Hej!

Jag har precis separerat från min sambo sedan 5år. Han är alkoholist(enligt mig) och dricker flera dagar i veckan, mer på helgerna. Ungefär en gång i månaden går någon "knas" pga hans drickande, med knas menar jag allt från att han super bort mobil/nycklar till att han hamnar i slagsmål eller fyllecell.

Vi har pratat och båda var överens om att det bästa för vår relation vore att flytta isär, alltså ser vi oss fortfarande som ett par. För min del var det mest pga alkoholen men enligt honom var det pga grälen.

Jag har många gånger försökt ställa ultimatum, som "sluta dricka helt, annars lämnar jag dig". Det har funkat ett tag, om han har haft en "knasfylla" och skämts över saker han gjort har det kunnat vara i några veckor. Men sedan börjar det om... och mina ultimatum har hela tiden mildrats, i.o.m. att han inte kunnat uppfylla dem, till "om du dricker mer än 3 öl så går jag". I slutet så tog jag tältet och drog om han kom hem packad, speciellt när han hade med sig nya vänner då jag kände mig otrygg med att ha ett gäng berusade främmande män i mitt hem.

Nu när jag har mitt eget och han sitt så trodde jag att det skulle bli lättare. Jag vill ju så gärna vara tillsammans med honom, när han är nykter, att jag satte upp en enkel regel, dricker han när jag är hos honom så går jag hem, har han druckit när han kommer hem till mig så kommer han inte in.

Men, igår kväll ringde han på dörren och var ordentligt dragen. Han var barfota och i bara t-shirt men jag stod på mig och sa att han måste gå. Då skrek han att "de har dödat hunden" och trängde sig in. Vi har en hund men han bor hos ex-sambon för jag får inte ha djur där jag bor. Man kan väl inte slänga ut någon på gatan utan jacka eller skor, vad hade ni gjort? Jag kunde inte få ett vettigt ord ur honom om vad som hänt så orolig som jag var så åkte jag hem till honom för att leta efter hunden. Det var upplåst till hans lägenhet, en av hans polare låg däckad på golvet och hunden var där, oskadd.

Jag tog med mig hunden och åkte hem, då hade han somnat i min säng. Jag lät honom sova, han kan bli aggressiv när man försöker väcka honom på fyllan. I morse sa jag att jag inte vill ha någon kontakt med honom alls om han inte söker hjälp för sitt drickande. Först blev han arg och gick, sen började smsen strömma in.

Han ber om ursäkt, vill bjuda på middag osv men mitt logiska jag vet ju att det kommer att hända igen men hur fan ska jag lyckas vara konsekvent den här gången? Jag vill ju känna mig trygg i mitt eget hem samtidigt som jag inte vill förlora honom, den nyktra personen älskar jag ju.

Jag är också orolig för hunden, om han hamnar i fyllecell och hunden får vara ensam hemma eller om han däckar ute och hunden drar iväg...

Hur har ni klarat det?

markatta

Affirmationer har jag nog inte gett mig på. Dansa och sjunga framför spegeln gör jag däremot ofta så affirmationer låter jämförelsevis inte alls fånigt Adde :) Men vad ska man säga till sig själv då? Svårt att inte tänka på Sällskapsresan...

Dagens positiva:

-Jag sa på praktiken idag att jag trivs jättebra och att jag gärna fortsätter där men om de vill att jag stannar efter semestrarna så vill jag att de anställer mig. Läskigt men jag fick ett positivt gensvar. Får se hur det blir men känns bra att värdesätta mig själv och det arbete jag gör.

-Ringde ett samtal idag till någon nära som jag undvikit länge bara för att jag visste att den här personen skulle fråga hur jag mådde. Det här är människa som jag aldrig kunnat ljuga för. Idag var jag redo att inte undvika. Det blev ett väldigt bra samtal.

-Tog en joggingtur med hunden och märker hur mycket bättre kontakt vi får när jag mår bättre. När jag är mer avslappnad så blir hunden mer avslappnad och följsam. Förut fanns ingen energi till att ta sig ut och springa. Idag ser jag belöningen i en trött hund vid min sida som kommer att sova gott inatt. Jag med.

Kram på er!

Miss K

Vill bara berätta att jag beundrar dig. Du är stark och bra på att ta tag i saker!(kan användas som affirmation). Först det här med bråket som du blandade dig i och nu praktiken som du är på väg att omvandla till anställning.

Jag tycker att det skulle kännas lite konstigt att stå framför spegeln och prata, om jag ska vara ärlig. Jag har hittils nöjt mig med att skriva affirmationer, men har glömt dem nu.
Har du testat?

Kramar Misses

markatta

då jag inte varit inloggad på ett tag men vill bara uppdatera hur det gått med praktiken.
Jag har fått anställning där! Börjar nästa vecka.

Känns som att allt börjar falla på plats, jobb och den ekonomiska biten var liksom det sista att ta tag i. Förut var det övermäktigt men det är ju helt rätt att TA EN SAK I TAGET.
Nummer 1 var ju att lämna en hotfull situation och alkoholisten, 2: att skaffa en egen bostad, 3:sörja/läka och så alla små steg däremellan.

I backspegeln så är nog mitt bästa råd till alla de som kämpar just att ta en sak i taget, prioritera och tänka ut vad som är viktigast just nu.

Alla ni som skriver här, hos mig och i era egna trådar och hos andra, har hjälpt mig att komma dit jag är idag.

Tack!

markatta

Kom till jobbet idag, peppad på första dagen som "riktig" personal. Fick reda på att cheferna inte alls kommunicerat och den tjänst jag blivit lovad av "lillchefen"(min handledare) redan blivit tillsatt utan dennes vetskap då hon nu är tjänstledig. Det kändes faktiskt förnedrande då den nya ville att jag skulle sitta med henne på lunchen och gå igenom saker eftersom jag har mer koll än hon.

Jag ville säga nej tack till att jobba övertid på en praktik jag gör för a-kassa, nej till att som praktikant göra det jobb som hon får en lön för att göra men jag var så arg och ledsen att jag skulle ha börjat gråta om jag sa något.

I stort sett så gjorde jag hennes jobb hela dagen och hon hängde bara på mig. Hade det inte varit för att praktiken innebär mycket kontakt med människor, ungdomar som hade drabbats så hade jag gått hem eller hänvisat till att jag faktiskt bara är praktikant.

Efter det här så har jag ingen lust alls att vara kvar till sommaren. Ilskan tog jag ut på gymmet så nu känner jag mig bara ledsen.

Minns vad pappa sa till mig när jag var liten och skrek att "det är inte rättvist" så frustrerande svarade han bara att "livet är inte rättvist". Så känner jag mig nu. Jag vill bara lägga mig på golvet, banka med knytnävarna och skrika; Det är inte rättvist! Jag har kämpat på så många plan men just nu känns det som att jag är tillbaka i Bitterträsk.

Känslan påminner också alltför mycket om den besvikelse jag känt då alkoholister har ljugit, lurat och svikit. Den där känslan av att jag var så himla dum som trodde att det faktiskt skulle bli bra.

varm kram fylld med styrka till dig du lilla kämpe !! Jag önskar jag kunde sitta bredvid dig och lyssna när du häver ur dig din frustration, hjälpa dig med 2 öron som bara är till för dig.

Kram ♥

Så himla, himla fult, kan bara instämma i Mulletants ord!

Håller tummarna för att det löser sig på något sätt för dig!
Förstår att du helst vill säga några kanske inte så fina ord till dem (det hade jag själv velat) men försök bit ihop - uppenbarligen har du ju gjort ett bra jobb, det kanske öppnar sig någon mer möjlighet?

Kram!!

Lelas

Men vad tusan? Får man ens göra så? Gäller inte muntliga avtal?

Usch och fy. Och kram!
/H.

Sorgsen

...så jäkla surt!!!
Folk har så lätt för kasta ur sig saker utan behöva ta ansvar för orden. Fy sjutton vilken smäll rakt i buken.
Jag hoppas de har förstånd att skämmas och på sikt jobbar för du ska kunna vara kvar.
Det känns ju som du hamnat rätt, ungdomar tar inte emot vem som helst.

Kram

ur-uselt fungerar det i alltför många organisationer - den ena handen vet inte vad den andra handen gör - och säger... Knappast går det att rätta till då jag tolkar det så att "lillchefen" lovat något på för lösa grunder, något h*n inte hade underlag för och inte sista ordet i. Men visst kan du höra även om h*n är ledig. Men - du kanske inte ens har lust att vara kvar? Hur känns det nu när du sovit på saken?
Kramar / mt

markatta

vad fina ni är!

Jag har faktiskt ringt mig sjuk idag. Tänker vara hemma idag och imorgon, strejka i det tysta men framförallt fundera ut hur jag ska gå vidare, om jag alls ska vara kvar.

Jag trivs ju väldigt bra där och visst är det roligt att de litar på mig och har lagt ganska mycket ansvar på mig då jag är självgående och oftast inte har någon handledare närvarande men samtidigt känns det som att de utnyttjar "gratis arbetskraft" där de egentligen skulle behöva tillsätta en tjänst. Många dagar har jag varit helt själv med ungdomarna, jätteroligt och utmanande men det känns inte bra att de utnyttjar gratis personal för ett sådant ansvar istället för att ringa in vikarier eller skapa en ny tjänst som täcker de behov som finns. Tidigare har jag ställt upp på det för att jag ville visa vad jag klarade men har tappat lusten nu då jag inte får något för det.

Inte direkt alkoholrelaterat men tack för att ni har tålamod med mig.

Ska träffa en vän för fika idag och få hjälp att bolla lite kring det här. Tiden däremellan kan jag hitta ett lugn(även då problemen inte handlar om alkohol) i att logga in här. Så skönt att ha en plats att gå till, närsom på dygnet, där jag vet att man vill mig väl. Spelar ingen roll om ingen är inloggad, bara att se era avtryck på forum ger mig styrka.

Kramar

du beskriver kan du också fundera över hur det är att obba där på en tjänst... Nu är du, om jag förstår rätt, en extra resurs som INTE kommer att finnas när "pratikanten" är borta... en mindre i realiteten. kan det vara så? Bara undrar... / mt

Sorgsen

...är bra markatta, betydligt mycket mer än bra som kan låta så "svensk-lagom".
Jag har stor respekt för allt du skriver och önskar dig verkligen allt gott.
Hur du behandlades i veckan fick mig bli förbannad och hade jag funnits intill hade jag förmodligen gått i verbal strid för din skull.
Häftig känsla kunna få en form av samhörighet med en grupp så spridda människor som vi är här inne. Alla i sitt och fullständigt okända men ändå närmst i så väsentliga delar.

Du är bra markatta! Lyfter hatten för dig!

Kram

Sorgsen

...en reflektion. Just det där med "gratis" arbetskraft är ju inte ovanligt i många, förmodar alla, branscher. Praktikanter som de är tänkta vet jag inte jag stött på under senaste decennierna, tyvärr verkar det ofta sättas i system och därmed utnyttjas man istället för att nyttjas. Hoppas min reflektion är fel och utan grunder...

just det du beskriver Sorgsen och även tagit striden... Har också varit med om det jag varnade för, "extra" eller praktikanter som blir anställda vilket innebär en hel person och således två händer, två öron, två ögon och ett hjärta mindre i verksamheten - brukar innebära en annan arbetssituation för alla och inte minst för den f.d praktikanten-extran...
/ mt - som också lyfter på hatten för dig markatta och önskar dig ett jobb som är dig värdigt

markatta

Raderade ett inlägg som jag i efterhand insåg innehöll för många personliga detaljer, för att inte rucka på mina näras anonymitet/integritet.