Tisdagskväll... Imorgon har jag varit nykter i en vecka (om jag inte kladdar till det inatt vill säga) och har faktiskt inget direkt sug alls idag. Lite darrig och nervig, magen krånglar (ågren kanske?), makalösa svettningar ett par nätter och en rastlöshet som en galopphäst i boxen innan start...MEN OCKSÅ:

Jag har träffat mig själv de här senaste dagarna - Goddag, goddag, trevligt att se dig igen! Trodde du hade emigrerat till okänt land?! Surrealistiskt och intressant, minst sagt. Tycker faktiskt ändå rätt mycket bättre om den här versionen av mig själv, nervig och svettig, men ändå: Nykter!

Jag har följt så många av Er andra härinne så länge nu; Berra (of course), Dompa, Mulletanten, Adde, för att nu nämna några, vars berättelser ur den brutala alkoholverkligheten har hjälpt mig att sakta, ja jag e väl lite korkad, men ändå säkert inse att -Fortsätter du så här så har du snart supit bort allting och du kommer inte ens att fatta varför förrän det är "long gone", pal.

Så nu sitter jag här alltså och lyssnar på min minste pågs hostningar i rummet intill, ackompanjerade av Lilla Spöket Laban som snurrar på i spelaren. Den andre har jag krammat hårt och länge när jag bar in vatten till honom och jag har talat om för båda att jag älskar dem så mycket att det inte är klokt. Det har jag även bedyrat för min alldeles bästa fru som tjattrar på med bästa kompisen i telefon i TV-soffan.

Och jag tänker givetvis: Så nära det var, och ÄR, att allt detta vardagsliv, som jag nu undan för undan för varje dag upptäcker är så viktigt för mig, hade/kan försvinna för att aldrig mer återvända.

Men allting finns kvar här för mig, än så länge, allt beroende av hur jag klarar av att hantera nykterheten, som ju verkligen är NY-kterhet! En vecka är bara ett andetag men ändå en evighet.

Jag vet vad jag vill och jag kommer att kämpa för mig själv och för de mina och jag hoppas att jag kan få lite hjälp härinne på forumet att jaga fram lite extra styrka när min egen inte riktigt räcker till. God afton alla medmänniskor! NyMan har hoppat upp på vagnen och jag hoppas vi får en spännande resa tillsammans!

NyMan

Jag sänder en härligt vintrig nyårshälsning ifrån skidmeckat, Maria, Dompa och alla andra älskade medresenärer i Forumfamiljen. Jag har det härligt i glada vänners lag, nykter och tillfreds. När klockan slagit blir jag ytterligare ett år äldre, förhoppningsvis även klokare och jag väntar mig mycket ifrån 2013, det hoppas jag alla ni, forumsyskon,
också gör! Gott Slut!/NM

NyMan

Då ska vi packa ihop och städa och attackera backarna en sista gång, sedan bär det av hemmåt igen. Slut för den här gången. Vaknade med ett djävulskt alkoholsug i morse... Var fan kom det ifrån?? Sitter och försöker få rätsida på det nu med en kopp kaffe framför mig. Återkommer när jag fått fatt i min dator igen. Hatar att skriva på mobilen...

Dompa

I alla fall mitt alkoholsug. Man skulle tro att det bara kommer när man har en dålig dag, en svacka eller är allmänt låg. Har dock märkt att det kan komma precis när man mår som bäst. Kanske du fortfarande undermedvetet förknippar semester och resor med lite dricka. Så tänker jag. Ha det gott i backarna. /R

alkoholsuget kan komma när man minst anar det. Oftast när jag mår bra så kommer känslan När man tror att nu är man fri. Man blir förmodligen aldrig riktigt säker, man får leva med det. Och det brukar ändå gå om rätt snabbt. Det är heller inget man behöver bry sej om.

Jag läste nyligen en artikel om Eva Rausing. Nu hade ju hon varit ordentligt fast i droger också men enligt artikeln hade paret varit utan alkohol och droger i ELVA år när dom på nyårsaftonen 1999 beslöt sej för att fira med ett glas champagne. Därifrån började vägen mot undergången.

"Drogerna lämnar en aldrig, de är som ett odjur som alltid förföljer dej", säger en i artikel. Det kanske är likadant med alkohol om man en gång blivit beroende. Men förmodligen inte lika svårt.

höst trollet

Sitter och läser ikapp lite i trådarna..
Suget ja.. Vi ska kanske komma ihåg att vi inte b a r a drack för att vi var arga, ledsna, trötta, hungriga eller stressade..

väldigt många gånger drack vi när vi mådde bra och var glada. Där var ju onekligen alkoholen en "stämningshöjare" (de gångerna det inte gick över styr..)

Faran med alkohol, är nog större, när man dricker för att man M Å R bra!
Inte för ATT må bra..(hoppas ni ser/förstår skillnaden?!)

Det blir nämligen svårare att se det problematiska beteendet hos sig själv..(åtminstonde i tid..)

Nåja, bara mina funderingar.. Kram/ trollis

FylleFia

läser och läser. Tills ögona blöder. Nu har jag petat i mig din historia och den tackar jag för. Tar ett par trådar varje dag. En del berör. Din gjorde det. Tänker på sonens sjukdom men även dina sångtexter.

Fia

NyMan

Ett bra sätt att vaccinera sig tror jag; att beta av tråd för tråd i ett lagom tempo. Man ser alla likheter och kan reflektera över hur den här resan kan se ut, utan bedövningsmedel. Jag tycker du gör ett gediget jobb med att förankra din vilja att förändra ditt drickande, av vad jag kan utläsa av dina skriverier här inne. Bra! Fortsätt jobba på och fatta ett nytt beslut med jämna mellanrum. Du har givetvis förstått att det är ditt beslut och bara ditt. Din man måste fatta sitt beslut och det tar olika lång tid att nå fram till insikten om att man nått till den punkt som gör att en förändring är nödvändig. Min fru dricker som vanligt, dvs. normalt och det finns gott om flaskor här hemma. Det är mitt beslut om jag vill hälla upp något ifrån dessa eller om jag vill låta bli. Vad jag, på ett något bluddrigt sätt, försöker förmedla, är att mitt ställningstagande till alkoholen är helt avhängit min vilja att dricka eller inte dricka, oberoende omständigheterna. Var hemma hos goda vänner igår och åt middag och hade mkt trevligt. De andra drack vin, jag drack nollöl. Har varit ute på krogen ett flertalet gånger sedan jag inledde mitt alkostopp och det går hur bra som helst, eftersom JAG bestämmer om JAG ska dricka eller inte och just nu så vill JAG inte och då gör JAG det inte. Det kan nog ta olika lång tid innan man känner sig bekväm med detta och då får det göra det. Att gå fram för fort och att stressa är farligt och det avråder jag från. Det kommer nya insikter hela tiden, låt de ta den tid de behöver. Livet är kort och värdefullt och det gäller att bestämma sig för hur man vill leva det. Det kommer att se olika ut i olika skeden och det är det som gör det spännande. Att våga avstå alkohol men ändå finnas med i livets alla flöden är en utmaning och jag tycker att människor som vågar detta är modiga och viljestarka. Jag tror att du är en sån person, Fia, när jag konsulterar min magkänsla. Hoppas att du finner det du söker och en kramm får du för att du har hittat hit och visat modet att börja skriva om dig själv och ditt liv. Starkt! Ha det gott, Fia! Vi hörs säkert mer härinne om du vill! Fortsätt kampen!/NM

NyMan

Har jag drabbats av på sista tiden. Humöret är svängigt och oftast irriterat och tålamodslöst. Tycker inte om mig själv när jag är så här, men detta är en del av mig och jag vet att den finns. Bara att gilla läget och försöka gräva fram de mer positiva och livsbejakande sidorna av sig själv. Hade varit enklare att ha en typ av manual för att göra det bara...
Jag är så jävla trött hela tiden, som om kroppen behöver enormt mycket vila och återhämtning. Ibland känns det som jag skulle kunna sova varsomhelst, närsomhelst, hursomhelst.
I övrigt: Jobbar på (mkt att göra men tycker till största delen om det jag gör), cirkusen ger många föreställningar här hemma som vanligt, försöker träna men en dålig fot sätter stopp för löpningen för tillfället, äter givetvis så sunt jag kan men inget smakar, låtskrivandet fortgår - kreativ där!, känner att jag och min kära har svårt att förstå varandra ibland.... ja, och sen är jag väl inne på nykter månad nummer fyra och det spelar nog in en del i hela den här sörjan...

H.A.L.T?

Vita Knogar? Tror inte det, i alla fall, för det känns faktiskt inte som en så big deal att jag inte dricker A, åtminstone gör det ej så oftast. Saknar inte A - saknar situationerna som jag njöt A när det fungerade. A som markör för fest och avkoppling, när man bryter vardagen.

Tänker i alla fall kriga på, visste ju att det skulle komma uppförsbackar. Mycket viktigt med perspektiv också, stor anledning till att jag skriver det här, det mesta är riktat till mig själv så att jag ska kunna sätta in i perspektiv. Finns det någon därute som har infallsvinklar jag inte ser tar jag tacksamt emot dessa!

Publicerar en text som jag började fila på i "Filosofiska", som har ändrat karaktär många gånger under resans gång. Kanske några nycklar finns i den, vad vet jag, jag bara skriver...

Andetag

Vakna lilla människa, vakna lite till
En ny dag föds, det finns så mycket som den vill
kravlar upp ur dvalan
och sätter sig helt still
De listiga spionerna ser oss inte här
de hungriga hundarna vet inte vart vi är
Världen vilar och väntar, den stillar sig till slut
Luften doftar inte längre bara damm och krut

Ynkliga människor, mikroskopiskt små
Behöver ljus & liv men målar ändå världen blå
Gnyr om det som vi mist,
Och det vi aldrig kunde få
Ska du & jag kunna nå dit vi vill nå?
Kunna bli till ett fast vi så uppenbart är två?
Utan lögner och svepskäl, utan cyniskt självförsvar
Lämna det som är förlorat och rädda det vi har?

Ja, jag vet att jag varit svår att lita på
Jag visste vad som krävdes men hade inget av det då
Då satt jag mest och skakade i sagan om mitt liv
Som inte var så mycket mer än bara tidsfördriv
Men kanske kan jag hitta den som verkligen är jag
med lugna andetag
lugna andetag
lugna andetag
lugna andetag

Mmmm, vitklädda träd, bugande en del
Kristaller virvlar, jag söker efter fel
Det stora kriget sög in mig
och svalde mig hel
Dags att försonas, att friköpa ditt hopp
Plantera det djupt inuti din människokropp
Så att ingen kan ta det och göra det till sitt
För så länge du har det så är det bara ditt

Ja, jag vet att jag varit svår att lita på…
lugna andetag
lugna andetag
lugna andetag

Har varken slavens bojor eller kungens spira
Äger ingenting men har så mycket att fira
För främst är jag en människa och inget problem,
ingen etta eller nolla i ett datasystem

Ja, jag vet att jag varit svår att lita på
Jag är en av dom som letar och som målar världen blå
Nu sitter jag och andas och ser förvirrad ut
Vad är det som har börjat? Vad är det som ta’tt slut?
Kan det gå att komma fram till vem som verkligen är jag
med lugna andetag?
lugna andetag
lugna andetag
lugna andeta

Vi hörs, allehopa. Krammar på Er!NM

mullegubbe hade varit mestadels nykter några månader (med vita knogar och något kort återfall utan nämnvärd berusning) sov han något helt otroligt en sommar. Han byggde på ett fritidsprojekt och sov. På nätterna i sängen och på dagarna på en tjock matta på golvet med katten. Sov och sov. Det ska vara vanligt att det är så. Läkande process tror jag.

Fina texter du skriver, skulle gärna lyssna. Kram och ha det bra! / mt

Dompa

Ville bara titta in och hälsa. Fantastisk text som vanligt. Skönt att du tar dig lite tid och plitar ner texter. Det där med obalans och svårmod känner jag igen. Hade min dipp förra försommaren...när jag mer eller mindre bodde i min hängmatta. Sov bort hela dagarna då jag var sjukskriven. Jag tror det är normalt. Dippen kommer efter ett tags nykterhet. När man ser att allt inte alls löste sig för att slutade dricka. Inga råd...förutom att härda ut. Det kommer att ljusna. Killkram ;-) /R

NyMan

Fantastiskt vinterlandskap under en livgivande sol. Har precis ätit frukost och tänkte knattra ner några rader här i mitt sporadiskt besökta rum.
Vet inte riktigt hur jag mår och tror att det växlar väldeliga egentligen. En riktig bergochdalbana alltså. Kroppen signalerar förmodligen att den har varit försummad under lång tid och jag försöker få fason på den men foten fortfarande kass. Därmed är det omöjligt att springa och det gör mig närmast deprimerad. Är ofta riktigt låg och mkt lättretlig, för att i nästa stund växla till sentimentalitet. Fy fan. Hatar det. Det är förmodligen tålamod jag behöver i övermått, men det har aldrig varit en tävlingsgren för mig, så....
From the bright side: Är fortfarande uppe på vagnen och det känns hyfsat normalt, även om den lille färgglade hittat också min axel att sitta på emellanåt. Försöker vara tydlig med att det är JAG som bestämmer och ingen annan. Han brukar drypa av rätt fort, besviken och stukad, dock ej helt uppgiven som det har visat sig. Sörjer nog livet jag kände igen och som jag hittade i. Det här nya är utomordentligt härligt och spännande i långa stunder, för att i nästa sekund växla över till att bli surrealistiskt skrämmande, som en Kafkalik mardröm som jag inte vet vad jag ska göra i.
Men som min frus härdade gamla farmor brukade uttrycka det: Det är bara att fnatta på! Nån gång blir väl det här också begripligt. Eller blir det inte det. Men det är vad jag har, så...

Känner att jag oftast talar till mig själv genom mina texter. Får mig i o f s att fundera över vilken underlig krumelur människan är, iallafal upplever jag mig själv vara långt ifrån det plastiga, förutsägbara och uppvisningsivrande Facebookidealet. Jag är mycket fulare än så när man börjar gräva i skiten. Skrämmande och befriande på samma gång. Nån som känner som jag?

Nåväl, ny text:

BAKBUNDEN

Jag visste inte vilken väg jag skulle gå
Men jag tror att jag mådde som jag förtjänade att må
Och om du tänker dig en vilsen hund i regnet
så fattar du hur allting kändes då
-
Jag visste att jag inte hade nåt försvar
För att jag inte kunde hålla till på de broarna som bar
Och nu tror du jag ska yttra nån förklaring,
åt alla dem som jag har lämnat kvar?

Ref:
Jag tror varken på profeter eller ödet
Och jag tror Gud har vänt mig ryggen just idag - Ah ha haaa
För det kan väl inte finnas ännu en på denna jord
Som känner sig så bakbunden som jag?

Jag vet, min vän, att du tror att du var snäll
när du pratade med Johanna gång sent i förrgår kväll
Jag gissar att du nämnde nåt om frihet?
Och nåt om att locka ut mig ifrån min cell?

INSTRUM. BREAK

Du, jag vet att den kvinnan spår min domedag
Men hon har aldrig riktigt vetat vem som verkligen är jag
Och därför blir alltsammans jävligt komiskt;
Om två pajasar ska frälsa mig idag - Ha ha ha!

Ref: Jag tror varken på profeter eller ödet...

Bridge:
Och som jag önskar att Maria vore här
med sin villkorslösa kärlek och sin värmande hand
För utan överord och later
kan hon stå i bombens krater
och skriva försoningens ord i helvetets sand (Följt av ett helvetiskt ylande gitarrsolo!)

Ref: Jag tror varken på profeter eller ödet...

Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh
Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh
Bakbunden - Hey Yeah
Bakbunden - Wow oh oh oh

BAKBUNDEN!
BAKBUNDEN!

Ps. Hoppas ni som var där hade fantastiska stunder på konventet. Avundsjuk, men bor för långt ifrån för att fixa ihop alltihop. Kanske en annan gång?.. Hoppas!/NM

det är fantastiskt bra. Härda ut, det blir lättare. Jag tror vi alla känt som du, man blir inte automatiskt lycklig utan det känns ologiskt tomt ibland. Man saknar skiten man vant sej vid. Helt sjukt känns det men jag tror man ändå måste ge sej lov att sörja. Man sörjer en svekfull vän kanske.
Jag är också avundsjuk på dom som var på konventet men även jag bor för knöligt till. Kanske en annan gång.
God fortsättning!

Maria42

Till dina 4 månader, jättebra gjort!!. Vilken fantastisk text du har skrivit !!

Kram!

Dompa

Ser att du ibland tassar in i filosofiska rummet och där ligger en ny text. Alltid vacker och genomtänkt. Tittar in här hos dig för att stämma av. Kolla hur vardagen är...förutom stressig. Hoppas allt är bra och vindunken långt ifrån dina tankar. Tack för din input hos mig. Du är min människa du med ;-). /R

NyMan

...men många flaskor finns i hyllorna och eftersom jag brukar vara den som går på Bolaget och handlar, så är det nästan uteslutande Italienska viner som köps hem. Till frun. Nollöl till mig. Gillar Nanny State och Störtebeker plus en weissbier jag provköpte hem i förrgår som var riktigt god till maten.
Jovisst, jag provar ju en klunk av vinet med, om det är något nytt jag släpat hem, men det blir aldrig mer och det känns helt lugnt. Vill bara smaka, vill inte bli berusad och det ÄR jag som styr över mitt beslut. Jag kan inte tänka mig att dricka igen i berusningssyfte förrän jag är helt säker på av vilken anledning jag skulle dricka. Just nu finns ingen och fan vet när det skulle bli, om det nu skulle inträffa. Jag tycker att jag är avslappnad i närheten av alkohol. Fler och fler människor i min närhet börjar ju upptäcka att jag inte dricker starkt och jag försöker avdramatisera och förklara att: Just nu är det så här och jag vet inte hur länge det kommer att vara så, men JAG bestämmer och det är inget konstigt med det. Måste säga att i flesta fall möts det med respekt och nyfikenhet, nån gång med dumhet och plumpa reaktioner, men det är inget att fästa sig vid...

Idag har jag myst med den kära, duschat och tvättat hår på barn, spelat Kinect (det är ett riktigt jävla träningspass!) förberett för fotbollscup hela dagen imorgon och planerat för en bjudning vi ska ha senare i veckan. Igår var det ridning med minstingen och sedan var vi i ishallen i två timmar med obligatorisk varm choklad på läktaren efter att man hade gjort sig förtjänt av den.
Livet känns "mitt i" - har alla känslolägen och alla hastigheter. Skriver fortfarande mycket låtar, både på svenska och engelska och håller på att drilla en superduktig ung sångerska som ska framföra ett av mina alster på en show senare i vår. Kommer nog bli riktigt bra faktiskt. Jag ska vara med på ett hörn med komp och stämsång. Låter lite som First Aid Kit blandat med några delar Ryan Adams (dock inte höbalscountryversionen...) Musiken har börjat uppta en allt större del i mitt medvetande och jag känner att jag börjar närma mig:

Ah, nu får jag fan ta tag i detta och göra något ordentligt av det! Det är ju det HÄR jag vill göra och som jag tycker är roligt!

Får se vart det landar så småningom, men högen med material växer och det känns som jag borde göra något med alltihop, frågan är vad?...

Jaha, Dompa, Perth alltså? Låter som en fucking dröm, om du frågar mig! Man lever bara en gång och inte särskilt länge heller "so, just go for it, bro'!" Tror inte att man någonsin ångrar de positiva besluten, när man väljer till något, istället för att välja bort något. Ska bli spännande att följa nästa etapp på resan!

Så, nu ska jag bygga "Briomek" med lille, en superstor traktor tydligen. Gött mos! Krammar till ALLA!/NM

Dompa

Att kunna smaka på vinet för att sedan avstå. Men jag tror att vissa kan klara det. Drack ju ett halvt glas själv förra månaden utan att vilja ha mer. Men jag skulle nog inte våga köpa hem en flaska. Nu har vi ju vin hemma eftersom Rivis och barnflickan tycker om att ta sig ett glas...men jag har inte smakat. Kanske mest för att jag inte vill att ongar ska behöva se på ifall exprimentet går åt helvete.

Spännande med att ha ett alster med i en show. Blir ju nyfiken på vad? Men det skulle ju sänka hela idéen med anonymitet. Kanske i ett senare skede av livet. Det är bra att du börjar tänka tanken på att ta tag i din dröm. Men hur? Vad? Bra frågor där jag inte kan råda. Kan absolut nada om musikbranschen...mer än att jag har förstått att det är tufft där ute. Min egna musikkarriär går inte alls. Går på en gitarrkurs men jag lär mig fan nada. Gitarren är dock inte bortkastad. Min äldste son spelar oftare och bättre än jag.

Jag tror iaf. att när supandet är borta ur bilden så blir det mer energi över till att få arslet ur vagnen. Så fortsätt att knega på med din dröm! Som du själv skrev; Vi ska välja till och inte bort! /R

NyMan

och detsamma har jag nog gjort under en tid här. Märker att jag tycker jag vet vad allt handlar om och vad jag behöver ha koll på och lever ett aktivt och riktigt liv, nästan helt utan A i dagsläget. Är tillfreds med det och avståndet till han som desperat sökte alkoholens förrädiska och vilseledande effekter känns stort. Jag vill tacka alla mina vänner som har hjälpt till att göra tilltron till förändringen mycket starkare. Utan utbytet på forumet hade jag inte fått samma insikt lika snabbt. TACK!
Men men, forumet känns avgränsat och förändrat jämfört med när jag hittade in här. Delar Santorinis tankegång vad gäller "inavel". Sååå, här behöver nog rivas lite för att få ljus och rymd, så att andra kan skapa det forum som de behöver och som de vill ha.
Själv är jag, liksom Dompa, mer i fas med ett livsforum och ska väl försöka hitta det på nåt sätt. FB är ju alls inte samma sak som det vi, under en omvälvande och härlig tid härinne, har fått ta del av, men kanske det finns någon möjlighet att belysa livets förunderligheter och förgänglighet inom ramen för FB, vad vet jag?
Kommer att sakna många här, men tåget rullar vidare och vi bara måste åka med, så är det. KRAMAR! KRAMAR! KRAMAR!/NM

till dig NyMan! Ja, det är uppbrottsstämning här nu. Jag tror ändå att forumet kommer igen när den nya sidan kommer. Många fortsätter läsa och kommer tillbaka i nåt skede.

För mig har forumet länge varit mer ett livsforum och jag har personlig kontakt med några. Behovet av en plats för frågorna bakom fb-glansbilden finns definitivt.
Tack för din närvaro, det du delat och dina härliga sånger.
Allt gott, lev väl! / mt

Tilde

För mig är forumet också mera som ett livsforum, precis som mt skriver. Jag tycker att när "förståndet" börjar ta plats då alkoholen åker ut, ja då kommer så många bra tankar och det är dem jag gärna läser här. För att dessa bra och sunda tankar ska komma fram så krävs ju att de som lyckas i sin nykterhet fortfarande skriver här. Så denna uppbrottsstämning gör mig lite ledsen.
Förstår er Dompa, NyMan och Santorini hur ni känner, jag blir också trött på "fyllegnabb-stilen" och pajkastning men väntar på att den ska självdö. Får den ingen näring så finns inget att kasta vidare.

Ni som lyckats ett bra tag redan behövs här också så länge ni själva får ut något av det... Ni är värdefulla. Men känns det jobbigt så ska man lämna.

Hoppas höra från dig NyMan och er andra.
Bildar ni ett Livsforum så hoppas jag ni tipsar, jag vill också vara med :)

Önskar er allt gott
Kramar från
Tilde

Maria42

Du kommer att vara saknad men förstår ditt beslut. Tack för att vi fått följa dig en bit på vägen.
Kram!