Senaste kommentarerna i forumet

så skulle jag utan att blinka be honom tillbaka in i mitt liv.Utan tanke på om han dricker eller inte och utan tanke på om han skulle välja att sluta eller inte.Men jag har nånstans ändå nått min gräns för vad jag klarar.Jag kan gå tillbaka till de första åren då han var så underbar i sin gränslöshet och sin mjukhet och hur jag fick se långt in i hans själ när han var onykter/ångestfylld i sitt tillnyktrande.Men nånstans på vägen så började jag se det sjuka i detta och tog mer och mer avstånd från den onyktra personen.Men han fanns ju ändå kvar och därför blev det så svårt att leva kvar i relationen om du hänger med i mina resonemang.Jag levde ju med två personer och trots att jag älskade båda så visste jag att den ena var sjuk.Då var det svårt att ge den sjuka personen näring och gnisslet smög sig in.Där började egentligen mitt medberoende på allvar samtidigt smyga sig in.Den medberoende såg vad som var ett måste,tillnyktring annars dör relationen.Och den medberoende delen av mig jobbade stenhårt utan att lyckas ett dugg och smög samtidigt in den kil mellan oss som gjort det omöjligt att idag klara ett liv tillsammans.Och utan den insikten och den kamp som den medberoende delen av mig fört så skulle jag ändå inte klarat mig så långt som idag.Så det är en himla gegga,men ibland vill jag bara vrida klockan tillbaka när han var alldeles alldeles underbar oavsett om han var nykter eller onykter och vi båda levde i någon sorts fylleparadis.

Gratulerar! Starkt gjort att du inte drack igår. Riktigt bra! Det är inte lätt att motstå frestelsen men visst känns det skönt att kunna vakna klar i huvudet och veta att tröttheten kommer från ett träningspass.
Vi tar inget glas idag heller!
/Incognito

Tack, mycket bra, det är nog så som du skriver, att kontrollanten (den medberoende) egentligen står i vägen för det liv de vill leva. :( Och skuldkänslorna förstör relationen. Man kan jobba med sig själv utan att ställa ultimatum, men det är nog svårt när man lever under samma tak. Att vara ifrån varandra är nog bästa förutsättningen för att tillfriskna på varsitt håll.

Det är sant, förstår precis hur du menar, han måste nog i sin botten innan han kan göra sin vändning. Och jag vet hur jobbigt det är att leva med någon som alltid har alkoholen i sina tankar. Nervös och rastlös i sin nykterhet. :(

Den alkoholberoende behöver lära sig se skillnad på sina personligheter, och uppmuntrar omgivningen den friska delen utan att kontrollera, så kan personen förstå att den fortfarande är en person som andra vill ha i sitt liv, förutsatt att han eller hon är nykter! "Dåligt beteende" som onykterhet väljs bort. :)

på alla möjliga varianter på hur vi ska hitta varann igen.Samtidigt så är jag så helt klar med den druckne fd sambon att jag har inte längre det alternativet kvar.Dvs att umgås med honom så länge han är kvar i sitt gamla liv och i sitt gamla tänk.Vi kommer ingenvart där.Det skapar frustration och lidande för oss båda då jag inte pallar att leva med honom när han innerst inne vill dricka.Men kanske om han sträcker ut en hand åt mitt håll att vi kan börja resonera..Men jag ser inte ens ett litet finger som lockar på mig.Så han har en lång bit kvar att ens vilja ta tag i sin situation och jag är inte alls säker på att jag finns med i hans framtid ens om han väljer att försöka leva nykter.Men tack för förslaget,jag behöver alla friska vindar utifrån för att orka.Kanske kanske om jag får höra att han håller upp ett tag att jag vågar närma mig och kolla om jag finns med i hans livsplaner.

Alltså en aktivitet som ni gör tillsammans när han är nykter, menar jag.

i sitt medberoende av alkoholisten så blir man också fienden.Dvs den som håller alkisen från den fina vännen alkohol.Jag upplevde ganska omedelbart efter mina krav på avhållsamhet att de känslor han haft för mig plötsligt nästan upphörde.Jag har nu två år senare frågat och fått till svar,att javisst blev jag den som var hindret för att han skulle få dricka.Trots att han tog beslutet själv till sist ett par månader efter mitt ultimatum och efter eget förfall.Men nånstans på vägen gjorde han om sanningen till att det var jag som hindrade honom att leva det liv han ville leva.Så det är ju faran med att ställa ultimatum som man innerst inne inte vill hålla.Jag tror att man ska tänka till innan man häver ur sig krav.Även om de känns välgrundade så måste man försöka granska anledningarna.Gör man det för att man helt enkelt inte pallar längre och menar allvar så är det en sak.Eller gör man det för att man vill få personen att sluta missbruka?Är det av den anledningen(vilket de flesta troligen skriver under på) så håller det nog bara ett tag.Sen står man väl där med alla sina rimliga krav på hur ett förhållande borde se ut med vänskap ömhet och tillit.Alkisen blir ju hela tiden påmind också om att just nu så kan de inte leverera detta och i nyktra stunder så ger det antagligen dåligt samvete och ångest.

Om då relationen tar slut så slapp man ju då både kontrollanten och den som skapar dåligt samvete.Så nånstans finns ju detta också att de kanske till slut inte orkar hålla relationen ens på halvfart.Till slut så är det ju knappt en relation längre.Jag kände till sist att jag mer var en belastning än en tillgång och funderade mycket på detta.?Till slut frågade jag:Om jag inte längre ger dig glädje i ditt liv och du tycker att jag är en belastning så måste du säga ifrån.Jag kan inte leva i relation med dig om det är så du ser på mig och oss.Han sa,jag ska fundera.Sen kom då svaret på detta några månader senare efter det andra(kanske 20:e) återfallet.Och då valde han att bryta.Sen kan man då vända och vrida på detta beslut hur många varv som helst.Om jag inte ställt ultimatum,om jag jobbat mer med mitt medberoende osv så kanske jag inte suttit ensam nu.Han kanske inte heller aktivt skulle jobba på att supa ner sig vilket han gör just nu i sin ensamhet.Men samtidigt får vi ju båda tid att tänka och reflektera.Det klarar man(iaf inte jag) samtidigt som man lever tätt ihop.

Du får ta mitt samlade mummel och föra över vad som är förenligt i din relation och kanske någon liten bit kan vara till hjälp.

Jag vet inte hur du känner men du kan ju ringa honom och är han nykter kan du föreslå någon aktivitet som inte utsätter honom för frestelse att dricka, typ åka till havet/skogen, picnic med kaffe och baguette (eller vad man nu gillar). Är han onykter när du ringer så be honom ringa tillbaka när han är nykter. Det sägs ju att man ska uppmuntra den friska personligheten och ignorera den sjuka. Svårt, jag har själv inte kommit dit, men är nog värt att pröva. Då märker han att du ser skillnad på hans personligheter och att du bryr dig om den friska delen hos honom.

"Påsen":-) skulle vara "på min".

Hej Josefin! Skrev imorse men det verkar inte ha fastnat. Ville bara önska dig välkommen här! Började själv skriva för några dagar sedan (efter års läsande). Tror du att du är beroende av alkohol är risken nog stor att fallet är så. Stanna kvar. Läs vad andra gått igenom och tampas med. Själv nu bara påsen 4 nyktra dag. Kram!

Men åh, tack för alla peppande och positiva kommentarer. Åker till Nämndemansgården nästa vecka!
Hoppas och tror på er också:)
Hör av mig och betättar mer sedan! Kramar till er alla.

Bes4äll varannan cola drick bara vissa dagar. Låter ju inte så bra om man har svårt att somna om man inte dricker.

Tänk alla som super fredag och lördagmsom är i farozonen, som har barn, jobb, familj mm. Du har tagit ett stort steg framåt och insett dina problem. Det är styrka.

Då har jag och har haft både och.
En period i livet hände det att jag drack 1-3 öl på morgonen för att sluta darra och bli normal.

Nu när jag skriver det blir jag ledsen och chockad för jag kan inte tro något sådant om mig själv och ni skulle antagligen inte tro det om ni såg mig.

Intressant, tänk så många man möter som döljer sina problem.

Slutsats: jag är inte ensam.

och glad av din kommentar LillPer och din tro på mig. Det gör att jag börjar tro på mig själv också igen. Har knyckt en lista i en annan tråd som jag klistra in för att ha som läsning om jag skulle börja tvivla på mitt beslut och min önskan om ett alkoholfritt liv.
Ha de
Fenix

Jag måste sluta med A

1. För mina barns skull
- De ska inte behöva undra varför pappa bara är glad när han dricker vin
- Jag vill inte föra över det här dåliga beteendet till mina barn (kanske redan är för sent - hemska tanke!)
- De ska inte behöva undra varför vi aldrig kan ta bilen och hitta på något efter klockan tre på helgerna
- Jag vill vara närvarande med mina barn!

2. För min frus skull
- Hon förtjänar något betydligt bättre!
- Mitt dåliga beteende drar med sig henne i en negativ spiral
- Jag är troligtvis inte toppenkul att vara med då jag dricker
- Bättre sex. ;)
- Jag snarkar då jag dricker

3. Men framförallt måste jag göra det för min egen skull
- Bättre sex - igen! ;)
- Jag är överviktig
- Jag har högt blodtryck
- Jag har högt kolesterol
- Jag vill kunna vara glad utan alkohol
- Jag vill ta bättre hand om min kropp och leva länge
- Jag vill fortsätta vara framgångsrik i mitt yrkesliv
- Jag vill se mina barn bli gamla och leva länge tillsammans med min fru
- Alkohol är dyrt och det är förjäkligt att vakna bakfull
- Jag sover dåligt då jag dricker

din lista och klistrar in den i min tråd så jag hittar den. Kommer att behöva kolla den varje dag framöver när hjärnspöket börjar locka mig.
Härligt att läsa om din goa morgon i dag!
Fenix

Man skiljer på kemiskt beroende och missbruk. Du har nog ett kemiskt beroende.

Skönt Ebba! All kraft till dig som idag ska träffa några från förra helgen. (Mitt första jobbigaste blir som sagt i mitten på nästa vecka) Sånt ÄR jobbigt. Det är bara att ta tjuren vid hornen. Tänker på dig!

Håller med dig Calleqwerty men det är väl så att när kroppen blir utan A så börjar alla möjliga symptom att visa sig. Småkrämpor som man inte känt av tidigare poppar upp. Själv har jag alltid haft problem med nacke och ryggslut. Blir stel av monotont arbete. Jag kan ärligt säga att dessa problem har förvärrats den senaste veckan. Stel som en basfiol och lite värk här och var. Till detta min gamla tinnitus som gett sig till känna igen.

Det går i vågor under dagarna. Igår när jag arbetade i trädgården kom den där känslan av att jag ville ha en belöning och då kommer den kalla pilsnern upp som ett brev på posten. Nu blev det en blandning av apelsinjuice och mineralvatten istället och det var helt OK. Trots att allt känns ganska förvirrat just nu upplever jag ändå en mycket positiv sak. De första timmarna på morgonen när jag vaknar upp. Känna att jag inte behöver ha dåligt samvete för någonting. Inga ursäkter som behöver slipas på. Njuta av mitt morgonkaffe (vilket jag inte är intresserad av att dricka när jag är bakis), läsa tidningen i lugn och ro och känna ett visst lugn infinna sig.

Jag hoppas och tror att en viss glädje, lite ny energi och framtidshopp så småningom ska infinna sig. Trots allt känns det, rent psykiskt, mycket bättre idag än vad det gjorde för några dagar sedan. OK, jag är endast på första dagen av min andra nyktra vecka men dag läggs till dag och jag tror inte att man får fundera för mycket på hur många dagar man har varit nykter. Det kan lätt kännas tröstlöst då.

Idag har jag ingenting inplanerat. Bara gå och småskrota lite med diverse saker. Imorgon blir det en båttur. Jag som förut älskade att vara på sjön har dragit mig för detta under många år. Alldeles för arbetssamt att planera för sjöfärd, dynor, tank, tampar, sjökort etc. Oftast har det slutat med en pilsner på altan istället och på den vägen har det fortsatt. Jag ska förbereda allting redan ikväll. Vädret ser ut att bli fortsatt skapligt och jag är trots allt vid gott mod.

Ha en riktigt trevlig helg medbrödrar och medsystrar
Tjalle

Idag har jag varit nykter i en vecka.
Jag gjorde den där listan som en påminnelse om att jag hellre är
NYKTER
ENERGILÖS
LÅG

Än full och vaknar upp och mår som listan.

Usch, idag ska jag träffa folk jag träffade förra helgen då allt spårade ur.
Då började det med en liten oskyldig öl klockan 11 på förmiddagen när jag kom tillbaka från storhandling och började laga kvällens middag i flera timmar.
Drack hela tiden och det som sen hände.
HERREGUD.
HERRE GODE GUD.

Och nu sitter jag här en vecka senare.
Tacksam över att jag lever och fick ännu en chans.

Ja Ullabulla, jag har också tagit till mig just det: Gör ingenting! Upprepar som ett mantra inombords ofta, för att inte ingripa, komma med råd osv.
Erbjöd mig till slut hämta honom hit till landet efter 3 dagars nykterhet. Han säger jag räddade livet på honom. Möjligt. Men han hade en massa chanser att bli räddad innan dess som han inte tog. På nåt sätt kände jag ändå att jag ska inte lämna honom nu. Hur jävla konstigt det än. Tror jag att det ska bli bättre? Eller är det bara en illusion igen?
Hursomhelst så har jag inte mått dåligt i mitt beslut. Jag har försökt att inte ta hand om hans ångest och att han får lösa sitt själv. Men det är hursomhelst så jävla jobbigt att vara i detta ångestland ändå. Jag känner mig också riktigt arg inombords. Det är ju detta som gör mig så ångestfull och maktlös redan i inledningsskedet. Det är inte bara en suparperiod på 2-3 veckor att ta sig igenom. Det är 3-4 veckors ångestlidande och sömnlöshet och tjatande om hur dåligt han mår.
Nu säger jag ju att detta har du ju valt att skapa själv. Jag tycker inte synd om honom. Han får lida.
Han bedyrar att detta är sista gången. Tror jag honom. Nej hur kan jag det? Det är som jag säger till honom, endast tid som kan få mig övertygad.
Försök komma ihåg hur du mår nu då, när du får en ingivelse om ett par månader att du klarar att dricka. Slå ner den där jävel på axeln som påstår att du fixar det en gång för alla och kör filmen till slut som någon så vist sa här. Filmen som slutar med flera veckors drickande och en helvetisk ångest och en risk att förlora både jobb och relation.
Är det värt det?
För mig som medberoende och anhörig är ju svaret enkelt. Gud så trött jag är på detta!

Så skönt!

Första gången på flera år vaknar jag upp en lördag utan sprängande huvudvärk, stora minnesluckor och ångest. Skönt att äta frukost med barnen utan att fundera på vad jag gjorde eller sa igår kväll. Ska bli skönt att hoppa in i bilen och ta en sväng utan att vara orolig för att köra rattonykter. Tidigare helger så har mitt intag av alkohol dessutom triggat igång andra dåliga beteenden. Bland annat så har jag frossat mat, efterrätter, godis, chips, nötter eller något annat fett eller sött. En trevlig bieffekt av att jag var nykter igår är därför att jag åt betydligt mindre än vanligt! :-)

Den här känslan, frihet och glädje, ska jag minnas och det är därför jag skriver om den! Jag kommer troligtvis behöva påminna mig redan om några timmar.

När jag klarat dagen idag (för det ska jag bara göra) så kommer morgondagen gå av bara farten!

Hoppas ni andra på forumet har det bra!

Lev väl, må gott!

För ditt svar.För jag tvivlar verkligen varje dag, varje timme om detta verkligen är rätt väg.Ändå så vet jag innerst inne att ska vi ha en mikroskopisk chans att lyckas så måste det bli såhär.Och även om vi inte lyckas så har jag påbörjat min mödosamma vandring mot ett självständigt liv utan medberoende..Men jag vill varje dag bara få en liten skärva av honom för att veta att han mår bra och lever.Eller inte mår bra,eller dricker,eller inte dricker.Denna eviga cirkel som aldrig tar slut och aldrig leder nånstans.
Boken heter släpp kontrollen,vinn friheten.Tung bok som man gärna hoppar över stycken som är mest brännbara.Men då får man ta sats och bläddra tillbaka :)

Jag dricker inte heller flera dagar i streck.
Men när jag dricker kan vad som helst hända.
Jag skulle kunna dricka en kväll på tjugo år och den enda kvällen förstöra mitt liv.
Till och med dö.

För mig har alkohol en dödskallemärkning.
Varningstriangel på varje glas, flaska, burk.

Jag känner mig som en alkoholist och anser att jag är en om jag så "bara" dricker tre ggr i veckan, en eller sju.

Det är vad alkoholen gör med mig, hur jag dricker, varför m.m

Jag vet inte om du är alkoholist, det avgör du men jag vet att alla alkoholisters problem en gång började med att dricka alkohol och få alkoholproblem.

Det kan eskalera om så inte över en natt, det smyger sig på.

Bra att du är observant i tid.

Stor kram.