Senaste kommentarerna i forumet

Meditation har jag lärt mig först genom en kurs för länge sedan, en slags grupp-Kbt. Det var skrämmande mycket sorg som bara vällde upp när jag klarade meditera på riktigt första gången. Skrämde mig men vet också att den finns där. Meditation uppnås också med mindfulness och Qigong som jag älskar. Även provat pilates-yoga som är fantastiskt, lugnt och känns inte att man tränar och får massa träningsvärk efter. Men det krävs träning och upprätthållande av meditationen när man lärt sig. Lätt att glömma bort i vardagsstressen. När jag var som mest aktiv kunde jag meditera i några minuter när jag körde bilen. Man bli uppmärksam på sina tankar och andning och lär sig att styra kroppen mot lugn som i sin tur talar om för hjärnan att allt är lugnt. Skulle rekommendera att börja träna med andra och sedan öva själv med stöd av ljud och musik. Det är verkligen skönt och man kommer så lätt i balans igen.

Behöver träna upp min egna förmåga igen. Tror det är bra stöd i detta havande tillstånd ;-).

Tänker också att jag måste bli vuxen, på riktigt. Leva mitt liv, inte andras, lära känna mig själv och ta fullt ansvar... Hela tiden ta ansvar för de handlingar jag gör, ord jag uttalar och det liv jag lever framöver.

På fredag åker vi till ett exotiskt land. När jag kommer hem har det gått drygt 4 veckor :-D

Må bäst Loka och alla anda kämpar här. Vi har styrkan i oss. Låt inte A dränka våra liv!
Kramar från V

Tröttheten kom direkt jag slutade dricka. Gick och la mig tidigt. Vaknade väldigt tidigt. Trött på eftermiddagarna som du men sista tiden svårt att somna och sover för lite. Men det är ok. Får se när jag hittar kroppens naturliga rytm och sömnbehov. :-)

Ha en fin dag!

Bra liknelse, att vara gravid med sitt nya liv, Loka! Förväntansfull, rädd, lycklig och en del krämpor på vägen. Har också varit nykter under tre graviditeter och amningar efteråt. Har också tänkt tanken att det var inga problem att vara nykter då. Varför inte nu för de liven som växer utanför magen och för mig själv. Kanske gravid med jaget som ska födas på nytt?

Härligt det låter, Loka med bad och visst har vi en fantastisk natur i Svetige! Finns inget som är bättre än en sommar i Sverige, tycker jag. Smaker, färger och ljus och dofter som berikar våra sinnen. Mindfulness handlar faktiskt bara om det, att sakta ner och vara helt närvarande i nuet och bara registrera det våra sinnen upplever just nu. Krävs träning som att tex verkligen koncentrera sig på hur det känns när vattendropparna träffar kroppen i duschen till hur vartenda tugga smakar osv. Helt enkelt stanna upp i tankarna, inte vara bakom eller framför i tiden som vi nästan alltid är annars.

Tänkte på det där med telefonsamtal. Tror att det är bra att koncentrera sig på sig själv först. Kanske ett vykort till gamla vänner kan vara en första kontakt som kan fortsätta senare?

Tycker du är jättebra, Loka! Grattis till dina dagar och ditt beslut!!

...berätta mer om den, Vickan! Har du gått på kurs, eller har du bara satt igång hemma?
Har, som säkert så många av oss här, ett antal självhjälpsböcker på hyllan här hemma. De flesta har jag lagt ifrån mig med en suck, dom är så uppenbart banala, skrivna mest för att tjäna pengar på hälsotrenden de senaste åren. Men visst finns några bra och tänkvärda!
Kruxet är ju bara att man SJÄLV ska anstränga sig och försöka göra/testa något av det som står där, inte bara läsa vackra tankar och råd....
Och så hamnar dom på hyllan igen.
Gå Tjejmilen.... Ja, jäklar.
Varför inte?!
Det är ju för min egen skull jag gör den, inte för att visa upp mig för andra. Väl....??
Nånstans i livet måste man sluta att vara duktig flicka. Bli vuxen, med fel och brister.
Kram!

...blev det igår, hela dagen och vi avslutade med ett kvällsdopp, ungarna och jag! Hann scanna igenom närmsta skogen efter kantareller också, dom borde ju finnas efter alla åskskurar tycker man, men nej. Inte än.
Så det blev inga telefonsamtal, Vickan. Men en bra dag ändå!
När vi kom hem på kvällskvisten och jag började fixa lite att äta, så tillät jag öltanken dröja kvar i mig lite (har de senaste kvällarna annars mest konstaterat dess existens och sedan raskt motat bort den), bara för att känna på den. Och en känsla av smuts och solk infann sig - skulle jag skita ner denna i alla avseenden rena dag genom att avsluta med att sudda ut det jag/vi gjort?!
Lite av samma känsla som när jag varit gravid, det var så väldigt lätt att vara helnykter då! Fast då var det ju mest av omsorg om det gryende livet inuti mig.
Vet inte om det beror på det, eller om jag är bra på självsuggession, men såhär i begynnelsen av dag fyra känns det ännu väldigt lätt att avstå A.
Gravid med mitt nya liv, kanske?
Ta i trä, fyra dagar är ju ett absolut ingenting, jag vet - men jag unnar mig ändå känslan av glädje över hur förvånande lätt det går!
Och sovit som en stock de senaste nätterna, halleluja, att inte vakna vid 5-tiden och behöva gå på toa (ölen...) och sen inte kunna somna om!!
Men ändå är jag märkligt trött, i synnerhet på eftermiddagarna, och jag skulle nog kunna somna redan vid 9-tiden på kvällarna, men då brukar det vara filmtime eller kortspel med ungarna.
Jättetrött, faktiskt. Har läst i trådar att det är vanligt en tid efter A-stopp.
Hur är det men den saken för dig, Vickan? Och andra som ev. läser detta?

/Loka

jag hoppas du har ringt samtalet nu. Att du har hittat kraften att handla! Sommar-styrke-kram / mt

till dig! / mt

och mycket, mycket varmt. En sommar med mycket aktiviteter och många möten, med nära & kära men också med människor som betyder mycket i mitt liv men som jag inte träffar ofta. Nu några lugnare dagar och sen med mannen till Skellefteå på AA:s och Alanons landsmöte. Vet redan att jag kommer att träffa vänner där. Vårt helnyktra liv är inne på den fjärde sommaren - otroligt! - jag måste räkna på fingrarna. Och för en stund kan jag minnas sommaren 2011, den första nyktra, det var inte enkelt då. Och jag kunde knappt, nej kunde inte föreställa mig hur bra det kan bli.

Idag ser jag mitt medberoende, mina medberoendebeteenden, på ett annat sätt. Framförallt så ser jag dem. Vi ser våra olikheter och kan handskas med dem. Vi kan tala om det mesta... det har vi kunnat länge, även före nykterheten.... den stora skillnaden är kanske att idag kan vi båda uthärda det vi inte (ännu) kan dela med varandra fullt ut. Sånt finns också. Den kväll jag återvände hem efter att ha lämnat sa mannen att den största sårbara ytan har man mot den som står närmast. Det uttrycket har vi återvänt till många gånger och jag upplevde det starkt häromdagen. Bara måste gråta lite och så fick det vara så.

Nu går det många dagar mellan mina inlägg här. Behovet att skriva här är.... ... uttunnat, har bleknat och mitt skrivande söker andra riktningar.

Däremot läser jag - söker jag livstecken från Sorgsen, kära vän, och jag följer er som är mina "gamla" vänner här - ni vet vilka ni är.

Och så hoppas jag att kedjan av kontakter här löper vidare, att ni som är nya håller taget; läser, skriver och svarar varandra. Vi behöver varandra.

Sommarkramar / mt

du har kommit rätt! Så fint och välformulerat du beskrivit er relation och ditt dilemma. Bra att du stannar upp här och läser, du kommer att känna igen dig i andras berättelser. Din sambo har uppenbart alkoholproblem, visst kan det vara så att han vill förändring (åtminstone i pressade situationer) men sen återfaller han när suget kommer. Det är ett tufft jobb att bryta ett beroende och du kan inte sluta dricka åt honom! Du måste ta hand om dig och ditt liv. Jag vill tipsa dig om Carina Bångs blogg som varit till stor hjälp för mig http://medberoendeinfo.blogspot.com/ Sök gärna upp Alanon och gå på några möten och känn dig för. Det är ett långt och stort jobb att tillfriskna från medberoende, du har tagit det första (?) mycket viktiga steget genom att formulera dina tankar. Fortsätt och håll taget! Kram / mt

att du är väl omhändertagen och får det stöd du behöver. Väntar på ett livstecken från dig. Kram / mt

Så känner jag med att det tydligör att han inte kommer att ändra sig....
det gör ont att bli bortvald av nåt som är en substans. Jag kommer nog aldrig fatta hur man kan vilja det

Vad kul att höra av dig! Mindre kul att du är knäckt av detta vi alla här inne kämpar emot. Kanske är det så enkelt att det är först då vi förstår och börjar vår kamp tillbaka igen?
Jag har alltid trott på dig Fenix, du har hela tiden varit ett stöd och ingjutit hopp när jag själv mått skit.
Jag vet att du kommer igen stark och motiverad.
Mina dagar rullar på utan hjälpmedel som Antabus. Jag har tagit det 2 gånger på sista 4 veckorna och känner mig trygg utan det just nu. Att jag är lugn o stabil är att överdriva, jag vaknar vissa dagar och känner mig så förbannad, stressad, misslyckad, orolig, ja allt på samma gång. Sen börjar jag så sakteliga få tillbaka mitt sunda förnuft och tänker bättre tankar.
Fasen, jag vet inte varför jag inte kan vara nöjd i nuet? Alltid denna kamp och strävan efter vadå? Hela tiden söker jag utan att veta efter vad. Jag vet egentligen vad.
Min längtan är att helt enkelt känna att jag är okej, att jag duger, att jag inte behöver skynda mig.
Jag vill stanna upp och vara här och nu.
Känna mig nöjd o trygg med att bara vara Lillper.
Det borde räcka.
Jag har presterat färdigt för några dar framöver nu. Nu ska jag bara försöka vara glad över att jag kommer längre o längre från alkoholens grepp.
Fri sedan den 7 juni.
Vi kämpar på!
Sov gott.

LP att läsa dina rader. Jag är totalt knäckt över att alkoholen håller på att ta ihjäl mig. Måste bryta på allvar nu!
kram
Fenix

Blev tokigt när jag skulle lägga in kommentaren, trodde att den skulle hamna under din eftersom den är till dig; ärligbesvärlig.

Tack så jättemycket för ditt svar och dina fina
ord!:-) Känner igen mig i det du beskriver om bekräftelsebehov och mina tappade känslor. Jätteskönt att veta att jag inte är ensam även om det känns sorgligt när läser dina ord. Kanske är jag inte galen ändå trots
allt?:-) Har precis hittat forumet och ska absolut läsa lite mer här. Hoppas att allt löser sig till det bästa för dig och oss båda. Många kramar till dig!:-)

Hej igen! Har precis läst det jag har skrivit och tankarna bara flyter på när jag lyckas fånga dem i en text... Som om alla åren vi spenderat tillsammans, all kärlek, allt hopp och tusentals minnen spelas upp inför mina slutna ögon. Tårarna rinner sakta ner längs mina kinder när alla minnen kommer upp till ytan... Alla tusentals minnen sköljer över mig som en film som blixtrar förbi. Vår första kyss i regnet. Hans hand i min den natten vi träffades och han tände allt ljus i mitt hjärta. Hur jag vågade ta av mig masken inför honom och vara som mest sårbar under vår första tid tillsammans. Innan allt förändrades och alkoholen växte som en osynlig mur mellan oss när vi både trodde att den andra sov. Hur jag våra första kvällar tillsammans bad honom att gå redan då om han visste att han inte skulle kunna vara trogen eller behandla mig väl... Alla dessa minnen blandas upp i ett virrvarr av honom redlöst berusad, hur han håller någon annan tjej tätt intill sig på dansgolvet. Med bar överkropp såklart medan han ser sig om efter allas blickar. Mina tårar alla dessa nätter, när jag gått hem ensam i mörkret utan att veta om och när han kommer hem. Hans berusade ögon och andedräkt när han ramlar ihop innanför ytterdörren. Kräker hejdlös där han ligger vissa gånger. Sättet att han dricker sin första öl på, vilket gör att jag direkt kan förutspå hur kvällen kommer att bli. Bara på hur han tar sin första klunk. Hur jag de senaste åren inte har klarat av att låta honom komma nära mig... Hotat, skrikit, bönat och bett. Gråtit och varit likgiltig. Det är precis som om jag på något konstigt sätt faktiskt ibland inte bryr mig om ifall han dricker eller ej. Besvikelsen över alla misslyckanden är inte alls så stor som innan. Nästan bara all denna sorg och att jag önskar att han valde annorlunda än sin pappa. Inför de senaste festerna har vi ordnat allt det ekonomiska som inför en seperation. Det har varit mitt enda krav för att han ska åka, att allt ska vara ordnat så att jag bara ska kunna gå. Har berättat för honom att det känns som om en del av oss två tillsammans dör varje gång han super till. Hur jag veckan innan en fest planerar som om jag ska gå... Han väljer trots det att dricka. Jag vet att han inte är ond och att han har många bra sidor såklart. Jag tror även också att han kanske inte medvetet väljer att såra mig och att han kanske tänker att HSB ska dricka lagom. Trots det går det överstyr. Länge har rösten inom mig skrikit att detta inte är rätt plats för mig... Att det finns en annan famn för mig... Ändå denna enorma skulden som är så svår för mig att bära. Hans tårar när han ber mig om en chans till, att denna gången är det annorlunda. Minnet av när hans mamma sa att om jag försvinner ur hans liv är hon rädd för att allt kommer att gå överstyr... Just de orden är svåra att bära. Samtidigt som hela min kropp skriker att här kan jag inte stanna. Jag vill kunna vara någon nära igen. Vill vilja ha någon, vill längta efter att någon ska röra mig. Alla hans pikar om att jag inte har någon sexlust till skillnad från alla andra, hur ska jag kunna säga att jag inte har det till just honom? Tanken på att stanna gör att andetagen fastnar i halsen samtidigt som jag är så oerhört rädd för att jag försökt för lite. Älskat för lite... Överreagerat på hans drickande eftersom han inte dricker varje dag...

Hej! Du är inte ensam. Och man kan absolut ha alkoholproblem fast man bara dricker på helgerna. Jag känner igen de där med bekräftelsebehovet :/ min sambo har också det och jag har kommit på en massa saker han ljugit om, undanhållit mm genom alla år.
Jag har också för varje lögn eller besvikelse tappat lite av mina känslor för honom, vilket är självklart tycker jag ändå. Men ändå ger jag chans på chans och tror att det nångång kommer bli bättre eller bra.

Har inga direkta tips förutom att läsa andras trådar så du ser att du inte är ensam. Finns massor av kloka människor här som skrivit så mycket bra och snällt och stöttat mig och andra.
Kram

Glömde skriva att han dagen efter en fylls har enorm ångest och säger att det "rusar i hans kropp". Pratar ofta om självmordstankar vid dessa tillfällen. Idag kommer "ruset" i kroppen efter tre-fyra öl och när han håller sig till de mängderna kan han inte somna pga av att det rusar i hans kropp...

Min hund Lexi är också nio månader och en riktigt stor hund. Blandning mellan Pyrenee/Berner Sennen och Kuvazs, så hon har blivit riktigt stor. Och jag håller med er att det känns så skönt att nu vara nykter på kvällarna och kunna gå ut på promenad när det har blivit lite svalare. Förut vågade jag knappt visa mig i trädgården en gång, för jag var oftast illröd i ansiktet av allt vin.
Men jag känner som du Konstnären, att jag är väldigt rastlös. Tror det är lite därför som jag hela tiden får migrän när jag inte dricker vin, var ju lättare att bara sitta ner och göra ingenting när man var lite lullig. Får försöka lära mig att slappna av även utan A.

Varje dag utan A är en stor vinst och det kommer att komma många fler.

Bara att slippa oron för att jag ska sluddra om någon ringer, att slippa somna i filmen på kvällen, sova gott utan ångestvakningar, är ju belöning direkt för mina ngt fjuttiga, men ändå 3 dagar utan A. Huvudvärk har jag, men har läst i ngn tråd att det förekommer när giftet går ur kroppen. Känner mig stark, lugn, bestämd över mitt beslut. Jag som klarar allt annat ska väl fixa det här. Ikväll blir det ingen alkohol heller. En dag i taget. Man kan googla vilken normal drink som helst med ordet "virgin" innan så får man bra förslag. Igår vitrin Mojito, ikväll virgin Cosmopolitan. Ha en härlig sommarkväll!

Livlig är bara förnamnet, som tur är bor vi granne med en golfbana, där man tidiga mornar och kvällar har härliga promenadstråk. Han börjar även vänja sig att gå med på en golfrunda, även om han tycker att det kan bli lite tråkigt.

Vad bra att livsandarna börjar vakna. Men trädgårdsarbete i denna hettan är kanske inte så bra. Men helt klart bättre än att
vakna framåt vargtimmarna med ångest och svettiga lakan. I början när jag blev nykter kunde jag ha ett ljusrosa skimmer över
alkoholen, att precis som du skriver det kan vara nyttigt med ett par glas vin om dagen, Hjärtat och hela köret skulle må så
bra. Varför ska det vara så lätt att försköna alkoholen när man vet vad den gjort med mig.
Lite flummeri blev det
Konstnären

Märkligt tänkte köpa en dansk-svensk gårdshund, men det blev en labrador. Dom ser så härliga ut gårdshundarna.
Väldigt aktiva kan jag tänka mig. Jag trodde jag köpt en vanlig labrador, men det visade sig att det var en jaktlabbe.
Aktiv till tusen, och blir lätt uttråkad utan stimulans. Behöver inte var sysslolös med henne.
9 månader hm, kanske lite trotsig då.
Konstnären

Har också en härlig hund dansk-svensk gårdshund 9 månader