Vill inte - kan inte

Vill inte - kan inte

Profile picture for user 2BaD

Hej tråden!
Dax att skriva i min egen tråd känner jag. Är nu inne på min nionde vecka utan alkohol. I helgen, som för övrigt var mycket bra, började jag känna sug och det har inte släppt. I går kväll var det riktigt illa, och hade jag haft tillgång till alkohol vete faan. Det är verkligen en kamp mellan Jaget och missbrukaren just nu. Missbrukaren har legat mycket lågt, men vaknade till liv och tycks inse att han är allvarligt hotad. Börjar kämpa för sitt liv tror jag. Jaget har stundtals mått mycket bra, men har de senaste dagarna varit svagt och börjat lyssna på missbrukarens locktoner. Men i går kväll läste jag igenom vad jag själv skrivit längst upp på den här sidan, och blir så glad att jag fick ned det på pränt. Går inte att komma förbi att det är sant. Och frågan jag måste ställa mig är då, vill jag dit igen? För en sak vet jag, och det är att faller jag efter så blir det inte en kväll, eller en helg. Jag vet faktiskt inte alls när jag tar mig samman och slutar igen. Min historia visar att det lika gärna kan ta ett halvår.
------------
Nu har det gått fem minuter sedan jag skrev. Under den tiden har jag gått till skåpet, hämtat en antabustablett, löst upp den i vatten och hällt i mig den! Yipppiii! Jag vann!
------------------
Och det kändes så djävla bra. I tre dagar nu har tanken på att köpa hem öl och vin malt runt i hjärnan som i en tvättmaskin, och nu stängde jag av den djävla apparaten. Så skönt. Känner lugn igen. Under de fem minuter det tog att fatta beslutet att hälla i mig antabusen, hann jag tänka en del på varför det blivit så här nu. Och jag känner igen misslyckandetänket, jag håller på att försöka gå ned i vikt men det har stannat av, jag har börjat motionera mer men det har blivit sämre och hela den här nedåtgående spiralen passar missbrukaren perfekt. Få tycka man är värdelös, inte orkar fullfölja något, ingen idé att försöka. LIKA BRA att ta ett glas och få lite lindring, glida in i dimman, bara idag, ikväll, tänk va skönt, du kan ju sluta i morgon igen, KOM IGEN, ett glas har inte skadat någon.
Jo, mig har det skadat en djävla massa och det blir inget glas. Ha, ha, ha stick och brinn!
Ha en bra dag, nu känns det som om kampen är över för den här gången i alla fall.
Kram!
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

Skitbra jobbat Fenix!!
Läste vad du skrev o kollade på "mitt" diagram. enl. det har du helt rätt, för du har passerat återhämtningsfasen o avgiftningen, så nu e du trygg gullet, viskar tvåan lömsk i ditt öra.
Jag har några dar till 3 mån o på diagrammet e det en jävla dal där, sen en topp o en dal till(6mån).
Vet att inte alla följer diagrammet, men vet oxå många som sagt, precis så var det för mig.
Så bäst att passa sig, jag gillar att veta om fakta så jag kan vara vaksam, men alla e olika.

Jag har känt flera ggr att viss vore skönt där inne i dimman en kväll, men jag vet hur det blir, o det priset e jag inte beredd att betala.
Jag måste påminna mig som du gjorde , o nu e valet mitt.
Jag valde att vakna nykter o jag väljer att somna nykter. Idag.

Stor kram, kämpe!!

Profile picture for user 2BaD

Hej och tack för uppmuntrande tillrop. Ja, tycker faktiskt själv att det var bra kämpat de senaste dagarna. Just nu hade jag kunnat suttit här med vin och starköl och börjat dricka under stor vånda när jag har mer än två månaders nykterhet bakom mig. Hade naturligtvis känts fördjävligt, ett förkrossande nederlag. Var så glad när jag åkte hem i kväll att det inte låg en plastkasse gömd i bilen som jag skulle ta fram när huset var tyst.
Vana: Jo, känner att jag förtjänat detta. (Men fan, är inte det att ta i:-)
Thea. Man ska nog respektera dessa tidsgränser som alla pratar om, 3 veckor, 3 månader och 9 månader är det visst. Vara lite extra vaksam, kan vara något biologiskt. Du kämpar också för bra val.
Pia; Lyssnar alltid på dig, så nu blir det läsk och godis i kväll för att fira mitt val!! Prio 2:-)
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

Godmorgon Fenix o alla!
Tänkte på en grej Fenix, har du en liten Jante på axeln?
Du vet, han som säger åt dig att du inte ska tro du e nåt!!
Tycker varenda en som e här o kämpar o delar med sig e hjältar!
De som tagit återfall o ändå kommer tillbaka o fortsätter kämpa e ännu större hjältar, tycker jag.
För mig e dt stor skillnad på att vara kaxig o skrävlig o stor i truten, än att erkänna sin kamp o sina svaga stunder, tycker det e ödmjukt.
E stolt över mig själv nu.........3 mån snart, sökte behandling själv, tog mig till AA själv, ingen har tvingat eller bett mig.
Jag tog ett återfall i juli, pappa hade precis dött o polisen kom hem o ville fråga mig om mitt ex, slängde i ansiktet att han blivit mördad o gick sen. Satt där helt borta, ensam, då drack jag medvetet, orkade inte med känslorna, men faktiskt jag ringde 3 hjälpsamtal först men ingen svarade, då korkade jag upp (det var pappas sprit som jag tänkt ge bort till mit ex. hade inget hemma själv)
Efter åt tänkte jag fan vilket nederlag, men jag fortsatte inte, tänkte att ok, gjort e gjort, men jag slog inte ner mig själv o sen dess har jag inte rört en droppe.
För mig e insikten att jag aldrig går säker, bra. Nykterheten e ingen självklar sak , därför kör jag med en dag i taget, som ett manra nästan, o det funkar på mig.
Jag vet aldrig vad som kan komma, livet e ju så. Hoppas att jag aldig få såna besked i mitt liv mera, för då vet jag inte hur jag reagerar.
Men jag vet mer idag än för 3 mån. sen o förhoppningsvis har jag lärt mig något.jag måste påminna mig hela tiden o jag vill aldrig mer tillbaka dit med ångest, självförakt, skam o skit. Aldrig.

Varma kramar till er alla/Thea

Profile picture for user 2BaD

Hej på er
Kliver in på forumet igen.
Känner igen många av er sedan jag var här sist. Började besöka och göra inlägg här för snart två år sedan. Vecka 8 2009 blev en resa med all-inclusive för mycket och i de sammanhangen började kraftigt att tvivla på min förmåga och vilja att dra ned/sluta med mitt alkoholmissbruk.

Sedan dess har det varit upp och ner med mitt drickande, men mest är det nog ner. Efter en fem-dagars turne med ett heldagsdrickande i söndags inser jag att jag inte vill leva på det här sättet längre.
Måndagen på jobbet var den absolut värsta i mitt liv och först i dag börjar jag känna mig bättre. Har inte hunnit läsa så många inlägg ännu. Vill med det här bara för min egen skull åter ta ett första stapplande osäkert steg mot mitt alkoholmissbruk.
När jag försöker tänka tillbaka tror jag inte att jag har haft en enda hel vit vecka sedan februari 2009 och då dricker jag inte lite/tillfälle.
Bakfyllan har nu tagit över vitt liv och det liv jag lever med den är vidrig. När man nyktert tänker på det är så svårt att förstå varför man frivilligt försätter sig i den.

Torsdagar tar normalt sett mitt drickande sin början för att sedan eskalera till helgen. Söndagen är helt vidrig i mitten börjar jag bli så pass bra att det knackas på min axel och en inre röst säger att nu är det väl dags att gå till systemet igen.
Men denna torsdag är annorlunda för jag tänker inte göra det. Jag skall vara nykter idag. I morgon och på lördag med. Men de dagarna tar jag senare. En dag i taget. Det absolut viktigaste för mig just nu idag är att jag skall vakna upp och gå till jobbet tidigt i morgon bitti, klar i knoppen och lycklig av att jag åter har tagit ett stapplande steg mot en förändring.

Vi hörs

Profile picture for user 2BaD

Hej

Sitter på jobbet och det dunkar inte i huvudet, det susar inte så där otäckt i skallen, njurarna och levern värker inte, jag vill inte bara försvinna här från jobbet och jag vill inte dö.

Jag tittar ut genom fönstret. Det är vindstilla och solen skiner. Hör fåglarna kvittra. Kan tänka på och planera vad jag skall göra när jag kommer hem från jobbet och vad jag skall göra i det fina vädret som skall vara i helgen. Planerar inte hur systemets inköp ska gå till för att jag ska kunna smussla undan den där vhiskyflaskan som bara jag skall gömma och som är min trygghet i helgen???!!!!

Var nykter igår och jag är så oerhört glad och lycklig över att jag kunde bjuda upp en vilja och lyckas med det. Nu skall jag ta strid för denna dag. Även denna dag skall jag vara nykter.

morgon är en annan dag och den tar vi då. Då vankas fest med grabbgänget som jag inte har sett och träffat på länge. Hualigen!!
Lyckas jag med min nykterhet hela helgen,vilket jag idag är fast besluten att göra, då har jag tagit ett viktigt steg framåt.

Men, men, men. En dag i taget. Läste och blev inspirered av ett inlägg här någonstans. Att ibland behöva bryta ned en dag i taget. Om nästa timme känns jobbig, bryt ned den ytterligare och hitta på vad som helst, men gå inte till systemet nu. Kanske om en timme, men inte nu. O.s.v.

Hej på er för nu

Profile picture for user 2BaD

Hej igen.

7 dagar nu och en helg som har passerat utan sprit. Har stått emot en mängd frestelser men har haft vilja och kurage att stå emot. Jag har antabus hemma men i min inspiration över att nu jävlar vara nykter, skulle jag minsann klara mig utan. Det gick. Får se om jag behöver gå på det framöver.

Har suttit i den här skiten så länge nu så jag vet naturligtvis att jag inte ska slå mig för bröstet och säga att jag vann. För de flesta av oss som är på detta forum är det en ständig kamp med val man kan göra, och alternativet att ta det där förbannade första glaset är ett av dem. Så lätt, så lätt.

I skrivande stund 06:50 måndag morgon, är jag näst intill euforisk och lycklig över detta stapplande lilla framsteg. Jag vet att det är ett tillfälligt rus och nu gäller det att samla kraft och vilja till framtiden. Kanske redan till kvällen, vem vet. En dag i taget.
Men herregud, en hel vecka. Det är fantastiskt och helt underbart. Så här vill jag leva.

Ha en nykter och bra dag alla där ute, det ska jag ha.

Profile picture for user 2BaD

Hej Chral, visst är det en härlig eufori efter en avklarad vecka! Njut av den!
Jag var tvungen att gå upp i min tråd och kolla, men nu är det faktiskt den tionde veckan som påbörjas nykter, utan en droppe över mina läppar. Den senaste veckan har varit en resa upp och ner i känslolivet, som det var många år sedan jag upplevde. Ena stunden ska jag skilja mig, skaffa en lägenhet och supa i fred. Nästa stund väntar ett fantastiskt liv utan alkohol, och där allt är möjligt. Ja, rätt tröttsamt faktiskt, men också väldigt skönt emellanåt, som just nu till exempel. Känner att jag lever utan att försöka kapa bort det jobbiga, belöningen är ju att som nu plötsligt känna sig väldigt tillfreds med att ha levt igenom de stormiga känslorna utan att fly, varken med alkohol eller något annat. Kanske håller jag på att bli vuxen, eller något åt det hållet.
Kramizar alla!!
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

Hej Fenix. Det var länge sedan jag läste så länge på forumet, men jag fastnade verkligen i din tråd ikväll, Va duktig du har varit och hur du har kämpat. Vi slutade dricka nästan samtidigt i somras, ja jag var väl lite före dig tror jag, Jag har också lyckats sabba med en flaska rött en helg och förra helgen med att dricka både fre lör och ta en sån där lördagsmorgonfylla som jag tycker är så euforisk, men som är se destruktiv!!! Kan bara inte fatta varför det ska kännas så bra en lördag morgon; Snacka om missbrukarbeteende, Har pratat mycket med en kille på telefon på sista tiden, Har inte träffat honom på 20 år men jag tyckte att vi hade kul och skrattade mycket, Han drack inte utan jobbade på sin sons hus, Men i söndags satte det igång, Långa konstiga sms, ville att jag skulle komma dig och erbjöd mig guld o gröna skogar, Jag sket i det! PÅ måndag morgon ringde han och väckte mig, Jag tänkte att han kanske skulle be om ursäkt, men han ville att jag skulle strunta i jobbet och komma hem till honom och bada och dricka champagne!! Hallå!! När jag inte gjorde som det passade honomm, utan faktiskt gick till jobbet tror jag han ringde nån annan för han har inte hört av sig nåt mer, hahaha, Trodde han verkligen att jag skulle bara åka dit så där?? Kanske gjorde jag det för 20 år sedan, jag kommer inte ihåg!
Jag var bakis och var jäkligt sugen på bubbele både i bad och i glas, men den här tiden har nog lärt mig en del för jag tänkte inte underlåta mig att utnjyttjas på detta nedvärderande sätt, Naturligtvis är jag besviken men samtidigt lättad, Har varit stressande med alla samtal, samtidigt kul att prata om gamla upplevelser och kompisar, Om mitt gamla liv helt enkelt innan jag från den fförort som vi båda kommer ifrån,

Men jag vill ha mer än så! Jag vill ha en ett bra liv! Det är inte ett bra liv att sitta o supa tillsammans med en gammal kärlek och skita i både jobb o barn, Jag är glad att jag kommit till den insikten! Nåt har jag i alla fall lärt migl Även om det inte är mycket :-(

Profile picture for user 2BaD

Hej alla goa människor där ute!!
Lillablå: Tack så mycket för de orden! (rodnar)
Surran: Om jag vore riktigt ego nu skulle jag säga att äntligen kan jag hinna förbi dig i nykterheten, du låg någon dag före om jag minns rätt. Men eftersom jag inte är ego, just nu, så säger jag inte det. Hoppas bara att du släpper det gamla destruktiva som drar i dig någonstans, och håller skylten med ETT BÄTTE LIV högt upp på din fortsatta vandring.
Mazza: Kul att höra ifrån dig, länge sedan. Ja, har börjat förstå att det nyktra livet även har sina dalar, och att det är helt okay.
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

goa fenix
härligt att läsa
att komma underfund med att livet är upp o ner
att det är ok
att känna glädje
o sorg
men att regera i sin egen borg
nykter o lugn
fantastisk känsla
att få vara som man är
att man får vara sårbar
lessen
det är styrka i dess renaste form
att våga vara svag
kram Måne

Profile picture for user 2BaD

Hej på er

En liten reflektion på mitt ovan inlägg häromdan angående lycka av att ha klarat en vecka.

För ganska precis 6 år sedan fick jag på allvar upp ögonen inför mitt alkoholintag. Sökte vård för klåda på bålen och axlarna. Mycket obehagligt. Läkaren började ställa konstiga frågor tyckte jag. Om alkohol? Vi måste ta några prover sa han också.
Efter en stund fick jag åter komma in till honom för samtal och då berättade han för mig att jag hade kraftigt förhöjda levervärden, och det var orsaken till denna hemska klåda. Att när levern blir så pass irriterad utsöndrar den ett ämne som ger dessa symptom. Som en kraftig allergiattack men som inte går över i brådrasket.
Därav dessa frågor om mina alkoholvanor. I början intog jag en försvarställning och var väldigt försiktig i mina svar. Sedan vände jag som en hand och jag erkände och sa allt som det var med 100 % sanning.
Läkaren var väldigt förtroendegivande och han föreslog terapi hos kommunens beroendecentrum. Jag gick dit ett flertal gånger och träffade en helt suverän terapeut. Han hjälpte mig med antabus och jag var helnykter i en lång period. Viktigt för mig då var att klara av storhelgerna eftersom det alltid då eskalerade nåt fruktansvärt. Alltså midsommar och jul-/nyårsledigheten samma år i tidsföljd. Det gick skitbra och det var precis vad jag behövde. Kommer inte ihåg någon specifik händelse, men sedan släppte mina restrektioner och jag började dricka igen.

Den perioden är historia nu och mitt alkoholintag har varierat under tiden sedan dess. Men totalt sätt är perioden efter denna insikt mycket bättre är innan, men det har ju naturligtvis inte varit bra.
Under de här senaste åren har jag alltså druckit alkohol, men med den utbildning och insikt jag fick där har jag iallafall haft en viss medvetenhet om vad jag har hållit på med.
I mitt fall är ångesten och bakfyllan min största fiende. Även om jag blir rejält full ibland brukar det inte synas så mycket. Det är dagen efter jag blir märkt. För varje gång blir jag än mer märkt och förra måndagen kände jag mig som ett vandrande ärr.

Den måndagen föregicks av drickande i fem dagar i rad. Inte från morgon till kväll, men rejäla mängder. Efter att ha slocknat ca 04:00 på lördagnatten kanonfull vaknade jag på förmiddagen på söndagen och var naturligtvis rejjält packad. Söndag morgon?!
Ner man är berusad tar man ju knäppa beslut så det föll ju sig naturligt att hälla i sig några whiskypinnar där på förmiddagen. Var ju kanon igen på e.m.
Det här var ju inte speciellt bra, inte då i synnerhet att jag befann meg på ett lantställe med min fru, hennes föräldrar och hennes bror med fru.
Ångesten förra måndagen är den absolut största och värsta i hela mitt liv.

Började skriva här och som jag sa tidigare upplevde jag senast igår en sån härlig och fantastisk känsla av att ha den längsta nyktra perioden på nästan ett och ett halvt år. Men saker och ting ändras drasiskt i den värld som vi här befinner sig i.
Redan framåt kvällen började det smygas in något bekant i skallen. En gammal kompis som jag inte vill veta av längre. Bara lite. En kvarting kan väl inte skada nån? Samlade ihop tankarna och tänkte på en dag i taget. En timme i taget. Men ändå, den sista vinarn i vinstället. T.o.m. min fru kom och frågade om vi inte skulle ta ett par glas vin, kände sig lite frusen.
Nu vart det svårt. Tankarna for febrilt efter nåt att skingra tankarna med. Till slut hasplade jag ur mig nåt som jag egentligen inte vet vart det kom ifrån, ¨ska vi inte prova det där nya mullbärsteet istället¨. Hon tittade konstigt på mig men sa, de är ju inte samma sak, men okej då. Så blev det.

Senare på kvällen började denna här hemska vidriga klådan igen. Jag blir tokig av den här djävla klådan sprang jag omkring och skrek. Min fru tyckte att jag överdrev.
Men bara jag vet ju exakt vad det beror på och var den kommer ifrån. Man känner sig fruktansvärt skitig och äcklad.
Tog allergimedicin mot klådan och innan jag somnade tänkte jag, det var nog rätt bra att jag inte drack alkohol idag.

Det vart långt det här. Budskapet jag ville få fram var egentligen bara att vi kan aldrig slappna av och gå säkra bara för att vi vid vissa tidspunkter är glada och nöjda i vårt val att vara nyktra. När som helst sitter den där hemska och vidriga gamla kompisen på axeln och gör allt den kan för att halka in i dimman igen.
Vi måste alltid vara på vår vakt och vara ödmjuka inför den makt som alkoholen har över oss. Men kan vi bara stanna upp en smula, värdera vågskålarna man har i sin hand, då inser vi alla här att vi kan ta rätt beslut.
Vi kan

Kram på er alla och ha en bra kväll

Profile picture for user 2BaD

Kollar in ibland Fenix. Jag tuffar på mot snart tre år faktiskt. Nykter alltså. Ville bara peka på skillnaden på att vara nykter och att LEVA NYKTER. Alla kan ju vara nykter... Tänk dig en värld där det helt plötsligt en dag inte fanns alkohol el. något annat substitut. Ja, då vart till och med den mest förhärdade parkbänksalkisen nykter och tänk vad många som då skulle må riktigt, riktigt dåligt för att man inte fick dricka. Men nykter skulle man i.af. vara... Den som istället, innan det här fruktansvärda alkoholstoppet :), lärt sig/tagit beslutet att LEVA NYKTER - han/hon skulle knappast bry sig. Förstår du skillnaden? Good luck.

Profile picture for user 2BaD

Mazza,

Bra formulerade ord!
Så försöker jag också tänka! Jag ser på framtiden som en tid jag LEVER NYKTER. Försöker att inte tänka så mycket på att ”nu har jag varit nykter i 7 dagar”. Det kan lätt förväxlas med ”nu har jag varit duktig och inte druckit i sju dagar; jag har avstått från min älskade Herr alkohol. Jag ser visserligen fördelarna ,men DUKTGT av mig, är det!”

Det låter inte så bra. Jag tror inte det är bra att tänka inte-tankar...

Nej, jag vill hellre tänka så här: ”Sen en tid tillbaka lever jag nykter”.

Sköt om er allihop!
//Irene

Profile picture for user 2BaD

Go morgon på er!

Jag håller med dig Irene, så länge man har känslan att "jag har stått ut ex antal dar" så koncentrar hjärna sig på det och man ger stor utrymme för Lille Åh vad det är synd om mig.
Om man tänker: jag respekterar mig själv och min kropp och unnar mig att vara nykter.

Ja jag vet, jag hör er skrika: hur jvl lätt är det då, jag har ju ingen självrespekt! Nej, inte så lätt men inte omöjligt.

Vi kan väl prova idag att lura hjärnan att tänka andra tankar.
Sluta dömma, banka, svära och allmänt tycka att vi inte duger
klappa oss på kinden och säga här kommer jag en glad tjej/kille som vill leva ett värdigt liv!

Sol ända in i levern på ER!!!!

Katarina

Profile picture for user 2BaD

Hej igen Mazza, härligt att läsa att du närmar dig tre år, även om man inte ska räkna tid.
Jag glömmer för det mesta tid, och tänker i stället på vad jag gör utan att ta till alkoholen, det vill säga leva nykter. Det händer ju faktiskt saker, och jag måste tänka efter och reagera känslomässigt utan alkohol, vilket för mig är mycket nyttigt. Förr sköt jag upp min reaktioner tills jag kom i säkerhet hemma, där jag kunde vräka i mig öl och vin och förbanna de som orsakat min ilska eller irritation. Men dagen efter var problemet inte löst på något sätt, hade glömt alla smarta tankar. Nu tänker jag medvetet att jag får känna och reagera som det blir, och försöka göra klart för mig själv vad det handlar om. Känner mig efter sådana händelser stärkt som människa faktiskt. Det är väl vad som kallas att leva nykter. Eller leva utan kemisk påverkan.
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

Ja jag tror man kan göra såna kosmetiska ingrpp i själen, tankarna. För att bli den man vill/innerst inne är.
Självföraktet kan växa till självrespekt för varje dag jag e nykter.
O idag e jag nykter, det e jag säker på för jag somnade jag nykter.

Kram, Thea

Profile picture for user 2BaD

Visst är det så att man nog inte ska räkna tiden i dagar, månader och så. MEN tiden läker och helar till slut. Det tar nog bara olika lång tid för oss olika individer. För mig var de första sex månaderna väldigt sköra även om jag kände att jag mådde bra av att inte få alkoholens negativa konsekvenser. Till slut så känner man i.af. någon form av säkerhet i sin nykterhet. DEN tiden kan nog variera kraftigt beroende på i vilket skede man är i eller vilken individ man är. Dessvärre finns det många exempel på de som aldrig kommer hit.
JAG VILLE INTE VARA EN AV DEM!! Hoppas ni tänker lika där. Och kom ihåg,,, Vi har alla ett eget fritt val. Jag ångrar definitivt inte mitt.

Profile picture for user 2BaD

Helt rätt Mazza. Jag känner mig ibland så skör, och rädd för att jag bara lurar mig själv och snart sitter och dricker ännu värre än förut. Men så mår jag ju ofta så bra av att som du säger inte lida av de negativa konsekvenserna, och jag känner då och då att jag reagerar sunt på det som händer mig utan att försöka fly. Men visst handlar det om tid. När jag slutade röka för sju år sedan, kände jag mig dock mer säker på att aldrig börja igen. Var lite konstig i ungefär tre månader, men sedan dess har jag aldrig ens reflekterat över att jag vill röka igen, utan bara ibland tacksamt noterat att jag slutat för gott. Och det tvivlar jag inte en sekund på.
Får se nu om det blir likadant med alkoholen.
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

Fniss, men det gör jag!!!! General portion.
Det heter hippocampus en del av hjärnan där minnet ligger. På missbrukrare skrumpnar den delen vilket gör att närminnet blir dåligt. (Skojar inte)
Jag blandar ihop dagar o tider o sånt. Men utan alkohol så återhämtar den sig igen efter ett år typ. Så var vid gott mod om du glömmer din kod vid bankomaten, det blir bättre!!!

Fredag o en ny dag, somnade nykter iaf, så då e jag väl nykter nu? Nykter betyder ju oxå klarsynt o det vetefan om jag e, spritfri iaf. (nu skrev jag rätt va, Fenix?)

En vecka kvar på behandlingen, den har varit superbra, alla människor bode få gå en sån, vi har en praktikant den här veckan md oss, som utbildar sig till socionom, hon ska bara sitta med o lyssna, men hon e helt inne i vårt snack o pratar själv spontant om hur det e för henne, riktigt kul faktiskt.

En bra dag till alla önskar jag!!

Ps. Fenix, adiposus betyder fetma!!!

Profile picture for user 2BaD

Äntligen tillbaks igen. Har varit borta mkt, men framför allt har jag inte kunna komma in på den nya forumet. Så jag heter FenixNy nu, men det är gamla Fenix som skriver. Äntligen, men nu måste jag sticka iväg. Bästa hälsningar till er alla kämpar!!
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

Hej
Är ny här .....kollar runt och tycker att detta är ett möjligt forum för mej. Nykter sen ynka 4 veckor , det är berg o dal. Sug ibland och stark ibland. Visst är jag rädd för att misslyckas, men en dag i taget får det bli. Det är dj-ligt skönt att slippa baginboxen helt klart...........ändå tomt efter fanstyget om du förstår. Det gäller att fylla livet med annat och komma ut ur vindimman.....det vet jag ju.
Skönt att vakna nykter utan ångest för att boxen sinat, men varför kan inte han, min man, ge uttryck för att han uppskattar skillnaden. Han gillade ju inte mitt sörplande .
Vid nått tillfälle har han sagt att "det där verkar ju gå lätt"...........fy fasen det är ju kamp varje timme varje dag i princip. Jag ska klara det här för min egen skull !!!!!!!!!
Vi hörs

Profile picture for user lillablå

Jag ser dig!
håller till på sidan främst för anhöriga, mitt tips till dig är:läs, läs, läs och skriv. här finns all erfarenhet, kunskap och värme du kan behöva för att ta dig ur det, och precis som du skriver måste du göra det för din egen skull!!! =)

Fenix, byt inte nick, du är ju en NyFenix nu!!!
<3

Profile picture for user snoopy

Hej Fenix... Hur är det med dig? Går inte så bra för mig, men samlar krafter för ett nytt försök!
Saknar dina inlägg, skriv fast det inte skulle va' så bra! Vi grejjar det till sist!

//Snoopy

Profile picture for user Fenix

Tack Snoopy!!
Behövde någon som knuffade igång mig. Som väl alla kan gissa, så tog det slut efter nästan 10 veckor. Skulle på det en helg bara. Nu blev det tre veckor i stället, men i söndags var det äntligen stopp och nu är det dag fyra och jag känner glädje igen. Skulle jag ha försökt innan att förneka hur det går, så är det ingen idé längre. Börjar jag dricka fortsätter jag, varje dag. Tack och lov bara tre veckor den här gången, brukar bli tre månader. Men jag har anammat vad någon skrev här (har varit inne mest varje dag) att klappa mig på axeln när jag gör ngt bra i stället för att kasta skit på sig själv för allt dåligt man gör. Så jag har klappat mig på axeln flera gånger de senaste dagarna, när jag tagit min antabus, när jag motionerat och så vidare. Och hur dumt den än kan verka, så blir jag glad när jag säger något uppmuntrande och ger mig en klapp på axeln. Folk som ser det kommer väl snart att ringa psykakuten:-)
Så Snoopy, vi klättrar upp igen. Visst grejar vi det, alternativet finns inte!
/Fenix

Profile picture for user lillablå

Så himla gott att du är tillbaka igen!
har saknat dig

Profile picture for user viktoria

Fint att du är på tåget igen, kramar V

Profile picture for user 2BaD

Behöver vi alla. Skönt att du är med i matchen igen, Jag kör inga tre veckors men sist blev det tre dagar. Inget jag blir riktigt sjuk av men det räcker gott o väl ändå, Upp med hakan och kämpa vidare. Så är det bara

kram

Profile picture for user Fenix

Tack goa vänner!
Känns verkligen märkligt, att man liksom har en släkt här på nätet, en hel del människor som man på något vis känner och har en relation till. När man som jag trillat dit igen, känner man en slags skam inför er, känner sig dum. Vill inte berätta det egentligen. Ändå har jag ingen aning om vilka ni är, har aldrig träffat er. Lite skum den här ny nätvärlden. Men fantastisk på sitt sätt.
Ha en bra dag där ute IRL.
/Fenix

Profile picture for user tsandra

Glad att se dig här igen! Har följt din tråd länge, gillar dina uppriktiga och humorfyllda inlägg. Skickar dig en virtuell klapp på axeln för att du är tillbaka och skriver.

Profile picture for user 2BaD

Många klappar til dig Fenix. Blir så glad av din ärlighet och att du inte ger dig. Det är styrka, du kunde ju faktiskt ha gjort annorlunda.

Gnistra

Profile picture for user Mazza

skrev du bl.a
Var lite konstig i ungefär tre månader, men sedan dess har jag aldrig ens reflekterat över att jag vill röka igen, utan bara ibland tacksamt noterat att jag slutat för gott. Och det tvivlar jag inte en sekund på.
Får se nu om det blir likadant med alkoholen.
/Fenix

Det är ju bra att du är på banan igen men redan då hade du ju faktiskt bestämt dig för det här återfallet. Det går tyvärr inte att: "får se nu hur det går...."
DET GÅR INTE ÖVER AV SIG SJÄLV FENIX!
Men som sagt det är du som bestämmer och har ett val.
Vill inte strö salt i såren men det var ju alldeles uppenbart vad som skulle hända.
Kan bara också berätta att min forna suparpolare åkte dit i en rattfylla förra helgen. Först var han jävligt spak och sa att nu skulle han också minsann ta och lägga ner drickandet. Efter en vecka så hade det bytts till "jag hade verkligen otur som åkte dit" och "jag gör ett uppehåll med ölen-få se hur länge det blir".
Man blir ju mörkrädd när man tänker på vilken förnekelse den här sjukdomen har.

Profile picture for user Adde

med dig fullständigt Mazza. Det är ofta man kan läsa på forumet att ett återfall är på gång med hjälp av sättet att skriva. Ett av de bästa sätten att fortsätta att kröka på är att förminska återfallen till "jag drack ju inte så mycket" "så farligt var det ju inte" "ähh, jag är ju på banan igen" och liknande försköningar av återfallen.

Ett återfall kan ju faktiskt leda till döden. Ett. Återfall. Är. Väldigt. Allvarligt.

Profile picture for user Segaletta2010

Skönt att höra att du har tagit tag i ditt liv igen! Hur vill du att ditt liv ska se ut? Antabus -återfall, antabus? Har du funderat på andra vägar för att få behålla din nykterhet? Personligen tror jag inte mycket på antabusen, SÅVIDA inga andra förändringar görs.. Beroendepersonligheten är stark, och helt ärligt så är ju inte antabusen särskilt svår att manipulera bort...

Jag antar att du är i kontakt med beroendeenheten där du bor. Kan ni inte tillsammans diskutera någon annan form av lösning, internatbehandling, öppenvård el ngt annat? AA kanske? Mina senaste lediga helger har varit jättejobbiga, med ett stort sug... Och då har jag fått göra precis tvärt emot det jag egentligen skulle vilja göra. Jag har gått på AA-möten, pratat om mitt sug och i slutändan har jag hållit mig nykter!!!! Helt plötsligt känner jag mig stolt över mig själv.. Jag KAN leva utan alkoholen även om det är mindre roligt ibland.

Segaletta - Nykter och drogfri, bara för idag!

Profile picture for user 2BaD

Välkommen tillbaka Fenix, gillade Mazzas ärliga, pang-på-rödbetan inlägg.
Sen vaknade morsan i mig ( eller medberoendet?) oj, vad rakt på, klarar han det nu? Bara han inte blir knäckt!-tankar.
Hoppas du ser det för vad det är, omtanke o ärligt.

segletta har ju oxå en bra tanke, olika sätt att gå från missbruket.
För mig e AA möten min livlina o det har ju funkat i drygt 4 mån nu.
Jag har lärt mig att vara oerhört vaksam på mina tankar o de kan man faktiskt styra, ju mer jag tränar på det, desto bättre går det.
O att lyssna, inte höra, på de som gått före.
Det tragiska kanske e att man måste inse att man inte klarar av att dricka normalt, det går för en del, men inte för mig.
Den insiken kan vara väldigt smärtsam, men ju förr man accepterar det, desto lättare går det, inbillar jag mig.

En stor kram Fenix!!!

Thea

Profile picture for user Mazza

Man kan väl säga att antabus fungerar för den som inte vill dricka men är helt onödig för den som vill vara nykter. Det är ljusår mellan de begreppen - INTE DRICKA OCH VARA NYKTER.
/ Imorgon tre år, ångrar inte sekund av dem :)

Profile picture for user 2BaD

Grattis Mazza! 3 år känns wow för mig, men jag e stolt över mina 4 månader, en dag i taget blir alltid fler.
Jag har aldrig tagit antabus av den anledningen att det inte känns som jag bestämmer mig om jag ska dricka eller inte, för då går det inte rent fysiskt o det e inte ett eget beslut för mig.
Men det e jag, för många e det säkert en hjälp,kanske en krycka i början?
alla sätt e väl bra om man reser sig ist. för att ligga kvar i sörjan.
Mn utan den inre storstädningen tror jag man e chanslös, det finns inga genvägar dit.

Profile picture for user Mazza

Det blir bara bättre, jag lovar! Så mycket bättre...
Håller med dig om antabusen. Jag känner också att man växer i beslutet utan det. Men som en första åtgärd att komma tillbaka efter en period så kanske det är rätt att köra med antabus. Men för den hållbara nykterheten - att leva nykter - så.. ja, då behövs den ju inte. Vi får hoppas att Fenix (och många andra) kommer till den insikten också. Men också att vi inte heller ska behöva ta till antabus. Man vet aldrig, och inför nykterheten får man väl vara både ödmjuk och tacksam för att det fungerar.
Ojdå, apropå Så mycket bättre, så börjar det nu på tv4!!! hej då alla.

Profile picture for user 2BaD

Hej Fenix! Du och jag som följdes åt så länge och precis samtidigt går det åt skogen och nu är vi på banan igen. Skickar de varmaste kramar och håller helt med om att vännerna här på nätet är som en släkt.

Profile picture for user 2BaD

Hej Mazza, du skrev en bra grej tycker jag om ödmjukhet o tacksamhet.
Två enormt viktiga saker, att vara ödmjuk inför sig själv, att inte bli självsäker i nykterheten, för jag vet bara om idag, inte vad som kan hända imorn.
En dag i taget, var bara tomma ord för mig i början,jag såg inte djupet i dem, floskler tyckte jag då, hehe, nu ser o förstår jag visheten i dem.
En kille i AA som jag verkligen beundrade för hans kamp mot droger o alkohol o hans stöd för alla andra, dog knall o fall i höstas o det kändes jätehårt för alla som kände honom, men han dog inte i missbruk utan fri från det gamla, o hans föredöme har jag allid för ögonen, har aldrig träffat nån som visat större ödmjukhet o tacksamhet än han.
Den killen hade verkligen alla odds emot sig, o lyckades få många år i nykterheten, så vad har jag att gnälla om.
Vare sig man har 4 timmar, 4 dagar, 4 mån, 4 år, 40 år, i nykterheten, så gäller samma sak.
Glöm inte, påminn dig, lyssna på de som gått före.

Kram

Profile picture for user lillablå

Sluta göm dig och kom hit...
fritt fram!!!
vill ju höra hur du mår!

Profile picture for user Fenix

Ursäkta att jag varit lite frånvarande de senaste dagarna. Jag har tänkt, och jag har tänkt mycket. Inte minst på diskussionen om antabus. För min egen del inser jag att det nog stämmer att det inte hjälper mig längre. När jag använder antabus så är det befriande att slippa dividera om drickande, och det är ju en bra metod att snabbt få stopp på ett destruktivt drickande. Men så glesar intaget ut och efter x antal veckor har jag gjort ett så pass långt uppehåll att det går att dricka igen. Medvetet eller omedvetet har man planerat sitt återfall. Så för min del känns det som om jag nått vägs ände. Med antabus kan jag bli spritfri för en period, men jag lever inte nyktert. Även om jag mår för det mesta bra av inte dricka, så tickar bomben och bara väntar på att medicinen ska försvinna. Att inte ta det första glaset i dag och ta det beslutet på morgonen en dag i taget är ju genialiskt om man förmår leva efter det. Hur jag ska dricka på julafton är ju meningslöst att tänka på, jag vet inte om det blir någon julafton, kanske är jag död eller skadad eller något annat har hänt. Och så är det med nyårsafton, och semesterresan, den kanske inte bli av, kanske är det krig dit vi ska, allt kan hända. Men just i dag, det har jag lite koll på, och är jag nykter i dag så räcker det. Så i dag har jag tagit beslutet att vad som än händer ska jag vara nykter. Någon antabus har jag inte tagit. I morgon tar jag ett nytt beslut, och allt jag behöver lova mig själv är en dag, ett dygn, 24 timmar utan alkohol. Så får det bli!
/Fenix

Tack alla för att ni bryr er!

Profile picture for user Fenix

Tack Adde!
Satt och gick igenom en massa filmsnuttar på datorn, som bland annat handlade om gamla kalas med många burkar och flaskor. Fick en massa tankar om dricka, men så lät jag tankarna flyga iväg, för det enda jag behöver tänka på i dag när det gäller alkohol är att jag inget ska dricka idag.
Blev genast lugn.
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

Hej Fenix! Kul att läsa dig igen.
Så många "gamla" borta här, pga nya forumet??? Saknar dem.

Ja det e helt märkligt hur våra tankar styr oss, ganska otrolig fakiskt. Både läskigt o uppmuntrande.
Förut var jag jätterädd o gick o tänkte mycket på "klarar jag det här?" Det tog mycket energi, men när jag la ner det helt, blev det en lättnad faktiskt.
Det var min terapeupt som sa, jamen var nykter ett år då!Sen fattar du ett nytt beslut.
Så ett kortsiktigt mål, en dag i taget, o ett långsiktigt, ett år.
Låter ganska larvigt, men alla tankar släppte helt för mig, o nu har jag inte en tanke på att dricka (ja, det e nu ja)
fastän jag hamnat i flera situationer då jag förut skulle ha druckit på det.

Imorgon e jag bjuden på en klassreunion, jag har inte träffat mina gamla klasskompisar på 30 år! Ta med eget dricka stod det på inbjudan, ingen ångest, ingenting, skönt att slippa släpa tänkte jag bara.
O jag e ingen märklig människa, jag har bestämt mig bara. Kan jag, kan du! En dag i taget alltså.
Alla har varit på dag 1, alla!

Finns nåt gammalt indiantalesätt som säger, "om du faller av hästen, så ligger du inte kvar, utan reser dig"
Så det e bara upp i sadeln igen!

Kramar från Thea

Profile picture for user Fenix

Kram själv Thea!
Ja, kanske har jag äntligen tagit in en dag-i-taget tänket på allvar. Känns så. Blir lugn på en gång när tankar far iväg om alkohol, och inser att jag behöver inte ägna mer tid åt dessa tankar i dag, för i dag ska jag inte dricka. Gör det enkelt, heter det. En dag och ett år är också skön tanke kan jag tycka. Även om det är en dag i taget, så är det en riktigt lång period man har i tankarna, och då blir det ju minst ett år om man ska hinna gå varvet runt med allt. Så vi kör på, ett dygn i taget!
/Fenix

Profile picture for user Fenix

Viktoria, Lillablå, Monkey, tsandra, Gnistra, Segaletta, Adde, Berra. Mazza, Surran, Snoopy, Pia och många andra ska också ha kramar kom jag på. Behövs i den här kylan så vi håller värmen!
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

jag orkar inte längre tar steget nu tack för allt jag fåått läsa

Profile picture for user Mazza

Visst. Kram kram tillbaka Fenix.

Alltså, jag tänkte en sak. Likaväl som att man startar dagen med att fundera kring att just i dag ska jag vara nykter så kan man ju också, när dagen är slut, fundera på vad som hänt om man istället hade druckit. Det är klart att man kan ju inte veta i detalj vad som hänt men mitt resonemang går ut på följande: När det på kvällen är dags för bingen så tror jag de flesta av oss här, som varit nykter denna dag, känner en tacksamhet för just det. Det blir som svårt att tänka sig motsatsen. "Fan! att jag inte söp i dag! "-liksom. Att man skulle känna någon ånger över en nykter dag... nä, det finns som inte ens på kartan! Resonemanget förstärks när man tänker efter på alla dagar som varit i fyllan/alkoholens tecken och på att även den här nyktra dagen hade kunnat vara ännu en av dessa. *ryser*. Jag brukar ofta fundera i sådana banor och när dagar läggs till dagar som läggs till veckor som läggs till år. Ja, då får man en ödmjukhet som jag tror är en förutsättning för det nyktra livet som det ska levas. I DAG SKA BLI EN NYKTER DAG - I DAG HAR VARIT EN NYKTER DAG - OCH JAG ÄR OÄNDLIGT TACKSAM FÖR DET.

Tillägg till dig nu Fenix: Om du vacklar i det här så måste ju du försöka hitta alternativ, något som fungerar för dig. Jag tänker på frun - medberoende el. också beroende? AA - vet inte om du går/gått där? Kommunens beroendeenhet - Jag var där ett antal besök, men då hade jag i princip redan bestämt mig, men det var nyttigt att höra det man redan visste. Känns trist att du också har koll på vad som är bra och dåligt men inte hittar formen för hur det ska fungera. Det ser ut som en klassisk periodaridentitet. Fylla - Dåligt mående - Återhämtning - Antabus - Skriva här i forumet - Få klapp på axeln - Bättre mående - Fylla... och Volten är klar.
Ta hjälp, vilken som helst. Läsa/skriva forum tror jag inte är det som ensamt kan lösa problemen för dig - faktiskt inte.

/M

//Nykterhet - en klart underskattad del av normaltillståndet//

Profile picture for user 2BaD

Hehe Mazza, jag gillar verkligen din stil med raka puckar!
Det där med tacksamhet o ödmjukhet e viktiga ingredienser i receptet för nyktert liv, men tror det behövs fler.
Självkännedom.
Att ha modet att gräva i sig själv, upptäcka vem jag verkligen är, o varför detta flyktbeteende.
Finns det en enda människa/ alkoholist som dricker för att det e kul att vakna med ångest o samvetskval?
O sen gör samma sak gång på gång? Som en hund som går tillbaka till sina egna spyor?
Frivilligt?
Eller e det ett sjukt beteende?
En hjärnskada?
Personlighetsklyvning?

Alkoholen e det enda nervgift som går ner på cellnivå, inte ens knark gör det.
Jag tror ju på kunskap, att läsa om forskning, o få det bekräftat svart på vitt, o sen hitta nån plattform som passar just mig.
Tror att antabus kan vara en jättebra hjälp till en början, men det i sig självt räcker inte. Inte viljestyrka heller.
Det gäller att hitta sin egen väg.
O det finns faktiskt hjälp att få, beroendecentrum i kommunen, behandling, terapi, AA.
Vi bor ju i ett land som kan ge hjälp om vi själva vill, tack o lov!

Nykterheten e en färskvara, jag fattar det nu vad det innebär, har hört så många berätta om återfall, efter många års nykterhet. Alla säger samma sak, de slappnade av i sin nykterhet, blev säkra.

Jag kör bara med nu, en dag i taget, o att påminna mig, lyssna på andra. Säker? Nej, absolut inte, hoppas jag aldrig blir det!!

Kram, Thea

Profile picture for user 2BaD

Hej Fenix och vad glad jag är att du skriver! En dag i taget är vad som gäller för mig också. Jag föll också tillbaka efter 10 veckor och i min värld är allt svart eller vitt och alltså var det väl bara att köra på. All in förra fredagen om man så säger... Nytt beslut, nu har jag varit nykter i 9 dagar och det enda som gäller nu är EN DAG I TAGET. Vi kämpar på Fenix och jag ska stötta och peppa dig allt vad jag kan. Klockan är 01.45 och jag borde somna om men tankarna far runt runt och söker svar och lösningar och de blir väldigt frustrerade för de hittar inga svar. Jo ett litet avlägset viskande långt långt där inne som säger följ ditt hjärta, men eftersom jag och mina tankar inte litar på hjärtat så virrar vi på istället... Klockrent? Nej, jag vet men det är ungefär så det känns. Många kramar till dig Fenix och till alla er andra också som kämpar på och finns här. //Monkey

Profile picture for user lillablå

Din kommentar fick mig att undra...
hur mår du idag?
allt väl?
skriv och berätta!!!
/k

Profile picture for user viktoria

...fin tråd det här är tycker jag. Fenix, tycker att Mazzas råd låter som det enda rätta. Ta och trampa iväg till AA eller liknande nu. Tänk inte på "om och men och kanske..." osv, stäng ner dividerandet och gå bara! Visst är det så att det skulle vara toppen om man klarade av allt själv, och det kanske man gör tillslut - vem vet? Men till vilket pris? Hur många sår ska man behöva skaffa sig (och andra) på vägen? Hur många förluster iform av svikna löften till sig själv och besvikna närstående?
Det är skrämmande att be om hjälp, men hur skrämmande ser inte alternativet ut?
Fenix, jag tror på dig - du har rest dig gång på gång, men nu är det dags att stänga bakdörren du alltid lämnat lite på glänt.
Varma kramar till dig!

Profile picture for user 2BaD

Viktoria, du skriver allid så klokt o fint, det där med bakdörren på glänt, e bra.
Funderar på varför vi människor e så? Ha en nödutgång, ifall att? När man vet så väl, hur det blir i slutändan. Kanske inte med en gång, men till slut iaf.
Jag tror inte det har med belöningssystemet att göra, tror det ligger på det mentala planet, jag vet inte, men undrar.
Nödugång e ju flyktväg, jag har druckit för att fly, in i dimman, inte orkat med känslorna, bommar man igen nödutgången, kan man ju inte fly, skapar det panik??
För mig handlar det om att ta itu med känslorna utan att få panik,få balans på skålarna.
Men om livet ger mig en ny snyting, vad händer då?
Vet inte.

Profile picture for user viktoria

för din respons!
Vet du, jag funderade ett tag på det du skrivit, och jag tror inte heller att just det har med belöningssystmet att göra. Snarare rädsla, att inte våga bomma igen nödutgången som du skriver. Om det inte blir bra och livet stryker mig mothårs eller vad nu anledningen är, kan jag ju alltid springa tillbaka, det känns tryggt.
Hos mig skapar det inte längre panik med tanken på att låsa den dörren och kasta nycklarna. Snarare ger det mig ett lugn att inte ha alkohol som ett alternativ längre. MEN - hur vet man att dörren verkligen är låst för evigt? Tänk om det ändå ligger någon gammal reservnyckel och skräpar i gömmorna? När ger man sig själv tillåtelse att isåfall börja rota reda på den nyckeln? Känns som om detta kommer att vara något jag för evigt måste vara vaksam kring hur väl förankrat mitt beslut än är idag.
Knivigt är det, eller hur?
Tyvärr har ju en-dag-i-taget-tänket inte riktigt fallit mig i smaken. Jag känner mig lugnare med långsiktiga beslut, blir för stressad annars. Skönt att slippa fundera liksom. Kanske är det så att det kan vara ett alternativ att faktiskt bestämma sig för aldrig mer? Jag vet att det inte stämmer överens med AA tex, men det känns skönt för mig.

Profile picture for user 2BaD

Hej Viktoria, jag tror att alla måste hitta sin egen väg.
Jag tror absolut det handlar om rädsla, massor av rädslor, tänk om jag inte klarar det, jag vill inte svika igen, mina barn, min familj, jobbet då.....................................Sen över rädslan finns massor av skuld o skam.

Det där med att bestämma sig för aldrig mer, tror jag inte ett dugg på. Vi vet ingenting om imorgon, inget om vad livet har att vänta,död, sorg,separationer, elände, e en del av livet, men jag tror att man kan rusta sig bättre om man lär känna sig själv, vad e mina svagheter? vilka situationer e jag "svag" i? vilka människor mår jag dåligt av? e jag stresskänslig?

Jag e inte heller rädd längre för att ha stängt dörren, e lugn nu, i böjan var jag skiträdd, men inte nu.
Du kan ju oxå slänga reservnycklarna för vill du låsa upp dörren går du ju bara till en låssmed, så e den saken fixad!

På 80-talet kom vågen med positivt tänkande o som svampar kom, coatchar, kurser, mm. Nu e det samma sak fast med annan förpackning. Mindfulness.

Tanken e urgammal, tusentals år sen, i olika kulturer, religioner,inget nytt under solen, mn tror du inte det finns en vishet i det? Här o nu e allt som finns? Allt vi vet. så lev i det.
För över 3000 år sen skrev en vis man "bekymra er inte om morgondagen, för den har nog av sin egen plåga"
Det köper jag, jag har levt i morgondagens oro, i alldels för många år, ont i magen, svårt att sova, ångest, det löste jag med alkohol,o det var ju en bra lösning va!
För mig skulle aldrig mer-tänket funka, då skulle jag bli helt sönderstressad, jag e nöjd med idag ska jag inte dricka, jag behöver inte bry mig om längre än så.
jag tycker det e roligt att se hur olika vi alla e, o det funkar ju för oss båda så här långt, o jag tror alla måste hitta sin egen väg, de leder ju iaf allihop till Rom!

Profile picture for user viktoria

Absolut, att människan mår gott av att försöka njuta av det lilla i nuet och vara närvarande är inte någon ny företeelse. Just nu är benämningen mindfulness.
Det är mycket vi inte vet om morgondagen, men jag ser det som viktigt att jag försöker ha balansen mellan kortsiktigt/nuet och långsiktiga mål och planering för att min framtida tillvaro ska ta den riktning jag önskar. Inte alltid lätt.
För att nå de mål jag satt upp måste jag fatta beslut i vissa avgörande frågor. För mig är ett sådant avgörande beslut att inte ägna mig åt att dricka alkohol (tex). Inte idag, inte i morgon och inte innom överskådlig framtid.
Egentligen skulle man ju isåfall inte heller kunna bestämma att man ska vara nykter just idag. Idag består ju av 24 timmar framåt, och nuet har ju passerat innan jag ens hinner avsluta meningen.
Hur vi väljer att tackla tillvaron utan alkoholen ÄR väldigt olika, jag tror att man bara inte får vara rädd för att byta tanke/tillvägagångssätt om man gång på gång kör huvudet i väggen.
Vi är exempel på det, du och jag. Det som stressar dig gör mig lugn, och vice versa. Ändå har vi många likheter i vårt alkoholbeteende. Funnes det en universallösning hade det varit så enkelt - typ, så här blir du garanterat frisk från alkoholism.

Profile picture for user viktoria

ang att leva i morgondagens oro håller jag med dig, faller där då och då.
Men tankar kring morgondagen innebär ju också förväntan och förhoppning, om possitiva händelser. Inget fel i att planera och ha målsättningar inför det. För mig ÄR tillvaron mer komplex än att jag skulle bara kunna leva i nuet - endast. Det är inte en målsättning isig för mig, att bara vara här och nu. ´Så nyttigt och skönt för själ och kropp och knopp, men jag måste också känna att jag drivs framåt av nyfikenheten på morgondagen.
Kanske är jag otydlig nu, så svårt att få på pränt vad man menar ibland : )
Så intressant att diskutera med dig, tack för att du finns här Thea<3

Profile picture for user Fenix

För väl att forumet fungerar igen!
Läge att skriva några rader i min tråd igen. Förra veckan gick jag till farbror doktorn och vi lade upp en liten plan. Så nu sitter jag här nykter och för det mesta tillfreds med mig själv igen. Jag vill ge medicinen Naltrexon en chans igen, det som tidigare hette Revia. Jag provade den för tre år sedan och blev förbluffad. Till skillnad från antabus är det inte farligt att dricka på denna medicin, men effekten är att man inte vill dricka. Efter en öl eller ett glas vin så är lusten helt bort att fortsätta att dricka. En drömsits kan tyckas, för alkoholisten som vill dricka socialt. Men jag upptäckte i stället sanningen om mig själv, nämligen att jag vill inte dricka socialt, jag dricker för att bli berusad. Så jag slutade efter ett par veckor för att kunna få effekt av alkoholen igen. Men nu vet jag jag ju förutsättningarna, och med den insikten ska jag tills vidare fortsätta att ta min lilla tablett varje morgon. Det innebär en stor trygghet i att även om jag får ett spel och tar mig till systemet eller tar ett glas på en middag så kan jag vara lugn. Det blir inte början på en ny dryckesperiod. Och ännu så länge känner jag ingen som helst lust att ens testa eller dricka.
Så det får bli så här, ett nytt sätt för mig att få en lugn tillvaro med målet förstås att så småningom släppa pillren när det nyktra livet blivit det normala.
Jo, jag vet, en del av alla fina människor som skriver här undrar ju varför jag inte bara slutar och skippar allt vad piller och annat heter. Vad väntar jag på? Kan se det logiska i sådana funderingar. Men, som så många också säger, alla måste gå sin egen väg. Så nu slipper jag i alla fall börja dricka bara för att det är helger, att jag ska ut och resa och så vidare. Min kemiska status när jag tar mina piller innebär att jag inte vill dricka mer även om jag får i mig ett glas.
Så får det bli!
En riktigt bra tisdag till er alla kämpar i vårt avlånga land!
/Fenix

Profile picture for user Mazza

Ja herregud vilken sjukdom detta är...
Jag hoppas innerligen att du till slut hittar något som passar dig. Någon som har nyckeln till ett ärligt tillfrisknande. Ett sista litet tips på ett tag: den finns inte i dina egna fickor.
G A R A N T E R A T. Jag kommer nog inte att skriva här på ett tag nu, men lycka till.

Profile picture for user 2BaD

Hur är allt Fenix ?
Förlorade mitt konto när allt gjordes om, men har lärt mig mycket av tiden som gått pga er alla här !
Har tittat in ibland och följt med lite men har inte läst allt !
Ibland ser jag striden som asiatiska gamla filmer där mörka ninjor hela tiden dyker upp och ställer till det för oss!
När man känner sig trygg så dyker de upp ur mörkret :(
Vi alla får aldrig känna oss trygga, vi får aldrig glömma kampen även när det känns lättare !

Profile picture for user Fenix

Mazza, du har säkert helt rätt. Glömde bara skriva att min lilla plan med läkaren, innebär också att ha skrev remiss till beroendeenheten på sjukhuset. Han tyckte att det var en mycket bra ide efter vårt samtal. Så kanske hittar jag min nyckel där, eller hjälp att finna den. Tack för dina raka åsikter, verkligen! Nyckeln finns inte i dina egna fickor, faan vad elegant uttryckt, nej det verkar ju inte var så.
/Fenix

Profile picture for user Kvinna-mamma46

Nyckeln finns hos oss själva.... men ibland behövs det kanske hjälp utifrån för att lära sig hur den funkar. :)

Profile picture for user Fenix

Det tog ett bra tag innan ni fick svar, men nu är jag här igen. Det känns som om jag hittat nyckeln och låst upp en viktig dörr. Nämligen, det finns verkligen inget positivt längre för mig med alkohol. Ingenting!
När jag vaknad i morse kände jag mig verkligen befriad, äntligen. Den känslan ska jag vårda.
Kram till er alla, och inte minst alla nya kämpar som jag ser kommit till här på forumet. Vi är alla värda att slippa förtrycket av den obarmhärtiga slavdrivaren hr Alkohol!
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

Vad härligt Fenix, grattis! Jag längtar till den dagen då jag kommer känna mig befriad.. på riktigt.

Det känns som att jag hittat en god hjälp i AA, och jag har bestämt mig för att ge det en ärlig chans.

Ha en bra dag Fenix, idag är vi nyktra!

Kram
Mamma Mu

Profile picture for user Fenix

En bra dag i dag. Ett slags lugn inombords. Ska lägga mig nykter och läsa äntligen, och somna när jag är tillräckligt trött.
Inget mer än det behöver jag just nu. Ser redan fram emot en god frukost i morgon utan ågren över vem jag är och vad jag gör.
God natt alla!
/Fenix

Profile picture for user viktoria

skönt att du är tillbaka. Har saknat dig...

Profile picture for user Fenix

Tack Viktoria, vad glad jag blir! Och en god frukost blev det också. Har följt din resa och varit avundsjuk:-)
Hur länge är det nu? Känns det bekvämt för det mesta?
I dag ska jag pränta in i hjärnan att aldrig ångra mitt beslut, eftersom det absolut inte finns något att försaka när man inte använder alkohol.
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

Fenix din kämpe,
känner att du har nystat i det där tilltrasslade nystanet & börjat reda ordning i kaoset.
Blir glad av att se att du hittat din egna livsnyckel.
Kram från Mie,

Profile picture for user Fenix

Jättekram tillbaks Mie!! Vad glad jag blir.
Jo, nystandet måste ju förr eller senare lösa upp trådarna på något sätt. Dags att börja om och få trådarna i rätt ordning, eller så.
Nu väntar bingen.
Natti!
/Fenix

Profile picture for user Fenix

Vet inte om jag ska kalla det nederlag, men det känns lite så. Jag har börjat med antabus igen, för att slippa kampen och det tröstlösa ältandet i hjärnan. Känns ju bra på det sättet att alkoholen inte finns där som ett plötsligt alternativ, men ändå ett slags nederlag när jag så starkt kände att jag ska klara det utan. Nåväl, förutom dessa tankar så känns det ändå rätt ok just nu, och varje nykter morgon är en kick. Får duga så länge:-)
/Fenix

Profile picture for user 2BaD

Tänk inte nederlag det är lite destruktivt tänkande tycker jag...tänk jag tar alla medel som finns till buds för att komma över ån.För på andra sidan är det grönt o skönt igen.Hinder är till för att övervinnas o då tar man hjälp av vad som finns.
Heja Fenix!!!!!!

Profile picture for user viktoria

Fint att du är på banan igen Fenix. Vi lär oss om oss själva hela tiden, och vid varje nytt försök har vi kommit närmare lösningen - det är alltså inte ruta ett varje gång.

Profile picture for user Fenix

Mie: Tack, moget beslut, jag det låter mycket bättre:-)
Vana: Ta hjälp av vad som finns, jag det låter också bra.
Viktoria: Inte ruta ett igen, hoppas det. Så djävla trött på ruta ett. Men nu har jag i alla fall passerat gå utan att hamna i fängelse!
/Fenix

Profile picture for user Kvinna-mamma46

Jag hade säkerligen inte klarat av att bli nykter utan antabus. Och jag känner mig inte ett dugg misslyckad för det. Tvärtom. Superbt hjälpmedel som funkar för många, dock inte för alla, det vet jag.

Kram

Profile picture for user 2BaD

Å Fenix, fågel fenix!! :-)

Kommer du ihåg våra inlägg i somras, höstas?? Gud så vi skrattade och grät....Va kul att du är på banan igen.

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaammmmmmmmmmm

Surran Snurran