av Dompa

Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Dompa
lör, 2012-02-11 - 10:51

Är vad vad känner just nu. Det är kymigt att skriva, men jag måste vara ärlig. Dumpade ungarna hos svågern igår kväll. Och det låter illa, det är illa. Men en tröst är att de toktrivs där. Flickan har sin häst där, så hon hänger där ändå mesta tiden. Killarna älskar sin morbror och moster. Men varför dumpade jag dem där? För att åka hem och dricka whisky och öl i "fred"... Mysigt en stund, sedan helt väck. Ångest och skam idag. En helt vanlig morgon i byhåla. Hoppas ni andra har fixat det bättre. /R

lillablå
lör, 2012-02-11 - 13:17

Kom ihåg 11:e februari, och inlägget du skrev då...
nästa gång du funderar på att åka med barnen till svågern, fråga dig själv varför, och gå tillbaka i din tråd och läs inlägget från den 11:e, och fråga dig om du kanske inte ska stanna hos svågern och svägerskan du med? värme och kärlek från de nära kanske är bra mycket bättre än ensamhet och whisky? sätt en lapp på kylen med en stor fet 11:a, eller varför inte 111... och om någon frågar kan du bara säga att det är för att komma ihåg att barnen kommer i första hand, alltid... =)
gillar att du är ärlig, det är bra, det är sunt... och kämpa vidare!!
ska skriva ett litet inlägg till dig nu, hemma hos mig, i min tråd... dit du alltid är välkommen, såklart!!!
kram!!
/k

Dompa
lör, 2012-02-11 - 15:59

Står det nu på kylskåpet. Inte på en lapp utan på själva dörren med röd tuschpenna. Att tänka på. Har sedan gammalt de sju dödssynderna där men detta väger nog mer; 111. Yep så får det bli. Och för er som undrar om man inte förstör sina vitvaror kan jag tipsa om att tuschpenna endast kan tvättas bort med parfym, (husmorsknep från gamla mamma, och jag har sett att det funkar ) om man skulle ångra sig. Vilket jag inte gör. Skäms gör jag som satan över gårdagen, men nu kör jag 111 eller ska iaf. försöka. Övermod/hybris vill jag inte drabbas av. Det står ju också på skåpet. Men jag tänker 111, så tack lillablå för att du sådde tanken! Du vet vad jag tycker! /R

Dompa
lör, 2012-02-11 - 17:37

Det rasslar omkring i huvudet. Hela tiden. Jag väntar bara på att det ska landa. Ångesten över gårdagskvällen är monumental. Hur fan tänkte jag? Tänkte jag? Men just då orkade jag inget annat. Men nej, jag har tre barn. Att jag känner mig ensam,ledsen och ful är ingen ursäkt för att skada dem. I förmiddags läste jag för första gången på länge igenom dödssynderna och såg att jag kunde ticka i de flesta. Hybris- absolut, jag gick ut med min alkoholism och trodde att alla skulle förstå min "sjukdom". Girighet- nej, jag tror inte jag är skyldig. Vällust/kättja - nej även där är jag ren. Frosseri - JA, ja ja, kanske inte mat men alkohol, som jag har frossat. Avund - ja, avundas alla de stabila, avundas även alla de trasiga, att bara få släppa allt. Vrede - ja, mot frugan som lämnade mig, mot mig själv som inte kan hålla mig nykter. Lättja - ja, jag slängde in mina barn hos svågern och söp mig full, för jag orkade inte mer. Så fem synder av sju. Om det inte vore sorgligt hade det nästan varit intressant. Som studie över den svaga människan. Gud bor verkligen inte här, men den rackare som skrev ner dödssynderna var inte dum. Och nu har jag även 111. "Inte hur man har det, utan hur man tar det". Mycket att fundera på...men nu ska kvällsmaten lagas. /R

Dompa
sön, 2012-02-12 - 17:24

Hela dagen har min mamma spökat omkring i huvudet. Av en kommentar från mulletant från en helt annan tråd. Det visade sig att hon hade gett en bok till sin mamma, en bok som jag växte upp med. Så tankarna bara kom; Vilken stark vacker mor jag hade. Hon dog i cancer för tio år sedan. Men helt ensam uppfostrade hon mig och min syster. Kanske inte perfekt, men vi blev livsdugliga, syrran mer än jag. Och jag saknar henne så förbannat. Ångrar att jag aldrig sa till henne vad hon betydde. Farsan? Ja, han var alkoholist, hade någon väntat sig ngt annat. Ingen elak karl, bara trasig och sorglig. Så i vems fotspår ska jag gå? Jag har bestämt mig, det får bli mamma. Det måste bli mamma. Flummigt? Yep! /R

Dompa
sön, 2012-02-12 - 18:10

Det som var min stund är helt borta nu. Förr satt jag med min whisky strax före sju. Väntade på maten. Blandade kanske någon gång pliktskyldigast lite i en sallad. Men nu är allt ansvar mitt och även idag ska ungarna ha mat. Så nu kör jag. Efter nästan två veckors köttintag ska jag pröva på fisk. Aldrig poppis hos mina ungar, men nu blir det så. Tuff love. /R

PiL
sön, 2012-02-12 - 19:39

Fisk är oerhört fint, en insikt som växt fram med åren. Hoppas du lyckades övertyga ongarna om det också! :-)

Trevlig kväll!

Stigsdotter
mån, 2012-02-13 - 13:28

...usch vad man saknar dem ibland, de som inte finns hos oss längre. Även min mamma dog i cancer för 10 år sedan (min alkis till pappa var då redan borta). Det gäller att komma ihåg det där man inte tyckte om hos sin far, jag fattar inte att det inte funnits tillräckligt färskt i minnet för att undvika hamna i nästan samma sits själv.

Nä, för våra fina kämpande mödrars skull ska vi välja bort pappas väg - den går rakt åt helvete rent ut sagt!

Förresten Dompa, "din stund"? Den är väl fortfarande din eller hur? DIN stund var det ju, inte WHISKYNS stund. Spelar ju ingen roll vad du fördriver tiden med i väntan på maten, ett korsord eller ett glas whisky eller bara med lite filosofiska tankar: stunden finns där fortfarande för dig!

En sak du kan ägna dig åt är ju att fundera över vad det var som hände där den 11:e. Varför det gick som det gick. Att lära sig av misstagen är ett bra sätt att utvecklas.

mulletant
mån, 2012-02-13 - 16:26

från mig också! Jag förstår att din stund nu är nån annan stans på dygnet när före-middags-tiden är fylld av matlagning. Min stund är i tidigaste morgontimmen, då äger jag tid och rum.

Min mamma dog för ett par år sen ganska hastigt. Jag saknar henne men är tacksam att hon inte behövde bli ett vårdpaket. Jag inser också att hennes bortgång har möjliggjort mitt sätta-ner-foten... hon, som slutligen själv lämnade en alkoholist, var generös med att bjuda på öl och cognac och skulle aldrig har tagit till sig att det var en risk för min mullegubbe - hennes älskade svärson. Jag har ärvt hennes Århundradets... den jag köpte. Ska ta och läsa den ikväll. / mt

Dompa
ons, 2012-02-15 - 14:07

Jo lite tyst har jag varit. Allt är bra tillvida att jag har hållt mig nykter. Men allt är även lite stressigt. Om några timmar kommer den förlupna hustrun hem, efter drygt två veckor. Var av de sista veckorna på charter, dit hon bjöd med sig sin vinvännina och drack upp barnens -och våran egen- semesterkassa. Ungarna alldeles till sig för hon ska komma hem. Jag? Visst har jag saknat henne men jag vet inte...Vad vill jag? Hur blir det nu? Mycket spökar i huvudet. Tankar jag inte kan sätta ord på. Därav tystnaden. /R

PersonligaPersson
ons, 2012-02-15 - 19:07

Kom ihåg att det inte går att straffa någon annan genom att supa till. Däremot kan man visa nästintill omänsklig styrka genom att avstå. Idag är vi nyktra!

lillablå
lör, 2012-02-18 - 11:49

Hoppas återkomsten gått bra, och att ni kunnat nå varandra!!
/k

Dompa
lör, 2012-02-18 - 12:13

Tack för support PP och PiL. Jag stod där, nykter och moraliskt överlägsen i två dygn. Men i går iföll jag igenom. Valde att supa till. Stigsdotter; tänk dig Bergman, tänk dig Lars N...så har vi det hemma just nu. Hade iaf. förstånd nog att skeppa barnen till svågern och svägerskan innan jag valde att falla. För det är det jag gör; jag väljer att falla när jag inte orkar mer. Jag väljer att falla när jag borde vara som starkast. Dålig dag att summera på, både självkänsla och självrespekt står på noll. Ångesten total. Jag har tre barn och jag VALDE att falla. Sug på den...jag gör det. Vad händer nästa vecka, nästa år? Kommer jag att välja fel igen? /R

Dompa
lör, 2012-02-18 - 11:59

lillablå, det blev ingen hit. Den vackraste har varit allt mellan salong och aprak sedan hon kom hem. Inser att hon - och jag - har levat salong de sista åren...men jag har tröttnat /R

Dompa
lör, 2012-02-18 - 13:47

Nu har vi valt, jag och den vackraste. Nu är det över, vi förgör varandra. Kanske var det mest jag som valde...om jag ska vara ärlig. Men inget är så enkelt. På sin resa har även hon tänkt...mycket, vi kan inte fortsätta så här. Vi triggar varandra. Kanske var det mera sex än kärlek som gjorde att vi inte kunde låta bli att krocka? Att dras till varandra som två magneter? Oavsett hur ont det gjorde, oavsett hur illa vi gjorde våra barn? Jag tigandes, svartögd, hatisk, ständigt spanande mot det liv "som jag kunde ha haft", om jag inte fallit för henne. Idiot! Vilket förhållande jag än hade fått, så hade jag antagligen spanat över staketet för att se att grannen hade det så mycket bättre. Hon, lika djävla ledsen över det som aldrig blev. Även hon undrande över de allternativ livet kunde ha erbjudit om hon inte hade träffat mig... Fortfarande k... på varandra. Men resten då? De barn vi avlade mitt i galenskapen? Hur fan kunde vi? Missuppfatta inte; varken jag eller den Vackraste önskar dem ofödda, men hur smart var det? Så nu har vi landat på att det enda sättet som vi kan rädda barnen på är att avstå från varandra. Den finaste är inte helt med där, men hon är inte heller införstådd med sitt alkoholproblem. Jag vet att jag är en missbrukare. Luddigt? Yep, men detta är MIN dagbok. Skriver mera sedan. Nu blir det svärfamilj och ren teknik, hur styr vi upp den närmaste tiden. Hälsar en bakfull men ändå stark - i min tro på ; slut på galenskapen - /R

ÄnnuEnVindåre
lör, 2012-02-18 - 22:27

Hoppas att dina nyktra veckors lugna funderingar gör all dramatik lite lite enklare att hantera.

KRAM