@tindras Bra jobbat! Att ta beslutet är ett av de största stegen. Igenkänning igen i det du skriver😁. Denna gång känns för mig på ett annat sätt än när jag försökt sluta tidigare. Då tänkte jag inte tanken att sluta för gott utan det skulle bli måttlig, så klart få mysa, slappna av på helgen. Men till slut var det varje dag. Denna gång har jag läst massor om alkohol, hjärnan, psyket och hur allt påverkas. Ångesten hade också förvärrats enormt. Ville bara dra mig undan allt. Började hos en psykolog och tänkte att då skulle jag kunna sluta. Var alltid bakis när jag träffade henne, till slut berättade jag om mitt beroende och kanske var det en knuff framåt. Skammen har gjort att jag inte berättat för någon utom min man och det förlöste mig till att ta steget fullt ut. Har även berättat för mina barn, de är vuxna nu, samt min familj. Känns skönt att vara öppen och inte ljuga. Tog några nyktra veckor innan jag berättade för att vara säker på att jag klarar av det. En press men en bra press för mig och det visste ju en hel del då de sett mig påverkad. Nu är jag helt övertygad att leva nyktert, jag mår så bra och det är spännande med ett nytt liv med andra vanor. Imorgon dag 30, min första milstolpe.
Kolla självhjälpsprogrammet här om du inte redan gjort det, ett bra stöd liksom alla forumvänner med olika erfarenheter är. Massor av stöd, hejarop och utbyte.
Oj! Detta blev lite långt😁.
Ha en fin kväll💕

Det första jag gjorde imorse när klockan ringde tidigt var att hälla ut vinet som fanns hemma. Prosecco’n jag hade skrev jag ett grattiskort till och hängde runt flaskhalsen, gick direkt ut med den i bilen och planerade sen att åka förbi en vän och lämna den (han fyller år idag). Kändes handlingskraftigt så där direkt på morgonen. Nu är det nya tag, ny måndag.
”Var dag är full av löjligheter” har länge varit ett kul ledord, men måste nog snart byta ut det mot ”möjligheter”!
Dagen har varit bra. Mycket på jobbet, men det gjorde att dagen gick fort. Inget sug alls idag!
Jag läser mycket här i olika trådar och Ni hjälper mig verkligen! Tacksam! 🧡

Tack så mkt @vår2022!! Det känns skönt att veta att det är fler därute som gör samma resa. Och vad härligt för dig med ett nyktert liv utan skuld & skam. Jag ska hamna där också! Dag 1 avklarad😁 Är såklart rädd för hur det kommer kännas när jag börjar må bättre. Har ju varit där förr och märkligt nog så blir alkoholsuget större ju bättre jag mår? Oftast dessa första dagar efter en fylla som är så ångestladdade att alkohol inte är att tänka på. Men sen kommer onsdagen…torsdagen, man blir människa igen och lusten att gå ut och ta en middag med tillhörande vin (såklart) börjar smyga sig på. Att man inte bara kan vara nöjd över att MÅ BRA och stanna i den känslan istället för att ta till alkohol i tron att förstärka något . Jag vet ju att det inte funkar! Är ju bara tillfällig ”lycka” för att sen slå tillbaka dagen efter. Och så är karusellen igång! Nej, jag måste fånga upp fallgroparna så jag är beredd på när dom kommer. För det gör dom. Men den här gången ska jag inte falla dit. Aldrig.

Kram till er andra kämpare💕

@miss lyckad Grattis! Så härligt med dubbelfirande! 6 år är också respekt. Jag hoppas att någon spelar lite finsk metal för dig dagen till ära :)

@Varafrisk Jag tänker rent spontant att du ska sjukskriva dig. Att du ska sova massor, vila och bara pyssla om dig själv. Du hade verkligen behövt en lång tid utan krav, utan att vara presterande och utan att dricka alkohol.
Ska vi sjukskriva oss tillsammans? Ta långa skogspromenader, dricka te och ventilera allt, vända ut & in på livet - spriten - kraven och diskutera möjligheten att förändra våra liv?
Tror många, inkl mig själv, hade behövt pausa livet lite och komma ifatt. Å jag är helt säker på att du oxå hade behövt det.
Plus en stor kram med lugnande ord om att allt kommer ordna sig, allt kommer bli bra!
Stor kram 🤗

@vår2022 härligt att självförtroendet börjar återvända och fint av din man att påpeka detta. Det gör ju att man mår ännu bättre. En positiv spiral. Blir glad för din skull!

@007🙈 Ja, fler behöver få veta! Jag önskar att jag hade fått veta tidigare.

Kram 🐘

Vad gullig du är @Rehacer💕. Ja, var rätt pratsam till och med kollegor jag inte känner. Mitt självförtroende har verkligen vuxit i samband med nykterheten. Min man sade, vad mycket som har hänt med dig sedan en månad och att du slutat dricka. Han trodde jag skulle ringa och säga att det var jobbigt att vara på plats, ångest, som jag ofta gjorde. Gjorde inte det för jag trivdes på jobbet😁.
Ha en fin kväll💕

@Nejlika Tack😁 hua, 05.45 och bakis😱 hur sjutton har man klarat av det? Ja det blev tacos och en alkoholfri öl.
Kram💕

Tack snälla @Sisyfos för ditt inlägg! Jo, men visst är det väl så att jag sällar mig också till HSP:arna. Det kan vara till gagn i mitt arbete med att känna av, känna in men det kan även bli för mycket. Just nu tror jag att det är lite för mycket. Även om jag inte har ett barn med autism, intellektuell funktionsnedsättning mm så är det många faktorer som stämmer överens. Jag tar inte med mig jobbet hem...men när jag träffar föräldrar så kan jag känna igen mig i så mycket att jag är på gränsen att ha svårt att hålla det ifrån mig. Har inte känt det så starkt tidigare men jag gör det nu. Kanske är det ett tecken på att jag behöver vila. Fast så tittar jag i kalendern och ser att det finns inte möjlighet att vila för arbetskalendern är så fullbokad vilket den oftast här vid den här tidpunkten på året. Så jag får vänta till jul.

Jag skulle göra som min man gör...träna först...och sen...finns det kvällsmat, är det handlat? Se till att jag får mina behov tillgodosedda. Det betyder inte att han inte bryr sig men han bryr sig om sin hälsa...gör inte som jag...tvärtom.

När jag ser hur länge jag har skrivit här på forumet utan att bli nykter så känns det väldigt dumt...kan verkligen förstå att människor slutar skriva. Har ju alltid tyckt att man ska kunna skriva vilket jag fortfarande tycker fast hur har det gått för mig?? Det är inte offerkofta på utan mer ett konstaterande.

Nu när jag skriver så rinner tårarna hela tiden...känns som om jag vet varken ut eller in...för egentligen är nog min största önskan att få vila....men är det så illa? Jag kan väl inte bara tillåta mig vila när det är jättemycket på jobbet, när det är första advent till helgen.

Ska i alla fall gå och ta mig ett bad nu....Kram:)

@vår2022 Jag kom på mig själv med att le om din känsla på jobbet idag. Fräsch, sminkad, inte bakis - kan tänka mig att du riktigt strålade! Såå kul! 🤗

Tack Sländan💕Vi hjälper varandra på Forumet allihop. Sen är det ju betydligt enklare om man förstår att beroendet sitter i hjärnan, och jaget är skilt från det. Därför kan det vara svårt att sluta. Men dag till dag, nykter, blir till veckor och år.Jag har aldrig ångrat en nykter kväll, inte ångrat mina nyktra år heller.🤗🤗

"Upp tidigt, 05.45. Fan vad skönt att inte vara bakis och möta sina kollegor på en splitny arbetsplats. Inte känna skam och vara darrig. Känner mig fräsch och har sminkat mig. Älskar mitt nya nyktra jag❤️🥰"

Fantastiskt, heja dig!!! 5.45 är ju mardröm som bakis men du är nykter och klarar det helt suveränt! Hoppas du firar med god mat och något gott alkoholfritt, det har du mer än förtjänt! <3

@miss lyckad Dubbel grattis på din 6 årsdag som nykter, och på din födelsedag! 🤗💕🎉🎊
Vilken tur vi har dig här på forumet, som kan visa att det går att bli nykter genom forumet, och givetvis en enorm vilja och styrka. Du är verkligen en förebild för oss som kommer efter ❤️🙏🏻
Kram 💕sländan

Hej stephsten!

Jag känner väldigt mycket igen det där med tröttheten, och det är allra värst första dagarna. Alkohol stressar kroppen så oerhört mycket - det är därför vi känner oss piggare när vi dricker ofta - och när vilar från alkoholen försöker kroppen som du säger intensivt ta igen sig. Så jag tror att det är viktigt att vi låter den göra det - så ofta och mycket vi kan. Tillslut kommer vi känna hur gott det gör för oss. Kämpa på och lycka till! <3

Dag 8 och denna gång går det bättre. Dels har jag inte lika mycket "måsten" omkring mig, utan mer tid att slösa på just ingenting när stressnivån blir för hög, men den har också börjat lugna ner sig. Tankarna känns redan klarare och största delen av tiden tänker jag inte på alkohol över huvud taget, väldigt skönt. Det kommer såklart komma stunder då impulsen att dricka dyker upp, därför försöker jag ändå vara förberedd på det och förhoppningsvis arbeta fram strategier som förebygger att man halkar.

Tankarna går ju desto mer åt annat, allt det där man skjutit på framtiden. Försöker hantera stressen, alla snurrande motstridiga tankar, sortera, prioritera - och hejda viljan att ändra allt på en gång. En sak i taget. Skriver listor. Försöker meditera kortare stunder varje dag. Samla mig. Sortera igen. Djupa andetag - och ta mig vidare, en dag i taget. Checka av en box i taget på min lista, men börja med det enklaste.

Jag känner dock att det är ganska akut med att försöka fylla på med lite mer roliga saker i mitt liv. Sånt jag inte orkat med, skjutit upp eller struntat i. För att förebygga eventuell tristess och förlamande depression. För just nu har jag energi, vill passa på innan det eventuellt vänder. Det enda jag tvingar mig till är att varje dag åtminstone gå en promenad. Jag vet att det är viktigt och gör skillnad. Dagsljus, frisk luft, gärna musik eller bok i lurarna. Får perspektiv och energi av det, det varar inte hela dagen, men en stund och det är gott nog.

Tack alla som kikar in här och hejjar på för er med - just nu lite i bakgrunden men snart blir jag mer aktiv här. Kramar från mig.

@majsan_nu
Stort tack för att du tog dig in och skrev. Läste och uppskattade mycket just att få känna att någon förstod den där förlamande känslan. Vi kämpar på! Kram på dig <3
@Mirabelle G-S
Uppskattade också att läsa att du kände igen dig hur det är att vara utan de där topparna efter att ha slutat med alkohol. Och att bli påmind om det som du säger - fokusera på de små sakerna man klarar av. Och att inget hjälper om man lägger till alkohol i en sådan tillvaro. Och också att det gäller att bromsa om det finns risk att man tar på sig för överväldigande projekt som bara blir stressande och övermäktiga. Men att ändå ta små små steg mot en bättre tillvaro, och acceptera att stora förändringar kan ta tid. Kram på dig <3

@vår2022
Depphjärnan har jag med läst, den är intressant! Tror det i allmänhet är väldigt bra med böcker som utmanar våra invanda sätt att tänka, just när vi kämpar med att bryta mönster och vanor. Jag har även slukat boken "1 %-metoden av James Clear som ger handfasta tips på hur man bryter vanor och skapar nya, känner mig inspirerad! Tack för att du kikar in här <3

@Andrahalvlek
Ja precis, jag läste faktiskt engelska versionen med och tror också på det du beskriver, att det räcker inte med vårt medvetna jag, vi styrs av så mycket underliggande processer, och försöker vi inte påverka dem så kan det nästan bli omöjligt att ta oss framåt. Jag har därför också börjat med böcker om självhypnos, där man försöker påverka den undermedvetna perceptionen av vår självbild. Precis börjat så vet inte hur det kommer hjälpa, men får återkomma där ;) Och samma här, behöver också hårda fakta och vetenskap för att känna mig motiverad till förändring. Kram på dig <3

@Illaute Misstänker att du kanske skrev i fel tråd, men det gör inget - du är så välkommen så :) Kämpa på, varje dag blir det lite lite bättre!

Tack majken_r och @Illaute! Kul dag bland kollegorna. Det är inget nytt jobb men vi har flyttat till en ny arbetsplats. Håller på och söker nytt jobb då mitt uppdrag går ut vid årsskiftet. Inget napp än. Försöker att inte oroa mig för mycket och det tack o lov för att jag inte dricker. Har tilltro till att det kommer att lösa sig framöver och kan innebära arbetslöshet till att börja med. Hoppas inte. När jag drack hade jag superångest över detta.
Ha det gott🌺

@vår2022 Tack! Ja, snart tre månader. Ser fram emot det, sen kanske jag kan sluta räkna o tänka "många"/länge"
🤗 Kram

@Illaute Hej! Har läst lite på dina sidor, du har ju kommit riktigt långt i det a-fria livet! Önskar dig all lycka den här gången, det kommer att gå fint. 👍
Själv är jag här för första o förhoppningsvis enda gången! Min hälsa säger att jag är tvungen att vara a-fri! Sen är det rätt skönt också, har druckit alldeles för mycket o för länge för att det ska vara bra för mig!
Kram 🤗

@tindras Välkommen hit! Jag har också slutat helt då jag inte kan kontrollera mitt drickande. Ett glas och det är kört! Sedan började jag gömma, smygdricka och ta återställare. Att dricka måttligt kan jag glömma, det har gått för långt. Och det är det bästa jag gjort! Skam, skuld och ångest finns inte tillnärmelsevis som innan. Så skönt! Och skammen inför att vara full inför barnen🙈. Detta forum har hjälpt mig så mycket och det är skönt att skriva av sig och sätta ord på sina känslor.
Kämpa på och lycka till💕

@majsan_nu Grattis till 84 dagar🎉. Snart 3 månader, superbra jobbat! Ja, det är jobbigt att vänta på svar, man får försöka lägga dessa tankar åt sidan på paus och spara energi😁.
Ha det gott🌺

Ny vecka och nya mål, lyckades inte i helgen men ger mig själv fler träningshelger...........viktigt att inte lägga ner om det inte blir riktigt som man vill.........@Illaute

@majsan_nu hej! Har också varit på röntgen ( mammografi) och det är så jobbat att man måste vänta på provsvar, i mitt fall 3 veckor. Jag vill veta nuuu. Hoppas på bra svar för oss båda.
Stort grattis till dina 84 dagar. Grymt! Jag själv är på dag 8. Tycker ändå mig se lite ljusglimtar i tunneln. Dagarna blir lättare och lättare. Speciellt idag med sol och frost ute. Vackert!
Ha en fin måndag!

Lunchnotering. Ok dag idag. Förstår vikten av att göra saker i min takt och i det tempo som jag synkar med. Gör jag det känns allt lättare. Det känns dock som om allt går långsammare än när jag drack. Men inte så säker på att det förhåller sig så. Det kanske bara KÄNNS så. Jag märker också att jag verkligen gillar att göra saker metodiskt och mer planerat. Mer organiserat. Det är kanske så enkelt också att ju mer ordning och reda jag har i mitt görande, desto långsammare verkar det gå eftersom känslan av kaos avtar. Mindre kaos i huvudet nu när man inte dricker! Kram till alla.

Tack @Illaute! Precis så som du skriver känner jag när man gjort försök till att dricka med måtta. Att det är nog lättare att sluta helt istället. Och där är jag nu. Jag måste verkligen! Är så sjukt trött på den här ångesten som äter upp en inifrån och det ständig dåliga samvetet mot barnen. Jag ser besvikelsen i deras ögon. Mamma och pappa dricker. Igen. Dom tittar en extra gång på mig för att avgöra om jag är full eller inte. Jag försöker verka nykter, prata normalt, men inser snabbt att det är lönlöst. Dom vet. Dom ser. Nu måste det här få ett slut och enda raka är att sluta helt, jag ser ingen annan utväg och vill inte ha en annan heller. Vill bara få ur mig det här giftet från kroppen och förhoppningsvis börja må bra igen.🙏

@Tackohej Klokt att ta bilen som en säkerhetslösning när det svajar lite och man har fått ”fel” tankar i skallen. Bäst att köra med både livrem och hängslen. Låt inte morgonens tankar om bolagsbesök fästa sig utan sätt ner foten och visa vem som bestämmer.
Ha en fin måndag!

Härligt! @vår2022 Den känslan du har vill man ju inte byta mot allt vin i världen. Lycka till på nya jobbet!

Idag har jag varit på en röntgen jag oroat mig mycket för, gick ju bra men svarat på den dröjer förstås. Annars traskar mitt a-fria liv på, har kommit ganska långt om jag räknar dagar, 84 är det nog... så nu blir det väl att räkna veckor eller bara tänka att det är "många"!
Många här på forumet är så aktiva o nya kommer till... Själv har jag inte så mycket att skriva men läser o tycker ni är så bra o kämpar på så fint... Kram 🤗

Tack Vara Frisk, Torn , Pi och Adde❤️..Det är så vackert och bra att vi har Forumet. Pi jag tog rygg på dig, för att du har erfarenheter som jag behövde då i början. Du var/ är en stöttepelare som hjälpte mig massor. Både när du skrev om beroendet, men även dina egna erfarenheter, och direkt stöd till mig❤️.Sen hjälper man andra och varandra precis som du Torn tyckte att jag hjälpte dig.Varafrisk, det enda rådet är att ta en dag i taget, ge inte upp, börja tänka på framtiden hur du vill att den ska se ut..Vill du ha någon som hjälper dig att förändra? Ta en titt i spegeln..Det kan låta hårt, men vi människor kan endast hjälpa oss själv att förändra någonting..Ingen kunde hjälpa mig att sluta dricka om jag inte ville själv..Adde, kämpa på.🤗..Allt blir inte guld och gröna skogar som nykter, men nästan. Guldet kan vara pengar, som man sparar istället för att förgifta sig, skogen kan stå för grönska och friskhet. Som iallafall jag upplever mycket mer av varje dag som nykter. Vi orkar mer, och kroppen tackar oss, genom att må bättre. Mina organ har inte behövt filtrera gift på 6 år!🙏🏻🌟..Det är jag och min kropp mycket glada för.🥰

Hej @tindras det är nog många här som känner igen sig i din berättelse. Otaliga försök att dricka kontrollerat, nya regler för hur man ska dricka osv. Och sen kraschar det iallafall.
Jag har nu (igen) landat i att det är total avhållsamhet som gäller. Det är lättare att låta bli helt än att försöka dricka ”normalt”. Det tar sån energi och kraft för att lyckas så man får inte tid över för annat. Håller tummarna för dig!
Var här och skriv av dig, läs andras berättelser så kan det vara skönt att veta att du inte är ensam.
Kram

Hej Adde! Som du vet hittade jag hit som anhörig och medberoende. När jag efter några år fick ordning på/makt över mina medberoendebeteenden började jag se hur jag använde mat som flykt, vila och tröst i alla möjliga och omöjliga situationer. Jag började läsa på och lära mig om socker- och matmissbruk och jag började ’se’ mig själv. Sockret hade jag egentligen lämnat långt tidigare i och med att jag länge haft ett starkt hälsofokus.
Småningom kom jag till dagen då jag sade tack-och-adjö till min stora drog och tröst; mackor som i sig var helt hälsosamma. Men jag överåt och i helt fel situationer, t.ex i stället för att börja laga middag. Jag lämnade samtidigt allt annat med mjöl och snabba kolhydrater (pastas, ris, potatis) och fick oväntade och stora hälsovinster. Nu lever jag ’abstinent’ som det heter bland socker- och matmissbrukare - dvs enligt personlig matplan utan snabba kolhydrater och andra triggers. Det har krävt envishet och uthållighet att klargöra vad jag fixar - men så värt. Jag hade från början enorm nytta av vad jag lärt mig här, inte minst av dig och inte minst HALT. Tack, tack🙏
Det som hjälper mig att hållas på banan är tolvstegsmöten; jag går på möten i AA, FAA, OA och Alanon. Tack zoom för alla möjligheter!
Så tacksam för allt jag fått lära mig och allt jag får i gemenskapen! Jag har fått långt mer än jag nånsin kunde föreställa mig. Lev väl 🌿/ mt

Första dagen.

Nu måste jag verkligen ta tag i det här. Ohållbart. Jag har försökt ändra på min konsumtion, försökt ha ”nyktra” helger men har aldrig lyckats. Jag inser nu att det är 0-tolerans som gäller. Barnen har börjat kommentera mitt drickande. Även min man. Igår så drack jag från tetrapaken i smyg, har aldrig smugit innan. Vaknade med sjuk ångest imorse. Nu MÅSTE jag vända det här!!

Hej och välkommen till forumet!

Det är med insikt och tydlighet du tar avstamp nu. Det är tydligt att du funderat en hel del kring alkolens vara eller ickevara i relation till just dina förutsättningar.

Jag hoppas att vi kan vara ett stöd för dig nu, i förändringens tid. Det är några dagar sedan du skrev men jag tror att din tråd snart får fart. Då vi är ett anonymt forum redigerade jag ditt namn hoppas att du är okej med det.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag har ju tidigare jämfört min alkoholism med min diabetes och det poppar upp i olika sammanhang.
Jag träffade nyligen en yngre person som har diabetes 1 och har en insulinpump som sköter behandlingen. Vi kom att prata om kostbehandling för att minska på insulinintaget och för att få bättre värden men si det gick inte !
"Jag vill leva och inte bara överleva" !!!

Och ja ! Jag kan köpa det resonemanget men det ena utsluter inte det andra !! Personen i fråga skjuter bestämt bort argumentet att livet kortas med ett antal år om inte levnadssättet ändras.
Människor av idag tror mera på mediciner än på att ändra sin livsstil med enkla medel och att ha en sjukdomsinsikt är förvånansvärt dåligt med.

De allra flesta alkoholister, ja jag hade det med !!, har inte tillstymmelse till sjukdomsinsikt och det ska rätt mycket till för att få den insikten. För mig blev det uppenbart redan de första dagarna på behandlingen när jag insåg att jag följde exakt samma schema som mina behandlingskompisar följde fast vi kom från vitt skilda delar av samhälle och familj. Det var en otroligt skön känsla att känna sig "normal" och att jag inte var ensam om mina vrickade grejer. Jag ser nu på forumet att det är fler som ser med andra ögon när de varit nyktra en tid och att de upptäcker alkoholister i olika sammahang, deras radar har gått på ! Många av dessa "nyupptäckta" alkisar är inte själva medvetna än men blir det förhoppningsvis rätt snart. Jag kommer ju ihåg att vissa tittade på mig med en speciell blick som jag inte förstod då men som jag fattar idag. Dessa personer gillade jag inte för de kom för nära mig och min hemlighet.

Jag har själv provat pillersvängen långt innan jag var på behandling och det funkade naturligtvis inte ! Ett piller kan inte göra mig frisk ! Antabus, som är ett tvångsmedel, och Campral, som ska ta bort suget, var de sorter jag testade och det var totalt meningslöst. För min diabetes tar jag standardmedicinen Metformin och den hjälper iaf rent synligt när jag kollar mitt blodsocker.....MEN....den stora skillnaden får jag när jag äter LCHF ! Det lilla problemet här är att jag gör som när jag drack : Jag tar återfall !! Båda sjukdomarna är dödliga så jag borde ju kunna hantera diabetesen så som jag har hanterat alkoholen men det största hindret är ju att jag måste få i mig föda.... Så jag är ju tillbaka på det grundläggande : Livsstilsförändring !

Jag gillar att laga mat och det finns mängder med fina LCHF-recept att frossa i men så är det där med att lära gamla hundar att sitta.... Jag har väl aldrig varit speciellt förtjust i potatis men nu kan jag helt plötsligt få jordens sug efter en bakpotatis eller potatismos och isterband !! Precis lika sjukt som när jag kunde dricka likör bara för att få i mig fyllan... (Gränsen gick vid ägglikör....så vidrigt !!)

För övrigt ser jag att antalet företagare som söker hjälp för sina medarbetare har ökat betydligt vad gäller alkoholrelaterade problem. Trist men väntat. Att jobba hemma gör ju att kollen släpper och det är lätt att hinka i sig utan att nån bryr sig. För egen del så hade jag supit mig till döds om jag öht levt fram till pensionen.
Ta hand om er !

Sen sist har han bara druckit vid ett tillfälle, på sin födelsedag och det var hemma. Så 2 gånger sedan 31/7. Det är verkligen bra jobbat, en stor skillnad! Han har gått net i vikt (vilket han behövde) har mer energi, är mer närvarande och kan hålla kvar blicken. Har slutat med 3,5orna också.
Är så tacksam.

Ändå tänker jag, när vänder det igen? Kommer det göra det? Det är svårt att få tillbaka tilliten.

Grattis till tid och njut av friheten !!

Vaknar klar. Älskar den känslan. Ingen tung-dagen-efter-huvudvärk eller krypande olust och oro i kroppen. Klar. Har en del svårigheter nära, sorg, och det blir därför en viktig period att vara närvarande i. Inte dricka vin.
Nu blir det kaffe! Önskar er en fin dag☕️

Måndag. Vaknar igen med lite huvudvärk och är jättetrött. Är helt införstådd med att det kommer att vara såhär framöver. Upp och ner och upp igen. Men det är ändå en underbar dans på rosor om man jämför med den Berg-och dalbana det är när jag dricker. Nu slipper jag ångest och känslor av självförakt som alltid visade sig dagen därpå oavsett hur mycket jag drack. Idag ska jag jobba och ikväll ska jag delta i ett AA-möte. Är lite pirrig och nervös inför det men också förväntansfull. Ser fram emot det och tror att det kommer att bli bra för mig.
Ha en bra start på veckan vänner!
Kram

@miss lyckad Jättestort grattis till 6 år i frihet.

/Pi31415

Hej Lucy,
Tack för ditt ärliga inlägg. Du vill ha förändring i livet låter det som. Och det är viktigaste förutsättningen för att lyckas tror jag. Jag har tidigare haft problem med hetsigt humör, men upplever att jag är mycket lugnare nu. För mig är nyckeln min fysiska hälsa, om kroppen mår bra kan jag hantera mina känslor. Så för mig är ingen alkohol, äta nyttigt, sova tillräckligt och promenera mycket som gäller. Du verkar inte dricka dagligen. Men har du testat en längre nykter period? Jag upplever att det verkligen gör skillnad för den mentala balansen att inte tillföra onödiga gifter. Kan vara värt att testa kanske? Och angående att reta upp sig och bli arg i onödan, ibland tror jag vårt psyke ställer till med små scener för att vi ska få anledning att trösta oss själva med ett glas eller vad vi är beroende av. Min hemsnickrade teori, men jag såg det tydligt hos mig själv när jag slutade snusa. Lycka till med att hitta balans, tillvaron behöver inte vara ett krig...

”Eftersläckning” har aldrig varit riktigt min grej, så vid såna tillfällen när man gått vidare har jag ändå hållit mig till vatten, men i början av min nykterhet kunde jag känna saknaden just över att ta en sån där spontan drink eller öl på uteservering en eftermiddag, men det, det går verkligen alldeles utmärkt nykter. Det är ju inte alkoholen utan känslan av frihet, här och nu, fånga dagen jag vill åt. Funkar bra utan a.

@vår2022 låter som en riktigt bra start på en måndag! Lycka till ⭐️

Dag 29. Lite svårt att sova, första fysiska mötet på jobbet efter pandemin. Upp tidigt, 05.45. Fan vad skönt att inte vara bakis och möta sina kollegor på en splitny arbetsplats. Inte känna skam och vara darrig. Känner mig fräsch och har sminkat mig. Älskar mitt nya nyktra jag❤️🥰
Ha en fin måndag🤗

@Andrahalvlek Ett klockrent inlägg AH där du beskriver det som jag nu i efterhand har förstått. Att jag drack inte för att jag mådde dåligt, utan det var alkoholen som gjorde att jag mådde dåligt. Ångest, oro, dåligt självförtroende, saknad livslust och vacklande fysisk hälsa. Allt uppstod och blev bara sämre och sämre allt efter att åren gick. Och det berodde enbart på alkoholen! Enbart! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!

Kram

@Tackohej Bra gjort! Kämpa på! Försök att stå ut och komma ur den första värsta abstinensspiralen. Säger som @Andrahalvlek tro på dig själv och försök identifiera dina triggers rädsla och oron så att du kan parera känslorna. Själv är jag i processen att ta tag i mina triggers och undersöka vad det är som utlöser dem. Är dem på spåren och de är jobbiga och sorgliga att ta itu med men nödvändigt för att jag ska kunna hålla mig nykter och skapa mig nya vanor och välmående.
Kämpa på💕

Det är inte så lätt tror jag med de förutsättningar du har, men det känns som du har börjat reflektera mer över den situation du är i och varför du dricker. Alkoholdjävulen i all ära, men i vissa fall härinne så börjar det väldigt tydligt med medicinering. Och du har ett tufft jobb med andras känslor tätt inpå. Och tufft hemma med samma sak. Kan du få stöd från jobbet att hantera jobbet utan att dränera dig på energi? Nu tror jag till viss del att du kan det. Du är erfaren, men det vi skriver om att när man slutar med alkohol så blir känslorna tydligare och är man en person som lätt tar in andras känslor så blir det jobbigare. Nu vet jag inte hur du är, men jag gissar att det finns lite sånt hos dig. Å då lyssnar man inte alltid så mycket på sig själv. Risken finns att man kommer långt ner i hierarkin. Och det i sig, när man inte tar hand om sina egna behov, bara en känsla av att man inte gör det man borde på det planet heller, det gissar jag gör något med oss som håller på så. För jag sällar mig dit, till HSP:arna, till de som läser av andras måenden och känslor, till de som ser till att alla andra har det bra först, till de som går med blomma till tidigare kollega och dräneras på ork, de som borde tråna, borde göra saker, borde börja på kurs, borde, borde, borde…
Det är en konst tror jag att leva med sig själv och sina mönster. Så ja, det är bra att börja där. Kramar!

@miss lyckad Stort grattis till 6 år i frihet , och grattis på födelsedagen! 😍 Du var en av dem som jag tog rygg på och jag minns att jag tänkte att här har vi en som har varit nykter i 4 år, och mår väldigt bra. Då ska jag göra det som hon säger är bäst, och som har fungerat för henne för att behålla nykterheten. Och det har ju visat sig gå alldeles utmärkt! Så tusen tack för allt som du har delat med dig av!

🤗

@torpet Det mentala har också pockat på hos mig nu kring en månads nykterhet. Det känns jobbigt och sorgligt på samma gång men jag kan se nyktert på det och inte dölja och gömma mig med en flaska i en ”stängd garderob”. Nu måste jag ta tag i det svåra tunga slitiga arbetet/processen jag har framför mig. Jag vet min akilleshäl och ska sätta gräns, inte ta på mig den skuld och skam som jag vanligtvis bär. Den är inte min och hör inte hemma hos mig!
Kämpa på du och ta inte skit! 🌺

Godmorgon 🙏🏼 Grattis @miss lyckad på födelsedagen och dina 6 år utan A🙏🏼 Och tack för ditt inlägg det du skriver får mig att känna att ett liv utan Alkohol för mig är det jag vill leva! Detta ältande och ångest för att man dricker för mycket på helgen tar så mycket energi! Det är inte värt det mår ju så mycket bättre utan så varför varför är det så svårt att stå emot när helgen kommer och middagen ska intas? 😔 tack alla kloka och fina människor här inne för era fina och kloka inlägg som peppar och inspirerar🙏🏼

Jag håller med 007, jätteviktig information om alkoholens verkningar på vårt psyke, som AH så insiktsfullt beskriver. Det kommer ju smygande, det psykiska dåliga måendet av alkohol. Och det värsta är att det” försvinner” en stund med alkohol. Fast samtidigt försvinner, bedövas, förändras alla känslor av alkohol både bra och dåliga. Hoppas fler börjar inse sambandet mellan, alkohol och vår psykiska ohälsa.

@Se klart Ja faktiskt spännande också, att göra något nytt värdefullt i sitt liv och inte tröska på i gamla destruktiva spår😁
Ha en fin måndag🤗

@miss lyckad Tack för din berättelse/inlägg🙏🏻Å Grattis till alla dina nyktra år🎉🌟Grattis t din 59-årsdag🎉Jag själv fyller 59 år om knappt tre veckor. Jag befinner mig i sörjan i träsket ..men där jag känner SÅ starkt att jag behöver välja min väg.

Kram💗🌟

Tack så mycket Andrahalvlek💕..Det var nog att jag hört talas om att på AA fick man en medalj( tog en medalj) på sin årsdag..Turligt nog så hade jag ju en tanke ett par månader innan jag fyllde år att sluta dricka..Och gjorde det också. 🥰..Många gånger i livet gäller det att bestämma sig, och ta lärdom av dom som gör/ gjort samma resa. På den vägen är vi. Hoppas du får en superbra dag på jobbet, AH❤️

@miss lyckad Grattis till 6 år som nykter, och på 59-årsdagen! 🥳🥳🥳 Mäktigt att du valde att sluta på din födelsedag, den blir ju så mycket mer värd att fira då på något sätt.

Kram 🐘

Måndag - vaknar och första tanken var att svänga förbi systemet, men tar bilen till jobbet som säkerhetslösning,

Hej

Jag sitter och läser inlägg och jag kan inte relatera till det jag läser, inte till de dagliga situationer ni beskriver. Allt är "bra" i mitt liv. Men jag insisterar ändå på att förstöra allt omkring mig.

När jag har kontakt med andra människor (i typ livsmedelsbutiker, när jag kör, o s v), blir jag så arg och negativ att jag inte kan tygla mig själv. Jag skriker på folk när jag logiskt sett vet att de inte har gjort något fel. Jag har inget som helst tålamod - inte för barn, inte för de äldre, inte för någon (förutom min familj). De har jag ändlöst tålamod med, trots att jag förmodligen inte borde ha det. När jag ser mig själv utifrån kan jag höra en röst som säger "Sluta! Sluta!" men jag kan inte. Jag känner bara hat, rädsla och ont med varje andetag. Jag har redan varit hos psyk (6 år) och fått alla möjliga tabletter (hjälpte inte!) och dessutom ECT.

Nu när jag har kommit upp i åldern har jag börjat förstå att jag förmodligen har haft ett odiagnoserat inlärningsproblem bl. a. Jag har haft minnesproblem sen jag var 2 år, och förmodligen har haft något problem med leptin, då jag har svårt att äta eller dricka mig mätt (också sen jag var 2 år). Det är som att kroppen inte reagerar på någonting.

Jag har börjat acceptera mitt "läge", men nu har jag också börjat inse att jag inte vill vara rasande hela tiden. Jag vill gå ner i vikt, jag vill uppskatta min man som han förtjänar. Jag vill inte måste dricka för att kunna göra mina sysslor eller för att vara med andra människor.

Allt det här låter löjligt när jag läser det. Men jag håller på att döda mig själv med alkohol. Jag har kartlagt mitt drickande (mer eller mindre) sen 2020, och det är inte bra; men hittills i år har jag haft flera nykter dagar än jag hade förra året, 80 (kontra 35).

Jag har möjligheten att nå över 100 i år. Det är mitt mål. Jag behöver sluta hata mig själv. Hur gör jag det?

Jag känner mig extremt rå när jag sparar det här.

6 år❤️Idag är det exakt 6 år sedan, jag slutade att dricka på riktigt. Hela mitt liv blev annorlunda, och lättare. Minnena börjar blekna, om hur jävligt det kunde kännas.All vånda och skam, som jag orsakade mig själv, och mitt liv. Framförallt självföraktet, började ta stor plats då. Jag minns att jag fortfarande hade hyfsat självförtroende. Men min goda självkänsla hade börjat vittra sönder, ju mer jag drack. Jag har aldrig druckit på dagtid, jag har aldrig tagit återställare, jag var borta 1 dag från jobbet för att jag var bakfull. Det finns många som inte tyckte att jag hade så stora a-problem, för att dom inte hade den insynen i mitt liv. Men när jag hade druckit så mycket, och så ofta, så att jag fick minnesluckor, fysiska krämpor, som högt blodtryck, näsblod, kramper i fingrar och tår, svullen kropp, vinmage, yrsel mm mm. Och alla besvär försvann, när jag valde bort alkoholen ur mitt liv, då förstår man hur illa det var. Jag var på väg att förstöra livet. Vad jag inte visste den födelsedagen dagen, 2015, var att det enda som gäller är att inte ta första klunken. Så enkelt, egentligen.🍃❤️🍃. Och så enorm betydelse det skulle få för mitt liv. Att hålla på och laborera med en substans, som förstört och dödat( dödar) så många människor på vår jord, var jättesvårt. Att ge fan i den, och att täppa till alla fällor där jag kunde hamna med giftet, blev min räddning. Idag är det min 59- års dag🌺..dagen jag alltid firat. Dom senaste 6 åren glad och nykter. Det är inte bara jag som är stolt och lycklig för denna livsstilsförändring. Även mina 4 barn fick ett fint och helt liv. Utan rädsla och ångest, för att mamma skulle drunkna i alko- träsket. Tack universum, och högre makter, tack alla på Forumet som peppat och hjälpt mig, ❤️, tack mina nära och kära. 🥰. Ja Andrahalvlek, var sak har sin tid. Att bli mormor t ex. 💕 Att leva ett liv som man trivs med. Det gör man inte med Alkoholen som ständig följeslagare. Vilken tur att vi kan sluta göra idiotiska saker, som förstör våra liv. Kram från en 59-årig Miss Lyckad 😘

Tufft och jobbigt är det @vår2022 men nödvändigt. Och faktiskt ganska spännande. Vilket iaf inte jag kunde säga om mitt sista år som vindrickare. Man får leta i skrymslena efter sig själv. Hur låter mitt längt? Kram 🥰

Haft en helg med upp och ner. Stressig som bara den- fredag, sen iväg på konsert med middag + vänner. Hann knappt kamma mig men trasslade på mig ett par skinnbyxor och vit skjorta och rött läppstift- vilket jag hört är det som hjälper mest mot svarta ringar under ögonen, haha.
Sen åkte vi till landet, lagade boeuf på älg och glass på hallon. Åt godis och somnade framför tvn.
Påväg hem från konserten passserade vi Riche Sturehof, ställen jag och min man hängt på genom åren, verkligen inte ofta men om vi varit ute och ofta liksom slunkit in bara han och jag, innan hem.
När vi promenerade sa han; att en enda sak som jag saknar med att du inte dricker är de där tillfällena när vi gick ut och tog en drink på stan.
Ja, jag kan nog också sakna det sa jag. Men fördelarna överväger.
Ja, det förstår han. Verkligen. Men han har liksom inte fattat vilken stor fråga det har varit för mig. Han har också sett mig INTE dricka så många tillfällen att det skulle vara svårt rent objektivt att slå fast att jag slutade dricka för att det gav mig problem. Med mig själv.
Jag tänkte på det i helgen. Att vissa saker går inte att kompensera. Men det är okej. Det är som det är. Livet blir annorlunda.
För min längtan att glida in på Riche klockan 23:30 och ta en cola. Är noll.
Han får traska hem med sin nyktra fru och jag med mig själv.
Idag har jag satt upp 8 adventsstjärnor/ 7 av glödlamporna hade klarat vintern.
Klippt ner och sagt godnatt till pelargonerna. Ställt in alla krukor, klappat om alla pallkragar. Blivit lite känslo-svag kring sommarlovet. Grävt upp en stor höstanemon som står så illa placerad men kan inte med att gräva upp sånt som börjat växa på våren.
Vi åkte hem, lämnade hund, åkte förbi mamma. Åt rester på rostat bröd, tog en lång dusch och såg en konstig serie.
Löftet om nya rutiner för att komma isäng har gått sådär. Jag är otroligt tacksam över att jag orkade igenom det första nyktra året, snart två.
Ska fundera lite över vad som varit lätt och svårt. Vad som blivit enklare. Vad som fortfarande är svårt- men det har inte med alkoholen utan själva livet att göra.
Saknar min pappa mycket mer än jag trodde. För ett år sedan hade han just klarar coviden. Den 26 december träffade jag honom på hans boende som vi hade fått ordna fram för han var för dålig för att flytta hem. Jag läste högt ur DN, och Vi. Jag tvekade i pressbyrån om jag skulle köpa engelska The Economist som han läst många år. Jag avstod.
Jag läste högt en artikel om. Karin Smirnoff? Han tittade ut över mörkret på parkeringsplatsen. Han var bra på att hålla mig hårt i handen.
Sen åkte han in ett par dagar senare och efter det kunde vi inte prata mer. Snart är det hans födelsedag. Jag kan fortfarande inte fatta att han inte finns för mig.
Han trodde på mig och allt jag gjorde. Han gav i princip aldrig beröm. Han bara var som en stark rauk i blåsten och höll sig alltid bakom mig som skydd för vinden. Jag tror att han, och min man är de enda människorna som skyddat mig från någonting, för det mesta har jag bara gått rätt ut i regnet utan paraply.
Kram och godnatt alla kämpar. Ni är faktiskt bäst. 🙏🏻🥰

Tack @sisyfos tar till mig varje ord 🥰

@Förstört allt
Hej. Hur går det för dig?
🌺

Snart dax att släcka lampan…å en ny vecka är i antågande. Ledig på onsdag så skönt. Mycket att göra på jobbet. Möter flera mammor där våld har funnits med tidigare i deras liv. Barn utsatta för övergrepp. Reflekterar knappt över hur trött jag blir av att ständigt ge av mig själv på jobbet och privat. Och det blir då sannerligen inte bättre av att dricka alkohol av gammal vana när tröttheten hela tiden finns där som en skugga. Så oerhört trött på denna vana som gör att tröttheten tar över mer i mitt liv och den fullkomligt stela kropp. Och vad den gör mer är jag fantastiskt bra på att förtränga …helt otroligt! Läste i ..tror det var @Rehacers tråd eller kanske @Ase där @Andrahalvlek skrev ”första glaset bestämmer du sedan bestämmer alkoholen ” precis så är det!! @Se klart skrev i @Rehacers tråd (tror jag) angående de här frågorna…vad behöver jag…Self compassion…något som jag verkligen behöver fokusera på men är stjärna på att glömma av.
På något vis känns det väl som om det vore dax att fokusera inåt än utåt….det blir så sörjigt, tjatigt….och bara vara på samma plats i det där hjulet som bara går runt och runt.

Kram🍁🍁

Någon som har bra erfarenhet av Kampral? Hur funkar det i praktiken?

@Andrahalvlek Det du beskriver här är så oerhört viktigt. Det borde vara första stoff i söndagsbilagan som låg på hela landets frukostbord. Det hade hjälpt många. Det är jag övertygad om.

Håller tummarna! Fy vad jobbigt, jag känner med dig för det är inte ok, göra fel och sen vara otrevlig.

@Anders413 Välkommen hit! Jag har ingen egen erfarenhet av gbp, men jag har hört att det är vanligt att man blir alkoholberoende efteråt. Så vanligt att man nu inom sjukvården undrar hur man ska hantera det. Jag tycker att du ska ta kontakt med sjukvården, den läkare som remitterade dig till gbp. Och sen ska du hänga här, vi är ett skönt gäng som kommit olika långt på vår nyktra resa.

Kram 🐘

@torpet Heja dig! Och det är helt rätt. Tanken lyfter inte glaset. Tankarna kommer allt mer sällan och får allt lägre intensitet. Fortfarande kan jag få vin-flashar ibland, men då blir jag mest full i skratt och tänker ”Hoppsan, var kom du ifrån?”

Kram 🐘

Idag var det julavslutning med linedancen. Vilket skönt gäng 😍 Jag har känt mig så otroligt välkommen, trots att jag inte kände någon innan i princip. Jag har ju dansat tidigare, för 8 år sedan, så några eldsjälar känner jag igen från den tiden. Det är verkligen en gåva att hitta en ny flock att hänga med ❤️ Vi kommer inte att bli bästisar, men vi har väldigt trevligt när vi träffas - och att dansa är verkligen livslust i sin finaste form. Kropp, knopp och hjärta förenat till musik.

En annan flock jag gärna hänger med är min fantastiska kör 😍 Vi har julavslutning med uppträde kommande lördag och det ska bli så kul att sjunga ihop och visa publiken den enorma sångglädje vi alla känner. Sen blir det julvila från båda aktiviteterna innan det drar igång igen i februari - och jag har redan anmält mig till båda aktiviteterna!

Kram 🐘

Imorgon inleder jag den sista veckan med nedtrappning av venflaxin. En medicin som jag började ta i samband med att jag blev utmattningsdeprimerad år 2007. Hade jag fortsatt hade det blivit 15 år i slutet av mars. Jag tar en enda tablett på torsdag, 37,5 mg. Det blir fjärde veckan med den ytterst blygsamma dosen. Funderar på om jag ska köra varannan vecka ytterligare en månad eller två, men det är nog överdrivet.

Jag har ju läst mig till att det är väldigt svårt att trappa ut just venflaxin, att man får utsättningssymptom i form av ångest väldigt lätt. Tydligen funkar det bäst att minska i början, men på slutet ska man vara väldigt försiktigt. Och väldigt försiktig kan man nog säga att jag har varit. Det har tagit mig totalt 1,5 år att trappa ut från 75+37,5 mg/dag till 0. Jag har använt dosett och ritat uttrappningsschema, har minskat stegvis med endast 37,5 mg/vecka och har sedan legat kvar på den nivån i fyra veckor. Den enda tabletten som jag tar nu per vecka kan bannemej varken göra till eller ifrån.

Under hela den här perioden har jag mått bra. Ingen ångest, ingen överdriven oro, inte värre sömnbesvär än vanligt. (Min sömn svajar hit och dit, så är det bara.) Vid något nedtrappningssteg kände jag lite ”fladder” i bröstkorgen. Ångest är väldigt fysisk för mig. Den bränner och svider i huden, vandrar liksom. Men jag oroade mig inte massor för det, jag tänkte bara ”okej, nu reagerar jag på utsättningen av medicinen men jag ligger kvar på den här nivån, det går över”. Och det gick över. Det kan ha varit förra hösten, minnet är kort.

Just nu känner jag mig så stabil psykiskt att det känns fullständigt obegripligt att jag tidigare har fått diagnosen kronisk depression. Och det känns också obegripligt att jag inte tidigare förstod att alkoholen påverkade mitt psykiska mående så oerhört mycket. Jag trodde jag drack delvis för att hantera ångest och oro, men i själva verket skapade alkoholen ångest och oro.

Jag får minnesbilder från min pappas enormt dåliga mående. Han var också kroniskt deprimerad, även om han nog aldrig fick just den diagnosen. Han levde upp på sommaren, men mådde dåligt höst, vinter och vår. År efter år. Hans panikångest var enormt fysisk. Han kunde ligga i sängen och gallskrika: ”Jag dör, jag får ingen luft, jag har fått en hjärtinfarkt.” De första gångerna ringde mamma ambulansen, men de tog inte ens med honom alltid. Till slut stängde hon bara dörren och gick och la sig i soffan, så han fick ligga och skrika sig trött. Så jävla tragiskt.

Jag blev deprimerad första gången i nian, och jag började dricka i åttan. I nian drack jag nästan varje helg, åtminstone under skolterminerna. Jag hade typisk så kallad årstidsbunden depression. Reagerade väldigt starkt på hösten, allra helst november var en skitmånad. Reagerade lika starkt på våren, blev helt orkeslös när allt började spira i naturen. Pressen att göra saker blev liksom övermäktig. Jag orkade inte, jag orkade ingenting. Jag ville bara sova. Hela gymnasiet var jag deprimerad, och jag drack jättemycket då varje helg. Jag gick knappt ut gymnasiet, hade bottendåliga betyg. Skolkade 1-3 dagar per vecka.

När jag fick barn fick jag en paus från depressionerna. Konstigt 🤔 Kan det finnas ett samband med att jag var nykter under graviditet och amning? Men sen kom depressionerna tillbaka regelbundet. Oftast i form av nedstämdhet och orkeslöshet, hade ingen initiativkraft alls. Två gånger urartade det till utmattningsdepression och sjukskrivning (2007, 2018) och då var jag verkligen under isen, till och med suicidal.

När jag fick diagnosen kronisk depression år 2018 blev jag förstås helt knäckt. Skulle jag få leva med det här, precis som min pappa gjorde? Vad är det för liv? Om någon hade berättat för mig att nykterhet var nyckeln till att slippa mitt dåliga psykiska mående så hade jag kanske hoppat på det tåget tidigare. Kanske. Jag tror ju att man måste uppleva det själv för att verkligen förstå det.

Och finns det någon som känner igen sig nu så vill jag bara säga - prova att vara helt nykter i minst tre månader, helst sex månader. Vad har du att förlora? Du kanske precis som jag får ditt liv tillbaka ❤️

Kram 🐘

Ikväll känner jag mig lyckligt lottad. Frisk för första gången på flera veckor. Jag har haft en långdragen influensa. Värst under 1 vecka, men hängt i så jag känt mig småkrasslig länge. Nu känns det som att krafterna äntligen har kommit tillbaka. Något som man ofta tar för givet, men att vara frisk, är också något man bör jobba på, med mat, rörelse, och att må så bra man kan. Där ingår goda relationer. Har man det så blir livet lättare. Inte alltid så enkelt om det handlar om släktingar. Men man kan ha väldigt lite kontakt och på sina egna villkor som man mäktar med. 🍃💫🍃

@miss lyckad Mysigt ❤️ Jag ser fram emot barnbarn, men det kan vänta några år. Var sak har sin tid, och just nu är det enbart MIN tid. På ett sätt var ju livet med yngsta dottern som att ha en femåring hemma i 22 år, så jag kan behöva rätt mycket egen tid känner jag. Du kan snart räkna in norska bland dina språk!

Kram 🐘

Tack @Kennie!
Du är duktig son är på dln vakt. Det är nog ett måste. Snart har jag varit vit en månad. Denna gången gick jag in med andra ögon. Ingen alkoholfri öl, är inte ens sugen och har reflekterat över mitt liv i stort.
1. Byta jobb, å det snaraste. Fick en panikattack i lördags mitt under träningen. Så nu har jag dragit i handbromsen! Sjukskriver mig i veckan för att återskapa någon slags balans. Tur att jag inte dricker nu, annars hade det varit väääldigt lätt att ta till alkoholen.
2. Göra roliga saker med mina fantastiska vänner 💝
3. Sluta "prestera" eller snarare skapa distans till ex jobb.
4. Planera för framtiden. Barnen är snart utflugna. Kanske dags för en flytt och nytt liv.
5. Inser att mitt presterande liv bidrar till hög alkoholkonsumtion. Ingen ursäkt mer en reflektion.

Ha en fin kväll ⭐

Hej @Anders413!

Det är tydligen många genomgått gbp som börjar dricka. Man ersätter ett beroende (mat) mot ett annat (alkohol). Jag skulle rekommendera att ta hjälp. Antingen genom vårdcentralen eller beroendecentrum. Lycka till med ditt nyktra jag 💝

@Ostrukturerad Jag har samma situation. Har postcovid. Söker hjälp på olika ställen, ingen kan hjälpa mig. Prover är bra, men har ett PEth- prov på 1,1. Kan det vara så att vården borde fråga om min barndom ungdom o mitt vuxna liv. Det är tydligen lättare att ge mig mer ångest och skamkänsla än att hjälpa mig.😢😢

Hej där ute min första dag som nykter men inte den sista hoppas jag !
För två år sen så gjorde jag en viktförminsking från 110kg till mina 64 kg som jag väger idag ! Men det har med fört att jag har börjat konsumera väldigt mycket alkohol men nu får det vara nog !
Är den någon mer som har samma problem här på forumet ? Som kan dela med sig i så fall

Kvällsnotering. Allt stånkar på. Har missat att skriva här pga arbetsdagar med väldigt udda tider. Så rutinen och rytmen slogs sönder. Nykterheten går dock fortsatt bra. Eller bra... den pågår iallafall. Får nöja mig med det just nu tror jag. Mycket att stå i med relationer också. Svårt sådant. Idag hade jag ett riktigt sug. Varade inte länge. Men det var konkret. Däremot verkar det inte som om "sugen" biter på mig längre. Det hade de gjort förut. Nu, som många förespråkar, låter jag tanken (suget) komma och sedan låter jag det passera. Det går ju inte att med tanke kraft fysiskt lyfta ett glas med alkohol. Så om jag lugnt låter tanken passera är det lugnt. Apropå vad majsan_nu skrev: just nu upplever jag det inte som en kamp. Tror jag. Kanske mer som någon sorts lågintensiv strategisk krigföring. En psykologisk krigföring. Tror jag klarat runt två månader nu faktiskt. Räknar ju inte dagar, men jag tror det är två månader. Det är måendet jag har svårast med. Att avstå från att dricka går ändå relativt lätt tycker jag. Det är allt det mentala som drabbar mig som jag inte har så lätt att hantera. Ny dag i morgon. Får hoppas på den! Kram till alla!

Jag har varit i Norge som barnvakt åt barnbarnen. Tiden går verkligen fort..❤️..Barnen pratar mer norska nu, så ibland får jag försöka klura ut vad barnen menar. Lär mig nya ord var gång. Täppe= filt, Dyna= Täcke. 😅..Det var mörkt när jag körde hem. Det tar alltid längre tid då. Tur att det inte var halt iallafall. Riktigt koslig helg hade vi i alla fall.. Det blev lite mutor, som föräldrarna hade sagt att jag fick ge barnen. Lite roligare när mamma och pappa är bortresta på så sätt, och då blir mormor lite poppis. 🥰

Så svårt du har det Ragna och jag tror inte det finns något förhållningssätt som fungerar i den situation som du befinner dig. Som jag ser det finns det inget annat att göra än att omhänderta din dotter omedelbart och för mig är det obegripligt att man inte gör det. Behövs ingen LVM utredning innan utan man gör ett omedelbart omhändertagande paragraf 13 LVM och därefter har man några dagar på sig att göra utredningen. Allt detta måste dom som arbetar med henne veta. Något förhållningssätt i den akuta situation du befinner dig i har du ju själv kommit fram till att det inte finns. Dom gånger jag mått riktigt, riktigt dåligt när det gällt min son så är det enda som fått mig att må bättre är när jag agerar på något sätt.

@Illaute man bli modigare och modigare av att skriva och prata med andra här. Det smittar av sig att även prata hemma. Skammen minskar. Min man menade också att jag inte är alkoholist bara att det blev för mycket ibland, helst bland andra, inte hemma. Jag säger att jag är det och beroende. Bilden är kanske att man sitter på a-lagsbänken och super för att vara aklkis. Så är det inte men kan bli om det går för långt.

Nu har det gått en hel vecka, men jag fick många svar och har haft lite tid att fundera. Så nu är det dags för lite reflektioner.

@Andrahalvlek skrev:"Det jobbiga uppstår när folk generellt tror att man kan uppleva happyhappylycka hela tiden. Det är då man avverkar relationer, jobb, prylar, inredning, kläder etc på löpande band. Samtidigt som man är avundsjuk på instagramvännerna. Och fuskar däremellan med att framkalla en fejklycka med hjälp av alkohol. Så tror jag."

Jag tycker att du fångar essensen av vad jag funderar på, på ett perfekt sätt här. Jag tror att alkoholen definitivt var en genväg till att uppnå de här topparna på konstgjord väg och det gjorde att man sökte efter topparna ännu mer. Det där med att avverka relationer på löpande band. Lite av inspirationen till mina tankar har jag fått från senaste samtalet Sam Harris har med Paul Bloom där Paul berättar om en psykolog som har skrivit en bok med råd och hans råd är just precis det där. Är nyförälskelsen slut? Skilj dig och skaffa en ny etc. och gör allt för att uppleva nästa kick. Dåliga råd konstaterar de i podden och förvånande att någon tror att beteendet skulle ge någon varaktig lycka.

@miss lyckad Du tar också upp något intressant. Med materiell välfärd har vi inte blivit lyckligare utan vi uppskattade kanske saker mer förr. Det måste vara en ännu storslagnare sak för att det ska ha någon effekt. Tänk hur vi om vi hade växt upp en annan tid hade blivit överlyckliga för att få en penna. Idag betyder en penna ingenting. Om en inte fungerar fullgott, släng den och ta en ny istället för att fundera på om man kan göra något åt den. Men egentligen behöver vi inte ens en penna för att vara lyckliga.

@Sattva skrev:" Eller så är det tillfredsställelse." Det kanske är ett bättre ord än lycka. Jag förstår precis vad du menar när du säger det.

@Soffi skrev:"Jag kan vara tillfreds till och med i riktigt svåra stunder, har jag upptäckt..." Roligt att du skriver igen! Och det du säger är väl i princip nästa steg i resonemanget. Även vid avsaknad av yttre orsaker till att vara lyckliga kan vi känna detta, vad vi nu väljer att kalla det. Jag tror att det är enklast att förklara genom att säga att man kan vara glad för något litet vardagligt som man gör varje dag som den där koppen kaffe man dricker varje dag som inte är något speciellt. Men även utan den går det. Kanske behöver vi flera ord för det, som du säger, men med det riskerar vi ju också kanske att tala om olika saker när vi säger samma ord.

@Torn Det är ju absolut inget fel att ha saker att se fram emot. Tvärtom! Det är bra att planera och se till att vi har mål i livet och händelser som ger oss de där större känslorna av lycka. Vi ska inte sluta söka det, tänker jag, men däremot får det inte gå ut över vår förmåga att bara vara i stunden och vara tillfreds med det.

@TappadIgen tack för grattis!💖
Jag mår otroligt mycket bättre än vad jag gjorde för tre månader sedan.
Gråt, skam och andra kännslor är som du skriver saker som ska vridas och vändas på för att kunna gå vidare. Efter varje dipp blir jag lite starkare.

Blev lite snurrigt i början av det jag skrev men jag lovar att jag är spiknykter.....

@vår2022 låter ju helt underbart! Fina sidovinster ni fått. Härligt. Hopp
9ss att vi också kommer du så småningom.
Jag är ju nynykter. Igen.... Min man är nog lite skeptisk till att jag ska klara det den här gången. Han vill nog helst att jag ska kunna dricka måttligt. Som alla andra. Men Alla andra har inget beroende. Jag har erkänt för mig själv att jag är alkoholist. Han vill nog inte gå så långt att säga att jag är det men han känner ju inte till alla inre krig jag har inom mig när jag tar första glaset. Eller mellan glasen. Vardagarna när det inte är ok att dricka och hjärnan går på högvarv hur man ska få till ett tillfälle att få dricka. Bjuda in nån? Gå hem till nån man vet gärna bjuder? Vad kan jag fira? Osv osv i det oändliga.
Sånt har jag ju bara erkänt för er här.... Vi har nog mycket att prata om han och jag.

Lite sent men grattis till 90 dagar @Ase Det är ju lite svårt på ett forum endast baserat på text att avgöra men det känns som att du ändå mår betydligt bättre nu än du gjorde för tre månader sen och det känns som att det går framåt för dig och att du funderar och vänder och vrider på saker. Det känns positivt :)

@vår2022 tack för dina ord. De värmer. Och det är fint att inte vara ensam 💗

@Rehacer blir inga dagar på raken, det har jag lyckats sluta med och det känns så bra. Så nu blir inget vin. Tack för pepp och stöd, heja dig o oss, kram!

@Illaute Det tror jag absolut. Om man kan prata med varandra om allt vinner förhållandet mycket. Vi har hamnat i många bråk i vårt äktenskap men lyckats reda ut och gå vidare för vi vill vara tillsammans. Vi är både lika och olika men vi har lärt oss att förstå varandra genom ständiga samtal. Måste säga att denna nyktra månad har vi kommit varandra ännu närmare, bråken och tjafset under alkoholpåverkan är borta.

@Illaute Bra plan! Alkoholism och dysfunktionell familj är även min bakgrund. Alla andras behov har gått före mina, och jag vet knappt vilka behov jag har då jag anpassat mig efter andra. Det har medfört dålig självkänsla, skam, skuld, ilska, kontrollbehov och livrädd för kritik, då jag förutsätter att den är dålig och det har jag svårt att ta. Nykterheten är en förutsättning för att börja processa och jobba med detta, en av anledningarna till mitt tidigare drickande.
Ha en fin kväll🤗

Vi verkar ha haft det lite lika där i våra relationer med våra män. Han tycker ju att jag dricker för mycket och för fort vilket han påpekat flera gånger. Han har också varit orolig att jag ska spåra ur när vi är borta och det måste ju ha varit jobbigt att känna så. Han har liksom inte ställt något direkt ultimatum att jag måste sluta, men definitivt att jag måste dra ner annars pallar han inte. Jag slutar inte för hans skull utan för min egen. Vill sluta. Det måste komma inifrån mig själv annars går det inte.
Önskar att vi kommer fram till att han också ska dra ner för min skull så jag slipper bli påmind av alkoholen. Han dricker inte på vardagar som tur är. Låter bra att du och din man är i samma båt på väg åt rätt håll. Jag och min sambo for nu åt motsatt håll men vi kanske får ordning på på grejerna så småningom.

@Illaute börjar med att säga att du får skriva hur mycket du vill i min tråd, tycker bara att det är roligt att vrida, vända och utbyta erfarenheter.

Vad det gäller min man så drack vi nästan lika mycket vin ihop, men han blev inte berusad och kunde sluta i tid, men för mycket även för honom. Jag sade att han måste hjälpa mig och att det innebär inget vin hemma, annars går det åt hel…han gick med på det men att han vill kunna dricka folköl inte starköl. Jag tyckte det var ok och drack inte så mycket folköl. Skulle det vara starköl skulle det nog trigga mer, det får man ju rus av om man dricker fort och många. Folköl ger inget rus tycker jag och triggas inte. Han har börjat dricka mindre av folkölen.

Vi pratar mycket och jag berättar varje dag om hur viktigt det är för mig att vi gör detta tillsammans för att jag ska lyckas och hur bra jag mår av att vara nykter. Det har kommit fram att han tyckt att jag spårat ut många gånger, men han har inte sagt det till mig för han har ju sett min ångest. Dels kanske för att han också velat ha vin varje dag. Det kom också fram att han är orolig för att jag inte ska lyckas hålla mig ifrån alkohol, misslyckats så många gånger. Jag har också berättat alla mina hemligheter för honom, hur jag smusslat, smugit, gömt flaskor, tagit återställare. Allt för att ta bort alla möjligheter att göra det igen. Idag ser han att jag menar allvar och tror på mig och är lättad. Han mår också bättre nu utan våra mängder av vin, även om han inte var beroende på mitt sätt eller var bakis och att han likaväl kan vara utan.

Är han rädd för att det inte ska funka denna gång för dig då han dricker denna gång? Jag tycker inte att det är för mycket begärt att han inte ska dricka och trigga dig, det är något man gör tillsammans och att han ska vara lojal mot dig. Vilket är viktigast, att du är nykter och mår bra och får stöd av honom eller att han ska få dricka och göra det svårare för dig med triggers och riskablare att inte du inte ska orka stå ut? Prata med honom om hur det känns för dig och hur du skulle vilja ha det för att öka alla förutsättningar för att det ska gå bra.

Oj, detta blev långt😁 lycka till!

@Ase @starten på det nya @vår2022
Har bestämt mig för att börja med möten online och sen prova fysiska möten. Känner att jag kommer att behöva det framöver för att hålla min nykterhet. Klarar det inte på vita knogar som jag hört att det kallas när man bara skruvar på korken utan att ta tag i själva roten till drickandet, missbruket. Är uppväxt i en dysfunktionell familj med alkoholism och har nog haft problematiken med mig sen barnsben. Mycket att bearbeta och som måste ut för att jag ska kunna bibehålla nykterheten.
@Ase har också läst någonstans att CA ska vara bra möten som passar alla missbruk. Vem vet? Vi kanske hamnar på samma on-line möte ikväll!

@Illaute hejsan!
Jag har varit på några AA-möten online. Har inte hittat någon gupp som blivit min och har ingen sponsor. Men jag tycker att det stärker mig att höra andras delningar. Du behöver inte säga något eller ha kameran på. Så du behöver inte kunna något för att delta😊.

@Illaute Ha ha! Skönt att skratta och skämta. Värsta läget att prova på att släppa kontrollen på AA-mötet ikväll, bara gå dit för att se hur det är helt utan förväntningar. Observera hur det känns för dig, vad som händer inom dig.
Kram 🤗

Min känsla är att de flesta är lite rädda inför sitt första aa-möte, jag känner fortfarande ett visst motstånd att gå ibland och vet inte varför eller så kanske det är för att jag liksom du vill ha kontroll på det mesta och veta vad som händer? Eller så är det som någon sa till mig att det är en rädsla för att må bra och bli frisk ?

Mitt mål är att komma iväg på 1 möte i veckan går lite sådär men ikväll blir det ett möte online istället, det blir det första för min del kanske utmanar jag mig med att testa ett ca möte istället har hört att de ska vara bra möten.