Varit inne och kollat runt en liten tid, nu ska jag skriva själv också. Känns ovant att inse och beskriva att det varit en tid av tröst i vinet. Det är skämmit och fult i min värld att dricka för att läka sorg och smärta, men det är ju ett mänskligt fenomen och det är just vad jag gjort under en tid som kanske består av år. När glasen vin började att övergå i att tygla och döva sorg och smärta vet jag inte. Jag inbillar mig att jag drack mitt goda vin på ett annat sätt för några år sedan men kanske inte ens det är sanningen.

Jag dricker inte vansinnesmycket. Det är mera den belöning som vinet utgör och som många av er beskrivit här, som för mig är ett tecken på att det inte är ok. Det är liksom svagt att falla för alkohol och göra den till sin vän eller något tröstande, dövande... men vi är ju många som faller.

Jag tycker ni är många här som kommit till insikt och verkar så starka, det är skönt och jag känner igen mig i mångas beskrivning av hur naturen börjar betyda mycket, en lång vandring i skogen eller att sitta vid vatten i tystnaden.

En händelse som inträffat i mitt liv för en tid sedan har gjort att jag faktiskt vaknat upp ur min "slummer", en obehaglig händelse som jag inte ännu kan ta upp här men som både kom som en smocka rakt i mitt "duktiga" jag och som ett nödvändigt uppvaknande för det är massor i mitt liv som varit tokigt de senaste åren.

Utåt sett är jag en välfungerande (usch vilket uttryck) "duktig" (usch för det också) människa som klarar mer än de flesta utåt sett, men inuti är jag ofta en liten flicka som stretar på bara för att jag måste, annars rasar ju precis allt samman. Ett korthus har jag byggt mig och tappat bort mitt inre på något sätt. Det är ju för sjutton nu jag måste ta fram mitt "själv" igen... ett nygammalt "själv" kanske, den som får vara sårbar och be om hjälp ibland, inte klara allt så jäkla galant själv jämt.

Var börjar man? Jo lite har jag fattat... ett steg i taget...

Jag tycker om att läsa runt här. Många kloka tankar och mycket positiv anda. Vilken skön stämning här inne, det är fint det. Jag vill också hitta tillbaka, hitta rätt... tappade bort mig någonstans på vägen./Tilde

Tilde

om jag håller på att födas på nytt. En helt ny tanke. Det gör ont förståss.
Men det är inte farligt att det gör ont.
Har aldig använt sömnmedicin för att kunna sova, men använt vin när det blivit för lite sömn och för mycket oro. Dålig kombination av orsaker till att dricka vin förstod jag nog egentligen då och gör det definitivt nu.

Jag är mycket lugnare nu, ja jag är lugn nu. Och jag behöver inget vin för att döva eller för att kunna sova, döva eller kunna sova... man kan fortsätta i oändlighet för de hänger ju ihop, de där båda vapenbröderna.

Kan känna lite sorg eller vemod över mina livslögner. Jag har trott att det är lättare än vad det är. I relationer framför allt. Å vad svårt det är med beslut, att lämna eller kämpa på i lite för stark motvind i en relation. Alla dessa val... Vägskäl.

...OCH
det är mycket lättare att tacklas med problem nu när jag inte skymmer sikten med lite ljuv dåsighet i hjärnan. Jag tycker OM att ta itu med det... Vad skönt det är. Det går lätt att vända sorgen till kämpaglöd. I natt var jag ledsen nu känns det som att jag VILL massor och jag KAN.

Dompa

Hej Tilde! Tack för ditt långa fina inlägg på min tråd. Det kändes extra kul eftersom jag idag har läst hela din tråd istället för att jobba på förmiddagen. Blev så nyfiken efter att ha lämnat dig i Filosofiska rummet i morse. Vem är den kvinna? Har nog missat lite eftersom du ramlade in jst när jag hade det som mest fix med flytt/semester. Men nu känns det som jag vet lite mer. Du skriver väldigt vackert och utlämnande. Man känner vad du menar. Visst har du Kämpaglöd. Ska utveckla det senare. Nu måste jag mata onghögen... (De är stora nog att äta själva, men middagen är den enda gången vi hinner prata hela klanen) Vi hörs! Kram/R

MissH

Åh vad härligt det låter, att du har hittat lugnet. Mitt mål är att det där lugnet ska finnas i magen jämt, även när det gungar. Det måste gå. Tack för att du påminde mig om sömnen, har slarvat och ska dra åt tyglarna! Tror på det du skriver, i sängen sover man, vet också att det blir bäst så.

Du, den där jantelagen, be den dra nåt gammalt över sig! Här får vi spy ut det som är jobbigt, och skriva upp det som är bra. För att påminna oss själva, men också för att inspirera andra. Det är ju då man vågar ge det en chans, när man tror på att det kan bli bra. Vi duktiga flickor är alldeles för bra på att hålla tillbaka, vi måste bli bättre på att berömma oss själva, och det även när vi inte presterar hundra!

Önskar också att jag kunde sluta älta, det är inte gamla grejer för mig utan saker i min omgivning just nu jag är förbannad över. Samma saker jag går och gnäller om, blir så trött på att höra mig själv! Antingen förändrar man, eller så accepterar man, punkt. Men så jäkla svårt i praktiken ibland. Har du några tips? Hur bryter man?

sims333

Oj! Hujeda mig! Varför kan inte jag vara så klok som ni är? Kanske för att jag är en bondmora från landet, en äkta lantis? Nej, skämt o sido, spelar ingen roll om du bor mitt i city av Stockholm, eller någon annanstans; vi har samma problematik i grunden ändå: drickandet.

Kan man tillåta sig vara en sur bitch ett tag, för att sedan mjukna upp till en vacker fin Askunge? Vore så fint om mössen hjälpte mig att få en fin klänning och..hallå?! Det är en saga! Jaha..ok. Så, då kommer inte HAN och räddar mig..? Attans! Gör satans ont nu! Sitta här mitt i natten och inse att ingen kan rädda mig, utom jag själv! Jag ska läsa i den där AA-boken och se om jag är klokare imorgon.

Natti natti!/sims

Tilde

utan oro, inte ångest över det som varit o inte över sånt som eventuellt skulle kunna hända i morgon... en kväll bara.
Inte överdrivet lycklig, inte heller ledsen, den bara är en vanlig kväll som just övergår till lördagnatt.

Så bra det känns.

Tilde

Har funderat på din fråga här i tråden om att älta. Jag tror på mindfulness. Tror det hjälper... har just börjat själv men tror stenhårt att det hjälper såna ältare som oss.

Att gå en kurs i sånt som ligger en nära, är ju bra i sig självt. Så mitt tips, testa en kurs i mindfulness, Miss H.
Eller sömnkursen för den tar också tag i problemet "tankar". Den finns att köpa på nätet genom apoteket och man får hem den direkt.
Det här blev ett reklaminslag ser jag ;)
Lycka till med detta, vet ju själv hur jobbigt det är...

Tilde

Nu i oktober förvånas jag av hur jag beskrev mitt liv för lite mer än tre månader sedan som skamligt och fult, fullt av svaghet och skam.
Jag ser annorlunda på det nu, skulle inte beskriva det som svagt och skamfyllt, blev ju enbart ett sätt att lägga ytterligare börda på mitt självförakt.

Nu vill jag hellre beskriva mitt handlande som destruktivt. Då jag inte orkade handlade jag i destruktivitet.
Min skam är borta.
Även skuld o skam för mitt stora bottenplask är nästan borta. Jag kom ut på andra sidan som den jag känner igen från förr o vill vara... eller jag är på god väg... så är det. Jag känner medvind nu och den kommer inifrån.

Jag tackade nej till negativ påverkan, ville ha goda människor omkring mig när det var som värst för mig i våras o somras. Fick en insikt om att jag måste välja med omsorg var jag tog min energi. Vilka människor som jag orkade släppa in i mitt liv. För det mesta lyckades det.

Nu är det höst
och jag njuter...
Jag längtade så efter att tiden skulle vara nu. Jag har klarat det! Är lycklig för det.

höst trollet

Tack för att du delar med dig av detta Tilde!
Du andas harmoni i dina inlägg och jag kan bara önska dig en helt underbar framtid!

Kram / trollis

Tilde

Detta behöver jag läsa varje dag nu.

Något gör att jag är bräcklig nu.

Om jag dricker vin (även om det inte är mycket)kommer jag att bli LEDSEN dagen efter.
Om jag dricker vin (även om det inte är mycket)kommer jag att känna någon form av besvikelse och det är ingen bra känsla alls.

Mår så mycket bättre i mig själv nu än för ett halvår sedan.
Jag har vid några tillfällen druckit några glas vin och låtit resten i flaskan stå utan någon sorgetanke. Det kunde ju tyda på att "det går ju bra det här". Jag känner mig inte bakis.
Däremot har jag de senaste gångerna kännt ledsenhet o besvikelse dagen efter.

Kanske var detta "mitt" sätt att sluta att dricka alkohol. Jag kan tänka så nu när jag ser på det lite med facit och kanske kan jag se det som en väg jag fann, som den enda vägen för mig.

Den beslutsamhet i att inte dricka alls som jag ser i de flestas trådar den har jag inte lyckats skapa i mig naturligt. Det gick inte att skriva dag 1, dag 2 osv fast jag gärna ville. Var inte "jag" på något vis o jag kunde bli besviken på mig själv, vilket inte är något uppbyggande alls.
Min övertygelse har mera vuxit fram o jag väljer att se det som positivt o tänker att våra vägar är olika.

För mig blev det så här. Jag ser min röda tråd nu när tid går.
Jag har på något sätt vridit livet. Vridit det rätt. Försökt och försöker lära mig tänka på ett annat sätt, jag ersätter destruktiva mönster, ritualer, stunder med goda och positiva tankar och sysselsättningar(forumet ingår här och alla ni)...och att tillåta känslor. Det är inte farligt att känna, vilket jag tydligen utan att veta om det, under en period i livet inte alls tillät mig.

Det är för mig en resa i att göra om hela grundtänket i hur att leva sitt liv. Jag försöker bombaderar mig med goda intryck, och det blir så himla roligt när jag upptäckt att man får snabba resultat och att det bygger upp.
Jag har satt min kärleksrelation under ett rejält förstoringsglas...

Goda intryck, goda livsmönster, många känslor vill jag tillåta mig.
Detta är mitt bästa sätt att leva har jag först nu i livet förstått.
Och detta fördriver lusten på att dricka alkohol. Det hör ihop.

Samtidigt så känner jag mig skör just nu, mitt i mitt (på god väg) befriade nu.
Så därför ska jag läsa de översta raderna de sköra dagarna. Jag vet att det kommer starka dagar snart...

Och jag tror att jag kommer att bli en kvinna som knappt aldrig dricker alkohol eller en kvinna som aldig dricker alkohol. Först nu har jag kommit till en punkt där jag faktiskt tycker att tanken är skön och rätt.

Stigsdotter

...önskar jag dig. Nu har jag läst kapp i din tråd. Det är snudd på otroligt vilken förändring du genomgått, dina inlägg andas hopp, glädje och lugn - härligt att läsa.

Relationer förändras ofta har jag förstått. Den ena växer och får nya glasögon. Jag befinner mig lite grann på det stället jag med. Det kändes otroligt sorgligt att höra en kvinna på ett möte jag var på förra veckan, hon berättade om sin förändring, vad bra hon mådde. Den enda i hennes omgivning som inte tyckte att hon hade förändrats till det bättre, var hennes man. Förändring kan vara skrämmande! ♥♥

uska

Hej Tilde
Läste just nu dina fina rader. Känner igen mig själv.
Känner mig lite tom och deppig just nu. Jag tro oxså
att man inte tillåtit sig själv att känna efter under
ytan med alla alkoholdimmar man vadat i. Jag känner
en sorg när jag tänker att jag inte får dricka alkohol
mer i mitt liv. Men jag vill inte just nu idag till att
börja med för jag vet hur ledsen besviken jag blir på
mig själv dagen efter. Ett par gånger gjorde jag som du
kunde dricka 2 glas rödvin sedan korken i flaskan och
det gick bra bara 2 gånger. Tredje gången slutade jag
inte förrän på dag 3, och fy vad jag var besviken på mig
själv och vilken ångest hu vill inte ha det tillbaka.
Vet ju hur bra man kan må utan alkohol. En dag gäller
för mig, en dag i taget utan alltså.
Just idag är jag stark som Peter Le Marc sjunger
Ha en fin dag.
Är så glad att alla finns här. Hjälper mig mycket

uska

Hej Tilde
Läste just nu dina fina rader. Känner igen mig själv.
Känner mig lite tom och deppig just nu. Jag tro oxså
att man inte tillåtit sig själv att känna efter under
ytan med alla alkoholdimmar man vadat i. Jag känner
en sorg när jag tänker att jag inte får dricka alkohol
mer i mitt liv. Men jag vill inte just nu idag till att
börja med för jag vet hur ledsen besviken jag blir på
mig själv dagen efter. Ett par gånger gjorde jag som du
kunde dricka 2 glas rödvin sedan korken i flaskan och
det gick bra bara 2 gånger. Tredje gången slutade jag
inte förrän på dag 3, och fy vad jag var besviken på mig
själv och vilken ångest hu vill inte ha det tillbaka.
Vet ju hur bra man kan må utan alkohol. En dag gäller
för mig, en dag i taget utan alltså.
Just idag är jag stark som Peter Le Marc sjunger
Ha en fin dag.
Är så glad att alla finns här. Hjälper mig mycket

Tilde

Jag behövde bli "läst" och sedd idag...
Vissa dagar är sköra dagar och de har säkert också sitt syfte, det är så speciellt skönt de dagarna att veta att man blir förstådd och att man blir sedd, här... där man kan skriva fritt ur hjärtat.

Jag följer er också, läser alla era framsteg, snedsteg och små och stora hopp...

Tilde

Tittade efter din "tråd", ville hälsa dig välkommen till detta forum. Gör det här istället.
För mig har det varit en sorts trygghet att ha en tråd att skriva i som en dagbok då o då. För att kunna gå tillbaka o se hur det var innan o hur jag tänkte då...
Reflektioner, förändringar och utveckling...
Ett litet tips till dig för jag tror inte du har någon tråd.
...så tassar vi in i din tråd och peppar om det kommer sköra dagar som för mig idag.
Jag känner mig mycket starkare efter en stund här inne...
Välkommen Uska!

uska

Hur gör jag för att fixa en tråd. Är en novis
på datorer

Tilde

Först går du in på Forum längst upp (i blått) här ovanför. Sedan väljer du vilken rubrik som passar på din tråd tex "förändra sitt drickande".
Sedan går in till vänster uppe "nytt diskussionsämne".
Jag tror det är så man gör, var ett tag sedan jag gjorde min.
Prova.
Lycka till!

höst trollet

Som stigsdotter skriver, så kan förändring vara svår för de närmaste..
Alla gamla "hållhakar" förvinner och man ser en person som växer och utvecklas..
Då är det lätt, att det smyger sig en rädsla för att bli lämnad.. (kanske på "efterkälken", kanske rentav fysiskt..)
Om DU förändras, så tvingas omgivningen att förhålla sig på ett annat sätt än tidigare.. Det kan vara både jobbigt och känsloladdat.. MEN, det får aldrig HINDRA OSS från att utvecklas och må bra!

Sedan tror jag att vi måste få vara sköra ibland och precis som du Tilde, vara ärliga med vår sårbarhet! DET ger en inre styrka, för då är man sann mot sig själv.

kram alla gamla & nya forum-syskon / trollis

Dompa

Du skriver väldigt vackert Tilde. Både om skörhet och att finna sin "egen väg" till att förändra sitt drickande. Just den där egna vägen tror jag är livsviktig för att en förändring verkligen ska kunna ske. Att inte hoppa på första bästa "tåg". Att inte titta på X som det går så bra för...och sedan bygga på ångest, ledsamhet, skam och varför-kan-inte-jag-känslan. Stark är du som vågar "tänka själv" (lånat från Trollis). Att våga vara skör.Kram/R

Mammy Blue

Nej, det är svårt, för att inte säga omöjligt. Vi har så olika mycket i bagaget, olika utgångspunkter och utvecklas åt olika håll. Minsta gemensamma nämnaren är ju ett problematiskt förhållande till alkohol. Det skrämmer mej lite att min nykterhet skulle kunna ställa till det i mitt förhållande till min älskade sambo. Han kommer förmodligen fortsätta med sina fredags- och lördagsöl, men han blirju inte dum eller så när han dricker, bara trött, så tills han kommer på bättre tankar får jag väl försöka låtsas som att det regnar, hålla mej ifrån pekpinnar och bara föregå med gott exempel.

Känns så bra när man läser din tråd från början, det har hänt massor! Det känns tillförsikt och ro när man läser nu. Kramar till dej, Tilde!