Mot ljusare tider

172 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Soffi
Tack!

Citrus: Tack för en sprudlande energiinjektion, precis vad jag behövde nu!

AH: Tack! Ja, jag var en ganska duktig elev (eller ska jag säga är??). Jag "råkade" bara glömma... Eller var det kanske "Jag ska bara" som kom i vägen. Minns min första chef, hon kallade mig Alfons för mitt ständiga "Jag ska bara (göra allt en gång, typ)". Dags att göra om och göra rätt. Jag KAN ju!

Kram

Soffi
Skitdag...

Jag har varit inne på jobbet idag.
Bara att ta sig dit i morse, över en timma på vintrig och hal landsväg i mörker, tog nästan all min energi.
På jobbet var allt motigt. Har haft den här tjänsten i över ett halvår nu, lyckas inte "komma in" och få flyt på något...
Har flera gånger tänkt att "det kommer" eller "det blir bättre om jag är nykter och kan tänka mer positivt". Jag vet inte jag... Kanske är jag helt enkelt bara för trött...

Nu har jag massor av tankar på att döva frustrationen och tröttheten med whiskey.
Men det är bara tankar. Jag känner inget egentligt sug.
En tanke är bara en tanke och den kan avfärdas som FULLSTÄNDIGT BEFÄNGD OCH KORKAD.

Jag vill må bra.
Alltså är jag nykter idag.
Allt är OK.

Soffi
...

...Bara att öva så blir det enkelt....

Citrus
Kämpa! 💪💕

Själv utmanar jag mig med matlagning i nyktert tillstånd! Jo, det har såklart hänt senaste 10 dagarna också, men idag är första dagen efter jobbet. Alltid hällt upp vin det första jag gjort, och efter ett glas har jag varit redo för att påbörja middagen... nu står jag vid spisen med Ramlösa 🍐 😂😂

Det blir bättre, Soffi! 💕

Citrus
Knäppt men...

Stannade över på jobbet tills SB stängt. För säkerhets skull!

Andrahalvlek
Jobbet

Det är kanske surdegen under yllefilten alkohol som du behöver ta itu med så småningom. Men skynda långsamt, fokusera på nykterheten nu istället. Viktigast först - vara nykter!

Kram 🐘

Soffi
Utmaningar

Sant Citrus, man får utmana sig själv och kämpa.
Men jag känner mig uppgiven. Trött. Golvad. Jag orkar inte kämpa mer...

AH: *Trött skratt* Du anar inte, mitt i prick!
Viktigast först - nykter. Mmmm.

Tog mig igenom kvällen igår med pannbenet, slutade i fosterställning i sängen...
En seger att jag klarade att hålla mig nykter?
???
Sådär kan jag ju inte leva och ha det...

Ska jag åka till jobbet idag eller ska jag jobba hemifrån?
Jag vet inte. Men hög tid att bestämma nu...

Vända på tankar.
Avfärda tankar.
Skilja på tankar och känslor.
Ställa sig "vid sidan" och observera.
-Men, det kan jag ju faktiskt!
När jag gör något dumt, dumt som knasigt korkat alltså, så har jag ju faktiskt förmågan att se mig själv utifrån och skratta åt eländet.

Övning ger färdighet.
Jobbet ger mig just nu många tillfällen till träning.
Hoppas inte "träningsmatchen" idag blir för tuff.

Jag ska åka till jobbet.
Gå vid sidan av mig själv.
Då har jag ju också någon att hålla i handen om det behövs.
Inte ens säkert, inte alls säkert faktiskt, att jobbet är ett problem. Min sömnbrist är ett problem.

Jag är okej som jag är.
Jag är nykter - allt gott.

Citrus
Kram!

🤗💕

Sisyfos
Oxveckor

Oxveckor - ett riktigt hemskt ord egentligen och du använde det även i dina tidigare trådar. Tänker att det är en period som man bara upplever att man måste genomlida och nånstans därborta finns ljuset. Det var en sån period jag återföll. Förstår varför såhär i efterhand. Det fanns ingen återhämtning nånstans. På jobb var det alldeles för mycket. Jag hann inte med. Hemma var det andras behov i första rummet. Högar med ”borden”, högar med ”ogjort”, ”krav” på mig själv att se till andras behov.... Å plötsligt fanns den där lösningen... eller... det gick ganska snabbt att hitta tillbaka in i dåliga vanor.
Om jag tänker på vad jag hade behövt då så var det ju att känna mig duktig och tillräcklig någonstans. Och att få tid för reflektion, inte bara ta stridsyxan i handen och köra på som jag gjorde. Det handlar ju inte om att det var tråkigt då, att inte en del av måsten och borden inte var roliga saker, men när man kör slut på sig så blev känslan att alla saker var något som skulle bockas av. AW check, skolavslutning check, födelsedag check, städa check, träna check. Jag mår bättre nu, men halkar dit ibland igen i prestationen och tankar på vad som ska göras härnäst istället för att vara i ”här och nu”. Tänker på det ibland när jag tränar hårt trots att jag är för trött. I de lägena kör jag över mig själv och vad kroppen säger. Samtidigt är det svårt att låta bli. Jag har börjat promenera i stället för att ändå röra mig men utan att träningen blir en prestation som kan skyndas på och ska tvingas på. Promenerar och lyssnar på radio istället, sommarip1, radiopsykologen, alkispodden. Blir mer meditativt. Mer här och nu. Tänker på att gå avslappnat och att vara i kroppen. Jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom för rätt länge sen och fick då gå till en sjukgymnast. Där fick jag träna på att slappna av kroppen. Ganska påtagligt att observera att kroppen ofta var på väg nånstans... även när hon sa att jag skulle sätta mig. Hon tryckte ner mig på stolen så att jag skulle sitta ordentligt, inte på språng.
Oj, oj, oj vad det här blev långt. Men det jag menar är att hör och nu kanske handlar mycket om att kropp och själ är på samma plats och vilar där tillsammans. Kroppen är inte på väg och medvetande njuter av den varma chokladen. När jag drack hände det att jag tog några klunkar innan jag gick in genom dörren hemma för att orka köra det sista racet. Inte konstigt att jag inte fick nån njutning av alkoholen eftersom den skulle drickas i smyg. Ett projekt för hela kvällen att få i sig sin dricka. Men den skulle ju drickas upp...
Nu kan jag vila istället. När kvällen kommer går jag på en promenad, äter och vilar. Det räcker så.

Soffi
Oj, oj, oj

Du träffar så rätt, Sisyfos!
Precis så där har jag haft det, för mycket på alla kanter, hela tiden otillräcklig, hela tiden på en annan plats i tanken - "där jag borde vara för att hinna ..."
Börja dricka igen för att orka, för att få ro. För att stå ut med att jag är otillräcklig.

"Om jag tänker på vad jag hade behövt då så var det ju att känna mig duktig och tillräcklig någonstans. Och att få tid för reflektion, inte bara ta stridsyxan i handen och köra på som jag gjorde."
Så sant!

Och tack Citrus, din kram värmer :-)

Soffi
En stund för mig själv

Jag är tydligen aldrig nöjd...
Jag har haft för lite att göra på jobbet idag. Det är nästan ännu mera stressande än att ha för mycket att göra.
Antagligen hänger det ihop med det där att jag måste få känna mig duktig.
Nåväl, jag har tränat efter jobbet, det kändes skönt iaf :-)
När jag åkte från träningen poppade tankar jobbet upp igen. Med dem kom frustrationen och, naturligtvis, dess kompanjon tankar på vin och whiskey. Åh vad gott det vore ikväll!
Nej, det är inte alls lika illa som igår.
Det jag behöver är en stund för mig själv, försöka foga ihop kropp och sinne, bara vara.
Tar nog hjälp av närvaropodden och min numera obligatoriska kanna te.

Nykter dag 12.
God kväll!

Pixie
God kväll

Låter som en bra plan för kvällen.
Starkt att du kom iväg och tränade.

Jag tycker också jobbdagarna varit tunga. Inte så mkt pga av sug efter A utan mer att det blev så påtagligt en grå vardag.

Vi få väl kämpa på? 🍵

Se klart
Citrus Pixie

Jag tänker att kämpet nu, för det är kämpigt, kommer ni ha tillbaka många gånger om så småningom.
If not now, when? Har nån sagt.
Och det är ju bara korta stunder det går att lura sig med en whisky ett glas. Det slutar inte där.
Nu är en bra tid att sluta! Heja!

Soffi
Blandade tankar...

Tack Pixie, Se klart och alla andra som finns här vid min sida, ni gör stor skillnad för mig!

Lycklig! Ja, jag vaknade i natt och kunde konstatera att jag sovit nästan sju timmar, bara varit uppe en gång under de timmarna och det var enbart för att jag drack en massa te innan jag la mig. En stark känsla av lycka landade in!! Den var kort, men ack så värdefull.

Gårdagskvällen blev kort. Jag satte mig i soffan och lyssnade på pod. Irriterades av att tankarna for som bollarna i en nyligen sprucken saccosäck. Jag vill ju lyssna på det här, låt mig vara ifred snälla!
Okej, jag vet, det är så'n jag är, alla dagens intryck tar tid att sortera.
Blundade och lät det vara som det är.
Lyckades nog ändå ta till mig något av podden innan tröttheten kom som en tung varm filt över mig.
Typ kl 19... Slog bort tanken "Men du kan ju inte lägga dig redan" och gick och la mig.

Jag vet ju att det där är precis vad jag behöver. Tid. Tid att varva ner på kvällen, tid med så få nya intryck som möjligt för att hinna sortera dagens intryck. Innan jag gjort det så kan jag inte sova lugnt.
Det är sådan jag är. Och, jag är okej som jag är.

Hur löser jag det här då? Hur ofta finns den tiden?
Det är ju mycket effektivare att ta några glas för att få bort tankarna, jag kan springa runt och fixa hemma medan "avkopplingen" (ruset) kommer, dessutom behöver jag ju då bara sova typ fem timmar för att vara pigg dagen efter.
Jo tack! Det funkar. En tid.

Jobbet. Det skaver. Kanske blir det bättre när jag kan se nyktert på det. Men...
Allt oftare tänker jag på att jag har tjugo år kvar att jobba och det gör mig kall, iskall. Tjugo år! Med ett sådant jobb? Känner mig dessutom gammal och trött.
Ibland har jag lust att kasta min fina universitetsutbildning i soptunnan. Göra något helt annat.
Men vad?
Jag vet verkligen inte.

Att känna sig själv. De sa något på podden igår om att det är väldigt många som faktiskt inte känner sig själva, som inte vet vilka de egentligen är.
Jag är nog en av dem.
Kanske... om jag lyckas få kontakt med den jag faktiskt är och inte bara lever efter mina egna och andras förväntningar och föreställningar om hur jag ska vara...
Kan jag då hitta min plats i livet?

Tja, jag hinner nog inte lösa alla frågor nu.

Det är dags att starta dag 13.

Soffi
Humör

Jag är en lugn, sansad och eftertänksam person. Jag kan vara glad, blir sur ibland men - arg är en förbjuden känsla.

Fast i morse blixtrade det. Mina planer för arbetsdagen blev sabbade - IGEN!!!
Tur att jag satt ensam på mitt kontor när jag upptäckte det så att ingen oskyldig riskerade att komma i skottgluggen....

Mitt humör har åkt bergochdalbana alltsedan dess.
Tur att jag varit med förr så att jag kan inse att jag kommit till "Fas: Humörsvängningar", kan också kallas "Fas: Lita inte på tanten".

Det är normalt.
Det är okej.
Men faktum kvarstår. Jag litar inte på mig själv idag. Händer det en grej till så vet jag inte hur dagen slutar.

Andrahalvlek
Ilska

Shit vilka ilskna utbrott jag fick, det var så jag själv nästan hukade. På jobbet fick jag mina utbrott också, suck. Sen blev jag en sanningssägare också, ärlig in absurdum liksom. Hade en episod angående min dotters LSS-boende som nästan fick mig att åka och vända upp och ner på hela stadshuset. Tack och lov hiade jag mig. Jag bad om andras åsikt, fick bra råd, och valde sen att se mellan fingrarna.

Nu när jag blir förbannad har jag en coolare approach. Jag hinner tänka ”Orkar jag ta striden? Är den verkligen värd att slåss för? Kan jag ta mig ur det här på ett enkelt sätt?” Men om jag väl bestämmer mig för att ta striden, då bör någon eller några huka eller smita ut bakvägen.

Humörsvängningar är nog den fas jag var minst förberedd på, den förvånade mig verkligen. Och gladde mig oerhört, för även positiva känslor blev ju så mycket starkare 😍

Kram 🐘

Andrahalvlek
Dubbelpost

🐘🐘🐘🐘🐘🐘

Vin Santo
Soffi

Har läst din tråd nu - så mycket bra tankar och fint skrivet 😊
Tröttheten kommer jag väl ihåg - men jag minns den som en skön trötthet på något sätt. Har du känt av abstinens? Hur mycket brukade du dricka innan du blev nykter? Skulle vara intressant att veta hur den fördelningen ser ut för oss på forumet. Ligger man över medel i konsumtion? Kanske över 1 SD? 😊

Se klart
Hej 🙋‍♀️

Många tankar av olika dignitet blir det. Skönt är att allt inte måste lösas samma dag.
Jag trodde jag skulle gråta all ogråten gråt så snart jag blev nykter. Men det tog väl 10-11 månader innan jag började. Sen grät jag över vitt skilda saker, mest varje dag,
Hur det nyktra livet blir- det vet vi liksom inte. Iallafall inte på lång sikt. Men fortfarande levs livet en dag i taget. Kram och heja!

Soffi
God morgon dag 14!

Morgon och tid för tankar och reflektion.
:-) Tycker om och mår bra av den här rutinen :-)
Men först:
AH: Överraskande humörsvängningar, ja jag var också totalt oförberedd förra gången. Skönt att jag igår kunde identifiera vad som händer så att jag kan hantera det bättre ... öh... hantera bättre??? Nja, återkommer till det. TACK! för att du påminner om att även positiva känslor blir starkare! Jag blir genast lättare till sinnet :-).

Se klart: Tack! "Hur det nyktra livet blir- det vet vi liksom inte." Tar med mig det, idag känns det inte alls skrämmande utan väcker nyfikenhet, vad för roliga och positiva saker finns där bakom kröken?

Vin Santo: Välkommen till min tråd! Om jag känt av abstinens? Vilken svår fråga! Jag borde ju vara expert men det är ju så svårt att veta vad som är vad.. Första nätternas svettbad var definitivt abstinens, hjärtklappning likaså. Tröttheten är väl också en slags abstinens. Känslan av att vara full dag 6-7? Jag vet inte, men dj**ligt läskigt var det att ragla som ett fyllo och behöva kolla om man druckit i sömnen. Koncentrationssvårigheter: check. Ändå var jag nästan på väg att svara nej först, jag har ju inte funderat en enda gång på om jag borde ringa 112...
Hur mycket jag drack. "Inte så mycket", *suck*, jo, långt över riskbruk, men det jag menar är att jag tidigare i livet periodvis druckit mer. Nu var det motsvarande ungefär en flaska vin (14%) om dagen plus kanske en sängfösare på det. I December kunde jag dock, om det var dag före ledig dag, börja dricka redan vid typ 11... Har inte full koll på hur mycket det blev då... Men inte jättemycket mer... Tror det delvis är rädslan för att ha tappat kontrollen som hjälpte mig hit till forumet igen.
Jag har en föreställning om att "vanliga" människor tror att alkisar dricker allt de kommer över helt utan kontroll. Jag tror att det är tvärtom, det stora flertalet alkisar är livrädda för att tappa kontrollen. Rätt eller fel????

Tillbaka till dagens tankar och reflektioner.
I går kväll, efter dagens humörsvängningar, tände jag en brasa och gömde mig under en filt i soffan. Litade inte alls på mig själv. Tänk om jag blir arg och får ett utbrott på någon! Eller ännu värre, tänk om jag får så starka känslor att jag "måste" dricka. Bäst att bli hemma.
Tänker på "känslomänniskor" som tillåter sig att visa vad de känner. För en sådan var nog det jag kände och visade igår en liten krusning på vattenytan. Jag däremot befann mig ute på havet i en orkan.
Varför? Naturligtvis för att jag alltid brukar gjuta alkohol på vågorna. Jag är ju inte van att behöva känna, än mindre hantera, det minsta lilla.
Om jag skulle ha skrämt någon igår med min ilska över förstörda planer? Nej, knappast. För det första har jag inte förmågan att visa ilskan jag känner utan jag hade nog uppfattats som "hon blev lite sur" och jag tror inte heller att de skulle ha tyckt att det var konstigt, jag tillåter iaf andra att bli sura över sumpade dagsplaner. Gemene man får ha känslor och visa dem.
Men inte jag.
Varför??
Reflektionen från igår är alltså att den enda som blev rädd var jag.
Om jag nu är inne i fas humörsvängningar, hur kan jag hantera dem bättre?
Vara mer tillåtande mot mig själv? -Jag kan försöka.
Försöka "ställa mig vid sidan och observera"? -Javisst, om jag kan.
Gömma mig under en filt igen? -Absolut, om det är vad som krävs innan jag lärt mig ovanstående.
Dricka? -Ja, förutsatt att det inte är starkare än te eller möjligtvis choklad.

Startar dag 14 - det här blir spännande!

Andrahalvlek
Vanesak

För mig har det varit ännu en vana att etablera liksom. ”Okej, nu blev jag skitförbannad igen.” Första gången var det skrämmande, men efter 20 gg mer normalt.

Jag har ett förhållningssätt som jag försöker ta till i stundens hetta: Aldrig agera i affekt. Inte svara på mail i affekt, inte ta diskussionen IRL eller på telefon. Bara lugnt be att få återkomma, och sen alltid sova på saken minst en natt. Det händer magiska saker under sömnen. Saker som upplevdes omöjliga ena dagen kan nästa dag vara plättlätta att hantera.

Kram 🐘

Sisyfos
Faser

Fas ”Lita inte på tanten”. Nja, jag vet inte det. Det låter som en lite väl passiv inställning och jag vägrar att tro att vi är maktlösa... jag tror att man kan ha en plan. Man kan ha en plan för hur man ska försöka hantera ”en grej till.” Och man kan ha en plan för hur man hanterar om man inte lyckades med plan 1.
Har du nån att ventilera ilskan med? Den kanske behöver komma ut. Och vad händer när du blir arg, blir du även ledsen?
Jag växte upp i en familj där det var ok att visa ilska, så jag är inte rädd för att bli arg. Däremot var det fullkomligt meningslöst med utbrott av olika slag i familjen och alla kunde inte ha utbrott och gräla samtidigt. Där är jag nu... jag orkar inte gräla, det tar så mycket energi och när man inte grälar direkt hinner man tänka efter mer och inser att det ofta är helt meningslöst. Men ilskan och känslorna drar ju igång och det är kanske viktigt att ta hand om dem på nåt klokt sätt. AH är lite cool tycker jag i sin acceptans av sin ilska och hon stängde inte in den. Jag ilsknade till på en kollega på distans och fick en väldigt blank diskbänk här hemma. Stod säkert och muttrade under tiden, men bättre det än att bråka per mail eller via chat. Jag är ju inte nåt jättefan av AA:s steg där i början, med maktlöshet och högre makter.
Sinnesro bönens innebörd gillar jag dock. Jag brukar hoppa över Gud där i början för jag tänker att det inte kommer nån kraft utifrån tyvärr, utan det är inuti man måste hitta sinnesro att acceptera det man inte kan förändra, mod att förändra det man kan och förstånd att inse skillnaden.
Om man är en person som engagerar sig, så är man engagerad på gott och ont tänker jag. Ibland kan jag bli avundsjuk på människor som bara låter allt passera... men just nu jobbar jag med människor som är engagerade och har åsikter. Det är så mycket roligare. Men det är klart att det skulle vara jobbigt om man fick omotiverade utskällningar... särskilt som jag själv har ganska nära till ilska och inte riktigt står tyst och tar emot om det är omotiverat.
En första del idén där bönen är sinnesro att acceptera det man inte kan förändra. Jag läser in allt möjligt i den delen för jag har lite svårt att acceptera att saker inte går att förändra, men tänker att tid och strategier hjälper. Går det inte att förändra just nu så får man vänta lite och hitta en strategi senare. Packa undan det ett tag... annars äter det upp en. När jag drack blev jag säkert slöare och mindre engagerad. Ibland blev jag också den där ”ältande alkoholisten” som kände sig orättvist behandlad (givetvis var det så) och förde inre dialoger om hur jag skulle gå vidare som jag hade glömt dagen efter. Den offermänniskan är verkligen ingen jag vill vara. Usch! Men jag tror att man måste tala om för sig själv att man duger som man är. Det underlättar ju att ha andra runt omkring som tycker att man är bra, men ett sätt att börja är att fokusera på det man är bra på. Sinnesro... promenera med din podd, det är lite lättare att hålla tankar borta då.
Har du läste eller lyssnat på Echardt Tolle?
Här finns ett litet tips på hur man håller tankar borta.

https://m.youtube.com/watch?v=QnZ83CSVWF8&feature=youtu.be
Och ja, det är svårt jag vet. Men övning ger färdighet.

Vin Santo
Kontroll och planering

Jag håller helt med dig och känner igen mig starkt i det där med kontroll och planering. Inte dricka för mycket, får inte synas eller höras. Inköp och påfyllning av förrådet när ingen ser och man inte riskerar få stå till svars. Tror dock att detta släpper när man kommer djupare i sitt missbruk - när man helt enkelt inte bryr sig om någon ser, man inte längre har någon familj kvar att förlora, när alla vänner utom a försvunnit. Då är man nära sista hållplatsen tror jag... Så smygandet kanske visar att vi är på fel tåg men att det fortfarande finns möjlighet att kliva av? Oj va djupt det blev plötsligt :) Ha en finfin dag!

Sisyfos
Oj

Lät som att jag är en jäkla expert på det där... så är inte falllet.
jag mycket väl kan känna igen mig i att jag druckit mot bättre vetande trots all denna visdom... ibland utan att fatta vad som händer. Men jag tänker att det finns en skillnad i att låtsats att man kan bestämma själv... det är den jag vill åt. Att ha en plan. Att tro att man bestämmer själv. Sen kan man misslyckas, då kan man analysera varför det gick snett den gången. Men att tro eller gissa att det ska gå dåligt, det är som att köra rakt in i väggen. Blir lite mer förlåtande också om man misslyckas med en plan för då är det lite lättare att analysera.

Soffi
Underbara ni!

Vilket engagemang, jag blir rörd och såå tacksam!
AH: Ja, jag kommer väl att vänja mig, men det är otäckt i början.
Aldrig agera i ilska (affekt) är mitt vanliga förhållningssätt. Räkna till 10, låta det bero och ta upp det när jag är lugn - om det fortfarande är en issue. Det funkar fint när känslorna inte är så starka, bedövade av alkohol. Skillnaden är när jag upplever känslorna starkare, då får jag hålla i, verkligen tänka på att inte agera...

Sisyfos: Fas "Lita inte på tanten" står för att jag måste ha beredskap, planer för hur jag hanterar känslorna som kan komma. Det står inte för att jag tänker låta tanten löpa amok helt fritt :-D
Jag är rädd för ilska. Jag kommer från en familj där olika känslor var tillåtna för olika personer. Jag fick inte vara arg. Får ofta "gå bakvägen" för att identifiera: oj, nu känner jag mig rädd - är jag kanske arg? Svårt att förklara...
Men jag kommer ihåg från förra nykterheten att jag plötsligt kunde bli arg. Skitläskigt! Men bra tror jag...
Sinnesrobönen är bra. Men oj så svårt ibland!
Tack för klippet. Ja, övning ger färdighet.

Vin Santo: Mycket tänkvärt!
"Så smygandet kanske visar att vi är på fel tåg men att det fortfarande finns möjlighet att kliva av?"
Får jag redigera lite?
Smygandet visar att vi är på fel tåg, men det finns fortfarande möjlighet att kliva av!!

Kram alla!

Jempa123
Grattis

till 2 veckor!!! Heja dig! Jag tänker att jag dricker mycket för att det är tråkigt annars men att egentligen så är det nog alkoholen som gör livet tråkigt. Det är svårt med känslor överlag, och jag känner verkligen igen hur ens familj format ens beteenden. Jag är ex livrädd för att vara jobbig eller för mycket för min mamma sa alltid att jag var jobbig... men man får ju vara jobbig ibland, och man får vara arg, ledsen eller vad man nu är eller känner. Kram!

Soffi
Två veckor!

Hur är det möjligt?
...
Jag fick lov att dricka igår.
Bakgrunden är den att jag var och tränade, ja, först tittade jag på andra som tränade och sen tränade jag själv. Efter det blev jag stående och prata ett bra tag. Summa sex timmar ute i iskyla. När jag satte mig i bilen för att åka hem var jag frusen ända in i märgen. A påstod att en whiskey eller två skulle göra mig varm snabbt. Diskussion. A vann: ja, ja ett par whiskey är väl inte så farligt när jag varit nykter i nästan två veckor, synd att "gå tillbaka till start" men, men..
Kom hem och såg verkligen fram emot whiskyn. Måste bara göra det mysigt först och så behöver jag nog något mer att dricka efter träningen. Koka te och tända brasa. Hann få i mig en stor kopp choklad medan teet drog, jag frös ju så!
Mmm sätter mig en stund och väntar på att det ska bli riktigt mysvarmt så ska jag ta min whisky sedan och verkligen njuta av den.
Orkade inte hålla ögonen öppna, hasade iväg till sängen och somnade.
Vaknade mitt i natten - men ... VAD? ... min whisky? Jag glömde!!!
Sjukt att det var första tanken i skallen när jag vaknade mitt i natten...
Men jag är så glad! Vilken tur att jag är en "Ska bara-person" som bara skulle fixa lite innan jag fick mysa.

Jag är alltså inte tillbaka på 0! Jag har klarat två veckor! Stolpe in visserligen, men det räknas också :-).

Trötthet.
Jo, jag är jätteglad att jag inte drack igår och därför kunde vakna nykter.
Men glädjen grumlas lite.
Idag är jag så in i norden trött igen.
Jag har varit uppe och vandrat många gånger i natt. Det kan finnas flera förklaringar.
1. Jag är fortfarande inte återställd efter höstens dryckesrace.
2. Jag hann aldrig koppla av och sortera tankar och intryck i går kväll innan jag somnade.
3. Jag kanske verkligen har taskiga järnvärden eller annan obalans.
4. Eller, den hemskaste förklaringen, jag har kört slut på mig igen och är utmattad. Detta har gnagt i bakhuvudet sedan jul...Gårdagen blev ju isf på tok för mycket.
Vad göra?
1. Bida tiden, hålla mig nykter.
2. "Schemalägg" tid för avkoppling varje kväll. Jag vet verkligen inte var jag ska hitta den tiden. Den finns inte varje dag. Hur f*n löser jag det??? Om jag inte effektiviserar med alkohol och det vill jag inte!
3. Kontakta VC för blodprov. Ja, nu törs jag nog :-). Efter två veckors nykterhet borde b-peth och CDT börja normaliseras, om de skulle få för sig att kolla...
4. ... ... NEJ! Så får det inte vara!

Slutligen: Tack Jempa!

Startar dag 15 med blandade känslor.
Nykter - Allt gott!
Jag är okej som jag är!

Miss Mary Poppins
Grattis! 💚💜🥳

2 veckor 💜💚💞
Varmt te och varmchoklad framför brasan värmer. 🥰 mysigt! Ibland behövs det tur också 😘

Sisyfos
Underbart!

Underbar seger det där... och gläd dig åt att du är mindre fixerad än vad jag var. Jag hade alla gånger gått upp och druckit mina whiskey där på natten om jag glömt det på kvällen. (Risken för det vore också obefintlig).

Måste även ifrågasätta dig litegrann. Du har inte tid att planera in avkoppling, men kan avsätta 6 timmar för träning ute i iskyla? Måste du titta på när andra tränar? Kan du träna/promenera den tiden istället så att du kan skippa din egen träning och få lite vila?
Du behöver inte förklara dig för mig, men ibland blir man så fyrkantig i sin planering att man inte ser hur man gör. Det är kanske helt nödvändigt, men om jag skulle beordra dig att planera in vila... hur skulle du göra då? 🤔
Tror inte att det är nån större risk att de kollar alkoholmarkörer och nu har du varit utan så länge så beställ tid tycker jag.
Ha en skön helg nu och häll ut whiskeyn om det går.

Jempa123
Känner igen mig...

...i hur hjärnan kopplr på nån slags alkohol-autopilot, det e ju helt sjukt...men jag instämmer med Sisyfos, jag hade inte missat vin om jag hade hällt upp det så heja dig!! Var rädd om dig också, du är den viktigaste personen i ditt liv. Ha en fin fredag!

Kram!

Sidor