Blir så trött på allt. Han är grinig och sur så fort jag gör något för mig själv. Hela tiden.
Han var asfull igår fast att vi hade gäster. Slutade med att jag gick och la mig.
Har tidigare skrivit i tråden vet inte vad jag ska göra av MargaretaVilhelmina. Men kom inte in på den .

jonan

Full ikväll igen. Däckade 20 30 i soffan. Stora pojken kom och ville sova hos mig. Kände sig otrygg. Så nu är sängen full med båda barnen och mig. ♡. De är anledningen till att jag orkar.

melina

Känns som det är jag själv som skrivit dina rader....så exakt!
Har 2 barn, har ett garage som väldigt ofta å väldigt sent alltid har jobb i sig.
De ständiga pikar, nedlåtande å spydiga kommentarer som kommer.
Hur man aldrig gör något här hemma, hur han alltid får göra allt.....

Ja kan fortsätta....

Jag öppnade ögonen för några månader sen....såg vad verkligheten verkligen var. Vad jag men framförallt barnen fick växa upp i å se som en normal vardag i sin barndom.
Hur det skulle printa dessa små för hela sitt liv.
En bitter, stressad, arg mamma....för så har jag blivit då ingen ork finns kvar.
Å en pappa som ena sekunden är glad å skrattar men har inte tid å lust att göra nått med barnen El deras mamma. Fast oftast glad.

Nää ...Fick nog å insåg.
Jag sökte mig till alkoholmottagningen, har börjat gå på al anon (heeelt underbart)
Började försöka inse....
Insåg att jag måste här ifrån. Ville dra. Bara lämna allt. Å sa att utan att han söker hjälp går jag....

Väldigt väldigt oväntade å chockartat från min sida gjorde han detta.
Han säger sig se vad han gjort....Varför han gjort mm.
Jag får ibland ilska....ibland släpper jag lite men svårt svårt svårt ....

Det steget jag står nu i är:
Hur vet jag att detta är sanningen å på riktigt? (nä det vet jag nog aldrig)
Hur ska ett fullt förtroende kunna infinna sig?
Hur får man tillbaka sig riktiga magkänsla?
Å dessutom lära sig lita på den så man inte kör över sig själv igen å igen å igen.

Oj oj vad långt detta blev....
Men med detta vill jag bara säga å det jag ser att näääää det finns inga genvägar. Vi, jag du å alla andra som står på sidan måste inse sitt eget värde å dessutom barnens barndom.
Hur svårt det än är så är det sanningen.
En förändring är ett måste.....sen garantierna efter det finns inte. Å inte heller är det enkelt å guld med gröna skogar efter det....
Men en förändring i dig själv....
Gå till Al anon. 1 besöket är fruktansvärt jobbigt att ta sig till. Men den värme å gemenskap som finns där....Helt otroligt.

Kraaam till dig jonan

jonan

Jag veet. Tack för att du svarar aeromagnus. Uppskattar det.
Men jag har två barn och ett är litet. Hur ska jag kunna lämna ansvaret till honom? Det känns jätte läskigt!!!

answe77

Läste igenom hela din tråd precis. Kunde lika gärna varit min fru som skrivit den. Har först nu då jag insett och erkänt mitt alkoholmissbruk börjat förstå vilket helvete ni som lever med oss går igenom. Kan ju bara svara för mig själv men jag är med största säkerhet alkoholist och gör bäst i att hålla mig helt borta från A. Min fru försökte många gånger att få mig att förstå att jag hade problem utan att nå fram på riktigt. Först då man själv inser det gör man någonting åt det. Men du kan försöka få in honom på rätt väg genom att ställa ultimatum kanske. Säga åt honom att han riskerar att förlora dig sina barn. Du ska tänka på dig själv i första hand. Vi har bara ett liv och det är för kort för att slösa bort på alla former av missbruk. Håller verkligen tummarna på att han inser vad alkoholen ställer till med om man inte kan kontrollera den.

jonan

Mannen var iväg på fest med jobbet. Jätte skönt att vara ensam på kvällen. Men låg ändå och vänta på att han skulle komma hem. Hör ingenting från honom på hela kvällen. Vid 02 kom han hem men då jag ligger i ett annat rum än han sp vet jag inte hur full han var. Det som stör mig är att jag ligger vaken tills han är hemma. Varför ger jag honom den styrkan. Varför sover jag inte hela natten. Det skulle ju han gjort. Blir arg på mig själv.

jonan

Läste igenom och vill bara tillägga att det är klart jag stör mig på att han är full när han kommer hem men jag försöker att bara koncentrera mig på barnen och mig själv. Det han väljer att göra kan jag inte styra över.

linker

Hej jonan! Precis så här hade jag det också under många år. I början blev jag ledsen och arg men sen bestämde jag mig för att stänga av hans trista inslag och att själv ägna mig åt annat. Fanns inte så många alternativ, jag hade verkligen inte tid att bryta upp samtidigt som gamla föräldrar dog och det fanns massor av saker som bara måste göras.
Min mans missbruk har blivit värre och värre med åren även om det har funnits perioder då vi har haft det bra till och från. Nu, som 60+ är han medveten om sin alkoholism men tar inga initiativ till att förändra situationen.
För några nätter sen ställdes det på sin spets då jag blev tvungen att kalla polisen för att få in honom från en skottkärra i trädgården. Tidigare på kvällen videofilmade jag hans sluddrande tal och tomma blick flera minuter. Sen visade jag honom filmen dagen därpå. Han blev rejält chockad och hade inte trott att det hade gått så långt. Men inte har han låtit bli ölen efter den händelsen, nej då.
Nu har vi bestämt tid att uppsöka klinik tillsammans. Det här är mitt sista hopp.
Ja du Jonan, det är ingen uppbygglig historia från ett 40 årigt äktenskap som ändå var bra i många år och våra barn har trots allt blivit kloka och kärleksfulla som vuxna. Under deras uppväxt var problemet inte så påtagligt. Pappa var inte så mycket fullare än andra på kalasen, han lagade middagar och hittade på lekar och det fanns alltid plats för barnens kamrater vid matbordet. Vi håller fortfarande ihop som familj men är alla medvetna om elefanten som står i rummet eller är ute i förrådet och tar sig en ny öl.
Jag har inga goda råd att ge egentligen. Kanske att jag skulle ha gjort mycket tydligare markeringar på ett tidigare stadium. Varför åka på chartersemester och hela tiden ha koll på hur många öl han har druckit? Sitta och skämmas för hur banal och korkad han blir när han träffar nya människor. Då han måste imponera på andra män med sina bravader i ungdomen. Patetiskt!
På senare tid har jag valt att umgås mer med andra på egen hand och då kan jag känna igen mig själv som jag var.
Jag hoppas att du orkar att inte ta åt dig hans elaka kommentarer och att du har någon som du kan prata ärligt och öppet med utan att få dåligt samvete för att du sviker honom. Det ska du inte ha! Du kan säkert få hjälp av anhöriggrupper, jag har inte prövat det själv, men det kanske hade varit bra. Vi är ju många till synes helt välfungerande människor som lever med oron och skammen för alkoholismen. Skriv, skriv och läs och tänk på din egen värdighet även om han försöker lägga över sin eget misslyckande på dig!

jonan

Mannen är bortrest några dagar. Så skönt att vara ensam. Eller ensam är jag inte,har barnen hemma och träffar vänner. Men såå skönt att inte behöva fundera på vad han tycker om det jag gör,köper,tycker, säger osv.
Att inte vara kontrollerad. Tyvärr blir jag såå trött och får migrän men det är skönt ändå.

jonan

Är så slut. I hela mig. Känner mig ledsen. Trött och håglös. Men kör game face on hela tiden. På jobbet och hemma. Han fattar inget, tycker allt är som vanligt. Hur länge orkar man?

jonan

Är borta i helgen. Har unnat mig en extra dag . Jag och barnen ska njuta av lugn att inte behöva tänka Extra. Att bara vara. Så underbart ☺

jonan

Vi har inte haft helg tillsammans på nästan en månad. Det har inte varit planerat men oj så skönt det varit. Det är klart att vissa saker varit jobbiga men har haft ett lugn i mig som jag annars inte har.
Men jag är såå ofantligt trött hela tiden. Försöker sova när lilla sover.
Är det normalt?
Skulle behöva träna för att få energi men än så orkar jag inte.

jonan

Ni som har små barn och separerar från er män som dricker. Vad gäller du för barnen med umgänge och sådant? Är det någon som vet?

etanoldrift

Kan tyvärr inte ge dig exakta besked jonan, men det kommer säkert. Det jag förstått, är att man ligger bättre till om man själv tagit kontakt med soc (ev gjort en oros-anmälan) Då finns missbruket sas dokumenterat..
Vad jag förstått, dömer man sällan till enskild vårdnad, utan försöker få föräldrarna att vara överens för barnens skull.. Så det beror ju lite på din situation i övrigt.
Däremot ska det nog mycket till om du själv skulle bli fråndömd en ev vårdnad, om du hittills skött barnet/barnen och de mår bra.
kram

Fast det du skrev ovan stämmer ju inte så bra eftersom du ligger och väntar på honom så stör det ju dig. Hade du inte innerst inne brytt dig så hade du bott i egen lägenhet/hus. Alkoholister är till stora delar egoister, inte för att de är elaka eller så utanför att sjukdomen har den effekten. Man bryr sig oftast bara om sig och sitt drickande, även om man älskar sin familj så visar men det inte så väl. Jag tror att du kommer få det kämpigare ju längre tiden går tyvärr. Läser man många trådar här om medberoende så blir det oftast inte lättare med tiden. Jag lider verkligen med dig och skulle vilja ruska om din man/sambo ordentligt.

jonan

Varför hoppas man hela tiden? Nästa helg då! Nu verkar han må bättre! Har han druckit? Förstår inte varför jag inte ger upp? Nu hoppas jag igen,lite ,kanske.