@Varafrisk tack! Ja, nu är det mycket bättre. Skönt med alla fungerande rutiner, inte minst skrivandet. Idag är det snö till förbannelse, men snart kommer våren! Ljusgrön vårjacka hänger i garderoben och väntar! Träffat väninnor i olika konstellationer, alla himlar sig över min viktnedgång! Jag kommer knappt ihåg hela saken mera men visst är det underbart! Det var helt tack vare det stenhårda nykterhetsbeslutet, jag fortsatte liksom surfa på den vågen. Samma med skrivandet. Det blir ca 4 sidor/vecka. I sommar när jag har anmält mig till kurspmgång kommer jag att ha typ 100 sidor. Lagom för den redigering som skall komma då. Nöjd!

Allt tuffar på. Nykterheten består. Det kanske faktiskt är det som gör att jag i grunden mått så bra. Mycket fint som väntar nu med vår och sommar. O maken ska snart få några månaders behandlingspaus. Igår fick han massor av kortison så nu är han superpigg! Önskar alla en glad vår! 🐳🐳

Nu är det den tunga veckan när cellgifter jobbar som intensivast. Han sover mkt, går inte ut. Jag blir påverkad, det kan inte hjälpas. Försöker hitta på saker själv. Skulle gå promenad men det toksnöade, flydde in på bio. Det enda som gick var filmen kungen. Förbättrade inte mitt humör. Tänker tanken: tänk om man fick sätta sig och ta en bläcka. Men det är inte ens nära.

Åh @geggan jag fattar lite. Tänker på dig och @majken ofta. Igår gick jag förbi ett par på gatan där hon hade lite mer stuns i stegen, jag tänkte ”det kan vara Geggan och hennes man” men det vore ju onekligen en konstig sak att fråga.
Det är okej ju att känna suget - att få försvinna för ett ögonblick. Men sen gör vi ju inte det. Stor kram till dig! 🌷

@Geggan Jag tänker också ofta på dig och hur du och din man kämpar på❤️. En dag i taget, förtröstan och hoppet som är det sista man lämnar. Såg ett program om en kvinna som förlorat sin dotter, svärson och barnbarn och hur hon sökte förtvivlat efter en mening med livet, att det var så orättvist. Hennes sätt blev att försonas med sig själv och acceptans. Jag tror att livet mycket handlar om försoning och acceptans, här och nu. Ha hopp och ta en dag i taget, men även att få gråta och vara förtvivlad, få tröst och ge sig vila mellan varven. Sköt om dig❤️

Tack kära vänner. Tänk hur otippat att ni skulle bli en så påtaglig del av mitt liv. Vi har ju en gemensam process som inte alla har. Tänker lite på hur väldigt sällan man läser ngt konkret om drickande, särskilt kvinnors, i litteratur. Vet ändå att många många författare har mer eller mindre erfarenhet. Undrar varför? Djup skam? Skriver nu lite om det i min hobbytext. Känns väldigt ovant.

@Geggan Naturligtvis blir du påverkad av din mans mående. Tillåt dig känna vad du känner. Och ja…jag fattar att du vill ta dig en bläcka men det gör vi ju inte tom jag gör ju inte det. För mig blir det att känna känslan fast blir det för jobbigt kan jag bli arg el det kan bli chips el en coca cola å det är ju iaf bättre. Å vi behöver ju solen nu!!!

Varm innerlig kram av styrka t dig❤️❤️

Tips på fantastisk bok där en kvinna på ett mycket rakt sätt skriver om sitt drickande: Handbok för städerskor av Lucia Berlin. Annars håller jag med om att det är sparsamt med såna skildringar.

Jag kommer på två bra böcker. Titlarna kan vara fel i detalj, minns ej.
- "Jag ska bara fixa en grej i köket" Mia Herngren tror jag är författaren
- "Jag som var så rolig att dricka vin med". Minns ej författaren.

Tack för tips! Allra mest sällsynt verkar vara helt fiktiva berättelser, alltså inte självbiografiska. Samma med teater, finns idé om att det inte är riktigt fint att spela full. Men det är ju en realitet att folk är fulla!

Våren tuffar vidare! Haft barn o barnbarn här i påsk o det var roligt. Och maken orkade bra. Och maten räckte. Och helnyktert såklart. Så glad över solen- minns med fasa påsken gör ett år sedan då källarrensningen efter själva flytten tog en vecka. Usch usch. Skriver min sida om dagen, de flesta dagar. Tar ännu inget ansvar för helhet. Som en lek. Ger tillvaron mening. Liksom den skrivkurs jag håller. Har fortfarande ett fång gula fyllda krusiga lyxtulpaner på bordet, en fröjd! Går i små lätta dunjackor, också en fröjd! Så skönt att vi nu alla får vända näsorna mot solen och bara le. 🐳🐣🦄❤️

@Kennie Den var fantastisk! Så mycket humor, mörker och samtidigt så välskriven. Hon fick sitt genombrott som författare först tio år efter sin död har jag för mig. Vi läste den i vår bokcirkel med stor behållning.

@Amanda L Kul att du också gillade den! Ja, hon fick en del publicerat under sin livstid och hade läsare som uppskattade henne, men något stort genombrott kom inte förrän långt efter hennes död. Har du läst Välkommen hem också? Fler noveller samt brev som hon skrivit.