Senaste kommentarerna i forumet

Det är ju av din beskrivning uppenbart att din hustru är i en utförsbacke och behöver komma upp på rätt spår igen. De flesta av oss som missbrukar alkohol har ju egentligen inte någon större lust att dricka okontrollerat utan beteendet är förmodligen bara ett resultat av något annat. I din hustrus fall låter det som hon har fått en tjänst som hon måste återhämta sig från och då blir alkoholen den snabba självmedicineringen.

Kan det vara så att din fru själv inte kan initiativet till att sluta med alkoholen och bara väntar på att bli avslöjad. Att du konfronterar henne med din oro för hennes hälsa och ert liv tillsammans. Hoppa över konflikträdslan och hjälp din hustru tillbaka till ett värdigt liv. Du behöver säkert vara mentalt stark för vi missbrukar försvarar vårt missbruk med näbbar och klor även om vi längst där inne begriper att vi kämpar mot oss själva.

Lycka till och våga kämpa för ert liv tillsammans.

Jag blev lite blöt i ögonen när jag läste din fina text. Det är så sant, jag känner sådan
tacksamhet för att ha er här inne som stöd och uppmuntran. Utan min starka vilja och er vet
jag inte alls hur det hade slutat. Ingen alkohol här sedan i söndags och vi har pratat och pratat.
Han vill nu, men vill göra på sitt sätt. Han är även medveten om att jag lämnar annars. Vet att jag
inte kan tvinga honom till nykterhet. Han kan bara själv. Om någon hade sagt till mig mitt i mitt eget
missbruka att du dricker för mycket, då hade jag gjort mig ovän med honom, eller henne, hade tagit den
enkla utvägen. Vadå dricker för mycket, jag är ju bara förtjust i vin. Det är bara det att jag växt ifrån
honom på något sätt. Hoppas det går att reparera, jag har ett gnag i mig. Jag brukar gå efter min magkänsla.
Men jag ger det en chans.
Idag ska jag vara glad. Tack för att du finns
Mycket bra. Kan jag, kan du och då kan ta mi faan alla.
Fin dag till dig pp, på torsdag får vi sommar.
Kronjuvelen känns inte så skrämmande längre.
Konstnären

Rädslan kan finnas hos mig ibland att jag skulle glömma och ta ett glas, som genast skulle
övergå till många många flera. Jag har inte gjort det ännu i alla fall. Sugen är jag inte alls.
Men just nu ser jag inte in i framtiden vad som kanske kan hända. Fokuserar på det jag gör här och nu.
Håller med dig om att minnet är fortfarande starkt när jag blickar tillbaka. Men jag gör det ibland för
att jag inte ska frestas. Mannen har ju druckigt nu i 11 dagar och bröt av i söndags. Han säger att han
verkligen vill nu. Men det hemska är att jag inte litar på honom, det har varit många besvikelser sedan
jag tvingades säga adjö till A för 8 månader sedan. Jag ville verkligen då.
Ett av mina hemska minnen var när jag trillade och fick en spricka i revbenen. Numera går jag på stadiga ben.
Vill absolut inte verka kaxig, jag vet vilka utmaningar som kan finnas bakom dörren.
Jag gillar My så rak och ärlig, har även läst jans bok.
Kul att du mår så bra santorino och fint att höra från dig.
Ha en fin dag
Konstnären

Var ute o åt middag igår o sällskapet undrade om vi skulle ha en var sin öl. Tankarna snurrade i huvudet...en öl...vad gör det...i nästa tanke..näää jag ska INTE ha en öl o det blev en ramlösa. Kände mig oerhört nöjd o tillfreds efter, för att inte tala om imorse när jag vaknade :)!
Ni får gärna lämna feedback :)

Jag är tillbaka, igen, igen (jag tror ni kan se mina tidigare inlägg via min profil och även se att jag bidrog till att ändra testet).

Tyvärr har min kropp fortfarande inte sagt ifrån, jag jobbar som programmerare och mina kunder är väldigt nöjda. Min hjärna är min största tillgång och tio år av alkoholmissbruk har inte påverkat mina kunder. Förra året, på en kickoff, pratade jag med mina kollegor om deras pillerberoende av antidepressiva medel och att de hamnat där efter för långt alkoholberoende. De unisont konstaterade att pillerna var helvete men anledningen till att de hamnat med dem var alkoholen vilket var värre. Jag avslöjade mitt missbruk så sedan dess vet alla på mitt jobb (förutom min chefs chef som är min arbetsgivare och brukar prata om folk som han haft problem med som "dåligt ord" alkoholister) att jag dricker en halvliter sprit per dag. En sten föll från mitt hjärta då, men tror ni jag har ändrat min beteende? Nope...

Moderator Magnus, jag tror du är kvar?
Canaris tror jag inte är kvar (jag hoppas det men hon var för minst sex år sedan pensionerad änka med fysiska problem).

Har idag 17 vita dagar, och skulle väl säga att jag saknar inte ångesten som annars hade funnits denna måndag, är så otroligt skönt att slippa planera hur man ska må och ist vakna pigg och lalla runt visslandes på jobbet. Just nu är livet underbart, gäller bara att inte släppa kontrollen.. Början på helgen är alltid värst nu dom senaste har jag kommit på mej med att vara sur rent av barnslig, men varje gång jag ser mig själv objektivt så förstår jag att det är suget efter alkohol som gör det och i det läget vinner jag, för jag har bestämt mig. "fulla dagar är likt det katten klöst, nyktra dagar är en vacker höst"

MP är normalt sett för djup för mej, men ovan var riktigt bra.

men ändå ett svar i form av en fundering och två citat från det du skrivit:

Vad säger du till dottern om du backar nu när ni planerat att flytta ikväll?

I början av november skrev du: ... Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:(

Och idag: ... Frågade om han tänkte sluta helt men han sa att han inte kommer dricka hemma bara när han ska ut med kompisar och på julafton la han till.

Styrkekram / mt

The real voyage of discovery consists not seeking new landscapes, but in having new eyes

Marcel Proust

Förstår hur du tänker kring etiketter och att man kanske inte vill sätta en på sig själv. Med tanke på hur många som super och har problem med spriten så kan jag nog tycka att det är förvånansvärt få som går ut i det offentliga med att dom har/haft alkoholproblem. Jag tycker det är superbra. Innan My gick ut med detta vet jag inte om att jag hört talas om henne. Hade inte ens en tanke på om Stellan Skarsgård hade en fru eller inte. Nu vet jag att han hade det, och jag tycker hon gör nytta. Kanske mer idag än som ex fru Skarsgård?

Läste boken av Jan Johansen. Självklart en bra musiker och en bra sångare. Man slutade kanske tala om honom i dom termerna för att han kanske just var på väg att supa bort sin karriär? Om boken var lika lysande som bidraget i ESC vet jag inte, men det är kanske så att det inte finns för många böcker om alkoholism på svenska. Nya Mello bidrag kommer i alla fall en drös varje år.

Om jag ska tänka på en lista på folk som gör offentligt att dom haft problem med spriten så tycker jag det är ganska få. Det får inte för mycket utrymme i alla fall med tanke på vad problemen i samhället skapar. Det handlar ju om ett par hundra tusen som har ett klurigt förhållande till drickat, och med alla anhöriga så är det ju en del som berörs och lider.

Däremot är det en djävla fokus på alla idoler, mello-deltagare, och alla format som går på TV. Finns ju till och med TV som handlar om före detta sportstjärnor. Att Jan Johansen då väljer att fronta detta problem i sin bok tycker jag är bra. Annars vore han ju bara en till "Robin Stjernberg" som kom trea i ESC för länge länge länge sedan. Visst sjunger gör ha fortfarande och bra, men hur många finns inte av den sorten?

Om alkohol pratas det i morgonsofforna ibland. Sällan på "prime time". Lite märkligt kan jag tycka med tanke på vilka problem vi lyckas ställa till med, vi som dricker eller har druckit.

Funderar hur min egen etikett ser ut idag och i framtiden. Ja vet jag faktiskt inte. Att jag sitter här och är nykter och skriver borde ju vara anledning att ge mig etiketten "nykter alkoholist" eller åtminstone "han som till för ett tag sen drack åt helvete för mycket". Jag kommer säkert inte att skriva en bok om eländet sen.

Jag har själv ett krokigt finger att titta på om jag skulle vara på väg att glömma :-)

Ta vara på dig!

//PP

Jag har varit där du är - men det betyder inte att vi tycker/tänker/känner likadant... Jag vill gärna ge dig ett handfast råd, men jag vet av erfarenhet att det bästa är att ge hjälp i tankearbetet så att du själv gör ett aktivt val, och hoppas att jag kan få dig att tänka lite klarare?!

När jag levde i min relation och ville flytta så var det så mycket hot/skäll från exet om att "om du går nu så har du gjort ditt val, det finns ingen väg tillbaka", "om du går nu, mitt i mina svårigheter, kommer jag aldrig mer kunna lita på dig", "om du inte ger oss en chans till så kommer det alltid vara ditt fel"... osv osv osv. Och jag gick på det så många gånger - jag var rädd att jag skulle ångra mig och att det då inte skulle finnas någon väg tillbaka, det fick mig att förtränga att JAG kände ju att JAG inte kunde lita på honom pga av allt HAN gjort, det gjorde mig osäker på om jag tog ett förhastat beslut och att om jag lämnade så skulle jag orsaka att han mådde sämre, och inte minst - han fick mig att känna att det var mitt fel att jag ville att lämna: han förstod inte/jag förträngde att det var hans beteende/hot/skäll/elakheter som faktiskt drev bort mig.
När jag hade flyttat så gav han mig oändligt många chanser att komma tillbaka (hans hot om att det var kört var just bara ett hot för att skrämma mig att stanna), men när jag hade flyttat så blev jag allt säkrare på att jag inte ville komma tillbaka - för jag var ju plötsligt fri att säga vad jag ville, göra vad jag ville, inte behöva anpassa mig till någon som krävde/hotade/skällde/betedde sig illa... Jag tror att din sambo gör samma sak - han får dig att stanna på ett effektivt sätt genom att trycka ner dig, göra dig osäker...

Jag läser mellan raderna att du och maken hade en viss enighet i att du och dottern skulle flytta idag - och att det faktiskt gav dig ett visst lugn: det är ditt svar eftersom det är din magkänsla. Genom att lämna visar du att du inte accepterar det han gjort.
Det visar också dottern att du är stark, att man inte ska acceptera att bli behandlad så, att man kan lämna och göra något bra av det (oavsett om det innebär att ni aldrig mer kommer leva ihop, eller om sambon tar itu med sitt missbruk och möjligen även sin personlighet...)

När jag insåg att min sambo var alkoholist så ursäktade jag allt hans beteende med att han inte mådde bra - men sedan lärde jag mig att elakheter är aldrig ok - oavsett om en alkoholist eller icke-alkoholist säger/gör dem. Man får inte behandla andra människor illa. Av det du skriver så trycker han ju ner dig - det är inte ok. Gå gärna tillbaka och läs dina tidigare inlägg så att du minns tankar/känslor från tidigare - din känsla idag är ju inte ny.

Ursäkta, nu svamlar jag, men ville skriva till dig!
Kram och många tummar!!!

Jo, har själv bönat och bett om att det ska gå fortare, men var gång fått samma svar från de erfarna forumrävarna. Låt det ta sin tid.
Ett halvt år, ett år, tre år vad är rimligt? Jag vet inte, men det blir bättre och bättre, det kan vi nog alla känna.

Sov så mycket som behövs. Barnen sätter mer värde på en trött än en full morsa! Det är jag säker på ;-)

//PP

Tack! och ja det är väl så att det måste få ta tid, många saker som ska "helas" både i kropp och knopp. Men jag vill att det ska gå fortare...hihihi

//K

Naturligtvis är det ingen fara att tänka mycket på det som sker och har skett, men jag hoppas att den närmaste tiden trots allt ger mer och mer energi över till annat fokus. Jag kommer att behöva det ;-)

Förstår att du har tillförsikt att du har goda möjligheter att lösa era problem du och din man. Det gläder mig och jag hoppas verkligen för din skull att han är lika mån om att kämpa med detta som du!? Jag känner så igen mig i din situation även om min är annorlunda. Att sitta fast i saker som man inte direkt kan påverka själv, samtidigt som man har sin egen match att gå kräver sin man/kvinna. Jag är imponerad av hur stark du verkar vara och vill verkligen önska dig styrka på vägen! Ser fram mot att följa din resa.

Ta vara på dig

//PP

Hej och välkommen Kattis!

Har själv ingen erfarenhet av Antabus, men däremot av dom första dagarna i nykterhet. Jag var själv mycket trött och det satt i ett bra tag.
Inte så konstigt. Kroppen har mycket att hämta sig ifrån.

Lycka till och ta kampen som början innebär

//PP

Helt enig med dig Berra. Du ger inte bort några kort genom att flytta. Häremot ger du dig och dottern chans till att fundera i lugn och ro.
Naturligtvis uttrycker han det som att det är definitivt om du flyttar. Det handlar om makt/kontroll och han sparkar bakut. Låt honom sparka, och se vad som händer sen. Huvudsaken du sitter inte fast i saker som du inte kan påverka. Visst han blir nog lite förvånad av att du är stark att ta den typen av beslut.

Lycka till idag!

//PP

Flytta och sedan fundera, du får ingen ro att fundera klart på egen hand annars, du kommer att vara upptagen med att stävja dina tankar på nästa fylletillfälle.
Det kan gå att flytta tillbaka också trots hans hot om att det är definitivt.
Ge det tid att få låta känslorna få komma ikapp.
Han kan göra en förändring till det bättre då kanske ni kan flytta ihop igen, gör han det inte så är det tur att ni flyttade i alla fall.
Han behöver fundera lite på hur han fungerar utan sin medberoende som alltid hjälper honom att möjliggöra drickandet i det fördolda, nu är det fritt fram och det kommer att märkas.
Ge honom chansen att lyckas med båda sakerna.
Du tar hand om dig och ditt barn där har du möjlighet att påverka för tillfället, det andra är hans ansvar.

Lycka till!

Berra

Jag kan inte tänka klart! Det blev för mycket i helgen, det var droppen!
Han sa så mycket dumma saker. Jag sa åt honom att det är nog bäst om jag o min dotter flyttar och han höll med för vi har ju aldrig haft det bra tyckte han.
Så min dotter och jag har planerat att flytta i kväll när jag kommer från jobbet. Hon är så ledsen och besviken på sin pappa och jag vet inte hur han ska kunna gottgöra det han har sagt till henne. I dag på morgonen stannade han kvar hemma en stund innan han gick till jobbet o frågade om vi hade bestämt oss för att flytta. Jag sa att vi tänkte åka i kväll sen får vi se hur det blir. Sa att vi behöver komma ifrån varandra för att känna efter och kunna tänka. Men han sa att om vi flyttar nu så är det definitivt.
Jag frågade om han var beredd att söka hjälp för sitt missbruk men det tänkte han inte för han kan sluta bara han bestämmer sig för det. Han har druckit när det har blivit motgångar och han har tyckt synd om sig själv. Jag sa att jag inte kan lita på honom och att det kommer fler motgångar o hur vet jag då att han inte tröstar sig med flaskan? Han sa om vi kunde ge det en chans till och han skulle visa att han kunde sluta dricka och om han inte kunde skulle vi gå i samtalsterapi. Frågade om han tänkte sluta helt men han sa att han inte kommer dricka hemma bara när han ska ut med kompisar och på julafton la han till. Hur sjutton ska jag göra nu? Känns som att jag inte får missa den här chansen nu som jag har tänkt på så länge. Jag litar ju inte på honom och tror inte att han slutar dricka. Det har sagts och gjorts så mycket så jag vet inte om känslorna kan komma tillbaka även om han slutar. Hjälp mig att fatta rätt beslut!! Jag vet att det är jag som måste göra det, men lite goda råd från er skulle kännas bra<3 kram

God kväll, Ångest.
Hur avlöpte fredagen?

/LenaNyman

Att vara ärlig, handlar om att våga vara det inför sig själv. Sen kan jag tycka att oavsett vad, så kan alla vara oärliga p g a rädsla. Frågan är om det finns något som eg betyder något i slutändan när det gäller rädslan? Så klart om det gått så långt att man skadar sin omgivning, så bör man nog fundera över det man håller på med. Livet är kort. Barnen växer upp. Jag tror att det är viktigt att vara en del av deras liv. Men annars, vi är ju bara människor. På gott och på ont. Förhoppningsvis gör vi vårt bästa och det mesta kan man förlåta. Kämpa på och lägg allt annat är sidan. Det kan bli bra till slut.

Stort grattis till åtta nyktra månader! Otroligt bra kämpat, dessutom har du kämpat i motvind och under stor frestelse! Nu när du klarat det kan du klara vad som helst!
Jag hoppas verkligen att din make vaknar upp ur sin förnekelse och vågar ta samma väg som du!
Jag tror verkligen att det handlar om att våga, många gånger är man rädd för att släppa alkoholen eftersom man inte riktigt tror att man ska kunna klara sig utan. Man har inte samlat modet för att våga prova trots att man tittar lite med avund på de som faktiskt tagit steget, haft modet att tackla vardagen utan styrketåren...
Stå fast på din linje och fortsätt kämpa med ditt medberoende, det klarar du!
Jag önskar dig all lycka och att allt löser sig för dig! Kram

Stort grattis till din framgång pp! Jag är en bit efter men inte så långt efter, kämpar på...
Ett halvår är stort, mer än vad man någonsin vågat hoppas på när alkoholen fick vara med. Mycket bra jobbat!
Jag förstår vad du menar när du skriver att tankar Om alkoholen tar och tagit mycket tid! Det är samma för mig och jag tror att det är bra! Bara det faktum att vi ofta är inne på forumet är ju en bra sak med att vi faktiskt tänker alkohol i vår vardag.
Jag tror att det är livsviktigt att vi fortsätter att ha dom tankarna för att inte glömma anledning till att vi valt att bli nyktra. Att tänka alkohol är en del av processen som vi genomgår just nu. Men också ett sätt att påminna oss om det elände vi varit i kontra den livskvalitet vi faktiskt funnit i och med att vi valt att avstå.
Trots min skakiga tillvaro numera som medberoende så är mitt liv hundrafalt mycket mer givande än när jag valde att vara full flera gånger per vecka!
All lycka och styrka till dig! Tack för dina kloka reflektioner och för att du tar dig tid att dela med dig!

Grattis till ditt beslut. Jag är en glad lax som är tillfreds med livet . Lever ett lyckligt liv med ett jobb jag trivs med, underbar familj, bra vänner. Trots detta missbrukar jag alkohol och har gjort det i 10 år. Är inne på min 11 vecka som nykter nu med mål att aldrig mer dricka. Det bästa är att jag har upptäckt att jag blir ändå mer lycklig nu som nykter.
Kämpa på stigfinnaren och alla andra här.

Kämpa på, en vecka är bra, det är riktigt bra Det vänder snart och blir lättare och lättare, men släpp inte garden, alkoholen är stark, listig och farlig.

Skulle kunna ha varit en kommentar efter en helg full av fylla, men så är det inte.

Det är kroppsligt arbete, fullständigt utarbetad och värkande muskler, t.om på ovansidan av handen, har ont i händerna.
Jag trodde jag var van vid hårt kroppsligt arbetet, men jag måste ha fel...

Har kommit hem efter en blöt och kall helg vid stugan, riktigt pissväder grått och mulet, men det har inte bekommit mig så mycket egentligen.
Har varit full av projekt hela tiden, har det regnat ja då har jag gått in och pulat med annat istället.

Allt ifrån elektriker, varvsarbetare, rörmokare och trädgårdsmästare kan läggas till på mitt visitkort, det känns som om jobben aldrig tar slut.
Men det är kul också, det tar tiden ifrån tankarna på drickandet, tiden vid stugan som tidigare var så hårt förknippat med drickandet.
Skillnaden mot nu är att det blir mer och bättre gjort, ingen slarv bara för att man har brådis till nästa dryckestillfälle.

Grillen har gått hårt, det har druckits både öl och vin ifrån mitt håll, vid flera tillfällen, men...med den stora skillnaden, ingen alkohol.
Det känns lite konstigt, beteendet är lika, men resultatet är ett annat, jag har inte blivit berusad, tänka sig...

Är glad i längden att jag inte spär på mitt beroende, törsten är ju på ett sätt detsamma, men inte överdrivet mycket,
jag dricker ju inte för att påverka mitt sinnelag utan för just smaken, jag gillar ju krusidullerna runt alkoholdrickandet men inte fyllan.
En pysande bärs när jag har slitit hårt och är törstig, eller när jag påbörjar grillandet.
En glas vin och en smällande vinkork, det känns bra till middagen, det blir lite festligare med ett vinglas och skålandet.
Allt finns där, men ingen berusning, ingen fylla, har allt men inte nackdelarna, känns bra på något sätt, ett hållbart sätt att fortsätta dricka.

Duschen går hårt här hemma efter en helg i "skitigheten", borde gå in där själv för att få bort lorten som grott in ordentligt, om det nu finns något varmvatten kvar till mig.
Men jag trivs allt för bra i soffan, det känns som om den långsamt försöker övertyga mig om att bara ta en liten tuppis, får se hur det blir med det.
Antar att vhilan inte blir så lång då jag har lovat familjen en typisk söndagsmiddag med köttfärs, det blir Wallenbergare med hemgjort mos, det ska bli smaskens att runda av helgen med...

Sitter och funderar på om helgen har givit mig en känsla av att varit bra och skänkt mig en sorts tillfredsställelse, jo det har den nog...
Den har varit mycket effektiv och produktiv i alla fall, och fått ändå tid för en sorts rekreation, bra blandning tror jag.
Den gav mig ingen sur baksmälla och bakfylleångest i alla fall, och det måste jag ju ändå vara den tacksam för.

Den blev vad jag gjorde den till, en planerad feelgood-helg och allting klickade fint, mycket umgänge med de mina i både vilsamt och slitsamt läge.

En fin avrundning på en bra helg, jag ska vara nöjd med den och lägga den till högen med positiva händelser, så arkiverat och klart.

Nu kan jag slappna av och låta bara intrycken få komma som de vill, bra eller dåliga spelar ingen roll, jag är nöjd med min helg.

Berra