min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Klarade den 6:de dagen fram till 21.30 ungefär....

Detta är inte lätt. Sockerbombade sönder mig själv igår. Tänkte att på Söndagar kan man ju få fira lite? Som vissa tänker kring A.
Så det blev semmelkladdkaka med extra mandelmassa + grädde kl 22.00 som dottern bakade ihop. To die for.
Det blev ju inte en liten bit utan 2 stora. Typ halva formen.

Kan jämföras med en iskall immande Mariestad på en varm uteservering mitt i Juli.

Skulle gå och träna i morse, hade jordens energi igår på dagen och såg fram emot ett tufft träningspass nu på måndags morgonen.
Vad hände? Jag släpade mig dit. Pressade på. Väl inne på passet fick jag bryta. Jag höll på att somna på golvet. Känner mig svag och vill sova. Jag är tung i kroppen. Jag väger ett ton känns det som. Ont i lederna. Huvudvärk. Irriterad som fan. Jag tillhör gruppen som nästan aldrig är på dåligt humör. Jag är grinig och sur.
Jag håller inte på att bli sjuk i nån influensa.

Nu ska jag läsa om socker.
Se sockerfilmen.

Jag måste få ihop detta på mitt eget sätt - socker + alkohol + beroende.
Jag ser inte sambandet ännu men jag forskar vidare.

och grinig" är du – ROLIG!! Guld värt att kunna skratta åt allt. Är det Heueh som har smittat dig med flunsan, förresten? Tack för att du finns!

linus

...är ju ändå sjukt viktigt! Även när det är tuffa situationer det rör sig om! Fortsätt göra det du gör Monday, förutom att det nog är bra för dig själv så är det uppiggande för många av oss andra också! Wop! :)

Om jag skulle ha ett sånt så blir det:

Lycklig
Pigg
Känslosam
Stabil

Får ofta sug när jag mår som bäst och är på topp, när känslorna av lycka bubblar i mig.
Det är då min lilla hjärna tycker att den är botad och tror att jag kan dricka.
Det är då jag negligerar mina problem och tror att jag kan dricka.
När allt funkar som bäst och det är full fart framåt.
När det sprutar ut lycka och känslor genom hela mig.

Det är då jag sabbar allt igen.
Det är då jag anser att folk snackar skit och DÅ är jag verkligen INTE alkoholist.
Nej nej alla runt mig överdriver. Det är inte så farligt alls med mitt A-intag.

Precis som när man skakar en Champagne flaska och korken flyger ut med en smäll.

Jag måste således passa mig för att vara för glad och för lycklig...

Sundare

Ok, nu satte du en ny agenda, vi ska inte vara för glada och lyckliga! Humor är livsviktigt och jag är övertygad att det går att skämta om allt så länge sammanhanget är det rätta. Detta forum är väl helt rätt sammanhang tänker jag.
Ja, jösses, tänk vilka hönshjärnor vi kan vara som skriver meterlånga spalter om insikt och medvetenhet för att i tillstånd av välmående tappa allt och bli fullkomligt puckade. Så då får jag väl önska att du känner dig lite lagom dyster o eländig då så du når ditt mål... ;)
Kram MM till dig!

Mic99

Har läst igenom din tråd och känner så väl igen mig..det där att klara att vara nykter ett bra tag emellanåt och sen kasta sig rakt in i helvetet igen. Oftast när allt är som bäst och man har precis allt att förlora...sjukt felproggrammerad hjärna.. Men så är det. Inget mellanting. Svart eller vitt. Kan också dricka kopiösa mängder när jag väl börjar.. Sen blir det att försöka reparera allt så gott det nu går tills nästa gång man ramlar igen..när man återigen glömt och förträngt vilket helvete man får gå igenom varje gång..detta har för mig varit en neverending story i alldeles för många år, och varje gång så tänker jag..Aldrig mer! Jag orkar inte en gång till! Ändå gör jag det, som en felproggrammerad robot. Helt galet! Har aldrig sökt hjälp, men borde nog göra det. Problemet är att jag efter ett tag liksom du inte tycker att jag har så stora problem..Jo tjena...ganska uppgiven just nu efter ännu ett fall som jag nu måste försöka resa mig från igen. Nu måste detta få ett slut. Jag kan INTE dricka normalt! Att det ska va så djävla svårt att förstå! Önskar dig lycka till med din kamp. Jag vet hur det är...

/Mic
/Mic

Vi är ett par stycken som skriver här inne som har detta dryckesmönster.
Typ 2-3 stycken.
Häng gärna på och skriv om dina erfarenheter. Det är viktigt för oss.

Vanligt med återfall efter 3 och 6 månader. Ofta för att vi hamnar i en "bra" period
och precis har jag som du, tagit återfall när allt är på topp. Vi har också svårare
att hålla oss till en kontinuerlig rehabilitering än andra, då vi ofta bryter läkarkontakten och
anser att fortsatt hjälp är onödig-vi mår ju bra. Vi är lika fast i eländet som andra.

Jag har heller inte utvecklat någon tolerans mot alkohol, vilket är ett symptom på
alkoholism. Jag blir rejält full på 2-3 standard glas. Somnar vid 4.

Det är svårt (jag får påminna mig ofta) att känna sig som en alkoholist då vårat
mönster inte alls liknar andras. Vi är ju nyktra långa perioder utan sug.
Därav har jag svårt att hitta hjälp i självhjälpsgrupper. Jag känner inte igen mig.

Vad ska jag säga? Att jag dricker 5 ggr per år? Att jag dricker när jag mår toppen?
Har ingen ångest och ett socialt ordnat liv. Är sällan deppig eller ledsen.
Det är svårt att känna igen sig i det andra beskriver.

Jag tvivlade på det igår kväll. Igen. (hade dock inget sug, bara funderade)
Kände att - Nej jag är inte alkoholist.
Läkaren kanske har blandat ihop min journaler med någon annans?
Så är det naturligtvis inte.
Jag är alkoholist så det visslar om det.

Skriv gärna mer då detta är stärkande för oss att läsa, som har samma mönster.

//MM

Hej
Ja, jag är ju en av dem som också är perioddrickare eller som jag föredrar att kalla det dipsoman, en vansinnesdrickare och vi är definitivt alkoholister. Vid tidigare indelningar av alkoholism återfinns "vår" grupp som en särskild undergrupp enligt Jellink. Han kallar den "Epsilon alkoholism" och menar att det är det mest avancerade stadiet av sjukdomen alkoholism, som manifesterar sig som PERIODSUPERI , eller periodisk alkoholism.
Mer om Jellinek finns på wikipedia, sök bara på Jellinek.
Vänligen
Ikaros

Ref. till senaste inlägg. Enligt Jellinek är vi alltså inte mindre alkoholister än andra utan snarare mer. Vi är alltså närmast toppen i alkoholistkarriären om man vågar sig på ett bildspråk.
Alltid givande att läsa dig. Ärlig, rak och klarsynt
Ikaros

Tack. Ikaros. Det är så skönt att ha dig här. Jag känner igen mig. Det stärker mig, då vi är så få som är Dispomanier :) (Jag undrar hur många?)
Du ger mig så många svar på det jag har undrat över.

Man hittar inte så mycket material att läsa kring periodisk alkoholism. Jag ska läsa det du gav tips om. Hittar du fler bra sidor om det så tar jag tacksamt emot. Ju mer jag lär mig, desto mer förstår jag mig själv och därmed hur jag ska tackla mina problem.

Jag blir mer och mer övertygad om (har inte sett/förstått det tidigare) att mina problem ligger just i avsaknaden av vardags suget. Hade man det, så borde man ju bli påmind om det varje dag. Det är den biten jag måste jobba med. När jag inte har något sug känner jag mig inte alkoholiserad. Det är DÅ mina återfall har tagits. Jag börja se ett mönster jag inte tidigare varit medveten om.

Jag får ju så mycket lyckokänslor till slut att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag ser små rosa pluffiga unicorn's på små pastellfärgade moln.
Det är också en risksituation för mig. Det blir så mycket happiness i huvudet att jag måste stänga av det. Det kan ju låta underbart men det slår över. Jag blir trött på mig själv. Som att hjärnan kokar över av välmående. Då slår det över till destruktivitet.

Därav misstänkt ADHD hos mig.
Svårt att stänga av :(

Vet du vad jag anser är absolut skönast med att vara i en bra period?

Att slippa den där PANIKEN när alkoholen är SLUT.
Det där fruktansvärda känslan att flaskan är TOM.
Jag kan gå ut på stan likt en narkoman för att få tag på mer.
Gå över lik.

I det läget är jag inte i en mänsklig form. Har ingen empati,
ingen medmänsklighet, inget hjärta, inget förnuft.

Fy fan. Det är värre än bakfyllan sista dagen. De andra
dagarna i mina perioder finns ingen bakfylla. Bara fylla.
Hinner aldrig bli bakis. Utom sista dagen då jag resolut
bara kan ställa mig upp och borsta av mig och leva normalt igen.

Så kliver jag in i min bra värld. Rensar och städar upp, säger
förlåt till dom jag har skadat på vägen.

Jag har två världar. En bra utan A. En dålig med A.

Det finns en dörr mellan dessa världar som jag
kan öppna och stänga. Det krävs inte några större
ansträngningar att ta mig in till den bra världen igen.
Lite skakis, lite skamfylld men det går över ganska snabbt

Sist var det dock jobbigt då jag hade druckit väldigt
mycket. Det tog tid att få kroppen i schack igen.

Rosen

Som dricker i perioder. Ibland en vecka i sträck. Däremellan kan det gå långa tider. Ibland flera år. Har dock endast en gång hamnat i en totalkrasch liknande den du beskrivit MM. Det är några år sedan och den gången blev även jag vettskrämd. Fick ta hjälp av stesolid under en veckas tid för att landa.
Under de senaste åren har jag kunnat avbryta mycket snabbare, även om jag har tagit återfall. Kanske har rädslan för att uppleva något liknande igen varit till hjälp.
För tillfället känns allt lugnt o bra, men jag vet att mitt belöningssystem är felkopplat och jag måste ständigt vara på min vakt. Omöjligt att förstå denna drift att ta timeout från sig själv. Trivs ju annars bra med mitt liv.
Jag vet att i mitt fall har jag till stor del ärvt beteendet. Dessutom har jag haft ett s.k. "fritt yrke", aldrig behövt pallra mig upp i ottan och passa tider som andra bestämt. Extra farligt med min läggning.

Du var 1 av 2 ( Du+Anders43 ) som svarade på mitt allra första inlägg här den 15/10, då jag undrade om det fanns någon mer som drack som jag. Då var jag under isen helt efter mer en veckas drickande. Vågade knappt skriva mitt inlägg då jag hade svårt att se att jag skulle ha problem (då jag har så långa nyktra perioder) Trodde inte ens att jag skulle vara kvalificerad för att få hjälp.

Du skrev också - Jag hoppas att du får den hjälp du behöver. Det har jag fått.
Har inte druckit sen dess. Haft en dipp förra helgen med enormt galet sug. Men jag klarade det.
Första gången jag stod emot.

Tack för att du skrev. Nu börjar vi ju nästan bli en liten grupp här av periodare.
Det gör att jag känner mig mindre ensam med mina problem.

Cornelis Vreeswijk sade en gång vid en intervju att han stod närmast flaskan när han mådde som en nyponros. Jag minns detta mycket klart eftersom det är så även för mig. Kärlek både kroppslig och själslig har flera gånger lett till flaskan. Knepigt men kanske förklarligt eftersom jag då tyckt att livet lekt och fått känslor som jag velat förstärka. Och då med alkohol!!?? Vilket vansinne.
Frånvaron av sug är mycket välbekant för mig annars utom då jag som Rosen skriver vill fly från livet alltså söka en temporär död, ett självmord med en bakdörr tillbaka.

Detta med dubbla personligheter med en dörr mellan får mig att tänka på hur en präst beskrev Gud för mig. Så här sade han:

"Du har Gud inom dig men du har stängt dörren till honom. Hans finns i din hjärna eller din sjä. Genom att be och sätta tillit till den kraften öppnar du succsesivt dörren. Först på glänt och sedan alltmer. På det sättet kan du tillåta Gud att ersätta alkoholen."

Ja,lkanske inte så långt från dina tankar MM?!

Ikaros

LenaNyman

En hel drös med gratulationer till dig på denna dag, MM. Det är strongt och storslaget och nåt alldeles extra med 100 dagar.
Jättekram till en härlig kalasbrutta! ?