Känns som jag redan tillhör Er här inne. Läst, läst och läst i många månader...tack för all hjälp och insikt Ni alla gett mig, ovärderligt och unikt kunna ta del av missbruket från alla håll.
Tackar ödmjukast!

Har varit på väg skriva många gånger men det var tydligen först nu det lossnade.

Har ett virrvarr i kropp och själ samtidigt som jag är fullständigt klar över vad som måste göras...

Istället för att berätta vägen hit så dyker jag rakt på mitt akuta behov av rådgivning.

Min man behöver hjälp, vill ha hjälp och åkte självmant akut till beroendemottagningen för få just hjälpen. Detta hände för 9 dagar sen.
Han var full men inte redlös trots sina 1,8 promille. Allt rasade för honom denna dag och jag befann mig och befinner mig utomlands pga jobb.
Väl inne hos läkaren fick jag ett telefonsamtal, med högtalare på, där jag möts av en arrogant skötare som undrar vad min man vill. Jag sa att vad de än gör så skicka inte hem honom igen eftersom jag är rädd han kommer göra sig själv illa! Riktigt illa!
Jag kunde för första gången på länge andas ut och känna att han äntligen har proffs runt sig..........
Falsk trygghet! Morgonen efter får jag klart för mig att de sänt hem honom mitt i natten trots att han bönat och bett om att få stanna!

Jag har redan tidigare fått en bra kontakt på ett beroendehem och ringer dem. Han blir hämtad till informationsmöte och vill bara bli inlagd.

Det finns, som ni kloka människor här redan förstått, en lång historia bakom allt detta. Min fråga är :

Hur mycket ska jag trycka på soc och läkare med allvaret för att de ska förstå? Hur mycket är de generellt invaggade i rutiner och glömmer individens unika behov?

Min man har varit i rullarna flertalet gånger och vet mer än de som utreder honom.....hur ska jag göra? Legat lågt en vecka men vill skrika, stampa och banka in i människorna runt om att det är bråttom! Det funkar inte med öppen vård och beroendehemmet säger detsamma. De menar han behöver läggas in en månad plus fördjupning.

Varför blir han mottagen med arrogans när han verkligen vill ha hjälp?
Hur kan jag hjälpa?

Gråter och lider med honom och samtidigt stretar jag mot mitt medberoende....ett liv i himmel eller helvete...svart eller vitt och så far man runt där i den grumliga gråzonen o försöker förtvivlat hitta ljuset och stigen trots de mascarafyllda tårarna....hjälp.....snälla nån där ute...måste ju orka...

Läser, gråter, velar, ändrar, börjar nya meningar men....nu blir det sändknappen...

och din man och relationen - jag känner så väl igen processen. För mig var det en närmast ofattbar, underbar känsla sommaren 2011... när det uppstod situationer då samtalet "gick fel", när vi kom att vidröra svåra saker... sånt som orsakat missnöje, kriser, ibland katastrofläge...
Och så, då - ett mörkt moln drog förbi och bara upplöste sig, upplöste i intet och var borta...
Förvåning, förundran, förvirring... lätt osäker lättnad... Och detta hände igen och igen och tilliten växte.
Vädret växlar förstås fortfarande; moln drar förbi, vi har mött storm, åskväder och hagelskurar...
Kom precis nu ihåg en sång... ska se om jag hittar den. Kram:) / mt

Japp - http://www.youtube.com/watch?v=bFJrR2E7hMs

vill ha en alternativ kontaktväg så jag och flera andra på fb under våra nick, dvs där heter jag Mittiplaneten... :) / mt

Sorgsen

...tillhör ju för oss som står mitt i.
Läste just Addes tråd och om att vara kvar eller lämna.

Det har tagit upp mycket av mina tankar, vad är den djupaste/sannaste anledningen att vara kvar när det gör så ont?
För mig är det tydligt, blev tydligt, och jag tror mig vara ganska väl förberedd inför framtiden gällande aktiv alkoholism.
Jag kommer inte, aldrig någonsin, leva i missbruket, aldrig!
Men, så poppar nästa fråga upp, kan jag leva med osäkerheten?
Kommer maken hålla sig från alkoholen? Han har ju inte lyckats med det tidigare, varför skulle han lyckas nu?
Så är jag tillbaka i samma ruta som alltid!
Livet har inga garantier!
Visst är det skönt att det är så?
Att inte ha makt över livets alla svängningar. Just det underlättar de dagliga valen.

Idag ska jag:
Ta vara på den friska luften.
Fixa lite med blommorna på balkongen.
Njuta omgivningen och människorna jag möter.
Förbereda morgondagens arbete.
Säga till maken hur mycket jag älskar honom, snart ses vi igen och jag längtar så.

Sorgsen

...jag har valt bort facebook av flera anledningar.
Det är säkert ett bra alternativ och komplement men kan ju inte jämföras med forumets möjligheter.
Här får jag både uppvaknande käftsmällar och ahaupplevelser tilldelat mig utan att orden ens är eller varit riktade till mig.

Klagar igen!
Att stänga ner detta under tiden det omarbetas/upphandlas/diskuteras/värderas/byråkratiseras/förhandlas är som att stänga en akutmottagning!
Hur skulle folk reagera över det???

Inga förklaringar täcker skadan de utsätter medborgarna som behöver detta för!
Men, som anonym grupp är vi svaga oavsett hur många versaler jag skriver.
Min egen lilla protest ligger i ATT skriva här. Förhoppningsvis läser någon och i det minsta skäms över handlandet!

minns rätt...(alltså hur det har sett ut på siten) så har faktiskt Alkoholhjälpen uppdaterats och internethjälp garanteras... Bland annat det gör mig skeptisk och att jag börjat befara att forumdelen får tyna bort...

Tidigare då det under en lång tid var inloggningsvarning tog jag kontakt med olika personer på FHI men de verkade långt ifrån "verkligheten". Det är så sant att som anonym är man ännu svagare än en "vanlig dödlig" medborgare. / mt

Sorgsen

...en omstrukturering borde ju rimligtvis inte behöva innebära att löpande verksamhet måste avslutas?
Tillbaka i jämförelsen med annan sjukvård!

Detta forum är lagt under rubriken "rådgivning och annat stöd" i statsliggaren.
Skillnaden mellan detta och Alkohollinjen är ju att detta inte kräver 100% närvaro liknande Alkohollinjen.
Med det menar jag inte att detta är självstyrt.
Men alkohollinjen är väl oförändrad under omstruktureringen?

Upphandlandet av detta forum?
Menar Magnus att detta inte kommer följa med in i sammanslagningen av myndigheterna?
Det vore intressant att få veta!

Sorgsen

...den delen, Forumdelen, är ju den absolut mest fruktbara!!!!
Den är unik och modern!
Att kunna få akut hjälp över telefon är absolut nödvändig, men där finns sjukvården i form av akuta mottagningar.
Skillnaden är ju samhörigheten. Den ovärderliga känslan av att inte vara ensam!!!
Att känna samhörighet, att våga vara ärlig med hjälp av anonymiteten, att samla styrka stor nog att ta sig vidare.

Det är befängt att tro människor i kris har förmåga att vara konstruktiva. Här formas styrkan i den takt vi orkar!
Åh, jag kan bli så rasande över avsaknad av bonnförnuft i byråkratin!

så är det. Mänskorna, kontakterna, tillgången till forumet, det är det som hjälpt mig också. Varit en trygghet. / mt

har länge väntat på att du ska byta namn, Sorgsen :-)))

Sorgsen

...i Stjärnstoffs tråd gav mig en jämförelse.

I mitt dagliga arbete där jag nu befinner mig är det mycket som är annorlunda svensk arbetsmoral.
Många saker är tungrodda och ansvarstgandet något som är noggrant utformat på papper men fungerar absolut inte i praktiken=ingen tar ansvar eller är effektiv. Inte för de inte vill utan för de helt enkelt inte vet hur effektivitet och organiserat arbete ser ut!
En av kollegorna i vårt nuvarande team är alkoholist och jag är i det närmaste nykterist.
Under arbetsdagen bär jag "pansar" av "trampar du på mina tår trampar jag tillbaka". Jag har behövt peka med hela armen ett antal gånger.
Kollegan bär ett "pansar" av halstabletter och dyra dofter för dölja gårdagens alkoholintag.
Så olika kan det vara.
Jag skulle explodera inuti om jag inte häver ur mig skiten, på ett eller annat sätt måste det ut ur kroppen.
Samma när jag levde i helvetet, utan oasen och sunda människor i övrigt runt mig hade jag blivit tokig.
Att skriva här är en befrielse och, jag har sagt det förut, kunskapsbanken i er alla är ovärderlig! Tack alla!

Sorgsen

...mer jag läser desto mer anser jag att FHI inte lever upp till sitt uppdrag från regeringen i just denna del.
Alkohollinjen var inarbetad inom Stockholms Läns Landsting och Maria Larsson ansåg den skulle bli nationell. Vilket den blev år 2007 om jag uppfattat rätt. Den har sin bas på Karolinska och öppet em. Deras målgrupp har hittats, många unga och de som anses inte ännu ha hamnat i djupt missbruk. Målet var/är att avlasta akutvården.

Uppfattar även att Alkoholhjälpen startades där någon gång. Rätta om jag har fel. Jag har inte kunnat hitta vem som initierat just Alkoholhjälpen men uppdraget är att få ut information och se till att minska konsumtionen och åtkomsten. Uppdraget är också att erbjuda kompetent upplysning.
Uppföljningen ligger i intervallet 2011-2015.
Det är där det hela brister enligt mig.
Oavsett omorganisation ska arbetet löpa, omorganiseringen har varit bekant länge eftersom utredningen i socialdepartementet "gör det enklare" avslutades våren 2012 och omorganisationen blev då känd för allmänheten, kanske tidigare. http://www.regeringen.se/sb/d/15773/a/192899
Detta är ingen överraskning för någon av dem som arbetat inom organisationen.
Att nu skylla dröjsmålet på omorganisation och upphandling visar enbart på FHIs brister och jag tror inte att någon av beslutsfattarna har fått kunskap eller informerats om hur FHI valt hantera Alkoholhjälpen vid omstruktureringen.
Uppdraget från Regeringen löper 2011-2015 oavsett hur organisationen ser ut!
Dessutom har jag fått fram att omorganiseringen inte betyder geografisk flytt av lokaler.

http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/17/85/24e606c6.pdf

Sorgsen

...mobilen så svårt med överblick, många redigeringar lär det bli ;) sorry

Sorgsen

...hit och dit, som jag brukar, och tror mig sätta samman en anmälan till JO eftersom det är en Statlig institution med ett Regeringsuppdrag.
JO får in ca 7000 anmälningar per år. Hälften avskrivs direkt, av andra hälften avskrivs ca 35 % men alla anmälningar ses igenom av jurister.
Siktar jag för högt?
Anmälan skulle jag skala ner till att FHI valt att stänga ute människor från Alkoholhjälpens forum, ett fungerande, inarbetat och rikstäckande verktyg för människor i kris. Ett uppdrag de tilldelats från Socialdepartementet. Anser att hittills 7 månaders avstängning är oansvarigt och grundas i dålig eller brist på planering.

Jag har mailat till ansvariga idag och klagat och krävt svar, jag tog till mig din a ord: ju fler desto bättre!!

markatta

Själv orkar jag inte ge mig in i kampen för alkoholhjälpen/forum just nu men jag blir väldigt glad att det finns de som orkar och kan.

Sorgsen, jag tycker inte du siktar för högt med JO. När man provat olika metoder så får man ta till det som finns kvar, tänker jag.

You go girl!

medel som gör att ansvariga ser att det finns folk därute som bryr sig är bra. Svenska folket är lite för snällt och de som ska vara till vår service glömmer varför de sitter där. På nåt sätt har deras version av världen blivit att vi undersåtar är till för dom och inte tvärtom.

Hänvisa gärna till att regeringens missbruksutredare Gerhard Larsson rekommenderar denna sida i sin text. http://www.regeringen.se/content/1/c6/16/71/05/4a710efb.pdf Punkten 2.8

Jag har själv stött på lite motstånd i mina försök till påstötningar men 3 olika befattningshavare har lovat att hjälpa till. Knepigt nog stoppar en registrator på socialdepartementet min förfrågan om en mailadress pga att aktuellt uppdrag är avslutat. Att söka i registret (all post måste registreras ) var liksom inte aktuellt, den servicen har vi inte till undersåtarna om man inte ställer en direkt fråga :-((