av Dompa

Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Dompa
sön, 2012-02-19 - 08:31

Finns knappast en skönare känsla en att kliva ur bastun och vara tokren. Vi här hemma kör "the finnish style", vedeldat, mkt jobb men verkligen värt det. Jadu VD, jag jag tror att mina nyktra veckor har hjälpt mig att hitta balans i dramat. Kanske. Jo, jag tror det. Känner mig lite starkare. Tack/R

lillablå
sön, 2012-02-19 - 12:10

Trots att ni båda vet vad som krävs, så kan bag tänka mig att sorgen finns där över vad som varit, och vad som inte blev, och över att barnen inte kommer att ha sina båda föräldrar samtidigt... Tillåt dig att känna, sörja och tänka...
Och ta det lugnt.
Det har hänt otroligt mycket i ert liv den senaste månaden, ibland kan man behöva stanna till och låta verkligheten och känslorna hinna ikapp...
Du är stark, men ibland är det starkaste du kan göra att visa sig svag, och be om hjälp.
Stor kram!
/k

Dompa
sön, 2012-02-19 - 13:14

Du är så djävla smart, så klok. Jo, jag vet att jag behöver hjälp. Nu när frun är tillbaka -på riktigt, även om det inte är hos mig - så ska jag nog ta tag i min chans på soc. Lägga in mig helt enkelt. Själv tycks jag inte klara att dumpa Dompa. Efter en vecka "måste" jag supa till. Varför? Jag söker efter svar, men det finns inga. Kanske alkoholen verkligen är ett gift, ett gift jag inte kan unna mig. Sorgen finns här, den har bosatt sig i min själ. Men som pappa, måste jag se bortom det. Allt är barnen. Hur jag och den Vackraste mår får stå tillbaka. Och jag har en fantastisk svåger med en lika underbar kvinna. Jag tror/hoppas att vi kommer att klara detta. För vad är alternativet?
Kram kompis/R

Dompa
mån, 2012-02-20 - 08:33

Nu är ungarna på väg till skolan. Frun sover hos svågern, eftersom hon inte klarar av att bo med mig. Respekt för det, men barnen ser det inte helt på samma sätt. Iaf. Klockan 10:00 ska jag träffa min soc-kontakt. Ett möte jag ser fram emot. Hon är bra, känns som hon förstår. Och är det något vi alkies vill/behöver så är det att bli förstådda ;-) Stort är det för idag ska jag be om en vårdplats. Jag fixar inte detta själv. Max en vecka, sen är jag på flaskan igen. Spelar ingen roll hur många löften jag givit andra och mig själv. Så nu ger jag mig, låter mig själv falla i andras händer (Pianoman) och litar på att de har bättre förstånd än jag själv. Det var förmiddagen det. Eftermiddagen blir inte sämre, har en date med min finaste dotter. Vi ska givetvis rida. Jag började rida med henne för bara ett par veckor sedan - hon har ridit i åratal - och är fortfarande livrädd. Men jag börjar se tjusningen med det. När man sitter där, ensam med detta sinnessjukt stora djur under sig, ensam i skogen. Det är livskvalite som man aldrig kan hitta i en flaska. /R

lillablå
mån, 2012-02-20 - 08:36

R!
Håller tummarna för att du får den hjälp du ber om!!!
Stora kramar!!
/k

PiL
mån, 2012-02-20 - 11:48

Ser fram emot uppdatering av denna dag, förutsatt att du överlevde ridningen vill säga ;-)

I övrigt hoppas jag att det finns någon form av rättvisa i denna värld och att du får hjälp när du nu gjort det jobbigaste, att be om den. Så känns det inte sällan för mig åtminstone, att det jobbiga ligger snarare i att be om än att sedan få hjälp i olika situationer, stora som små.

Dompa
mån, 2012-02-20 - 13:18

Min socca ska se sig om efter vilka alternativ kommunen kan tänkas köpa in. För mig!!! Men det gick även lite snett, den Vackraste dök - trots löfte - inte upp på mötet. Så soccan är orolig för barnen om jag läggs in. Men som vanligt är svåger och svägerska där, så imorgon får de hembesök, för att bevisa att de inte är tokstollar som bor i misär. Men nu börjar jag vackla, KAN jag lämna mina ungar i en månad. Får jag göra det? Kommer barnen förstå att jag måste? Att om jag inte gör det så finns det ingen farsa hemma, någonsin. Tufft som satan. Jag låter djävligt självisk men jag behöver verkligen hjälp. Att fixa själv har jag ju bevisat - om och om igen - går inte. Det var förmiddagen det. Hästtestet har jag fortfarande framför mig. Hör av mig, om jag överlever ;-)/R

Stigsdotter
mån, 2012-02-20 - 14:37

Skickar en styrkekram, känner du hur jag försöker ladda den med kraft :-)

Jag tycker inte det är själviskt att inse att du behöver, och sedan begär, hjälp. Det är starkt gjort - många kommer inte ens dit.

Jag tror att du kan få hjälp med barnen också från Soc, alltså att förbereda dem och tala med menar jag? Beroende på hur gamla det är tror jag det är viktigt att vara så öppen och ärlig mot dem som möjligt, d.v.s. att pappa är sjuk och behöver hjälp för att bli frisk så han kan vara en bra pappa till er sedan, nåt i den stilen. Barn förstår mer än vi tror och de är ofta så kloka så kloka.

Bra att du har svåger o svägerska som stöttar!

mr_pianoman
mån, 2012-02-20 - 14:38

Om det där med behandlingshem.
Om jag har förstått det hela från folk jag träffat, så är det skönt att komma till ett ställe som har behandling för alkoholism som huvudsyssla (om man nu själv enbart har alkoholproblem).
Det finns hem som blandar olika missbruk och där har flera jag träffat känt sig så vilsna. Många yrkesarbetande (oftast fäder) med alkoholproblem som sätts ihop med unga hårt missbrukande narkomaner blir inte helt lyckat.

Nu var jag ju på ett hem där de flesta har just alkoholproblem så jag har inte själv dom erfarenheterna. Men det är vad jag hört från sånna som vet.
Några tablettmissbrukare träffade jag också på, men huvuddelen var alkoholism

lillablå
mån, 2012-02-20 - 18:02

Härligt Du!!!
Och beroende på vad för hjälp du får, beroende på vilket hem du kommer till, så finns där säkert någon typ av hjälp för barnen också! Du är nog inte den förste, eller tyvärr den siste föräldern med alkoholproblem... Men en sak i sänder, det viktigaste är att du får hjälp, så att du sen kan hjälpa din avkomma, kanske främst genom att igen vara en närvarade pappa som det faktiskt går att prata med om precis vad som helst!!
Men jag förstår din oro, helt och fullt! Ta den på allvar!! Men tillåt dig att lita på dem som vill dig väl, som din svåger/svägerska..
Stora kramar!!!

Dompa
mån, 2012-02-20 - 22:20

Tack för all support, för all input, för konkreta råd och diffusa tankar. pianoman; du har självlart rätt, ska ta det med soc imorgon. Jag måste få hamna på "rätt" hem. Inget ont om unga narkomaner, men som du skriver, det kan bli riktigt fel och jag har inte tid att felsatsa. Har redan ångest för att lämna mina barn, min tid måste bli produktiv. Krasst men sant. mt; min underbara svägerska har redan beställt boken! Stigsdotter; jo det får ge sig, mina ungar är mellan 8-12 och jag vet att de äldsta två redan fattat hur illa det är med mamma och pappa. Yngsta killen är en annan sak, han är bra skyddad, bra känslig, bra barnslig även för hans ålder så där får jag vara riktikt varsam. viktoria; tack. lillablå; Du vet vad jag känner för dig. Allt som allt; Tack /R

Stigsdotter
mån, 2012-02-20 - 22:23

...är att visa kärlek! Så mycket som möjligt! Krama, prata och bara finnas där närhelst du kan. Tack för att du finns här Dompis, vi ska lösa det här ska du se!!!!

Anonymt
tis, 2012-02-21 - 00:10

Jag är övertygad om att många läser din tråd och följer händelseutvecklingen. Jag blir verkligen berörd. Du gör det enda rätta. Vilken insikt. Jag är också övertygad om att dina barn kommer att tacka dig längre fram. Tänk på att det är för en tid du blir borta. Långt ifrån för evigt även om det känns så nu. Fantastiskt starkt beslut. Stort lycka till! /A

Dompa
tis, 2012-02-21 - 17:32

Både du och jag Stigsdotter. Och visst ska vi ge varandra utrymme till även de mindre smarta besluten. Tack Anonymt för att du tror på mig. Den enda insikt jag har fått är att; Barnen behöver åtminstone en nykter föräldrer. Hellst två. Men det är en kamp min fru måste påbörja själv. Sen lanske vi rent av kan hjälpas åt. /R

Anonymt
tis, 2012-02-21 - 22:07

Du förstår nog inte själv än vilka framsteg du gör vad gäller att ta avstånd från alkoholens värld. Du har ett tydligt mål, siktet inställt och ev. bakslag hör till. Dessutom vågar du ta hjälp. Tänk om min ex-make insett hälften av vad du gör. Han väljer att förneka. Du har mycket av resan kvar men jag känner att du definitivt är på rätt väg. Det gör mig glad mitt i min egen sorg över att jag inte kunde nå den jag älskade mest. Så starkt jobbat. Jag är klart imponerad av din inställning. En dag i taget och du kommer allt närmre ditt mål även om jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt också, inte minst med all insikt som kommer ikapp. I längden kommer nog detta att göra dig stark. Håll ut! /A

PersonligaPersson
ons, 2012-02-22 - 10:32

Jag blir väldigt berörd av din berättelse. Längtar plötsligt enormt efter mina egna telningar där hemma. Vilken gåva vi fått i våra barn alltså, och så super man bort det i olika utsträckning. Galet!

Dompa
ons, 2012-02-22 - 11:53

Visst är det konstigt, att supa bort det finaste man har. Jag känner i mitt fall, att jag led av hybris. Hur fan kunde jag inbilla mig att jag vara kapabel till att skaffa barn. Så många ungar som föds in i misär. Nu säger jag inte att dina eller mina lever i misär. Men det är ju bara en gradskala, som du skrev. Vi super bort dem i olika utsträckning. Vi skapar nya trasiga människor, som i sin tur kan skada ännu en generation. Men nu räcker det, tror jag. För ska sanningen fram börjar lockropen från alkoholdjävulen bli väldigt högljudda här. Men inte idag. /R

Dompa
fre, 2012-02-24 - 11:24

Är det jag som tar min fantastiska socca - mentalt - i hand och åker och kollar in ett behandlingshem. Det är tyvärr inte Alefors men det är inte Nämdemansgården heller. Hyser hopp. Kanske, kanske, kanske kan saker fixa till sig. Nu ska jag och jycken ut i solen. Ha en bra dag allihopa och idag ska iaf. jag försöka hålla mig nykter. En av mina första reaktioner blev nämligen att detta goda besked måste firas!!! Hur firar jag? Jo, det vet vi ju alla. /R