...för förändring.

Jag tänker använda detta som dagbok.

Lite historia om mitt beroende:
* Har tagit insomningstabletter till och från i ca 20 års tid.
* För ca 2,5 år sen blev det stora förändringar på mitt jobb som ledde till att jag gick in i väggen. Tabletterna för sömn ökade
* För ca 1,5 år sen försökte jag dra ned på insomningstabletterna och då tog jag tyvärr till alkohol istället
* Mitt drickande har tidigare varit väldigt svenskt,dvs nykter nästan jämt och på fest för mycket alkohol.
* Min nuvarande sambo flyttade jag ihop med för ca 4 år sen. Han har oxå ett beroende, men det ser helt annorlunda ut än mitt. Han dricker ca 2 starköl per dag, men sen är det bra.
* För ett år sen bestämde jag mig för att nu får det vara nog med insomningstabletterna. Jag mådde inte bra av dom och jag hade även blivit beroende av alkohol. Gick till läkaren, fick naltroxene utskrivet. Det hjälper lite, men snart var jag igång att dricka igen.
* Hösten 2015: nu har jag dragit på mig både ett medelhavsdrickande och har kvar det svenska sättet. Dricker lite varje dag under veckorna och blir skitfull på helgen.
* Efter jul 2015 får min sambo nog. Efter att ha varit stupfull och betett mig som en idiot, slänger han ut mig. Flyttar till min bror ett tag och har sån tur att min sambo tar tillbaka mig, men med löftet att vi ska ha minst en vit månad och att även han håller uppe.

Så nu sitter jag här och skriver. Har varit nykter sedan 28 dec, med lite misstag, har druckit tre 3,5 utspridda på tiden och ca 4 cl minttu. Har dock inte alls varit full.
En del av mitt beroende beror på min och min sambos ansträngda förhållande. Vi är båda känslomänniskor, men vi hanterar det på olika sätt. Han lägger locket på och jag vill ta ut det direkt. Jag är hetlevrad och min sambo ännu värre. Jag tycker dessutom att min sambo är lite gammaldags, han vill gärna styra mig och tala om hur jag ska göra i olika situationer osv. Det tål inte jag. Jag har helt förtröstan till mig själv och mitt eget omdöme (utom vad gäller alkohol). Min uppväxt var sådan att jag och min bror fick göra precis samma saker. Vi arbetade mesta utomhus när vi var barn, så nån husmorsdröm har jag väl inte blivit. Inget jag eftersträvar heller, det finns viktigare saker att göra. Tilläggas ska att min sambo är 15 år äldre än mig. Å jag är ingen barnunge utan har 44 års livserfarenhet.
Nu måste jag oxå skriva att vi har väldigt fina stunder oxå, annars skulle jag inte vara kvar. Vi har väldigt många gemensamma intressen, jakt är ett. Å vi har väldigt kul ihop. Å min sambo är en ärlig människa som jag vet vart jag har. Snygg. Rolig, när han är på humör. Så egentligen har jag inte mycket att klaga på.

Jag har två barn som så klart märkt av mitt drickande. De bor varannnan vecka hos sin pappa. Den relationen fungerar väldigt bra, jag och deras pappa är väldigt goda vänner. Som tur är tror jag att det värsta i mitt drickande har jag lyckats undanhålla för dom. Men vad vet jag, de kanske har märkt det ändå.

Det jag har svårt att ta är min sambos ständiga gnällande. Han gnäller om disken, för mycket skor, ungarna stojar osv osv. På det viset är han ganska negativ. Om jag är ledig, tycker han inte att jag får sitta och ta det lite lungt, då är jag lat. Han skyller mycket på mig att det inte händer något, när det förmodligen är sig själv han är irriterad på.

Nu förstår jag att jag inte är nån lätt match att leva med heller. Jag vet att jag kan låta hård och domderande, fast jag själv inte alls tycker att det är så. Mina barn säger detta. Så troligen är min sambo och jag lika i det fallet.

Men, nu har jag varit nykter i 10 dagar, så när som på de där tre 3,5 och 4 cl minttu. Det här tänker jag hålla i.

Förut, när min sambo farit ut mot mig och klagat på nåt, så har jag tagit till bärsen. Nu är det slut på det

Som ex: idag sa jag att jag tycker vi ska göra något ihop hela familjen. Min sambo säger ofta att han tycker att vi inte gör några roliga saker längre. Å att det i princip är mitt fel. Det vet jag att det inte är. Men hur som helst så har jag i flera dagar försökt få till att vi ska göra något hela familjen dvs min sambo och jag + mina två barn, 12 och 14 år. Men det är omöjligt, han vill inte, det är ju skidor på tv, hockey på tv....åhhh jag avskyr tvn.

Hade det varit för två veckor sen hade jag löst det med att ta en öl. Men nu är det borta. Så skönt! Alltså suget är delvis kvar, men det är inte så svårt att låta bli.

Vill bara tillägga en sak; utåt sett verkar det inte som jag har några problem. Jag är omtyckt och betraktad som duktig och redig. Folk skulle nog inte tro sina öron om de fick höra sanningen om mig. Sköter arbete och allt annat fläckfritt...

Eulalia

i stugan var underbar. Spiknykter. Åh så skönt. Slutat fokusera på kvällarna, istället gå i säng tidigt och vakna pigg, utvilad o glad. Nöjd i själen. Åkt skidor o njutit ??

Heddali

Känner igen oron du beskriver och att lätt bli rastlös utan alkohol (som ju segar ner en) är man då hemma en hel helg är det lätt att känna att lördagskvällarna blir lite ovant långa. Jag har ägnat mig lite mer åt mig själv, tex fotbad. Badsalt, fila fötter och så smörja som en liten ritual. Jag har gjort lite mindre bakprojekt, tex fröknäcke (som kex), energibollar gjorda på torkad frukt, kakao, nötter, jag har lagt mig tidigt. Lyssna på gamla sommarpratare i P1, alla finns på SR hemsida. Om nån dörglor på tv kan det vara trevligt med lättlästa magasin man kan bläddra i samtidigt. Skaffa typ Netflix abonnemang och hitta feelgood serier att följa själv (iPad o hörlurar fungerar toppen).

Eulalia

..nu. Känner mig glad och lugn, mår bra, förhållandet till sambon har blivit mycket bättre... Ja vi tycker båda att nykterheten är bra. Vi har båda blivit mycket mer harmoniska.
Men jag har en grej som jag funderar på, nästa helg ska jag på middag, med människor som jag inte känner mig bekväm att berätta för om mina alkoholproblem. Grejen är den att det oxå räknas med att vi ska bli "glada i hatten ". Det är även nåt som jag inte kan skippa att närvara på. Tur att det är 1,5 vecka kvar så jag får fundera ut en strategi. Kram på er ?

Eulalia

till karl jag har. Puh, tur att jag har ändrat inställning till alkohol....:-)

Eulalia

..skit i det. Inget blir bättre för att jag blir sur för att han är sur. Han blir nog gladare senare idag.
Tänkte lite på ett ordspråk som jag tycker är så bra, det kanske inte har direkt att göra med alkohol, men jag tycker ändå man kan följa det. Ni har säkert hört, men, so what, jag skriver det här för min egen del:
"En indian satt och pratade med sitt barnbarn:
- I alla människor bor det två vargar som slåss.
Den ene är ond, det är ilska, fruktan, missunsamhet, avund, arrogans,
sorg, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.
Den andre är god, det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet,
välvilja, empati, sanning och tillit.
- Vilken varg vinner? frågade barnbarnet.
- Den du matar, svarade den gamle mannen."

Ett bra livsmotto, tycker jag! Kram på er!

Heddali

Och då menar jag inte recept :-)
Du skriver "Grejen är den att det oxå räknas med att vi ska bli "glada i hatten ". Det är även nåt som jag inte kan skippa att närvara på". Jag har en middag i morgon hemma hos mig och jag ska verkligen inte dricka men varit osäker på min egen viljestyrka. Så jag valde att skriva sms till mina kompisar att jag sen nyår valt att vara mer hälsosam (vilket är helt sant) och jag märkt att jag mår bäst att inte dricka alkohol nu. Vad de bekanta förväntar sig eller inte förväntar sig är faktiskt sk*t samma. Om du nu inte vill/kan dricka alkohol, ja, det blir kanske inte samma sus och dus och gagg och flabb i middagssällskapet. Men kanske blir det något annat som också är trevligt, Så stå på dig!
Om du vill ha ett annat tips på hantera sura partners så gjorde jag det i 10 år. Det kan vara bra att benämna det. "Jag upplever det som att du är sur för något? Stämmer det? Svar från partnern tex NÄH Surt, eller "Jag tycker det här och det här är jobbigt". Du: Jag skulle uppskatta om du inte tog ut det över mig, jag tycker himla mkt om dig glad". Good luck!

Januari

att vi förväntas att dricka i så många olika situationer! Det är den allra största utmaningen för mig tror jag, och det var så jag drogs med nu när det blev för mkt igen. Hoppas du hittar en strategi och låt mig gärna veta hur du tänker/gör ;)
Faktiskt, om jag tänker efter, har jag bekanta som av olika anledningar alltid tackar nej. Och om jag tänker lite till vet jag att jag beundrar dem för detta, ser dem som starka, kloka individer, inte tråkiga alls! Jag hoppas att jag kan komma dit själv. Läste här, i någon tråd om det här med att ha en målbild, att se sig själv som man vill bli sedd. Har tänkt mkt på detta och har en klar bild i huvudet.
Och bra ordspråk det där, lätt att välja fighten istället för att låta surheten ebba ut...
Tack för allt de du delar Eualia o lycka till med middagen framöver!

Eulalia

Det där med hälsosamhet var ett bra tips. Kan vara något att ta till...

Hahaha...jag blir full i skratt, du verkar ha suttit i samma sits som mig. Min gubbe kan vara den suraste sura citron. Bra tips, det där tar nog udden av det hela. Tack!! :-)

Eulalia

Januari, ska tänka ut en förebild. Bra att ni pushar mig att hitta alternativ och även alternativa tankesätt! Kram på er alla!

Eulalia

...då har jag fått nåt att oroa mig för då. 15-åringen har ett fult födelsemärke, vi var till vår lokala vårdcentral idag och hon fick remiss för att åka till en hudklinik för att ta bort den. Hon är orolig, och jag med, men jag visar ingenting till henne. Inför henne är jag starka, trygga mamma. Men jag är orolig jag oxå, man får lätt hybris bara man tänker ordet cancer. Men jag har googlat massor och de verkar vara väldigt ovanligt med malignt melanom för barn yngre än 18 år.

Ska försöka släppa det och ha en mysig helg ändå. Kram på er alla fina vänner!

Leverjag

Det är bra att man kollar upp i tid. Man kollar och tar bort för att det inte ska kunna ev bli ngn cancerutveckling senare. Var glad för att det kollas och sov lugnt.

Kram

Eulalia

snälla ni. ? ska mota bort den där som heter Oro. Kram kram o godnatt

Januari

din oro, finns inget värre än att oroa sig för sina barn!! Det är ju bra att det kollas upp och tas bort i tid, och som du skriver är nog mm ovanligt i lägre åldrar. Det jag vet är farligt är att de bränner sig- därav utspelas "jakt på litet barn med solkräm i högsta hugg" i den här familjen varje morgon.., kanske solskyddsvägran kan jämföras med galonbyxvägran på denna sida jordklotet..;)
Nu svävade jag ut.. Hoppas innerligt att allt går fint och att du kunnat koppla av och njutit lite av helgen iaf. Önskar dig en bra vecka! Kramar

Eulalia

Ja, kanhända det, fast denna unge är nu så stor att det snarare är mössvägran. Mig veterligt har hon inte bränt sig nåt väldigt nån gång, hon är en sån som blir brun på sommaren, inte röd. Sen åker ju vi nästan aldrig på solsemester..
Hur som haver lyckades jag mota bort mr Oro, faktiskt. Vi har haft en superfin helg, med barn o plastbarnbarn. Urmysigt. Å urmysigt att vara nykter! Kram på er alla ?

Eulalia

Varit på denna tillställning nu som jag var orolig för. Men det löste sig så bra, jag erbjöd mig att köra. Ryckte lite i partarnerven när de andra drack, men det var helt ok. Skönt! Kram o ha en trevlig helg ni fina ?

Eulalia

då var det dags för ett ryck i kragen. Jag har inte riktigt haft tid att vara här på forumet och det straffar sig. Suget har varit ganska stort på slutet och jag har fallit till föga ett par tillfällen och köpt 3,5or.

Jag slutar dricka 1. för min egen del 2. för mina barns skull 3. för att få behålla min sambo. 4. för att jag egentligen inte tycker om mig själv som onykter.
Det här skriver jag återigen för min egen påminnelse. I morgonkväll ska jag försöka få tid att läsa igenom hela min tråd, så att jag verkligen påminns.

Kram så länge