Ja. Nu skriver jag det här så att jag har något att återvända till på tisdag när jag tycker att det väl inte är några problem att ta ett par glas vin till middagen.
Det är ett problem eftersom jag har ett problem.
Denna ständiga självmedicinering, denna stresshjälp, denna ständiga vän som gör vardagen lite, lite roligare. Jag måste sluta nu, innan något går åt helvete.
Jag är en mamma, jag är snart 40 år gammal, jag får inte förstöra det här. Livet.
Vad håller jag på med?
Min största ångest nu är att detta bara ska bli ännu en av alla de gånger jag säger att jag ska sluta och sen inte gör det. Hur ska jag fixa det den här gången?
Usch och fy fan.

Askan

Jag är här! Nykter och arg och glad och fylld av tankar. Livet i december är som ni vet fullt av åtaganden, jag springer på Luciatåg och avslutningar och glöggkalas till höger och vänster. På tre veckor har jag druckit vin en gång. Jag tänker vara nöjd med det.
Din övning Tusculanum sparar jag till på söndag.
Tänker på er alla. Fia, Anli, T, NyMan, pellepennor, m-ms och gammeltanter. Ni är en del av mitt liv nu. Funderar mycket på de som var aktiva för ett år sedan och som sen försvann ut.
Funderar också på det här med flykt som Fia pratar om. Jag tror att jag nämnde det också nån gång, att det är inte alkoholen som är ett problem egentligen, utan flyktbeteendet. Vinet är för mig flyktmedlet.

Såg det här klippet och fnissade till lite. Mobiler eller vin eller vad man nu väljer. Jag har alltid jobbat med flera parallella medel, minns när jag flyttade hemifrån - då satt jag ofta i telefon, musik på, tv:n på med ljudet av bläddrandes i en bok. Livrädd? Jajamensan.

http://teamcoco.com/video/louis-ck-springsteen-cell-phone

NyMan

Tack för länken! Känner mig än mer övertygad om att mina kids inte ska få mobiltelefoner förrän de förstår att de inte behöver dem...

Flykt, säger du? Javisst handlar det om flyktbeteende och att klara av att skola om sin hjärna och sin själ, den dag man inte vill fly längre. Jävligt spännande - och extremt jobbig - resa som är, enligt mitt sätt att se det, livslång. Man kan ersätta ett flyktbeteende med ett annat, fast då kommer du finna dig själv fortfarande springandes runt, letandes efter gömställen. Och de är många...

Hoppas du får en jävligt go' helg, Askan! Utan flykt! Själv ska jag på fest ikväll, utan flyktmedel. Tänkte istället starta igång en diskussion om det behövs bedövningsmedel för att orka leva ett riktigt plastigt och innehållslöst liv, som definieras av alla Facebookuppdateringar... eller.. jag får se om jag gör det.. pratar kanske om något annat - finns alltid samtalsämnen...

Ha det gött!/NM

FylleFia

Hej Askan! Jag tänkerockså ofta på de som försvann. På det forum som de skapade. NyMan(kvar) och Santorini (kvar) men även på de som "bara" försvann. Kalla, Lilja Stigsdotter, Tilde (delvis kvar) och mina favvos Dompa och och hans (delvis) spydige vän Villervalle. Det skulle vara så fint att höra hur de har det idag. Jag tänker ofta att nu måste vi skapa ett nytt forum. Låta legenderna vandra vidare. Förhoppningsvis mer eller mindre nyktra. Jo jag tror faktiskt det.

Och det är dit vi ska Askan. Inte nödvändigtis bli legendariska. Men bara nyktra till. Det kan vi. Sämre kvinnor har lyckats.

Fia

tänker ofta på dem som försvann. En del av dem har jag sporadisk kontakt med över facebook - med Stigsdotter är det bra. Dompa har inte synts till på ett tag men kanske till jul... Kalla och Lilja saknar jag och Mammy Blue. Och många, många fler som passerat här under mina tre år. Så viktigt att hålla forumet vid liv och i det är alla lika viktiga. Det är (ännu) "magrare" på anhörigsidan - där det borde vara långt fler är det mycket färre... Kanske för att många av oss medberoende är så trötta. Jag vet inte. Det är bra att slå följe med någon - det var ett fint gäng med santorini, Maria och Kalla(?) som följdes åt länge.
Håll tag i varandra - och er själva - och håll forumet vid liv. Det betyder, som mullegubben brukar säga.
Kram på er / mt

med Kalla, hon gick raka vägen i alla fall. Maria vet jag är okej. Det är bara så att man går vidare helt enkelt. Det är helt sunt, man vill kanske inte glömma men inte vara nykter alkis heller. Bara vara. Sen, för all del, finns det säkert många som försvinner för att dom fallit tillbaka i missbruket. Kanske kommer igen senare.

Askan

Allt tuffade på tills jag fick en stor kaffemugg med stark glögg i går. Alla goda föresatser var försvunna och in kom nån jävla fyllkaja. Ångesten just nu. Hade glömt den. Vakna 04:00 med något som liknar en knytnäve i magen och nu 90 minuter senare så är det outhärdligt. Jag tror jag trillade på julfesten?
I dag handlar det om att överleva. Bevara ansiktet. Inte visa sig svag.
Åh käre jesus vad jag skäms. En månad, jag hade nästan en månad.
Nu börjar jag om. Kanske bäst att bara gå upp nu och börja packa resväskorna inför julresan? Det blir ju inte bättre av att ligga här och försöka minnas vad jag sagt och gjort och få svettningar och skamsköljningar. Fy fan för mig. Fy för jävla FAN för mig.

Askan

att skriva här nu. Ser att det finns 15 gäster på forum. Är vi så många som vaknat med ångest och läser här för att döva, tröstas, läsa, lära?
Om den här dagen bara kunde vara över istf att bara alldeles knappt börjat. Kaffe och städning nu. Familjen sover. Jag skamsvettas.

Pellepennan

Fattar verkligen att det känns jobbigt, ångestladdat och trist. men det blir bättre under dagen. Det var kanske ett högst tillfälligt uppehåll från nykterheten. Dagen blir nog bättre!
Trevlig resa!

m-m

förstår jag att du haft. Säger som PP, upp och på det igen. Det är lätt att trilla, men slå inte hårdare på dig själv nu än vad du redan gjort. Alla steg bakåt kommer så småningom att stärka din övertygelse och säkerhet om att välja att avstå alkoholen framåt. Inte lätt att tänka på när ångesten river i en, men senare kanske.
Som sagt, upp igen och låt inte skammen och ångesten ta över.

Kram m

Tusculanum

Beklagar verkligen din upplevelse av "snedsprånget". Men varför räkna så negativt. Du behöver inte räkna om, börja från början igen. Denna enda dag är ju trots allt bara en 30-del av din nykterhet. Mindre än en timme per dag i snitt. Jag skulle nog vilja säga att det är bara en liten avvikelse på den inslagna linjen. Hur många timmar per dygn drack du när du var på gång?

Det där att alltid behöva börja om från början är ju jättedeprimerande. Det hade varit något helt annat om det hade varit tvärtom, en dag nykter och 1 månad onykter. Då kan vi prata om återfall.

Ta det inte så allvarligt. Du är på rätt väg men din hjärna vill bara testa beslutsamheten under resans gång. Att falla för frestelser är en mänsklig svaghet som inte nödvändigtvis måste få förödande konsekvenser.

Jag funderar på varför du har valt din signatur "Askan". Kan du ge en förklaring?

May the Force be with You

Askan

har det gått åtta dagar sen jag blev kanonfull och åtta dagar sedan jag senast drack alkohol. Jag har svårt att frigöra mig från minnet bara. Är så ledsen hela tiden. Besviken. Orolig. Julen är alltid en komplicerad tid för mig, fylld av barndom och vuxendom och förväntningar och besvikelser.

Ni är alltid så vettiga. Hur kommer det sig att man kan vara så förstående och förlåtande mot andra men inte mot sig själv?

Askan. Jag tror att jag valde det för att det kändes så. Som att det bara fanns aska kvar. Att elden brunnit ut och att jag ville resa mig ur den. Askan alltså, och som en fågel Fenix bli fri. Och jag är helt övertygad om att jag vill och jag tror att jag kan. Måste lära mig att ta hand om mig själv men jag vet inte hur. Ett bra sätt är i alla fall att aldrig mer dricka alkohol.

De senaste månaderna så har jag ju dragit ner oerhört och kanske bara druckit vid ett handfull tillfällen men vid alla de tillfällena så har jag ju druckit mer än förut, alldeles för mycket och på ett sätt som stärker mig i min övertygelse om att jag lyckats finvindricka mig till en klassisk bona fide alkoholism. Så är det bara. Det är vad jag är. Bland annat. En tilltufsad person som är oerhört tacksam över att ha hittat denna klubb, inte för inbördes beundran utan för stöd och förståelse för ingen i min närhet vet eller skulle förstå hur det känns.

God fortsättning vänner.

vill.sluta

Och även om det är en klubb för inbördes beundran så vadå?
Den funkar.
Absolut INGET med det, för en del är det jättebra.
Ett andhål i vardagen.
För vissa mer än så, och för en del, läns mig, fungerade det inte just nu.
Men jag tror oerhört mycket på forumets possetiva inverkan.
Men för mig var det inte rätt.
Men jag kommer vara här.

Och du är, trots diverse snedsteg, på rätt väg.
Som tusculum skriver, se det inte så deprimerande.
Det var ett gupp i vägen.
Det var alles.
Du har gjort en härlig förändring, håll fast vid det istället.
Kram och lycka till.
/A

"klubb för inbördes beundran"? Var har du fått det ifrån nu då? Vari består den beundran? Skulle vi beundra varandra för att vi blivit alkoholister? Alkoholhjälpen heter det väl?? Om det inte var rätt för dej så håll dej härifrån då! Men det ska jag göra nu, tack för hjälpen! Jag blir så trött på dina konstiga inlägg så jag står helt enkelt inte ut längre. Men bry dej inte om att svara för nu avregistrerar jag mej.

Buzzz

Man kan ju inte komma överens med alla på ett forum, så är det ju bara.
Jag häckar på flera andra forum som är relaterade till mina fritidsintressen och det är samma sak där, man råkar i luven på varandra.
Det sägs ju också att det skrivna ordet är det nästan sämsta sättet att kommunicera på, på grund av att det är så lätt att missförstå.
Att man sedan sitter i anonym trygghet bakom en skärm kanske också triggar folk att vara lite mer kaxiga än vad dom skulle vara i levande livet, ansikte mot ansike.

Tycker det är tråkigt om du lämnar, det behövs folk som "tar hand om" oss nybörjare i nykterheten och jag tycker du verkar klar och sansad i dina inlägg.
Om det är så att du stör dig på någon, kan du inte helt enkelt bara scrolla förbi de inläggen?

Hoppas du stannar och bidrar fortsättingsvis också.

//Buzzz

vill.sluta

Du har rätt Buzz.
Santorini, jag svarade bara Askan på hennes inlägg som jag uppfattade som lite deppigt och med en känsla av, som jag uppfattade det, hopplöshet av ett tidigare inlägg jag skrivit om där jag kallade forumet för en klubb av inbördes beundran.

Men det var inget i negativ bemärkelse, läs allt jag skrivit så kanske du förstår.
Du är även omnämnd i mit svar till Fia.
Och även så är dina inlägg omnämnda i min tråd och jag tror det är det som ligger och skaver.

Men Santorini, du behövs här.

Du är jätteviktig för att hålla nu någon sorts jämnvikt på forumet.
Så att det inte blir fyllt av folk med exakt samma tankar och värderingar.
Gör som Buzz sade, bry dig inte om det du retar dig på.

Hoppa över, gå förbi........

Men stanna för du gör skillnad.

/A

Tusculanum

Det är kanske är förmätet av mig att tro att jag kan tolka dig genom dina inlägg. Men genom detta lilla fönster tycker jag mig dock kunna skönja en uppgiven och nedstämd människa med en förlorad självkänsla. Men samtidigt ser jag också en begåvad, beläst och insiktsfull person.

Vad som är hönan eller ägget är inte lätt att veta med det är kanske din personlighetsuppfattning som du skall jobba med istället för att slippa alkoholmissbruktes ok. Självmedicinering är ju ett numera populärt uttryck för överdriven alkoholkonsumtion och det är kanske precis det du använder alkoholen till.

När jag var ung, och det är nu ett bra tag sedan, var de mjuka värdena mycket i ropet. Det mesta analyserades utifrån ett mjukt perspektiv och det sociala engagemanget var väldigt stort. Då myntades ett uttryck som i sin kärna präglade den tiden ”Pelle super, men varför super Pelle”. Att hitta ett orsakssammanhang för ett beteende blev normgivande.

Du behöver kanske vägledning på vilket sätt du kan komma tillbaka på rätt spår igen. En vägvisare som stöttar dig och som försöker hitta orsaken till det som gör att du ständigt glider bort från det du uppfattar som ett tryggt känslomässigt liv.

Ibland måste vi ta beslut som kanske inte alltid är så kul att göra för att vi skall må bättre eller t.o.m. må jättebra. Att behöva använda droger för att stå ut med sitt liv är ju i grunden helt vansinnigt. Åtminstone i den här delen av världen.

Ta hand om dig nu och om du inte vet hur, låt någon du har förtroende för hålla dig i handen tills du har kommit underfund med hur du skall göra.

För att vara lite poetisk så här i slutet av året tycker jag att du skall låta 2014 bli det året som Fågeln Fenix i dig fick flyga fritt.

May the Force be with You

Nike

Askan, det är samma för mig, jag har också lyckats dra ner väldigt - MEN det verkar skett till priset av att när jag väl dricker så blir jag brakfull. SÅ var det inte innan, då drack jag finvin - mycket och varje dag, men nu förlorar jag istället lättare kontrollen när jag väl dricker. Inte varje gång, men om det blir mer än 1-2 glas så verkar det vara kört. Jag är glad för att jag börjar kunna se det nu iaf, och det gror en liten känsla nånstans långt in att jag är beroendeproblematiken på spåren, att jag nån gång kanske kommer att förstå allt detta och också kan förändra det.

kram N

Tusculanum

Det var ett tag sedan du uppdaterade oss andra om din kamp. Hur går det för dig?