Senaste kommentarerna i forumet

regntunga moln utanför mitt fönster. Ska jobba, jobba idag. Inspirationen har lyst med sin frånvaro ett tag. Men nu är jag på G.
Måste även ta tag i dammsugaren då min hund fäller sommarpälsen och jag nästan vadar i hundhår, Inget kul men allt är ju inte kul.
Är fortfarande uppe i varv. Ska börja styrketräna i höst som jag aldrig provat ska bli spännande. Behöver bygga upp min muskelmassa,
som har blivit ganska degig efter alla år av missbruk. Jag får aldrig glömma hur mitt liv såg ut för ett år sedan.
Jag har jagad av faan själv.
Alltid stressad
Alltid ångest sista åren
Körde omkring till olika bolag för att inte bli igenkänd
Planera, planera så att det finns till dagen efter
Vakna kolla kylen, och se där står en tetra, häller upp ett glas, bara ett, visst du
Massor av halstabletter hemma ifall det kommer någon
Usel sömn, ångesten har blivit min följeslagare, och den viker inte från min sida, trogen, jadå.
Försöker komma undan häller i mig mer och mer för varje dag, och nu tar jag till nätterna oxså
Äta vet jag knappt vad det är, på sin höjd en ostskiva
Dimma, dimma, vet att jag gör fel, kan inte sluta, HJÄLP
Börjar en morgon höra musik som inte finns, sedan mörker jag är borta, men vaknar på sjukhus
Jag vänder mitt liv med stor möda och många hinder, men det går.
Vill jag ha det tillbaka. Nej aldrig, för så skulle det bli.
Kan inte nog tacka för allt erat stöd
Kramar Konstnären

Känner att jag bara tar just nu, har inget att ge. Hoppas att jag kan stötta nån i framtiden. Fick panik i morse då jag inte hittade min diamantklocka som jag fick i bröllopspresent. Letade överallt, hade den i lördags då jag ramlade hem från festen.
Höll på att kvävas av panik. Värd 24 tusen. (Fick den av min mans dåvarande jobb, skulle aldrig ha råd att köpa.) svetten rann och jag bad till Gud, hittade den till slut i en kökslåda. Fylleångest på måndag morgon....tack för den.

Mitt feta problem är att jag inte vill sluta. Jag intalar mig att jag vill. Men innerst inne vill jag inte.

Det är så skadat.

Beslut, vilja kan bara komma inifrån dig själv. Fråga dig själv vad vill jag med mitt liv. Vill ja ha
FYLLA, ÅNGEST, GÖRA BORT MIG.
För mig slutade mina många försök med dunder och brak och det var det inte värt. Hade ett mycket
tråkigare liv när jag drack. Livet är ju ingen dans dagligen.
Om du vill, går allt, lovar.
Konstnären

Kära Trollnäsa,

tror att du behöver sätta dig ner och verkligen tänka igenom vad du vill. Jag vill absolut inte låta klämkäck och säga att det "bara är att sluta dricka". Aldrig att jag säger så. Men jag säger det med en annan betoning - det är "bara att sluta dricka som är alternativet". Det är skillnaden. Det finns inte så mycket att välja på. Tror tyvärr inte att du närmsta framtiden kommer kunna dricka socialt/lagom... Förlåt, men det går ett par gånger och sedan är vi där igen. Det gäller nog för de flesta av oss här på forumet. Du skulle må så bra av att verkligen fatta ett beslut om att vara nykter tills vidare.

Sedan måste du, och vi alla andra, kasta offerkoftan. Ja, det är trist och sorgligt att vi inte kan dricka längre. Men måste man dricka för att leva? Nej! Nej! Nej! Det behöver man faktiskt inte. Du kommer att upptäcka så många goda fördelar med att vara nykter, bara du ger nykterheten och dig själv en chans. Lägg ner drickandet tillsvidare. Det skadar dig bara. Och det funkar inte med "några glas ibland". Du lurar bara dig själv och drar ut på eländet.

Sedan kan man väl fundera på om det är sorgligt att inte kunna dricka eller inte. Det finns andra värden i livet än att gå in i dimman. Men det är svårt att se så länge man befinner sig nere i gyttjan. Kravla dig upp och andas frisk luft. Du kommer må så mycket bättre. Ingen ångest mer. Minns inte vem som skrev det (Santorini?), men man kan se det som att varje person har ett visst mått alkohol att förbruka under sitt liv. Vi har druckit upp vår ranson nu.

Hur länge du ska tycka synd om dig själv? Ja, så länge offerkoftan är på. Det är också ett beslut som du fattar själv. Men utan att vara nykter, så blir det förstås svårt.

Stor kram

Förstår precis vad du menar med tomhetskänslan på semestern. Jag var ju också utomlands på solresa i somras (låter som om det var längre sedan än det egentligen är) och höll mig nykter. Det var just på eftermiddagen, när man varit i värmen hela dagen, duschat och gjort sig iordning och väntade på middagen. DÅ var det tomt! Naturligtvis även till middagen, men det var mer väntat. Min man drack vin både till lunch och middag, men han klarar ju det. Men som sagt, förstår vad du menar med tomhet. Det är verkligen ett inlärt beteende. En jäkligt dålig vana helt enkelt. Men den har vi brutit nu, eller hur! Kram

Tack mm, gud vad glad jag blev när jag fick se ditt signum. Hoppas du har ett bra liv. Jag har det bra och fortsätter.
Många kramar Konstnären

Kul det där med appen, bra grej tror jag. Själv är jag noga med mina röda kryss i almenackan varje månad. I går ett stort X 11 månader.
Grattis till din vecka, eller nästan då. Kanonbra. Visst är det så att det finns hundra möjligheter i nyktert tillstånd, hade svårt för det i början.
Jag var ju van sitta under fläkten röka och dricka vin och skjuta upp allt. Du gör helt rätt när det sär suget kommer, bryta är bästa hjälpen.
Inte fastna i dom där tankarna, det är livsfarligt. Har gjort det själv några ggr. och gråtit och ömkat mig själv. Men inte har det hjälp, tvärtom.
Tankarna kan komma än idag, men dom är helt hanterbara, A ska aldrig få revanch på mig. Jag vet vad jag har, och jag vet oxså vad jag får
med A.
Idag vad som än händer inget första glas för mig
Fin dag till dig
Konstnären

Hur längre dröjer det innan man kan gå på fest utan att tycka förbannat synd om sig själv och slippa tänka på alkohol!?

Följer dig och du verkar så beslutsam och stark. Har ju själv varit långt nere under jorden, som jag kallar det.
Brukar tänka gick det att rädda mig för det var så illa då kan alla. Ingen ångest nu, den tog över hela mitt liv innan.
Är det något jag är rädd för så är det den jävulska ångesten. Så därför håller jag mig ifrån det första glaset för det skulle
bli massor.
Ha en fin måndag
Konstnären

Varmt välkommen hit. Du har tagit detta steg och det tycker jag är mycket bra gjort av dig. Att du vill ha hjälp oxså utifrån.
Känns som du bestämt att nu får det vara slut. Har själv varit nykter 11 månader och det har varit en jobbig väg att gå
och kan vara fortfarande.
All lycka till dig
Konstnären

Jag vet, jag har också känt mig falsk.
För en vecka sedan när jag fortfarande var bakis och skakad över det hemska som hände den helgen när jag hade druckit, såg jag ingen utväg ur det hela.

Jag darrade, var rädd för ljud, trodde att alla pratade om mig, vågade inte läsa tidningen - hade en paranoid känsla av att det skulle stå om min fylla i den.

Ärligt talat, jag ville dö liksom för att bli fri från hur jag mådde och mått pga alkohol.

Jag hittade hit och fick hjälp.
Det läskiga är att det var tvunget att gå så långt.
Förra gången i mitt liv då jag slutade dricka och sedan var nykter i ca två år, då slutade jag efter en händelse på fyllan som gjorde mig livrädd.

Samma den här gången.
Varför ska det behöva gå så långt?
Förra helgen slog jag mig i huvudet och jag vet att jag lika gärna hade kunnat dö eller blivit hjärnskadad.

Jag är så tacksam över att jag fick en till chans.

Zelda!
Du kommer må bra igen, ge dig själv ett fint och nyktert liv där du är dig själv, för som vi vet: man är inte sig själv påverkad.

Kram.

Åk till systemet, ställ dig utanför, drick en espresso och se på den sorgliga, besatta jakten på alkohol.

Denna jävla dryck.
Se sorgsna ögon, Röda ögon, skamfyllda ögon och händer som bär påsar i den där speciella färgen.

Kom ihåg att även den som inte ser ut att vara alkoholberoende kan vara det.

Och känn frid och glädje över att det inte är du som imorgon vaknar med ett ryck och försöker minnas hur kvällen slutade.
Torr i munnen, dunkande hjärta, värkande huvud.

Phuuu.
Det bästa med att ha ett alkoholberoende är att lyckas ta sig ur det och slippa skiten.

Jag har sovit gott i natt, glad för det.

Kram på dig.

God morgon! Nu är det dags för sjätte dagen. Känns som en evighet. Nästan allt jag gör speglas i ett "då" och ett "nu". Då med A var det på ett sätt, nu utan på ett annat. Det är som att upptäcka världen på nytt, att lära om. Jag blir trött och seg av det, alldeles matt av alla intryck och tankar. Men samtidigt är jag pigg, huvudet fungerar alldeles strålande. Inatt har jag sovit hela natten, och bortsett från suget som kommer då och då mår jag bra.

Har en app i min telefon som räknar,dag för dag, timme för timme, minut för minut, sekund för sekund. Den är min kompis, får inte stoppas eller startas om. Jag ska ta hand om den, se till att den fortsätter. Den ska vårdas: 6 dagar, 5 timmar, 54 minuter, och 17, 18, 19..... Fortsätt, fortsätt, fortsätt.

Inget glas idag för mig

Ha en skön måndag

Grattis till 11 månader. Jag är imponerad. Fortsätt så
Kram

Slottet är ofta vidöppet och jag vet inte vad som ska släppas in eller vad som ska ut. Ibland är det helt stängt när rätt grejer ska in.
Kära Akvarie, det är en sån bra bild du målar upp. Jag stod länge och funderade över dina rader. Det träffade mig någonstans. Jag gick inte upp på muren för att hälla kokande olja på inkräktaren! Jag försöker ta emot och lösa mina egna funderingar just nu, dygnet runt känns det som. Sover som en kratta och drömmer mycket. Har alltid sovit dåligt. Det stavas oro, otrygghet. Åhh jag är så trött på denna otydliga oro och osäkerhet som jag alltid bär med mig.
Jag är en vuxen man för länge sedan men sliter fortsatt med de mest grundläggande känslorna i livet. Min grund är lite sprucken och instabil.
Många frågor surrar i min kupa, frågor som jag inte riktigt vet hur de ser ut. Inte heller svaren, definitivt inte. Jag söker men vet inte vad. Ständigt söker jag. Stora planer och grandiosa projekt som jag inte orkar ro i land. Alltså, jag ror i land allt jag startar fysiskt. Men det jag startar i skallen är ofta så storslaget att det liksom inte blir av, det ligger bara där och skaver. Jag borde.....ja vad borde jag egentligen? Just nu skulle jag bara vilja vara helnöjd med min nyktra tillvaro. Den är ganska okomplicerad och dagarna är relativt kravlösa men med ganska mycket aktivitet runt hemmet. Det ÄR väldigt svårt för mig att bara ta det lugnt, vill gärna läsa men försvinner i mina tankar efter en halv sida och får börja om från början så ofta. Klarar inte av att vara lugn utan anledning.
Alltid stressad av eller för något inom mig. Jag är en världsvan man som kan och fixar det mesta, men inuti brinner det rätt ofta.
Vad jag vill är att känna ett lugn utan att prestera. En känsla av trygghet utan krav och förpliktelser. En trygg känsla att räcka till och vara älskad. Allt det har jag, men jag förstår det inte själv.
När ska man förstå och leva därefter?

Spöktimmen är här, natti natti.

Jag har lyckligtvis inte slängt huset eller körkortet i sjön, men MYCKET annat i mitt liv har pga alkoholen brunnit upp. Det jag vill säga till dig är: GE INTE UPP! Trots att allt verkar hopplöst och mörkt, så finns det alltid nya vägar, och det gäller bara för dig att leta reda på just den vägen. Vad du än gör, så ge inte upp, och alkoholen är definitivt vare sig tröst eller utväg. Allt tar sin tid att ordna upp, men jag lovar dig, att om du blir nykter, så ordnar sig allt successivt, och det är också då som du får omgivningens och ditt egets psyke stöd och förtroende, och DÅ blir du genast starkare och därmed gladare. Tro mig, jag har suttit i skiten länge. Och sedan så är mitt råd till dig: Gå till en psykolog! Du kommer aldrig ångra dig!

Åh. Har inte hunnit vara här idag. Fullt schema. Men nykter dag 5. Förstår Ebba vad du menar med att det kanske inte syns så mycket utanpå vad som pågår inuti. Tror inte heller min man riktigt förstår allt jag brottas med och bearbetar.

Druckit öl - el vin i temugg i trädgården...:-) Jodå. Undrar hur lång tid det ska gå innan jag hittar den sista undangömda ölen. Blir kanske i lådan med underkläder el dylikt om några månader eller så. Började planera veckan i huvudet och tänkte "vad bra då åker jag dit och dit på torsdag och kan samtidigt hinna med systemet". Men vad ska JAG göra där slog det mig plötsligt. Invanda beteenden. Hjärnan är kapad. God natt alla. Önskar ni haft en nykter kväll. Själv är jag fortfarande väldigt trött.

att läsa!
Fenix

Grattis, konstnären, till dina 11 månader! Hoppas du gjorde eller köpte en riktigt smarrig tårta. Starkt jobbat av dig,
Kram m

...den utjämnades med en fin helg, bara frugan och jag kvar hemma, dottern med en kompis i Grekland, grabben med sina polare vid stugan.
Vi slutförde målningen av fasaden, fy sjutton så skönt, två månader höll vi på, två veckor om vi jobbat konstant.
Jag hade velat det, men frugan sade ifrån, vi ska ha ett liv utanför målandet också, och det var tur det, annars hade det slutar som grannen,
Tre veckor av deras semester "förstördes" av målandet, sedan spydde de på skiten och tog en sista minuten till Turkland.
Nöjd att vi hann med så mycket ändå utanför målandet, men det ska erkännas att det var svårt att komma igång igen, ungefär som när man ska komma igång med städandet hemma.

Har totalt dött av utmattning i soffan båda kvällarna, fullständigt medvetslös utan förvarning, veckan som gick tog musten ur mig.
Första natten vaknade jag exakt som jag hade somnat, inte en rörelse under natten, jag som brukar snurra runt som en elvisp i vanliga fall.
Men mina knasiga drömmar finns där ändå, fattar inte mig på dem, de tömmer energin ur mig även på nätterna, trist.
Ibland känns det som om mitt sinne ska slitas itu, och en fysisk utmattning med smärta tar fokuset ifrån det, konstigt nog.
Men det är jobbigt att vara utmattad både mentalt och fysiskt.

Har försökt snygga till på baksidan när det sett ut som en byggarbetsplats med bockar, brädor, färgpytsar, penslar och en oordning med alla utemöbler huller om buller.
Körde gamla brädor och annat junk till sopen idag, två vändor med fullproppad bil, oljade in alla trallar inför frugans 50-årskalas.
Det känns bra, nu återstår bara att fixa lite med trädgården, det har blivit lite vildvuxet när grödorna har försakats.
Planeringen är stenhård, frugan är en jäkel på detta, hon har tagit ledigt hela veckan för att förbereda allting.
Testade en ny fettsnål marinad till kycklingen ikväll när jag grillade, hade tänkt att ha den till festen, men nä, den fastnade allt för lätt på grillgallret.
Och man vill inte ha trasiga spett då och en massa krafs kvar på gallret, när det kommer drygt sextio pers...
Allting måste funka friktionsfritt, tajming tajming, det finns inga utrymmen för misstag då.

Alkoholen då?
Tja grabben beklagade sig att deras ordinarie langare inte hade skött sig, så de fick vara vid stugan utan alkohol.
Bra tyckte ju vi, då fanns det heller ingen risk för en massa dumheter som kunde ha skett, och de lät våran sprit vara ifred.
Det fanns alltså möjligheter men de tog den inte, skönt att man kan lita på dem, ungdomarna.
Vi tycker inte att de ska dricka alkoholen, men vet att de kommer att göra det ändå, man har väl själv varit ung.
Grabben brukar fråga om råd vad man ska dricka för sorter, jag ger honom min syn på vad som är minst äckligt, men han vet min ståndpunkt.
Han ser där ett praktexemplar på en person som står honom väldigt nära, där inte alkoholen har varit något lyckad erfarenhet.
Så det är väldigt tvetydigt, att totalförbjuda och fullständigt ignorera alkoholen skulle ge samma effekt om man inte gav dem sexualkunskap,
En dag kommer de hem och har blivit förälder, en dag kommer de hem och någonting fruktansvärt har hänt, eller ännu värre ...kommer inte hem alls...
Jag önskar att mina barn får en vettig relation till alkoholen, och förmanar om att de har en beroende-gen i sin arvsmassa som inte får blomma ut.

En glaciär spricker upp mellan mina fötter, och jag vet inte vilken fot jag ska stå på, jag önskar att den kan finnas där men att avståndet inte blir för stort mellan de som kan och de som inte kan dricka alkoholen längre, att det ska bli en framtida naturlig del att man ska kunna få tillgång till alkoholfria alternativ, och ingen ska ens behöva reagera på det.

Vi står inför en framtida förändring i vårat tänkande runt alkoholen, hoppas jag på.
Alkoholen finns...men inte för mig, och så var det bra med det, slutfunderat, och så tittar vi på de andra alternativen och nöjer oss med det.
Varje gång vi dividerar fram och tillbaka, så är det bara en vi lurar, oss själva.
Ska jag sätta mig själv på pottkanten igen?, eller ska jag lita på den historik jag har, ta ett förnuftigt beslut idag, så kan jag välja något annat imorgon.
Det borde vara lika lätt att skjuta upp alkoholismen som nykterheten, man ångrar ju aldrig en nykter kväll, eller hur?

Berra

Roligt att det går bra för dig. Den där tröttheten och håglöshet blandat med rastlöshet och irritation verkar vara något många av oss har eller har haft.Med tre barn och den energi som din livsförändring ändå tar så blir det kanske inte så mycket kvar? Jag hade en period efter ett par månader när jag kände mig som en zombie och fick tvinga mig till precis allt. Men det gick över, sakta men säkert... Kämpa på,
/m

Har nu varit nykter knappt 10 månader. Har klarat av de flesta situationer som jag innan sett som nästan omöjliga utan alkohol. Semester, både i Sverige och utomlands, storstad och grekisk ö. Jul, nyår, midsommar. Fester, parmiddagar, mysmiddagar, studentfiranden, jobbfester. Roliga kvällar, tråkiga kvällar, Depp och lycka.

Men nu var det den grekiska ön jag tänkte skriva om. Mannen och jag bokade flygstolar med charterbolag och eget hotell, ett impulsivt beslut någon vecka innan bara. Frestelserna börjar ett par dagar efter bokningen, mail om taxfreerbjudanden, beställ hemma så finns det på planet, på ditt säte, ni vet. Kataloger dimper ner i brevlådan, köp 4 betala för 3. Tjoho.

Så långt ingen fara. Inte heller på flygplatsen. Men inne på planet när alla flaskor bara fanns där, så kom... ja, egentligen, vad var det? Känslan av att något saknades, kanske. Likadant de första dagarna på plats, dagarna inga problem alls, men på eftermiddagarna och tidig kväll var det något som fattades. Vet inte om det är sug egentligen, mer ett beteende som behöver ersättas med något annat. Att dricka alkohol har sina fördelar, när man kan hantera det. Det är gott, det ger en valfrihet, man känner att man unnar sig något, man deltar i en social gemenskap. Att avstå behöver inte betyda att det blir tråkigt eller fattigt, men för min del har det varit viktigt att identifiera känslan av de positiva sakerna för att kunna hantera de situationerna också. Nu har jag/vi under veckan hittat mängder med alternativ både till ölen på stranden och det vita vinet på balkongen... och alla andra tillfällen. För mig var det viktigt att komma iväg på den här resan, att känna att även det kunde bli bra utan alkohol. Och det blev det, lite överraskad över tomhetskänslan, eller känslan av att avstå som dök upp under de första dagarna, men mycket nöjd med att den försvann och att det blev så bra och merparten av tiden kändes som "vanligt".

Och mannen? Ja, han drack någon Mythos och någon Irish coffee. Jag sa att han kunde dricka vin till maten om han ville, men jag måste säga att jag är glad att han inte gjorde det. Han tycker också att vi vunnit så mycket på det här, båda två, så han ser det som sitt projekt också.

Ja, totalt sett en toppensemester. Jämför jag med den vi var på strax innan jag fattade mitt beslut om att vara nykter så är den bara sååå mycket bättre. Det var ingen katastrof på den resan, men detta "jagandet" efter nästa glas, och skuldkänslorna... Nej, aldrig mer vill jag ha det så.

God natt, dags att ladda om för jobb imorgon...

/m

Det är klart vi klarar jobbet. Det är semestern och ledighet jag är mest rädd för.

Visst finns det där "nu-har-jag-presterat-och-vill-koppla-av-suget" som behagar klippa till rakt i magen då och då, hårt. Nu tänker jag att det måste få finnas och jag måste kunna leva med det, om inte det kommer då gömmer vi oss eller slutar att prestera på allvar. Det jag måste lära mig är att inte ge efter, att leva och handla utifrån de insikter jag har, att kunna hålla emot, spänna magen och ta emot slaget. Kommer inte "nu-har-jag-presterat-och-vill-koppla-av-suget" så har jag inte presterat. Jag vill prestera. Efteråt vill jag fira och koppla av. Utan alkohol. Kanske meditation, göra som LillPer - springa i skogen, baka, lyfta skrot, plocka svamp, jag vet inte. Det är så mycket man göra i stället för att dricka. En värld av möjligheter öppnar sig, en massa sätt att fira och koppla av. För det är ju det vi behöver.

Idag blev projektet "laga mat med en 6-åring" mitt sätt att hantera ett rejält sug. Vi planerade, skrev inköpslistor, handlade, lagade, grisade ner halva köket och hade så roligt att jag helt glömde att det var frustrerad jag var från början. Så har jag aldrig hanterat negativ frustration tidigare. Bryta mönster, göra nytt, våga prova. Det händer grejer nu, och det är jobbigt. Men kul :)

Godnatt. Ha en bra måndag.

Godnatt, ha en härlig måndag

Tack Konstnären för ditt inlägg!
Idag har humöret helt vänt (igen...)
Mycket upp och ner tycker jag, men helgerna e väl det svåraste att tackla antagligen.
Hursomhelst har det varit en bra dag!
Började som vanligt tidigt.. Kl 05.30 vakna första och vi somnade väl ca 01.30 igår efter en myysig kväll! På något sätt mår min kropp bättre av lite för lite sömn än för mycket även om det e pest och ta sig ur sängen..
Dagen har spenderats med att kolla utemöbler till nya altanen, hälsa på svågern och svägerskan, flugfisketräning med stora sonen, matlagning samt filmtitt ikväll. Filmen var "mig äger ingen", riktigt bra motivator till att inte vilja dricka! Alla sover redan här nu, tom min fru som dessutom fick sovmorgon idag oxå, blev nog ett glas för mycket för henne igår :-)
Har gett henbe lite småpikar att tänka på sitt drickande. Blivit 4 festdagar denna vecka för henne samt att hon ska på jobbfest imorgon. Dvs 5 dagar av 8 med festande. Men jag får passa mig för att vara för "duktig" gentemot henne redan... Men det käns skönt att ha "övertaget" när det gäller nykterheten.
Sov gott mina vänner.
// Calle

Har läst hela din tråd. Viken kämpe du är! Grattis! Bra jobbat

Jag fick en bild av LillPer som ett slott med vindbrygga,en vindbrygga som fälls ner för att försvara slottet mot hot, inbillade eller verkliga. Alla slott behöver ha en vindbrygga, men LillPers vindbrygga visar sig vara falsk den stänger ute mycket bra och stänger inne saker som ska ut. Slottet LillPer monterar ned vindbryggan. Bra LillPer! Men nu kommer hot, inbillade och verkliga lättare in och ställer till oreda. Nu får du ta fighten med alla hot, det är jobbigt och livet på slottet går upp och ner. Med tiden, LillPer, kommer du att ha hittat en ny vindbrygga, en bra, en som fungerar, en som hjälper till att få lugn och ro på slottet. En som öppnas när den ska och som stängs när det behövs. Fram tills dess kommer du att få kämpa, men det klarar du för det är just det du är. En kämpe.