Mr_pianomans tankar om nykterhet

287 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
vana (inte verifierad)
pianoman

Stort grattis till en månad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Du,åk o bli klappad,du förtjänar det tusen gånger om.
Vad menar du med "hänger på nätet"?---Har du tråkigt???

mulletant
Ja just det!

Håller med föregående "talare"! Var stolt! / mt

mr_pianoman
Problemet är kanske att jag

Problemet är kanske att jag inte känner att jag får så mycket cred tyvärr, men det var faktiskt ett helt okej möte idag. Det var väl nån som skrev nått om att det är nått med 6 månader nykterhet. Minns inte vem. Jag närmar mig det nu. Är jättenöjd med min nykterhet och så, men jag är trött jämt. Känner inte att humöret varit det bästa sista veckan. Sover dåligt och drömmer mycket. Kanske är det halvåret jag märker av?

Och det där med att hänga på nätet, det är positivt laddat. Det är bra att titta in bl.a. här nån gång om dagen.
Tänk att jag är nykter idag också! Det ger jag mig själv cred för på favoritkaffestället i Göteborg. Har precis fått i mig en perfekt capuccino. Baristatjejen gjorde ett hjärta i mjölken till mig. Undrarom hon visste hur rätt hon träffade mitt hjärta? Nu går jag strax leende härifrån

mulletant
Trevligt!

Allt gott på vägen framåt! / mt

viktoria
go´kväll Pianomannen,

När jag läser det du skriver ovan känner jag igen känslan - tror jag.
Så här var det för mig,
att den allra första tiden som nykter var kämpig, med sug och tristess men också fylld av någon slags speedad tillfredställelse, ja nästan eufori, av att lyckas med den första nyktra helgen, den första nyktra månaden, den första festen, 3 månader osv. Jag fick mycket peppning på forumet bla. Några (få) människor runt mig irl var nyfikna och ville veta hur det gått och hur jag tänkte och kände. Men precis som du kunde jag uppleva där vid halvårs-strecket någonstans att det kändes tungt, när det inte var lika kämpigt längre att avstå alkohol blev det också lite tråkigt. Jag fick inte samma respons och uppmuntran, och jag var inte lika focuserad all min vakna tid på nykterheten. Det var ju faktiskt så att i början upptog nykterheten samma utrymme som alkoholen gjort innan, om du fattar hur jag menar. Det var just här det viktiga kom in, vikten av att förändra mer i livet än att bara utesluta alkoholen. Helt plötsligt fanns det plats över. Den platsen alkoholen tagit, och som senare kampen för att sluta tagit, och nu när kampen kanske inte är lika hård och konstant längre så finns ett tomrum...nu då? Och det är inte helt så enkelt att man bara kan anmäla sig till en kurs i kurbitz-målning och problemet är löst. Det handlar om små justeringar i allt det som är vårat liv, våra relationer, hur vi gör saker, och hur vi hanterar saker. Balansera tillvaron. Ett jobb som tar betydligt längre tid, går långsammare, än kampen med abstinensen.

Det blir långsamt bättre, jag har liksom planat ut och vågar faktiskt tro på att det kommer en tid då nykterheten är integrerad så att säga, inte ett dagligen påtagligt mission i sig.

Jag tycker du gör ett fantastiskt jobb Pianoman, för jag vet vad som krävs för att komma dit där du är idag, och har man det som krävs är man mycket beundransvärd!
Önskar dig och de dina en fin helg

Fenix
Hej Viktoria! Du skriver så

Hej Viktoria!
Du skriver så bra om din väg, jag har följt dig tror jag sedan din början och önskar förstås komma efter dig. Ni som varit med ett längre tag verkar i samtliga fall komma till en klokhet och insikt, som gör att ni kan berätta fint om resan. Ni som är kvar här och skriver, glöm aldrig att ni är livlinor ibland till de som inte fattat beslutet än, att ni är så viktiga för att förmedla det finaste, nämligen hopp!
/Fenix

mulletant
Jag kan tipsa om en bok som

heter "Vid sunda vätskor - handbok i återfallsprevention vid kemiskt beroende" av Gorski & Miller. Den är översatt av Lars Söderling och han skriver i förordet att det är efterbehandlingen och uppföljningen som avgör prognosen. Jag stötte på den här boken för ca ett år sen och den var en riktig väckarklocka för mig. Det första som står på bokens baksida är att det är ingen konst för en alkoholist att sluta dricka, det har han gjort många gånger. Problemet är att hålla sig nykter.

Tack Victoria för din fantastiska berättelse om din väg! Jag har lärt mig att det är svårt att lämna något om man inte ersätter det med något annat... eller att man inte kan ta ifrån en människa något utan att erbjuda något i stället.
I din berättelse är nykterheten den första ersättningen för alkoholen. Det ger mig ett svar på att nykyerheten måste ha en betydelse för den som ska sluta dricka, det hjälper inte att nykterheten är av värde för någon annan. Sedan måste ersättningen hittas i själva livet, det egna livet.
Jag känner mig ödmjuk inför alla er som kämpat er igenom många dagar och kväller och nätter och som delar med er så generöst!
Ni betyder mycket för många! / mt

viktoria
Precis så,

Nykterheten blev en ersättning för alkoholen, som du skriver mulletant.
Det var ett projekt. Planering för att ha säkerhetslinor på helgerna, utforma strategier för att fixa födelsedagsfester och afterwork, läsa och skriva på forumet, handla hem "ersättning" dvs godis och alkoholfritt, räkna dagar och veckor och månader osv osv. I mitt huvud har jag liknat det vid att vara nyfrälst. Men då projektet är över uppkommer en tomhet. Projektet har ju fyllt tomrummet efter alkoholen så att säga.

Tack för era vänliga ord ang min och andras betydelse för er på forumet. Fenix jag skulle så gärna vilja höra mer från dig. Hur går det, med drickandet alltså? Hur går dina tankar kring detta, har du lagt ner elle är du på G?

viktoria
Mulletant

Det här med uppföljning och återfallsprevention, i de fall där man inte haft kontakt med behandlingshem eller AA, hur skulle detta kunna ersättas? Då man inte blivit "behandlad" av någon annan än sig själv, med stöd av er här då förstås: )

mr_pianoman
Tack Viktoria

Tack Viktoria (finaste namnet förresten)
Det du skrev gav mig stöd i att få känna som jag känner. Jag är övertygad om att humöret och orken kommer tillbaka, bara jag sätter nykterheten främst varje dag.

Kan man jämföra nykterhetens första tid med förälskelse? Förälskelsen varar ju inte heller i all evighet utan vardagen kommer ju även där. Även om man valt att leva med den personen resten av livet och nyförälskelsen klingar av.

mulletant
Viktoria, jag tror att man kan

ha nytta av att läsa och lära sig och på det sättet veta att det är helt "normalt" och i sin ordning att känna som man känner. Du har ju klarat dig fint med dig själv och forumet hittills! / mt

viktoria
Ska skaffa boken du talar om,

Ska skaffa boken du talar om, mt. Tack

mr_pianoman
Idag har jag nog känt av det

Idag har jag nog känt av det där berömda suget litegrann. Jag har inte direkt gjort det tidigare men idag kände jag mig törstig. Vet inte om det var precis öl eller så jag ville ha, bara att jag ville ha nått. Kanske gjorde det goa vädret sitt till också? Vad vet jag?
Men jag klarade den prövningen också. Efter middagen var suget borta och jag känner mig nöjd med att det inte blev värre. Och såklart nöjd med hur jag hanterade det

mulletant
Stort Grattis till att ha övervunnit

frestelsen. Tack för att du delar med dig, Det är viktigt att få dela även de "små" prövningarna. I vår familj vet jag att det kommer många med sommarsäsongen.... Önskar oss alla som kämpar kraft och genuin livsgädje. Glad påsk! / mt

mr_pianoman
det är en kamp! Detta med att

det är en kamp! Detta med att vara nykter. Många dagar går det bra. Många dagar passerar utan att jag ens tänker på alkohol eller vad som har varit senaste året. Men mycket tid går åt till att tänka, leva, kämpa, grubbla och slåss mot fördomar och okunskap.

Jag känner det inte minst på hur trött jag är. Jag är helt slut idag. Är vaken, men känner mig som ett vrak. Humöret är väl sisådär. Inte nere i botten, men inte heller på topp. Antar att det är en del av spelet.
Men det går! Jag tycker att jag hanterar min nykterhet bra. Jag hanterar situationer och möten med människor på ett (vad jag tycker) bra sätt. Vid motgångar föröker jag tänka att så länge jag är nyktetr och hyffsat trevlig mot dom jag möter så har jag gjort det jag har kunnat. Även om det tar på min ork och kraft. Det är skönt med ett rent samvete

Nu i månadsskiftet har jag ett halvårs nykterhet bakom mig och är stolt över det. Och idag ska det bli ytterligare en nykter dag.

Fenix
Halvår, grattis!! Följer din

Halvår, grattis!!
Följer din resa som du berättar om på ett bra sätt.
/Fenix

mr_pianoman
Tack Fenix! Jag var riktigt

Tack Fenix!

Jag var riktigt under ytan idag. Men ändå verkar hjärnan vara såpass frisk så att den tänker "jag skulle kunna dricka på detta men jag låter bli" Skönt det i alla fall!
Skulle jag dricka skulle jag förstöra allt. Jag börjar ju ändå få ordning på livet, så varför... VARFÖR skulle jag pajja det genom att hälla i mig gift?
Fast det är lätt att säga. Jag vet ju inte vad framtiden har att ge.
Det enda jag vet är att jag vill vara nykter. Jag vill reparera det jag redan har förstört. Det måste få ta tid. Men det är så jobbigt!
Jag vill att allt ska hända på en gång.

Nu ska jag försöka sova och inte grubbla för mycket på detta. Man måste få sova för att orka med kampen.
Idag var jag nykter och jag räknar med att vara det i morgon också

mulletant
Hej pianomannen! Fantastiskt att få dela

dina framsteg men också dina svåra dagar. Det är det som "gör" hela forumet, att få följa människor i både med- och motgång. Önskar dig och din ibland "fruktansvärda" hustru en fin Valborgshelg! Kram till er båda och klapp till katten! / mt

mr_pianoman
Grillade för första gången i

Grillade för första gången i år. Och vet ni? Det funkar att grilla även utan öl.
Grillen blev varm, köttet blev bra och vännerna var trevliga. Till och med jag var trevlig tror jag.

Och allt detta med is-te i glaset!

mr_pianoman
känner att humöret är på väg

känner att humöret är på väg tillbaka efter förra veckans dipp. Jag har haft en väldigt lugn helg även om jag har jobbat lite. Det blev nog lite välbehövlig vila.
Jag har tänkt på det att jag tillåter mig att stanna upp och faktiskt prioritera när jag behöver vila. Inte bara köra på och stressa vidare genom dagarna som jag gjorde tidigare. Då sov jag på alkohol, vilket ju inte gav nån vila alls.

Hoppas bara att lugnet och välmåendet håller i sig när min jobbvecka börjar i morgon. Jag ska erkänna att det känns lite motigt och jag trivs inte jättebra på jobbet. Men det får väl gå. Det är mycket annat som är bra i mitt liv, så jag får försöka fokusera på det.

mulletant
Godmorgon pianomannen! Fint att humöret återvänder!

Jobbar du varannan vecka eller har du varit helt "ledig" ett tag? Jag har tänkt mycket på jobbets betydelse när jag läser Berras tråd, han som avskyr måndagar och inte verkar trivas alls på sitt jobb.
Din avslutande mening "Det är mycket annat som är bra i mitt liv, ... ..." berör mig. Jag har jobbat kolossalt mycket senaste 7-8 åren. Dvs jag har alltid jobbat mycket och de senaste åren ännu mer. Har alltid haft jobb jag gillat och trivts med och satsat fullt ut. Alltid, i alla lägen haft stöd av maken. Samtidigt har han visst påtalat att jag kommer hem efter en lång arbetsdag och sätter mig framör datorn. Där kan jag också fastna och varva ner med något (oskyldigt) spel. Även om det är oskyldigt så är jag inte närvarande där min kropp är. Också en slags missbruk.
Just nu i detta ögonblick beskriver jag för första gången riktat till någon mer än mig själv och oss, en slags sönderfallsprocess som vi båda varit delaktiga i och som jag inte kunnat beskriva som den helhet den är fast jag mycket väl vetat om den. Under de här senaste åren har också makens alkoholmissbruk eskalerat med ett antal dramatiska uppgörelser oss emellan.
Jag har konstaterat tidigare här på forumet (och för mig själv alltså) att även mitt ganska blygsamma vindrickande haft andel i många gräl. Känslorna kommer till ytan samtidigt som omdömet sviktar när det som skulle bli en trevlig stund byter skepnad. De senaste åren slutade jag ofta dricka efter ett halvt glas när jag insåg utvecklingen (och maken grundat i smyg) men jag slutade för att kunna köra iväg om jag inte orkade vara kvar hemma. Inte för att jag såg "mig själv".
I och med att jag "satte ner foten" med kraft i den 6 december och sedan satt ner den igen de (få) gånger maken druckit (utom de två ggr vi var överens om det - men dagen efter då det visat tendens att bli mer) har jag också blivit alltmer uppmärksam på mig själv. Den tidigare negativa spiralen har vänt väg.
Även jag har varit vårdslös med mycket som är bra i vårt liv.
Nu fick du, Mr pianoman, helt oplanerat bli forummottagare till en del av min och vår livsberättelse. Väl bekomme:) Lev väl och krama hustrun! / mt

mr_pianoman
Haha, det är lugnt! Kör på

Haha, det är lugnt!
Kör på bara :) Det är det forumet är till för, att ge och ta.

Jag har ett väldigt oregelbundet jobb som innebär rätt mycket kvällar och helger. Jag styr mycket själv över min tid och det trivs jag med. Hade nog varit jobbigare med 7-16-jobb. Jag har provat det också, men det var inte riktigt min grej

lillablå
Upp och ner!

Hej!
Livet är lite upp och lite ner, och det är så det är, och ska vara tror jag...
Hur ska man annars veta att man har det oförskämt bra de dagar man
verkligen mår bra? Eller veta att den där svackan som kommer då och
då brukar gå över efter ett par dagar?

Kämpa på, och fortsätt vara ärlig mot dig själv!!!
Stora kramar!
/k

mr_pianoman
Fick ett uppsving och ett

Fick ett uppsving och ett erkännande ikväll. Och en liten näsbränna till dom som inte riktigt tror att jag klarar av detta med att vara nykter.
Ska inte gå in på detaljer men det handlade om jobbet. Kändes riktigt gött och det var inte ens jag som sa eller gjorde nått. Det var andra som tog mitt parti. Och jag är inte ens säker på att dom visste att dom gjorde det.

Jag fick mail från en vän som är nykter sen, tja ca 10 år tillbaka. Här är ett utdrag ur mailet och det handlar om just det där med förtroende och sånt.

"Tyværr tar det lång tid innan den nærmaste omgivningen børjar att lita på dig men det kommer. Och ær man ærlig så ær det inte så konstigt om man ser på hur många gånger man lurat dem de sista åren innan man tog behandlingen.
Hær gæller det att mobilisera tålamodet och visa dem att detta klarar jag samtidigt som du vet att du ær på god væg att vinna en kamp som de flesta inte ens førstår hur svår den ær.
Om någon var extra besværlig så sa jag rætt ut till dem: Jag klarar det hær, men frågan ær om du klarar att førstå det."

Det där sista gillade jag. "jag klarar detta men frågan är om du klarar att förstå det"

Hur som helst. Denna dagen ser ut att sluta bra!

Och visst är det som du säger lilla blå, vissa dagar är bra, andra är dåliga. Det kommer vi inte undan. Det är det som är livet.

mr_pianoman
Drack pilsner i drömmarna

Drack pilsner i drömmarna inatt.

Det var skönt att det inte på något sätt var en positiv dröm. Snarare en mardröm. Inget förhärligande på något sätt. Ändå tröttsamt att inte ens komma ifrån tankar och kämpande i sömnen. Jag behöver min sömn för att orka med dagarna.

Men, nu är det en ny dag och jag ska vara nykter.

mulletant
Även om det är tröttsamt att dröma mardrömmar så

tror jag de är viktiga på väg mot hälsa! Sov gott inatt! / mt

mr_pianoman
det slog mig idag

Det slog mig idag när jag körde hemåt att det är väldigt gött att leva ett nyktert liv.

Det var nog bara det jag hade på hjärtat denna fredagskväll

mr_pianoman
ska försöka grilla utan öl

ska försöka grilla utan öl och vin idag igen. Undrar om det funkar även denna helgen.....?

Skämt å sido. Idag kom jag på att det är väldigt bra att ha en trädgård. När jag är ute och grejjar där så tänker jag inte alls på alkohol. Då finns bara jag och mina växter. Jag njuter stort av att se hur det växer och sköta om små plantor så att dom ska må bra. Då finns det inte tid för pilsner eller nått annat onyttigt.
Att få lite sol på näsan för inte det hela sämre.
Och strax kommer vänner hit och äter. Såhär kunde jag ha det resten av livet.

mulletant
Det är viktigt att ha något att göra, som man kan "fångas av"

och tycker om. Jag vet en man som helrenoverade en stor båt under tiden han blev nykter. Vi har också fullt av praktiska saker som ska göras och allt det känns just nu som en tillgång. Goda middagar med god eftersmak önskar jag er! / mt

mr_pianoman
Hjärnspöken

Jag varnar redan här för att jag mest skriver för min egen skull, så kanske jag förstår vad det är jag tänker när jag läser igenom det sen. Men det är klart, är det någon som läser och har nån bra kommentar så är den välkommen.

Så sitter jag här igen då. Sömnlös natt pga hjärnspöken som far omkring mellan öronen.
Jag vet inte om jag är ledsen arg uppgiven förbannad eller bara nollställd. Positiva känslor lyser med sin frånvaro i alla fall. Det känner jag tydligt.
Om det är så att jag är arg vet jag inte vem det är jag är arg på. Förmodligen mig själv. Att jag satt mig i den situation jag är. Jag kan inte göra något ogjort och det är nog det som är problemet inatt. Att ha mycket på mitt samvete. Att inte dricka är en del av kampen. Att acceptera och förlåta en helt annan. Svårast verkar nästan vara att förlåta mig själv. Skammen och skulden jag har är väldigt svår att komma till rätta med. Och till viss del är den väl berättigad. Jag SKA ha dåligt samvete och skämmas för vissa beteenden. Men vart ska jag göra av dom? Jag kan inte fastna i detta. Jag måste komma vidare på något sätt.
Men hur?

Är jag stolt över mig själv? Jag har ändå ett halvårs nykterhet bakom mig. Jag önskar jag kunde säga "Ja, jag är stolt" men det kan jag inte. Det dåliga samvetet och det mörka i mig skuggar det positiva.
Hade denna natten varit i höstas hade jag druckit på detta. Flytt känslorna genom alkohol. Flyktkänslan känner jag starkt, men vad gör jag av den nu? Är gräset verkglien grönare på andra sidan....egentligen?
Jag väljer att skriva här. Kanske kan jag få ur mig en del ur fingrarna.

Kanske är det ensamheten som är starkast. Så kan det vara. Är det ensamhet jag känner? Ensamhet innehåller många negativa känslor.

Ensam?

Sidor