Jag vet att jag dricker för mycket och har gjort det de senaste 6-8 åren. Början var social med middagar o skumpa och slutet högst asocialt med gömda flaskor i garderoben.
Och nu har jag gjort DET. Varit berusad bortom all kontroll inför min man och mina barn. Kan inte tänka på det utan skam och hjärtklappning. Det var fruktansvärt även om jag har stora minnesluckor från situationen.
Så från och med nu är jag medlem här och behöver allt stöd jag kan få för att fixa detta.
Jag har allt: fin familj, hygglig lön, trevligt boende, goda vänner. Medicinerar mot depression och nedstämdheten är behandlad med detta. Och ändå dricker jag. Hur dum kan man vara? Hur dum är jag?
Skam skuld djupt självförakt. Och igår efter en vecka då jag lovat att avhålla mig alkoholen så drack jag igen. I smyg förstås....
Hur dum kan man vara?!
Intellektet räknar ut att minus alkohol är det mesta i mitt liv bra men dumheten verkar vara det styrande.
Eller är det alkoholen som styr? Sug, begär, längtan efter...tomhet? Jag har svårt att få ihop detta men vet en sak: nu gäller en dag i taget.
Fråga till er: är stödet ni upplever härigenom i dettaforum tillräckligt för att sluta dricka/hålla sig nykter?
Jag är alkoholist, jag behöver bli en nykter sådan. Jag vill nå den dag då jag kan säga: nej tack, jag dricker aldrig alkohol.

Levande

Så härligt att läsa att du mår så bra och klarade måndagen så bra.
Så bra kämpat/ kram och styrka så går vi vidare och tar en dag till

Sundare

Ja, vilken gåva det är!
Cyklade till jobbet och där ute mötte mig en fantastisk ljus senvintermorgon. Kände att jag NJÖT! Inte en samtidig kamp i huvudet av ångest, rädsla och illamående. Utan: jag cyklade, iakttog min omgivning - och log!
En härlig dag till oss nu som gjort ett val i ny riktning!

Sundare

Tack för stöd och så skönt att vi är några nu att följas åt.
Min man märker min nya energi och ser på mig förundrad och glad. Vill ge honom och mig själv detta nu.
Viss oro finns för de prövningar som kommer att möta mig men jag har lovat mig själv att vara aktiv här på forumet - aktiv och ärlig mot er och framförallt mot mig själv. Inser ju att denna euforiska glädje är en fas i tillnyktringen - men väljer att njuta så länge denna känsla är MIN!
Och mottot lyder: en dag i taget!

Spöketimig

Jag tycker verkligen du ska njuta av denna känsla! Jag känner lite detsamma. Att jag kan. Att det faktiskt går..och det går bra! Måendet, sömnen och framförallt avsaknaden av bakruset & ångesten är fantastiskt. Är faktiskt gladare än vad jag trodde jag skulle va och vet du vad jag tycker? Jo att vi tar och surfar på den här vågen i detta nu!
Nu kör vi mot morgondagen och yttligare en nykter sådan:-)

Sundare

Vilka bra slutord på denna tisdag.
Varit social ikväll men en vän som fyllde glas på glas med vitt vin. Själv...åt jag lakrits! Läste nån som väljer en smak som passar illa ihop med vin. Doften från vännens glas o saltlakritsen i min mun var såna kontraster.
Ja, låt oss surfa på den goda vågen. Jag har upptäckt en riktigt glad skit som bor i mig och nu tittar fram när alkoholen är borta. Har skrattat och t o m busat (!!!!) på jobbet idag, känner mig närmare 25 än 50 när sinnet får vingar av att ångesten, ångern, skammen och rädslan för upptäckt är borta.?
Ja, vi gör det! Vi ger oss själva och varandra ännu en vit dag imorgon! Skönt att ha sällskap av dig i detta, tacksam!

Sundare

Sovit som en klubbad säl igen. Intensiva drömmar men inte obehagliga.
En vit dag i taget, nu tar jag min femte dag. En utbildningsdag väntar, skönt att slippa att samtidigt grubbla över varför jag drack så mycket. Nu kan jag bara lyssna o lära utan störande brus i skallen.
Fin dag till oss alla som kämpar här i detta nu! <3

Levande

Så härligt när man ser att man faktiskt är en fantastisk människa, bortom ruset.
Önskar dig en bra dag och njut av dit nya jag/ kram och en dag till

Wicca

Så himla härligt att läsa din tråd, du sprudlar av energi och det gör så gott i hjärtat att det går bra för dig...... Nu kör vi vidare på det nya goda livet vettja! Kram på dig!

Sundare

Risksituation: komma hem från jobbet, upp i varv o fortsatt mycket som väntar att bli gjort när jag kommer hem. Dessutom behövt bli förbannad under arbetsdagen pga lagstiftningar som kolliderar och ansvarsförskjutning som drabbar tredje part som jag företräder.
Sug!
Tanke: jag är så dj-a trött! Varför funkar inte samhället? Jag vill inte behöva bli så arg hela tiden! Ge mig nu bara lite lugn och det fort!
Reptilhjärnan skriker alkohol! (Intressant hur högt den skriker!)
MEN: Jag vill kunna räkna fler vita dagar än 5. Avstår men undrar lite nu; vad ska jag göra här och nu?! Hur stilla den där ängsliga, lite ledsna o rastlösa oron som far runt i bröstet?

Flinga

Vad jag känner igen och känner med dej!!
Tröstekram från ledsen Flinga

Sundare

Läste din tråd Flinga! Ta mod och ring! Varje gång du beskriver hur du mår o känner dig lär du dig mer om dig själv.
Har du kanske en obehandlad depression lider du lite i onödan då hjälp finns att få. Det finns hopp Flinga! Tro mig!
Jag har själv nu tagit beslutet att gå o lägga mig. Vissa dagar får gärna sluta tidigare än andra. De trista med mycket dumhet o innestängd ilska. Njuter nu istället min sköna säng och ska se en film på min lap. Sen får det lov att vara bra för idag,
Jag är så äckligt effektiv o är s k "duktig", jag har redan utfört med råge vad de flesta runt mig gör på hela veckan. Hmmm. Lär mig också mycket om mig själv i denna tråd. Dosera är nog något jag behöver öva på i många livsområden, inte bara alkoholen. Jag överdoserar arbete, ambition o förväntningar om hur saker "borde vara". Blir därmed trött, uppgiven o besviken.
Läste om HALT på en tråd igår och tänker idag på A - anger! Japp, mycket ilska är det.
Nu ska jag sluta här för idag, önskar alla en skön kväll o ser fram emot att ta del av fler delade resor imorgon!

Sundare

Har sovit 10 Tim, djupt trots livliga drömmar. Mycket aktivitet i sinne o kropp.
Har en lång dag framför mig samt ett socialt event ikväll där vinet kommer vara upphällt till alla, faktiskt inte så orolig för det, ser ingen anledning att dricka där. För mig är utmaningen kvällarna där jag kan dra mig undan i smyg o dricka mig till ett tillstånd av inre tomhet/tystnad/icke-vara. Låter sjukt men jag har nu bestämt mig för att säga som det är. A är en asocial dryck för mig. Till skillnad mot alla dagar med intensiv kontakt med människor med olika behov av mig o min kompetens har det blivit ett slags skön motvikt. Intensitet som byts mot tomhet.
Hmm. Detta är en helt ny tanke som kommit fram tack vare dessa 5 dagars nykterhet.
Det är intressant att ånyo lära känna sig själv. Jag har genomgått många sjukgymnastbehandlingar och gått i egenterapi i några omgångar genom livet, är så less på mig själv o detta att jag (lite skämtsamt men dock) sagt "näe, inte en ena jävla sjukgymnast eller terapeut mer i mitt liv"!!
Det går att lära känna sig själv på nytt hela tiden - så länge man är ärlig och sann. Min första fas är lite av en rannsakan. Att öva förlåt är ett annat kapitel och det får jag ta när jag är mogen.
Ett steg i taget. Detta mitt steg heter DAG 6.
Ha en bra dag alla ni där ute. Tack till Alkoholhjälpen o alla medlemmar i detta Forum. Kan inte med ord beskriva vad detta stöd betyder!
??

linn

Hej och godmorgon - ju mer jag läser av din tråd desto mer känner jag igen mig - man ska vara så jäkla effektiv och klara allt med ett leende på läpparna.Jag vart också väldig sugen på A igår kväll - men har lärt mig att bästa sättet är att ta en dusch eller helt enkelt krypa ner i sängen med barnen och se en film. Är väldig trött och att sova hjälper mycket, så när man ligger där i sängen innan man somnar så tänker jag - ha jag klarade en dag till!

Ha en bra dag!

Sundare

Ja, det gjorde vi!
Vilken dag är du på?
Jag är i kast att ge mig själv dag 6.
Skönt att känna igen sig i andra, känns mindre ensamt eller hur?

Sundare

Kom inte hem hungrig!
Idag var jag mätt o nöjd o hade alls inget sug trots trötthet efter en lång arbetsdag. Mkt tänkvärt....

Sundare

Tack för heja-rop!
Hur går det för dig själv?
Visst lär man sig mycket om sig själv på denna resa?

Sundare

Så var den sjätte dagen till ända och jag mår riktigt ok! Glad för varje dag jag klarat av. Idag var jag på ett socialt event där vinboxarna stod på rad, blev inte ens sugen!
Jag längtade dock mest till veckans nya njutning: den egna sängen! Är det fler än jag som känner/känt sig trötta i början av sitt alkoholstopp? Är det någon fas? Är nämligen så ofantligt trött och har svårt att alls kliva upp på morgonen. På jobbet går det bra, har nu fullt fokus då bakruset inte stjäl uppmärksamhet och energi. Men sen! Liksom sonkar ihop om ni förstår uttrycket. Att förändras tar ju energi, hör det ihop med det eller att kroppen vill vila?
Skulle vara intressant att höra andras erfarenhet och upplevelser! Så dela gärna med er den som vill!
Också idag vill jag tacka detta Forum o Alkoholhjälpen - för detta är verkligen en oerhörd hjälp! Tack alla ni!
Och nu nästa steg: vill även tacka mig själv för att jag imorgon klarar min första vecka av denna nya och så viktiga resa!
Nu sover vi gott!

Sundare

Så bra du jobbar Fritilas!
Ja, terapi är ju en resa som kräver sin särskilda uppmärksamhet. Bra att du gör alkoholstopp nu! Jag har personligen alltså gått i egenterapi o handledning så det räcker o blir över, men är det första gången för dig så vet jag vilken viktig resa du gör nu - parallellt med den andra lika viktiga vita resan.
Samhället är bokstavligt översköljt av alkohol! När barnen var små slogs jag av hur knasigt det var att på barnkalas bjöds vuxna ofta kvar att dricka "lite vin" medan kalaset pågick. Normen är att dricka a och inte tvärtom. Hur o när blev det så?
Valet är alltid mitt men att utsättas så ständigt för a ger mig en särskild utmaning. Jag har ett klart svar som också är helt sant: nej tack, jag äter medicin.
Jag har ju druckit trots detta men jag misstänker att det är kombinationen medicin + alkohol som gett mig dessa "snedtändningar" i hjärnan. hitills har jag blundat för det men bilden av hur en alkoholskadad hjärna ser ut är ändå som fastbränd på insidan av ögonlocken. Ni som inte sett detta - googla så får ni se. Det ger en aha-upplevelse (även om jag alltså valt att blinda för den) Först döpte jag denna min tråd till "Hur dum får man vara?" för det är verkligen den fråga jag ställt oftast till mig själv de senaste 2-3 åren då a blivit sånt problem.
Så en dag i taget! En viktig och värdefull vit dag i taget.
Låt oss ge oss det nu!