Tisdagskväll... Imorgon har jag varit nykter i en vecka (om jag inte kladdar till det inatt vill säga) och har faktiskt inget direkt sug alls idag. Lite darrig och nervig, magen krånglar (ågren kanske?), makalösa svettningar ett par nätter och en rastlöshet som en galopphäst i boxen innan start...MEN OCKSÅ:

Jag har träffat mig själv de här senaste dagarna - Goddag, goddag, trevligt att se dig igen! Trodde du hade emigrerat till okänt land?! Surrealistiskt och intressant, minst sagt. Tycker faktiskt ändå rätt mycket bättre om den här versionen av mig själv, nervig och svettig, men ändå: Nykter!

Jag har följt så många av Er andra härinne så länge nu; Berra (of course), Dompa, Mulletanten, Adde, för att nu nämna några, vars berättelser ur den brutala alkoholverkligheten har hjälpt mig att sakta, ja jag e väl lite korkad, men ändå säkert inse att -Fortsätter du så här så har du snart supit bort allting och du kommer inte ens att fatta varför förrän det är "long gone", pal.

Så nu sitter jag här alltså och lyssnar på min minste pågs hostningar i rummet intill, ackompanjerade av Lilla Spöket Laban som snurrar på i spelaren. Den andre har jag krammat hårt och länge när jag bar in vatten till honom och jag har talat om för båda att jag älskar dem så mycket att det inte är klokt. Det har jag även bedyrat för min alldeles bästa fru som tjattrar på med bästa kompisen i telefon i TV-soffan.

Och jag tänker givetvis: Så nära det var, och ÄR, att allt detta vardagsliv, som jag nu undan för undan för varje dag upptäcker är så viktigt för mig, hade/kan försvinna för att aldrig mer återvända.

Men allting finns kvar här för mig, än så länge, allt beroende av hur jag klarar av att hantera nykterheten, som ju verkligen är NY-kterhet! En vecka är bara ett andetag men ändå en evighet.

Jag vet vad jag vill och jag kommer att kämpa för mig själv och för de mina och jag hoppas att jag kan få lite hjälp härinne på forumet att jaga fram lite extra styrka när min egen inte riktigt räcker till. God afton alla medmänniskor! NyMan har hoppat upp på vagnen och jag hoppas vi får en spännande resa tillsammans!

NyMan

men jag är fortfarande kvar hos er. Läser varje dag på forumet. Ofta det sista jag gör innan jag somnar och ibland tittar jag in under dagen och kör en lägeskoll och uppdatering.
Jag har inte skrivit och delat i den utsträckning som jag hade föresatt mig, men livet, det riktigt levda, kommer emellan hela tiden och många gånger sitter jag och stirrar på ett tomt kommentarsfält och tänker: Jaha, men vad ska jag skriva då? Jag gör inget revolutionerande eller omstörtande på något sätt. Jag vet inte om jag har några goda tankegångar som kan förändra resan för någon annan och jag är ganska säker på att goda råd och tips är rätt överflödiga, eftersom så mycket handlar om viljan till förändring, ett påtagligt mod och förmåga att hålla sig till planen.
Jag lever ett liv utan alkohol och det är ett bra liv. Det är ett liv som jag mycket varmt rekomenderar och det är inte ett liv att vara rädd för, tvärtom. Allting är på riktigt och dagarna blir långa, i absolut positiv bemärkelse.
Jag älskar livet och försöker vara rädd om det, både för min egen och för min omgivnings skull.
Det finns inget jag saknar eller sörjer, men allt blir annorlunda. KRAM!/NM

att höra av dig NyMan och att du lever ett gott alkohofritt liv. Sammalunda gör vi. Kramar / mt

Tilde

Läser här som du, vissa dagar mer och andra mindre. Livet är också nyktert här och det är skönt att leva och träffa sig själv som du beskrev det oktober 2012 här ovan. Ibland finns oroskänsla men ganska snabbt övergående numera. Och det är ju inte farligt att känna oro ett litet tag, det går över. Fint att det går bra för dig NyMan.

Kram från Tilde.

Kul att höra av er och att det går bra! Jag har aldrig några tankar på alkohol, det är väldigt längesen. Det känns så självklart det här livet, fast jag är ensam vid stugan som nu. Vad jag däremot har en period av är ett stort godissug, det känns nästan på samma sätt som med vinet förut. Jag har bestämt att jag ska vänja av mej helt med socker och så har jag plötsligt köpt godis ändå. Närmast okontrollerbart. Det passar inte alls ihop med min LCHF. Nå jag vet att jag kan ta tag i det men jag skulle vilja bli av med detta också, en gång för alla. Det är i alla fall hundra gånger bättre än en fylla!

viktoria

Även jag har ett ofantligt sötsug emellanåt (ganska ofta).
Så roligt att läsa att så många lyckas bra med ett alkoholfritt liv! Hoppas någon från "Alkoholhjälpen" uppmärksammar detsamma och förstår betydelsen av, och kraften i forumet för oss som använder det. Helgkram till er alla♥

alau

Här kommer en fråga till er alla därute. Jag har försökt sluta dricka i ca 1 1/2 år. Har nu lyckats dra ihop 80 dagar. Kämpar och kämpar, och det går faktiskt riktigt bra. Och jag känner mig för första gången övertygad om att den här gången ska det bannemig hålla i sig. Jag dras däremot med mycket problem med min man. Ena sekunden stöttar han mig. Men ibland vänds allt uppochner och han blir bara ARG. Han tycker jag har förstört våra liv. Jag är orsaken till att vi har ekonomiska problem. ALLT är mitt fel. Han tycker jag ska gå på möten, men bara när det inte påverkar honom och hans tid. Vi har två barn hemma så det krävs en del planering.
Usch, jag känner mig bara pyton just nu. Min fokus är att inte dricka. Men det är jobbigt när jag inte för stöttning från mannen :-(

Mammy Blue

Du verkar ha det lite kämpigt med maken. Det enda jag kan komma med är att påminna om det faktum att man måste få vara egoist i detta fallet, det är ju bara jag själv som kan sluta dricka, bara jag som kan göra nåt åt min egen situation.
Stålsätt dej, han ska inte få vara orsaken till ett återfall, eller vad tycker du?
Kram!/MB

alau

Jag stålsätter mig. Men det känns tungt. Jag vet att fokus nummer ETT är att jag inte ska börja dricka igen. Jag tycker att det går bra och jag klappar mig själv på axeln. Men, fasen vad det känns tungt när jag blir klandrad om och om igen. Blä.

Pontus

Alau jag tycker du öppnar upp ett eget forum där du berättar om din situation där alla kan komentera och hjälpa dig på din väg framåt. Kram

NyMan

Har väldigt sällan något större sug och om jag någon gång har det, så går det över rätt fort. Blir aldrig skärrad av sug och väntar bara ut det utan att störas så särdeles mycket. Att leva det här alkoholfria livet känns mestadels naturligt och jag pratar med de människor runtomkring mig som visar någon typ av genuint intresse för det, om mitt beslut att leva så här. Jag aktar jag mig för att måla upp alltför groteska bilder av hur alkoholmonstret ser ut i verkligheten, det förstår nog inte så många som inte har varit nere på botten av hålet. Men jag har inga problem med att förtälja människor som jag bryr mig om och som jag tycker att jag har en nära relation till att; jag mår bättre så här - alkoholfritt. För mig känns det viktigt; Om de visar en medmänsklig vilja att förstå, kan jag försöka förklara hur jag resonerar. Om de sedan har svårt att acceptera hur läget är, tycker jag det är deras problem. Jag har bestämt mig för att inte hamna i situationer av förvirring och missförstånd. Smyget och ljuget finns inte på menyn längre. Risken finns ju givetvis att man hamnar rätt långt ner på prioriteringslistan när det ska ställas till fest, fast då vet jag inte riktigt om jag vill gå på den ändå. Även om jag fortfarande tycker det är jävligt trevligt och kul med en bra fest fortfarande. Om folk tycker att jag måste dricka alkohol för att jag ska ha kul/vara kul att ha med på fest, får de klara sig utan mig och det tror jag de gör också. Tycker bara lite synd om de som resonerar så.. Jag anser nämligen inte att jag behöver det smörjmedlet-klarar av att ta plats och finnas med mitt i smeten utan A.

Det börjar närma sig årsdagen av när jag började skriva här på Forumet och det känns som om det har varit ett år fyllt av personlig utveckling och definition av vem jag egentligen är, givetvis uppblandat med en kort, men ack så intensiv, period av kaos, mörker och ångest. Mestadels har dock det här året varit ett år då jag har upptäckt en styrka och ett mod som jag absolut inte trodde att jag var ägare till. Men så är det: Jag tycker att det är jävligt modigt att försöka leva sida vid sida med ett monster som kan försöka förgöra, inte bara mig själv utan även alla runtom mig som jag älskar och bryr mig om. Just nu befinner sig monstret utslängt ur kroppen min och så är mitt absoluta mål att det ska förbli. Jag möter i princip varje dag med samma ambition, att med en lugn nyfikenhet och med ödmjuk tillförsikt se vilken riktning resan tar i nästa vägskäl. Ingen ånger, ingen bitterhet, inga illusioner om att livet ska levas enkelt och smärtfritt. Närvarande och orädd. Vi vet inte hur många dagar vi har, men vi har ansvar att fylla de vi får med drömmar,mening och kärlek. Då finns alla chanser till att det blir smått fantastiskt!

Hörs senare, alla goa' vänner!/NM

LillPer

Härliga ord och visdomar NM!
Jag är imponerad av din resa.
Själv är jag på nytt inne på dag 4 och möter dag 5 med glädje.
Vet vad jag vill, då borde det gå lätt?
Känner en kraft i det du skriver, det ger mening och värde till oss alla som tuffar på.

LP

NyMan

Och helg, liksom vardag framlevs i nyktert tillstånd. Jag känner mig faktiskt för jävla nykter, alltså mer som ett allmänt gällande tillstånd i livet. Det handlar inte bara om vilka substanser som jag väljer låta forsa runt med blodkropparna och ställa till surfparty i huvudskålen. Det handlar om vilken halv-nelson som jag har lyckats koppla på mig själv. Kommer ju inte undan och märker att jag absolut inte vill det heller. Så här "med" har jag inte känt mig på sanslöst många år (för jävla sorgligt, tiden har runnit, jag vet...), kanske aldrig och det är mycket spännande samtidigt som det känns fullständigt ogreppbart.
Det är mycket svårt att begripa, både för de oinvigda, så även för mig själv, men om jag formulerar det så här:

Jag sitter en gråmelerad, regntung måndagsmorgon mitt i höstmelankolin och känner att den här dan blir nog inte så dum! Kan nog bli riktigt bra faktiskt! Måste försöka hinna med allt jag VILL idag, inte det jag tycker att jag måste. Det är för mig en ganska obekant men välkommen känsla en måndagsmorgon!

Ha det gött idag och drick med förstånd!/NM

Nu iväg till jobbet!

NyMan

Var ett tag sedan jag plitade ner någon text här...

Kanske tiden är mogen för den här?...

Allt vi har

Se mig nu och här i all min nakna enkelhet
Se mitt mod, och om du vågar, se mitt blod och det jag vet
För jag längtar efter något mer
som sveper in de frågor som du ger
i en hinna av mänsklighet - Mm Mm Mmm...

Glöm din tid, glöm allt som du har fått av hybrisen
Glöm din törst, och om du vågar, glöm din väg till mig igen
men jag vägrar faktiskt att tro
att du kan finna någon sinnesro
om du stöter bort kärleken - Mm Mm Mmm...

Ref:
Låt jorden vrida sitt ändliga varv
Ta med dig din längtan och var sann mot ditt arv
Att leda varandra mot hållbara svar
Det är allt vi har - Det är allt vi har

Lyft ett moln åt mig, så jag har råd att falla ner
Tänd din sol, och genom molnet färgar den allting som vi ser
Och som ett nytänt himlafenomen
så lever vi för evigt i dess sken
och är aldrig rädda mer - Mm Mm Mmm...

Ref:
Släpp längtan och tilliten ut i sin dans
då kan kanske tanke och dröm få en chans
att vårda passionen som ännu finns kvar (för)
Den är allt vi har - Den är allt vi har

En text gjord och bearbetad med gemenskap och mänsklighet som grund. Vad säger du, Fia? O.k. eller?/NM

FylleFia

"Mumma" sa Fia och tyckte detta var ett vackert avslut på en bra dag. Lite galet att referera till sig själv i tredje person men det bjuder jag. Texten var mycket fin och jag printar ut den för att ha på köksväggen. Önskar att du kunde sitta vid min sängkant och sjunga den till din gitarr. Missuppfatta inte! Jag vet att du har en fru, haha.

Kram Fia

NyMan

Ah, vi tar en ny till:

Låt Mig Gå

Det kan väl aldrig vara sant som folk har sagt till mig
Att du gör allt du kan för att försvara mig
I så fall är det slut nu - Jag slår mina egna slag
Det kan väl aldrig vara så att du vill komma in
i en förbannad lögn ingen vill ha som sin
Är det ditt levnadsmål, så ligger du ner en dag

Min kloka vän, jag tror du ser ibland
att min blick den söker laglöst land
men det är inget du rår på
så låt mig gå
Min kloka vän, kan du förlåta mig?
Och inte sedan tyst begråta mig
och det liv vi kunde få
bara låt mig gå...
Låt mig gå
Låt mig gå

Jag antar att du drömt om att få ha mig här
som en befriare, din egen missionär
som målar guld i dina fotspår, men jag är inte här för dig
Det är mitt eget liv som måste redas upp
genom en revolution, en välplanerad kupp
som tar min vaksamhet på allvar, för den är verklighet för mig

Min kloka vän...

Stick:
Om vi backar några steg för att få bättre perspektiv
kan vi se hur alla chanser bildar kedja i vårt liv
Och om inte det vi söker står att finna just här där vi står,
Vore det fegt att inte leta någon annanstans om det går - om det går - om det går - om det går

Min kloka vän...

Ha en riktigt skön och avkopplande helg allihopa och bejaka livet, för det är ju ganska fantastiskt om man väljer att leva det fullt ut!/NM