Humöret svänger fort som bara faen och hade det stått en burk med öl på bänken hade den svepts direkt i detta nu. Detta trots avsaknad av reellt panikartat sug. Tanken finns dock. Men mest trött och ändå ivrig på att göra nåt kul men orkar inte ett smack. Good Golly Miss Molly med den klassiska rockikonen Little Richard har nu i ännu en stund av helnyktert trist och tomt tillstånd snurrat på i hörlurarna ett bra tag. Borde väl egentligen ut och promenera för att skaffa lite mjölk, men går nog och vilar i stället, för man ska väl inte utmana ödet och råka köpa nån skit...
Det tar vi oss en slurk kallt kranvatten på!

Nu jäklar är det kris. Söndag, mörkt ute, trist inne. Trött och uppvarvad samtidigt. Fan om man hade haft något att dricka. Öl, vin, sprit, mäsk, va' fan som helst. Tur att bolaget är stängt. Borde handla mjölk, denna känsla ligger på. Men kommer då bara att handla minst två sexpack med öl. Vill inte detta, vill vara nykter, vill må kroppsligt bra som jag gör förutom att det är psykiskt kaos nu. Har liksom lovat Herren och mig själv att vara nykter för evigt om jag får vara kroppsligt frisk till sista andetaget.

Frisk, det är jag ju. Bra blodtryck, ingen förkylning eller feber, varför mår man så här. Inte ens nån träningsvärk efter promenaden igår. Den endorfinkick som jag fick av ren kroppslig utmattning var faktiskt ett utan tvekan riktigt beroendeframkallande och ett naturligt rus som förändrade tidsuppfattningen till och med i flera timmar.
Slog cykling med hästlängder.

Tiden kändes nästan stå still i flera timmar, det var lugnt i skallen. Man hann med på ett annat sätt. Kände mig både glad, trött och speedad och pigg samtidigt, allt på ett positivt sätt. Men har ingen ork till att promenera nåt idag.

Kan tänka mig att det är för endorfinkicken en del tar uppåttjack, men gillar inte såna grejer. Har aldrig testat sånt där och kommer inte göra det heller, det räcker så bra med alkoholproblemet. Gillar inte lugnande piller mot oro och sömnbesvär heller, vill inte vara beroende av kemikalier.

Fan, kanske man bara är hungrig fast det inte känns så direkt liksom. Vill inte överäta i onödan, vill ju gå ned nåt kilo i vikt. Orkar inte laga mat, kanske man skulle ta sig lite chips en burk cola, tonfisk och så. Men blir väl bara fet av det hela. Men varför bryr man sig om att tänka alls över huvud taget. Får väl ta ett glas yogurt, då jag har sånt hemma i kylen. Jäklar vad jobbigt det är. Kanske ändå dags för en pizza, sallad och en cola.

Bara gnäll och gny producerar jag på detta forum som stackars läsare kanske drabbas av. Det är så att man skäms för att vara en sån gnällspik, borde nog bita ihop och vara tyst som jag alltid har gjort innan jag började skriva av mig. Nu känns det en aning lugnare. Får nog faktiskt bli en pizza och en cola tror jag.

@Flarran Hej , vad fint att du fått uppleva fördelarna med träning och även hur hörligt det är att känna de där helt normala lyckokickarna. För många tar det lång tid innan de kommer tillbaka då hjärnan lagt av tillverkningen… Det tar tid innan den kommer igång igen och tillvaron kan kännas grå.
Men det kommer oftare och oftare. Och nu har du redan känt av det.
Fortsätt med promenader, kanske utan ryggsäck. Det är oerhört kraftfullt sätt att träna om man knatar på med lite fart då och då.
Jag var med om en kontroll av hälsan och konditionen på alla anställda på min arbetsplats en gång i tiden. Där fanns dom som tränade på gym, spelade korpfotboll, joggade och allt möjligt. Men till allas förvåning var det ett gift par som var i bäst form. De brukade ta långa promenader flera gånger i veckan…
Jag brukar tänka på det ibland.😀❤️

Hej @Amanda L,
Tack för att du skrev några rader det kändes kul att nån hörde av sig liksom. Har känt mig rätt låg idag, men det gör jag ofta om söndagar, och speciellt den här mörka tiden på året. Det är sällan som jag har ork och motivation till att gå utanför dörren. Det måste vara något som jag verkligen vill göra till hundra procent av någon orsak. Vet att jag borde röra på mig via promenad åtminstone en halvtimme i någorlunda raskt tempo dagligen i dagsljus, det har många sagt och jag har ju som sagt upplevt fördelarna med sån träning igår. Som du säger så är det lite jobbigt att alltid släpa på en ryggsäck liksom. Men samtidigt så är det praktiskt att kunna bära med sig prylar i den så som igår när jag handlade på loppis. Sitter faktiskt och lyssnar på lite danspop som jag köpte igår.
Kommer nog även att kolla in nån av filmerna jag köpte på DVD också om en stund.
Ha en fin kväll kompis!

Måndag och julvecka. Har sovit ovanligt bra faktiskt. Sju timmar i sträck, helt otroligt alltså.
Hade tankar på att lägga ned det här med att vara helnykterist i natt. Men bestämde mig till sist att sova på saken.
Nu efter att ha ätit frukost med skinkmackor, julmust samt en klementin känns det bara fint och bolaget får inte se mig som kund idag heller. Tänk, snart två månader som spiknykter, vem kunde tro nåt sånt för inte så längesen...
Ha en fin dag!

@Flarran Sova på saken knäcker de flesta problem! Om du visste vad hjärnan fixar och donar på nätterna när vi sover. (OBS: Förutsätter att vi inte är påverkade av alkohol!) Arkiverar och sorterar, lägger inlärning på ett säkert ställe och lösenord nära tillgängligt. Har man ett problem i farstun kliver den kreativa delen av hjärnan in på arenan och vips är problemet löst. Kan inte räkna antalet gånger som min hjärna väcktmig vid fem-sextiden: ”Du hallå, vakna nu, jag har löst det där problemet nu.”

AI, släng dig i väggen.

Kram 🐘

Halloj @flarran
Jäklar vad bra du jobbar dig igenom de här första veckorna- som ju är de svåraste. Svårare blir det inte att bli nykter, men däremot behöver vi på ett mer lågintensivt sätt jobba med oss själva- och det får man liksom chansen till om man inte dricker. Att jobba med sig själv medan man är alkis är som att skriva i sand.
Försök att få till de där stunderna ute- och med lite aktivitet för kroppen, jag tycker inte det är fullt så lätt att bli beroende av motion men det man märker är ju att kroppen säger tack- och på olika sätt visar att den behöver rörelse. Inte minst sover vi ju mycket bättre.
Önskar dig en fin dag!

Sitter och dricker cider, en alkoholfri sådan, och undrar hur man kan vara så korkad som man väl egentligen är.
Fick ett alkoholsug nyss och tände en cigarett, jag som inte ens är en rökare egentligen och inte ens gillar grejen som sådan alltså. Fick en liten dopaminkick av detta, alltså mest en lätt yrsel en stund, vad det nu är för kul med det.

Har ju berättat tidigare om i våras då jag i ett korkat ögonblick testade på att röka med bedrövligt illamående alltså. Trodde aldrig att jag skulle tända en cigarett igen efter den hemska upplevelsen då jag bara mådde skit av rökning.

Nog är det konstigt hur liksom en ond ande inom en tycks arbeta på att man självmant ska förstöra sin kropp med allehanda gifter. Får kroppen inte nån alkohol så ska man tydligen förstöra sig själv med något annat gift. Det blir då ingen mer rökning och den ask med giftpinnar som jag har kommer inte att få sällskap av någon till ask.
Köper inte mer sån skit.

För jag vet hur det fungerar med äcklig rökning. Tobak blir lätt ett skadligt missbruk det med.
Mitt nyårslöfte att sluta med portionssnus ska jag därför också verkligen gå in för. För jag vet hur det blir annars. Halsbränna, dåligt tandkött och annat jäkelskap som högre blodtryck och prylar. Detta, bara för att en stund kanske känna sig någon procentdel konstgjort piggare .

Kom just att tänka lite djupare på det här med rökning. Hade en granne som varit tung alkoholmissbrukare och bott i tält utanför stan i ett skogsparti för att kunna ha råd att supa skallen av sig var dag. Han skaffa sig sen en kvinna och flyttade in i lägenhet och blev kedjerökare i stället.

Rökning är inte hälsosamt för hjärtat och sånt. Men som helnyktre farsan sa om rökning när han själv höll på med tobak, tillsammans med hinkande av kaffe. Det var att man blir då inte knäpp i skallen av cigaretter. Men vet inte om det är helt sant. För allt man gör mot sin kropp som skadar den, är väl till viss del att vara knäpp i skallen så att säga. Självskadebeteende är det då helt klart. Det tar jag mig faktiskt en slurk alkoholfri cider på.

Borde nog medans det är lite dagsljus gå och handla lite mjölk känns det som. Kroppen vill nog ha lite nyttiga vitaminer och klementiner. Men samtidigt är jag så orkeslös, så vi får väl se hur det blir med den saken liksom.
Nu när jag har fokuserat mina tankar genom att skriva några ord här på forumet helt spontant så upptäckte jag just att alkoholsuget faktiskt har försvunnit, och det är jag tacksam för. Förresten, @Andrahalvlek och @Se klart kul att ni tittade in, sånt uppskattas.

Ha en fin dag mina vänner!

Nykter kvällsrapport.

Tänk vad man kan liksom när man får en längtan att göra något. Inspiration, ett inre driv eller vad man ska kalla det. Kanske spontan motivation. Har hur som helst varit utanför dörren i kväll på promenad fast det var mörkt och svinhalt då det var rätt taskigt väglag på promenadstråket. Har inte blivit nån sportfåne direkt och längtade en himla massa efter en promenad i sig. Blev väl ingen längre sträcka att tala om. Kanske en åtta hundra meter tur och retur.

I alla fall, det som drog var inte alkoholsug, utan sug efter mjölk och klementiner hur konstigt det än kan låta.
Sedan blev det ju handlat en hel massa andra prylar också som tonfisk, sill-konserver, ost, leverpastej, sylta, julmust med mera. Ja, alltså en lång lista med diverse livsmedel.

Blev så klart även en del chips och några liter med alkoholfri cider som jag faktiskt gillar bra mycket bättre än sånt med procent ifrån bolaget. Har ätit en del ost, tonfisk och chips som jag lite förlåtande, trots att jag vet dess höga kalorimängd, i tanken till mig själv för enkelhetens skull beslutade att kalla för – potatis...

Sen gick det så klart åt en del äppelcider. Inte världens bästa måltid kanske. Men väl ljusår bättre än att leva endast på öl, vin, mäsk och sån skit. Lustigt nog hade jag inte ens alkoholsug i butiken vid läskhyllan. Tittade en stund på några bekanta varumärken och funderade på hur det kunde komma sig att man har varit så fixerad vid ett visst ölmärke så himla länge...

Det enda som var lite synd egentligen var som sagt att det var glashalt fläckvis där sandning eller grusning av gångväg var usel och dåligt utförd. Halkade till och tappade en kasse med julmust, så att tre av 14 små burkar sprang läck. Jäkligt fånigt alltså. Men det är väl sånt som väl händer. Sitter och äter på en av klementinerna som jag köpte. Dessa var verkligen ett fynd – kalasgoda! Tur det, då man inhandlade inte mindre än tre kilo av dessa faktiskt.

Tack för idag!

Världens bästa drog är Rock n Roll!
Funderade just på hur lätt det är att glida iväg från ett missbruk för att bara sedan upptäcka sig att hålla på att riskera att landa i nåt annat. Kom på det när jag fortfarande sedan snart två månader som nykter satt här i köket och tänkte på det här med att man i skrivande stund väger bra mycket mer i förhållande till sin egen kroppslängd än vad som är hälsosamt enligt vetenskapen. Trettio kilo i övervikt borde justeras ned en del, för det kan nog snabbt skena iväg om man inte drar i bromsen.

Kom på att god fet mat sett ur dopaminsynpunkt kan kicka jäkligt fint och trösta en när man känner saknad efter en rejäl fylla tills ens inre tanke och stressiga oroliga känsla är i det närmaste avstängd. Ja, det hela är ju inte alls på den nivå som det kan vara när man i timmatal har suttit tillsammans med gamle ”kompisen” Alkohol och filosoferat. Något man väl oftast mer eller mindre gjort dagligen genom åren sedan man blev tjugo år eller nåt sånt.

Beroendehjärnan den har då allt sin egen struktur och knepiga sätt att fungera liksom. Var för ett par timmar sedan hur nöjd, lugn och fin som helst helt utan alkoholsug och tänkte på tillvaron och kände att vad finns det att oroa sig för egentligen. Borde då ha gått och lagt mig, för sedan gick det nån timme och humöret syntes märkligt sjunka utan anledning och grubblet kom och knackade på inom en. Fasta och väl nyttiga rutiner har alltid känts som ett enda onödigt jäkla tvång. Får nog jobba på den biten medans jag håller fast vid helnykterhet annars blir det bara kaos.

För det är nog inte bara en massa hjärnspöken som har levt rövare med en i alla år då man kunde sitta halvsovande i nån trappuppgång och filosofera över kanske färgvalet på en väggs färgsättning och sakta som i dimma se tiden försvinna. Detta efter att man ständigt var femte minut eller så kanske tagit sig en slurk ur flaskan som kunde innehålla allt från eget hemkört till finsprit från bolaget. Portvin var sliskigt men gjorde ju jobbet på två plan.
Rejält med socker och en hel del alkohol - antidepp och uppåtgrej samtidigt liksom...

Dagligt öl var väl i starkaste procent inte helt overksamt det heller, men man fick ju oftast gå och pissa en hel del mellan varven för att hålla maskineriet igång alltså. Kunde som vanligt fast man är trött inte somna nyss, utan blev bara allt mer nervös, orolig och började känna en krypande ångestkänsla smyga sig på inuti i en, och om det funnits något starkt att dricka hade det med säkerhet fått en att inte skriva ett vettigt ord, ja, vettigt eller vettigt...

Sett ur grammatiskt eller mer logiskt perspektiv så kan med säkerhet enligt denna tangentknappande skribent ett mer frekvent läsande och speciellt eget skrivande fungera som livlina till bevarandet av daglig nykterhet om man bara stenhårt fokuserar på att nykterhet är något man alltid ska hålla fast vid.

Håller med i det som många skribenter på detta eminenta forum har skrivit att man ska byta ut en onyttig vana som ett överdrivet drickande mot något som väl inte åtminstone är rent lika skadligt. Här funkar för mig ännu svängig Rock n Roll som väldens bästa drog. Känner efter en timmes malande i hörlurarna med låten Good Golly Miss Molly i versionen från filmen King Ralph ingen större inre stress eller alkoholsug alls.

Kollade in en podd som handlade om hur hjärnans signalsubstanser fungerar här om dagen och nog bör man tänka på det här med hur man använder sig av naturlig dopamintillförsel i kroppen för att få ut mest nytta av olika aktiviteter som påverkar nivåer av detta ämne på lång och kort sikt. Inget alls och man blir helt paralyserad och låg, för mycket och man blir helt uppspeedad och sedan rejält låg igen liksom.

Här är det väl som med allt annat, att lagom är bäst, och här måste man väl tänka på att lagom är ett ord som för de flesta, eller väl kanske alla är rätt så individuellt liksom. Nej, nu får det vara nog, tar och dricker upp kranvattnet ur glaset på bordet och försöker sova. Förändring av livsstil det är allt en svår konst det. Men det jobbas då nyktert på det i alla fall.

Ha det gott!

God morgon! Så bra att du håller fast vid nykterheten. Att ändra vanor tar tid och jag tror det är klokt att ta en sak i taget. Övervikt är inte lika farligt som missbruk, den kan du ta tag i när du känner dig stabil i nykterheten. Att läsa och skriva här är ju en utmärkt ny rutin att ha istället för att dricka. Och sen är ju fysisk rörelse bevisat effektivt mot stress, ångest och alkoholsug. Att ta en kort promenad varje dag gör verkligen gott. Behöver ju inte vara 6 km varje gång... Där tror jag på att bara göra, inte känna efter om man vill eller inte. Vissa saker kan man göra bara för att man vet att man mår bättre av dem. Så får lusten styra andra val. Önskar dig en fin dag kompis!

@Flarran Jag håller med Kennie. En sak i taget. Nykterheten först. De första åren (!) åt jag kopiösa mängder choklad och glass. Jag behövde det som en ”brygga” mellan alkoholberoende och alkoholfritt liv. Nu, först när jag närmar mig 4 nyktra år, har jag tagit itu med dietande. Jag kunde nog gjort det lite tidigare, men ett år med sjukskrivning för utmattningsdepression kom emellan.

Kram 🐘

Vaknade nu på eftermiddagen omkring 13:15 efter att till slut ha lyckats att somna. Min första tanke borde ju ha varit tacksamhet och glädje över att ha fått vila en stund. Men i stället så kände jag mig som vanligt bara misslyckad och värdelös för att jag inte kan gå efter klockan som alla andra tycks kunna göra. Den här känslan har funnits oändligt många gånger, och så länge jag kan minnas.

Hela livet är egentligen för mig bara ett enda långt tvång och grå trist kamp utan mening. Så har det känts ända sen jag var kanske tre år. Mitt heltidsarbete har från dag ett alltid varit att försöka att stå ut. Nog har det väl hänt, och händer ibland att ett litet glädjens ljus glimmar till en kort stund. Det gjorde det ju i lördags när jag för egen maskin tog mig till loppis. Dessutom till fots. Vilket för mig var en kul upplevelse som även sade att man inte är fysiskt helt utrangerad. Men inte ens sju vilda hästar skulle nu kunna få mig till att gå utanför dörren. Har just dragit upp persiennerna och ser att mörkret reda har sänkt sig över mitt kvarter.

Fick i natt verkligen kämpa för att bara orka vara och existera. Det är så otroligt mycket som måste ändras för att jag ska kunna fungera på ett normalt sätt. Det krävs fasta rutiner för sovtid, mattid och fysisk träning det känner jag till. Men jag har så låg livsgnista och allt måste utgå ifrån vad jag är intresserad av, och det är väl inget som jag kunnat definiera hundraprocentigt för mig själv riktigt. Musikintresse och musikskapande har väl i många år varit mitt intresse, men det är ju bara ett meningslöst tidsfördriv egentligen.

Har berättat om mina problem om att kunna hålla struktur, fokusera mina tankar, den ständiga oron, nedstämdheten och orkeslösheten och sånt där för öppenpsykiatrin redan första gången jag talade med nån slags lyssnande psykolog. Men de lärde där visade sig till sist inte ha nåt att komma med. Jag är färdigbehandlad, har provat allt de hade att erbjuda och det enda jag efter sju års lång kamp och öppenhet med mitt tänkande och berättande om inre känsla sitter med, det är sjukersättning, en värdelös sömntablett och ett menlöst piller mot oro.

Det finns då ingen som kan säga att jag inte verkligen har försökt intensivt hela livet att göra mitt bästa efter mina förutsättningar, försökt kämpa för att må bra, eller åtminstone lite allmänt drägligt. Det krävs en oerhört stark inre längtan för att jag ska ha ork och lust att göra något alls egentligen. Har så oändligt många gånger tänkt att bara ge upp allting, och väl även sagt det rent ut till läkare. Men jag kämpar ännu på.

När mina föräldrar levde, så kämpade jag med mitt inre mående för att inte svika dem och trots allt så lyckades jag att överleva mina föräldrar, vilket jag känner som en prestation utan dess like vilket jag aldrig under mina barn och ungdomsår nånsin trodde skulle kunna ske. Har nu i alla år kämpat bla, bla, bla... Känner mig bara tom och så oändligt trött och orkeslös, nykter det är jag, fast känner ingen mening med nånting. Vet inte varför jag fortsätter att skriva, andas och kämpa på – men det gör jag än, en minut i taget.

Tack till @Andrahalvlek och @Kennie ni är fina människor som orkar skriva till en sån som mig.
Den enda rutin jag försöker hålla fast vid nu det är att inte dricka alkohol, för då är det snart slut. Depressionen blir då till sist så mörk att det är livsfarligt. Min morsa och gamle far lyckades att ta sig nyktra genom livet utan att ge upp, det vore ju roligt om jag klarade av detta med - utan att ständigt tvingas att vara berusad vilket faktiskt nu känns lite som att fuska liksom...

Ha en bra dag!

Hej Flarran!
Jag har följt din tråd sedan du började skriva och jag tycker du kommit så långt med dig själv och du är språkligt begåvad. Jag har varit nykter ett år och även om de flesta dagar är bra dagar så är vissa dagar bara skit, ändå brukar jag tänka att även de sämsta dagarna skulle jag inte vilja byta ut mot en endaste av de ögonblick som misären i drickandet innebär. Och sluta slå på dig själv och som flera andra skrivit till dig: strunta i vikten just nu. Nykterheten kan ersättas med annat men som en beroedeterapeut uttryckte det till mig en gång: "det finns ingen som åker fast för fettfylla".
Önskar dig att din kväll och natt blir bättre än din eftermiddag. Jag tror ändå att du har en envis livsgnista och fortsätt skriva. Dina inlägg är alltid lika uppfriskande.😊

@Flarran Så ledsen jag blir över ditt mående och att du fått så dålig hjälp av vården. Bedrövligt 🤬

Jag tycker ändå att de flesta inlägg du skriver är positiva och hoppfulla, även om du verkar ramla ner i ett svart hål ibland. Låt det vara så. Känslor går alltid över.

Försök att fokusera på det som är positivt, minsta lilla yttepyttelilla sak. För det är den väg som kommer att föra dig framåt. Jag lovar!

Kram 🐘

Hej,
Tungt med de mörka känslorna och hopplösheten. Angående musik så sa en vän till mig en grej som fastnat. Hon försökte komma på något som människan åstadkommit som tillför något men inte samtidigt är destruktivt för planeten. Och det enda som höll måttet var musik. Musik är magiskt, och att lyssna på, spela eller komponera musik är något som människor har ägnat sig åt så långt tillbaks som det går att belägga. Genom musiken är vi en del av något allmänmänskligt. Så fortsätt musicera, och fortsätt framåt, vem vet vart vägen leder dig?

@Flarran Du kämpar verkligen på och du gör det så bra. Förstår att det är jobbigt när känns så mörkt. Det jag funderade på är om det skulle vara en skillnad på om du söker upp vården idag? Vad jag förstår har du druckit alkohol varje dag tidigare och då även när du sökte hjälp hos vården. Nu när du är nykter så blir det en annan sak. Du är inte inne i alkoholdimman längre och tankarna fungerar på ett annat sätt som nykter. Man får närmare till sina känslor bland annat. Nu kanske det går att jobba med det psykiska måendet på ett helt annat sätt. Kanske ska du söka upp vården på nytt och be om hjälp?

@Flarran Här kan jag verkligen relatera. Jag tror nog att jag också dragits med psykisk ohälsa sedan jag var barn, även om det inte blev riktigt tydligt förrän i de sena tonåren. Medicinerat mot depression sedan jag
var 19 år, till och från i början med flera år mellan de riktigt djupa dipparna som kräver vård. De senaste 25 åren konstant medicinering. Det är en vanlig utveckling har man förklarat för mig. Jag har sådan tur att
vanliga antidepressiva fungerar och jag har levt ett bra liv ändå. Du låter ju helt klart deprimerad, men jag tror att du, som jag, kanske skulle kunna kalla dig bipolär. Jag tycker att jag känner igen mig väldigt mycket när
jag läser i din tråd, det svänger en hel del. När jag är i mörkret minns jag faktiskt inte att det förra veckan var riktigt ljust. Det kan svänga så snabbt att jag somnar i ljus och lugn och vaknar i mörker. Mina depressioner
är nog inte mer än medelsvåra numer, men det räcker till. Jag tycker, precis som vår2022 att du ska kontakta vården igen nu när du varit nykter ett tag. När min man mått dåligt psykiskt under sitt missbruk,
har intresset att hjälpa varit väldigt ljummet och det är väl ganska logiskt kanske. Omöjligt att veta vad som är vad då och många mediciner är inte alls bra tillsammans med alkohol.
Att känna som du gör är så smärtsamt och jag lider med dig. Utan medicin vet jag inte hur mitt liv skulle sett ut, självklart känner jag av min sjukdom ändå, men det håller sig inom godtagbara gränser. Jag glorifierar inte antideppiller, men för en del av oss kan det vara skillnaden mellan liv och död. Tyvärr skrivs det nog ut alldeles för ofta, när det egentligen behövs helt andra saker.
Jag hoppas du mår bättre när du vaknar imorgon, helt omöjligt är det ju inte om jag läst av dig rätt, amatörpsykolog som jag är 😜
Snart vänder ljuset tillbaka på riktigt, vintersolstånd imorn eller hur är det?

Hej! Ja, nu är det kväll och jag har för ett par timmar sedan vaknat efter att jag först hade ätit en halv fryspizza som var värmd i vanlig hushållsugn. Tog rejält med god konserverad sallad från glasburk till, samt ett 33 cl glas med cola, jag till och med gjorde det hela till lite av en fest och hade isbitar i glaset. När jag hade ätit färdigt så gick jag och lade mig för att vila och somnade till i fyra timmar.

Det var inte fy skam liksom. Nog var det viktigt att få sova lite extra. Jag till och med drömde lite filmiskt, var nog i drömmen som kompositör med i nån slags uppsättning av en musikal tror jag. Det var spännande faktiskt, drömmar kan vara intressanta ibland. Det kanske är dags att jag gör lite ny musik och lägger ut på en av mina musiksidor framöver. Det var ju några veckor sen jag gjorde nåt nytt.

Det enda som jag tycker faller sig naturligt och jag kan göra utan att det känns som ett arbete är ju när jag spontant skapar lite musik fritt i olika genrer som jag känner för i stunden. Då kan jag hålla på så länge att jag nästan blir utmattad och somnar vid mitt keyboard när jag är igång, fast det bekommer mig inte då, eftersom jag vid såna tillfällen drivs av ren inre inspiration och vill se vad det blir för slags musik liksom.

Brukar bli rätt överraskad själv av mina instrumentala musikverk. Minns när mina föräldrar levde, då brukade jag låta dom lyssna på och betygsätta mina instrumentala alster innan jag publicerade dessa så att säga. Det var lite kul att få poäng från 1-5, där 5 var bäst och 1 var skapligt. Minns att min mor lustigt nog ofta gillade lite rockigare grejer, farsan gillade ofta en del mer klassiskt finstämda och mollklingande prylar. Musik har varit mitt huvudintresse i rätt så många år. Numera ser jag väl det hela mest som ren musikterapi.

Senaste läkaren på öppenpsykiatrin tyckte att det var bra att jag hade ett intresse, och musik används ju även inom psykiatrin ibland så att säga. Det tar en hel del tid och ork att försöka att på djupet analysera sitt eget psykiska mående och sätta ord på känslor och få ur sig lite tankar man har haft instängda i skallen där dessa bara har hållit på och fritt malt i många år.

Så visst är det bra med ett forum som detta där man kan skriva anonymt om hur man mår, inte minst kring alkoholkonsumtion, som för mig varit en mycket stor del av mitt liv liksom. Men att jag har en psykiatriskt blandad problembild det vet jag då jag i grunden alltid har varit orolig, ofokuserad, haft en låg energinivå och nedstämdhet, där det krävts att jag för att vilja göra saker och ting samt kunna genomföra något har varit tvungen att verkligen brinna för grejen liksom. Jag må psykiskt inte bättre nu som nykter, ja, de mest självdestruktiva tankarna har till nittio procent minskat, vilket är bra.

Men jag är inte frisk alls, då jag helst av allt skulle vilja kunna stänga av malandet i min tankar och känslovärld, och där kommer alkoholen in i bilden igen. Det känns svårt att vara logiskt tänkande och samtidigt ha en känslomässig dragning till att vilja berusa sig för att slippa tänka så uppgivet. Nog skulle jag kunna ringa till psykiatrin för att kanske få nån ny läkare om nån månad igen och tvingas dra min livshistoria från början än en gång. Vad det nu skulle tjäna till då jag mår precis lika som jag alltid har gjort. Jag har aldrig gått till psykiatrin och varit berusad, utan har tvingat mig själv att vara nykter några dagar före besök för annars har jag inte kunnat förklara hur jag mår.

Det är så många delar i min psykiatriska medicinska bild att arbeta med att det skulle ta en massa år att kanske komma framåt. Vad det nu skulle kunna ge mig reellt då det väl tetats alla piller. Det som har gett mig mest i form av terapi i år är faktiskt att jag kom mig för att börja skriva här på forumet. För det blir inte låsningar på samma sätt när man kan tala ut fritt här så att säga. De gånger jag har suttit och vänt ut och in på mig inom psykiatrin, då har jag efter ett sådant besök alltid blivit så totalt utmattad att jag sedan direkt gått till bolaget och köpt en massa öl och vin för att bara liksom kunna komma i någorlunda balans igen. Någon sådan utmattning får jag inte av skrivandet.

Det är även märkligt att när någon kontaktperson från det psykiatriska har ringt mig och frågat hur jag har mått så har jag inte lyckats att gå in på djupet av mitt mående. Det har mest blivit ytligt snack, samt sånt om väder och vind liksom. Efter ett sådant samtal får jag lite positiv energi en stund då det har känts bra att tala men nån kanske en gång i månaden som jag gjorde ett tag förra året. Men de har så många patienter att de inte har tid för mer än akuta grejer har jag förstått.

Men när jag har lagt på luren efter att ha talat med någon så har jag nästan direkt känt mig tom och nedstämd, och har jag haft något att dricka hemma så har jag direkt alltid gjort så utan att väl riktigt kunna begripa varför. Jag har läst mycket om psykologi och sånt för att hitta verktyg för att bemästra min psykiskt jobbiga situation liksom.
Men just nu i skrivande stund känns det väl någorlunda okej.

Jag har bestämt mig för att försöka vara nykter året ut, och man får väl se hur det går, för jag är inte direkt lugn, glad och harmonisk, utan det finns av och till en längtan av att få vara ledig från sig själv i några timmar. Har ingen alkohol hemma och det är tur det. För jag vet hur det blir när jag väl öppnat en burk eller flaska, för då finns det inget stopp och då är jag direkt tillbaka in i samma gamla destruktiva dryckesmönster. Just nu är jag både trött och ivrig på samma gång och vill egentligen göra något kul så som att komponera lite ny musik. Samtidig så tänker jag logiskt att om jag är klok och går och lägger mig om en liten stund så vaknar jag förhoppningsvis utvilad och kanske lite glad i morgon. Men vi får väl se hur et blir med att vara klok och logisk. Det är faktiskt inte lätt att börja från noll liksom för att lära sig att leva vettigare, men nykter det är jag ännu och det är jag faktiskt stolt över att vara. Men var dag är faktiskt en kamp mot inre demoner liksom. Förresten, @hoppfull2024, @Andrahalvlek, @Kennie, @vår2022, Kevlarsjäl62. Tack för att ni skrev fina och trevliga ord sånt värmer lite.

Ha det fint mina vänner!