram på er <3

Som kom och gick. Idag har jag varit lite tröttare igen. Tog en tupplur i soffan, kändes ändå helt okej att vila. Rent matmässigt så har jag nån typ av hunger/sötsug som inte riktigt går att få bort. Äter det jag är sugen på i den mängden som kroppen vill ha. Just nu ligger jag på ett kaloriöverskott. Men det får det vara just nu. Så länge jag inte hetsäter så är jag lixom nöjd.

I övrig mår jag ändå helt okej.
Jobbar aktivt med snälla tankar och lever lugnt.
Idag så slog det mig att ett glas rött hade varit gott, men jag tror inte jag ville ha vinet egentligen. Ville nog ha själva grejen/situationen som förknippas med ett glas vin.
Nu blir det sängabingen ?

Kram på er!

Jag själv som många andra har uttryckt en rädsla för "alkoholjävulen" "nästa fest" eller bara framtiden överlag. Att det står någon runt hörnet som är ond och gör att man bara dricker, tappar fattningen helt och att det gör en rädd.
För ett år sedan när jag började min resa var jag livrädd för fester. Hur skulle jag klara mig?!
Jag drack alkoholfri öl och tyckte att jag var duktig som inte drack alkohol, men längtade ändå efter att dricka som mina vänner gjorde.

Men alltså FUCK it, jag vägrar gå och vara rädd för någon påhitts alkoholjävul, för jag bestämmer över mitt liv. Alkoholjävulen finns inte på riktigt, hen finns påhittat i mitt huvud. Alkoholjävulen är alltså jag för mig (och du för dig) och lite jävla tillit får man ju ha till sig själv. Lita på att man förtjänar att må bra. Lita på att man kan bestämma över sitt egna liv, för nej du är inget offer för sammanhanget. Litar du inte på dig själv och verkligen vill vara nykter, då går man till doktorn och ber om antabus eller annan medicin för att skapa sig en säkerhet.
Jag tänker inte vara nöjd över att jag dricker alkoholfri öl, varför skulle jag? Det är inte så att jag offrar något? En icke alkoholist går inte och är nöjd över att vara nykter, det bara flyter på.
Avdramatisera skiten tänker jag.

Alkohol kommer alltid finnas runt om kring mig, om jag väljer att se och notera det.
Klart att jag kommer vara rädd, om jag väljer att bygga upp möjligheter för rädslan.

Denna gången är annorlunda och jag känner mig så jävla fri.

Kram på er!
Och kom ihåg att ni KAN om ni verkligen vill.
Du är inget offer, du är huvudpersonen i ditt liv och du förtjänar att må bra.
Det går och det finns hjälp, våga ta steget .

Däremot håller jag med dig lite om Alkoholdjävulen. Jag vill inte vara rädd, inte vara absolutist, inte vara alkoholist. Så är det bara! Sen är jag lite rädd för hur alkoholen påverkar själen, men så länge man inte dricker borde det ju gå bra.

Tandköttet köket sig själv på ett dygn, jätte knäppt ?

Ja, men visst är så. Jag tycker absolut att man bör respektera skiten och vara medveten om sina känslolägen som i viss mån gör att alkoholen blir en snabb lösning att "må bättre". Det är ju en illusion, ganska hårt inprintat i samhället. Att det ska vara mysigt med alkohol... bullshit. (shit vad bitter jag är XD haha!)
Jag tror att alla droger (alkohol inkluderat) är kasst för själen.

Något som jag däremot tror är bra för själen är sömn, och det ska jag försöka mig på nu ?

Vaknade senare än vad jag ville idag, men det kanske var behövligt. Varit pigg och trött samtidigt idag, tänkte gå och träna men fick mens och kände att kroppen (jag) ville chilla med en chokladboll i kväll istället. Så så får det bli :)

Hoppade spontant in hos en frissa här i stan och frågade om hon kunde klippa mina toppar och det kunde hon. Jäääääävligt sällan jag klipper håret, tror det var 1,5 år sedan jag var hos en riktigt frissör. Brukar be mannen klippa med kökssaxen eller så gör jag det själv XD
Det blir oftast bra, men det blir ju såklart en helt annan grej när en utbildad klipper igenom håret ordentligt ^^,

Har även bestämt mig för att sluta röka. Så nu är jag icke rökare. Så jävla skönt att slippa den skiten i livet också, dock är det ganska intressant (ja intressant) hur inbetingat vissa situationer och tidpunkter är för mig och rökningen.
Jag vill inte röka längre, jag o.r.k.a.r. inte röken mer. Det tar änna på krafterna att dra i sig ett paket om dagen.
Läste någonstans att det är lättare att kombinera både alkohol- och cigg-stopp, påverkar typ samma belöningssystem i hjärnan.
Och helt ärligt så försvinner den fysiska nikotinabstinensen från kroppen inom de närmsta 48 timmarna, ska bli så skönt :)

Kram på er!