min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Tack alla ni underbara för fina ord.
Och Gott Nytt År alla fina kämpar :) Ni är bäst!

Natten med barjobb gick utmärkt.
04.45.
Sitter där på bänken bland spyor och tomflaskor.
Behöver nog inte förklara hur t-banan ser ut tidigt på
morgonen, Nyårsdagen - eller hur det luktar.

Med lugna favoriter i öronen, betraktar jag alkoholscenen.
Just den där scenen jag har klivit av.
Jag är så glad att jag klarar det här. Så otroligt tacksam.

Funderar mycket på detta när jag läser "jag får inte dricka".
För vem får vi inte dricka?
Terapeuten, AA, barnen, sambon, grannarna?
Det finns ingen lag som säger att man inte får.
Det är klart vi får. Det är helt upp till var och en.
Man har alltid ett eget ansvar för sitt drickande och även
sin nykterhet. Ingen kan bestämma detta åt oss....

Jag tänker - Jag kan inte dricka.
Det känns bättre ...

Kram

konstnären

God fortsättning
till dig kämpe. Jag kämpar på och håller med dig att ansvaret är helt mitt eget, att inte dricka för jag kan inte. Visst är jag avundsjuk på dom som kan dricka ett par glas vin och stoppa där. Detta gäller inte mig och jag hoppas jag har insett det efter det hemska som hände sist. Jag har monologer med mig själv hela tiden. Glad att jag andas, pulsen slår min älskade hund vid min sida hela tiden. Jul och nyår har gått bra, men känner en deppighet nu som jag inte gjort tidigare gånger som nykter. Jag har inga vänner som inte intar alkohol och det är trist. En del har jag dumpat för gott orkade inte med tjatet om att du kan väl ta ett par glas vin. Jag kan inte det har mitt svar varit, varför då, för att jag är en fullblodsalkoholist. Jag blev galen på att förklara mig så två väninnor ligger i papperskorgen och jag saknar dom inte. En ringde nyårsafton och var bra i gasen och svamlade om att hon ville komma men jag la på mitt i en mening, har inte hört något sedan dess, tror hon vårdar sin baksmälla, jag vet att hon har samma problem som jag men skulle inte över sin döda kropp erkänna. Har börjat meditera igen, jag sitter i solnedgången på Kreta och djupandas och känner jumma vindar som börjar i ansiktet och slutar nere i tårna, sakta, sakta, mår bättre efter. Visst grubblar jag ibland hur resten av livet ska bli i nykterhetens tecken. Men jag vill inte spy, dricka, spy tills halsen är precis sårig och magen tom. När jag dricker tappar jag helt aptiten och tror att en ostbit då och då räcker. Nytt år mm och vi flyter med och tar en dag i sänder.
Kramar konstnären

Li-Lo

Tack MondayMorning och alla ni andra för detta forum, trots olika "roller" möts vi här i medmänsklighet.

Ser fram emot ett meningsfullt 2017!

Vänligen Li-Lo, Rosetté och Magnus!

Gredos

Det där att inte få dricka. Det är helt livsfarligt för mig att börja tänka i de banorna. Få? Just watch me. Säger inte att jag är stolt över det, men trots mina 30 år är jag nåt överjävligt obstinat. Säger någon att jag inte får så gör jag trots att jag inte ens kanske vill det. Jag vill väldigt gärna dricka, oj som jag vill det, just därför kan jag inte och ska därför ge fan i det. Precis som du så vanligt vist säger det - jag kan inte dricka alkohol. Det är bara att... tugga i sig.

Vill passa på lite nyårsklyschigt och tacka för alla bra tankefrön du sår hos en genom att få läsa dina inlägg, både egna i din tråd och svar i andras. Det är verkligen värdefullt. Jag kan inte se en tygkasse nu utan att flina till inombords och tänka att hehe, ja den där tänker inte jag fylla med procenthaltigt skräp igen iaf. Eller jag tar det beslutet var gång jag ser en, dag för dag, ibland bara per minut. Tack igen, och HURRA för 80++ dagar! Kram på måndagen, Monday Morning <3

Och jag har saknat dina inlägg <3 <3 <3 blev lite orolig ett tag när du försvann. Tystnad i forumet är ofta inte bra.
Tygkasse ska jag köpa mig en ny en. Med ett snyggt tryck på. Det ska stå "I AM 100% HANGOVER FREE"
Vore väl fan om man vågar gå in med den på Systemet.

Kram Gredos

Frihet

Jag blir så glad av att läsa att det går bra för dig MM. 80 dagar. Du ger mig inspiration med din beslutsamhet och dina kloka tankar. Låter som du genomgår en förändring på många plan.

min A-djävul. Han sa; Vem f*n är du som tror du kan slå dig på bröstet och klara detta? Helt plötsligt efter 85 dagar slog det till. Vet inte vart det kom ifrån. Har städat, sjungit och trallat omkring här idag. Gymmat skiten ur mig. Sen sa det smack och det slog till. Man ska inte koppla av och tro att man är safe tydligen. Jag går ut nu och sätter mig i en snödriva en stund. Med huvudet först!

linus

Du har skrivit så mycket bra här om varför du ska vara nykter, och du har stöttat så många. Du är stark, du fixar även detta!

som en blixt från klar himmel. Ibland byggs de upp långsamt. Ja det finns många olika varianter av sug, säkert lika många som varianterna av fyllor.
Men det gäller att träna på att bemästra dem, oavsett variant. Och för varje avklarat sug blir man starkare och tryggare i nykterheten.
Precis som du kommer att bli MondayMorning. Stark, trygg och fri. Lysande som en morgonstjärna (och inte bara på måndagar).

Styrkekramar och pepp!

Mår bara galet bra. Förutom nu då - en stor flaska whisky som sitter klistrad på min näthinna.
Hjärtklappning och klåda på kroppen och en inre röst som tjatar att jag ska dricka...
Har väldigt hög puls och det kom med att jag började tänka på att dricka. Och nu
går den inte ner ... :(

Tusen Tack Linus. Tusen Tack Pi. Jag kämpar på nu ikväll och hoppas det är borta imorgon.
Tar en imovan snart så jag somnar...

hej MondayMorning
Vi har liknande problem, du och jag. Nyktra länge och sedan en växel i hjärnan som läggs fel och så är vi på väg mot alkoholhelvetet. Obegripligt för den som inte upplevt det.
Jag hoppas du lyckas att kämpa dig igenom detta och byta spår. Om du lyckas hjälper du också mig när det är min tur. För det vet vi ju att den dagen kommer när vi måste kämpa.
Bra att du har imovane. Det har räddat mig flera gånger.
Av hela mitt hjärta hoppas jag att du kommer rätt ur detta. För konsekvenserna av ett återfall vill jag inte att du, eller någon annan skall genomlida.
vänligen
Ikaros

Mags

Å vakna rart till din 86:e nyktra dag! Klokt beslut att sova bort suget.

Exakt så Ikaros. Tack för dina ord. Hjärnan lägger i en annan växel på 2 röda sekunder. Upplever aldrig att det är ett smygande sug utan helt plötsligt går min hjärna från helt neutral, ibland t.o.m avsky till väldigt positivt inställd till att dricka. En tanke flög plötsligt på mig mitt i städandet
Ja idag kan jag ju dricka en flaska whisky och jag blev glad inombords när tanken kom. Från avsky till eufori över alkohol på ett ögonblick.
Sen började hjärnan ticka på. Hinner jag till systemet? Äh fasiken jag kan i värsta fall ta en bar som är öppen. Bor ju tyvärr mitt i smeten och vet exakt var jag kan gå. Vilka barer som öppna till 03.00.

Och som så ofta när jag mår som bäst. Mår så bra så det bara sprutar ut lycka genom hela mig. Full fokus. Tränar. Äter bra. Har lyckats
få tillbaks tilliten till min dotter. Då är det dags att köra rakt in i kaklet igen. Kurvan går spikrakt upp sen är det ett stup som kommer. Denna
gången hann jag dock bromsa innan jag trillade över kanten.

Jag kommer aldrig förstå hur denna växel läggs om i mitt huvud. Jag har aldrig något vardags sug. Har inte haft på 85 dagar. Knappt tänkt
på det förutom första två veckorna då jag hade kraftig abstinens. Och nu skriker kroppen efter det. Det kliar i huden. Sticker i
tår och fingrar. Hjärtat hoppar. Spritflaskorna dansar framför ögonen på mig.

Ikaros Jag kämpar på, höjde dosen lite på Campralen och tog Imovane för 1 timme sen. Det lugnar lite. Blev lite slöare i tanken.

Skulle så gärna vilja ha en förklaring vad som händer. Jag känner mig inte ens som en "vanlig" beroendeperson då jag inte har ett sug
som andra har. Vet bara 3 här inne som dricker så här. Jag, du Ikaros och Anders43.