Hjälp

Har min första dag utan två-tre flaskor vin på 5 veckor. Svettas som en gris och mår urkasst. Kan någon berätta för mig hur lång tid man mår dåligt?

Fluffer

är ju som sagt inte helt jävla lätt. Jag har druckit som fan i hela mitt liv men ändå varit framgångsrik med
jobb och annat, har en underbar och förstående fru men vet ifan vad hon ser hos mig.
De senaste åren har det börjat spåra ordentligt och jag kan kröka en månad på raken.
Sen ska man trappa ner och aptiten finns bara inte o man mår för jävligt.Mitt tips för att få igång aptiten
är att röka en feting då brukar den komma tillbaks.
Jag har slutat tvärt och då har jag fått x antal krampanfall och detta e ingen lek mina vänner och detta önskar jag ingen.
Jag skulle ha opererats för diskbråck för några dar sedan men när jag berättade min historia så neka dom mig.
Det fanns alldeles för stor risk för komplikationer om det blir inre blödningar i levern osv så nu tog jag mig i kragen o har hållt upp i 2v.
Det känns sådär visst man mår bra men jag saknar skiten fett.
Min poäng är att om man kan ska man försöka trappa ner med ett par bärs aldrig tvärt efter en längre tid
annars kan man råka jävligt illa ut så e det för mig mig i alla fall.
Hoppas ni fick ngt tips, lycka till därute....

Boo

Hej, jag har läst alla inlägg här under en tid då jag hade bestämt mig för att försöka bli nykter 1/1-2017 men varit livrädd för abstinensen som jag visste skulle komma då jag försökt förut men gett upp rätt snabbt pga att jag mått så jävla dåligt. Jag drack i princip ingenting innan jag fyllde 40 och är nu strax 45 och sen har det väl gått lite i perioder men det har varit hög konsumtion men sen för ett år sen så blev jag utköpt från mitt jobb där jag jobbat i 10 år, fick en bra deal att få vara hemma i 13 månader med full lön och då eskalerade ju drickandet, barnen i skolan och sambon på jobbet - perfekt ju... sen i somras har jag druckit en dunk vin per dygn från morgon till natt o ibland på nätterna men började alltid morgonen mef vin i en kaffemugg för att lugns ner skaket och bli "normal" ingen vet och ingen har märkt något vad jag vet.. så i söndags var det då dags och det var fruktansvärt, jag skakade,svettades, fick kväljningar bara jag hörde ordet mat. Min sambo blev jättenervös och undrade om vi skulle åka till sjukhuset då vi inte visste vad det var, jag visste såklart men sa det inte. Hjärtat rusade i kroppen och jag va livrädd för att det inte skulle orka. På sen em så var jag övertygad om att jag aldrig skulle klara det, skakningarna va värst. Vi hade alkohol i kylen från nyår men jag hade inget eget förråd som jag brukar gömma i bilen. Vet inte hur många gånger jag va påväg till kylen o bara ta nåt men.. jag gjorde det inte utan jag härdade ut, natten vs hemsk mef svettningar och skakningar o hjärtklappning. Dagen efter va i princip lika jobbig men på morgonen dag tre så kände jag skillnad, jag var lugnare och i o med det så minskade suget. Nu går jag snart in på dag sex och mår jättebra men är ju mil ifrån att vara i hamn men jag är stolt över dom här dagarna. Ikväll va första gången dom jag tackat nej till vin, det va inte ett dugg jobbigt men min sambo såg rätt förvånad ut, jag ska kämpa nu och det vore kul om vi var flera som kämpade och stöttade varandra. Lycka till alla ni andra som kämpar varje dah varje timme..

Ester

Jag är gärna med och stöttar och blir stöttad. Är inne på min 7 vita dag. Det har funkat då jag varit ledig och kunnat vila, tittat på serier och åter vilat. Men i morgon börjar jobbet med möten, stress och personalansvar och jag är rädd att längtan efter vinet på kvällen som får mig slappna av ska ta över.

Mags

Det känns intressant för mig att det verkar vara flera härinne som har ansvarsfyllda arbeten. Jag använder också vinet som en avslappning efter en krävande arbetsdag. Nu har jag en ledighet men jag inser ju att jag behöver finna andra vägar till balans i livet. Att slappna av med vin har blivit mer och mer av en ansträngning och tagit en allt större del av min tillvaro i anspråk. Det är inte så jag vill leva, inte alls. Men jag tänker också på att något är skevt i arbetslivet när man är så utmattad vid hemkomst att man bara vill "stänga av".

Outside

När jag läser kommentarerna här blir jag mörkrädd, samtidigt känner jag beundran för er, modiga människor.

Jag är i 50-årsåldern, och har druckit tungt sedan 2000-talet, mitt dåvarande äktenskap gick från likgiltighet till kaos och ilska. 2009 dog min bäste vän, jag hade tidigare mist mina föräldrar, min karriär gick knackigt, A blev då min bäste polare. Ångesten försvann, och livet fick tillbaka sin mening...

Drack inte varje dag, med fredag och lördag var det ett obligatorium. Satte mig med ett helrör whisky på altanen, medan min dåvarande mestadels ansåg tv-tittande tillhörande livets mening.

Tiden gick, och ett par år senare började ett oregelbundet vardagspimplade. Äktenskapet närmade sig obevekligt vardagskatastrofens brant.

*

2013 blev jag fri från det matrimoniska, men spriten tog jag med till min nya bostad, där jag befann mig ensam större delen av tiden, och ensamhet är A:s allra bästa vän!

Blev allt fler och tyngre fyllor, arbetslöshet styrkte "utanförskapet"; jag söp bort ett förhållande med en dam som tog mig till AA-möten, vilket dessvärre inte funkade för mig. Min ökade tolerans gjorde att jag ändå kunde föra mig hyfsat väl i sällskapssammanhang... så förflöt det ett slag, men min godtrogenhet mot A ställde mitt nya förhållande på sin villkorade spets.

*

För ett antal dagar sedan var min särbo på besök, jag hade druckit hårt ett par dagar, och tålamod är åtminstone inte min starka sida när promillehalten rusar i höjden. Man är ganska tålig när flickvännen rotar fram 19 flaskor vilka tidigare innehållit starksprit (nyttjar endast kvalitet som Explorer och Gilbey's), och inser i dimman att jag äger fler tomglas än par skor.

Fyllepsykosen efter jag tolkat min kära något fel blev absurd, och jag slant med en skalpell jag satt och pillade med, om man så säger. Hon tolkade "fumligheten" som suicidförsök, och vips släpade något senare farbror Blå under milda protester in mig i en ambulans -- och iväg till närmaste akutmottagning.

*

Promillehalten var 4, poliserna och läkarna undrade hur jag kunde sitta upprätt, än mindre föra ett mer eller mindre intelligibelt konversationsförsök. Efter denna insikt blev min ångest monumental, jag tänker nu påbörja ett antabusprogram...

Allt gott till Er alla! Keep the spirit - eller inte...

Rövarkulan

Då är det min tur nu att försöka lägga av med alkoholen. Jag har läst allt som alla har skrivit om sin kamp att bli av med begäret. Nu är jag på dag 12 utan alkohol och det var en del år sedan det hände sist. De senaste fyra-fem åren har jag druckit nästan varje dag efter jobbet. Jag har haft en mugg med wiskey bakom en blomkruka, en mugg med vin i växthuset, en flaska här och en där. Ena dagen rött vin och nästa wiskey eller vodka. Min familj har naturligtvis märkt detta och påtalat det många ggr och jag har lovat att sluta. Tre dagar gick bra, men sen var det dax igen. Jag har varit på ett antal AA möten utan resultat. Nu försöker jag för först ggn på allvar och är så tacksam för att min familj stöttar mig och hejar på. Det är även första ggn jag skriver något om detta och det känns skönt. Lev Väl!

Rövarkulan

Dag 13 och påskafton i morgon med allt vad det innebär. Stor fest på söndag och jag ska försöka klara av detta utan A. Jag var en sväng ute i växthuset innan jobbet idag och där fanns liksom ingen glädje i det längre för det känns nästan som ett tvång att gå dit ut och kolla läget. Stundtals känns allt toppen och nästa sekund är jag som i en gråzon eller transportsträcka för att må bättre och slippa detta sug. Det känns så skönt att ha klarat dessa dagarna, men det värsta av allt är att jag saknar A och känslan det gav mig innan jag blev för berusad. Skulle jag trilla tillbaka, vilket jag kanske gör med ett brak så vill jag inte uppleva de första dagarna utan A igen. Jag har haft ont i precis hela kroppen och då menar jag bokstavligen från topp till tå, svullen som en ballong, svårt att röra mig, svettig och äcklig plus att jag inte har känt igen mig riktigt i spegeln. Det var först för 2, 3 dagar sedan som jag såg en förändring i min spegelbild. Ansiktet kändes fräschare, fastare och ögonen klarare. Det känns bra, men svetsningarna och det onda i krpppen undrar jag när det ska försvinna. Jag längtar även efter en riktigt perfekt och djup nattsömn. Nu är det mycket gnällande på mig, men jag är så stolt och nöjd med vad jag har åstadkommit hittills.

Jag undrar hur ni som har skrivit om er kamp mår idag? Hur har ni det, mår. I bra?

Glad Påsk på er därute

Svartvit

13 dagar är jättebra! Jag känner också lite "sug" nu när alla andra ska dricka.. När det är långledigt och allt. Men någon alkohol blir det inte för min del, vet ju dock att det är bäst så.
Glad påsk på dig med och lycka till!

Rövarkulan

Jag har inte fått riktigt kläm på hur det fungerar med trådar hit och dit eftersom jag inte har skrivit i forum tidigare. Så därför har jag försökt starta en ny tråd.

Kämpa vidare

Botten är nådd

Frun är på andra sidan jorden och jag mår piss. Mer öl och whisky så löser det sig kanske?
Klart att A tagit över mitt liv men va fan gör man?
Hon är rätt törstig själv och när vi är hemma tillsammans så är det katastrof.
5-6 pannor vin varje dag och tjafs. Hon tycker allt är mitt fel. Noll sex, noll umgänge med andra.
Vet att vi är illa ute. Riktigt illa ute. Bra jobb etc men jag känner att det måste förändras.
Hon tycker inte hon gör nåt fel men jag vet att vi båda dricker to much.

Silverline

Vet inte var jag ska börja.... Har levt med en alkoholist i ett långt äktenskap, vilket långsamt men säkert skapade ett medberoende / beroende. Vi är nu skilda men det var och är fortfarande en mycket konfliktfylld relation. Vi har tå minderåriga barn. Jag tröstdrack på kvällarna. Mina anhöriga gjorde en orosanmälan till soc vilket ledde till en full utredning som fortfarande pågår. Jag blev så oerhört besviken att mina anhöriga inte försökte prata eller konfrontera mig, innan de gjorde denna anmälan. Vår relation blev väldigt frostig, och jag kände mig ensammast i världen. Soc tvingade mig göra ett PETh test vilket inte var så bra. På eget initiativ gjorde jag ett nytt test som var bra, och jag hade drastigt dragit ner på drickandet. Jag blev vän med mina anhöriga igen. Men för några veckor sedan inträffade nya konflikter med mina anhöriga och min exman. Jag föll dit igen. Nu tvingar soc mig att göra ett nytt blodtest, enligt deras vårdplan (inte pga någon ny anmälan). Jag är livrädd och har fortsatt dricka tills för några dygn sedan. Jag skäms och anklagar mig själv något oerhört. Skammen och ångesten är värst. Skulle så gärna vilja ta ett glas på kvällen för att trösta och lugna mig, men jag har låtit bli i 2 dygn nu. Jag är ensam med barnen och tar väl hand om dem såväl praktiskt som emotionellt och hittar på många aktiviteter med dem. De är mitt allt, och det borde vara motivation nog. Jag känner mig så hemsk....

AlkoDHyperD

Håll dig nykter och håll ut! Skulle du kunna be soc om stöd?
Finns det en utredning som pågår borde de bevilja dig insats i form av föräldrastöd. Det kan även vara en bra signal om att du verkligen försöker för dina barns bästa och ett stöd till dig i din fortsatta nykterhet. Gör det sitt jobb bör utredningen komma fram till att du har tillräckligt bra föräldraförmåga (utifrån vad du skriver).
Om du startar en egen tråd kan du få mer stöttning här också
Kram

Albinfri

Hej! Jag har precis hittat denna sidan igår, äntligen riktiga människor med bra tips och som delar med sig av egna erfarenheter. Jag har precis slutat med vinet, och har fått en sån sug efter snabbmat. Mcdonalds, godis, annat med mkt fett. Är detta vanligt och när börjar det avta? Tar lugnande i ligan dos på kvällen så att jag kan sova.
Blev ni andra därute också ensamma av drickandet? Och i så fall hur har ni rättat till det, eller planerar att göra?
Lycka till alla kämpar och ta hand om er

Li-Lo

Vad roligt att du genast känner dig hemma här. Här finns, precis som du skriver, massor av erfarenhet och generositet att dela med sig. Starta gärna en egen tråd så ökar chansen att du får svar, du gör naturligtvis som du vill. Det går finfint att att gästa andra och bara surfa runt också!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Trött och sliten

Har skakningar från helvetet, växlar mellan frossa och svettningar , oregelbunden puls. Hjälper det att ta en eller två öl bara eller blir det värre ?

Islandic

Jag har drukit ganska mycket i mer än 10 år. Har varit på behandling på island men började igen efter ett halvår. För 2 år sen ramlade jag ner från ett tak och bröt nacken...är snickare...
Låg i 2 mån på sjukhus. Fick hög dos oxycondon...som får mig att må bra. Nu är jag på slutfasen av min nedtrappning. Försökt dricka istället..... mår skit... svettas, hjärtklappning, ångest, spyr hela tiden, äter i get, dricker knappt vatten för jag spyr upp det....min sambo försöker få i mig detox the....dricker lite... kan inte jobba, har inte kraft att borsta tänderna äns....orkar inget. Har gått 2 veckor nu..
Vad göra?

Btt

Spy färdigt först.
Sen får du välja mellan att leva eller dö
Vill du leva sök vård och hjälp. Precis som du gjort förut.
Ingen behöver tala om för dej vad det handlar om jag tror du vet.
Dra ner på drickat följ nedtrappningschemat oxycontin. Drick vatten ät bra. Rör på dej promenader typ.
Akuta problem sök akut där du får vänta vänta.
Finns något som heter egenvård det är bra nummer ett.
Ta hand om dej (istället för nu )

Du vill ändra dina alkoholvanor och så även bli fri från en medicin. Du klarade att vara nykter i ett halvår efter en behandling på Island om jag förstod dig rätt. Sen har du också på egen hand trappat ned på en medicin du fått i samband med en olycka. Du vill vara oberoende och må bra och tar steg mot det.

Utifrån det du beskriver låter det som du skulle kunna få bra hjälp inom vården. Om du vill kan du läsa lite här;

https://www.1177.se/Varmland/Fakta-och-rad/Rad-om-lakemedel/Lakemedelsb…

Fortsätt gärna skriv och berätta här på forumet, om du vill gör en egen tråd!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen