Mr_pianomans tankar om nykterhet

287 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
mr_pianoman
Måndagsfunderingar

Jag undrar om livet ska va såhär?

På ett bra sätt alltså.
Jag lever mitt liv, efter bästa förmåga. Jag menar, vi är ju bara människor så visst gör vi misstag då och då. Så länge jag är nykter och gör misstag så känns det ändå rätt okej.
Men faktum är att misstagen blir färre och mindre om alkoholen inte finns med i bilden.
Och jag tänker faktiskt inte så mycket på det där med drickat. Det finns säkert dom som skulle säga att varningsklockor ringer när jag säger så. Och det kanske det gör, det återstår att se. Men jag har inga planer på att ändra mitt nuvarande levnadssätt. Jag mår så mycket bättre av att undvika flaskan. Jag tycker dessutom att livet är rätt kul!

Det var som någon sa "det kan faktiskt bli en vana att inte dricka"
Vi var ute på lokal i fredags och det stället hade en lång lista på dryckesmenyn "alkoholfritt" Vanligtvis brukar det stå cola fanta vatten typ. Men här stod olika alkoholfria viner, nån alkoholfri öl, alkoholfritt bubbel osv. Riktigt imponderande.
Nu har jag bestämt mig för att inte ersätta ölen och vinet med alkoholfria alternativ. Inte än i alla fall. Möjligen om några år.
Just nu är jag väldigt nöjd med vatten och en skiva citron.

Det enda jag känt senaste är att det är trist att inte få god öl när vi åker till köpenhamn om nån vecka. Men vaddå. Jag avlider inte av det. Det är inte hela världen att avstå från en tuborg. Danskarna är troligen av en annan åsikt förstås.

En annan sak jag märker börjar återvända är mitt djup. Jag är en tänkare. Ingen grubblare utan en funderare. När jag var aktiv struntade jag mest i allt och det är klart, jag var antagligen rädd för att gå in på djupet i mig själv. Bättre då att ta ett glas till och glömma det hela.
Men nu börjar jag glänta på dörren till mitt inre och se vad som finns där. Börja städa upp och lägga erfarenheter i ordning så att jag kan använda dom till nått bra när det behövs.

Så, på det hela taget tycker jag att min tillvaro just nu är väldigt bra! Det är klart, jag saknar fortfarande storstaden. Men den finns där. Ett par timmar bort. Så när längtan blir för stor så kan jag åka dit och få andas en stund.

Lisamari
Låter härligt Pianomannen,

Låter härligt Pianomannen, visst är det väl ändå lite skönt, när man kommer tillbaka till sig själv på något vis. Funderingar och även ideer som dyker upp.
PS Saknar också storstaden DS

Tack för du delar med dig
Kram
Lisamari

mulletant
Härligt att du hittar ditt djup,

det är precis vad jag ser att händer med Mm - jag återfår kontakten med hans bästaste sidor... har nästan glömt .... hur det är att samtala ur sitt djupaste själv och möta en annan. För övrigt gillar jag också storstan... men också den plats där jag lever. Kram på er / mt

mr_pianoman
Kvävd

Dags för eftervårdsdag i morgon igen.
Jag har inte varit på jättetopphumör idag och jag har känt mig lite kvävd och pressad.
När jag satte mig i soffan på eftermiddagen och funderade på varför så är det just för att det är dags för eftervård igen. Jag känner mig ägd i det där. Det var ju så väldigt kravfyllt när jag muckade. Fick skriva kontrakt på att inte dricka. Måste göra si och så och arbetsgivare och allt.
Då kändes det okej. Nu känns det skit.

Inte för att jag har tänkt att ändra på det sättet jag lever nu. Alltså det nyktra behagliga livet.
Men jag vill komma vidare. Inte vara i beroendeställning mot nån. Inte behöva känna några krav i form av paragrafer i kontraktsform.

Men i morgon när jag kör hem har jag tre gånger kvar. Sen kan jag lägga detta bakom mig.

Faktum är att den största anledningen jag har att leva nykter just nu är att jag mår så bra av det. Och med det menar jag såklart att kroppen mår bra av att inte få alkohol, men också att min omgivning mår bra och det slår tillbaka på mig får min själ och hjärta att må bra.
Det är så mycket större och viktigare än ett kontrakt från ett behandlingshem.

Stigsdotter
Härligt att du mår bra...

...i själ och hjärta! Eftersom den där eftervården är begränsad, dvs med tre gånger kvar så kommer du ju att stå ut med det eller hur! Vore ju värre om det var på obestämd framtid och du skulle bli tvungen att "bevisa" något för vården. Se det som en investering i dig, det är viktigt att inte bara släppa iväg människor till sitt öde utan istället följa upp och se till att de fortsätter må bra.

Ha det bäst i helgen!

mr_pianoman
Jag lever

Inte bara överlever som det heter.

Livet rullar på och att vara nykter har blivit lite av en vana för mig. Jag tänker inte så mycket på det faktiskt. Jag får ofta höra att jag ser så välmående och pigg ut. Och det är nog sant, även om det kan vara svårt att se själv. Jag själv tycker bara att jag ser trött ut, men det kan bero på att jag nästan bara ser mig i spegeln på morgonen.
Jag har rasat i vikt. Vid ett läkarbesök innan sommaren har jag för mig att jag vägde 84kg. Nu väger jag 76. Inte undra på att alla byxor är stora. Även dom jag köpte för några veckor sedan. Och ett skärp i läder töjer sig inte så mycket på några veckor heller. Måste göra fler hål. Hoppas det bara beror på att jag inte häller i mig en massa kalorier, så att det inte är nått annat fel.

Så vad är nästa steg nu då? Det är oerhört motigt att jobba. Jag kan inte hitta någon som helst inspiration och jag brinner inte för mitt yrke. Eller jo, på ett sätt gör jag det, men på ett annat sätt inte. Jag vill nog göra det jag gör ett tag till, men kanske inte på samma arbetsplats som jag är på nu. Jag skulle behöva ny jord runt rötterna om ni förstår vad jag menar. Då kanske jag kan blomma igen.

Och såklart längtar jag hem till storstan, men det är nog inte dags ännu. Jag har mina finaste vänner här och det får jag inte glömma bort. Dom är viktiga för att jag ska må bra. Närapå en förutsättning för mig.
Dags att ta tag i denna dagen.

Berra
Fint skrivet..!

och i så målande ord, ny jord, börja blomma igen, poet minsann...
Tack för att du gjorde min morgon pianomannen...

/Berra

Stigsdotter
Kalorier...

....är det JÄTTEmycket av i alkohol. Själv har jag gått ned 4 kg på ganska kort tid och det skulle kunna bero på att jag dragit ned på mängden dricka i veckorna (fast jag äter ju mindre förstås nu, blir mätt fortare). Har du märkt någon skillnad på aptiten?

Fina vänner är guld värt, har man det kan man nästan stå ut lite med aningen otrivsel på jobbet.

mr_pianoman
Mat

Jag äter betydligt mer nu än när jag var aktiv. Och vi äter nästan bara bra mat. Inget halvfabrikat eller skräp. Det är också en viktig del i välmående och i förlängningen leva nykter. Får jag inte bra mat mår jag inte bra och då.... ja ni fattar.

19september (inte verifierad)
Glad

Vad glad jag blir av att läsa din positiva story :)
Inspirerande för oss "nybörjare".

mr_pianoman
Tack

Tack för att du ville läsa, 19september

mr_pianoman
Jobb

I veckan som gick frågade min chef mig: "Tror du inte det är bäst om du söker en annan tjänst?"

...........

Jo, det kanske det är. Jag har själv tänkt dom tankarna. Men att höra det från chefen sådär appropå en onsdagsförmiddag var inte så kul.
Jag förstår hans tanke. Han vill inte att jag ska knäckas av att andra har problem med att jag är nykter alkoholist och att får jobba i motvind. För så är det faktiskt, just nu är det inte jag som har problem med alkoholismen. Det är andra som har, uppenbarligen. Men jag fick höra att jag är en duktig musiker och att han önskar att jag fick ny inspiration. Så anledningen är inte att jag inte sköter mitt jobb. Bara mitt välmående.

Så frågan är: ska jag söka mig vidare och under tiden bara göra det jag absolut måste eller ska jag köra på och göra massor av kul under tiden? Oavsett vilket så kommer jag nog inte stanna kvar särskilt länge ändå. Men rätt jobb måste dyka upp. Jag byter inte för bytandets skull.
Och arbetsgivaren har ändå kostat på mig många många tusenlappar för behandlingen. Konstigt då att dom inte vill jobba för att medarbetaren ska komma tillbaka till en bra miljö, utan går på den enkla linjen och be mig söka mig vidare.

Annars rullar livet på bra. Jag varken vill eller behöver dricka. Jag är nöjd med andra njutningar i livet. Jag gläds åt småsaker och gräver inte ner mig särskilt mycket för motgångar. Jag vill absolut inte förtränga eller förneka det som varit. Men jag har börjat lära mig att leva med det.
För ett år sedan mådde jag som sämst. Nu vilar lugnet i mig och jag mår bättre än på flera år!

mulletant
Det är skrämmande och sorgligt

att du föreslås att sluta för att andra har problem med att du är nykter. Tyvärr är jag inte förvånad, det är alltid lättare att flytta på en person än att jobba med attityder hos många. Tyvärr blir jag också bekräftad i det jag redan egentligen vet, det har ett värde att bevara sin anonymitet, åtminstone den som inte är känd som alkoholist. Jag hör ju hur det talas i mina arbetskretsar om dem som har alkoholproblem - i en bransch som uttryckligen ska präglas av värden som humanism och respekt. Det ska väl din också?:) Hoppas din chef nånstans inser att h*n fokuserar på fel problem.
Men viktigast av allt är att du mår bra, att du och ni funnit vägen till ett gott liv. Klokt att inte byta för bytandets skull, du kan ju ditt jobb och har fåt det betygat dessutom:)
Trevlig fredagskväll och god helg! / mt

Stigsdotter
Kör på och gör massor av kul..

...under tiden tycker jag. Inte skall du byta för bytandets skull som sagt.

Vill du / ni berätta vad problemet är, varför blir det motvind? Klarar inte folka av att en arbetskramrat visar prov på denna styrka som det väl ändå är att ta sig ur ett fel/missbruk?

mulletant
Hoppas du vill svara på Stigsdotter

frågor Pm. Det skulle intressera mig också att veta. Jag drog snabt kopplingar till min värld och gjorde det vanliga misstaget att tro att det är "samma hos dig". Nu vill jag gärna veta lite mer hur det verkligen ÄR från din synvinkel sett. Varm hälsning / mt

mr_pianoman
Ja, hörrni....

...Ärligt talat så vet jag inte. Jag själv förstår inte problemet utan detta verkar vara något som pågår bakom min rygg.
Men jag kan tänka mig att man inte riktigt kan ta min framgång i nykterheten, utan försöker hitta alla tänkbara fel som jag eventuellt gör. Och chefen står emellan och vet inte hur han ska tackla det hela.

Jag vet inte om det är så, men det är min teori.

mulletant
Alltså, jag blir upprörd

h*n får väl tala om vad det är! Så obehagligt att vara i sånt dammigt klimat. Jag får tungt att andas, skriver mt på väg till "sjuksoffan". Bamsekram och stå på dig! / mt
PS Sånt kan säkert "få" folk att hamna tillbaka... välja drickandet, ta återfall ska det kanske heta. Men det ska uppstå en ny balans och nya "roller". Du har gjort och gör ditt! DS

mr_pianoman
Sjuk

Jag kan i nuläget inte ens vara sjuk. För det "ser inte bra ut" enligt chefen.
Men vi är ju bara människor och vi blir sjuka så även jag. Förra veckan hade jag knappt eller ingen röst. Men jag jobbade i alla fall. Tur var väl att jag bett om ledigt några dagar sen tidigare. Så jag kunde ändå vila och bli hyffsat frisk.

viktoria
Men vilken orimmlig

Men vilken orimmlig situation! Klent ledarskap är förödande på vilken arbetsplats som helst. Hoppas det löser sig för dig, har förstått det som att du är i en bransch där det inte bara är att "fixa" ett nytt jobb. Rätt?
Du låter iallafall stark och jag hoppas du kan behålla din glädje över det som är viktigt i livet. Att brinna för sin uppgift är inte alla förunnat, stanna om du känner att du kan och vill, men gå innan någon släcker lågan bara. Kram

mulletant
Har en del erfarenhet från

arbetsklimatet i din bransch och känner igen mig. Det är gott med förlåtelse och godhet men det räcker inte ... och många inom kyrkan mår ju inte så bra på jobbet, det väl konstaterat?
Jag kan föreställa mig att det måste uppstå nya mönster på ditt jobb eftersom det var känt hur det låg till med dig? Nya syndabockar som ska bära problemen så att man inte behöver titta på sig själv... och ta itu med andra, kanske mindre uppenbara problem. Gamla surdegar... Du har kanske fyllt en viktig ventilfunktion som "alkoholisten på arbetsplatsen", den är det lätt att prata om, särskilt i h*ens frånvaro. Och din arbetsplats verkar inte ha tittat djupt.... "ser inte bra ut" - vadå?! - fast det är svårt, det vet ju vi. Självklart ska du va sjuk när du är sjuk, säg att chefen får gärna komma hem (med blomma) så vet h*n att h*n gör sin uppgift och kan stilla oron hos medarbetarna:) Jag menar allvar. De känner inte igen pusselbiten "nya du" och fattar inte hur de ska få pusslet att stämma med din nya form - och på riktigt, det ÄR inte lätt. De måste jämka på sina egna bitar för att få plats för "nya du" och då kommer det att börja skava nån annanstans. Ursäkta att jag tar i och hoppas att det inte blev fel på nåt sätt. Hojta till i så fall! Go´natt! / mt

mr_pianoman
Tror...

...du har en poäng där MT. Pusslet stämmer inte längre. Den svagaste har plötsligt blivit den starkaste som tagit tag i sin situation och mår bra.

Och Viktoria, jag kommer inte låta detta knäcka mig. Jag har kämpat mig dit jag är idag, och det ska en sånhär grej inte rasera. Lågan kommer att fortsätta brinna. Kanske har den redan slocknat vad gäller jobbet, men livet i övrigt är så bra så därför tror jag att jag klarar detta också. I och med att mitt samvete numera är rent så bryr jag mig faktiskt inte så mycket om ifall andra retar sig på mig. Jag mår ju bara bra, skulle det vara fel?

Och vi är alla människor. Saker blir fel ibland. Men man kan säga förlåt. Fast det är klart. Behöver jag säga förlåt till någon behöver jag ju veta varför först.
Men en sak är säker. När rätt möjlighet kommer upp så lämnar jag detta skeppet och hoppar på ett nytt.

mulletant
En väsentlig poäng det där

du skrev: Behöver jag säga förlåt till någon behöver jag ju veta varför först.
Vad härligt det är att läsa din styrka som kommer djupt inifrån. Då är det bara att stå - med rak rygg och öppen blick -och det har du ju:) Allt gott / mt

mr_pianoman
Vikten sviktar

Det verkar som att jag håller på att försvinna. Insåg för ett tag sen att jag minskat från 84-76 kg på ett kort tag. Nu är jag nere på 74. Känns inte helt okej detta....
Men jag ska få träffa en läkare i början av november för att ta lite prover och se så att inget är fel. Äter gör jag i alla fall. Men det är inte roligt att ha byxor som är för stora, kostym som känns som ett tält. Klart man kan köpa nytt, men det känns inte bra förrän jag vet vart jag landar.
Nån annan som varit med om detta fenomen?

Adde
Mitt

problem är ju helt inverterat mot ditt !! Men bra att du kollar upp det fysiska.

mr_pianoman
Ja,

Är det inte åt ena så är det åt andra hållet :)

UnderIsen
Ny Här

Hej Mr P_Man
Sitter själv i en företagsledning och har hanterat många alkoholrelaterade problem (dock inte mina egna än) och tycker absolut inte att du ens skall fundera på att byta jobb utan bita dig kvar med alla medel. Din chef är bara rädd, otrygg och litar inte på hur din framtid ser ut. Bit ihop och visa att du klarar det. Har själv sett hur en person kan ändra sig bara man vågar lita på den.

mvh / underisen

mr_pianoman
Tack Underisen

Jag ska försöka hålla mig kvar. Även om det känns förfärligt motigt att gå till jobbet. Jag har ju som sagt rent samvete och vet att jag gör ett väldigt bra jobb. Jag är en duktig musiker. Och sanningen är, när jag väl sitter på plats och gör musik, då älskar jag mitt jobb.

mr_pianoman
Faktum är att jag fick ett

Faktum är att jag fick ett litet, men ändå erkännande idag av en kollega.
Det innebär att jag får mer jobb, men det tar jag. Får jag chansen att visa att det går att lita på mig så ska jag ta den!

mulletant
Så roligt!

Jag tryckte direkt på den nya Gillaknappen:) / mt

mr_pianoman
gömmor

För några dagar sedan pratade tanterna på jobbet (ja, det är mest tanter på min arbetsplats) om hur dom gömmer godis och choklad för barnen och/eller männen där hemma. Vilka fantastiska gömställen dom har. Tvättkorgen, bland julsakerna, städskåpet. Ja, så otroligt påhittiga tyckte dom att dom var.
Och en hade gömt en alladinask för några år sedan och var så nöjd med det, bara det att när hon ätit upp ena lagret och lyfte till andra hade det redan varit uppätet. Någon hade hittat hennes gömställe. Och ingen hade hon att vara arg på för hon kunde ju inte erkänna att hon gömt och trott att ingen annan hade vetat.

Nu skulle bara veta tänkte jag i mitt stilla sinne......

Jag hade kunnat komma med massor av historier, egna och andras. Men jag var tyst och drack mitt kaffe.

En annan liten situation uppstod i veckan då byalkisen vandrade in när vi firade morgonmässa. Han skulle ha tag på en av oss som han brukar besöka och prata av sig. Det där med kyrkan är inget att ha i övrigt tycker han.
När han insåg att det inte riktigt var läge att störa vandrade han iväg, och vem var det som gick efter och pratade med honom? Jo vaktmästaren.
Präster, diakoner och annat löst folk tittade bara men gjorde inget. Suck!
Änglar finns överallt. Ibland där man minst anar det.

Sidor

Låst tråd