Mr_pianomans tankar om nykterhet

Nu är det dags att skapa min egna tråd här. En tråd där jag skriver mina tankar om hur det går för mig i min nykterhet. Jag vill jättegärna ha respons från er, men framförallt är tråden till för att jag själv ska kunna skriva.
Det är ju så att ibland förstår jag inte vad jag tänker förrän jag läser det jag skrivit.

Snabbversionen av mig hittils för er som inte känner mig är:
33 år gammal som var på behandlingshem i november och december för att förändra mitt destruktiva drickande. Gift med Lelas som också finns här på forumet.
Tog ett återfall en kväll i slutet av januari men har sen dess varit nykter och börjar hitta glädjen i livet.
Räknade dagar och det drar sig mot ca 120 dagars nykterhet nu. Bortsett från kvällen i januari.

___________________

Jag är på jobbhelg denna helgen (nån form av teambuilding) och ikväll var det middag.
Jag har våndats lite för att åka iväg och inte ha nån bakdörr att fly genom ifall det skulle kännas jobbigt på nått sätt. Men det går bra.
Jag satt ganska nära bordet där öppnade vinflaskor stod och väntade för att bli serverade. Jag satt och tittade på dom länge och tillslut tänkte jag: jag vill inte ha vin även om jag hade kunnat. Det var en skön känsla som naturligtvis kommer kännas annorlunda en annan dag. Men just ikväll fick jag känna hur det känns att vara nykter utan att kämpa med vita knogar och ågren.
Jag ska strax gå och lägga mig och jag gör det med ett leende på läpparna.

Profile picture for user mr_pianoman

140 dagar är det ju! 20 veckor ca

Profile picture for user mr_pianoman

Jag skulle vilja lära mig mer om beroende och missbruk. Jag får mycket hjälp med mig själv och mina bekymmer. Jättebra, men jag skulle vilja ha mer fakta. Mer kunskap om problematiken. Allmänt liksom.
Är det någon som vet kurser eller sånt man kan gå? Det kanske inte är aktuellt just nu i min nynyktra period, men sen. kanske framåt hösten eller nästa år. Jag läser lite böcker. Just nu Olle Carlssons "mitt himla liv"

Profile picture for user mr_pianoman

Något som irriterade mig lite igår, (men bara lite) är att när det ska vara mycket barn i gudstjänsten Ja då var det helt plötsligt helt okej att byta ut nattvardsvinet mot alkoholfritt alternativ.
Kortversionen är att jag jobbar i kyrkan och kyrkorådet har inte varit sugna på att alltid ha alkoholfritt vin. Jag accepterade det och tar numera bara brödet. Men alltså nu på söndag då det är barnkör, ungdomskör och mycket andra barn i gudstjänsten. Ja då byter man raskt. Jag kände mig som ett barn.

Glutenfritt bröd är en självklarhet. varför kan ska man då exkludera människor pga alkohol?

Jaja, Jag kommer nog in i himlen oavsett.

Profile picture for user Adde

något väldigt konstigt över frågan om alkoholfri nattvard. Jag tillhör definitivt inte de kyrkligas skara så jag har väl kanske inte nån talan MEN jag HAR träffat många alkoholiserade präster !!! Är det månne anledningen ?! Eller är det en tjänsteförmån att ta hem lite vin till fredagsmaten?! Självklart ska kyrkan bjuda på alkoholfritt, det borde ju överhuvudtaget inte vara någon diskussion om det. Prästen Olle Carlsson har jag sett o hört, en som jag däremot inte sett är denna man : http://www.bedrup.com/index.html Verkar lite intressant !

För att lära sig om alkohol rent vetenskapligt finns det mängder upplagt på nätet hos tex CAN, FHI, IOGT, Nämndemansgården, Blå Bandet mfl. Tex har Wendelsbergs Folkhögskola en mycket bra kurs i sommar som heter " En ovanligt klok liten sommarkurs" som är späckad med fakta. Anordnas i samarbete med SLAN och CAN. Kan tyckas dyrt (vilket det inte är !!) för 3 dagar men det är väl investerade pengar !!

Ps Var tvungen att justera lite då jag uppgett fel arrangör ! Ds

Profile picture for user mr_pianoman

Jag hittar inte den ovanligt kloka lilla sommarkursen på deras hemsida. Är det jag som inte ser eller finns den på något annat ställe? :)

Profile picture for user mulletant

känns fint att se att du följer den nyktra vägen och söker kunskap och fakta. Jag är en kunskapssökare (tanke- och huvudmänniska skrev jag till H igår) så lägg gärna ut tips här om du hittar nåt. jag gör detsamma. Hälsa H och ha en fin helg! Kram till er båda / mt

Profile picture for user mr_pianoman

Hoppas ni alla får en trevlig helg.
Det slog mig, att gå upp tidigt idag. Vakna och må bra, och inte ens fundera på om det är för tidigt att ta bilen för att åka iväg. Det är lycka!

Kram till er alla (särskilt till MT)

Profile picture for user mulletant

här hos oss pågår svåra samtal varavade med lugna dagar. De svåra samtalen är nödvändiga och jag hoppas att vi kan låsa upp svåra knutar. Hälsa H, ha en god helg. Kram till er båda / mt

Profile picture for user mr_pianoman

Jag skulle vilja fråga er som hänger här hur ni ser på detta med att gå kurser för att skaffa sig kunskap och fakta kring detta med beroende.

Jag är sugen på att gå kursen "en ovanligt klok liten sommarkurs" som Adde tipsade om en bit upp i denna tråden. Den går i juni och då har jag varit nykter i ungefär ett halvår. Är det för tidigt? Ska jag vänta med det, eller är det bara bra att lära mig mer?
Jag har inga planer på att "ge" av min kunskap ännu. Det kräver några års nykterhet innan jag ens ska tänka tanken. Men att få kunskap är väl alltid av godo. Eller?

Kramar till er alla!
/R.

Profile picture for user mulletant

frågan är vad man gör med den. Vi männsiskor är ju olika och har nytta av olika saker och strategier att stöda oss emot.
Å andra sidan säger Adde att i missbruket är likheterna stora, nästan heltäckande, och mot det har jag inga invändningar. Jag håller också med Adde om att det finns mycket okunskap eller bristfälliga kunskap och "vilja utan tllräcklig grund" inom professionell verksamhet.
Såg igår att föräldrar vill tillsätta en haverikommission ang Tomas Qvick, numera Sture Bergvall. I reportagen där hans terapi ingick fanns de värsta "terapigrodorna (jag-saknar-ord just nu, låt säga tearpigrodorna) synliga. Finns en hel del sånt. Även på behandlingshem för unga. DOCK - de flesta som jobbar TROR PÅ VAD DE GÖR och MENAR VÄL. Så tror jag, men ibland finns nog önskan om att "vara den som hjälper" och behovet att själv vara betydelsefull starkt med.

Det var en lång och lite oredlig utläggning men de här frågorna intresserar mig mycket.
Ha det gott, kram till dig och H / mt

Profile picture for user mr_pianoman

I mitt jobb möter vi många människor med bekymmer av olika slag. Även jag som musiker drabbas av detta. En körsångare kan ibland tycka det är lättare att prata med sin körledare än att gå till tex prästen. För går man till prästen, ja då har man ju problem. Men körledaren kan vara en bra medmänniska men som ändå har lite mer möjlighet att hjälpa än vänner eller släktningar. Det har jag ganska ofta varit med om.
Jag har ju ingen utbildning på att hjälpa människor med problem. jag brukar försöka hjälpa till med att hitta rätt person som verkligen kan göra skillnad.
I min utbildning fick vi flera gånger höra att vi mycket väl ska finnas där för våra medmänniskor, men det får inte bli ett självändamål. Man får inte hjälpa bara för att man själv ska få "cred" och känna sig betydelsefull.

Ytterligare ett lite rörigt inlägg kanske, men jag skyller på att jag precis vaknat :)

Ha en bra dag MT!

Profile picture for user viktoria

intressant det ni tar upp här Mulletanten och pianomannen, precis detta är något jag ofta har i tankarna - för VEMS skull gör jag VAD?

Idag, med hjälp av mycken självhjälpslitt och var och varannan veckotidning och söndagsbilaga, finns en hel del människor som så hjärtans gärna vill hjälpa och ibland även diagnostisera. Jag vet att jag själv har lätt att ge mig in i detta, och måste då stanna upp allt som oftast, och kommer tyvärr många gånger på att det handlar mer om mig själv än den jag vill ge mina kunskaper och erfarenheter.
Å andra sidan...kanske har den mänskliga naturen en light-narcisistisk ådra där den tillfredställelse vi känner över att ha hjälpt en medmänniska är belöningen för att faktiskt locka oss att VARA medmänniska i lite större utsträckning? Måste det isåfall vara fel? Får den ena sitt behov av att vara behövd tillfredställt, och den andra goda råd och stöd - då är det kanske ändå en win - win situation? Det är ju dock en svår balansgång, och man måste akta sig för att ta i för mycket helt oombedd.
Vad gäller mig själv upptäcker jag att ju mer JAG tillfrisknar, ju fler insikter JAG får, desto försiktigare vill jag vara med att råda andra. Jag tror också att de enda varaktiga och sanna svaren är dom en människa hittar på sin egen snåriga väg...tyvärr. MEN att vara en lyssnare, känna medkännsla och empati det kommer man långt med. Detta behöver jag träna på och utveckla hos mig själv istället för att ta för givet att mina sanningar är applicerbara på alla andra (egot som surrar skulle nog min gamla forum-vännina Kvinna-mamma sagt : )
Ha en fin dag mina vänner!

Profile picture for user Berra

Jag tror på att vi alla kan vara en jourhavande medmänniska ibland,
och fungera som ett bollplank utan personliga relationer mot den som ställer frågan...

Man ska nog känna sig hedrad att få det förtroendet, och efter eget omdöme råda så gott man kan...
Sedan så finns det de som är energitjuvar och vill till slut att man ska ta över deras problem och lösa det åt dem...
Eller de som missbrukar förtroendet och kommer med nya problem i tid och otid utan att känna sig för om det är lämpligt...

Man ska vara den lyssnande personen och ge precis så mycket stöd så att den andra får tillräckligt med mod för att våga göra handling av sina tankar,
en form av hjälp till självhjälp, man knyter inte skorna åt sina barn resten av livet, utan man hjälper dem att lära sig hur det går till...

Ibland får man vara lite pushig och knuffa lite mer för att få någon att vilja rubba sig ur ett tryggt bo...
Alla vet vad de har, men inte vad de får...

För mig brukar det mest intressanta vara att någon är villig att våga utforska nya marker, att våga utveckla sig och sin förmåga...
Att möta nya motgångar är inte farligt, men att våga utmana dem verkar vara det svåraste..

Det handlar inte enbart om att våga kasta sig ut i nya farligheter för att bejaka upplevelsen, utan kan vara precis tvärsom...
Att den som ständigt hamnar i farligheter skulle våga sätta sig vid köksbordet och trivas med att rulla tummarna...

Och att sätta förväntningarna till en lagom nivå, så att man inte nedslås av motgång, och heller inte passiviseras av för lågt ställda krav...

Och se sig själv som den viktigaste personen i hela universium, visa sin egna självrespekt, att inte underkasta sig andras självdestruktiva beteende.
Att våga stå upp för mina värderingar och mina val, och de som inte kan ta det, måste väljas bort...

Ta bort förtryckarna så att min själ kan få andas och få rörelsefrihet...

Om du får cred för din hjälp, så måste det ju också vara ett sant erkännande för dig att någon behövde dig när du kunde ge råd...

Och råda fel, tror jag inte så mycket på, antingen behåller du ditt förtroende eller så söker de sig vidare, de lyssnar helst på det de vill höra...

Vi har alla ett människovärde, och vi vill alla bli sedda och bekräftade...

/Berra

Profile picture for user mr_pianoman

Lyssna kan jag alltid. Men det är inte samma sak som att jag alltid är rätt person att kunna förändra.

Profile picture for user vana

är vad man behöver och att bli lyssnad på.
Tänker på den s.k "soffterapin" där terapeuten bara lyssnar o klienten själv formulerar sina tankar.Det är i sej själv en mkt kreativ process tror jag.Om jag blir lyssnad på,sedd o bekräftad kan jag lättare ta fram mitt eget till ytan o hitta nya vägar o möjligheter.
Råd är alltid välmenta,men det är en konst att inte ge råd,om inte personen ber om det förstås.

Profile picture for user viktoria

Så lätt egentligen, ändå är det rätt vanligt att vi går runt och inte känner oss hörda...

Profile picture for user mulletant

att lyssna på riktigt är egentligen en stor konst. Det är så lätt att fångas i sina egna tankar .... Men viljan att lyssna är i sig mycket värd. Eftermiddagshäslningar till er alla / mt

Profile picture for user vana

Jag ska fr.o.m nu tänka på att träna mej på att lyssna...ta in....ska börja med min son.

Profile picture for user mr_pianoman

Har ni sett fenomenet som blossat upp på twitter idag?
Hashtaggen #fyllebikten är en del i lanseringen av klubb Sobeer - Stockholms första alkoholfria klubb. Cissi Wallin är en av personerna bakom detta.

#fyllebikten är en möjlighet att berätta om mindre lyckade fylleerfarenheter.
Man kan läsa mer här:
http://www.resume.se/nyheter/2011/04/11/prataomdet-nu-i-fylleversi/

Profile picture for user mr_pianoman

Kul att det rör lite på sig, och att det pratas om alkohol och dess biverkningar. Och att man faktiskt kan ha kul även nykter. För det kan man ju!

Profile picture for user vana

....det är egentligen ingen konstig sak att inte dricka alkohol.Flera på mitt jobb dricker inte alkohol,o även en del grannar jag har...o det första jag tänker är INTE att de är nyktra alkoholister utan att de faktiskt ha gjort ett medvetet val.Att jag inte dricker gör mej inte till en udda person i den kretsen.
I min familj ses jag kanske mer som en udda person(enligt mej själv)eftersom mina syskon dricker väldigt normalt o inte har några problem med att sätta gränser,samt en väninna jag har sedan många år,som inte heller kan se mitt "dilemma".
men i det stopra hela borde det inte vara så konstigt att leva nykter utan alkohol.

Profile picture for user mr_pianoman

Dags för eftervård i morgon igen. Ytterligare en månad har gått. En nykter månad.
Men jag vet inte. Det kunde lika gärna kvittat att åka dit i morgon. Det känns inte inspirerande eller roligt.

jaja, positivt tänkande. Jag har varit nykter sen jag var där sist i alla fall. Så vad har jag att säga?
Jag vet hur det kommer bli....

Ledaren: "hur har det varit sen sist?"
Jag: "bra"
Ledaren: "vad gör du för din nykterhet?"
Jag: "hänger på nätet..."

Jaha, åka 35 mil för det

Profile picture for user Berra

Åk dit och få cred vetja, det har du ju väl förtjänat...
Klappa dig på bröstet och få någon att lyfta på ögonbrynen..
Du har ju gjort någonting bra....

Jag skulle åka 100 mil om jag visste att jag skulle få beröm, en befogad sådan dessutom...

Så där skulle jag inte ta det "piano", utan ett högre tempo...

/Berra

Profile picture for user Adde

Pianomannen !!

Om du inte tycker att en månads nykterhet är något att berätta om och vara glad för så kanske du ska ta dig en allvarlig funderare på vad du pysslar med ?!

Profile picture for user vana

Stort grattis till en månad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Du,åk o bli klappad,du förtjänar det tusen gånger om.
Vad menar du med "hänger på nätet"?---Har du tråkigt???

Profile picture for user mr_pianoman

Problemet är kanske att jag inte känner att jag får så mycket cred tyvärr, men det var faktiskt ett helt okej möte idag. Det var väl nån som skrev nått om att det är nått med 6 månader nykterhet. Minns inte vem. Jag närmar mig det nu. Är jättenöjd med min nykterhet och så, men jag är trött jämt. Känner inte att humöret varit det bästa sista veckan. Sover dåligt och drömmer mycket. Kanske är det halvåret jag märker av?

Och det där med att hänga på nätet, det är positivt laddat. Det är bra att titta in bl.a. här nån gång om dagen.
Tänk att jag är nykter idag också! Det ger jag mig själv cred för på favoritkaffestället i Göteborg. Har precis fått i mig en perfekt capuccino. Baristatjejen gjorde ett hjärta i mjölken till mig. Undrarom hon visste hur rätt hon träffade mitt hjärta? Nu går jag strax leende härifrån

Profile picture for user viktoria

När jag läser det du skriver ovan känner jag igen känslan - tror jag.
Så här var det för mig,
att den allra första tiden som nykter var kämpig, med sug och tristess men också fylld av någon slags speedad tillfredställelse, ja nästan eufori, av att lyckas med den första nyktra helgen, den första nyktra månaden, den första festen, 3 månader osv. Jag fick mycket peppning på forumet bla. Några (få) människor runt mig irl var nyfikna och ville veta hur det gått och hur jag tänkte och kände. Men precis som du kunde jag uppleva där vid halvårs-strecket någonstans att det kändes tungt, när det inte var lika kämpigt längre att avstå alkohol blev det också lite tråkigt. Jag fick inte samma respons och uppmuntran, och jag var inte lika focuserad all min vakna tid på nykterheten. Det var ju faktiskt så att i början upptog nykterheten samma utrymme som alkoholen gjort innan, om du fattar hur jag menar. Det var just här det viktiga kom in, vikten av att förändra mer i livet än att bara utesluta alkoholen. Helt plötsligt fanns det plats över. Den platsen alkoholen tagit, och som senare kampen för att sluta tagit, och nu när kampen kanske inte är lika hård och konstant längre så finns ett tomrum...nu då? Och det är inte helt så enkelt att man bara kan anmäla sig till en kurs i kurbitz-målning och problemet är löst. Det handlar om små justeringar i allt det som är vårat liv, våra relationer, hur vi gör saker, och hur vi hanterar saker. Balansera tillvaron. Ett jobb som tar betydligt längre tid, går långsammare, än kampen med abstinensen.

Det blir långsamt bättre, jag har liksom planat ut och vågar faktiskt tro på att det kommer en tid då nykterheten är integrerad så att säga, inte ett dagligen påtagligt mission i sig.

Jag tycker du gör ett fantastiskt jobb Pianoman, för jag vet vad som krävs för att komma dit där du är idag, och har man det som krävs är man mycket beundransvärd!
Önskar dig och de dina en fin helg

Profile picture for user Fenix

Hej Viktoria!
Du skriver så bra om din väg, jag har följt dig tror jag sedan din början och önskar förstås komma efter dig. Ni som varit med ett längre tag verkar i samtliga fall komma till en klokhet och insikt, som gör att ni kan berätta fint om resan. Ni som är kvar här och skriver, glöm aldrig att ni är livlinor ibland till de som inte fattat beslutet än, att ni är så viktiga för att förmedla det finaste, nämligen hopp!
/Fenix

Profile picture for user mulletant

heter "Vid sunda vätskor - handbok i återfallsprevention vid kemiskt beroende" av Gorski & Miller. Den är översatt av Lars Söderling och han skriver i förordet att det är efterbehandlingen och uppföljningen som avgör prognosen. Jag stötte på den här boken för ca ett år sen och den var en riktig väckarklocka för mig. Det första som står på bokens baksida är att det är ingen konst för en alkoholist att sluta dricka, det har han gjort många gånger. Problemet är att hålla sig nykter.

Tack Victoria för din fantastiska berättelse om din väg! Jag har lärt mig att det är svårt att lämna något om man inte ersätter det med något annat... eller att man inte kan ta ifrån en människa något utan att erbjuda något i stället.
I din berättelse är nykterheten den första ersättningen för alkoholen. Det ger mig ett svar på att nykyerheten måste ha en betydelse för den som ska sluta dricka, det hjälper inte att nykterheten är av värde för någon annan. Sedan måste ersättningen hittas i själva livet, det egna livet.
Jag känner mig ödmjuk inför alla er som kämpat er igenom många dagar och kväller och nätter och som delar med er så generöst!
Ni betyder mycket för många! / mt

Profile picture for user viktoria

Nykterheten blev en ersättning för alkoholen, som du skriver mulletant.
Det var ett projekt. Planering för att ha säkerhetslinor på helgerna, utforma strategier för att fixa födelsedagsfester och afterwork, läsa och skriva på forumet, handla hem "ersättning" dvs godis och alkoholfritt, räkna dagar och veckor och månader osv osv. I mitt huvud har jag liknat det vid att vara nyfrälst. Men då projektet är över uppkommer en tomhet. Projektet har ju fyllt tomrummet efter alkoholen så att säga.

Tack för era vänliga ord ang min och andras betydelse för er på forumet. Fenix jag skulle så gärna vilja höra mer från dig. Hur går det, med drickandet alltså? Hur går dina tankar kring detta, har du lagt ner elle är du på G?

Profile picture for user viktoria

Det här med uppföljning och återfallsprevention, i de fall där man inte haft kontakt med behandlingshem eller AA, hur skulle detta kunna ersättas? Då man inte blivit "behandlad" av någon annan än sig själv, med stöd av er här då förstås: )

Profile picture for user mr_pianoman

Tack Viktoria (finaste namnet förresten)
Det du skrev gav mig stöd i att få känna som jag känner. Jag är övertygad om att humöret och orken kommer tillbaka, bara jag sätter nykterheten främst varje dag.

Kan man jämföra nykterhetens första tid med förälskelse? Förälskelsen varar ju inte heller i all evighet utan vardagen kommer ju även där. Även om man valt att leva med den personen resten av livet och nyförälskelsen klingar av.

Profile picture for user mulletant

ha nytta av att läsa och lära sig och på det sättet veta att det är helt "normalt" och i sin ordning att känna som man känner. Du har ju klarat dig fint med dig själv och forumet hittills! / mt

Profile picture for user mr_pianoman

Idag har jag nog känt av det där berömda suget litegrann. Jag har inte direkt gjort det tidigare men idag kände jag mig törstig. Vet inte om det var precis öl eller så jag ville ha, bara att jag ville ha nått. Kanske gjorde det goa vädret sitt till också? Vad vet jag?
Men jag klarade den prövningen också. Efter middagen var suget borta och jag känner mig nöjd med att det inte blev värre. Och såklart nöjd med hur jag hanterade det

Profile picture for user mulletant

frestelsen. Tack för att du delar med dig, Det är viktigt att få dela även de "små" prövningarna. I vår familj vet jag att det kommer många med sommarsäsongen.... Önskar oss alla som kämpar kraft och genuin livsgädje. Glad påsk! / mt

Profile picture for user mr_pianoman

det är en kamp! Detta med att vara nykter. Många dagar går det bra. Många dagar passerar utan att jag ens tänker på alkohol eller vad som har varit senaste året. Men mycket tid går åt till att tänka, leva, kämpa, grubbla och slåss mot fördomar och okunskap.

Jag känner det inte minst på hur trött jag är. Jag är helt slut idag. Är vaken, men känner mig som ett vrak. Humöret är väl sisådär. Inte nere i botten, men inte heller på topp. Antar att det är en del av spelet.
Men det går! Jag tycker att jag hanterar min nykterhet bra. Jag hanterar situationer och möten med människor på ett (vad jag tycker) bra sätt. Vid motgångar föröker jag tänka att så länge jag är nyktetr och hyffsat trevlig mot dom jag möter så har jag gjort det jag har kunnat. Även om det tar på min ork och kraft. Det är skönt med ett rent samvete

Nu i månadsskiftet har jag ett halvårs nykterhet bakom mig och är stolt över det. Och idag ska det bli ytterligare en nykter dag.

Profile picture for user mr_pianoman

Tack Fenix!

Jag var riktigt under ytan idag. Men ändå verkar hjärnan vara såpass frisk så att den tänker "jag skulle kunna dricka på detta men jag låter bli" Skönt det i alla fall!
Skulle jag dricka skulle jag förstöra allt. Jag börjar ju ändå få ordning på livet, så varför... VARFÖR skulle jag pajja det genom att hälla i mig gift?
Fast det är lätt att säga. Jag vet ju inte vad framtiden har att ge.
Det enda jag vet är att jag vill vara nykter. Jag vill reparera det jag redan har förstört. Det måste få ta tid. Men det är så jobbigt!
Jag vill att allt ska hända på en gång.

Nu ska jag försöka sova och inte grubbla för mycket på detta. Man måste få sova för att orka med kampen.
Idag var jag nykter och jag räknar med att vara det i morgon också

Profile picture for user mulletant

dina framsteg men också dina svåra dagar. Det är det som "gör" hela forumet, att få följa människor i både med- och motgång. Önskar dig och din ibland "fruktansvärda" hustru en fin Valborgshelg! Kram till er båda och klapp till katten! / mt

Profile picture for user mr_pianoman

Grillade för första gången i år. Och vet ni? Det funkar att grilla även utan öl.
Grillen blev varm, köttet blev bra och vännerna var trevliga. Till och med jag var trevlig tror jag.

Och allt detta med is-te i glaset!

Profile picture for user mr_pianoman

känner att humöret är på väg tillbaka efter förra veckans dipp. Jag har haft en väldigt lugn helg även om jag har jobbat lite. Det blev nog lite välbehövlig vila.
Jag har tänkt på det att jag tillåter mig att stanna upp och faktiskt prioritera när jag behöver vila. Inte bara köra på och stressa vidare genom dagarna som jag gjorde tidigare. Då sov jag på alkohol, vilket ju inte gav nån vila alls.

Hoppas bara att lugnet och välmåendet håller i sig när min jobbvecka börjar i morgon. Jag ska erkänna att det känns lite motigt och jag trivs inte jättebra på jobbet. Men det får väl gå. Det är mycket annat som är bra i mitt liv, så jag får försöka fokusera på det.

Profile picture for user mulletant

Jobbar du varannan vecka eller har du varit helt "ledig" ett tag? Jag har tänkt mycket på jobbets betydelse när jag läser Berras tråd, han som avskyr måndagar och inte verkar trivas alls på sitt jobb.
Din avslutande mening "Det är mycket annat som är bra i mitt liv, ... ..." berör mig. Jag har jobbat kolossalt mycket senaste 7-8 åren. Dvs jag har alltid jobbat mycket och de senaste åren ännu mer. Har alltid haft jobb jag gillat och trivts med och satsat fullt ut. Alltid, i alla lägen haft stöd av maken. Samtidigt har han visst påtalat att jag kommer hem efter en lång arbetsdag och sätter mig framör datorn. Där kan jag också fastna och varva ner med något (oskyldigt) spel. Även om det är oskyldigt så är jag inte närvarande där min kropp är. Också en slags missbruk.
Just nu i detta ögonblick beskriver jag för första gången riktat till någon mer än mig själv och oss, en slags sönderfallsprocess som vi båda varit delaktiga i och som jag inte kunnat beskriva som den helhet den är fast jag mycket väl vetat om den. Under de här senaste åren har också makens alkoholmissbruk eskalerat med ett antal dramatiska uppgörelser oss emellan.
Jag har konstaterat tidigare här på forumet (och för mig själv alltså) att även mitt ganska blygsamma vindrickande haft andel i många gräl. Känslorna kommer till ytan samtidigt som omdömet sviktar när det som skulle bli en trevlig stund byter skepnad. De senaste åren slutade jag ofta dricka efter ett halvt glas när jag insåg utvecklingen (och maken grundat i smyg) men jag slutade för att kunna köra iväg om jag inte orkade vara kvar hemma. Inte för att jag såg "mig själv".
I och med att jag "satte ner foten" med kraft i den 6 december och sedan satt ner den igen de (få) gånger maken druckit (utom de två ggr vi var överens om det - men dagen efter då det visat tendens att bli mer) har jag också blivit alltmer uppmärksam på mig själv. Den tidigare negativa spiralen har vänt väg.
Även jag har varit vårdslös med mycket som är bra i vårt liv.
Nu fick du, Mr pianoman, helt oplanerat bli forummottagare till en del av min och vår livsberättelse. Väl bekomme:) Lev väl och krama hustrun! / mt

Profile picture for user mr_pianoman

Haha, det är lugnt!
Kör på bara :) Det är det forumet är till för, att ge och ta.

Jag har ett väldigt oregelbundet jobb som innebär rätt mycket kvällar och helger. Jag styr mycket själv över min tid och det trivs jag med. Hade nog varit jobbigare med 7-16-jobb. Jag har provat det också, men det var inte riktigt min grej

Profile picture for user lillablå

Hej!
Livet är lite upp och lite ner, och det är så det är, och ska vara tror jag...
Hur ska man annars veta att man har det oförskämt bra de dagar man
verkligen mår bra? Eller veta att den där svackan som kommer då och
då brukar gå över efter ett par dagar?

Kämpa på, och fortsätt vara ärlig mot dig själv!!!
Stora kramar!
/k

Profile picture for user mr_pianoman

Fick ett uppsving och ett erkännande ikväll. Och en liten näsbränna till dom som inte riktigt tror att jag klarar av detta med att vara nykter.
Ska inte gå in på detaljer men det handlade om jobbet. Kändes riktigt gött och det var inte ens jag som sa eller gjorde nått. Det var andra som tog mitt parti. Och jag är inte ens säker på att dom visste att dom gjorde det.

Jag fick mail från en vän som är nykter sen, tja ca 10 år tillbaka. Här är ett utdrag ur mailet och det handlar om just det där med förtroende och sånt.

"Tyværr tar det lång tid innan den nærmaste omgivningen børjar att lita på dig men det kommer. Och ær man ærlig så ær det inte så konstigt om man ser på hur många gånger man lurat dem de sista åren innan man tog behandlingen.
Hær gæller det att mobilisera tålamodet och visa dem att detta klarar jag samtidigt som du vet att du ær på god væg att vinna en kamp som de flesta inte ens førstår hur svår den ær.
Om någon var extra besværlig så sa jag rætt ut till dem: Jag klarar det hær, men frågan ær om du klarar att førstå det."

Det där sista gillade jag. "jag klarar detta men frågan är om du klarar att förstå det"

Hur som helst. Denna dagen ser ut att sluta bra!

Och visst är det som du säger lilla blå, vissa dagar är bra, andra är dåliga. Det kommer vi inte undan. Det är det som är livet.

Profile picture for user mr_pianoman

Drack pilsner i drömmarna inatt.

Det var skönt att det inte på något sätt var en positiv dröm. Snarare en mardröm. Inget förhärligande på något sätt. Ändå tröttsamt att inte ens komma ifrån tankar och kämpande i sömnen. Jag behöver min sömn för att orka med dagarna.

Men, nu är det en ny dag och jag ska vara nykter.

Profile picture for user mr_pianoman

Det slog mig idag när jag körde hemåt att det är väldigt gött att leva ett nyktert liv.

Det var nog bara det jag hade på hjärtat denna fredagskväll

Profile picture for user mr_pianoman

ska försöka grilla utan öl och vin idag igen. Undrar om det funkar även denna helgen.....?

Skämt å sido. Idag kom jag på att det är väldigt bra att ha en trädgård. När jag är ute och grejjar där så tänker jag inte alls på alkohol. Då finns bara jag och mina växter. Jag njuter stort av att se hur det växer och sköta om små plantor så att dom ska må bra. Då finns det inte tid för pilsner eller nått annat onyttigt.
Att få lite sol på näsan för inte det hela sämre.
Och strax kommer vänner hit och äter. Såhär kunde jag ha det resten av livet.

Profile picture for user mr_pianoman

Jag varnar redan här för att jag mest skriver för min egen skull, så kanske jag förstår vad det är jag tänker när jag läser igenom det sen. Men det är klart, är det någon som läser och har nån bra kommentar så är den välkommen.

Så sitter jag här igen då. Sömnlös natt pga hjärnspöken som far omkring mellan öronen.
Jag vet inte om jag är ledsen arg uppgiven förbannad eller bara nollställd. Positiva känslor lyser med sin frånvaro i alla fall. Det känner jag tydligt.
Om det är så att jag är arg vet jag inte vem det är jag är arg på. Förmodligen mig själv. Att jag satt mig i den situation jag är. Jag kan inte göra något ogjort och det är nog det som är problemet inatt. Att ha mycket på mitt samvete. Att inte dricka är en del av kampen. Att acceptera och förlåta en helt annan. Svårast verkar nästan vara att förlåta mig själv. Skammen och skulden jag har är väldigt svår att komma till rätta med. Och till viss del är den väl berättigad. Jag SKA ha dåligt samvete och skämmas för vissa beteenden. Men vart ska jag göra av dom? Jag kan inte fastna i detta. Jag måste komma vidare på något sätt.
Men hur?

Är jag stolt över mig själv? Jag har ändå ett halvårs nykterhet bakom mig. Jag önskar jag kunde säga "Ja, jag är stolt" men det kan jag inte. Det dåliga samvetet och det mörka i mig skuggar det positiva.
Hade denna natten varit i höstas hade jag druckit på detta. Flytt känslorna genom alkohol. Flyktkänslan känner jag starkt, men vad gör jag av den nu? Är gräset verkglien grönare på andra sidan....egentligen?
Jag väljer att skriva här. Kanske kan jag få ur mig en del ur fingrarna.

Kanske är det ensamheten som är starkast. Så kan det vara. Är det ensamhet jag känner? Ensamhet innehåller många negativa känslor.

Ensam?

Profile picture for user mulletant

för att dricka. Mycket stolt över att du möter dig själv i stället för att fly! De är ett möte som de flesta av oss (?) värjer sig för.
... också inom oss själva finns valv, efter valv. Du är människa, skäms inte. Var stolt. ... för att mycket fritt citera Tranströmer. Önskar dig en fin dag / mt

Profile picture for user mr_pianoman

Dags för eftervård på fredag. Tänk va fort tiden går, tyckte jag nyss var där ändå har det gått en månad. Det var två lirare som avslutade sitt år förra gången så det kanske kommer några nya på fredag. Vore trevligt om det var någon som jag har nått gemensamt med.
Konstigt att hoppas på att det kommer nya. I den bästa av världar skulle det aldrig komma några nya, men så är det ju inte. Vi är många som har problem med alkoholen och man måste väl ändå glädjas över dom som faktiskt tagit tag i sig och vill leva nyktra liv. Så ser jag det i alla fall.

Profile picture for user mr_pianoman

Det var verkligen värt sina 40 mil igår.
Samtalen blev väldigt bra och mitt i allt allvar så var det mycket skratt och livsglädje för oss som var där. Jag kände mig verkligen peppad när jag körde hem, första timman. Sen slog tröttheten till och jag var tvungen att stanna för att få i mig en skvätt kaffe på Mc Donalds. Sista timman var seg att köra men det gick bra. jag kom hem och var på väldigt gott humör hela kvällen.

Tyvärr var det två som inte dök upp igår. Dom hade inte heller hört av sig och det ororar ju naturligvis. Men det är inget jag kan göra något åt, så jag gläds mer med dom som var där. Lev och låt leva.

Trevlig helg alla som läser och skriver!

Profile picture for user mr_pianoman

Vaknade nog på fel sida idag.

Känns som jag har ett såntdär grått åskmoln över huvudet som man kan se i serietidningar.
Det är inte alltid roligt att vara nykter alkoholist.

Profile picture for user mr_pianoman

Japp, för att jag är alkoholist är typiskt något jag inte kan förändra. Som sinnesrobönen försöker lära mig.
Men jag har mod att förändra det jag kan, alltså bla att vara nykter.

Hur som helst så har mina goa vänner (en av dom nykter alkoholist) gett mig massor av energi idag och jag går och lägger mig med ett leende ikväll

Profile picture for user mr_pianoman

Allt är bra. Eller ja, det mesta är bra. Ingen kris och panik på något sätt. Livet rullar på, dagarna går och jag njuter av allt vackert jag får uppleva tillsammans med mitt nya nyktra jag.

Dagen har gått bra. Gott humör dom flesta stunder ända tills nyss. Jag tappade fotfästet helt och känner mig helt under ytan. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde det, bara att det gick blixtsnabbt. Som att dra ur kontakten till lampan.
Jag har inte gråtit på länge. Kanske inte på hela 2011, men jag känner att ögonen är fuktiga och jag ser lite simmigt när jag skriver. Jag orkar inte med kampen just nu. Kanske är det tröttheten i mig efter att ha mycket att hålla reda på och en del prestationskrav på jobbet som gör att jag fallit? Jag känner mig uppriktigt sliten och trivs inte med att behöva prioritera vad som måste bli gjort och vad jag måste avstå ifrån för att orka med min kamp mot alkoholen.

Jag känner mig helt enkelt som knyttet i sagan.

"....Och knyttet gick och gick men inget hände
fast det fanns fullt av folk på alla håll.
Han såg ej till en enda som han kände
för knyttet var ett mycket ensamt troll
och alldeles för blyg att säga hej,
kan jag få tala några ord med dej?
Och fyra filifjonkor körde visslande förbi
och två små gröna ekipage med åtta homsor i
och mymlan band en lingonkrans att lägga om sin hals
men knyttet gick och gömde sig och syntes inte alls.
Men vem ska trösta knyttet med att säga sanningen:
om du bara springer undan så får du ingen vän.

Och knyttets nya skor var väldigt trånga
och kappsäcken var tung och solen sken.
När kvällen kom och skuggorna blev långa
fanns inte mycket kvar av knyttets ben,
han satte sig på kappsäcken och sa:
den är nog ändå rysligt bra att ha.
Då flög en vind från havet in med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik,
nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång
är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång. "

Hela sagan finns här http://henrik.baekhus.com/index.php?emne=musikk&art=1

Godnatt alla kämpar där ute, var ni än är.

Profile picture for user Adde

ju våra kriser som nynyktra och det som räknas som verkliga dalar är ju vid 3, 6 och 9 månader. Jag själv hade ett riktigt personlighetsbyte vid 3 månader, sur, irriterad, påfrestande och rent allmänt djävlig ! Hustrun och dottern sa, kanske mera på skämt, att det var bättre att jag tog en sup och bli som en människa igen !

Jag hade nästan daglig kontakt med behandlingskamrater och vi stämde av och såg att vi var likadan dock något förskjutna i tid beroende på när vi kom in i nykterheten. Jag har ingen minnesbild av att återfallen var så många då, kanske beronde på att vi var så uppmärksamma på vad som hände med oss. Däremot vid 6 och 9 månader så försvann det en hel del folk tillbaka ut i kylan. Då hade väl glömskan spridit sig och det var väl inte så farligt längre ?!

Men sen är det ju så att livet inte är en dans på rosor hela tiden men nuförtiden är ju problemen helt klart hanterbara jämfört med när jag drack. Och på något konstigt sätt så ser himlen lite blåare ut nu för tiden !!

Det är helt ok att deppa och sura och "tycka synd" om oss själva ett tag men vi får inte stanna i känslan för länge får då är vi lätt tillbaka i det gamla tankesättet.

Njut av dagen idag eller som man säger till hunden "Hopp och lek" !

Profile picture for user mulletant

knackar på axeln?

Nu tystnar allt, nu slocknar alla ljusen,
där sitter mårran ensam som ett berg
och runt omkring är hela marken frusen
och själva månen tappar all sin färg.
Och knyttet sa: det här blir inte lätt
för mårran är det värsta jag har sett.
Först piggade han opp sig med en arg och krigisk dans
sen högg han sina tänder djupt i mårrans kalla svans
och mårran blev så häpen att hon skrek och sprang till skogs
och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs.
Att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt,
men de är ännu lättare att trösta efteråt.

Söndagshälsningar fråm Mulletanten som läst Vem ska trösta Knyttet oräkneliga gånger, för stora och små

Profile picture for user mr_pianoman

Tack för söta ord.

Idag är en mycket bättre dag. Även om jag är trött som bara den, så är jag på gott humör. Har just haft avslutning av min barnkör och det är inte klokt va 15 ungar kan får igång humöret på mig! Jag kan inte sluta le när jag tänker på dom. Jag kommer sakna dom under sommaren, men till hösten drar vi igång igen med nya utmaningar.

Tills dess ska jag ägna mig åt mig själv, och när hösten kommer ska jag vara en ännu starkare och piggare körledare! Så de e så!

Profile picture for user Lisamari

Vad fint det var om knyttet, det var det sista jag läste igår, tack.
Vad skönt att det känns bättre idag, är en påminnelse för mig också, att veta, även med nyktra dagar bakom sig, så kommer dagar då man är låg.
Låter härligt att få stå framför en barnkör, och kan tänka den glädje man känner då.

Ha det bra
Sköt om dig

Profile picture for user lillablå

Tror att vi är knytten allihop vissa dagar...
idag är min knyttedag...

skönt att det känns bättre idag, mr Piano! Ungar är härliga, musik är
härligt, och tillsammans kan det bara bli en sak: humörhöjande!

ta hand om dig och din nykterhet!
stora kramar!
/k

Profile picture for user mr_pianoman

För ett tag sen läste jag Olle Carlssons bok mitt himla liv.
Just nu har jag inget att läsa, men jag funderar på nån ny i ämnet alkoholism.

Därför tänkte jag att ni skulle ge mig tips på nått bra :)

Så.... Shoot!

(vet att det finns trådar med boktips, men det blir så mycket så det är svårt att välja)

Profile picture for user Fenix

Tjena Pianot!
Här kommer ett bra tips, beställ gärna boken, jag tycker Peter behöver uppmuntran, han ska skriva en bok till om hur livet blev som nykter som jag ser fram emot.
Det här är en bra skriven skildring om vägen utför.
Anfäkta heter boken och kom ut 2009 tror jag.
Här är en länk:
http://anfakta.wordpress.com/
/Fenix

Profile picture for user mr_pianoman

Småsaker jag kommer att tänka på i min vardag. Vi har sjösatt vår båt nu, och när man ska ner till den parkerar man på samma parkering som systembolagets parkering. Det slog mig idag att jag har inte svängt runt det hörnet på jättelänge. Och jag har inte ens saknat det. Jag har inget ärende dit längre.

Samtidigt var det inget svårt att köra dit och parkera, men gå åt helt motsatt håll. Mot hamnen. Jag behöver inte gå in på systemet längre. Jag kan gå in där, jag har pengar, jag vet vad som finns där. Men jag gör ett val. Jag väljer att gå till båten. Den ger så mycket mer glädje än en flaska i en butik.

Jag behöver inte dricka. En härlig känsla!

Profile picture for user mr_pianoman

Det är bilträff här i stan. Massor av fina engelska bilar och jag är så avundsjuk. Skulle gärna ha nått sånt och glida omkring i.

Men det var inte det jag tänkte på.

När jag gick där mellan bilarna hörde jag en man i 60-årsåldern prata väldigt om sin bil. Med en ölburk i handen pratade han väldigt om sin bil som jag sedan kollade upp går lös på över miljonen.
Så sa mannen "ja vi ska ha lite förfest här strax"

Förfest? Jo jag tackar.... Med ögon som streck redan när klockan var fem. En öl till i den kroppen och han hade somnat.
Och jag kände att jag inte saknar det livet en sekund. Gött!

Hoppas han sover länge i morgon så att alkoholen hinner ur kroppen innan han sätter sig i sin monsterbil bara.

Profile picture for user Lisamari

Låter härligt med den inställningen. Att kunna se andra, och känna att man inte saknar det.

Men vad gjorde du ute med lunginflammation? Borde du inte legat nerbäddad?

Sköt om dig

Profile picture for user mr_pianoman

Jo, det kanske jag borde. Men jag blir i stort behov av luft när mina lungor bråkar med mig.
Sen är jag dålig på att ta det lugnt när jag blir sjuk. Har alltid varit.

"kör på så går det nog över" har varit min grej, men det brukar alltid straffa sig senare. Lite så var det väl denna gången också. Har känt mig kass ett tag, men jobbat på som vanligt. Inte så lyckat.

Ska jobba en stund i morgon. Får hoppas att det går bra.

Profile picture for user mr_pianoman

tänkte jag skulle skriva av mig lite, men jag har tittat på den blanka rutan länge nu och inte kunnat börja.
På ett sätt speglar den blanka rutan hur jag känner mig. På ett annat inte alls.
Jag känner mig tom, fast att mycket tankar far omkring...........

Antar att symptomet kallas trötthet? Men vad gör man av tröttheten när det inte hjälper att sova? Dygnet har ju bara 24h och vissa saker måste jag ju ändå göra.

Det är som det är och jag ska återigen sova. Tänkte försöka pricka in ett AA-möte i morgon. Jag är i Göteborg nu så det borde ju funka kan man tycka.

Profile picture for user mulletant

berätta att Mm efter 5 månaders nykterhet (inkluderande två mycket korta återfall) sover, sover, sover. Iofs sov han på kvällen efter garagerundorna tidigare också men nu sover han på ett helt annat sätt, ett sovande som är gott att se.
Tomhet låter ändå som en lite annan nyans.... som kanske inte kan sovas bort. Det låter mer existentiellt - det ordet kom för mig. Det är som det är, skriver du, och så är det ju med livet ibland.... kommer att tänka på accepterandet inom mindfulness ifall du kommit i kontakt med det. Just nu kommer jag ihåg två små böcker som jag haft stor nytta av de senaste åren, det är Anna Kåver: Att leva ett liv, inte vinna ett krig och Åsa Nilsonne: Vem är det som bestämmer i ditt liv? Om medveten närvaro. Särskilt Kåvers bok har jag nästan använt som AA-människorna läser Stora boken (om jag förstått det rätt). Låna och kolla om det är nåt för dig. Hoppas din måndag är fylld med livsglädje! / mt

Profile picture for user Lisamari

Att du är trött, är väl inte så konstigt.
Du jobbar fast du är sjuk, och dessutom så är det alla funderingar och snurrningar i skallen.

Ibland kanske man bara måste lägga alla måsten åt sidan och prioretara sig sjäv.

Sköt om dig, hoppas du får lite sömn och ro

Profile picture for user mr_pianoman

Har haft en väldigt skön dag i mitt älskade Göteborg. Jag släppte helt alla tankar om vad som varit, vad som är och vart jag är på väg. Inte en tanke på dricka eller inte dricka. Jag bara var. Sinnesro på hög nivå.
Jag kom bla i samspråk med en A-lagare på kajen utanför operan.
Han hade en kasse öl och satte sig på samma bänk som jag. Han frågade mycket försiktigt om han fick sätta sig där. Jodå! Klart han fick
"vill du ha en öl?"
"nä, jag ska köra bil så det är väl bäst att låta bli"
"ja, det låter vettigt"
*tystnad*
"men jag tyckte det var synd att sitta här med en kasse öl och inte bjuda"

Sen satt vi där, A-lagaren och jag och småpratade nån kvart eller så. Han menade bla att sommaren hade kommit till stan för att tjejerna har kjol. Han har nog rätt, för det är som dom säger. Sanningar hör man från alkisar och från barn.

Och jag tänkte, är det nått jag lärt mig senaste halvåret så är det att det finns en människa i varje alkis. Oavsett hur illa ute han eller hon är. Så varför då inte ge honom ett leende och några minuter av mitt liv för att småprata?
Jag kände blickarna från andra göteborgare och turister. Jag, 33 år hyffsat snygg och välklädd satt där med min påse från Scorett (jajjemensan, nya skor! Lycka!)
Han, 55-årsåldern. Sliten, med systemetkasse och en öl i handen.

Men vet ni? Jag struntade i dom.

Profile picture for user lillablå

Härligt!
Välkommen till Göteborg!
kram!
/k

Profile picture for user mr_pianoman

Hur kommer det sig att självförtroendet är så lågt? Eller ja, jag förstår ju det. Men....

Sista tiden har jag känt efter nästan varje längre möte med personer: Vad tänkte den om mig nu. Vad sa jag, hur gjorde jag, hur uppfattades det?
Jag kan inte tro på mig själv. Inse att det räcker. Jag är nykter och försöker vara en trevlig och god medmänniska.
Ändå kan jag inte slappna av i det. Och det konstiga tycker jag är att det kommit bara sista tiden. Jag har tidigare läst här om att många känt dåligt sjävförtroende och allt detta. Och jag har tänkt, skönt att jag inte känner av det så mycket.

Men nu, nu går det nästan inte en dag utan att jag känner av det.
Att inte duga. En ack så vanlig känsla i mig nu.

Men gör jag det? Duger jag? Svårt att säga, men innerst inne tror jag ju det .Fast jag inte vågar slappna av och lita på det.

Dessa tankar håller mig vaken i natt.

Profile picture for user vana

känslor o tankar dyker upp efter ett tags nykterhet
det undermedvetna börjar nog arbeta
äkta känslor som hanteras på ett äkta vis
du kommer att bearbeta på äkta sätt
inte med alkohol som slutar
i ett hav av ångest
kanske dags för en romans med dig själv?
denial

Profile picture for user Berra

Ta're lite piano för tillfället...
Jag tror att det är "skiljsmässan" med alkoholen som gör dig lite avtrubbad, du saknar den lite, inte bara för berusningen utan lite av allt runtomkring kanske..

Jo jag vet, man bygger upp så mycket runt alkoholen, fina glas, drinkpinnar, iskuber, skålar och sånger, inbjudningar, vintermometrar, elektriska korköppnare, champagnevispar(!), drinkmixer, osv osv...
Det finns väldigt mycket kopplat till alkoholen, även på det sociala planet...och så tänker man...det gäller inte mig längre...
Finns inget kvar till lilla mig, jag får inte ta del av det, kommer inte att bli inbjuden på kalas i framtriden osv osv SUCK!

Ja det blir en "tomhet", och man kunde tidigare förlägga en del trygghet i sina tankar, att jaja... till helgen kan jag slappna av med en bärs eller två..
Och så funkar det inte längre, ingen j*vla trygghet kvar, ingen payback för en veckas slit med arbetet osv...
Och så känner man sig helt vilsen, det är väl lika bra att man går och lägger sig tidigt så slipper man lida på kvällen, vad f*n ska jag vara uppe för???

Hela livet kan nog kännas rätt tragiskt ett lååångt tag, finns det nå'n mening med livet överhuvudtaget...?
Ska det vara så här, ja då f*n kan jag nog lika bra fortsätta med krökandet, hellre det än det här...livet känns rätt meningslöst...

Vad tror jag?
Jag tror att det är kroppens/tankarnas sista trevande försök att mentalt övertala dig att återgå till alkoholen, ett sista panikartat försök...
Och att det är ungefär här....där de flesta inte orkar hålla emot, utan faller tillbaka till alkoholen och "tryggheten"...

Håll ut, och treva dig igenom allt detta, det kommer att lätta så småningom...

Och sedan, alla drinktillbehör med fina glas och isbitar gäller för dig fortfarande, det står inte att man måste ha alkohol i dem, så det så!
Och du kommer att bli bjuden på kalas, om du tillför dem något, att fortfarande vara social glad och framåt...
Den som sätter sig i ett hörn och surar över sin nyfunna nykterhet på en fest, ja den kommer nog med all sannolikhet inte bjudas i framtiden...

Allt är inte ödet som styr vår framtid, vi har väldigt stor makt att påverka den också...

/Berra

Profile picture for user Lisamari

Jag tror att det tar ett tag, innan självkänslan kommer åter. Vissa dagar är man bara uppe och andra dagar nere. Första gången jag var nykter, så lyssnade jag på Mia Törnbloms historia (ljudbok). Hon är en ung tjej som lyckades med att sluta med heroin.

Hon föreläser just om detta med självkänsla.

Men jag började med att lyssna på hennes historia
Sen gick jag över till hitta självkänsla

Mig gav det väldigt mycket.

Kanske dags att du på nätterna tänker på alla dina bra sidor istället. Är ju egentligen inte så viktigt, vad andra tycker, tycker man om sig själv, så brukar det andra väl lösa sig.

Jag tycker alla fall du är toppen - är jätteglad att du finns här
Hoppas du känner dig starkare/tryggare idag.
Kram

Profile picture for user mr_pianoman

Tack för tankar och peppande!
Det blev ju inte så värst bra sömn inatt, och idag har vi haft heldag med planering inför hösten på jobbet. Trött är bara förnamnet. Men humöret var bra och vi hade bra timmar på jobbet.
Men när jag kom hem.... Jösses. Jag är som en urvriden disktrasa. Helt slut socialt. Det tar på krafterna att vara bland folk en hel dag. Att vara trevlig och social för att bevisa att jag minsann är en nykter och bra person som är värd att lita på numera.
Därför var det jätteskönt att dra på sig hörselkåporna och köra gräsklippare när jag kom hem. Nu är det bara jag och katten hemma. Han ligger här bredvid mig.

På det hela taget en bra, men påfrestande dag.

Profile picture for user Lelas

Min pianoman - jag längtar hem till dig och katten. <3
vi ses om ett par timmar!
/H.

Profile picture for user mr_pianoman

Ska jobba en stund i eftermiddag och jag tycker det är lite trist att behöva hushålla på den sociala orken eller vad man ska kalla den.
Jag var ju helt slut efter gårdagen och har inte riktigt hunnit ladda upp batterierna efter det. Därför valde jag precis bort att äta lunch med några vänner just för att jag ska orka med att vara en god medarbetare och orka med mötet med människor sedan. För då m å s t e jag vara trevlig och kunna småprata om ditt och datt.

Jag gillar inte att behöva prioritera, men jag är glad att jag inser att jag måste.

En annan sak jag har tänkt på sista veckorna är en fråga som hjälper mig i min nykterhet. Lite samma som att ge mig ett löfte varje morgon, men på ett annat sätt. Kanske är det en helt självklar fundering men jag skriver ändå, för kanske kan det hjälpa någon.

Jag frågar mig själv lite då och då. Nästan nån gång per dag i alla fall " Mister, Vad gör du för din nykterhet?"

Svaren kan variera. Typ, Hängt på forumet, grejjat i trädgården,läst bok, vänt och vritt på AA:s dagliga reflexioner osv osv.
Det är ett rätt bra sätt för mig att inte glömma att jag måste jobba med mig själv. Inte bara ta nykterheten för given.

Menmen, när jag jobbat klart idag vid femsnåret så är jag ledig till tisdag kväll. Då ska jag bra göra det jag sjäv vill. Ska bli göttigt!