Jaha ja, jag har varit medlem på detta forum i flera år men har inte lyckats repa mod att starta en egen tråd.
Men nu känns det som om jag borde göra just det, vet inte riktigt varför men de inlägg jag gjort i Berras tråd har hjälpt en hel del känns det som.
Kanske är det av ren egoism jag skriver, men hoppas på att något kanske hjälper någon annan?
Jag har inga ambitioner om att skriva massor och ofta, utan det får bli som det blir.

Jag är över den ålder då man får ledigt från jobbet på sin födelsedag, men jag har läst någonstans att den psykiska mognaden och utvecklingen stannar av då man börjar dricka alltför mycket, så jag får väl betrakta mig runt 30-35 gissar jag. För det var där någonstans som det började eskalera ordentligt.

Min första träff med alkoholen var i 15-års åldern och det var nog kärlek vid första buzzzet i huvudet.
Tänk att man kunde bli så framåt, modig, världbäst och pratglad!
Därifrån till att börja utveckla ett risk/miss-bruk skulle alltså ta ca 20år.

Vet inte riktigt varför det började gå åt pipan, men det fanns många saker som "rättfärdigade" mig att behöva lugna ner mig.
Allt från att något barn hade trubbel i skolan, det var stressigt på jobbet, oförstående chef, bilen krånglade till att jag bara helt enkelt på något sätt (kunde vara precis vad som helst) hade gjort mig förtjänt av att slappna av.
Från att ha varit drickande när det var fest började det dock bli var och varannan helg till att de sista åren bli i värsta fall 5-6 dagar i veckan.
Ville så småningom inte dricka med andra utan gjorde det helst själv.

Favoriten för mig var starksprit av något slag (gick ju mycket snabbare så), men om det knep dög precis vad som helst, bara det innehöll alkohol.
Har dock alltid klarat av att jobba utan att någon märkt något (tror jag), men de som själva håller på med samma hobby ser naturligtvis tecknen.

Min fru och barn började den senare tiden att uttrycka alltmer oro för mig, men det tog jag inte så hårt. Tyckte väl att de överdrev och att de egentligen inte var så bekymrade.
Först nu har jag förstått att jag åsamkat dem massor av oro och smärta.
Det plågar mig mycket, tillsammans med insikten om hur mycket tid och välmående jag druckit bort för mig själv.

I dag upplever jag i alla fall min tredje fredag utan vare sig destillerade, jästa eller bryggda drycker i kroppen, det känns dj_kligt bra!
Trött som satan är jag, men på ett bra sätt. Jag känner mig redan nu mera "med" och närvarande. Stör mig inte på att jag får besök (som hindrar mig att dricka). Fått massor med tid över på något konstigt sätt... Har tagit upp en älskad hobby. Det bästa för ett par dagar sedan, frun sa spontant hur glad hon är att ha någon att prata med på riktigt igen.

Jag har också förr lyckats med att "hålla mig" i längre perioder, så känslan av att det är skönt att vara nykter är inte ny och jag vet att det kommer sug & bakslag med blixtens hastighet.
Det gäller att hindra benen när de får en order av hjärnan att styra mot barskåpet utan att jag själv är med och bestämmer!?!?
Hur jag ska lyckas klura ut VAD det egentligen var som triggade mig är dock en gåta, jag antar att det kommer att krävas mycket tankemöda, kanske detta skrivande kan hjälpa till med det? Hoppas det.
Mina första riktiga utmaningar kommer nu i December med julbord som ska ätas. jag har inga problem med att behöva ursäkta mig med något svepskäl för att jag väljer alkoholfritt, jag har ju kört nykterhetsperioder förr så folk vet. Mitt problem blir att behöva stå ut med att vara ute till efter midnatt på den efterföljande festen som jag inte kan krångla mig ur. Jaja, det kommer att komma fler och värre utmaningar som min hjärna antagligen antagligen alldeles själv kommer att skapa åt mig. Den har ju som sagt lyckats med fjärrkontroll förr...

Problemet (tror jag) har varit att jag alltid satt en gräns i dagar eller månader och sedan räknat ner och längtat. Efter att gränsen nåtts har jag tänkt att nu ska jag kunna dricka som vanligt folk. Stort feltänk, som de flesta av er redan vet.
Jag har läst mycket i det här forumet under åren men först nu börjat ta åt mig av tankesättet och resonemanget som en del av er har. Tänker särskilt på Berras tråd här som många kloka människor skriver i och jag läser från början. Har kommit 2/3 in i den nu och den hjälper mig mycket i mitt tänk.
Jag har inte satt någon gräns denna gång, inte heller tänker jag "idag ska jag inte dricka", jag är bara så in i själen trött på eländet med att alltid må dåligt både fysiskt och psykiskt.
Sen får vi se hur långt det tar mig.

Oj, det blev mer text än jag trodde, men skönt var det att plita ner lite av det som snurrar i min skalle just nu.

Buzzz

LenaNyman

Klart att du inte orkar, att det är mörkt, att du gråter. Hela du är ju mitt uppe i ett inbördeskrig och din kropp, hjärna och själ slåss på olika fronter.

Kliv av. Avlägsna dig. Slut fred.

Buzzz

För era kommentarer, blir både glad & känner mig kass som är dålig på att kommentera i andras trådar.
Jo, jag vet att det inte är någon annan som gör att jag väljer att dricka, det finns andra sätt att hantera besvärliga människor.
Ignorera dom eller undvik kontakt t.ex.
Men, man vill ju gärna ha något att skylla på tyvärr, sedan är det skönt att få gråta lite över tingens djävlighet någon annanstans än hos frun (som blir ganska trött på sånt till slut. :-))

Antabus fungerar säkert för många, men jag känner att det i princip vore att se till att jag inte FÅR dricka, stället för att komma till insikten att jag inte vill. Det blir knas i min skalle, jag behöver ju bara låta bli att ta det. samma med att ta bort all alkohol hemma, bolaget är ju bara en tanke bort.

Enda gången jag lyckats en längre tid var när jag eggade mig här och fick stöd från alla er snälla, förstående människor som själva kämpar. Som vet vad det rör sig om och hur man kan känna sig.
Med det sagt måst jag tacka dig Lena, dina rader var det finaste jag läst på länge "Kliv av. Avlägsna dig. Slut fred". Så otroligt fint och rogivande. Tack.

Nåja, inte mycket att hurra för, men det är tre dygn utan skiten nu. Och kroppen hämtar sig sakta genom att signalera den där otroliga tröttheten. Känns skönt.

//Buzzz

Buzzz

Skulle stå "Reggade" i förra inlägget. :-)
Nog för att det är ett bra forum, men inte kanske eggande. :-D

//Buzzz

Weekend

Hej Buzzz
Tråkigt att läsa om dina problem, du var ju PÅ!. Vi kan vara på det klara med att normaldrickande inte existerar, som att släcka eld med bensin.
Stålbadet är en lång och tuff vandring med ständiga fällor runt hörnet.
Finns det något sammanhang som inte är synonymt med alkohol?
Som sagt stålbad. Det blir svårare och svårare och när man till slut tappat respekten för sig själv och sin familj så är uppförsbacken lång.
ta tag i det nu Buzzz, häll ut skiten och stålsätt dig. Du vet ju att det känns enklare för varje dag som går. Sedan vecka, månad, kvartal, halvår.
Hitta tillbaka till dig själv, du finns där inne, utan alkohol, jag lovar!
Kämpa på !!!

PP

Läser att du nu åter börjat den nyktra vandringen. Är övertygad att du har allt som krävs att lyckas, bara den verkliga önskan nu finns.
Ta det lugnt, landa i tröttheten och låt tiden göra sitt. Om ett par månader är det redan Jul, och det jobbigaste över. Men det fet du ju redan ☺. Årets bästa gåva till Dig och dina nära ?!

//PP

MåBättre

Läste några av dina inlägg häromdagen men har nog inte full koll på din historia, jag har dock bilden av att du varit nykter i 1år och nu druckit i några månader.

Mitt tips till dig nu är att inte se allt som en omstart från noll, nej nu bygger du vidare på ditt 1 år av nykterhet och se din "period" med fylla som en lärdom. Det kanske är den som hjälper dig till en långsiktig nykterhet, om det är dit du vill nå? Vidare så kanske du kan släppa tankarna om kontrollerande drickande nu? Skönt isåf! :)

Saker och ting kommer bli bra,

*Ta det lugnt
*Gör det enkelt
*Ta hand om dig

Lycka till buzzzz! :)

Buzzz

Tack för hälsningen.

Önskar inget hellre än att jag hurtigt kunde säga att jag är på gång och mår bra igen.
Men, så är inte fallet. :(
Känns som om att jag är en bra bit på väg att dricka ikapp allt jag inte kunde dricka under den långa period jag inte drack.
Några nyktra dagar här & där blir det, men längtar hela tiden efter ruset. Eller, längtar är kanske fel ord? Ett ständigt sug kanske är en bättre beskrivning.
Tanken att sluta igen finns där, men är alldeles för svag.
Men, men, hoppas hitta tillbaka igen. Vet bara inte hur jag ska finna styrkan.

Ha det gott. //Buzzz

Ja, kliv av, avlägsna dig, slut fred... För att citera LenaNyman. Så här kan du inte ha det. Varför testar du inte antabus en period. Bara för att rena kropp och själ så att du kan tänka riktiga tankar igen. Sen kan du välja. Gör det för fru och barn! Jag sover som du med a i kroppen och bara att sömnen får en helt annan kvalité och att drömmar får möjlighet att sortera tankarna gör att man mår bättre. Du är värd att få stopp på detta. Så gör ett nytt seriöst försök nu. Läs i din egen tråd och se hur bra du mådde. skjut inte upp detta löngre. Du klarar det.

Buzzz

Jo, det vill jag.
Med hjälp av Antabus? Känns inte rätt för mig. Rackar inte ner på det som metod. Det fungerar säkert bra för många.
Men, jag känner att det för mig skulle vara som att ställa en flaska sprit framför mig och sedan binda fast mig vid en stol eller något.
Jag skulle fortfarande ha suget, men inte kunna dricka.
Vill inte heller uppnå lugnet med hjälp av alkohol.

Jag måste tillbaka till tänket jag hade under förra året. Att njuta av nykterheten och välmåendet, inte för att jag har någon typ av kemi i min kropp som hindrar eller "hjälper "mig att uppnå det, bara må bra utan det ena eller andra.
Och jag hoppas att läget jag har "jobbat" mig fram till nu ska hjälpa mig.

Många här på forumet gillar vad jag förstått vin eller öl. För mig går det alldeles för sakta att berusa sig på det sättet.
Nej, ett par dricksglas med ren sprit (spelar inte längre någon roll vilken sort) är ju så mycket enklare, det går snabbt, och så kan man ju mycket lättare "räkna ut" när det är borta ur systemet.

Så illa är det nu, att jag häller i mig en mängd som skulle få en normal människa att ramla omkring och sluddra, och med detta bara uppnår ett välmående som känns helt ok. Tror att jag har en alltför hög grad av alkoholtolerans nu, eller?
Detta i princip 5-6 dagar i veckan.

I morgon blir sista dagen för detta beteende, på Lördag siktar jag på naturligt välmående igen. Wish me luck!

// En Buzzzig Buzzz :(

Andreas

Jo ja känner med att jag inte vill behöva ta till antabus (även om det säkert funkar bra för många). Har redan tillräckligt med mediciner o vill inte lösa allt med mediciner som läkevården gärna vill. Dessutom har ja läst att antabus skadar levern det med, och vad e då meningen? Igen vill absolut inte racka ner på nåt som uppenbart funkar för folk, känner bara att det inte e för mig. Jag maskerade nog mitt alkoholanvändande i ett intresse, specialiserade mig på öl o ville prova mikrobryggeriöl o olika whiskey sorter o annat. Siktar me på naturligt välmående, mår aldrig toppen, men slipper åtminstone den absoluta bottnen. Lycka till.

Yes, I wish you luck Buzzz. Tråkigt att läsa att du inte mår bra. Men du har ju dragit dig upp förut, eller hur? Du vet faktiskt att det går. Det är klart att det är tufft, men om du vill så kommer du att klara det nu också. Tänk också på hur mycket bättre du kommer må om en liten tid. Du kommer sova bättre, ångesten kommer släppa taget om dig, du kommer vara här och nu.

Heja på nu! Styrkekram

Sandybellia

Hittade detta forum idag faktiskt. På samma gång som jag har tagit kontakt med AA.
Jag är riktigt trött på att ha ångest, att komma på att jag har struntat att gå till jobbet pga ALLDELES för mycket alkohol.
Att jag hittade detta forum va när jag googlade på om människor itne kan umgås utan att dricka längre...Det verkar som att alla måste ta "ett glas vin" eller "en öl", men för mig och många med mig så slutar det ju inte där.. På nåt sätt måste jag sluta helt. Jag har gått på antabus, men fick hemsk värk i benen så det är inget alternativ.
Det verkar också vara så att det är pinsamt att jag är en kvinna på 42, har själv jobbat med missbrukare samt psykiatri. Man kan tycka att jag borde vetat bättre än att hamna här :(..
Men nu är det nog. Har varit redlöst packad från fredag tills igår morse. Minns inte mycket, men gårdagen va gräsligt jobbig. Jag bråkade med sambon och bytte lås...fast att jag inte alls vill separera..Jag förstår inte hur jag fungerar, och känner inte alls igen mig som den glada, positiva människa jag var innan. Såg på Dr Phil idag, det handlade om en kille som drack hela dagarna. Han sa nåt som jag kände igen mig i - Han kan ha bestämt sig för att sluta, men rätt som det är så sitter han där med en flaska och fråga sig vad fan han sysslar med.
Allt detta låter kanske som dravell...Men det var mina tankar just nu. Ni verkar vara många starka personer här inne, och hoppas att kunna va ett stöd, samt kunna komma in och "prata" när allt känns jobbigt.
Ha en fin dag allihop, så bra den nu kan bli.

etanoldrift

Du är välkommen att surfa runt och läsa i de olika trådarna och upptäcka att du inte är ensam.. Starta gärna en egen tråd, där du kan skriva av dig och få lite pepp.. Vi som är beroende och medberoende dömer dig inte, tvärtom.. (men många av oss har ju redan både hört och använt alla bortförklaringar som finns, så om du "ljuger" så gör du det för dig själv)
Du behöver inte skämmas, för vi är många som sitter i samma båt och det är strongt av dig att erkänna för dig själv att du har problem! Därmed har du tagit första steget.. Hur långt du vill gå tillsammans med forumet, är upp till dig :-)

Sandybellia

Tack så mycket.
Har inte riktigt klurat ut hur det här med Forum fungerar ännu, men kände att det nog kan bli ett stort stöd.

Buzzz

En titt i backspegeln säger mig att Forumet var avgörande för att jag höll mig ifrån skiten så pass länge som jag gjorde.
Att skriva sina tankar här hjälpte mycket.
Jag läste mycket i andras trådar och skrev där innan jag till slut tog modet till mig och startade en egen tråd.

Skriv här så mycket du vill, och lycka till i ditt jobb med att dra ner / sluta.

//Buzzz

Buzzz

Med alkohol som sällskap?
Tja, F_n vet.
Tanken (kanske inte den mest väl genomtänkta) var att dränka ner kroppen och hjärnan till Neandertal-status, för att i morgon må så pass dåligt att jag inte skulle ha en tanke på att dricka på ett bra tag framöver.
Men, när kroppen är så pass van vid alkohol så att den bara tycker att en halvliter 40+%-ig sprit är bara bra, när man inte ens blir bakfull av den mängden, hur gör man då??
Fortsätter att hälla i sig och hoppas på det bästa? :(

Det har gått alldeles för långt.
Kanske att läsa detta i morgon hjälper?

//Buzzz

Drycker

Åk till beroende akuten & ta en säker avgiftning. Var där ngra dar & vila ut, med mediciner & personal du kan prata med. Åk dit bara.

Buzzz

Skammen är för stor för en sådan lösning.
Familjen skulle få lida för mycket, jag är ju " den duktiga".
Jag tar det som det kommer i morgon.
Men, det du föreslår är lockande...
Skulle helst av allt bara vilja koppla bort jobb och allt övrigt för en tid.

Tack, //Buzzz

Drycker

All personal har sekretess. Kan du inte dra en vit lögn? Hälsar på ngn ngra dar? ( Jag själv har gjort det) ingenting kommer avslöjas, du kan till&med få dina journaler spärrade.
Sjukskriv dig ngra dar nu, bara för din egen skull.