av Ebba

Det vidare livet.

Ebba
ons, 2016-04-13 - 10:23

Det kändes lite pinsamt också.
Som att jag hade varit kaxig och övertygad om att jag klarat att sluta snusa. Jag tänkte "vem kommer tro på mina ord i fortsättningen?" Skammen över att jag inte klarade det (4 veckor och tre dagar) gjorde också att jag fick tankar om att aldrig mer skriva här bara för att inte behöva ta upp det här med snuset. Vill ju att folk ska få hopp! Som tur är känner jag nu att dessa tankar är negativt tänk och feltänk, just sådant som i längden driver mig bort från bra mående. Jag är jag. Bara för att det blev så här nu för mig behöver det inte betyda att det blir lika för andra. Det lättade när jag hade skrivit om det här och jag känner att det är nyttigt att skriva. Tänker också på jag ska vara snäll mot mig själv (Leverjag) och blir igen lite irriterad. Bakslag och rehabilitering, bättre dagar och sämre dagar, råd & stöd, information om åkomman man lider av eller tillfrisknar från är självklarheter när det kommer till många andra sjukdomar. Den här jävla sjukdomen, den ska man minsann hantera själv och läsa på om och famla i mörker. Kanske på ett forum som här för det är inte en "fin" sjukdom det är en "ful" sjukdom som ska döljas annars får folk något att snacka om? Jag är trött på det! Därför ska det bli intressant att ringa och höra vad det finns för stöd att få för en sån som jag. Jag vill ha stöd och råd. Det har jag rätt till tycker jag och nu efter 20 månader som nykter har min skam och skuld faktiskt lättat så mycket att jag fattar att jag rak i rygg borde få lite hjälp av sjukvården (samtal om alkoholberoende önskar jag) för jag vill förhindra att jag hamnar där igen.

Leverjag
ons, 2016-04-13 - 10:31

Klok du är! Tror jag förstår vad du menar. Det är ju helt rätt. Vi har rätt att få stöd och råd. Det är väl så statens motiverar sina miljarder i skatteintäkter? Att det ska finnas prevention och stöd för de som blir sjuka av det. Helt rätt! (Nu satsar vården på internet och självhjälp i nästan allt. Jag tror vi behöver mer mänskliga kontakter och socialt stöd.) Det är en känd och dödlig sjukdom som orsakar så många människor och medmänniskors lidande. Ser fram emot att höra vad du får för resultat Ebba.

Ha en fin dag!

Studenten
ons, 2016-04-13 - 10:47

Så mycket klokt att säga mer än att du är bara människa Ebba. En grym häftig målmedveten och faktiskt fantastisk människa. Det funkade inte nu, men. Vem har sagt att det inte kommer funka nästa gång?
Se så nu, du lyckades faktiskt mycket längre än vad många andra gjort. Du har försökt. Du försöker. Heja dig ta me tusan. Heja dig!!

Bamsekram ?

anonyMu
tors, 2016-04-14 - 11:51

Kära fina vännen,

Varför är du så hård mot dig själv? Jag känner starkt att alla beroenden är jämförbara. Jämför du att sluta snusa med att sluta dricka, så finns det ju hur många likheter som helst. Ändå tänker jag att du är hårdare mot dig nu, än du var med alkoholen. Faktiskt. Det tar tid och sluta med något. Är det så att du inte riktigt vill erkänna att det är ok att det är så här svårt att sluta snusa? Att du borde klara det? Lägg ner det i så fall.

Just det här med att du skriver att stormen är över och sedan slår det slint med suget efter ett par dagar. Så har vi väl känt med alkoholen hur många gånger som helst, eller hur? Har vi inte båda skrivit att nu - nu - känns det lugnt och sedan, gärna inom kort, slår suget med stort S till jättehårt? Det är nästan så det är symptomatiskt. Just när vi känner oss lite, lite trygga och lugna, så slår det till. Gärna med full styrka. Tror du inte att det var det som hände med snuset också?

Sedan är det inte alls konstigt att du blir sugen på alkohol när du slutar med ett annat beroende. Jag har varit kopiöst röksugen hela veckan... Har inte rökt på 10 år tror jag, men hela veckan har jag snirklat runt 7/11 och funderat på att köpa ett paket... Så jäkla snurrigt så man blir tokig. Inget godis in - nä hä säger hjärnan, då vill jag röka istället. Inget snus in - nä hä men då vill jag åtminstone ha mig ett glas. Tror att det också är därför som det är så tufft för oss som har flera beroenden. De triggar varandra medan "alla är igång" och de ploppar upp som ersättare om någon annan uteblir. Det är väl därför som det kan vara bra att behandla problematiken som ligger bakom. Kanske en dålig jämförelse, men om man tittar på gastric bypass. Det är enligt statistiken väldigt många som det inte går så bra för efter operationen - OM man inte får psykologhjälp efteråt. Visst, man kan inte äta med beroendet och beteendet att döva finns kvar helt obearbetat.

Bara några tankar från mig. Skickar all styrka och värme jag kan uppbåda till dig.
P&K

Ebba
sön, 2016-04-17 - 11:24

Känner att jag fick lite panik av att plötsligt känna mig ostabil och svajig och det är ju inte så bra för att handla lugnt och sansat är ju något som är mycket bättre.
Jag har ändå lyckats att vidta några åtgärder för att lugna ner det hela.

1. Jag bestämde mig för att gå på fler AA-möten och provade ett nytt ställe. Jag har vid två tillfällen gått på möten utöver de jag går på varje vecka och dessa två extra möten på nytt ställe gav väldigt mycket känner jag nu. Det var många där som var relativt nynyktra och lika "darriga" som jag var för 20 månader sedan. Det var väldigt nyttigt för mig, det fick mig att känna att jag faktiskt visst har kommit någon vart i mitt tillfrisknande. Med tanke på svackan jag hamnat i där jag slagit på mig själv och tyckt att jag är kass som inte kunde hantera denna dippen eller mer förhindrat dippen. Att prova nytt ställe gav mig också känslan av att olika grupper är olika och att rådet att prova olika grupper och hitta en där man känner att man trivs - är ett gott råd.

2. Tankesätt. Här kommer några tankesätt jag använder som jag är glad att jag har hittat :)

- Tålamod. Inte rusa iväg i tankar och oro. Tålamod och vetskap om att tillstånd kommer och går.
- Acceptera att jag tillfrisknar och se det som en process med bakslag ibland. Här fick jag faktiskt en bild av Susanna Kallur och andra idrottsmän och kvinnor som råkat ut för skador. Mindes plötsligt Sanna Kallurs medverkan i Skavlan och hur hon under flera års tid har arbetat för att komma tillbaka.

Jag kan se en bild av hur det är för mig när jag tänker på hur hon har hanterat skadan i sin kropp.
Jag vill, kan, ska och borde inte tycka att allt ska funka perfekt och att jag ska klara allt galant. Det är för mig ett bra tankesätt som blir till en snäll klapp på axeln, istället för en hård piska och vilja att få en halt häst att hoppa högsta hindret utan att riva.

Kanske låter fånigt och självklart men när man famlar och plötsligt hittar bra sätt och tankar att ta tag i, gör det en enorm skillnad.

anonyMu
tors, 2016-04-21 - 15:38

Hej fina du,

ser ut som om du landat på fötterna igen ;-) Det kanske inte känns så just nu, men jag tror att vi växer jättemycket av sådana här prövningar som nu genomgår. Hoppas att du mår bättre i alla fall.

Pussar & kramar

Ebba
fre, 2016-04-22 - 09:11

Ja, nog växer man om man lyckas ta sig igenom utan att rasera för mycket på vägen. Men det kom så plötsligt och jag blev rädd. Kände igen de där negativa tankarna jag varit fri från så länge och det var inte behagliga tankar, nej verkligen inte. Fick kalla kårar av dem och en gnutta panik...
Arg blev jag också och undrade om detta skulle vara tacken för allt slit jag lagt ned på att inte behöva må just så.

Ja.... Så var det. Tankens kraft är stor och stark. Bra när det är bra tankar, läskigt när det är dåliga tankar.

Världens största kram till dig och tack för att du delar med dig här <3

anonyMu
fre, 2016-04-22 - 09:21

Tack själv - för att du finns och för att du delar med dig! <3

Visst är det läskigt när alla eländes mörka tankar slår till med full kraft... Visst är det så... Det är som att ett mörker sänker sig, ångesten river i magen och huvudet snurrar. Jag har mått riktigt dåligt senaste dagarna, men det handlar ändå inte om att ramla ner i hålet igen. Försöker hantera det annorlunda. Försöker känna hur arg jag egentligen är, utan att istället vända allt inåt med ett stort mörker. Det är inte lätt, men på något sätt så... Känner starkt att jag måste vara så oerhört mycket snällare och ödmjukare mot mig själv. Måste behandla mig själv väl, ge mig tid, landa, vila och verkligen ta hand om mig. Har äntligen börjat fatta vad det faktiskt innebär och det är som att öppna en ny dörr i hjärnan - åh - här har jag aldrig varit?! Det var lite av det här jag tänkte på när jag skrev till dig att du behöver försöka att inte vara så hård mot dig själv.

Ha en jättefin helg underbara du - KRAM

Ebba
fre, 2016-04-22 - 09:26

Läst i Rubens tråd här och frågan om cirka ett års nykterhet är bortkastad om man tar ett återfall. Jag tycker att den frågan är så oerhört intressant. Och det känns som att det finns två olika svar eller egentligen ännu fler. Den psykiska delen och den fysiska. Jag började tänka rent fysiskt på det hela. Om min hjärna varit i ett beroende och blivit van att få alkohol, sedan slutar jag och efter ett eller två år tillför jag plötsligt alkohol, vad händer? Är det individuellt eller hur blir reaktionen? Klurigt med beroendesjukdom för det är något fysiskt som påverkar en psykiskt. Skulle det enbart vara den mentala biten som påverkas av ett återfall går det ju inte att säga att beroende INTE är en fråga om karaktär och vilja...
Jag är verkligen genuint intresserad av sådana här frågor. Någon som vet nån bra bok i ämnet som inte är skriven på för komplicerat språk och inte är en självbiografi?

anonyMu
fre, 2016-04-22 - 09:43

Jag funderade också på det som skrevs i tråden. Frågan är genuint intressant. Tror inte heller att det finns ett svar eller ett sant svar, utan det helt beror på gravt beroendet varit tidigare, hur den allmänna psykiska och fysiska hälsan är och hur långt i nykterheten man kommit. Jag tänker att om nykterheten går på vita knogar och är framkämpad av framför allt yttre faktorer - riktigt farligt läge. Men om man kommit långt i nykterheten - så kanske man kan resa sig och analysera vad som hände och komma vidare, utan att det bara blir elände. Det har vi ju också sett exempel på. Det beror säkerligen också på vilka anledningar som utlöste återfallet.

Ett annat sätt att tänka är väl att en längre tids nykterhet aldrig är bortkastad. All nykter tid är bra både för kropp och själv, så ur den synvinkeln är inget bortkastat. Likaså vet man efter en längre tid att det är möjligt att gå vidare, det är möjligt att leva utan alkohol och att det går att sluta. Den vetskapen har man inte förrän det gått en längre tid.

Men du efterfrågade egentligen forskning/vetenskapligt belagda kunskaper och det har jag tyvärr inte... Någon annan?

Ebba
sön, 2016-04-24 - 07:55

Det är även för mig självklart att nykter tid inte är bortkastad. Aldrig någonsin.

Det är svindlande att tänka på hur individuell denna sjukdom är.

Ebba
sön, 2016-04-24 - 07:54

Jag mår sisådär och jag vet vad som krävs :) Ändra tankesätt. Rensa bort tistlar, vattna och gödsla. Tålamod.

Ebba
tis, 2016-04-26 - 10:27

...var jag på ett sådant otroligt bra AA-möte som gav mig så mycket. Att få ansikten på människor och lyssna på deras berättelser (delningar) är ovärderlig hjälp för mig. Att veta att jag inte är ensam om att "kämpa" och att människor jag aldrig skulle kunna tro har alkoholproblem om jag mötte dem på gatan, berättar om sina liv ger mig så mycket. Som när man var liten och hade osynliga låtsasvänner bär jag med mig alla fina människor från AA.

Studenten
tis, 2016-04-26 - 17:47

Men jag undrar om du kanske hade velat gå på ett möte tillsammans? ? Eller en fika?

Det är helt okej om du inte vill, det hade varit så kul att få träffa på dig irl. Ber redan nu om ursäkt om jag gör dig obekväm.
Kram ?

Ebba
ons, 2016-04-27 - 16:56

Tack för de fina orden, att du skulle vilja gå på möte eller ta en fika med mig!

Men det går bara inte, jag vågar inte. Men om Alkoholhjälpen ordnar en till inspiration & samtalsträff kanske med nån föreläsare eller "talare", som det pratades om vid träffen de ordnade förra året, så kanske vi ses där :)

Studenten
ons, 2016-04-27 - 19:35

Jag förstår självklart. Hade jag varit du hade jag antagligen kännt samma sak, men frågar man inte vet man aldrig. Det hade varit väldigt roligt att träffa dig dock. Ja och många fler här på forumet.
Så kom igen nu admins, när får vi nästa träff? ?

Zorro
tors, 2016-04-28 - 00:58

Jösses Ebba! Klockan är kvart ett på natten och jag ska upp 05:30. Läst hela din tråd, alla 14 sidor och undrar nu varför jag inte gjort det tidigare. Vilken läsning!!! Kan bara säja tack! Imponerad och mycket tacksam över att du stannat kvar här trots att du varit nykter så länge.
Jag lider också av alkoholism! :-)
Känner igen mig i så mycket. Oj vad många ölburkar jag plattat till innan jag slängt soporna! :-) För att inte tala om mina mycket välplanerade strategier för att ursäkta mina inköp på bolaget.
Även jag har funderat mycket över alkoholistens önskan att kunna dricka "normalt". Jag har aldrig förstått varför. Jag VILL ju inte dricka. Kan f... bara inte låta bli. Nej, JAG MÅR BÄTTRE UTAN! :-)
Såg att Studenten skulle testa AA efter att ha läst din tråd. Du har övertygat även mig. När jag samlat mod....

Men jag tänker f... inte sluta snusa! Aldrig! :-)

Tack Ebba, TACK!

/Z