Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Känns mycket bättre idag med ryggen, men beslutade mig för några dagar sjukskriven. Kan behöva lite paus från min pressade arbetsplats. Jag ska tillbringa dagen med mig själv och katterna. Titta på serier, ta en promenad, stretcha kroppen lite, tänker att jag har tagit i för mycket på gymet därav ryggontet. Ja en dag i stillhet blir det, och nykter är självklart. En dag i taget.

Dagarna lunkar fram, är åter i jobb o det känns bra. Vid min förra längre nykterhet, var jag nykter i 8 månader, sedan kände jag mig säker i min nykterhet och började slarva med mig själv och va inte inne och skrev här. Till slut kändes det som en bra idé att prova a igen, med elände som följd. Vad hände då? Jo jag distanserade mig från mina problem, jag glömde bort och jag tog det första glaset. Nu börjar ja åter närma mig 8 månader nykter och jag känner mig stabil, det har tom börjat försvinna, känslan av hur illa det var. Nu har ja erfarenheten hur det fungerar för mig o mina återfall och Denna gång ska jag hålla i och hålla ut. Inte sluta skriva/läsa här och inte sluta gå till mottagningen. Vill jag förbli nykter fortsätter arbetet med att aldrig glömma. Idag är jag nykter. Nykter och klok. Kram

Jag tror också att det är bra att skriva och läsa här på forumet regelbundet, även om det blir lite glesare mellan inläggen för varje månad. Det övriga livet tar liksom mer plats helt naturligt. Genom att läsa om andras erfarenheter blir man själv påmind om hur illa det var. Genom att råda och peppa andra repeterar man för egen del också, man blir själv hjälpt av att hjälpa andra.

Jag tänker att jag ska försöka låta mitt intellekt bestämma framöver. Rent intellektuellt vet jag att risken är enorm om jag provar att dricka ett enda glas alkohol. Det kan gå bra, men det kan också gå åt helvete. Och det är inte värt risken. Så jag väljer med mitt intellekt att inte ta första glaset - och sen får mina tankar och känslor bråka bäst de vill.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Pi 3.14 här på Forumet skrev att beroendet finns kvar i hjärnan hela livet..Att beroendet är livslångt..Det kan sitta inkapslat i hjärnan, och bara vänta..Tror det var han som tog ett återfall efter 14 år!! Går ju oftast bra några gånger, och man tror man är ”botad”. Rätt vad det är så är man precis på samma läge som man var när man slutade..Hjärnan behöver precis lika mycket alkohol som man behövde när man slutade och allt går åt H-e igen..Som du säger Andra Halvlek..Aldrig ta första glaset,Inte första klunken heller..Kram..?✨?

Tack för inlägg i min tråd.
Hoppas ryggen är bättre igen. Håller på mycket med att försöka få ordning på kroppen. Jobbar med andning och avslappning. Tror det är viktigt att sänka stressnivån även för att inte få ryggskott.
Kanske särskilt nu när det varit så mörkt. Det är en jobbig tid för många tror jag och vi som varit där och medicinerat med alkohol får lära oss andra sätt att hantera nedstämdhet. Lycka till!

Tack för påhälsning härinne. Och visst var det pi314 som föll efter mångårig nykterhet. Så aldrig glömma, aldrig lyfta glaset, som sagt.... annars har jag extremt lätt just nu, men lite svaga sug kommer, men de är som en fis i rymden. I det stora är jag så tacksam över nykterheten och att just jag fick denna chans igen. Nykter in på min 8- månaders dag kommer jag vara, för löftet är taget idag. 8- månader, vilken ynnest.

Grattis till 8 månader Jullan! ? det känns tryggt med den beslutsamheten som du besitter.

Kram

Ja det är rätt ord.
Tack för påminnelsen och påminnelsen om att inte glömma, skriva läsa lära- och jobba med sig själv, kram och Grattis fina Jullan ?

Tack alla?nyårsafton jobbade jag, men ett litet firande hanns ändå med. En ganska skön händelse var att värdparet hade köpt a fritt bubbel till mig. Nu behöver jag inte längre förklara mig eller ens bli tillfrågad av de närmaste bekantskaperna. Måste säga att mitt val att inte dricka a växer sig starkare och starkare. Det är sällan tankarna om att dricka infinner sig. Och gör dom det , flyger de som hastigast förbi i mitt sinne. Märker att jag kan njuta mer av sällskap och socialt umgänge när jag är närvarande nykter. Sedan att man får gå hem lite tidigare tar jag som en bonus, ni vet när sällskapet börjar sjunga på andra versen. Då går jag hem, lägger mig i sängen och njuter av att inte tillhöra dom ganska många procenten som kommer vakna bakfulla, ångestdrabbade och ha minnesluckor på nyårsdagen. Alltså idag. Grattis till oss som höll nollan, och till er andra, det finns en väg ut. Kramar Jullan

Härligt Jullan! Det är så skönt när den där naturligheten sätter sig. Man dricker inte helt enkelt, ens vänner vet om det, och det är ingen grej alls liksom. För min del var det först då jag kunde njuta av nykterheten på riktigt riktigt. Om man fortfarande ”skäms” och inte vågar stå för att man inte dricker så vet man inte hur den känslan är. Den måste upplevas.

Ha ett gott nytt år nu Jullan!

Kram ?

Var inne här igår och kikade efter ett livstecken men tänkte också; låt människan vara ifred! Skönt att läsa att allt rullar på och att vi står så klara i våra beslut! Kram ?

Dagarna går. Sitter i karantän igen. Väntar på svar från coronatest. Är inte sjuk och tror inte jag har det, men är tvungen då jag jobbat med en smittbärare. Känner mig rätt uttråkad, men nykter uttråkad då. Har egentligen inget sug efter a och tankarna håller sig i chack. Jag fortsätter mina nyktra dagar och inser att livet bjuder på både ris o ros. Jag behöver inte sätta någon guldkant eller förvränga, förtränga eller ändra tillvaron. Jag accepterar tråkigheten idag. Jag är nykter. Kram

Mina tankar under en dag innehåller nästan alltid alkohol. Vid något tillfälle dyker det upp som ett brev på posten. Det var jobbigare och mycket oftare som nynykter, men ändå.... de försvinner inte. Tankebanan är liknande, med en knorr, de lyder: jag kan närsomhelst gå och köpa vin på systembolaget. Jag kan närsomhelst dricka ett glas vin eller flera. Jag kan närsomhelst avbryta min nykterhet. Jag får dricka. Det avslutas numer med ( i mina tankar alltså ) att visst får jag, men vill jag det egentligen? Ja jag kan och får, men hur blir det då? Är jag verkligen sugen? Svaret är nej, jag vill inte. Det blir katastrof för mig o mina anhöriga. Jag känner egentligen inget sug. Jag vet att jag kan välja, det är en frihet i sig, och jag antar att det är därför jag ff är nykter. Hade jag lovat föralltid hade jag nog ändå provat dricka igen av nån baklänges anledning. Nåväl, nu har ni fått kolla in i min hjärna lite. Hoppas er hjärna hjälper er att hålla nykter kurs, om inte annat så i ett dygn i taget. Kram

Enda gången jag tänker på alkohol är när jag tänker att jag inte dricker längre. Det finns inte tillstymmelse till sug någonstans längre. Jo, som en automatisk tanke när det kör ihop sig riktigt rejält. Då brukar jag tänka ”Den här känslan brukar jag dricka vin på”. Men det betyder inte att jag vill ha vin, bara att jag identifierat ännu en trigger.

Länge sedan nu faktiskt. Inte ens när jag jobbade så mycket förrförra veckan kände jag att det körde ihop sig rejält. Visst, det var tufft men det gick.

Jag har inte heller lovat aldrig mer. Jag tar en månad i taget. Varje månadsdag tänker jag ”Jo, det känns bra så jag kör en månad till”.

Kram ?

Har tänkt minst lika mycket på alkohol som du gör Jullan. Har tyckt de varit lite jobbiga, känt mig ofri. Det positiva med att sluta snusa har dock varit att alla tankar på alkohol har fått ge vika för tankar på snus i stället.

Kram!

Ja, alkohol finns där som en följeslagare men kan inte riktigt säga att det är sug, men inte heller en medicinsk betraktelse ?
Jag tänker aldrig; åh vad jag skulle vilja ta ett glas nu.
Däremot kan jag känna en saknad efter ”något” men det går rätt fort över.
De flesta tankarna kring alkoholen är präglade av rädsla, tyvärr kanske. Jag vet att det bara är jag som bestämmer men jag kan känna oro över att ankaret skulle lossna i min botten, och jag börja driva. Och jag kommer på sätt och vis kanske aldrig bli ”fri” eller jag kommer alltid bära min lilla Kånken av erfarenheter.
Som TUR är, är jag ju aldrig full utan gör mina val helt nykter. Det bådar ju för att jag ska fortsätta vara det. Ödmjuk, dock, varje dag.