Jaha ja, jag har varit medlem på detta forum i flera år men har inte lyckats repa mod att starta en egen tråd.
Men nu känns det som om jag borde göra just det, vet inte riktigt varför men de inlägg jag gjort i Berras tråd har hjälpt en hel del känns det som.
Kanske är det av ren egoism jag skriver, men hoppas på att något kanske hjälper någon annan?
Jag har inga ambitioner om att skriva massor och ofta, utan det får bli som det blir.

Jag är över den ålder då man får ledigt från jobbet på sin födelsedag, men jag har läst någonstans att den psykiska mognaden och utvecklingen stannar av då man börjar dricka alltför mycket, så jag får väl betrakta mig runt 30-35 gissar jag. För det var där någonstans som det började eskalera ordentligt.

Min första träff med alkoholen var i 15-års åldern och det var nog kärlek vid första buzzzet i huvudet.
Tänk att man kunde bli så framåt, modig, världbäst och pratglad!
Därifrån till att börja utveckla ett risk/miss-bruk skulle alltså ta ca 20år.

Vet inte riktigt varför det började gå åt pipan, men det fanns många saker som "rättfärdigade" mig att behöva lugna ner mig.
Allt från att något barn hade trubbel i skolan, det var stressigt på jobbet, oförstående chef, bilen krånglade till att jag bara helt enkelt på något sätt (kunde vara precis vad som helst) hade gjort mig förtjänt av att slappna av.
Från att ha varit drickande när det var fest började det dock bli var och varannan helg till att de sista åren bli i värsta fall 5-6 dagar i veckan.
Ville så småningom inte dricka med andra utan gjorde det helst själv.

Favoriten för mig var starksprit av något slag (gick ju mycket snabbare så), men om det knep dög precis vad som helst, bara det innehöll alkohol.
Har dock alltid klarat av att jobba utan att någon märkt något (tror jag), men de som själva håller på med samma hobby ser naturligtvis tecknen.

Min fru och barn började den senare tiden att uttrycka alltmer oro för mig, men det tog jag inte så hårt. Tyckte väl att de överdrev och att de egentligen inte var så bekymrade.
Först nu har jag förstått att jag åsamkat dem massor av oro och smärta.
Det plågar mig mycket, tillsammans med insikten om hur mycket tid och välmående jag druckit bort för mig själv.

I dag upplever jag i alla fall min tredje fredag utan vare sig destillerade, jästa eller bryggda drycker i kroppen, det känns dj_kligt bra!
Trött som satan är jag, men på ett bra sätt. Jag känner mig redan nu mera "med" och närvarande. Stör mig inte på att jag får besök (som hindrar mig att dricka). Fått massor med tid över på något konstigt sätt... Har tagit upp en älskad hobby. Det bästa för ett par dagar sedan, frun sa spontant hur glad hon är att ha någon att prata med på riktigt igen.

Jag har också förr lyckats med att "hålla mig" i längre perioder, så känslan av att det är skönt att vara nykter är inte ny och jag vet att det kommer sug & bakslag med blixtens hastighet.
Det gäller att hindra benen när de får en order av hjärnan att styra mot barskåpet utan att jag själv är med och bestämmer!?!?
Hur jag ska lyckas klura ut VAD det egentligen var som triggade mig är dock en gåta, jag antar att det kommer att krävas mycket tankemöda, kanske detta skrivande kan hjälpa till med det? Hoppas det.
Mina första riktiga utmaningar kommer nu i December med julbord som ska ätas. jag har inga problem med att behöva ursäkta mig med något svepskäl för att jag väljer alkoholfritt, jag har ju kört nykterhetsperioder förr så folk vet. Mitt problem blir att behöva stå ut med att vara ute till efter midnatt på den efterföljande festen som jag inte kan krångla mig ur. Jaja, det kommer att komma fler och värre utmaningar som min hjärna antagligen antagligen alldeles själv kommer att skapa åt mig. Den har ju som sagt lyckats med fjärrkontroll förr...

Problemet (tror jag) har varit att jag alltid satt en gräns i dagar eller månader och sedan räknat ner och längtat. Efter att gränsen nåtts har jag tänkt att nu ska jag kunna dricka som vanligt folk. Stort feltänk, som de flesta av er redan vet.
Jag har läst mycket i det här forumet under åren men först nu börjat ta åt mig av tankesättet och resonemanget som en del av er har. Tänker särskilt på Berras tråd här som många kloka människor skriver i och jag läser från början. Har kommit 2/3 in i den nu och den hjälper mig mycket i mitt tänk.
Jag har inte satt någon gräns denna gång, inte heller tänker jag "idag ska jag inte dricka", jag är bara så in i själen trött på eländet med att alltid må dåligt både fysiskt och psykiskt.
Sen får vi se hur långt det tar mig.

Oj, det blev mer text än jag trodde, men skönt var det att plita ner lite av det som snurrar i min skalle just nu.

Buzzz

Drycker

Tack Buzzz. Det är det jag är rädd för kommer hända om jag börjar dricka igen. En påminnelse om varför man håller sig nykter & äter antabus framöver.

Tack som sagt & lycka till! /Drycker

för att du skriver om din resa! Känner så väl igen mig, och jag har senaste tiden tänkt mycket på att det skulle vara katastrof för mig om jag provade att dricka igen. Nu är det omkring 2,5 månader som jag sluppit A, och faktiskt har jag äntligen ingen längtan. Var nu senaste på en liten 3-dagarsresa med flyg och hotell. Var så glad att jag inte var i närheten av att dricka, gick igenom minibaren och kollade alla sorter, whisky, gin, vodka, vin och öl fanns. Jag gjorde en fantasi att jag faktiskt hade hällt i mig något med A i, och jag såg framför mig ett sådant elände av berusning, självförakt och jag vet precis hur illa det gått, har varit där så många gånger. Hoppas nu Buzz att du så fort som möjligt bygger upp din kraft mot A igen och kan hoppa av den karusellen.

Buzzz

Ja, för ca 6 månader sedan alltså.

- Skönt att komma in efter en heldag med vinter-aktiviteter och mysa med lite Whiskey för mig och ett glas vin för min älskade.
- Kunna få lov att ta en god öl på sommarsemestern, underbart. Äntligen! Kanske en drink också, lite lagom njutning bara.
- Grillen på sommaren!!! En öl som självklart sällskap. Som förr. Bara en.
- Få känna den där sköna avslappningen igen.
- Aldrig mer dricka på det vis jag gjorde på slutet. Självklart inte! Nu är jag stark.

Hur det blev (snabbt).

- Smygdrack efter ett litet tag bara.
- Hälla upp i glas? Knappast! Whiskey direkt ur flaskan i klunkar.
- Vaknar kallsvettig vid 3-4 på morgnarna.
- I bästa fall 1-2 dagar utan alkohol per vecka.
- Fundera på om det står någon polis efter vägen till jobbet.
- Slut i mage och nerver.
- + 10 kg i vikt, tackar!
- Ledsen fru och barn.

Hur ska man göra? Inte mycket att fundera på egentligen, och ändå så dj_vla svårt! :(
Måste ju vara något helgalet i skallen.

Men, nu gör jag ett allvarligt försök igen, nu SKA det gå!
Jag vill må som jag gjorde under hela förra året igen.

Ha det gott. //Buzzz

Buzz! Precis så vet jag att det går om jag skulle få få mig att ljuga för mig själv igen och tror att jag kan hantera alkohol. Bevisat om och om igen, och din story bekräftar den hundra procent.
Unna dig att få det liv du förtjänar genom att skruva på korken. Jag tog antabus till hjälp, kanske något för dig att prova också. Nu känns det som om jag inte behöver det längre, men varför chansa? Jag planerar att ta det minst ett halvår till för att känna mig totalt säker.
Den där kalla goda ölen vid grillen är ett fantasifoster. För det första är det alltid gott med något kallt att dricka när det är varmt, så långt är det riktigt. Går lika bra med Citronloka med is och citron i eller något annat. För det andra blev jag väldigt fort simmig i huvet i värmen, och ölen nummer två blev fort varm i solen och inte så trevlig att dricka. (Men måste ju förstås drickas upp, eftersom öl nummer tre nu hade blivit bland det viktigaste i livet). Efter öl nummer 3 och några glas vin var inte så roligt längre, inte sällan ont i huvet om det är varmt, fylld i buken och klumpig. Resten av kvällen en transportsträcka för att få somna full så småningom, och så vakna kallsvettig som du säger mitt i natten och hata tillvaron och speciellt alkoholen som ställer till detta. Och så morgon med rödsprängda ögon, dåligt mående rent allmänt och tankarna på att få må bättre på eftermiddagen när man kan knäppa upp den första, "kalla goda ölen" vid grillen igen. Puh, ett sånt djävla ekorrhjul.

LenaNyman

Buzzz och Fenix.

Buzzz, det du beskriver, alltså. Man har gått lång tid a-fri; nog borde man väl nu kunna ta sig nåt lite? Och rätt vad det är har gränserna förskjutits raka vägen tillbaka till det gamla. Och du, Fenix. Din beskrivning av ekorrhjulet är så himla mitt i prick.

Puss på er. Smällsmackpussar mitt i pannan bara för att ni är så jäkla bra.

Buzzz

Har jag skrivit här när jag har haft alkohol i kroppen...
Men, jag är så djäkla besviken på mig själv idag. :(. Känner ett sååå stort självförakt.
Blev raka spåret till systemet idag, inga tankar om att låta bli trots en vecka med må bra, :(
"Värd att slappna av"... Jotack, vet ju vilken "avslappning" det blir i morgon. :( Och ändå...
Begriper inte hur man ska ta sig ur detta? Måste det till en rattfylla eller skilsmässa?

Håll i, alla ni som lyckats låta bli skiten. Få inte för er att det kommer att gå bra att dricka "som alla andra" igen, glöm det rosa skimret, det är dömt att misslyckas. Med 99%:s sannolikhet.

Sov gott, //Buzzz

Du glömmer just nu att du har klarat det tidigare. Kanske du kan starta med antabus så att du kommer på rätt spår igen. Läste i din tråd att du fixade att sluta trots att alkohol fanns tillgängligt hemma. Det hade inte jag fixat. Kanske kan du läsa din egen tråd och få några tankar. Jag har varit mestadels nykter sen i maj. Suget kommer då och då, men igår när jag köpte öl till sambon på systemet och sneglade på vinet, så ville jag verkligen inte ha. En ny känsla. En längre nykter period tror jag hjälper när man ska hantera det där suget som du drabbades av igår. Nu drack ju jag i lördag och fick betala priset på söndagen - kroppen säger verkligen ifrån när man varit ifrån ett tag och tror att man kan hinka i sig som tidigare. Jag vet att det finns en debatt här i forumet huruvida det är bra el dåligt att dricka a-fritt. Jag gör det. Drickandet av a-fritt ger visst välbefinnande och viss avslappning eftersom det är lite placeboeffekt i det. Eftersom det inte finns någon äkta a tillgänglig, så finns heller ingen risk att övergå till äkta vara. Har tom smygdruckit a-fritt eftersom det är det beteendet jag haft. Tänker att om jag ska lägga av både med beteendet och med a samtidigt så blir det svårare. Tar jag a först så hjärnan får tillfriskna så kan jag ta itu med beteendet vid ett senare tillfälle. Och det funkar så länge jag inte kan välja a som jag kunde i lördags. Hur som helst, fundera över om du Vill sluta nu. Du kan ju bevisligen även om det inte känns så just nu. Jag förstår och känner så väl igen det där beteendet som du beskriver. Duktig och avhållsam några dagar och sen styr något mot systemet ... Kanske bara en öl el lite vin, 1/2 flaska. Bäst att köpa två så att man har till lördagen också... Men tänk om man dricker upp båda på fredagen.... Kanske bäst att köpa tre ändå. Hoppsan drack jag så mycket. Och sen ångesten, självföraktet och förvåningen över hur man kan vara så jäkla dum. Men det är ingen idé att stanna i ångest och självförakt. Ny dag, nya tag och ta en titt i din tråd efter något som fungerar. Berras kalender eller vad du nu använde sist. Du kommer att fixa detta igen!!! Kan du ta hjälp av din fru? Strypa tillgången till a, eller börja med antabus?

Nyckelpigan

Hej Buzz! Jag håller med Sisyfos - glöm inte att du klarat det tidigare! Gå tillbaka och läs din egen tråd, jag är övertygad om att du hittar styrkan igen! Du är värd att kämpa för! Jag vill tacka dig för att du orkade gå in här och skriva. Du har varit mycket i mina tankar sedan jag läste dina inlägg. Listan du hade gjort upp över situationer när du ville kunna dricka hade kunnat vara ett utdrag ur min hjärna.... Det får mig att bli ödmjuk inför a, inse att man inte kan släppa ner garden och tro att man är "botad". Det är skrämmande men samtidigt ger det ett lugn - jag kan inte börja förhandla med mig själv. Sen kommer jag att göra det ändå, men förhoppningsvis finns allt detta i bakhuvudet då. Jag sänder dig en styrkekramar, jag tror på dig! Tack för att du orkar dela med dig! Kram

Buzzz

Inget vidare faktiskt. Har mycket svårt att hitta tillbaka till motivationen jag kände i slutet av förrförra året. :(
Kanske det måste till en riktig genomklappning igen?
Jag vill inte, det kostar på för mycket att hamna där igen.
Har återigen tappat bort mina intressen och glädjeämnen, dagarna bara flyter på i en grå lunk.
Jag vet ju så väl varför allt är trist, och ändå.... Så svårt att hitta glöden igen.
Men, jag stannar här på forumet och följer alla er andra. Förhoppningsvis hittar jag tillbaka igen.
Det känns skönt att någon undrar. Tack Lena.
//Buzzz

answe77

Vill först tacka dig för dina ärliga inlägg du skriver fast du har det svårt just nu. De hjälper förhoppningsvis några av oss andra att kanske avstå A då möjligheten och suget tar överhand. Har även jag haft en hel del bakslag och återfall under mina dagar. Det är ju det man är som mest rädd och orolig för ska hända. Och ändå händer det. Hoppas verkligen inte du behöver ner till botten igen för att börja om. Har läst din tråd och du har ju ändå varit stark och duktig gentemot alkoholen förr. Jag försöker att tänka på alla problem och olycka som A gett mig genom åren och även på den lycka jag och min familj känner då jag som make och pappa är som jag bör vara. Nykter och medveten om allt jag gör. Vet att det är svårt med motivationen ibland men försök hitta din morot till att avstå. Jag hejar på dig BUZZZ och tack för din ärlighet.

du hittar rätt växel för att köra upp på vägen igen Buzz! När hjulen slirat färdigt får du grepp igen och tar dig upp ur diket.

Jag är djupt imponerad över att du lyckades hålla dig nykter i ett år trots att du hade alkohol tillgängligt. Den här gången verkar du ha det svårare. Kanske du bör göra som vi rekommenderar andra, hälla ut skiten. Berätta för din fru om hon finns kvar. Stryp möjligheten att dricka. Du vet ju att du mår bättre om du slutar. Hoppas du snart hittar tillbaka på rätt köl igen.

LenaNyman

När man kommit just den här biten på väg där den ena nyktra dagen naturligt (hyfsat naturligt, i alla fall) följer på den andra så går det lite av sig själv, lite som på autopilot. Det finns luft under vingarna och den bär. Nu står du där igen med allt jobb framför dig, och du skjuter upp.

Ja, vad ska få dig i take off-läge igen? Under tiden kan du kanske, med varje fiber i ditt väsen, uppleva alkoholens verkningar. På din kropp, ditt sinne, din själ. På din familj, ditt jobb, din tillvaro. På så sätt vet du precis vad du lämnar kvar den dag du skjuter i höjd igen.

It is doable.

Buzzz

Ska jag skriva något eller inte?
Vet inte om det tjänar något till?

Druckit varje dag denna vecka. :(
Skönt att slippa ångesten efter jobbet, men inte skönt att vakna 02:00, 04:00, och sedan av klockan. För att sedan ställa fram den för att man är så slut i kroppen att man bara inte orkar gå upp..
Energitjuvar på jobbet tär...
Inte bara jag som har problem med missbruk (inte alkohol dock)i min närhet heller.
Fan, orkar snart inte mer. :(
Känns så satans mörkt just nu.
Bara gråter...

harrim

Vi är ju här för att vi vill förändra vårt drickande - inte för att vi redan är nyktra. Rom byggdes inte på en dag, säger man ju, och så är det nog med förändrade dryckesvanor också. Jag förstår din tvekan att skriva något för det gör jag också. Det känns ju bra att kunna skriva 14 dagar utan a men inte särskilt bra att skriva att man har druckit varje dag. Försök dock att ta några vita dagar och tackla problemen efter jobbet på något annat sätt.

answe77

Kan du inte ta hjälp av tex antabus då VC öppnar igen på måndag Buzzz? Du behöver verkligen något som får dig att bryta mönstret snarast. Lider otroligt med dig då jag själv haft liknande återfall tidigare. Håller med dig till 100% om det du skrev tidigare i tråden om att tro sig kunna dricka måttligt igen. Har också trott mig klara det och precis som du romantiserat det hela. Går inte länge innan man står där o smygdricker ur flaskan igen. Du har ju ändå viljan i att sluta med alkoholen eller hur? Du har klarat en mycket lång period förr och dessutom så väljer du ju ändå att besöka och att ventilera dina känslor här på forumet. Det är väldigt starkt att kunna skriva även då man känner sig misslyckad och nere. Det jag åter igen tror du behöver är något som får dig åt rätt håll igen. Medicinering är en bra hjälp och absolut inget att skämmas för. Har själv vart där. Du har ingen i din närhet du kan prata med som kanske kan förstå och hjälpa dig med din situation?

Buzzz, du är ett levande exempel på att alkohol inte fungerar alls. Du mådde bra utan och är återigen i mörkret nu när du dricker. Förra året mådde jag dåligt på jobbet och använde a som bedövningsmedel, med sömnproblem, ångest, rastlöshet som resultat. Både jobbet där jag inte trivdes, hemmet där jag inte fick något gjort och kropp och själ blev lidande. Nu har jag slutat och du, liksom jag, vet ju att livet är bättre utan. Önskar så att du kunde hitta styrkan att sluta nu. Jag vet att det inte är lätt, men det är inte energitjuvens fel att du dricker. Det är ett val du gör. Valet i sig gör tyvärr också att man blir sämre och sämre på att välja rätt. Kanske du kan prova att göra som jag och byta till a-fritt en period. Du har skapat en vana och det är svårt att bryta invanda mönster. Än svårare när hjärnan inte är riktigt med. Det är klart att man inte får nån kick av a-fritt, men för mig funkade det ändå på nåt sätt eftersom jag kunde låtsas. Annars är ju medicin en lösning. Få slut på drickandet nu för din egen och andras skull. Du klarar det!