Så är jag tillbaka här på Alkoholhjälpen under nytt namn och nya förutsättningar. Redan för att halvår sedan skapade jag profilen när jag kände att jag var på väg tillbaka i gamla hjulspår. En kontakt med rådgivare och sedan var jag på väg i en ny dans med min partner Herr Rioja.

Den här gången har jag inte gått så långt som i tidigare perioder - nu när jag tänker på det så är det ett framsteg!
Det är ett framsteg. Jag hamnade inte lika djupt in i i mitt missbruk den här gången innan jag tog upp tråden.

Nu är jag nykter sedan två dygn. Innan det en rejäl bläcka på onsdagen och en liten bläcka på torsdagen i hemlighet. Mannen var på tjänsteresa så jag släppte in Herr Rioja. Jag hade redan planerat detta i mitt undermedvetna och att stå emot var aldrig något alternativ. Så menlöst.

Vad får jag av vinet då?

Jag får inte längre något av vinet men jag söker lindring. Ångestlindring. Det har jag sökt i hela mitt liv och vinet har funnits där som en trogen vän i ensamheten. Den här perioden får jag inte den där sista sköna känslan jag söker. Den där totala avslappningen med rosenskimmer över hjärnan och total glömska av allt som smärtar. Jag får bara dålig sömn, dålig andedräkt och en dålig relation till min man.

Ja, jag är nykter en lördag morgon för första gången på ca 6 månader. Trots det känns huvudet segt och kroppen trött. Erfarenheten säger mig att suget kommer redan i eftermiddag och att jag har en vecka, tio svåra dagar framför mig.

Solen skiner och jag har förberett ett pyssel med en garderob idag. Den ska få ny inredning. Utrensning och att organisera saker brukar hjälpa mig att hantera min oro. Så här i början måste det vara otroligt konkret och nästan schemalagt. Det är en kamp just nu. Depressionen är nära.

Jag vet inom mig att jag aldrig kommer att kunna dricka normalt - jag kommer alltid att ta ett återfall även om den vägen är lång. Ibland kan jag vara nykter i ett år för att sedan ramla dit igen. Förra sommaren var jag nykter i tre månader och började sedan dricka ”socialt” igen. Det tog inte många månader innan Herr Rioja flyttade in. Det blir inte idag och det blir inte under dessa kommande tio dagarna men ett beslut av total avhållsamhet kommer att växa fram. Frågan är om det är i år eller om jag ska utsätta mig och omgivningen för ytterligare tråkiga återfall i missbruk.

Just idag är jag i alla fall nykter och står emot att börja planera för kvällens vin till maten.
Det blir inget vin ikväll.

Måndag morgon och mitt huvud känns så tungt...

Fredag efter intervjun gick jag direkt till ”gotteskåpet” och vräkte i mig godis och sedan en glass. Visste redan då att jag skulle komma att dricka ifall jag blev erbjuden. Och mycket riktigt så kom mannen hem med en liten flaska bubbel och en flaska gott vin. Bubblet sved i magen och jag blev lite illamående. Ändå drack jag upp och tackade sedan ja (som den åsna jag är) till vin till maten. Visst var det trevligt att sitta kvar efter middagen och sippa på vinet. Det kändes så skönt och vi var så nära varandra. Så öppnade mannen flaska nummer två (han gör det ibland - när han blir i form och lite lullig) och jag tar ett glas till fast att jag är på väg att bli slirig. Dricker upp och har ont i magen. Går och lägger mig. Sover tungt och hårt. Mår okej på lördagen även om jag gruvar mig, ångrar mig. Forsätter äta som en häst. Mat, godis, glass, kakor, mer mat, godis, glass. Dricker upp den halva flaskan vin på kvällen som är över sedan lördagen. Toppar söndagen med stor frukost, mycket fett, falafel till lunch, kakor, godis, glas och till slut med en pizza följd av glass. Lösgodis i soffan. Fullt medveten om att jag fyller mitt svarta hål så att jag inte känner något.

Imorgon ska jag till vårdcentralen och har bestämt mig för att börja med antidepressiva. Jag resignerar och tar emot hjälp. Jag vet inte. Jag känner mig inte någonting idag. Magen är rund.

Det kommer att komma ikapp mig under dagen. Tänker att så får det bli. Nu ska sonen till skolan och mannen till jobb. Jag har min första arbetslösa dag. Den ska jag ta vara på.

@Nykter2021 känner så igen mig i dina beskrivningar av att överkompensera med mat. Jag känner mig som ett as emellanåt som trycker i mig hutlösa mängder av allt som jag vet inte är bra för mig. Precis som jag gjorde med alkoholen. Men, idag är det måndag! En perfekt dag för nya tag. En stund i taget, ett ögonblick åt gången. Om jag vore du och om solen skiner hos dig som hos mig så skulle jag ta en dag av lugn och avkoppling. Slänga mig på gräset eller terrassen eller vilken annan lämplig plats som helst och fånga upp solens strålar, kanske med en bra bok, eller podd, eller helt enkelt bara med dig själv i stunden. 🌸

Nya tag idag - det är måndag och en fantastisk vårdag - dukar bestämt dig att ta tag i allt, nytt liv, nya möjligheter utan jobb och framför allt att ta hjälp! Kommer att bli fantastiskt - släpp helgen och blicka framåt!

Vi finns här - kram från MrsWB - ie Smurfan 🥰

Eftermiddag och lite rastlös. Har en tanke om att göra en stor förändring i mitt liv. Egentligen i det lilla men för mig en stor förändring. Jag har lagt ut min bil till försäljning. Tänker att jag ska börja cykla som jag gjorde förr i tiden. Jag har en fin cykel jag köpte förra sommaren som jag knappt har använt. Jag får byta tandläkare och vårdcentral , hänger kvar en bit bort efter en flytt för några år sedan. Har bara inte blivit färdig att lista om mig. Pengarna för bilen blir ett fint tillskott ifall det dröjer med nytt jobb.
Planerar även för att hitta ett arbete som inte är ett chefsuppdrag - vilket inte är helt lätt efter alla dessa år som chef men det kommer att gå. Tänker att det handlar om tid. Jag är färdig som chef. Alla dessa extra timmar och allt ansvar som kommer med jobbet. Det är inte värt det längre. Jag ska inte göra karriär, jag behöver inte tjäna en chefslön, jag är inte motiverad längre. Jag ska gå mot pension, jag vill göra ett bra jobb och sedan gå hem ledig. Jag vill ha energi för barn och barnbarn. Det är över att streta på i karriären. All denna hets som tidigare inte var ett problem. När blev det ett problem? Det är säkert 1,5 år sedan jag började känna att det var motigt. Funderar på tiden och vad som ligger framför oss post Corona. Tänker på arbeten jag hade för 12-15 år sedan, inga av dessa jobb finns kvar längre. Jag tror jag måste ta reda på lite om vad man behöver för att vara gångbar. Har anmält mig till en prova-på kurs i programmering. Mest för att förstå vad det innebär.
Har gjort min goda Gröna Smoothie idag till frukost och lunch. Magen mår inte bra efter helgens hetsätande. Var på Skivstång på lunchen och ska på Spinning imorgon. Får ta en vecka och försöka komma i balans. Fint väder så det hjälper såklart till.
Ska till VC också imorgon och tänker att jag testar antidepressiva- läste just om vilka problem dessa skapar i naturen. Det finns fisk som blir passiv och feg av våra rester av antidepressiva i våra insjöar. Håhå jaja. Jag är i alla fall inte ensam och man håller på att få fram ett filter som plockar bort läkemedelsrester i vårt avloppsvatten. Hoppas man hittar en lösning snart. Blandade känslor idag, såklart.

Tisdag morgon. Trött, svårt att komma upp trots fågelsång utanför fönstret och en solstrimma i öster genom rullgardinen. Kaffe och en liten stund innan jag ska köra till träningen. La fram kläder igår kväll - tur är det - annars hade jag inte kommit iväg. Träningsvärk från Skivstången igår men mindre än förra veckan. Lite för nära med träningen idag igen. Ska tänka på det när jag bokar in nästa vecka. Behöver en dag mellan tunga pass.

Efter passet är det en infofrukost om programmering och att byta karriär. Troligen vänder sig mötet till kvinnor i 35-40 års åldern men jag tänker inte vara så åldersfixerad. Jag vet inget om detta så jag ska ha ett öppet sinne.

Sedan läkar tid och jag är fast besluten att ge antidepressiva en chans. Så låg som jag var igår kväll är en varningssignal. Känner igen mig själv från ca 14-15 års ålder då jag satt på mitt rum och stirrade på väggen i ett par år. Ditt ska jag inte...det är 38 år sedan och jag inser att jag slagits med detta i hela mitt liv. Jag har slagits väl mot mitt mörker och nu finns annan hjälp att få.

Inser att jag bokar upp mig som om det var vanliga arbetsdagar och det finns väl en mening med att göra det och inte falla in i någon slöhet. Jag har faktiskt inget inbokat efter lunch. Tänker att jag är ledig i eftermiddag. Behöver lägga lite tid på reflektion och lite tid här inne. Nu dags att förbereda mig för spinning.

Hoppas du känner dig bra bemött hos läkaren idag 🙏🏻 Och givetvis ska du ge SSRI en chans, det kan absolut funka som gips på ett brutet ben.

Var beredd på att det kan ta några veckor att få effekt av medicinen, och ibland mår man sämre inledningsvis. Hade önskat att någon berättade det för mig innan jag började med SSRI.

När jag ifrågasatte varför inte läkaren sagt något om det sa hon ”då hade du kanske inte velat ha medicinen.” Märkligt svar, man vill väl veta allt som går att veta för att kunna ta ett klokt beslut!?

Och alla reagerar inte lika starkt som jag, en del mår bra hyfsat direkt och har inga insättningsproblem alls.

Kram 🐘

@Andrahalvlek

Hej! Var hos en lite underlig läkare idag - fast underlig är kanske inte rättvist. Jag förstår varför hen blev läkare och inte psykolog. Samtalet var minst sagt krystat och det dröjde inte så länge innan vi kom till frågan: ”vad skulle du själv vilja ha för hjälp?”. Jag klämde ur mig antidepressiva och allergitabletter på samma gång. Kände mig bara trött och irriterad. Men så tänkte jag i mitt stilla sinne när jag gick ut att jag ju har min psykolog 3-4 samtal och hen är bara för härlig! Kom på att jag för ca 15 år sedan testade SSRI mot min svåra PMS men gav upp då jag blev så attans torr i munnen. Hoppas det blir bättre den här gången. Räknar med att bli ännu lägre i energi och initiativ de kommande veckorna vilket nog är bra för mig. Det är värre om jag drabbas av motsatsen - att inte kunna sitta stilla, inte kunna somna alls, huh!
Just nu sitter jag här och försöker ta mig för att hitta på någon middagsmat. Har inte orkat tänka på det och ännu mindre handlat...kylen är nystädad och frysen håller på att tömmas för en avfrostning - nästan bara små rester av grönsaker, bär och glass ... blir inte mycket middag av det.

Hur mådde du under insättningen? Har du haft några biverkningar sedan?

Varför är jag så stirrig trots att jag är både låg och trött? Stirrade iväg med en jobbansökan redan idag. Scrollar efter möjligheter. Tänker än hit än dit. Jag ska inte ha något nytt jobb nu. Jag ska ta hand om mig själv och min familj. Samtidigt ska jag i lugn och ro manifestera mitt beslut inför hösten. Som jag skrev redan imorse så ser min kalender ut precis som en arbetsdag. Jag bokar in än det ena än det andra i någons slags rädsla för att ”ta det lugnt”. Naturligtvis är jag rädd för att falla ner i en total depression där jag inte kommer ur sängen på morgonen. Där jag slutar tvätta håret. Där jag bara äter och äter utan tanke på min hälsa. Byter ett missbruk mot ett annat. Jag låter säkert helt snurrig - jag är så trött. Det fina vädret gör mig stressad. Det ska bli skönt med lite sämre väder några dagar så att jag kan få vara i det grå lite grann. Det fina vädret får mig att känna så många måsten. Min lilla trädgård, solbrännan, promenader bara för att det är sol. Var glad och tacksam. Jag är bara trött och ledsen.

@Nykter2021 Du låter inte ett dugg snurrig, jag känner igen mig massor. Tänk dig ett hamsterhjul. Det snurrar på alldeles för snabbt, du är på väg att åka ur hjulet med buller och bång. Men springa är ju det enda du kan? Vad ska du nu göra?

Du behöver sakta ner farten generellt. Gå långsamt, äta långsamt, Prata långsamt. Dra ner på tempot i hela kroppen. Naturen är läkande, själv räfsade jag gräsmattor en hel vår. Många kvadratmeter gräsmattor. Frisk luft, närhet till naturen, lagom aktivitet som inte kräver problemlösning alls. Ta beslut och lösa problem hade jag helt tappat förmågan att göra.

Som alternativ till mindfulness-appen kan jag rekommendera sångmantra. Sök på ”Sat Nam” på Spotify så får du fram en massa skön yogamusik. Musik och att sjunga är läkande för hjärnan också, liksom handarbete.

Jag mådde skitdåligt när jag började med SSRI. Jag mådde om möjligt ännu sämre under insättningen som pågick 2-3 veckor. Men du verkar inte lika dålig som jag var då, jag var snudd på apatisk och knappt kontaktbar. Så du behöver inte reagera lika starkt.

Jag säger inte att du kommer att må dåligt under insättningen, jag säger bara att du ska vara beredd på det. Och sker det så ska du bita ihop och ta en dag i taget - låta medicinen göra sitt jobb. Att man reagerar så starkt betyder också att medicinen gör nytta.

Kram 🐘

@Andrahalvlek skrev:"När jag ifrågasatte varför inte läkaren sagt något om det sa hon ”då hade du kanske inte velat ha medicinen.” Märkligt svar, man vill väl veta allt som går att veta för att kunna ta ett klokt beslut!?"

Kapar tråden lite men reagerar så kraftigt på det här. Jag har blivit väldigt allergisk mot att man ger selektiv information till någon för att man vill att de ska fatta det beslut man vill. Jag tycker inte att det finns någon ursäkt. Om nu läkaren tyckte att det positiva övervägde det negativa skulle hon istället ha sagt något i stil med "Var beredd på att vissa mår sämre i början, men jag tycker att du ska ta den i alla fall för i slutändan kommer du må bättre."

Att man gör det mot barn i vissa situationer kan vara förståeligt. Men vi är inte barn.

@Andrahalvlek @TappadIgen

Tack för att ni skriver till mig! Det betyder mycket! Det är verkligen för dåligt att ni inte fått den informationen och ett samtal som väger för och nackdelar!! Så verkar det generellt vara inom vården idag. Har samma upplevelse när jag till slut blivit tvungen att följa med min gamla mor på VC eftersom medicin verkar kombineras i det oändliga och hon inte får några riktiga svar på för- och nackdelar! Men det är en annan historia.

Läkaren jag träffade var mycket tydlig med att jag kan komma att må ”sämre” - oklart hur. Jag blev lite full i skratt i efterhand (då var det inte roligt alls) eftersom jag märkte att läkaren inte riktigt fick grepp om mig. Hon var 45 minuter försenad när jag kom in och hade definitivt inte läst min journal. Jag sökte hjälp för 1,5 år sedan då jag började känna mig deprimerad och vid den tidpunkten drack vin varje dag - så det syntes på mina blodprover. Hade ett bra samtal med dåvarande läkare som såklart sedan gick vidare i karriären.

Hur som helst så tog jag första tabletten igår. Jag är inte totalt nere utan liksom på en platå i spiralen nerför...det känns som om det går att sätta stopp lite tidigare denna gången. Det finns många saker att ta tag i och jag har verkligen bäddat denna gången för att komma starkare ut på andra sidan - d v s utan depression och utan alkoholberoende.

Jag kunde inte bärga mig så jag tog första tabletten mitt på dagen fast jag hade tänkt vänta till kvällen. Men jag tog mig en allergitablett en timme innan sängdags. Nu vet jag att det är omöjligt för tabletten att göra mig något redan men jag har för första gången på mycket länge sovit gott och en hel natt!!! Troligen för att spänningen kring frågeställningen ”medicinera eller inte” har jobbat i bakgrunden. Nu när tabletten väl var i kroppen kunde jag slappna av. Ännu inte torr i munnen men räknar med att det kommer. Vikten kämpar jag med och godisskåpet behöver saneras. Bra mat är a och o.

Hur hanterar ni muntorrhet?

@Nykter2021 Visst känns det skönt när man har gjort valet och kör 100% på ett spår. Det här ska nog bli bra!

Angående muntorrhet. Det finns lite olika produkter för det. Den som jag har upptäckt fungerar är Flux Dry Mouth rinse som finns på apotek. Den är utmärkt till natten t.ex att man efter man borstat tänderna sköljer innan sovdags. Eller efter man borstat tänderna på morgonen. Effekten försvinner ju en del av att man äter, så det får ju alltid bli efter ett mål, men det är ju ändå då jag borstar tänderna och sköljer med något. En möjlig positiv bi-effekt är ju att det tar bort småätandet.

@TappadIgen Ja, jag tror att beslutet gjorde att jag sov gott för första gången i år inatt. Sedan sov jag igen mellan 10-12 så det blir intressant att se om jag kan sova ikväll.

Tack för tipset - jag ska skaffa detta imorgon i förebyggande syfte. Har tagit tablett nr 2 och känner ingenting,
Gissar att biverkningarna dyker upp efter hand...

Annorlunda denna gången

8 timmars sömn trots den stora tuppluren igår. Har lite ont i huvudet och min tinnitus gör sig påmind - den är inte så farlig men visar sig ibland. Tänker att huvudvärken kommer av medicineringen - bara att räkna med en tid.

Tänkte under sömnen på det här med att man inte kan förvänta sig ett annat resultat om man fortsätter göra som man brukar. När det gäller återfall så behöver jag nog tänka igenom vad jag gör som behöver förändras.
Det är ju en sak att nyktra till - det vittnar vi alla om. Cirka 10 dagar och sedan börjar vi må bra (eller i alla fall bättre). Så tar glädjen vid och vissa av oss tror att allt är över. Vissa av oss tror att vi kan dricka måttligt och normalt.
Vad tar det sedan? 1,3 eller 6 månader så är vi tillbaka i en ökande konsumtion. Sliter med att stå emot, kämpar mot tiden och suget. Så vad kan jag göra annorlunda denna gången?

Jag har konstaterat att jag är måttligt deprimerad och kanske har varit det från och till i hela mitt liv. Jag har inte berättat detta för någon. Jag har alltid skämts i de perioderna över att känna mig så låg och orkeslös. Nu berättade jag för första gången för någon att jag är deprimerad (min chef när jag sa upp mig) och hon såg verkligen skeptisk ut men tog emot det utan att ifrågasätta mig. Jag har berättat för människor förut att jag känner mig ”slut”, ”sliten” och ”färdig” men aldrig blivit tagen på allvar. Antagligen för att jag gör det på något sätt som inte går att ta emot. Återkommande slutar det med att jag säger upp från mitt arbete när jag inte orkar längre. På något sätt tar jag på mig mer än vad jag klarar av känslomässigt. Jag är flink och snabb men jag behöver lära mig att begränsa mig utan att strunta i saker, men det finns mycket jag kan strunta i - det är ingen som märker många av de detaljer som kan uppta mitt tänkande.
Vad kan jag göra annorlunda denna gången? Ja, jag har till slut tagit emot antidepressiva läkemedel. En väninna till mig sa: ”om du hade haft något problem med sköldkörteln hade du medicinerat direkt” ”detta är samma sak bara att det sitter i hjärnan” ”hormoner och hormoner”. Vi får se.

@Nykter2021 Det viktigaste steget har du redan tagit. Du har slutat dricka alkohol. Det näst viktigaste steget har du också tagit. Du har börjat prata om det. Och nu börjar du rota lite mer i det, bravo!

Alkoholen är bara ett symtom på underliggande orsaker. När man slutar dricka måste man göra något åt grundorsakerna. Det kan ta tid innan man hittar orsakerna. Det bör ta tid. Det får ta tid.

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Du har säkert rätt i att det finns underliggande orsaker. Jag ska bena i det framåt.
Mannen är åter på tjänsteresa och det var ju vid det förra tillfället jag tog mitt första lilla återfall. Ikväll blir det inte så utan jag kommer att klara kvällen galant. Jag har lite huvudvärk och lätt illamående vilket tydligen är normalt. Hoppas det släpper under de kommande veckorna. Läkaren sa att det kan ta upp till 4 veckor och jag måste ge mig till tåls. Hur som helst så är tanken på vin ovanpå mitt illamående bara osmaklig - så det är ju en fördel just nu.

Tablett nummer tre har åkt ner och jag har lite huvudvärk (jag har aldrig huvudvärk så det är helt klart en biverkning)
Har haft svårt med motivationen idag när det gäller alla hushållssysslor. Har faktiskt inte varit utanför dörrarna sedan imorse då jag skjutsade sonen till skolan. Sov middag också fast att jag vet att det påverkar nattsömnen. Det har slunkit ner en hel del fett och socker. Snart är alla skrymslen i kyl, frys och skafferi tömda på ”gottor”.

Jag stressade iväg en ansökan vid lunchtid idag och en liten stund senare blev jag erbjuden jobbet jag var intervjuad för i förra veckan. Jag blev jublande glad. Det här jobbet är ett helt annat än det jag just lämnat. Jag känner med hela mig att detta är rätt och bra! Jag inleder härmed min tredje karriär vid 53 års ålder!

Så nu har jag några veckor på mig att ställa in medicinen och komma lite i form. Det känns som om jag har fått en gåva att förvalta och en chans att börja om med ett nyktert liv. Jag har sagt att jag får dricka en kväll i veckan, fredag eller lördag och högst 3 enheter. Det betyder ju inte att jag måste dricka i helgen. Jag tänker en dag i taget så ser jag var jag hamnar fredag och lördag. Jag vet att det inte är bra att dricka på antidepressiva så det kanske inte blir en fråga som ens kommer upp. Men vis av erfarenhet vet jag också att Mr Rioja inte skäms för sig utan kommer att bjuda upp till dans när som helst. En dag i taget och idag är jag nykter! Det känns plötsligt hoppfullt att kämpa på!