Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

höst trollet

Ta på flytvästen för säkerhets skull ;-D
Önskar dig en god fiskelycka! (fast egentligen så är det ju brasan, kaffet å mackorna som är huvudsaken.. / trollis

vill.sluta

Men fisken lös med sin frånvaro.
Ett hugg, inget mer.Kalla men glada åkte vi hem.
Nyduschad läser och skriver jag här.
Fest ikväll, men andra vita helgen känns given.
Nu åker vi.........
/A

Ena stunden säger jag hur skönt det är att inte ha nåt sug efter alkohol och så plötsligt hugger det till. Igårkväll drack min man rödvin och jag tyckte att det luktade surt om det (fast jag dragit i mej åtskilliga boxar av den sorten förut). Idag på väg hem från landet kände jag ett sånt sug, hur gärna jag skulle vilja slå upp ett glas när jag kom hem, fortsätta och dricka mej full. Det går bra att motstå, ett sug är inte farligt och man behöver inte agera på det. Det går om. Så länge jag känner att jag vill supa mej full så är det ändå lätt att låta bli på nåt sätt. Jag ser det orimliga i det. Det skulle just nu vara värre om jag trodde att jag kan ta ett glas och vara nöjd med det. Nu har jag mitt bubbelvatten i vackert glas och ska sysselsätta mej tills suget går om. Intressant på samma gång hur det kan dyka upp från ingenstans bara. Undrar om det nånsin helt går om?

NyMan

nån gång egentligen... Men jag tror man reagerar på subtila förnimmelser av något man känner igen och som man, på något småmelankoliskt sätt, förknippar med en situation där man tror att man har haft lyckokänslor för att man drack. Talar för mig själv, of course, men för mig kan det vara precis som du säger: Man är på väg hem och känner att när man kommer hem, då ska man riktigt slappna av (och ibland "belöna" sig för att man har varit "duktig" i nåt sammanhang....) och har man under så lång tid förknippat den avkopplingen med A så är det svårt att styra det undermedvetna. Precis som du så träffande beskriver, tror jag att man bara väntar ut suget, gärna genom att göra något aktivt som styr tankarna åt ett annat håll.

Själv står jag upp till armbågarna i förberedelser inför kvällens matlagning, då vi har goda vänner här på middag ikväll. Bara det blir ett litet test i hur väl man kan klara av att inte dricka någon A och ändå få folk att det är den naturligaste saken i världen... Är inte särskilt nervös för att jag ska känna något sug, är alldeles för bestämd för det. Nej, kruxet blir nog snarare att få dem att acceptera förklaringen att jag inte dricker någon A. Vet fortfarande inte riktigt vad jag ska säga egentligen... Tycker det borde räcka med: Ikväll dricker jag inget! Men inser ju att det inte riktigt är så okomplicerat...

vill.sluta

För din skull, men skulle du inte klara att avstå eller stå emot så är det inte! Hela världen. Du är mänsklig.
Men du har kommit till insikt, GRATTIS!
DU ÄR I GOTT SÄLLSKAP.
Lycka till, skriv gärna och berätta hur det gick?
Själv är jag på kalas, fest och avstår från A andra helgen i rad. Och JAG ÄR SKITDUKTIG, hoppas jag...........
/A

MissH

NyMan, hoppas det gick bra med icke-drickandet? Tyckte också det var jobbigt med vad man skulle säga i början, men min erfarenhet är att det mest är man själv som bryr sig. Jag började ofta förklara mig och komma med anledningar tills jag insåg att de flesta är okej med att man är nykter. Sen finns det vissa som blir provocerade såklart, har bara hänt ett par gånger att jag verkligen blivit ifrågasatt. Tror att dom dom reagerar starkt är dom som liksom vi har problem.

Önskar dig en fortsatt trevlig helg

de flesta bryr sej inte om ifall man dricker eller inte. Jag tror också att dom som reagerar är såna som själva har problem och blir provocerade. Jag hoppas helgen gått bra för alla. Mitt "sug" gick snabbt om. Det gör ju det bara man håller ut och inte agerar på det. Sug är inte farligt, bara lite otrevligt.

Nynykter

Det är många som skriver att man måste igenom det första nyktra året innan suget kan tänkas ge med sig helt. Lite som ett sorgeår, när man ska igenom alla minnen av högtider och årstidernas skiftningar innan sorgen efter den älskade möjligen lindras. Såhär på hösten får jag ibland nån slags romantisk bild av rubinrött rödvin i stora glas efter höstpromenaden och framför den sprakande kakelugnen (ja ni hör, det låter som om jag förläst mig på Lantliv eller nåt...) Men om jag tänker ett steg längre. Om jag tänker till "nu är mitt glas nästan slut jag dricker visst fortare än han oj jag får inte verka för törstig undrar om jag kan fylla på nu fast nä jag väntar tills han häller upp och dricker lite vatten under tiden åh äntligen ser han att mitt glas är tomt och fyller på båda det är bra för då får jag mer utan att det märks så mycket..."
Om jag tänker så långt som till det där tjattret i skallen innan glas nummer två inser jag att jag helst avstår helt.

Santorini: LCHF funkar jättebra för mig. Tre kilo minus och jag mår jättebra. Lider eller hungrar inte ett dugg.

Kram från Nynykter

kaeru

Min hjärna är felprogramerad,så jag gör allt för att störa ut programmet och programera om mig.Suget är som ett virus,det försöker hela tiden knäcka min brandvägg och virusprogram.Jag vet att detta är en kamp som varar livet ut och för mig finns inget "bara" lite alkohol.I 9år har jag vunnit över alkoholen,och sakta men säkert börjat känna mig hel från skam och skuld.Men inte helt än,det poppar fortfarande upp i mitt sinne ,lukter,känslor händelser,flachbacks.Jag läser om alkohol på nätet,jag går på möten,studerar människor när dom är fulla.Och hela tiden tänker jag att vad skönt att jag slipper all den där skiten.Att hela tiden påminna sig om hur man själv drack och vilka konsekvenserna blev, hjälper mig i mitt dagliga liv att helt och hållet stå emot suget.Det är jag som bestämmer numera,det är jag som inte tar första glaset.Om det skulle hända så kan jag inte skylla på någon annan än mig själv.Inte någon annan än mig själv.Jag är Alkoholist för återstoden av mitt liv.Hur länge jag är nykter vet jag inte.Det är bara att ta en dag i taget,och inte ta första glaset.Idag ska jag på AA och programmera min hjärna igen.Lyssna på andra hur dom har det och få känna att jag inte är ensam om att ha den här sjukdomen. Kram på er alla.

ja LCHF fungerar jättebra för mej också. Har klarat mej i stort sett utan sug. Bara lite psykologiska flashbacks, precis som Nynykter skriver. Jag plockade just fram "Sockerbomben" igen och ska läsa om boken. Jag ska också lyssna på länken.

Läste förresten just en intressant artikel om en kvinna som åker runt med en föreställning om alkohol. Hon har varit nykter i tolv år nu, ändå säger hon: "Jag kan sakna det där en sekund långa ögonblicket då alkoholen möter blodet. Det är en fantastisk kraft i de två första glasen. Känslan av styrka". Precis så är det ju. Hon säger också att det andra saknar hon inte.
Samma kvinna säger också helt rakt: "Det finns inga genvägar. Den som dricker på ett alkoholistiskt sätt-för att bli berusad, som gärna dricker ensam-ska inte ha med alkohol att göra". Jag tror säkert att det är sant. Ju förr man inser det och ger upp tanken att nånsin dricka igen, desto bättre. Men det är svårt i början, därför vill man gärna tro att det ska fungera sen längre fram att bli "normal". Det var så jag föll den gången jag hållit upp i ett och ett halvt år. Då tänkte jag inte alls berusa mej utan tyckte att lite vin kan jag visst ta. Nu tror jag inte det längre så förutsättningarna är bättre.

tack för den Mulletant! Därifrån kom jag vidare till Kvällsöppets debatt om LCHF. Ännu mer intressant! Min man håller inte med om att jag skulle blivit trött och ha mindre ork nu, tvärtom. Dum i huvudet, nja, svårt att säga. När man samtidigt slutat supa så blir man betydligt smartare skulle jag säga:)

så den inte hamnar för långt ner:). Fredagskväll igen, ensam hemma. Helt ok. Jag trivs i mitt eget, nyktra sällskap. Jag retar tyvärr upp mej mer och mer på maken när han dricker för mycket. Jag är, eller har varit åtminstone, medberoende också. Men han vet att jag blir så jäkla irriterad när han blir full och vi har pratat om det också. Jag sa att han får dricka så mycket han vill men då får han acceptera att jag blir förbannad och inte tål honom. Jag kommer att sova i gästrummet i fortsättningen. Och faktum är att förra helgen så köpte han vin istället för starksprit, då blir han inte full och oredig. Det frestar mej inte att han dricker vin, det luktade bara surt. Han har ett sånt jobb att han ofta är borta i veckorna och då kan han inte dricka. Därför brukar han väl passa på till veckoslutet förstås. När jag själv drack brydde jag mej inte, vi satt i våra separata rus kan man säga. Nu blir det kris om han inte ändrar sej men jag tror han inser det.
Jag önskar er alla en nykter skön fortsättning på fredagen.

snart fredag, lördag igen. Det känns bara bra. Jag har läst mycket i andras trådar och fått många bra insikter. Ni alla hjälper mej att förstå missbruket bättre vilket gör att jag lättare kan acceptera att det blev så här. Att man kanske måste falla flera gånger innan poletten trillar ner och att man för varje gång lärt sej lite mer. Trist att det ska vara så svårt. Nu vågar jag tro på att det ska hålla för mej. Det finns en annan känsla inom mej, svårt att förklara. Flera saker har också hänt i min omgivning som gör mej tacksam för var jag är idag. En bekants fru, strax under 60 år, dog helt plötsligt. Sportig, jobbade inom sjukvården. Efteråt har det kommit fram att hon drack för mycket. Kände att det lika bra kunde hänt mej. Tacksam att jag slutat dricka.

Maken gör också framsteg. Han har slutat dricka starksprit utan köper vin istället som han klarar bättre. Han har kollat med mej att det är ok att han köper hem vin och det är det. han köper hur som helst inte mer än han dricker upp, eller om han dricker upp det han köpt, hur man nu ser det! Det är i alla fall ett framsteg.

En annan helt otrolig sak har hänt med mej. För första gången i mitt liv tror jag, så är jag nöjd med mej själv. Jag är ok som jag är! Jag har gått ner 14 kg men har ändå kvar att gå ner, kanske 10 kg till. Men jag bryr mej inte om det. Det får ta den tid det tar och jag tycker att jag duger ändå. För mej är det stort för fast jag vägde 20 kg mindre som ung så var jag ändå aldrig nöjd.

Maria42

Jag är så glad för din skull Santorini, det märks att det är på ett annat sätt för dig nu, kampen är över och du har accepterat känns det som.
Känner igen det där med att du känner att du är ok som du är, jag upplever samma sak.
Har precis som du gått ner ca 14 kilo och det gick rätt snabbt med LCHF första månaderna, sedan slutade jag med det eftersom jag fick för höga blodfetter av den kosten. Har stått still i vikt sedan dess och skulle egentligen gå ner 10 kilo till för att vara i samma vikt som när jag var 20. Men jag känner ingen brådska, jag har också upptäckt att jag duger som jag är, går jag ner lite till så är det bra men gör jag inte det så gillar jag mig själv ändå. Jag är ändå inte 20 längre, jag är 40+.
Det är en ovan tanke att duga ändå men det är härligt att känna så.
Kram på dig!

för de värmande orden!
Det fungerar så bra för mej med LCHF, inget sug efter godis eller vin, jag mår utmärkt och har energi. Det enda som oroar mej lite är just att kolesterolet ska skjuta i höjden och jag ska bli "lurad" att sluta när jag kommer till företagshälsovården på våren för 3-årsgranskning. Jag är så påläst så jag är egentligen inte rädd för högt kolesterolvärde men jag är rädd att falla för påtryckningar. Men varför oroa sej för det nu! Ha en bra fredag!

Det är så skönt att livet lunkar på utan desto mer funderingar på alkohol. Det är så jag önskar att det ska förbli, att vin inte alls ska vara nåt som ens saknas i mitt liv. Jag vet att det kan vara ett bedrägligt lugn just nu men jag njuter av det och tar kampen när den kommer. Vi har faktiskt bokat en sista minuten-resa till Egypten, all inclusive. Och jag vet med säkerhet att jag kommer att dricka endast mineralvatten ändå. Jag vet av tidigare erfarenheter att det inte går att tro att man kan dricka på semestern och sen fortsätta utan när man kommer hem. Jag riskerar inte mitt nya fria liv. Det grämer mej inte ens, vi ska bo på en resort så jag tycker det känns bekvämast med all inclusive bara. I mitt tidigare liv hade ju tanken varit att ju mer jag dricker desto mer "tjänar" jag, haha! Jag önskar er alla en skön nykter fredagskväll med lugn i sinnet.

NyMan

"Jag riskerar inte mitt nya fria liv." Amen to that!

Jag känner likadant och jag tänker, precis som du, ta dansen med demonerna när de visar sina fula trynen. Men jag har inte heller sett till dem här på ett tag... Ligger väl och trycker hos någon annan för tillfället, vad vet jag. Fredgskväll och allt är lugnt. Har precis tagit ut en fiskgratäng ifrån ugnen och väntar hem fru och barn om några ögonblick. Måltidsdryck blir en jäkligt god 0%-brygd från Carlsberg som heter BEO och som finns på GulGröna Skylten. Rekommenderas varmt!

Ha en ljuvlig kväll och en fantastiskt fin Egyptenvistelse i ditt fria tillstånd. Det ÄR ju så skönt att slippa dricka!/NM

att det går bra för dej också! Det är just det, så skönt att slippa! Tänk att det kan kännas så! Jag känner mej så fri just för att jag nu kan välja annat. Jag kan köra bil imorronbitti. Jag kan åka till simhallen. Jag är stolt över mej själv, det var minsann längesen före stoppet. Vi njuter av att demonerna är ute och låter oss vara ifred.