Nu är jag här igen.

Profile picture for user Kaffetanten88

Var här inne för ca ett år sen. Var då nykter 3 månader sen började jag dricka igen. Var nykter 3 veckor men drack igår igen. Mått dåligt idag såklart. Jag har så svårt att stå emot. Är det fel på mig? Jag ska försöka få tag på en alkoholterapeut så jag kan börja lära mig hur jag ska kunna hantera ångest och känslor utan att dricka. Jag vill verkligen inte dricka igen. Vill att mitt liv ska få börja på riktigt.

Har en väldigt handikappad son. Han kan inte sitta, gå eller kravla. Pratar inte och har svårbehandlad epilepsi. Jag vill bli en bättre mamma som orkar träna mer med sonen.

Alkoholen och ångest förstör så mycket. Har ingen ork till något. Vill bara hitta ett lugn i själen. ?

Profile picture for user Kaffetanten88

Hittade en terapeut som verkade bra men är privat och säkert dyr. Jag och pojkvännen har inte råd. Letat hjälp hela dagen. Vet inte vart jag ska vända mig. Har varit väldigt deppig i tre dagar. Massa ångest. Min pojkvän sa nyss att han inte orkar mer snart. Om jag inte ändrar på mig. Slutar dricka och mår bra. Men han säger att vi inte har råd med hjälp. Vill inte gå till beroende centrum för jag vet att soc kommer få en anmälan då. Vill inte förlora min son. Är utmattad och förstörd. Vill inte leva längre.

Profile picture for user Charlie70

En orosanmälan betyder sällan att barnet tas ifrån föräldrarna. Tvärtom, är ett av socialtjänstens viktigaste uppdrag att bidra till friska och välmående familjer där både barn och vuxna mår bra.

Lätt för mig att säga men jag tycker du ska ta kontakt med beroendecentrum. Det finns ett skäl till att vi har skattefinansierad sjuk- och friskvård i det här landet. Ni har t.ex. verkligen en utmanande situation med ett litet barn som behöver så mycket. Beroendecentrum tillsammans med socialtjänsten kan hjälpa dig/er med helheten.

Kram!

Profile picture for user Kaffetanten88

Tack! Ja så känner jag också nu. Jag separerade från barnets pappa i sommras. Flyttade till min bästa vän som blivit min pojkvän senaste veckorna.

Även om socialen blir inblandade så kommer jag få hjälp med alkoholen. Så länge jag inte dricker så kommer ingen ta mitt barn ifrån mig.

Jag har sonen alltid förutom varannan helg. Jag älskar min son över allt annat men jag har inte många stunder för mig själv. Måste hitta sätt att koppla av utan alkoholen. Jag hoppas verkligen att detta är en förändring som kommer bli bra för mog och sonen. Mitt barn kommer först! Han ska få det bästa liv han kan!

Profile picture for user Kaffetanten88

Igår köpte min kille hem vin fast jag sagt att jag inte ska ha. Såklart jag drack när det fanns hemma.

Han har slutat dricka för han mår så mycket bättre utan men han köpte till mig för jag haft så mycket ångest.

Nu sitter jag här kl 08:44 på morgonen och svept lite vin för jag hade sån otrolig ångest av bakfyllan. Jag orkar inte mer. Vill bara ha hjälp.

Profile picture for user Torn

Det låter ju helt galet att han köper vin till dig när du inte vill dricka. Det måste han sluta med!
Välkommen tillbaka förresten. Fortsätt att skriv här så ska vi peppa och stötta dig så mycket vi orkar. ?

Profile picture for user Kaye

Du kan förklara för honom att din ångest kommer från alkoholen.
Om du slutar dricka så kommer ångesten att försvinna.
För mig försvann den inom en vecka.
Det är likadant med oro, det är därför man inte ska dricka A om man har depressioner.

Han kanske ska betala din terapi istället för att köpa A.

Välkommen hit?
Du har mycket att vinna på att sluta med alkoholen.
Och det är du som måste göra jobbet.
Kram⚘

Profile picture for user Kaffetanten88

Jag håller med om att det är galet att han köper. Han har adhd och har svårt att kontrollera känslor. Jag har haft mycket ångest trots nykterhet och jag tror han bara ville att jag skulle få må bra lite. Men jag ska prata med honom om det.

Jag kommer definitivt göra jobbet denna gång. Även om jag druckit nu så vill jag sluta. Jag behöver hjälp och det kommer jag få.

Har nog inte innan accepterat hur stort problem jag har. Trott att jag ska klara det själv men nej jag måste ha hjälp.

Profile picture for user Andrahalvlek

”Han har slutat dricka för han mår så mycket bättre utan men han köpte till mig för jag haft så mycket ångest.”

Det här är så dumt gjort av honom att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Han gjorde detta av okunskap hoppas jag. Alkoholen skapar ångesten. Utan alkohol ingen ångest, eller åtminstone mycket mindre och förhoppningsvis hanterbar ångest med hjälp av terapi.

Du ska säga till honom att han ska sluta köpa hem vin till dig eftersom du inte heller ska dricka. Sen ska ni båda kontakta beroendeenheten och ta hjälp tillsammans. Tillsammans är ni starka - ni fixar detta!

Fortsätt skriv här så ska vi peppa och stötta er ❤️

Kram ?

Profile picture for user Femina

Till AA är alla välkomna som har en ÖNSKAN att sluta dricka. I dessa tider är maxantalet deltagare 8 st men om det kommer en "nykomling" så lämnar någon annan sin plats. En nykomling prioriteras alltid. ?

Profile picture for user Kaffetanten88

Som svar på av Femina

Jag har gått en del till AA har en kompis där ifrån. Tycker om AA men det räcker inte för mig. Jag behöver mer hjälp.

Profile picture for user Kaffetanten88

Som svar på av Andrahalvlek

Tack. Ja han var dum. Han är yngre än mig och har adhd. Han tänkte inte. När jag mår väldigt dåligt psykiskt så vet han inte vad han ska göra.

Om jag får hjälp utifrån så tänker jag att jag kan få mer hjälpmedel att stå emot.

Jag ska såklart säga till honom att inte köpa igen.

Profile picture for user Andrahalvlek

Har du bestämt vad du ska göra? Tänker att beroendeenheten knappast har öppet på måndag. Kan ni stötta varandra du och killen? Om han nu lyckas vara nykter är ju det väldigt positivt, då kan ni hjälpas åt.

Kram ?

Profile picture for user Kaffetanten88

Jag har ångest och abstinens. Skakig och så. Men har verkligen bestämt mig den här gången. Kommer ta hjälp från våden även om det tar lite tid. Jag har iaf ett videomöte med en psykolog på tisdag så det lär ju hjälpa lite med.

Ja killen kommer stötta mig. Han har lovat att inte köpa hem någon mer gång också.

Känns verkligen som jag gett upp och att jag är redo för en förändring denna gång. Även om jag vet att det blir mycket jobb från min sida.

Profile picture for user Andrahalvlek

Du har verkligen bestämt dig, och det kommer göra resan lite lättare. Men tufft blir det, och det är bara du som kan göra jobbet. Att du har ett psykologmöte på tisdag är svinbra! Att du har stöttning i din kille likaså. Och du har oss ❤️ När suget jagar dig - in och läsa andras berättelser. Och skriv, skriv, skriv - sätt ord på vad du tänker, tycker och känner.

Ta en dag i taget och var stolt för varenda nykter dag!

Kram ?

Profile picture for user Torn

Det går att fixa det om man bara ger sig tusan på det. Tufft i början, men ganska snart trillar fördelarna in på löpande band. ?

Kram

Profile picture for user Kaffetanten88

Trodde jag påriktigt skulle dö. Kunde inte andas kändes som hjärtat skulle lägga av. Nu är jag på sjukhuset och en orosanmälan kommer göras men det känns ok. Jag kommer ta all hjälp jag kan få nu och den här gången. Nu har jag inga val längre. Nu ska jag klara detta!

Profile picture for user Sisyfos

Läskigt med panikångestattack.
Orosanmälan - Det kanske är precis vad du och sonen behöver just nu. Du har en jobbig situation och har haft det länge låter det som. Separation i somras och nytt förhållande nu. Heltid i princip med sonen med undantag för varannan helg. Nu i ett nytt förhållande med någon som har svårt att kontrollera känslor. Å så alkohol på det, men det är kanske inte så konstigt att du medicinerar din ångest. Alkohol är den sämsta medicinen man kan hittta tror jag, så det är bra att du nu kanske får hjälp på annat sätt. Tycker att du är väldigt stark, väldigt ansvarsfull och väldigt empatisk som har insett att du/ni behöver hjälp. Att ha hand om någon som behöver så mycket hjälp och inte bara det, att vara mamma till någon som behöver så mycket hjälp tror jag är utmattande på många sätt. Oron, kärleken och arbetet det innebär. Här finns många, många mammor som kämpat för sina barn.
Hoppas du nu får hjälp på alla plan.
Lycka till nu och ha förståelse för

Profile picture for user Ensam1984

Vet du vad, jag blir så emotionellt tagen av vad du skriver Kaffetanten88.

Nu är så stark, även om du själv kanske inte inser det. Att du sätter ditt barn framför ev. oro för socialtjänsten. Och det är precis som tidigare skrivare har sagt, det krävs ofantligt mycket innan ett barn tas från sina föräldrar. Socialtjänsten är ju där för att hjälpa, de kan faktiskt ge stöd - till de som vill ha det. En person som vill förändra, som vill ha hjälp - som är öppen - den lyckas.

Så jag tycker att du är så stark, för att du sätter ditt barn först! För det är så många som inte gör det genom att vara så rädda för att soc ska få reda på något. Soc finns ju av en anledning liksom.

All styrka till dig. All lycka och välgång!

Profile picture for user Kaffetanten88

Kl 05 blev jag utskriven och tog taxi hem. Ångesten är total idag. Socialen ringde precis för att kolla så sonen har det bra idag. De hade även försökt få tag på pappan till sonen. Vet inte om sonen kommer behöva bo hos honom ett tag eller om jag får behålla honom hos mig. En del av mig behöver en paus. Borde jag berätta för sonens pappa? Innan socialen får tag på honom.

Profile picture for user Kaffetanten88

Berättade för pappan och han tog det bra. Socialen där jag bor ringer säkert imorgon för att se så X (redigerat namn av admi) har det bra. Värsta helgen i mitt liv men nu kan det bara bli bättre.

Profile picture for user Charlie70

Kanske värsta helgen i ditt liv men nu kan det bara bli bättre precis som du säger. Du är öppen och du ber om hjälp. Vi finns här och hittills har du gjort allt rätt.
Kram!

Profile picture for user Kaffetanten88

Ja jag känner mig lite lättat att det är över nu och jag kommer få hjälp. Men ångesten och paniken i själen är där. En dag i taget. Snart kommer jag må bättre.

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är bra att det sociala skyddsnätet fungerar. Soc kontrollerar att sonen har det bra, och du får den hjälp du behöver av kommunens beroendeenhet. Klokt av dig att prata med sonens pappa också, så att ni drar åt samma håll i det här. Er son behöver båda sina föräldrar. Nyktra.

Du är jättemodig! Och vi ska stötta dig i detta!

Kram ?

Profile picture for user Kaffetanten88

Som svar på av Andrahalvlek

Tack så jättemycket för stödet och peppen. Behöver det verkligen. Idag med abstinensen är fruktansvärd. Men vill inte dricka. Säger aldrig igen men kommer ta en dag i taget. Jag är beredd att göra vad som helst för att fixa det här nu.

Profile picture for user Kaffetanten88

Idag har jag gråtit massor. Jobbat lite och ligger nu på mammas och pappas soffa och väntar på att sonen ska sluta förskolan. Värsta abstinensen har lagt sig men massa ångest över allt är kvar.

Ringt beroendecentrum men fick inget svar. Väntar på att socialen ska ringa om sonen.

Är så fruktansvärt trött. Undrar när jag får hjälp. Antagligen efter julen. Ska försöka gå på några aa möten i veckan. Har en sponsor där så kommer jobba i stegen när jag är lite mer stabil och inte tankarna bara snurrar i huvudet.

Profile picture for user Kaffetanten88

Nu har socialen ringt och det lät endå possitivt. Bara att de kommer ringa några gånger och kolla läget. Eventuellt göra en utredning osv.

Där emot ringde sonens pappa strax efter. De hade såklart ringt honom med. Han sa han litar på mig osv. Men han lät även lote upprörd. Har sånt fruktansvärd ångest nu. Vill bara gråta och dö. Jag orkar inte må så här längre.

Profile picture for user Kaffetanten88

En kompis från aa kommer och hämtar mig ikväll för att gå på möte. Dröjer 2 veckor innan jag får tid på beroendecentrum. Tills dess blir det aa som stöd. Även ett psykologmöte imorgon. Skammen jag känner efter helgen är så stark. Känns som jag håller på att gå under.

Profile picture for user Torn

Det märks att du verkligen vill få ett slut på ditt drickande, och har insett att det inte är värt att försöka dricka ” bara lite”❤️ Kämpa på, och ta all hjälp som du behöver. Det är så otroligt mycket värt det. Att bli fri..

Kram

Profile picture for user Kaffetanten88

Efter mötet mår jag mycket bättre. Var till och med en tjej där som var i nästan precis samma sits som mig. Alla där är så glada med när jag kommer tillbaka fast jag druckit. Så ska gå några gånger i veckan nu.

Profile picture for user Kaffetanten88

Idag har ännu mer ångest släppt. Något hände efter aa mötet igår. Tror det känns skönt att jag har någonstans att ta vägen där folk vet precis vad jag hår igenom. Där folk också gjort bort sig och lyckats förlåta sig själva.

Ska erkänna en sak med som jag har väldigt svårt att förlåta mig för. Senaste månaden har jag rökt en del cannabis också för att få bort ångesten. Det var efter jag rökt panikattacken kickade igång. Känner dock inget beroende för det än och jag slutade samma dag med det med. Men det gör ju såklart allt med soc lite mer komplicerat och jag ångrar så jäkla mycket att jag gjort det. Men nu är det dags att lämna det bakom mig och fokusera på framtiden och på att må bättre, bli en bättre mamma, parter och människa.

Profile picture for user Andrahalvlek

Lögnerna tillhör missbruket och ärlighet tillhör nykterheten. Skönt för dig att du inte blev beroende av den skiten också, alkoholen räcker och blir över.

Bra att du kände dig så välkommen på AA.

Kram ?

Profile picture for user Blanka

Jag blir alldeles andlös när jag läser om hur tufft du har det. Vilken fantastisk modig och stark mamma du är som söker hjälp och tar fighten med alkoholen. Att du kämpar dig igenom abstinensen, den är ju inte att leka med.
Sist jag rökte på var nog 30 år sedan, men den ångestattacken jag fick då, minns jag med fasa. Så det har jag inte gjort om sedan dess.
Du har gjort vad du kan att då hjälp i din livssituation, jag önskar dig allt gott ❤️?

Profile picture for user Blenda

Vill bara sända dig en tanke, och mängder av mina ledord Tro, Hopp & Kärlek.
Det är så rätt, och så starkt, att du tar hjälp i din svåra situation.
Fortsätt kämpa och lycka till!

Profile picture for user Kaffetanten88

Jag drömmer mycket på nätterna. Tydligt pratar jag massor i sömnen. ?

Jag är trött och har lite ångest men den går att hantera nu.

Dagen efter julafton ska pappan ta sonen och det ska bli så skönt att få sova ut lite och slippa lite krav en stund. Är så mycket med sonen hela tiden. Epilepsi, hans handikapp, mediciner och hans kost. Så lite vila komma inte sitta fel.

Profile picture for user Kaffetanten88

Något jag känner just nu är att minsta krav ger mig ångest. Som tur är så är killen förstående. Han har städat och gör massor så jag ska kunna ta det lugnt. Men det räcker med att veta att vi måste slå in paket typ för att känna massa ångest.

Profile picture for user Ensam1984

Som svar på av Kaffetanten88

Jag fick just en tanke, jag vet inte exakt vilka bekymmer din son har, men har han rätt till LSS-stöd? Isåfall kan man få avlastning därigenom. Sånt vet du säkert redan, menar inte alls att sticka in näsan där den inte hör hemma. Det var bara en tanke som kom och pga. mina diagnoser så har jag så svårt att inte yttre mig ;) Men tänker att vare sig man själv har eller inte har ett beroende så behöver man avlastning, och för vissa är det skönt om det inte är de närmaste.

Men jättebra att du får några dagar efter jul. Hur känns det annars nu, du berättar att ångesten är hanterbar, så skönt att höra. Hur känner du dig i kroppen? Är du glad, ledsen?

Jag fann det väldigt bra (för mig) att jag skrev ner mina känslor den första tiden, och sedan när jag vacklade kunde jag gå tillbaka och läsa, och känna den känslan igen.. vilket gör att det är mindre chans att jag dricker. Säkert inte samma för alla. men jaja...

Profile picture for user Kaffetanten88

Alla råd är bra. Jag har sökt LSS men han är för liten än så länge. De tycker allt ligger i föräldrar ansvar än så länge.

Ja jag försöker skriva mina känslor här. Även dela med mig på aa.

Kroppen är piggare men är fortfarande väldigt låg i psyket. Fastnar i dåliga tankar. Mest efter det i helgen. Om jag tänker på det mår jag jättedåligt. Men jag tänker på det mindre och mindre.

Pratade med en psykolog igår och har tid nästa vecka med. I väntan på beroendecentrum. Jag tänker att jag dels kommer må bättre ju längre jag är nykter. Sen kommer jag jobba med mig själv när jag får mer hjälp med det också.

Profile picture for user Ensam1984

Men nu ska jag ge ett råd som jag avskyr själv... tänk inte så mycket, eller snarare försök att inte tänka så mycket. Försök om du kan att aktivera dig. Ta promenad, starta ett projekt, rensa i "den där" lådan, släng grejer, prova kläder och ge bort det som inte passar, gör ansiktsbehandling, umgås med någon, chatta, spela tv-spel... ja gör saker då du glömmer bort att tänka.

Jag vet så väl själv att det nästan är omöjligt när man själv är nere och har ångest. Men jag vet också att när jag väl gör det så försvinner ångesten ofta, även om det bara är för en stund. Men det handlar ju om en timme i taget i början, och när man mår dåligt.

Kram på dig, du är stark!

Profile picture for user Torn

Jag håller med Ensam, aktivera dig så mycket du kan. Att sitta still och fundera och stirra in i väggen var helt omöjligt för mig den första veckan. Tiden kröp fram och jag höll på att bli galen. Jag körde runt med bilen och stannade på olika ställen och promenerade långa sträckor. Då gör man något hela tiden. Dag 3 var värst för mig, men efter en vecka hade de flesta fysiska abstinensbesvären släppt.
Härda ut nu, det blir snart bättre.

Kram ?

Profile picture for user Kaffetanten88

Just nu är det bättre. Jag och killen ser på film. Imorgon är ju julafton så då är det massa att göra. Ska definitivt försöka att sysselsätta mig mer. Har varit så trött och ångest gör ju så man inte vill göra något men ska tvinga mig själv.

Kram!

Profile picture for user Tofu

Som svar på av Kaffetanten88

Kan ju sätta mig in i den där känslan. Den är verkligen avskyvärd. Hade jag kunnat ge mig själv ett råd när jag var där så är det att de som tar steget och öppnar upp för alternativa vägar kommer det bara bli bättre för. Det kan gå riktigt fort tom.

Kämpa dig igenom de där helt förkastliga känslorna (ångest, skuld och skam). De är förgörande men även det enda som egentligen står ivägen för att ganska snabbt må så mycket bättre. Kasta bort dem och låt stoltheten ta över för att du faktiskt gör något väldigt bra av en destruktiv tidigare väg. Var snäll mot dig själv och tänk på att din son har en väldig tur som har en sådan fin och empatisk mor. Sträck på dig och be skuld, skam och ångest dra åt h-vete!

Profile picture for user Kaffetanten88

Efter panikattacken så har jag jättesvårt för stress. Minsta lilla grej och jag får hjärtklappning och skakar. Hoppas det lugnar ner sig snart. Vågar knappt göra något som höjer pulsen är rädd för att få panikångest igen.

Profile picture for user Kaffetanten88

Pojkvännen råkade hälla ut en kopp kaffe på golvet och nattduksbordet. Den hade stått sen igår. Oj va sur han blev och skyllde på mig. Jag sa ifrån men var fortfarande mitt fel för jag inte tagit ut den. Fick även höra hur han tar all disk osv. Ja han bad om ursäkt sen och erkände att det var fel av honom. Jag tycker bara det är jobbigt för jag mått så dåligt senaste dagarna och har inte orkat mer än att ta hand om sonen. Känner mig redan dålig. Han har sagt att han gärna gör allt just nu så jag får ta det lugnt men när han får sånna utbrott blir jag ledsen för det känns inte som han förstår hur jag mår då.

Förlåt att jag svamlar. Vill mest få ur mig allt. Måste börja bearbeta känslor och inte dricka på dem.

Profile picture for user Andrahalvlek

”Måste börja bearbeta känslor och inte dricka på dem.”

Så viktig insikt! Och precis så ska du använda forumet. Skriv, skriv, skriv. När man skriver tvingas man sätta ord på vad man tycker, tänker och känner. Orden börjar nästan resonera med sig själva.

Kram ?

Profile picture for user Kaffetanten88

Tack! Jag har alltid lättare att skriva hur jag känner än att prata. Tex på Aa så har jag jättesvårt att dela med mig för när jag sätts i fokus och ska prata börjar alla tankar snurra. Samma när jag och killen bråkar jag kan inte prata när jag är sur. Orden liksom når inte munnen. Även samma hos terapeuter. Jag kan inte öppna mig. Jag jobbar på det dock. På AA försöker jag att alltid dela något hur jobbigt det än är. Känns som det borde släppa tillslut. Är skönt att jag kan skriva här. Ibland i bråk med killen så smsar jag det jag vill ha sagt istället. Jättekonstigt jag vet. Hur lär man sig att samla tankarna så man kan säga det man vill?

Profile picture for user Ensam1984

Jag tänker så här, det finns inga dumma, konstiga sätt att göra saker på. Det är väl jättebra att du kan sms:a honom om det känns lättare. Så länge ni pratar om det och han vet om att du behöver göra så för att.... precis som han kanske har något som han måste göra när han blir arg...

Självklart är det aldrig ok att han skällde ut dig då det var hans fel med kaffekoppen. Jag tänker att detta kan nog vara jobbigt för honom också. När någon nära en slutar dricka så blir den andra oftast också påverkad. Det kan vara en ovisshet, då saker inte kommer vara som det har varit, att man kommer till andra insikter, att han känner att han måste lyfta dig nu kanske kan var för mycket för honom, att han inte vet hans roll osv... vad vet jag, jag har ju autism ;)

Men ändock, jag kan psykologi och jag tycker inte att du ska acceptera att han blir arg, men prata (eller sms:a) kommunicera med varandra. För det handlar ju aldrig om en kaffekopp :)

Tycker du är superduktig förövrigt och skriv av dig här. Det är bästa medicinen EVER, mycket bättre än A. Jag har tydligen ett jättebehov av att skriva just nu så gå inte in i min tråd om du inte har ett par timmar att slänga bort ;)

Profile picture for user Kaffetanten88

Tack. Ja det kan mycket väl vara så att han inte vet sin roll i det hela.

Sen har han haft en svår uppväxt själv. Fosterfamilj som behandlade honom illa. En mamma som slog honom och hans bröder osv. Så han har svårt att utrycka känslor. Vi har känt varandra i flera år dock. Jag tar inte så illa vid mig längre när han säger något dumt. Vet att han inte menar det och han har lärt sig att be om ursäkt och inse när han gjort fel.

Älskar honom massor och vi jobbar oss igenom allt tillsammans. Även om jag måste smsa för att tala om hur jag känner. ?

Idag har varit en bra dag annars. Fick lite tvångstankat på alkohol även fast jag inte vill dricka men hjärnan kan jag inte alltid styra över. Men jag kan välja att inte åka och köpa något.

Är fortfarande extremt trött och har ångest av och till. Men det blir bättre och bättre. Varit ute på en långpromenad med killen och hundarna idag och det var sååå skönt. Ska försöka rycka upp mig imorgon och jogga en vända. Älskar att lyssna på någon bok och jogga i lugn takt.

Profile picture for user Kaffetanten88

Och just det! Var ju en vit julafton i år. Ingen drack. Alla var nyktra. Mamma ska vara nykter nu med berättade hon igår. Sympatinykter med mig. Hon har inga problem med alkoholen men vill bli friskare med.

Igår var nog en av de bästa julaftonar jag haft på väldigt länge. Vi åt gått, hade det mysigt. Min son som inte visat känslor så mycket med tanke på sina diagnoser. Ja han skrattade massor. Log åt presenten jag köpte till honom och var helt farsinerad av en annan present.

Ja det var helt enkelt underbart och jag får komma ihåg allt då jag var nykter. Fler nyktra dagar kommer det bli och fler nyktra erfarenheter.

Profile picture for user Kaffetanten88

Jag har räknat fel. Jag är ju på en vecka nykter nu. ? Trodde jag var på dag 6. Ångesten blir faktiskt bättre och bättre. Tröttheten är kvar men killen min är så snäll och låter mig vila hur mycket jag vill/behöver.

Igår åkte sonen några dagar till sin pappa så kan vila extra mycket. Sonens pappa var så snäll med. Fick till och med en kram. Socialen ringde ju honom med så han vet allt. Om både alkohol och att jag rökt cannabis. Men han litar på mig endå och tror på mig.

Det är skönt att de runt mig är så stöttande skulle mått ännu sämre om någon var arg på mig. Men verkar som den enda jag skadat är mig själv. Det kan jag leva med.

Nu ska jag lära mig att tycka om mig själv. Lära mig ta hand om mig själv. Dag 7 nykter! Inget sug. Och jag vill aldrig mer mår som jag gjorde för en vecka sen.

Profile picture for user Kaffetanten88

Precis joggat 5,2 km. Jösses vad jobbigt det var. Kroppen är inte i balans än. Men det släpper säkert tillslut. Mitt mål är att kunna springa lopp igen någon gång. Sprungit stockolm halvmaraton 2 gånger och lite andra lopp. Vill tillbaka till den jag var då.

Profile picture for user Kaye

Jättebra gjort.
Jag ska också ta nya tag med löpningen, men efter nyår.
Just nu blir det raska promenader ?
Kram⚘

Profile picture for user Kaffetanten88

Gud så trött jag är hela dagarna. Om jag fick välja skulle jag kunna sova hela dagarna. Ångesten kommer och gå den med. Jag har lergigan att ta och den hjälper faktiskt. Men den gör ju tröttheten ännu värre. Längtar tills jag får hjälp från beroendecentrum. De lär ju kolla om jag kanske har några brister också. Kanske behöver någon vitamin eller något. Sen är det väl så att kroppen behöver läkas från de gifter jag dragit i mig så länge. Panikkänslan tycker jag dock börjar avta. Känns som abstinensen typ är borta. Förutom ångesten då. Men förhoppningsvis så kan jag få hjälp med ångesten sen med. Hatar verkligen ångest. Levt med den nästan konstant, varje dag sen tonåren. Har säkert någon form av diagnos men har inte fått något på pappret. Att ha ångesten över något som ska göras eller så tycker jag är ok för det går över när saken är klar. Min ångest kan jag ha utan att veta varför. Är liksom något som konstant ligger och gror. Äter antidepressivt men det hjälper bara i början sen börjar jag må dåligt efter något halvår igen. Testat iaf 3 olika sorter.

Profile picture for user Villvarafri

när jag läste om din julafton!
Jag blev så otroligt glad för din skull!
Håll kvar känslan?
Fantastisk mamma du har oxå som ställer upp för dig?
Jag blev nog så känslosam för jag hade oxå en av mina bästa julaftnar. Nykter.
Vi hade så mysigt och spelade spel och skrattade mycket, vilket inte händer ofta för mina tjejer kan gå igång på varann....

Det kommer att gå bra för dig?
Fortsätt tänk positivt och ta en dag i taget.
Många kramar❤️

Profile picture for user Kaffetanten88

Ja tack. ? Idag har jag jobbat lite. Och vilat en hel del. Nu ikväll känner jag mig lite piggare men ångesten är kvar.

Äter så mycket onyttigt. ? Har ingen aptit så det enda som går ner är glass och chips. Men det får vara så just nu.

Var lite sugen på vin idag men med glass och chips så gick det över. Samt att jag påminnde mig varför jag inte dricker. Frågade mig själv om jag vill må så dåligt igen. Vill jag riskera att förlora sonen osv. Då är valet lätt.

Om jag fortsätter att bli piggare nu så ska jag börja röra på mig mer. Ska springa igen imorgon och så.

Tack till alla som läser min tråd och ger mig peppande ord. Det hjälper mig mycket. ❤

Profile picture for user Torn

Nu är det värsta över. Är du trött?vila. Vill du ha chips? ät chips. Gör allt du vill, utan en enda sak, dricka alkohol. Jättebra att du orkat ut och joggat! Att göra saker ger mersmak även om det kan vara segt att motivera sig i början. Väldigt viktigt enligt mig, man måste ha kul, göra sådant man gillar att göra. Och det funkar utmärkt utan alkohol, men det krävs övning.

Bra jobbat som sagt! ?

Profile picture for user Kaffetanten88

Idag ringde socialen igen. Det kommer bli en utredning. Gud vilken ångest jag fick när de sa det. Även fast jag var beredd på det.

Nu försöker jag tänka på de saker jag kan göra. Inte dricka, ta all hjälp jag kan få, visa dem att jag inte kommer göra om misstagen. Jag ska visa att jag är en bra mamma.

Men det känns jobbigt att jag låtit det gå så här långt. Men jag kan inte göra något åt det nu. Jag kan bara se till att framtiden blir bättre.

Önskar bara klumpen i magen kunde försvinna.

Profile picture for user Pianisten

Hej Kaffetanten. Du har bra inställning, det kommer gå bra detta! Precis som både du och Torn skriver, unna dig vad du vill istället för att dricka. Det andra löser sig med tiden när energin kommer tillbaka och det gör den.
Toppen att du redan kommit ut och joggat, perfekt att göra före kvällen om sug och oro är jobbigt.
Klumpen i magen är nog helt naturligt att känna i den sitsen du är nu, en påminnelse om att något måste förändras, använd den till energi att ta tag i det du måste inför utredningen.

Profile picture for user Kaffetanten88

Tack Torn och Pianisten.

Jag tror jag måste arbeta med att hantera suget. Just nu blir jag väldigt rädd när det kommer. Får ångest av bara suget. Just för det jag var med om förra helgen och att socialen är inblandade. Det ger mig lite panik att suget kommer ibland fast jag är så besluten att vända på detta nu.

Jag längtar till jag får riktig hjälp som kan ge mig verktyg till både sug och ångest.

Socialen frågade om jag haft sug jag ljög och sa nej. Jag vill ju att de ska se mig från min bästa sida. Även om jag haft lite sug så tänker jag absolut inte dricka. Alkohol och andra droger är nu inte mitt liv längre.

Jag har så svårt att hantera svåra känslor och det är väl en anledning till att jag druckit. Hur ska man lära sig hantera känslor? 32 år och är känslomässigt som en tonåring. Min reaktion på känslor är alltid att vilja ta bort dem. För ångest är det värsta jag vet och jag har det hela tiden. Får korta pauser ibland på någon timme. Annars ligger det hela tiden som en klump i magen.

Jag vill hitta ett lugn i mig själv. Jag förstår ju att livet går upp och ner och det är normalt. Men jag vill så gärna kunna känna ett lugn i bland. Få vila kroppen från ångesten.

Jag hoppas att beroendecentrum kan hjälpa mig att bearbeta och lära mig att koppla ifrån ibland utan berusningsmedel.

Profile picture for user Ensam1984

Någon sa till mig en gång att livet är inte menat att vara svårt...

Men livet är ju svårt ibland, jag tänker att du har haft det svårt ganska länge, ganska mycket - precis som jag har haft. Och att du söker hjälp och vill komma framåt, få till en positiv förändring är så sanslöst bra. Även om du beskriver ångest, oro och rädsla som dina känslor så ser inte jag det när jag läser hos dig. Jag ser en mamma som är beredd att göra allt för sin son, som vågar lite på det goda och att samhället finns som ett stöd, som inte ljuger och skyller på andra, som tar sitt ansvar och som inte mår bra - men vill ha redskap och hjälp för att må bättre.

Och du svamlar inte, ut med allt - det är bra att skriva av sig. Det är läkande och för många en del av processen.

Profile picture for user Andrahalvlek

Suget kommer och går, men det blir svagare och kommer allt mer sällan med tiden.

Tänk så här. Suget är bara känslor och de tankar de väcker och det går alltid över. Du behöver inte agera på varken känslor eller tankar. Suget lyfter aldrig glaset till munnen.

Tänk dig suget som en trotsig treåring som på alla sätt vill tjata till sig godis innan maten. ”Jag hör vad du säger, men nu gör vi som jag har bestämt”. Lugnt och stilla, konsekvent. Tålamod.

Kram ?

Profile picture for user Kaffetanten88

Tack Ensam och ja du har så rätt. Jag vill ha hjälp ifrån detta nu. Jag är beredd att göra allt jobb som krävs för ett bättre liv. Jag är rädd. Mest faktiskt för att det inte finns något som kan hjälpa mig. Då jag mått dåligt så länge känns det ju som ett normaltillstånd. Jag har dock lite hopp här inne på att det ska gå. Att resten av mitt liv kommer bli bättre. Att hälla alkohol på det kommer iaf inte göra saken bättre, tvärt om. Så nu ska jag söka andra lösningar.

Profile picture for user Kaffetanten88

Tack Andrahalvlek. Ja det försöker jag göra. Brukar i mitt huvud föreställa mig alkoholdjävulen på min axel, efter jag lyssnat på skål, ta mig fan. Försöker säga bestämt nej och slå bort den. Att det är inte jag som styr dessa tankar utan han djävulen.

Profile picture for user Pianisten

Så som du beskriver det hade jag lagt mycket fokus på att jobba med ångesten. Sug och ångest går väldigt hand i hand. Absolut ska du ta den hjälp du kan få utifrån men tänk att du kan göra mycket själv också. Läs om övningar på internet. Köp en bok. Jag har också historia med mycket ångest och det bästa jag lärde mig var att våga låta mig känna den, utan att försöka bli av med den.
Sätt dig ner, andas djupt och långsamt och känn allt som känns. Den kommer att lägga sig tillslut. Jobbigt men väldigt effektivt. Träna flera gånger om dagen ostörd om det går.

Profile picture for user Kaffetanten88

Tack pianisten. Jag ska försöka hitta saker jag kan jobba med. Problemet jag har är tid ensam hemma. Sonen är alltid vid min sida. Sen så somnar han typ vid 22:30 och då vill jag sova med. Har nästan aldrig tid själv. Men jag ska försöka hitta korta stunder under dagen där jag kan jobba med ångesten. Fick tipsen nyss av en psykolog att låta ångesten finnas där och följa med. Att inte göra saker för att få bort ångesten utan för jag vill. Ångesren får liksom följa med på ett hörn ändå.

Just nu gråter jag. Killen som varit så stöttande sen min panikattack är nu sur att jag inte orkat göra lika mycket som honom hemma. Visste att det skulle hända. Nu orkar han inte ta ut hundarna. Jag har följt med ut och gått själv. Fixar allt som tillhör sonen men har inte orkat städa och ta hand om disk. Men nu kommer alla krav tillbaka. Det enda pojkvännen vill göra är att spela. Han är ledig en vecka till men jag jobbar. Han är tillochmed sur att jag tänker springa idag men inte orkade gå med hundarna och ta hand om disken. Springer ju för jag känner att jag måste för att må bättre.

Pga att jag mår dåligt så är ena hunden jättejobbig ute. Skäller på allt. Han känner ju att jag är ostabil.

Jag har försökt jobba med ångesten och hålla mig nykter och har liksom inte orkat mer.

Är så tråkigt mest att han bara visar förståelse en vecka sen är det som han tycker jag ska må bra. Det här kommer ju ta ett tag att ändra på.

Profile picture for user Se klart

Jag läser ikapp i din tråd och kan bara instämma i att du verkar klok och bestämd, lite tålamod kommer här från mig till dig.
Det där med känslor är klurigt, vi dricker ju ofta på känslor som vi befarar ska komma. När vi slutar dricka blir det snarare så att känslorna vattnas ur lite, och övermannar inte alls på samma vis. Mer att de vinkar från långt bort på vägen, och man får en chans att förbereda sig.
Men att hålla sig från det där skit-vinet (och andra droger för den delen...) är det viktigaste steget. Sen löser sig resten. Kram till dig! (Jag har snart varit nykter ett år, och det är forumets förjänst, eller snarare de fina människor som hänger här!❤️)

Profile picture for user Kaffetanten88

Wow 1 år. Så bra kämpat. Hoppas jag är där sen.

Just nu brottas jag med ett starkare sug. Jag försöker analysera varför och säga åt alkoholdjävulen att sticka.

Jag tror att det triggats idag av extra mycket ångest efter att socialen ringde och sa att det blir utredning. Samt trötthet och bråket med killen. Är väldigt besviken på honom.

När sonen sov tog jag mig ut och sprang. Det hjälper medan jag joggar. Då kopplar jag bort. Lyssnar på en bok och slutar tänka. Men så fort jag kommer hem så kommer allt tillbaka.

Mamma tror att jag nog gått in i väggen och jag kan hålla med. Senaste åren har varit extremt mycket. Sonen som är sjuk, skilsmässa, hund som gått bort osv. Istället för att bearbeta saker har jag druckit vin. Jag har inget sätt att bearbeta känslor, har inga verktyg.

Så när jag inte orkar längre vänder jag mig till vin. Men tänker inte göra det den här gången. Suget och ångesten får vara där tills jag hittar något konkret sätt att ta i tu med alla känslor.

Under min uppväxt så har min syrra kommit lite först då hon mått extremt dåligt och har många diagnoser. Under tonåren sutade jag någonstans att prata om mina känslor och håller allt för mig själv. Jag tror jag kände att jag inte ville/kunde vända mig till mamma för hon hade så mycket med min syster. Det har lett till att jag inte kunnat bråka, inte kunnat prata när jag mår dåligt osv. Det är ofta så att jag inte ens vet varför jag mår som jag gör. Finns inget konkret jag har bara allmän ångest och obehagliga känslor i kroppen. Pratat med en terapuet ett par gånger. Sist när jag började med antidepressivt. Dels gillade jag inte den terapeuten plus att hon körde på kbt och jag vet inte om det funkar för mig. Att man ska gå emot ångesten och göra saker endå. Jag gör redan saker även om jag får ångest av dem. Jag vet att just den ångesten försvinner efter ett tag. Men den här konstanta ångesten då? Hur blir man av med något som är mitt normaltillstånd?

Jag måste hitta verktyg till att hantera ångest och ska söka det.

Profile picture for user Torn

Skriv på bara, det hjälper en mer än vad man tror. ? Jag har också varit nykter snart ett år, började min resa samma dag som Se klart. Hon har skrivit massor här. Läs hennes tråd om du vill, så har du att göra ett tag och hittar saker som hjälper dig. ? Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Bara skriv och skriv. Ibland börjat orden resonera med sig själva och man kan få riktiga aha-upplevelser under tiden.

Jag har gått KBT och känner igen tänket med ångest. Min upplevelse är också att det enda sättet att slippa ångest är att utsätta sig för det man helst vill undvika. Undvikande gör alltid ångesten värre. Alltid. Jag har stått i kassan på Willys och svettats, och djupandats mig igenom ångestattacker. Det går inte över första gången, man får utsätta sig för det 20 gg.

Googla på medveten andning, ett mycket bra knep att ta till vid ångest, både vid attacker och lågintensiv ångest. Genom att djupandas långsamt syresätter man sig ordentlig och andas sen ut all koldioxid. Personer med ångest har alltid ytlig andning, andas knappt synligt. När man dupandas långsamt signalerar man omedvetet till hjärnan att allt är lugnt, jag har koll på läget. På så sätt kan man lura hjärnan. Men det tar några veckors träning, ingenting av detta är som att trycka på en knapp. Tålamod.

Mycket av ångesten tror jag beror på att du är helt slut mentalt, och även att alkoholen skapar viss ångest. Så var det för mig. Du behöver vila, vila, vila. Stäng dörren till spelnörden och kolla om barnets pappa kan ha sonen lite mer ett tag. Gör sådant som stärker dig. Städning är inget nödvändigt, varken disk eller dammråttor springer ifrån dig. Och blir din kille sur kan han städa själv ?

Försök att ha tålamod och bara tänka nu, nu, nu. På det temat kan jag tipsa om Närvaropodden. Bengt Regnell som driver den podden är också ex-alkis. Han har ett knep som jag har börjat ta till. När något jobbigt händer ska man bara tänka okej, okej, okej, okej. Ända tills okejet liksom landar i magen och axlarna sänks. Acceptans. Det som händer det händer.

Kram ?

Profile picture for user Kaffetanten88

Åh vilka bra tips andrahalvlek. Ska lyssna på podden med. Ska börja tänka mer på andningen. Jag märker ofta att jag andas ytligt precis som du sa. Blev medveten om det efter panikattacken. Lägger mer tanke på andningen nu.

Ska kolla om exet är ledig nästa vecka med. Om han kanske kan ta ett par dagar extra.

Jag sökte för avlastning från kommunen förut men fick avslag från lss pga personkrets. De kanske ger mer hjälp nu efter utredningen.

Profile picture for user Se klart

... finns i gemenskap, att få stöd av andra här. Och att så småningom kunna pay it forward, som många här lägger mycket engagemang i.
Att komma över de första dagarna är viktigast. Att ta beslut och ge sig själv chansen att hålla fast. Heja!

Profile picture for user Kaffetanten88

Idag känns som en bra dag. Trots kaos imorse med forsande näsblod och en kaffekopp som åkte i golvet så har humöret varit uppåt. Mycket piggare och gladare idag.

Har eget företag och idag var mamma och sonen med mig på jobbet. Hade bara 3 kunder. Nu handlar vi tårta för att fira min syster som fyller år.

Har såklart fortfarande ångest men känns lättare idag att hantera den. Inget direkt alkoholsug. Tyckte mest synd om alla människor jag såg köa utanför systemet. Det slipper jag nu mera.

Profile picture for user Kaffetanten88

Jag fick theralen droppar utskrivet idag av en läkare. Jag har lergigan annars mot ångest och nozinan för sömn annars. Lergigan gör inte mycket och nozinan blir man groggy av dagen efter. Nozinan gör mig även täppt och jag snarkar något otroligt av det. ?

Läste nu att theralen ofta används vid alkoholmissbruk. Så blir spännande att se om det kan hjälpa mig. Är ju inget beroendeframkallande så det känns ju bra.

Profile picture for user Kaffetanten88

Går dagen var bra men på kvällen bråkade jag och pojkvännen massor. Trots starka känslor ville jag endå inte dricka så det var bra. Vi förlät varandra till slut och det blev bra i slutändan.

Idag är jag trött, extremt trött. Hur ska jag orka vara vaken till 12 när jag vill sova nu. ?

Har även en del ångest idag. Mycket för att jag är trött tror jag. Jag vill vara pigg som igår och orka göra saker.

Önskar jag fick uppleva mer positiva saker av nykterheten men känns inte som jag upplever så mycket bra just nu. Fast i och för sig så var jag mycket piggare både igår och i förrgår. Kanske är det theralenen som gjort mig så trött idag.

Profile picture for user Kaffetanten88

Gud så jag är hungrig och sugen hela tiden äter massor. Imorgon ska dock både jag och killen börja med lchf. Båda har ca 15-20 kg att gå ner. Men jag kommer bara försöka hålla diet. Om jag märker att det triggar alkohol sug så kommer jag sluta. Nykterheten först!

Profile picture for user Kaffetanten88

Känner mig deppig och har massa ångest idag. Imorgon är det 14 dagar nykter. Känner bara hur jag inte ser fram emot något. Alla krav ger mig ångest. Pga theralen så Känner jag mig som en zombie. Hoppas det vänder snart.

Profile picture for user Allegra

Hej, jag ville bara skicka en hälsning till dig som kämpar så hårt och säga att du är inte ensam. Så bra att du skriver här och berättar din historia. Förstår din smärta och ser att du är stark!!! Kram /A ?

Profile picture for user Kaffetanten88

Theralen är fan värre än alkohol. Är skakig, mår illa, är trött, har sjukt mycket ångest. Allt utan att ha fått ha druckit dagen innan. Vilken jäkla skitmedicin. Den hjälper dessutom inte mot ångest när jag tar den. Idag har tankarna på alkohol varit många då jag mår fruktansvärt dåligt. Tur att systemet är stängt.

Profile picture for user Torn

Ja det låter ju faktiskt som den där medicinen inte är till någon nytta alls. Jag har iofs aldrig tagit någon sömnmedicin eller ångestdämpande medicin i hela mitt liv. Däremot tog det exakt 14 dagar av nykterhet innan jag kunde sova bra. De första 13 dygnen sov jag riktigt dåligt pga alla tankar som snurrade i skallen.

Hoppas du mår bättre snart.❤️

Profile picture for user Tofu

Tror jag det tog för mig innan sömnen blev bättre. Det var iof så mycket som stormade i början så det kändes mest som att vara inkastad i en centrifug.
Jag hade träningskläder på mig jämt första månaden för att kunna ge mig ut och springa så fort ångesten blev för stark. Blev flera gånger / dag men korta sträckor.
Håll ut är mitt råd för belöningen kommer med råge. Så småningom börjar ångesten rinna av. Blir lättare att känna igen den när den smyger sig på och hitta strategier för att låta den vissla förbi istället för att dricka på den och därmed göra allt så mycket sämre.

Profile picture for user Kaffetanten88

Den här dagen har varit helt fruktansvärd. Så jäkla mycket ångest men ingen ork i kroppen alls.

Theralen från igår gjorde mig yr och helt utmattad i hela kroppen och psyket. Hade jag inte varit så utmattad hade jag iaf sprungit och fått lite gjort här hemma.

Nu har jag mestadels legat i sängen och mått piss. Känns precis som en bakfylla efter massvis med alkohol. Helt sjukt.

Hoppas att imorgon blir bättre för så här orkar jag inte må.

Profile picture for user Blenda

Kära Kaffetanten88, vilken kämpe du är! Har du testat Atarax? Den är inte heller beroendeframkallande och kan för vissa vara ett bra alternativ till Theralen. Om du mår så dåligt av Th är det i alla fall värt att testa, om du kan få tag i din läkare nu under helgen. Jag hoppas du snart mår bättre, det är du SÅ värd!