@Pilla Vad glad jag blir för din skull ❤️ Jag tror också att nykterheten gör oss mer rakryggade. Att vi slipper ha ständigt dåligt samvete spelar förstås roll, men när hjärnan tillfrisknat så vågar vi ha tillit till vår egen förmåga - och stå upp för den. Vi tar ingen skit längre helt enkelt. Sen spelar åldrandet en viss roll förstås, med ålderns rätt ska folk faktiskt lyssna på oss.

Kram 🐘

PS. På min nya arbetsplats bor vi granne med Systembolaget. Jag har jobbat på det kontoret tidigare sporadiskt, och det var ju praktiskt att kunna handla vin på vägen hem. Jag har jobbat där fyra dagar totalt nu i närtid. Alla dagar har jag verkligen ”sett” Systembolaget. ”Just det, så var det back the days”. Om ytterligare 4-5 dagar är jag säker på att jag passerar bolaget utan att ens se det, lika lite som jag ser de andra butikerna jag passerar.

@Ase Grattis till 90 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Du jobbar på jättebra 🙏🏻

Järntabletter och D-vitamin kommer nog att göra nytta. Kan tipsa om rosenrot också, det är ”uppåttjack” för mig. Helt ofarlig sådan, en nordisk variant på ginseng.

Jag minns att jag också var lite orolig för att ta återfall. Så många här på forumet gjorde det, och det kändes som det var regel än undantag på något sätt. Som om jag radiostyrd bara skulle knalla in på bolaget en dag. Men den oron har lättat med tiden. Just därför att jag inte längre tänker på alkohol i min vardag. Enda gången jag tänker på alkohol är när jag skriver här på forumet. Just därför gör jag det varje dag. För att aldrig glömma hur illa det var. För att aldrig glömma var jag inte vill hamna igen.

Vad det gäller återfall har jag en livlina. Jag tar aldrig första glaset. Punkt. Som min husgud Craig Beck brukar säga: ”Det första glaset bestämmer du över. Sen bestämmer drogen”.

Chill helgkram 🐘

Grattis till tid💕Och till nytt jobb. Du har gjort det så himla bra med nykterheten. Varm kram. 🍃🌺🍃

Tillägger att jag har sovit på saken och smält all bra information jag fått, kommit fram till att jag helt klart ska reducera min alkoholkonsumtion så jag håller mig inom ramarna som folkhälsomyndigheten satt upp.
Jag inleder denna livsstilsförändring med nykterhet. Sista skålen avlades förra helgen och jag förlänger med fyra veckor nykterhet från och med idag. 🌟

Det är en väldigt motiverande och konstruktiv sida som jag tror och hoppas kan hjälpa många att se över sina vanor. För för mig är det verkligen ”bara” en vana. Och just nu känns det jättelöjligt att jag känner mig lite kränkt av att få veta att den bör åtgärdas. Men jag har helt klart fått en tankeställare kring mina alkoholvanor. Och en lavett, men det behövs ju tydligen. 🙇🏼‍♀️🥰

Jag är dock nyfiken på om det är någon som vet hur det funkar med etanolet? Mest för jag har ett behov av att förstå hur saker fungerar. 🤷🏼‍♀️

@Surkärring Heja dig! Framgång med både nyktra fredagkvällar utan vin och filmkvällar med familjen! Jag blev enormt kvällstrött som nykter. Jag tror att jag kände hur trött jag var helt enkelt. Jag använde vinet som startgas ofta. Jag blev också ovanligt morgonpigg, men det har redat till sig lite efterhand. Idag sov jag till kl 10.33.

Kram 🐘

@Ingesmart Grattis till 100 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Keep up the good work!

Kram 🐘

@Axianne Stort grattis till 90 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Det är befriande när man slutar förhandla med sig själv och istället spikar igen den bakdörren. Det är inte synd om oss som inte kan dricka. Vi slipper dricka. Vi har genomskådat alkoholmyten.

Kram 🐘

@Illaute Börja med att tänka att du har oss ❤️ Skriv, skriv, skriv. Om allt jobbigt, om allt bra. När vi skriver tvingas vi sätta ord på vad vi tänker och känner, och orden börjar nästan resonera med sig själva. Att man sen kan få andras input är en oerhörd vinst 🙏🏻 Genom att lyssna på Anders Hansens senaste bok ”Depphjärnan” har jag nu dessutom lärt mig att när vi sätter ord på det jobbiga så aktiveras pannloben, där sunt förnuft och logiskt tänkande bor. Då blir reptilhjärnan mindre aktiv. Det är därför det funkar att prata och skriva om det jobbiga! Helt magiskt faktiskt.

Jag har idag enligt appen Nomo varit nykter i 650 dagar. Varje dag har jag loggat in här och skrivit, i min egen tråd och andras. Varje dag. Ofta flera gånger varje dag. Det är en helt naturlig del av mitt liv numer. Och det är en mycket viktig framgångsfaktor för mig, det är jag övertygad om. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

@Sisyfos
Mkt fint svar. Tackar så hjärtligt!
Jag satt och läste om allt möjligt här igår och fått många bra och fina råd. Men ett genomgående svar är att avstå en period. Så det ska jag absolut lyssna på. Nu blir det ingen alkohol minst en månad framåt, och sist jag drack vin var förra helgen.

Måste säga att det är en motiverande sida att sitta och scrolla på om man vill rannsaka sin konsumtion. Jag har helt klart fått mig en tankeställare.

Jag kan tillägga att om jag får i mig närmare två flaskor en kväll så rör det sig om under tidsperiod på minst 10 timmar blandat med mkt vatten och mat. Skulle inte säga att jag tål det, för jag är ganska kalas när det är dax för sängen.
Men jag har alltid haft en ganska hög toleransnivå och blir sällan bakis.
Och det är nog en ännu större anledning att både dra ner och anstå.

Stort tack för en konstruktiv feedback!

Lördag igen och denna lördag känner jag mig inte lika nöjd med mig själv. I onsdags blev det en flaska vin men slutade dricka tidigt, tack och lov! Torsdagen gick relativt bra. Sedan kom fredagen och som vanligt löper jag störst risk att dricka om det gått väldigt bra på jobbet, kan tyckas märkligt! Det blev lite mer än jag tänkt mig men ingen katastrof, var hemma halv tolv. Har sovit skapligt men känner såklart av alkoholintaget. Illamående och dåliga tankar kring mig själv, vet inte riktigt hur jag ska beskriva det? Känner mig ensam och tycker synd om mig själv som jag normalt sett inte har så stora problem med. Ska ändå försöka göra något bra med denna lördag. Trots detta känner jag mig mer trygg med mitt alkoholintag än vad fallet varit tidigare men jag vill göra någonting mer meningsfullt med mitt liv som är ganska tomt med innehåll bortsett från jobb. Ha en fin lördag!

Vaknar första morgonen utan huvudvärk.
Kan inte påstå att jag känner mig särskilt pigg och fräsch men en liten förbättring i humöret kan jag nog känna. Har inte känt något riktigt sug än, men jag har heller inte blivit utsatt för nån ”risky” situation heller. Det blir större prövningar längre fram när minnet börjar blekna av varför jag inte vill dricka.
Avger varje morgon löftet; Idag ska jag inte dricka!
Jag vet att jag kommer att behöva hjälp utifrån så småningom att fortsätta hålla mig nykter.
Vet inte i vilken form bara. Vill så gärna gå på AA men vågar inte. Om jag vänder mig till vårdcentralen eller liknande, kommer min arbetsgivare få reda på det då?
Det går inte ske. Arbetar på en liten arbetsplats och vill inte att någon ska få reda på mina problem. Är inte där än.
Behöver hjälp, men hur?

Var verkligen det här jag behövde för att sätta stopp. All sug försvann omgående och fokus på att återta kontroll över hälsan igen. Såklart viss oro samtidigt som jag vet att jag behövde få detta till mig. På den årliga kontrollen för två år sedan frågade jag särskilt om det var nåt provsvar som stack ut, men fick till svar att allt såg bra ut. Är som att jag har väntat på att bli påkommen för att själv kunna sätta stopp. Innan dess tror jag att jag tänkte; "aha, syns inget på provsvaren är det ju inte så farligt..."

@Axianne grattis till 90 dagar!!
Kul att det går så bra för dig 😊.
Jag är inte heller religiös eller går i kyrkan men det är skönt att be och att kunna lägga lite av bördan på något som är större än oss själva.

Hejar på dig!💖

*2-3 dagar nykter i månaden ska de stå i början..

Varje gång jag inte dricker så är jag så ofantligt trött även fast jag fått sova länge. Har nu varit utan alkohol I 3 dagar.
Min norm brukar ligga på att jag dricker lite varje dag, dricker mkt så jag blir full ordentligt kanske 2-3 dagar i veckan och sen kanske 2-3 dagar nykter i veckan.

Googlade nyss för jag undrade varför jag är så trött och hittade en gammal tråd här som säger att det är kroppen som tar igen sig.. Även fast ja känner mig mer utvilad efter lite alkohol så är det bara ett fejk mående.

Brukar bli såhär trött efter någon dags uppehåll och då fortsätta med att tänka "är nog bättre jag dricker lite på kvällen för då orkar jag ju mer och är piggare på jobbet" etc.

Har väl sakta börjat inse att jag bör göra något åt mitt drickande innan det är försent.

Min bakgrund är en blandning av amfetamin missbruk, cannabis och grov alkoholism från ålder 18 till ca 29. Jag slutade och kunde efter ett tag kontrollera alkoholen någorlunda. Lite då och då men fortf nästintill varje dag.

Känns som att fortsätter ja såhär så kommer kroppen till slut gå sönder på något sätt o de är för sent att reparera..

Får också på ångest när jag nykter, jobbiga tankar och känslan av att jag tex har sjukdomar eftersom olika krämpor kommer upp.

Behövde skriva av mig 🙌💫

Lördagsmorgon i november och idag har jag varit utan alkohol i 90 dagar 😊.
Jag har gått och hakat upp mig på att återfall är så vanligt vid tre månader. Men inatt i en dröm fick jag lite hjälp av en väldigt energisk före detta narkoman som har skrivit många böcker, ni kan nog gissa vem😁. Så har landat i att jag kan nog lugna mig lite, det är ju inte så att någon kommer tvinga mig att dricka.
Min nykterhete känns stabil just nu och jag vill verkligen inte dricka.
Jag är onormalt trött och tänker att det inte längre kan skyllas på alkoholen. Så har köpt järntabletter och D-vitamin så får vi se om det hjälper.
På det stora hela mår jag bra. Inte sprudlande men helt ok.
Har fortfarande i minnet hur jag mådde för 90 dagar sedan så kommer det sug kan jag bara spela den filmen.

Tack för att ni finns 💖

En dag i taget och idag dricker jag inte!

@Andrahalvlek ja, det var en häftig upplevelse för det var på en ny nivå liksom. Är fortfarande inte i tanken på ett helt nyktert liv men, det blir alltmer attraktivt att tänka mig det. Kram!💗

God morgon,
Här kommer en detalj som kan låta som en ordmärkning- men viktigt tror jag.
Du skriver att du ”måste bli bättre på” att vara kärleksfull med dig själv.
Kan du vända på och göra frågan mer komplex? Jag tror nästan inte att det går att bli nykter ”på djupet” utan själv- kärlek eller selfcompassion som det ofta kallas.
Det är mer av; Hur kan jag börja ta hand om mina känslor och lyssna på mina behov? Hur kan jag flytta fokus från alla andra- till mig? Hur hänger det ihop? I vilken ände börjar jag? Nykterheten är en present som vissa dagar känns som ett straff. Hur jobbar jag i tankarna med förståelsen för det? Snällheten mot mig själv- hur hamnade jag här? Finns logiska skäl, vilka är just mina?
Vad jag ödmjukt påminner om är att det är en revolution på insidan för oss klarar-allt-kvinnor som ska sluta klara allt utom en sak, inte dricka.
Heja dig! Kram 🥰

90 dagar nykter!
Det är ju fantastiskt egentligen. Jag har inte varit fri från alkohol så här länge på säkert 20 år. Det som är mer underbart är att jag sällan eller aldrig tänker på att dricka, och om tanken någon gång kommer upp så slår jag medvetet ned den med mina argument mot alkoholen och tänker på allt det goda min nykterhet fört med sig. Jag får verkligen inte riskera att förlora allt för att jag vill vara som andra och "varva ned med ett glas" efter jobbet eller köpa hem vin för att det är så man gör på fredagskvällen. Jag tillåter mig inte att tänka på minsta möjlighet att ta ett glas eller "unna mig".

Jag tror det är min svaga sida, just hedonismen som följt mig hela livet. Det ständiga schackrandet och resonemanget inombords där jag alltid kommit fram till att jag förtjänar att frossa i vad jag nu för stunden har sug efter. Så har jag behandlat mat, godis och alkohol hela livet. Allt grundat i någon form av självömkan. Jag har intalat mig att det är lite synd om mig och att jag varit så duktig att jag kan belöna mig med frosseriet eller supandet.

Problemet är att jag, till skillnad från "normala" människor, inte kan sluta när jag väl börjat. Svensson kan festa till en lördag och så var det slut med den saken och inget fortsatt supande följer som pågår i veckor. Svensson kan mula i sig en påse godis till fredagsfilmen utan att sedan tömma alla skåp och kylen på precis allt som går att trycka in i munnen. Jag kan inte det. Jag är inte måttlig på ett enda sätt. För mig har det varit allt eller inget, och det är många års missbruk som jag nu försöker bli av med.

Och de här tre månaderna har varit lättare än jag någonsin trott. En nykter månad på behandlingshem var mycket svårare. Två veckors torka innan blodprov skulle lämnas varje månad var en pina. Mina tankar har alltid cirkulerat runt en tidpunkt när jag i framtiden ska få dricka igen. Skillnaden idag tycks vara att jag förlikat mig med, eller kanske till och med bejakat tanken på att vara helt alkoholfri. Det finns ingen kommande nyårsafton som är dagen D. Ingen utlandsresa, kryssning eller fest då jag ska tillfälligt ska tillåta mig. Jag ser ingen lockelse i det och har tagit bort alkoholen helt ur ekvationen.

Min kalender innehåller inget framtida datum då jag ska få dricka igen. Min kalender är till för andra aktiviteter. Det som lockar mig mer än någon dryck är att återfå min hälsa och kunna .
hitta en bra vikt och kroppsform. Och plötsligt njuter jag av varje dag i stället. Jag mår redan fysiskt så mycket bättre, men det är psyket som fått den riktiga boosten. Jag är stolt över mig själv, jag är fri från det ständigt dåliga samvetet och jag får hela tiden dagliga kickar av att känna hur jag är så oerhört mycket mer alert i huvudet än på många år. Något som krävs i mitt jobb.

Häromdagen kom jag på mig med att småle lite när jag skulle ta min lunch ur jobbkylen. Det ligger alltid två dunkar av jobbets vin i den kylen, det ligger tre flaskor bubbel på hyllan ovanför. De har funnits där sedan jag började mitt nya jobb och jag ser de där flaskorna och vindunkarna på samma sätt som jag ser en flaska senap eller pepparkvarnen på kryddhyllan. i matsalen. Inget hindrar mig att ta för mig, men jag har inte behov av just den kryddan i mitt liv.

Jag har börjat tacka Gud oftare. Hela mitt liv har jag intalat mig att jag inte är religiös och jag har inte haft någon uttalad tro, även om det funnits en längtan att känna den tillit och tacksamhet som religiösa människor verkar hysa. Jag börjar känna att det är okej för mig att ha en tro och att jag behöver någon att tacka för allt det fina och bra som jag nu belönats med. Jag kan inte tacka mig själv, eftersom det vore oförtjänt. Jag har inte gjort något annat än vad jag gjort under alla år av missbruk, men ändå har jag plötsligt befriats från sug och längtan efter alkohol. Jag vill ju kunna tacka någon för det, så jag tackar Gud.
Så får det bli, även om jag aldrig varit religiös tidigare.

Jag önskar er alla fina människor en fantastiskt bra fortsatt helg! 💖💖💖

Hej Pilla, fint att läsa!
Trots att vi är många som pssserar här så är vi några från ”första tiden” som är extra viktiga. Jag hejar på dig, kul med jobbet. Kram 🥰

Inte alls ointressant @torn, tvärtom spännande att ta del av och fint att läsa. Håller med om att det liksom är något som stillar sig ”på botten” ju längre tiden går men i mitt liv kan det blåsa på ytan 😊
Oavsett det så är det nog gemensamt för oss att tiden ger oss ett annat lugn. Jag ser till exempel fram emot julen massor. Vet att det blir inslag av stress- går inte att bygga bort- men vet numera också att jag behöver vilan för att orka. Och kanske viktigast- det behöver inte vara så jäkla perfekt. På sitt egna sätt är livet perfekt som det är! Kram 🥰

@Ingesmart stort grattis till 100 dagar!🌺🦋😊

Man får lite olika besked tycker jag om just peth-värdet. Ett värde på över 0,2 anses på något ställe vara en hög regelbunden konsumtion. Och om du är kvinna så ligger du nog där. Om du dricker 2 flaskor vin på helgen så blir det 12 glas. Över 9 glas per vecka anses vara riskbruk. Om du tål 2 flaskor vin på en kväll har du nog också en ganska hög toleransnivå. Så ja, det kanske finns anledning att se över din konsumtion. Sen verkar man inte helt kunna veta sambandet mellan Peth och hur hög konsumtionen är i alla fall inte om man googlar. Och nja, jag skulle nog hålla mig helnykter en period om jag var i din situation. Det känns lite märkligt att han anser att det ska ner under 0,05. Det tyder på ingen eller mycket låg konsumtion. Men se det som ett prov nu. Har du problem att avstå så kanske du ska fundera lite och ha, du ligger på en nivå som ligger över riskbruk. En regelbunden hög konsumtion. Förstår förresten att du känner dig lite kränkt och besvärad i det här, men låt det bli ett jävlaranamna istället. Många av oss som har slutat med vår regelbundna höga konsumtion mår väldigt mycket bättre utan alkohol. Piggare, mer nära sina känslor, närvarande, energifyllda, initiativrika.. så det finns fördelar med att avstå från vanedricksndrt.

Närmar mig 2 år utan vin...
Känner att jag vågar uttrycka mig mer och säga vad jag tycker mera nu än när jag drack vin.Då var mina tankar om mig själv låga och jag mådde sämre på ett sätt som är svårt att uttrycka.Kanske att jag blir äldre på verkar också såklart.Har fått positivt besked på jobbsidan så det blev jag glad över.
Dricker mitt kaffe och ser skymten av en rosa himmel så det kan hända att det blir lite motion ute idag🌞
Kram Pilla

Idag har ännu en vit fredag passerat.
Jag har haft 3 filmkvällar i det gångna veckan då jag faktiskt fått med mig både man och barn! Visserligen mutade jag med chips och en liten läsk mitt i veckan, och tyvärr råkade jag somna mitt i filmen 2 av kvällarna, men jag är ändå så himla glad!
Är trött då jag går på medicin mot kronisk huvudvärk (inte beroendeframkallandende!) och familjen är väldigt förstående.
Jag är tacksam att jag somnar utan en halv flaska vin i kroppen, och jag vaknar av att jag sovit färdigt, inte pga att jag svettas eller mår dåligt för att det är "dagen efter".

Det är precis det du upplever nu som är så lurigt med alkohol tycker jag. Effekterna är lite annorlunda efter en tids nykterhet. Och beteendet. Besattheten av alkohol som du beskriver, när man dricker allt man hittar för att fylla nån slags tomrum. Sen påverkar det psyket för mig mer än jag riktigt har fattat. Ångest, oro och nedstämdhet. Det är kanske där du är just nu?
Men att dricka vidare på den här deppigheten och dippen är ingen lösning. Verkligen ingen lösning. När jag höll på att hatta fram och tillbaka med drickande så var det just den insikten som var jobbig - att medicinen inte funkade. För det gör den inte. Att försöka dricka bort tomhet eller annat fick och får rent motsatt effekt för mig och det känns som du är lite där just nu. Det är verkligen inte värt att ge upp och dricka vidare på den känslan för det blir bättre. Förstå och förlåt dig själv. Vi måste träna på nykterheten tror jag. Ungefär som att lära sig cykla. Vissa trampar på direkt, andra behöver några bulor och blåmärken på vägen och det är bara att börja om. En erfarenhet rikare. Tömda förråd (jajamän, det är en perfekt livlina).
Och just det där om att behandla sig själv med samma varma hand som man behandlar andra. Det är oerhört viktigt. Vi är faktiskt värda att tas om hand.

Hej!
Läste precis din historia. Det berörde mig verkligen. Ärliga ord och hårda känslor där det känns som du är den som dömmer dig själv hårdast?
Hur går det för dig? Ser att du skriver att du är på ruta ett igen, så jag misstänker att det betyder återfall?
Jag tycker iaf att du är otroligt modig och stark som både vågar dela med sig av de sidor du helst vill fly och vågar resa dig upp och börja om! ♥️
Det är verkligen tänkvärda upplevelser du speglar.

@Fridafred
Ska korrigera mig, jag har svårt att acceptera mitt värde som för högt. Att det är högt har jag förstått. 😩

@starten på det nya
Tack för lite vägvisning kring PEth.
Jag ska absolut överväga den där vaneflaskan vin och träna på att lämna halva till ett annat tillfälle eller till någon annan. Det kommer kanske inte få ner mitt normal-värde till 0.05, men visste inte att det fanns olika spann inom det som anses som ”måttligt”. Så om jag kan få ner det till ett lägre spann kanske inte läkaren sparkar bak ut iaf om jag skulle råka ut för ytterligare ett överraskningsmoment.

Angående PEth så har jag läst allt jag kommit över i snart sex timmar. Puh!
Anledningen till att jag frågar om hostmedicinen, cocillana är för jag läste att alkohol består av etanol och det är etanolen som ger utslag på provet. Om jag förstått det rätt så består en flaska 40% sprit = 40% etanol.
Cocillana verkar bestå av 96% etanol. Men jag vet inte om det kan påverka provet, och dosen är ju som 10ml fyra ggr per dag så det är ju ingen mängd.
Läste även att om man har alkohol i blodet vid provtagning kan detta påverka värdet positivt, alltså att det blir högre.
Men förstår inte riktigt ändå eftersom alkohol är etanol, det är etanolen som ger utslag på provet och då har man ju alkohol (etanol) i blodet oavsett.
Ska försöka göra detta begripligt.. Vi ponerar att jag tagit en 4 shot innan provtagning, den alkoholen ska på ngt potentiellt sätt kunna ge ett förhöjt värde? (som sagt, om jag förstått rätt) Och då var min fundering om cocillana kan bidra till det, om inte ett omedelbart förhöjt värde för att jag brukat medicinen samma dag så borde det om inte annat ge ngn liten 0,001 till värdet om jag tagit det i flera dagar? (Och ja, jag har lite svårt att acceptera mitt värde som högt. Men jag börjar förstå att det inte är helt orimligt med den mängd som konsumerats per tillfälle eller mindre mängder i flera dagar regelbundet)

Hej.
Du fick ett toppen svar från Kennie så jag bryter bara ner mina tankar om om peth värdena.
Jag har googlat runt en del och inte hittat något som indikerar att något kan påverka peth värdet mer än alkohol då.

0.05 i peth indikerar liten/ingen alkohol alls.
Ditt värde på 0.18 indikerar måttligt drickande men i det övre spannet, så skulle jag precis som Kennie skriver rekommendera en period utan alkohol för att ja testa och se till att du inte utvecklar ett riskbruk/beroende..

Men ingen eller iaf inte jag är läkare detta är bara råd och tips jag skulle ge även utanför forumet och du har ju redan tagit steg att fundera över ditt alkoholintag ett tips är läs runt här på forumet.

@Kennie
Tack för att du svarar!
Med andra ord är det så klart sundare om jag drar ner mitt fredags och lördagsvin till Max tre glas per kväll. Det låter helt ok för min del när det kommer till ”helgmyset” hemma. Jag behöver nog en ögonöppnare/tankeställare där. Det är nog inte normalt att dricka en hel flaska vin själv.
Men jag vet dock att det brukar bli ngn fest i månaden, och då vill jag inte dricka ”bara” tre glas vin.. och så kommer det krasst nog se ut om jag inte har en vit månad.

Jag ser inget problem att få ner värdet till en tillfredställande nivå för läkaren, jag har heller inget problem att ta en sk vit månad. Men det är ju bara ett spel för galleriet när vi pratar värdet.
Klart jag får lägre värde om jag dricker tre glas vin istället för en flaska, men kommer jag i långa loppet ha ett tillfredsställande resultat på mindre än 0,05 på tre glas vin per tillfälle om det blir ett sånt överraskningsmoment igen? Nio glas vin är nästan två flaskor per vecka om vi tänker mängd.
Jag vill ju ha ett värde som inte är alarmerande och hållbart i längden, så jag inte behöver oroa mig för framtida hälsoundersökningar. För detta blev en riktig käftsmäll!
Det känns omöjligt att ligga på ett värde under 0,05 utan varsel eller att läkaren råkar pricka in en vit period fast jag inte överstiger rådet. Är det verkligen rimligt eller förväntas jag ligga på den nivån då?

@Lyckan65 Grattis🎉 Superbra jobbat!
Kram🌺

Läser nästan mer på Det vidare livet än Förändra sitt drickande eftersom många av mina vänner som skrev under Förändra sitt drickande har gått vidare.

Vet egentligen inte var jag hör hemma….

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på Torns ord om sitt beroende/missbruket…magen…tarmarna…tröttheten…tänker att jag är väldigt när nu…att välja en annan väg…för jag är så trött 😴

Igår fick jag en inbjudan av min ingifta faster/Faddermor till julbord nästa lördag. Hon fyllde 90 år i december förra året, jag lämnade en bukett blommor i dörren. Det är sällan som man får ett handskrivet brev och jag blev så glad och tacksam🙏🏻❤️

Kram❤️❤️

Nu har jag varit alkoholfri i 6 dagar och det känns toppen😊

PS. För två år sedan blev tre kollegor uppsagda. Vi hade jobbat ihop i över 20 år, varav många år på samma avdelning innan jag gick vidare. Jag mådde så dåligt av det. Jag sa till min chef: ”Det kunde ha varit jag!” Jag har aldrig varit så nära att säga upp mig själv. Av den anledningen att företaget betedde sig så illa mot mina kollegor på många sätt, på sätt som stred mot mina egna värderingar. Jag mådde jättedåligt. De tre mådde förstås ännu sämre. De fick hjälp via Trygghetsrådet. En utbildade sig till trädgårdsmästare, en till läkarsekreterare och den tredje jobbar idag som bibliotekarie. Det löst sig för dem, och det löser sig för min kompis också ❤️ Men just nu är det jobbigt förstås.

Jävlar vilket flow vi hade idag! Redan i morse dikterade mina chefskollegor villkoren till samtliga medarbetare: ”Ge oss tidigt besked så kan vi ge XX och YY tidigt besked”. (XX och YY är alltså jag om min närmaste kollega.) Och sen har folk levererat! Även våra chefskollegor ❤️ Så fredagen slutade med endast en timmes övertid, vilket är en enorm förbättring jämfört med tidigare fredagar.

Det viktigaste är dock att jag hela tiden har känt ett lugn inom mig, jag har haft koll. Har inte känt mig förvirrad en enda gång. Jag har kunnat jobba på i bra och stadigt tempo hela dagen, jag har verkligen upplevt hur allt har fortskridit sakta men säkert. Och jag har kunnat njuta av hur roligt jobb jag har 😍

En sak som hände kändes dock väldigt jobbigt 😢 Vid tretiden fick jag ett meddelande från min kompis på jobbet. Alltså inte kollega utan kompis, stor skillnad. Hon jobbar på en helt annan avdelning, men vi har ändå blivit kompisar via jobbet. Hon undrade när jag tänkte komma till kontoret. ”Jag vet ju inte hur länge jag blir kvar eftersom jag är uppsagd.”

Jag blev helt varm och kall och helt chockad 😢 Hon! Jag hörde att det var en omorganisation på gång, men hon har ju jobbat hos oss i över 20 år. Fattar ingenting. Delar av hennes arbetsuppgifter ska flyttas till ett annat företag inom koncernen. Tre hos oss med de arbetsuppgifterna ska bli två, och de andra två har jobbat i över 30 år. Min kompis står för så mycket trivsel på jobbet och hon har verkligen full koll på allt i huset. Tar ett enormt ansvar för allt och alla. Hon kommer att lämna ett ENORMT hål efter sig.

Givetvis ringde jag upp henne direkt, och jag hörde hur sammanbitet ledsen hon var. Bitter. Jag är dock inte ett dugg orolig för hennes del, hon kommer att få jättemycket hjälp av Trygghetsrådet. Hon är en kanonrekrytering! Så jävla serviceminded. Jag vet att det kommer att lösa sig för henne, vilket jag också framförde på en massa olika sätt under eftermiddag/kväll. Själv är hon bara tom inombords just nu, hon vill bara sluta, känner sig inte välkommen. Förstås. Fy fan 🤬

Och jag är så glad för egen del att jag inte tänker åka in till det kontoret något mer. Nu har jag verkligen ingen anledning att åka dit! Att flamsa och skratta ihop med henne på rasterna var dagens stora behållning. Vi får bli duktigare på att flamsa och skratta ihop på fritiden istället.

Jo, jag ska faktiskt åka dit på måndag. Ska byta vinterdäck på morgonen och besöka min psykolog kl 11. Resten av tiden jobbar jag på mitt gamla kontor. Det första jag ska göra på morgonen är att gå bort till min kompis och ge henne en bamsekram ❤️

Chill helgkram 🐘

@Se klart Exakt så! De allra flesta är glada, peppade och nöjda med arbetsliv och ledarskap ❤️ Fokusera på det som funkar och ha tålamod med resten. En del hoppar aldrig på tåget, då får man hjälpa dem vidare till ett annat transportmedel. Låt inte dem diktera tonen i gruppen, fokusera på det positiva.

Chill helgkram 🐘

@Torn Jag fattar precis! Jag känner precis likadant. Bara vara är bästa sysselsättningen. Som att jag trivs i mitt eget skinn bättre ❤️

Jag minns också hur du gick från det ena renoveringsprojektet efter det andra, hela kvällarna och helgerna.

Jag har också precis badat. Innan dess promenerade jag ihop dagens sista steg samtidigt som jag handlade. Idol på tv:n och er här i paddan. Skön fredagskänsla 😍

Chill helgkram 🐘

Ligger som vanligt i mitt varma kvällsbad och funderar lite på hur den här senhösten ser ut jämfört med förra året. Det som slår mig är att jag faktisk mår ännu bättre nu än då. Jag var forfarande ganska rastlöst lagd då. Hade svårt för att inte ” göra” något på kvällarna eller när jag var ledig. Jag var ute och löptränade som en galning, och ville ha något att ”greja” med hela tiden. Tyckte vädret var trist, och saknade mina fisketurer. Nu känner jag inte på samma sätt och är fullt nöjd med att ” bara vara” och pyssla med lite allt möjligt. Jag har aldrig tråkigt även om jag borde ha tråkigt om ni fattar vad jag menar.😂 Jag behöver inte ha ”kickar” på samma sätt. Det känns riktigt nice. Jag sover hur bra som helst, trivs jättebra på jobbet, och alla i familjen mår bra. Det räcker gott och väl liksom. Träffar lite släkt och kompisar i bland. Jag har inget behov av mer socialt umgänge än hur jag har det nu. Kort och gott, allt är bra med mig, och jag kan inte komma på något att klaga på. Jag har aldrig gillat senhösten, men i år har jag inget emot den liksom.😅 Helt ointressant för er som har läst detta, men nu har jag det på pränt och kan kolla tillbaka nästa höst och se hur jag hade det nu.😀

Ha det bra

Hej!
Bra att fundera på alkoholintaget. Om man går på Folkhälsomyndighetens definition så är riskbruk över 9 enheter per vecka och över tre enheter vid samma tillfälle. En enhet är till exempel ett glas vin. Så lite högt ligger du nog. Ett bra sätt att testa om man har beroendeproblem är att avstå alkohol under en period. Testa en månad till exempel och se hur det känns.

@majken_r Heja dig! Bra att du identifierade känslan. I början tänkte jag ofta ”Hmm, den här känslan brukar jag dricka vin på men nu dricker jag inte så nu får jag göra något annat”. Tricket är att inte börja förhandla med sig själv utan tänka på suget som en trotsig treåring. ”Jag hör vad du säger, men nu gör vi som jag har bestämt.” Och suget går över! Det är en häftig upplevelse ❤️

Kram 🐘

Jag är sjukskriven sedan en tid och de överraskade mig med ett PEth prov på företagshälsovården. Det låg på 0.18. Läkaren slog bakut och rekommenderar mig starkt att reducera min alkoholkonsumtion radikalt och sa att det är tre ggr högre än vad som anses som normalt drickande. 😱 Säger även att han vill ta ett till prov för att se om det gått ner och att han måste rapportera till min chef att jag har ett något förhöjt alkoholvärde.

Jag blev ärligt lite kränkt för jag har inte sett mina alkoholvanor som alarmerande före dennes reaktion.
En normalkonsumtion för mig ligger på ca två flaskor vin per vecka, kan bli lite mer eller lite mindre. Men det finns så klart vinfria veckor oxå!
Dricker aldrig sprit eller öl, möjligen ngn cider men gärna vin och helst rose!
Är det fest så kan jag nog få i mig närmare två flaskor vin om natten blir lång och humöret är på topp, blir det vardagsvin rör det sig om 1-2 glas, blir det helgvin vilket jag oftast dricker brukar det röra sig om en flaska iaf en av två kvällar, men oftast vin både fredag och lördag oavsett om det rör sig om en hel flaska eller minst ett par glas per tillfälle.

Så, mina funderingar är.. är 0.18 ett orimligt högt resultat? Undrar även om 0.18 är ett förväntat resultat när jag dricker ca två flaskor vin i veckan? När provet togs hade jag även tagit hostmedicin cocillana, kan det påverka provet?

Läkaren anser att jag inte bör ligga över 0.05.
Jag tycker om vin, men kan absolut dra ner lite om det nu är så anskrämligt högt. Men jag skulle ärligt sörja om jag var tvungen att ge upp mitt helgvin helt och hållet.

En snabb googling säger att under 0,3 är en ”måttlig” konsumtion. Så hur ska jag förhålla mig till detta? Med tanke på att han rapporterar det som ohälsosamt drickande till min chef och vill ta ett till prov, som han förutsätter ligger runt 0,05 kan jag ens titta på ett glas vin då?

Finns det någon mer erfaren som kan hjälpa mig tolka min förvirrade kränkthet här och om nödvändigt sträcka upp mig om det verkligen behövs?

Jag är sjukskriven sedan en tid och de överraskade mig med ett PEth prov på företagshälsovården. Det låg på 0.18. Läkaren slog bakut och rekommenderar mig starkt att reducera min alkoholkonsumtion radikalt och sa att det är tre ggr högre än vad som anses som normalt drickande. 😱 Säger även att han vill ta ett till prov för att se om det gått ner och att han måste rapportera till min chef att jag har ett något förhöjt alkoholvärde.

Jag blev ärligt lite kränkt för jag har inte sett mina alkoholvanor som alarmerande före dennes reaktion.
En normalkonsumtion för mig ligger på ca två flaskor vin per vecka, kan bli lite mer eller lite mindre. Men det finns så klart vinfria veckor oxå!
Dricker aldrig sprit eller öl, möjligen ngn cider men gärna vin och helst rose!
Är det fest så kan jag nog få i mig närmare två flaskor vin om natten blir lång och humöret är på topp, blir det vardagsvin rör det sig om 1-2 glas, blir det helgvin vilket jag oftast dricker brukar det röra sig om en flaska iaf en av två kvällar, men oftast vin både fredag och lördag oavsett om det rör sig om en hel flaska eller minst ett par glas per tillfälle.

Så, mina funderingar är.. är 0.18 ett orimligt högt resultat? Undrar även om 0.18 är ett förväntat resultat när jag dricker ca två flaskor vin i veckan? När provet togs hade jag även tagit hostmedicin cocillana, kan det påverka provet?

Läkaren anser att jag inte bör ligga över 0.05.
Jag tycker om vin, men kan absolut dra ner lite om det nu är så anskrämligt högt. Men jag skulle ärligt sörja om jag var tvungen att ge upp mitt helgvin helt och hållet.

Men en snabb googling säger att under 0,3 är en ”måttlig” konsumtion. Så hur ska jag förhålla mig till detta? Med tanke på att han rapporterar det som ohälsosamt drickande till min chef och vill ta ett till prov, som han förutsätter ligger runt 0,05 kan jag ens titta på ett glas vin då?

Finns det någon mer erfaren som kan hjälpa mig tolka min förvirrade kränkthet här och om nödvändigt sträcka upp mig om det verkligen behövs?

@Andrahalvlek Allt du säger stämmer så väl.
Chill helgkram tillbaka🌺

@majken_r @Se klart @vår2022
Tack fina ni!
Tänker ofta på det du skriver @Se klart ”Behandla oss själva med samma varma hand som vi behandlar vänner, barn”. Det är så lätt att vara med schysst, förstående, kärleksfull mot andra än mig själv. Jag älskar att uppmuntra, hjälpa och lyfta andra - det gör mig glad. Men mig själv gör jag inte det med. Måste bli bättre på det!
Ha en fin fredagskväll! Kram 🤗

Igår lyckades jag för första gången inte ta ett, tre, glas vin. Ett kraftigt sug slog till på eftermiddagen och plötsligt var det allt jag ville ha. Men, jag tog mig igenom och var liksom närvarande i känslan. Tog in den. Pratade med mig själv om hur gott jag kommer må om jag låter bli. Det är detta sug jag inte ska dricka på. Så tacksam att det gick, en erfarenhet att ha med när det kommer framtida sug. Märker en stor skillnad om jag dricker vin på detta sug eller utan sug.
Önskar er en fin fredag⭐️

@vår2022 Bra! Man ska alltid sova på saken. Helst flera nätter. I nykterheten funkar våra hjärnor bättre, så att de kan processa problem medan vi sover 🙏🏻 Att sluta dricka är steg 1. Att ta itu med allt det andra, som har fått oss att dricka, är steg 2. Alkoholen är oftast bara ett symtom - vi måste hitta grundorsakerna. Men allt får ta den tid det, vi har inte bråttom. Och forumet är ett perfekt ställe att sätta ord på vad man tänker och känner. När man sätter orden på pränt så börjar de nästan resonera med sig själva - och man kan dessutom få någon annans input 🙏🏻

Chill helgkram 🐘

@majsan_nu Grattis till 81 dagar🎉. Du kämpar på bra💪

@Illaute Ja det bara kom! Men har bestämt mig för att i detta forum sätta ord på sådant som trycket mig, terapi i sig, och se vilket beteende skuld och skam känslorna ger och om jag kan härbärgera dem så de inte tar ned mig för djupt, en mental träning. Detta är en slags dagbok för mig som jag kan gå tillbaka i. Ja, det är bra att först komma ur abstinensen så att det inte gungar för mycket när man börjar ta itu med dessa saker. Har hållit borta tuffa tankar så länge jag kunde för att bli starkare men visste att det kommer att komma snart, igår. Har även stöd från min man och andra anhöriga. Ska lugnt, stilla och sansat fundera på nästa steg.
Vi hjälps åt! Kram

Fredag 81 dagar! Det känns helt ok. Är så imponerad av er här på forumet som kämpar på i medvind o motvind 👍
Skriver inte så mycket längre, läser i alla fall era inlägg...
Kram 🤗

@LiveLoveLaugh All styrka till dig.
Jag vet vad du går igenom. Det kom till en gräns som kändes som botten, då orkade jag inte hålla fasaden uppe mer.
Jag berättade för mina äldre barn, hans familj, mina vänner, kollegor. Tog ett samtal med min chef för jag vill ha samtalsterapi.
Det kändes så fruktansvärt skönt att inte vara ensam i detta längre, för som jag sa till min sambo. Jag stöttar inte ditt missbruk, det vore till att stjälpa dig. Jag önskar att du tar ditt ansvar och tar hjälp.
Ingen annan än du själv kan förändra din situation. Jag finns här den dagen du tar aktiv hjälp.
Än har han inte tagit hjälp, men han flyttar vid årsskiftet.
Jag satte ett ultimatum, oss eller alkoholen. Han valde att flytta.
Vi har tänkt bo särbo, så får vi se vart det leder.

All styrka till dig, kramar

@vår2022 det är fint att läsa ditt inlägg. Wow!
Vilken härlig känsla du ger uttryck för och imponerande med din ärlighet. Önskar att jag också börjar våga lyfta lite på gamla mossbelagda stenar i mitt inre så småningom.
Allt ska få ta sin tid har jag lovat mig själv.
Är ju fortfarande ny i nykterheten och måste bearbeta abstinensen först, sen gräva lite djupare. Hoppas få uppleva känslor liknande du beskriver.
Ha en härlig fredag!
Kram

@LiveLoveLaugh eller hur att det känns omänskligt! Sörja en vuxen man som väljer att sakta ta livet av sig framför alla, med alkohol?! Men vi som inte är beroendesjuka kan aldrig förstå hur stark demonen är. De tror inte att det går att leva utan alkoholen utan tror de ska dö om de slutar. Tror de är oerhört rädda! Stör mig också något otroligt på att jag inte når fram, inte kan hjälpa honom på annat sätt än att sluta hjälpa så att säga. Vansinnigt svårt och ett mantra man får upprepa flera ggr per dag.
Stor kram och välkommen hit! ❤

@LitenSkär hur gick det med samtalet? Kändes det skönt att kunna prata med någon utomstående? Blev det av? Berätta gärna mer

Du ska prata med någon!!! Det är skittufft men så värt det när man gjort det. En stor tung ryggsäck som man tar av sig och kan börja titta lite försiktigt i. Berätta för någon som står dig nära. Någon som är din! Då kan han aldrig säga att du svikit, gått bakom ryggen. Jag berättade för lite olika i en enda röra för orkade inte hålla det inom mig längre. Fick precis den anklagelsen, att jag förrätt, svikit och hängt ut honom. Det är bara det att det inte är sant. När jag pratat med andra har de sagt att de redan misstänkte, att de undrat hur länge jag skulle orka. Så berätta, det lättar på bördan. Det bästa var att berätta för min mamma och en bästa vän. De tycker dessutom om min man och ser också att det är en sjukdom och vill att allt ska bli bra för oss alla i familjen. Tänker att vi ska visa att vi älskar honom och kommer finnas där allihop, vänner, familj och grannar om eller när han ber om hjälp. Fram tills dess kan man bara sluta möjliggöra, börja synliggöra. Svårare för dem att kunna fortsätta förneka då. Men berätta i din takt, för dina människor. Mitt jobb har varit fantastiska i detta, de känner inte min man så där är de bara ett stöd för mig, har ingen egen relation med honom att förhålla sig till! Upplever att jag får mer respekt och empati från andra när jag öppet är ledsen och berättar. Man skäms på nåt sätt för sin situation men det är ju inget man kunnat förhindra, lika lite som någon annan dödlig sjukdom som kunnat drabba någon man älskar.

@LitenSkär har fått nycklarna och flyttar nu under helgen! Lämnar för att rädda känns det som. Just hånandet och att skylla på att vi skulle ha kontrollbehov känner jag så igen! Ständigt detta, men tror de projicerar sina egna känslor på oss. De skäms och saknar kontroll och det är superjobbigt för dem!
Måste säga @LiveLoveLaugh att detta forum gör underverk för att få uttrycka känslor man har svårt att få ur sig. Så skönt att läsa andras reaktioner och livshistorier, få följa med andra på vägen. Det lugnar och gör att jag känner mig mindre ensam. Det finns många som upplever samma/liknande både förr, nu och kommer i framtiden. Vi får stödja varandra! Svårt också att vara stark och rakryggad när den beroendesjuke gör allt för att övertyga oss om att vi är de sjuka. Men vi gör rätt, vi känner rätt och de enda sättet att hjälpa alla I familjen är att sluta möjliggöra och börja synliggöra. Bara det kan få dem att kapitulera och ta emot hjälp!
Ha en härlig helg, utifrån förutsättningarna, och skäm bort er. Det är vi värda!! ❤❤

@Rehacer Du kommer att klara av det! Efter några nyktra dagar så tickar de på snabbt igen. Om du inte gillar hästar så hoppa på tåget istället🚞 jag finns också med på samma tåg. Ses där💕

@Se klart Vill bara instämma om likheten mellan utbrändhet och att bli nykter. Det tar lång tid att bränna/supa ner sig och lång tid att bli frisk/nykter. Gällande utbrändhet finns en acceptans att det tar lång tid innan man är på banan igen men det finns en förväntning att bli frisk efter lång tids alkoholkonsumtion ska gå snabbare. Sen är ju ett beroende så lömskt och efter kort tid av nykterhet, känner man sig stark och tror att man är ”frisk” och det är då risken finns att trillar dit igen. Tänker också att det finns en förväntan att abstinensen ska avta snabbt, när man slutar dricka, och besvikelse över att det tar tid. Man tänker inte på att det tar lite tid innan hjärnan återhämtat sig, precis som vid utbrändhet. Talar av egen erfarenhet😁.

Dag 26. Lite orostankar på kvällen följde med mig i sömnen. Sov ok ändå då det inte gav ångestdrömmar. Det verkliga livet pockade på igår. En knepig relation i min familj, där det stöts ut skuld, skam, bitterhet, kränkthet och uteslutande. Vanligtvis skulle vinet flöda för att dämpa känslor för att sedan byta skepnad till ilska, hat och som skulle mynna ut i sms i detta tecken. Jag skulle gått in i fällan som gillrats av vederbörande och kastat in mer bensin i brasan. Nog flög tanken förbi på vin, mer att så brukar det se ut när jag kände att det blev ett tryck över bröstet av stress och oro. Kände mig så lättad av att vara nykter i en situation som denna, enda sättet att kunna hantera denna sorgliga relation. Inte stressa upp mig till max, se gillrade fällor, inte bli psykiskt medberoende, inte bli trampad på, känna efter var min gräns går, vad vill jag, vad sägs egentligen, bemöta det på ett psykiskt stabilt sätt, vad är mitt nästa steg. Att vara nykter är enda sättet för mig att vara självständig och ta mig ur något jag inte vill hamna i eller bli inblandad i för att skydda mig själv från psykiskt nedbrytande och medberoende. Nu kan jag säga att jag är jävligt stolt och tacksam för att jag är och ska förbli nykter på väg mot ett bättre liv @Andrahalvlek.
Nu har jag berättat något jag aldrig sagt offentligt, puh! och antar att det måste ut för att jag själv ska läka. Känner lite skuld och skam för att jag skrivit detta. Något att jobba vidare med psykologen.
Önskar er en fin fredag🌺

@Rehacer stor kram från en till klarar-allt-människa. Hoppas din helg blir mer som du vill och behöver 🙏🏼💗

Tack fina @andrahalvlek och @sattva för tröstande ord som stärker.
Ja vi är ju också människor. Men vissa medarbetare tar lååång tid på sig för att förstå förändring. Och jag kämpar som tusan för att ”alla ska med” och har förståelse för att det tar tid.
Men när det landar i att jag skulle vara dålig - liksom som idé om chef- det kan jag inte gå med på. Det sätter sig som en blodigel i mig tills jag zoomar ut och ser att det gäller NÅGRA medan andra klarar detta med förändring galant. Glada och peppade, nöjda med jobbliv och ledarskap.
Jag tror den där känslan av att bli beskylld för att vara exkluderande och inte på människans sida- den känns oerhört svår för mig. Men nu är det en ny dag och inte vilken dag som helst utan fredag.
Ta hand om er! Kram och tack igen @ah och @sattva 😍🌸🙏🏻

Tack så mycket @Andrahalvlek! Kloka ord från dig som betyder mycket för mig. Längtar dit till ett liv som blir bättre, eller rättare sagt det är redan bättre just nu och kan bara bli ännu bättre😀.
Ha en fin fredag💕

Man brukar prata om ”ett fönster som är öppet” en ganska kort tid där man är öppen för hjälp. Hoppas det inte stångs helt nu bara för dig.

Delar med mig av min situation som påminner lite om din så kanske något kan inspirera.

Jag tog hjälp av beroendevården för 3 år sen. (Var vid den tidpunkten så trasig av sömnbrist och drack i stort sett dygnet runt för att stilla abstinens, aldrig riktigt full men ständigt promille i kroppen) Avgiftning på sjukhus, följt av 4 månader antabus, och läkemedel mot sömnen. Mådde så sjukt bra och var nykter ett helt år. Sömnen ordnade sig, ångesten släppte, livet kändes lätt. Men senaste två åren har jag återfallit massa ggr och är livrädd för att hamna tillbaka där jag var.

Min väg just nu är AA (väldigt olika beroende på grupp) men jag är långt ifrån säker.

Lycka till på din väg.

Tack @Torn och @Sattva ❤️ Ni har förstås rätt. Jag är lite inne på att ändra våra arbetstider fortfarande. Min kollega vill dock inte, men hon säger inte tvärnej heller. Det enda jag känner är att vi måste ge varandra spejs och möjlighet att faktiskt sluta i tid utan att ständigt vara beredd på att jobba övertid. Man måste känna att man kan sluta utan att ha dåligt samvete eller andan i halsen.

Jag har några konkreta idéer att testa redan idag. Skruva och fila lite.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag håller med Sattva, det är ju inte bra när saker som du mår bra av och tycker är kul faller bort pga att du måste jobba över. Blir det mer regel än undantag med övertid så är det ju något fel på arbetsupplägget. Då krävs det mer personal. I alla fall så fungerar det så här på mitt jobb. Nu ska det tex införas ett extra helgskift. Detta pga att produktionen inte klarades av utan att det krävdes övertid på helgerna. Det blev ohållbart, med för mycket folk som sjukskrev sig eller vägrade jobba över. Eller så får det stå i ens avtal att övertid ingår i jobbet, som ju är vanligt hos en del högre chefer. Men då är ju lönen därefter. Även om man är ny på jobbet är det inte ok med en massa övertid tycker jag, då är det extra viktigt att man har stöttning och backup tills man klarar av jobbet på ordinarie arbetstid. Det är viktigt att säga ifrån om man tycker arbetsbelastningen är för stor, att må dåligt eller bli stressad av sitt jobb är varken bra för en själv,arbetsgivaren eller skattebetalarna med tanke på risken för sjukskrivningar och sämre kvalitet på utfört jobb som drabbar alla parter i slutändan. Hoppas det lugnar ner sig snart så du kan njuta av andra saker än jobbet också. ❤️ Kram

@Andrahalvlek Förstår att du jill ha kvällen obunden för jobbets skull, och därmed minska din stress. Klokt. Och ändå kan jag inte tycka annat än att det är nåt som är snett i det. Man måste ju kunna ha en fritid trots sitt jobb. Du som fyller på så mycket på fritiden dessutom...
Vad hände med ert där bra förslaget du hade om att du o kollegan turas om att vara "på jour" o ta sånt som är akut? Det lät kättebra i mina öron!
Kram!!🥰🌟💥🌼

@Se klart Tänker på dig😍 Trygg och stabil är min uppfattning om dig, och jag vet att du kommer klara detta. Så skönt att alkoholen är en ickefråga i sammanhanget! Brukar också känna så, att hur skulle jag ha klarat saker o ting som är tunga o samtidigt vara trött o bakfull???
Nu är det fredag, ta dig igenom dagen eller ta dig an dagen. Och njut sedan av ledighet😍🥰🌷🌼

Vida
Vill skriva lite hos dig,det är så fint att läsa i din tråd.Jag upplever dig så nöjd och stabil.
Va skönt att du fått positivt besked angående din man.
Må så gott Vida.
Kram Pilla

@laser Grattis till 1 månad som nykter! 🥳🥳🥳 Att identifiera sig som en person som inte dricker är en övertygelse som växer sig stark med tiden, och det är ett kanonbra mantra! Mitt mantra i början var ”Viktigast först - vara nykter”. Vad som än hände eller inte hände så var det nummer ett. Grunden till allt annat. ”Aldrig ta första glaset” är ett bra mantra också! Svårare än så behöver det inte vara.

Kram 🐘

Idag blev det övertid igen. Suck. Det hängde liksom upp sig, både i produktionen, teknik som laggade och min skalle gick nog i baklås också stundtals. Men jag kan ju inte tänka ”jag tar det imorgon”. Vi måste ju göra klart tidningen. Förstås. Den stora fördelen är att när man är klar så är man verkligen klar, och får ett färdigt resultat i handen nästa dag, bokstavligt talat. Mäktig känsla. Och imorgon gör vi en ny tidning. Vissa blir kanon, vissa blir okej och några urusla. De går i återvinningen ändå efter en dag.

Jag skulle sjunga med kören i kväll. Var inte där förra veckan pga förkylning, och jag kom inte iväg i kväll heller. Jag hade kunnat hinna dit med andan i halsen, men det kändes inte bra. Plus att jag då hade varit tvungen att fortsätta jobba några timmar efter körsången. Och mina steg hade jag inte hunnit med heller. Så jag valde att traska ihop de sista 2.500 stegen i regn och mörker, och sen gick jag hem och jobbade klart. Var klar ungefär när kören hade varit klar.

Det är nog bara att fejsa faktum. Det blir för stressigt att boka upp sig på något kvällstid mån-fre. Jag börjar stressa upp mig redan på morgon och sen hänger stressen med hela dagen, och sen hinner jag ändå inte. Inte sunt alls. Det innebär inte att jag ska okeja övertid var och varannan dag, på något sätt ska vi knäcka den nöten men jag måste inse att det inte är någon quickfix. Det måste få ta tid, det är många inblandade. Lägger jag några pusselbitar på plats lite tidigare för varje vecka, så är vi kanske i hamn hyfsat om några månader. Enstaka övertramp sker förstås alltid, men min målsättning är att få det vardagliga att lira på ett hållbart sätt.

När det blåser är den bästa taktiken att gilla läget. Så här är det just nu. Det man inte bör göra i det läget är att lägga tid och energi på att önska att allt vore annorlunda. För vi sitter inte själva på alla pusselbitar, vi måste sakta men säkert få med oss alla på tåget mot målet. Och det gör man bäst genom att vara tydlig med sina förväntningar på varje medarbetare - och återkoppla både ris och ros. Mest ros. Positiv förstärkning. Hylla det som funkar bra, och det som är bra sprider sig sakta men säkert som ringar på vattnet. Alla vill leverera - och får de positiv återkoppling anstränger de sig lite extra nästa gång.

Det är precis som med nykterheten. Efter grisdagar kommer gulddagar, och sakta men säkert tar man sig framåt. För att det är den enda vägen.

Lite övertid att ta ut i tid passar mig rätt bra kommande två veckor. Ska iväg med dottern på några läkarbesök, som kräver några timmar här och där på förmiddagen. Det är på eftermiddagarna som vi har mest att göra, så det borde funka alldeles utmärkt. Det måste funka alldeles utmärkt. Jag måste följa med henne på läkarbesök. Punkt.

Inför julen har jag inte lagt in om någon ledighet alls. Jag låter min kollega vara långledig mellan jul och nyår och trettonveckan. Vi ska få en erfaren vikarie, så vi fixar det galant. Det får gå. Jag har ingen annan julplanering än att fira julafton hos ex-svärisarna. Och alla helgdagar är jag ju ledig. Däremot ska jag vara ledig mån-fre 10-14/1. Av ingen orsak alls, mest för att jag nog behöver pusta rejält efter alla klämdagar. Kanske hittar jag på något. Kanske inte. Jag planerar ingenting nu i alla fall.

Vad det gäller kören så vill jag verkligen inte halka ur den gemenskapen, och jag mår ju bra av att sjunga. Den 27/11 ska vi sjunga på en julmarknad i stan, så nästa torsdag måste jag verkligen gå dit och öva julsånger. Sen tror jag inte att kören drar igång igen förrän i mars, och då ska det väl ha lugnat ner sig på jobbet. Förhoppningsvis.

En dag i taget. Idag visar min app Nomo att jag har varit nykter i 648 dagar och bibehållit min promenadstreak i 108 dagar, tjoho!

Kram 🐘

@Se klart Åh, jag lider verkligen med dig 😢 Det är som jag brukar säga: ”Chefer är också människor”. En del medarbetare tycks tro att bara för att man är chef så har man svar på allt och är rejält hårdhudad och kan gå fram som en bulldozer. Det funkar ju inte så. Vi är mammor och pappor och har bra och dåliga dagar som alla andra. Men vi har ett uppdrag - och ibland ingår det att ta obekväma beslut som rör upp starka känslor, för alla. Och är vi dessutom chefer på den nivån att vi måste titta folk i ögonen och kanske behöva trösta andra mitt uppe i allt, så blir varje arbetsdag oerhört dränerande.

Kram 🐘

@torpet Ja, att inte ta det första glaset! Det har @Andrahalvlek så rätt i... Kan en bara hålla sig till det kommer det att gå! Så bra att du känner dig "grå" o "inte under isen". Det är bara att kämpa på - så tänker jag! Vissa dagar är lite bättre o andra sämre... Kanske det kommer en eller annan dag som inte är en kamp! Har klarat 80 dagar o nog ska jag klara många till...Det är min plan!!!
Kram 🤗

@Edda4 Grattis till 6 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Skönt att du fått bra hjälp på vårdcentralen.

Kram 🐘

@Boci Grattis till 34 nyktra dagar! För varje gång du samlar nyktra erfarenheter i tidigare alkoholdränkta sammanhang så kommer du att bli allt mer rakryggad och lätt till sinnet. Befriad från alkoholens bojor. Det är förbannat skönt att kunna köra hem när det passar faktiskt. Det blir inte roligare för att man håller på i många timmar. Och när de andra börjar fyllegagga är det nice att vinka tack och hej.

Kram 🐘

@vår2022 Du ska vara glad och stolt 😍 Både över beslutet och över ditt nya nyktra liv, som bara blir bättre och bättre med tiden. Inte bara enklare alltså - utan även bättre! Jag är glad över stolt över dig - för att du på så kort tid verkligen embrejsat ett hållbart tänk. Det är inte synd om oss som inte kan dricka alkohol. Vi slipper dricka alkohol. Vi har genomskådat alkoholmyten. Vi kan använda vår tid, energi och pengar till betydligt roligare saker.

Kram 🐘

Kvällsnotering. Tack för era inlägg, pepp och tips!
Fortfarande grå i sinnet. Men det är inte akut eller oroande på riktigt. Jag mår grått. Jag är alltså inte under isen. Hjärnan är långsam och långt från glädje och entusiasm. Jag tror benhårt på tålamodet. Jag har en djupt liggande intuition som säger mig att det kommer att ändra sig med tiden. Fortfarande ute på lång jobbresa. Storstad. Mycket alkohol överallt såklart. Men det gör mig inget faktiskt. Jag har min plan klar för mig: att förbli nykter. Och som @Andrahalvlek striver: Att aldrig ta första glaset. Om jag håller mig till den ”enkla” regeln vet jag att jag är safe. Kram till alla och fortsatt trevlig afton!

Idag visar min Nomo- app som ni tipsat om här, 34 dagar. 34 dagar där jag lärt mig att vara mer förlåtande mot mig själv. 4 helger utan ångest… det känns märkligt, annorlunda men så underbart befriande. Jag har ägnat så enormt mycket tid av mitt liv att förebrå mig själv. Hjärnan har gått på repeat när jag druckit för mycket - vilket var oftast, där jag tänkt vilken otroligt usel människa jag är. Det gör något med självkänslan att ständigt tänka på sig själv som en ”looser”.
Nu tänker jag varje kväll när jag går och lägger mig, att i morgon kommer jag vakna utan att känna av konsekvenserna av alkohol. Att slippa tankarna och ångesten har varit min absolut största belöning!
Förra fredagen var jag på fest och hade bilen med mig och körde hem - det kändes riktigt bra och det var ingen trigger, även om jag hade funderat på det innan att det skulle kunna kännas orättvist att andra kan dricka, men inte jag. Det var en bra känsla när jag tackade för mig och tog bilen hem. Nya erfarenheter berikar.
Gillar att läsa alla trådar här och se hur mycket vi alla har gemensamt. Jag har tidigare känt mig så ensam och tänkt att alla andra fungerar på ett helt annat sätt än mig, men så är ju inte fallet- alkoholen drabbar oss alla.
Allt gott 🤗

@Sländan Tack! Som jag sagt flera gånger, ni veteraner är superviktiga, på pepp, kloka ord, erfarenhet och stöd.
Kram💕

@Rehacer Tack😁
Jepp vi följs åt💕

Har inte ringt än, prioriterade att sova idag när jag äntligen kunde efter en vecka med dålig sömn. Har dragit ner på alkoholen ännu mer nu men inte slutat helt, för är rädd för abstinensen. Ska ringa imorgon eller på måndag. Men har även diskuterat detta hemma, bor hos min mamma tillfälligt och även hon dricker nog för mycket.

Men vi ska peppa varandra i detta, gillar inte att vara ensam när ångesten är som högst. Hoppas att dra ner på alkohol, vända på dygnet och försöka få till sömn och rutin kanske hjälper i längden och att jag snart kan sluta. Men då jag vet att det kan vara farligt så vågar jag inte sluta tvärt heller fast jag egentligen mår bättre utan.

Men känner att är man medveten om problemet, dragit ner och tänker på det dagligen. Tagit tag i att skriva här, läsa andras trådar och viljan att ta tag i det nu är ändå positivt? Att inte bara köra på som vanligt utan faktiskt försöka hitta ett nytt sätt att leva med mindre/utan alkohol.

Bra. Har du ringt? Hur är status nu?

Har du druckit mycket och länge kan det vara farligt att sluta utan medicinsk övervakning. Men det ser ut som du vet om det. Känner igen så mkt!

Ja, du är kvicksilver @andrahalvlek, vända på en femöring brukade min pappa säga. Det är härligt. Har varit en julmarodöt genom åren, stressat och hetsat enormt. Tagit det lite lugnare med åren, och har för all del viss rutin 👵🏻 Såhär långt har jag bara beställt adventsstjärnor hem till stan, på landet står 6-7 kartonger ”jul”. Men jul på landet behöver egentligen inte så mycket pynt, är liksom fint med bara ett par amaryllisar (just det, det har jag beställt- står på balkongen i väntan på advent)
Önskar dig en fin kväll kompis, alltid härligt att dyka in här, känns tryggt. Kram 🥰

Vad fint att läsa! De två meningarna är essensen i det nyktra livet. De räcker långt. Heja dig!

Hej!
Jag läser det du skriver med stor igenkänning, och har haft snart två år på mig att reflektera kring just det. Klarar-allt-kvinnorna (och män finns förstås också) som gör det omöjliga tricket- och sanningen är att det ÄR omöjligt. Vi måste trilla ner från våra egna piedestaler och börja se oss som de människor vi är, och med begränsningar, gränser för vad vi orkar och klarar. Det är tufft för det ruckar självbilden. Den vi putsat på under många år. Men det är ett måste (tror jag!) för att klara av nykterheten. Att leva mer i enlighet med vad vi orkar och klarar. Behandla oss själva med samma varma hand som vi behandlar vänner, barn.
Ta ett steg i taget. Ibland tror jag det är med alkohol som med utbrändhet- (har igen erfarenhet av det) men att det tar lika lång tid att bli frisk som det har tagit att bli sjuk. Ha tålamod med dig själv. Var snäll. Ta en dag i taget. Kram på dig! Ps. Allt blir bättre i det nyktra livet- precis allt. 🤗

Dagens notering: 1 månad.

”Jag är en sådan som inte dricker” och ”Idag är jag nykter” är två meningar jag läste här någon av de första gångerna jag var inne här. Jag vet inte vilka som skrev det men tack till er 🙏 Det har hjälpt att upprepa de två meningarna.

Imorgon är det fredag. Ser fram emot en myskväll med familjen. På lördag kommer jag vakna pigg! Känns bra.

@vår2022 ✨ Du är bäst - 25 dagar!! ✨Är imponerad!!
Gillar även dina tankar, funderingar och ditt resonemang. Tur att forumet finns så man kan få ta del av andras resa och bli hjälpt själv.
Jag är uppe på hästen igen, tveksamt men ändock. Vi följs åt! 🧡

@vår2022 Tack för dina fina ord! Jag ska försöka fokusera på det viktiga, men det är såå lätt att tycka man inte är värd ett skit efter en sån här dipp. Jag som hade sånt bra flyt, jag som var så stolt över mina fina 22 dagar utan A - jag har bara störtdykt ner i ett stort svart hål. Motivationen är inte alls så stark att ta tag i allt igen, för jag känner det lite meningslöst att kämpa när jag ändå inte klarar av det.
Hatar hästar men jag kastar mig upp på hästryggen igen och du vet att jag gärna tar följe med dig! 😊

@hejhej2021 Vad kul att du tittade in här oxå! Du säger att du tror vi är lika & tänker lika, det stämmer säkert. Blir nyfiken på din historia! Berätta gärna!
Jag tror att vi är många kvinnor som utåt sett är ordentliga, trevliga, hjälpsamma och ”lyckade” men som dövar våra känslor med vin. Tror inte det är ovanligt alls.
Vi sitter där i vår soffa på kvällen med vinglaset efter att vi presterat 110% på våra jobb, vi har hört av oss/hälsat på våra älskade barn/vänner/föräldrar, vi har promenerat med hunden och pratat glatt med varenda granne vi mött, vi har betalat våra räkningar i tid och vi har bokat in ännu ett besök hos frissan för att slinga bort gråa hår. Vi ler, vi kämpar och vi längtar efter att någon ska se, att någon ska förstå, att någon ska hjälpa oss och framför allt att någon ska få reda på alla hemligheter - men att de ändå ska älska oss villkorslöst.
Jag är en sån kvinna. Jag är lycklig, jag har det bra och jag har eg ingen rätt att klaga. Men inom mig finns en tomhet och det är den känslan jag oftast dricker på. Älskar att bli lite bedövad, att känna att A lägger sig som bomull runt tankar och känslor.
Min kamp, mitt liv. Jag tar tag i det ännu en gång.
✅1

@vår2022 skrev:"Idag har jag tankar på att det är nykterist som är mitt mål, att aldrig dricka mer, att aldrig utsätta mig för faran att trilla ner i helvetet igen. "
Precis så har jag oxå tänkt ända sedan jag tog mitt beslut, och jag känner fortfarande likadant. Jag har en enorm respekt för alkohol, det kan verkligen ställa till det.
Det finns bara ett sätt för mig och för många andra.
Ta aldrig första glaset.
Känna stoltheten över de, jag klarar mig utan gift.
Kram 💕 sländan

@Edda4 Grattis🎉 bra kämpat! Och vad bra att du kunde fokusera på annat när suget kom.
Bra gjort🌺

@Illaute det kommer att bli bättre! Det är kämpigt i början med olika abstinensbesvär, men det blir bättre! Gäller att orka stå ut och kämpa på. Ta ett bad, en promenad eller något annat skönt för att må bättre💕

@Rehacer Skrämmande lika mitt liv, min relation till alkoholen (vin är min grej) och mitt tankesätt. Jag är ny här, men inte på att försöka dricka mindre, men är fortfarande kvar i tanken att jag kanske ska börja ta tag i det i morgon. Eller på måndag… Hur fan gör man?!

@Rehacer Skrämmande lika mitt liv, min relation till alkoholen (vin är min grej) och mitt tankesätt. Jag är ny här, men inte på att försöka dricka mindre, men är fortfarande kvar i tanken att jag kanske ska börja ta tag i det i morgon. Eller på måndag… Hur fan gör man?!

@Edda4 Grattis till 6 veckor!
Har undrat lite var du tog vägen. Så bra att du får hjälp på vårdcentralen - det funkar så olika. Jag har inte lyckats få nån hjälp där annat än för fysiska problem.
Bra att du lyckades parera suget 👍
Jag fortsätter att samla dagar, är på dag 80 just idag! Heja oss o alla andra här på forumet... 🤗 Kram

Hamnade ute i snårskogen igen...som tur är föregicks denna snurra av en lång period vila, lugn och ro, i själen såväl som i familjen. Men så plötsligt var dagen här. Dagen då mina drulingar måste fatta sina beslut eller jag måste fatta beslut åt dem. Beslut kring vad dem ska få vara med om. Beslut kring vad dem ska lära sig identifiera som ett gott liv.

För första gången kunde jag få uppleva kontrasten. Det som tidigare varit ett ständigt pågående kaos med gungfly under fötterna blev istället en ny period av instabilitet. En avvikelse. Jag fick en ökad respekt för hur det är att leva när grundplåten inte är stadig. Tänk om det är så dem har det. Mina hjärtan.

Jag är stolt för vi har öppna och raka samtal kring hur saker och ting är. Samtal utan krusiduller. Samtal kring rimligt och orimligt. Så här brukar människor leva för att må bra. Det där är inte bra osv.

Jag måste fatta beslut och det är så många aspekter som måste tas hänsyn till. Min kloka äldsta druling, hon sa säg som det är bara, va fan, inte som att han inte vet. Han får skylla sig själv, han som gör dem valen. Så stolt så jag nästan spricker.

Men jag vet ju vad den styrkan kostar. Jag som behöver ta ansvaret för stoppet. Ett barn ska inte behöva säga till sin förälder att gå och sova eller att sluta störa. Det ska vara föräldern som säger till barnet. Det finns ingen förhandling kring det. Och även om det bara sker en gång så är otryggheten ändå för mycket.

Eller ska jag lära dem hur man sätter den gränsen för sig själva och hjälpa dem förmedla den. Att det faktiskt räcker med att säga jag vill inte vara med om det här. Det känns inte bra. Och sen kan man bara gå. Man har inte ansvar för mer än det faktiskt. Inte egentligen. Det behöver inte ens vara varje helg eller varannan eller what ever. Man har all rätt i världen att säga. Stopp. Nej. Jag förtjänar ostörd sömn. Jag förtjänar lugn och ro. Jag vill aldrig lyssna på upprörda röster på natten. Eller känna mig ensam på morgonen för att min förälder sover bort halva dagen.

Tittade på Behandlingen på tv:n. Som det smärtade det där med en vuxen som inte är vaken på dagarna.

6 nyktra veckor idag!!!
Har inte känt så stort behov av forumet eftersom jag har stödsamtal på vårdcentralen. Igår kände jag ett sug vilket är ovanligt men jag klarade det genom att fokusera på annat.