Hej alla fina människor därute i natten/morgontimmen

Jag kallar mig för Nossan (av någon obegriplig anledning som jag inte minns) och har ägnat större delen av natten åt att läsa igenom trådar på detta fantastiska forum. Känner mig så inspirerad av alla kloka och fina människor som är aktiva här. Så, efter vad som egentligen är ett resultat av månader av ångest och självrannsakan är beslutet fattat: jag måste sluta dricka! Hur i h-vete det ska gå till har jag ingen aning om. Har också beslutat att det är dags
att träda ut ur skuggan och våga erkänna/berätta om mina problem och själv bli aktiv på forumet. Vore så skönt att ha en vän därute med samma problem och att inte lägre vara ensam...

Min plan är i första hand att 2014 ska bli ett vitt år. Antar en klassiker såhär före nyår men tycker det känns bra att ha ett datum att räkna från som också kan användas som förklaring utåt sett??? Om det finns någon därute som tänker samma sak kanske vi kan peppa varandra extra och räkna dagar ihop? Inser självklart att det i praktiken blir en dag i taget men varför inte tänka stort när man ändå är i gång?

Puh, då är bollen i rullning. Nu dags att försöka få ett par timmars sömn innan barnen vaknar. My story kommer i nästa inlägg. Lite "cliffhanger" där:-)

Lexi

Hänger gärna med här i din tråd. Gjorde ett försök att lägga av med vinet för tre veckor sedan, men det gick inte då. Nu har jag bestämt mig för att det ska gå bättre att starta det nya året med ett härligt nyårslöfte och det blir ju ännu bättre om vi blir några som peppar varandra. Gott Nytt År på alla sätt!

Nossan

Kollade direkt om någon skrivit i tråden och blev alldeles varm i hjärtat när jag såg att ni var några som svarat på min trevare..Huvudet dunkar fortfarande av gårdagens rödvin och jag har en andedräkt som en drake gissar jag.

Lexus och Vill Sluta: jättekul att ni vill hänga med på resan. Oroar mig lite för att nyårsafton kommer att bli EXTRA ALLT på grund av detta löfte, men hoppas att de av oss som fortfarande dricker då kan hålla oss lite i schack i alla fall..vad har ni för tankar/knep?

Till Mammy Blue: är rädd att min "cliff hanger" kanske fick mig att låta mer intressant än jag verkligen är....

Såhär ligger det i alla fall till för min del:
Tillhör vad jag tror är den "nya typen" av alkoholister som lever ett på ytan perfekt liv med bra jobb och fungerande äktenskap. En sådan som smygdricker redan kl 17
när kids har hämtats på fritids och man börjar steka köttfärsen. Vanligen dricker jag då ur kaffekopp för att barnen inte ska se. Sen blir
det 2-3 glas vin före maten och sedan 3 glas till under/efter maten, dvs ca 1 totalt flaska vin per kväll (fick total panik när jag gjorde den matten) Somnar gör jag runt kl 22 allt oftare efter att ha grälat på min man eller son för något ganska obetydligt. Blir nämligen extremt grälsjuk och lättirriterad numera när jag druckit. Så var det aldrig förr. Nästan det som jag tycker är värst. Och generellt att min son börjar märka. Annars händer inte så mycket mer av mina fyllor än att jag somnar tidigt dvs ramlar inte och kräks inte. Jag kan fortfarande ha enstaka dagar i veckan som är nyktra men de är inte många kanske 10 per månad. När man vaknar efter en nykter kväll känns kroppen helt konstig..kan då bli lite nyfrälst men det håller bara till nästa helg. Vi går på en hel del middagar och då dricker jag alltid mest av kvinnorna. Kan helt enkelt inte sluta dricka när jag börjat. Detta J-vla vin!!!

Styrkekramar till er alla!

Nike

Ok, jag är med. Är i en process där jag ifrågasätter mitt drickande, har insett att jag har ett beroende, och har senaste månaderna skurit ner avsevärt, dock inte alls nöjd än - eller "ur farozonen"" på ngt sätt så jag tänker under kommande år arbeta ännu mer för att knuffa ut alkoholen från centrum i livet till marginalerna nånstans. En dag i taget. Kram!

/N

Mammy Blue

Funderade lite medan jag läste era inlägg. Jag tror av egen erfarenhet och efter att ha läst så ögonen går i kors så här:

Ett bra mål att jobba för är att någon gång under 2014 bli vit. Varför tänker jag så? Jo, vi har lätt för att slå oss själva i huvudet med våra misstag och tillkortakommanden, och då använda det som ursäkt för att dricka, "det gick ju åt pipsvängen redan 5 januari, så då är allt förstört".

För egen del höll jag på med olika varianter av att dra ner, sluta, misslyckas, testa på annat vis i nästan ett halvår innan jag hittade min nyckel till friheten.

Det viktigaste är nog att man ser upp för misslyckandets undergrävande verksamhet. Okej, jag åkte dit så det small igår, VARFÖR blev det som det blev? Hur gör jag nästa gång för att undvika den fällan?

För egen del jobbade jag mycket med hur jag tänker, jag kom snabbt fram till att om jag ska gå omkring och sörja och sakna, så kommer jag snart att vara en zombie, och det var inte riktigt vad jag ville. I mitt fall, vad var det jag skulle "sörja"? Baksmälla? Ångest? Dåligt minne? Fanns det något positivt kvar för mej med att dricka? Jo för all del - första femton minuterna efter att jag druckit dagens första alkohol. Att då ställa 0,3 timmars välmående mot 23,7 timmars elände... Det var ganska lätt även för en matte- hatare som mej att räkna ut vad jag ville göra.

Det kräver tankeverksamhet att lägga av tror jag, lite "try and error" och tålamod med sej själv...

Kram till er och Gott Nytt 2014!
/MB

m-m

Välkommen hit Nossan! Du är i gott sällskap :) och det är nog många som vill/behöver ändra dryckesvanor under nästa år. Våra historier är tyvärr så lika, jag hade ett liknande drickande som du tidigare. Är nu inne på min 12:e nyktra vecka och det går bra, gått upp och ner, men överlag bra.
Läs och skriv här, det finns så många kloka tankar här som kan hjälpa när det känns svårt.
Lycka till!
/m

Nossan

Hej alla underbara människor!

Nu börjar min kritiska timme. Klarar jag mig nykter till kl 1930 så kan det gå vägen i kväll....

Till MB: mycket kloka tankar du har. Tror också kan finnas en risk med att satsa för hårt på ett helt år. Man är ju vid det här laget expert på bortförklaringar och ursäkter. Men, tänker nog göra ett försök i alla fall. Även om jag säkert kommer försöka omdefiniera vad som ingår i mitt åtagande mer än en gång...

Till m-m: 12 veckor är verkligen imponerande! Grattis! Hoppas innerligt att jag en dag kommer vara där du är nu.

Till NIKE mfl Såå Roligt att vi kommer vara flera som har samma fokus inför det nya året. Tror på styrka i nummer.

Men, ska ärligt erkänna att jag krisat ordentligt REDAN innan det nya året ens börjat (återigen, bevisar nog hur rätt MB säkert har i sitt inlägg).

Känslorna idag har pendlat mellan STOLTHET över mitt beslut om ett nyktert 2014 och ren och skär PANIK. Hur sjutton ska jag klara detta? Och vad ska jag säga till alla? Till min man? Att det är ett vad? En ny hälsotrend? Är absolut inte redo att "outa" som alkoholist. Inte ens hemma (min man tackar inte direkt nej till ett glas om jag säger så, mer om det en annan gång). Har också (och detta är jag inte stolt över) känt SKAM över att jag sjunkit så lågt att jag sökt mig till ett forum för alkoholberoende för stöd. Skäms över att vara så svag att jag inte klarar detta ensam. förlåt, hoppas inte att någon tar illa upp över att jag skriver detta. Men jag är lixom van att klara saker själv och i min familj har sjukdom och krämpor av olika slag alltid varit ett tecken på svaghet. (konstigt mtp är läkardotter, men så är det).

Suck, nu ska jag läsa runt en stund innan jag börjar med maten - blir köttfärssås :-)

Underbar kväll till er alla! Vi hörs snart igen.

Och lexi - förlåt att jag kallade dig Lexus men det lär ju vara en fin bil i alla fall :-)

Ljuset

Hej nossan, jag är kronisk alkoholist och har varit så i 20 år, sista åren var min konsumtion uppe i 3 liter vin, ett antal starköl & några järn slank ned av bara farten, på det tog jag benzo och rökte en spliff varje kväll för att kunna slappna av och sova.Första veckan av nykterhet låg jag på sjukhus med akut abstinens, nu är jag inne på min sjätte vecka som nykter, det låter som om du redan innan har bestämt att det kommer att vara för jävligt och svårt. Va positiv och ge dig fan på att klara det så är du en bra bit på vägen. Det är ingen dans på rosor men det kommer att vara värt det i längden, jag har liksom du barn så vi har verkligen något att kämpa för. Lycka till.

Nossan

Hej ljuset!

Vilken kämpe du är som nu har klarat dig så länge som 6 veckor.Och så fint av dig att du vill dela med dig till mig och alla andra. Har du fortfarande svåra fysiska abstinenssymtom?

Tack vare dina rader känner jag mig nu helt säker på att klara den här första kvällen i alla fall. "kan Ljuset så kan jag" ska jag tänka..

Och Självklart har du alldeles rätt. Måste tänka positivt om detta ska gå...tro på mig själv och inte fokusera på tidigare misslyckanden. Mitt missbruksbeteende har pågått i ca 10 år nu. Hur hemskt det än låter så började allt under småbarnsåren...

Har gjort flera försök att minska på drickandet. Och efter att ha läst runt här förstår jag att det nog är fler som känner igen sig i söndagslöften som
"aldrig mer på vardagen" "aldrig mer ensam" "Max 3 glas" "inte inför barnen" "varannan vatten". Kanske funkar dylikt för en del men inte för mig. Är arg och förbannad för denna svaghet men ska se framåt med tillförsikt. Kan Ljuset så kan jag!

Hör nu hur mannen korkar upp en flaska rödvin nere i köket. Jag smyger upp och tar ett bad.

Nossan

MIN KROPPS SIGNALER ATT DET ÄR DAGS ATT SLUTA DRICKA
Ofta Darrhänt
Ibland Ont i magen höger sida (antar lever)
Högt blodtryck (140/95 men ännu ej fått medicin)
Panikattacker (började förra året; haft 4 st totalt. Hemskt!)
Seg på morgonen och huvudvärk
Rödmosig hy?
Svettningar
Dålig andedräkt

Låter som en riktig pingla eller hur?

Ljuset

Mitt tips är att gå till en beroendemottagning, där kan ni tillsammans lägga upp en plan, jag började med antabus & tar det två gånger i veckan, har fått svåra ångestattacker sen jag blev nykter, har ju inget att dämpa ångesten med, nu har jag fått mirtazapin som fungerar klockrent på mig. Den är rogivande och fungerar utmärkt som ett sömnmedel på kort sikt dvs man tar den på kvällen, på lång sikt tar någon vecka så är den ett ssri preparat.

Nossan

Först:Tusen tack Ljuset för att du tar dig tid att ge lilla mig råd.

Beroendeklinik - hm jag vet inte riktigt.... Tror att jag vill spara det kortet ännu ett litet tag. Känns skönt att ha något "kvar" att ta till om min plan fallerar. Plan1 var att försöka begränsa mitt drickande på egen hand typ bli normaldrickare. Det gick ju inte. Plan 2 är att se om jag kan klara ett vitt år. OBS! Jag är inte dummare än jag inser att denna plan 2 låter naiv med tanke på mitt konsumtionsmönster om 1 flaska/dag flera ggr i veckan.
Samtidigt, nu har jag fått in detta i huvudet och känner att jag måste prova. Make sense? Mycket möjligt jag kommer sluta på Riddargatan 1 ändå till slut. Fast först ska jag tänka positivt och göra ett ärligt försök om längre vit Period på egen hand. Nu är Dag 1 avklarad. Bara en sån sak :-)

Låt oss nu alla samla kraft för att möta morgondagen som jag antar kommer innebära frestelser för många av oss.

Sov gott alla ni fina därute!

Nossan

Ännu en kvällstanke -

Jag tror att en utmaning framöver kommer vara att min man dricker vin och inte jag. Av flera skäl. Jag kommer så klart bli frestad av att det finns alkohol hemma och irriterad på att han dricker när inte jag får. Men det är mycket mer än det. Så mycket av vår relation bygger på och har alltid byggt på umgänge kring alkohol. Det var där i dimman vi träffades en gång under studenttiden.
Långa rödvinskvällar där vi pratade religion, politik ja om allt mellan himmel och jord. Och det är i samma rödvinskvällar vi nu möts 14 år senare för prat om jobben, framtiden, barnen. Även om det var länge sedan kvällarna slutade i het omfamning så har de i alla fall inneburit närhet....

Min man dricker nämligen också mycket. För mycket för att det ska vara nyttigt. Ofta också 1 flaska/kväll eller i vart fall en halv vinare plus 3-5 folköl. Men eftersom jag är kvinna och han är man så är mitt drickande så klart farligare. Har någon gång försökt att försiktigt påpeka för honom att han kanske också bör fundera på att dra ner men det förstår han inte alls. Han har helt tagit fasta på nya tidens rön att vin är nyttigt. (Att den forskningen rör personer över 60 och att samma nyttiga effekt uppnås med frukt väljer han liksom bort). Sen påpekar han, vilket iof är sant, att ingen av oss dricker starksprit eller går på fester i form av "sjöslag"vilket många av våra vänner gör. Att andra dricker mer än oss gör emellertid inte vårt drickande sundare!

Känslan är att han "låter mig hållas" när jag har vita dagar och är lixom glad när jag blir "normal igen". Men han är inte taskig. Tror bara att han saknar att jag är så kul och bubblig som jag blir när jag dricker (när jag inte blir arg på honom förstås, se tidigare inlägg).

Någon som känner igen sig i detta något bakvända anhörigproblem?
Hur då göra för att få det stöd man behöver?

Nike

M-B, det är precis så jag tänker efter att ha läst här i nästan två år men inte förrän nu i november faktiskt tagit tag i saken, då jag börjar känna att jag liksom är klar, att jag druckit färdigt på något konstigt sätt. För min egen del är enda vägen att gå att försöka förstå, att göra rätt, göra fel, förstå när och varför och hur och helt enkelt förstå och se mig själv i relation till alkoholen lite bättre och klarare. Vägen för mig är inte ett binärt beslut om vitt fr om NU, men jag tror att jag är påväg åt det vita hållet (jag seeer ljuuuuusettt!!! :-D ), det går bättre och bättre men jag accepterar att det är en process, och en mycket lång sådan. Tack för kloka och varma ord. /N

Pellepennan

Här händer det grejor i din nya tråd. Trevligt med lite positivt driv så här på nattkröken!

Förstår dina tankar om hur det kommer bli när du inte dricker och din man fortsätter. Förmodligen kommer det du ser som problematiskt
nu bli ännu mer problematiskt för dig. Och din nya nykterhet kommer nog bli jobbig för honom med kanske.

En idé vore kanske att ta upp detta redan från början om det går?

Oavsett ett stort lycka till!

//PP

Nike

Jag känner igen mig precis, och det är bara några veckor sedan jag ventilerade den oron i trådar här. Fann mycket hopp och tillförsikt i bl a Victorias tråd i det andra delforat "Det vidare livet", där även m-t och m-m skrev så fint, men det finns också många andra trådar där detta varit ett viktigt tema, t ex i Fias, bara för att nämna en jag kommer på såhär på rak arm.

Jag tror att det för min egen del är viktigt att fokusera på mig själv, inte börja störa mig på och försöka evangelisera och försöka förändra makens drickande och beteende - det skulle vara ett alldeles för enkelt sätt att flytta fokus från det viktigaste, nämligen att få ordning på mig själv. Däremot har jag ju märkt att hans beteende faktiskt också sakta börjat förändrats. Jag har inte slutat dricka helt ännu, men förhoppningsvis lagt grunden till en förändring, och totalt omvärderat alkoholens roll i mitt liv - och jag märker att detta också "makes sense" för honom, och vårt umgänge inkluderar inte längre alkohol per automatik oavsett om det handlar om familjegrejer och vardagshäng eller date bara han och jag (vi är särbos med barn). Jag är ju uppenbarligen bara i väldiga darriga början av allt detta, och saker och ting komemr säkert att förändras både en och hundra gånger, men just nu känns det iaf hyggligt. Det får ta den tid det tar, både nykterhet och relation.

Stor kram och gott nytt!

/N

problemet... Kort: Jag har haft en mycket restriktiv syn på alkohol sen barndomen då min far var alkoholist. Det höll i sig de första 10 åren av vår relation. Sedan började vi dricka vin till maten; på söndagar, lö-sö, lö-sö-ons och sedan lite hela tiden - maten blev sas underordnad. Under en lång tid var det så som du beskriver - trevliga måltider, långa samtal med vin, först en flaska, sen två... Sen upptäckte jag att maken förändrades negativt när han drack och senare att han även drack i smyg. Så som många här beskriver.

När jag först ville bromsa och senare krävde en nollgräns uppstod ett stort hål där det visade sig att vinet/champagnen var kärnan i situationen och ramen (den utsagda anledningen) föll när alkoholen inte fanns med... Den insikten sätter relationen på prov. Hela mönstret i samvaron rubbas. Vi har hittat tillbaka till varann och dricker numera a-fritt/a-lågt vid de tillfällen vi vill ha en festlig ram. Andra fixar inte/vill inte testa det och har det lika festligt med bubbelvatten. Dock handlar det ju om innehållet i relationen...

Jag läser (läser in) mellan raderna att det finns en bra grund i er relation och att ni har en närhet. Du bromsar också i god tid tycker jag mig förstå. Jag tror det är viktigt att du är helt ärlig och att du talar om dig, hur det är för dig och att du håller fast vid din linje. Det räcker att du är tydlig med det och det kommer att påverka er relation och er samvaro - bara bra om han får hitta sin egen hållning. Det finns fler här som har gjort ett sådant val; santorini, Berra, Fia, victoria och MB om jag minns rätt. Det är möjligt att förändra och bevara relationen och för flera här har relationen blivit bättre. För egen del har vår förmåga till samtal och ärlighet varit avgörande och vår relation är bättre än nånsin.

Lite senare: Nu läste jag ditt senaste inlägg i victorias tråd (även vad jag tidigare skrivit till dig) och det stärkte min tro på att ni är ett par som kommer att fixa förändring. Varmt lycka till!

Gott slut på året och Gott Nytt År! Du är på rätt väg! / mt

Nossan

Godmorgon alla ni fina!

Tack för alla kloka inlägg under kväll och natt. Ja,
Makens och mitt drickande har vuxit fram precis på det sätt som mulletant beskriver och som jag antar stämmer in på fler.
Det började med festande på helgen, att inkludera Lill-lördag, dricka upp vad man har oavsett dag och sen plötsligt sitter man där och dricker i princip varje dag efter jobbet. Minns att det från början var mycket främmande för mig att dricka alkohol en vanlig vardag. Ingen mina föräldrar hade gjort det utan i min barndom hörde alkoholen festen till (mina föräldrar var dessutom extremt måttliga). Men när jag flyttade ihop med min man så s
åg jag att han ibland tog en öl i soffan efter jobbet eller ett glas vin vid
Matlagningen. Såg så mysigt och lixom vuxet och världsvant ut (typ som i amerikanska filmer). Och i början
stannade ju det vid enstaka glas för oss båda....

Fast på fester har jag nog alltid dragit ifrån de flesta flickor och även en del killar. Tyckte ärligt att det var lite coolt att jag kunde dricka folk under bordet. Till saken hör att jag är ganska nätt och "gullig" till utseendet vilket har gett mig ett visst hävdelsebehov och, tror jag, en längtan efter att chockera. Av samma skäl
Började jag i tonåren att röka cigaretter vilket efter graviditeterna ersattes med snus.
Helt enkelt för att ingen förväntade sig att lilla jag skulle ta fram en snusburk och lägga in en prilla.
Inser nu hur självupptaget, fåfängt och inte minst farligt detta beteende är. Vad försöker jag bevisa?

Med viss stolthet kan jag dock berätta att jag slutade helt med nikotin den 1 nov i år.
Rakt av utan nikotintuggummi eller dyl. hittills har det gått bra trots att min man snusar och har dosor liggandes överallt. "Det var dags", som någon så klokt skrev ovan. Kanske är det därför jag så gärna vill testa cold turkey metoden också på alkoholen.

Igår kväll när vi skulle lägga oss sa maken att han lagt in champagnen på kylning. Då sa jag att jag nog inte skulle dricka någonting på nyårsafton. Han var så klart förvånad över det och frågade om jag inte mådde bra, vilket jag försäkrade honom att det gjorde jag. Ämnet släpptes men jag märkte hur besviken han blev att det inte skulle bli "riktig fest". Har faktiskt lite dåligt samvete över det. Att jag förstör för honom....måste måste måste göra allt för att vara pigg och glad ikväll även utan alkohol. Till saken hör nämligen att jag är ganska kvällstrött och blir dessutom egoistisk då.
Under Mina få Nyktra kvällar ser jag ofta inte någon poäng i att vara uppe sent.
Om man sover kan man inte dricka är min tes.. Och självklart påverkar detta min mans inställning till att jag ska bli nykter och det stöd som
jag kan förvänta mig....

Min morgontanke är därför att jag måste visa att jag kan vara kul nykter. Typ i kväll. Usch hör verkligen hur fånigt detta måste
Låta för någon som inte har samma typ av relation...dessutom är jag rädd att jag inte kommer att lyckas för det ÄR trist att inte dricka rött till oxfilén eller
Någon skumpa kl 24. Och jag ÄR inte lika kul och sprudlande utan alkohol i
Kroppen.
Bluffen kan genomskådas... Suck! Men, jag måste göra mitt bästa för att få makens stöd om nu detta projekt ska hålla på i ett helt år. Känner att jag nästan sörjer lite....

Vad gäller makens eget drickande var det mycket träffande kommentarer ovan från NIKE. Om att man som nynykter kan tendera att vilja omvända hela världen. Inte kul att erkänna men jag tror att jag kan bli ganska överlägsen och dryg då....säger ingenting men låter blicken tala. Tittar på flaskan
"Jaså ska
Du verkligen ha ett glas vin
Till".. Eller lyfter demonstrativt på den för att se hur mycket som är
Kvar.
Varför gör man så? Är det för att man själv är ledsen/olycklig av saknad efter kompisen Fru Promille. Eller är det ren och skär avundsjuka att andra kan dricka
Normalt? Eller genuin oro över hans konsumtion?
OAVSETT skäl - för mig är detta en
ÄKTENSKAPLIG VARNINGSLAMPA dvs om jag börjar lägga mig i. Som både
M-B och NIKE påpekat så måste var och en nå fram till eget beslut.

Oj det blev ett långt inlägg igen.
Förlåt om någon tycker att jag tar upp för mycket plats.

Önskar er alla ett underbart nyktert nyårsfirande. Håller tummarna för
Er och för migsjälv.

PS. Skönt vakna nykter...