Senaste kommentarerna i forumet

Bra att veta!

... Önskar jag kunde skriva något för att göra dig glad. Jag har själv levt i precis den känslan - önskan att någon ska kunna göra mig glad. Men det allra viktigaste är att ta hjälp av typ AlAnon, samtalskontakt eller liknande för att hitta styrkan att göra sig själv glad. Menar inte att låta hård, men du behöver hitta det som är viktigt för dig, inte hitta det som är viktigt för att hålla din kille "över ytan".
Tänker på dig och hoppas du fortsätter skriva här, det är en stor hjälp!!
Kram

Här finns mycket matnyttig information i andras trådar, det kan nog gå att hitta tips för ökad motivation där. Hoppas du skriver igen om det känns som en hjälp för dig. Det brukar ta ett par inlägg innan andra hakar på.

Karin, Alkoholhjälpen

För sex månader sedan har träffat en man....en härlig och fantastisk på alla sätt...Han ville ha en livspartner , sa han till mig . Han var beredd att träffa en kärlek....I dem sex månaderna var han hos mig kanske fyra gånger, jag hos honom varannan helg. Jag har " tjatat " om att träffas oftare..., prata oftare per telefon.....Har börjat ställa några frågor varför bjuder han inte på sig själv lite mera . " Du letar bara efter nåt fel hos mig " sa han. Jag slutade fråga varför ......Tills jag har upptäckt, att han drack öl varje kväll...." Det är min livs still , att komma hem , sätta sig framför Tv och dricka öl". Jaha ....därför kunde han inte komma till mig , han kunde inte köra bil..... Så var det nästan hela tiden. Ölen , hockey , dåliga levervärden ,han kunde inte komma ihåg vad han sa till mig.....Han började vara irriterad och idag svarar han inte på nåt. Han valde bort mig från sitt liv ....han valde att inte prata mera med mig.
Jag har kontaktat en grupp för anhöriga för missbrukare för att höra om felet ligger hos mig , om jag har tjatat för mycket....hur gör man....
Har sjukskrivit mig för jag fixar inte situationen . Jag har sökt hjälp själv för att komma upp till ytan. Känner mig lurad på allt . Känner mig besviken på den jag älskar , men jag är beredd, att hjälpa honom och stå bredvid honom och vara för honom. Hans chef på jobbet är informerad om allt och vi får se hur det blir.....Hur gör ni andra ? Finns nåt bekant i det jag skriver ? Är det mitt fel ? Snälla skriv nåt som ska göra mig gladare

Skönt att du är bakom mig, jag håller täten och jag har inte tänkt bryta den.
Lekt med tanken vad som skulle kunna hända då. Det skulle faktiskt vara katastrof
för mig. Det är ju aldrig fel att byta några ord med mannen på bänken. Kan berätta
att jag var på biblioteket i förra veckan och där inne var en ganska berusad man.
Det var precis som om han hade röntgenblick, nej tänkte jag han är på väg till mig.
Mycket riktigt men han var både intelligent och hade humor som glimmade fram i små
ögonblick. Det bästa av allt var att personalen inte körde ut honom, utan hämtade en
stol till honom. Han störde egentligen ingen, jag tänkte att han säkert var ensam, och
på hur lätt det kanske kan vara att hamna där när man inte orkar kämpa mer.
Fick mig en tankeställare när jag kände hans andedräkt, har jag gått omkring och luktat
gammal rutten råtta tänkte jag. Gick på lätta steg hem med en packe böcker.
Just nu inget som helst sug.
Skönt att det går så bra för dig.
Ha en fin dag
Konstnären

/ mt

att just det - eller frånvaron av det, dvs "vad jobbar du med? är det fantastiska med att delta i möten på AA eller Alanon. Där möts man som människor. Det är min erfarenhet och även Mullegubbens. Flyg fint! / mt

Tack för att du tror på det, Mt!

Försiktig tillförsikt tillåter jag mig.

Grubblar mycket.
Befinner mig i en process.
Bearbetar små bitar i taget.
Undrar varför jag känner mig fel, utanför och osedd.
Blir ledsen för det.
Märker att sanningen , som så ofta, är dubbelbottnad. Det klart att man förblir osedd om man undviker att vara bland folk pga sjukdom och panikattacker.
Naturligtvis är man annorlunda, fel och utanför om man pga fysisk ohälsa inte kan jobba. Vårt samhälle bygger i mycket på arbete.
Första frågan då man träffar någon ny människa: och vad jobbar du med då?

Tja... Just nu jobbar jag väldigt mycket med mig själv.

Hej! Oavsett om det hänger ihop med alkohol eller inte så är det bra om du går till sjukvården och kollar vad det är. Där är de medicinskt kunniga och kan ge dig en bedömning baserad på just dig och dina symtom. Risken är att en gissning från vår sida eller någon annan här på forumet är helt fel, och att du inte får den hjälp du behöver.

/Karin, Alkoholhjälpen

Ser fram mot en långhelg med min dotter. Ska bli riktigt skönt att bara så få ta ett par dagar bara för oss. Även jag tycker det känns "tryggt" och skönt med alla välkända som jag följer här konstnären, och ni andra! Ni är mina dagliga påminnelser på vart vi är på väg, och att det faktiskt kan gå. Samtidigt är naturligtvis tillströmningen av nykomlingar viktig. Dels för att det är fint att se var enda en som tar tag i ett så svårt problem. Samtidigt som man då blir påmind om hur jobbigt den första tiden faktisk kan vara.

Nu är det ju ganska lugnt med trafiken här inne, men jag är relativt säker på att problemet inte sover.

Finns ju här där jag bor en enda kille som sitter ute och dricker offentligt. Ni vet en "parkbänkarn" Han tittar ut så snart det blir vår och sitter sedan där så ofta han kan. Tittar ut över hamnen och pimplar sina 7,5 or. En väl laddad rygga var morgon vid 10 snåret. Faktum är att han har kontakt till andra som går förbi, och man ser ofta personer stå och prata lite med honom.

Så gjorde även jag härom dagen, och han är en schysst person, att han är alkis betyder ju inte att han är farlig ;-).Han frågade mig om jag var sugen på en bira, vilket jag tackade nej till. Säkert frågade han och tittade lite frågande...

Han vill nog väldigt gärna få lite fler i sällskap på bänken.

Tänkte när jag gick därifrån att jag kanske skulle ha sagt: Nej tack! Du vet, du och jag delar samma sjukdom och därför kan/vill jag inte...

Om jag vill säga det en annan dag går det ju alldeles utmärkt. Tåget har ju inte gått, och han sitter ju där varje dag när solen skiner...

Ha en fin dag!

//PP

Och välkommen till Forum. Fint att du är igång igen. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att få nykterheten på dagordningen igen, trots att man sedan länge vet...
Det bästa alternativet jag känner till till det du söker är väl just forumet? Har själv provat AA och tycker det var bra, men har samma problem som du. Inga möten där jag just nu är, så det får bli "självhjälp" ett tag till.

Lycka till och kämpa vidare!

//PP

jag känner mig befriad... jag känner att du ser utgångar ur de cirklar du beskrev i ditt första inlägg nu när du "kom tillbaka" hit till forum. Den oron att bli insnärjd, gå vilse i cirklarna som du uttryckte då... den tyngden, den fängslande tyngden satte ett litet bo i mig. Det orosboet blåste bort nu när jag läste att Fia inte behöver be om ursäkt "Jag är lika förbannad och upprörd som du!!! Jag blir dessutom sårad!" Det kan vara just det jag och vi känner mellan raderna men du uttrycker det sällan så klart. Nu känner jag igen dina känslor i de jag tar till mig när jag läser och då blir jag fri. Du "ser" dem, du har ord för dem och du väljer att bära dem ännu ett tag. Gott så.

Jag vet inte alls om det jag skrev här ovan blev begripligt men det kändes viktigt för mig att skriva det av mig, ur mig. Jag tror att forumets styrka har något med detta att göra - att vi som "lär känna" varandra förmedlar och tar till oss mycket mellan raderna. En del av det man läser tolkar man fel och ibland helt rätt... Jag tror att vi (en del av oss) ibland skriver mer än vi "vet" ... åtminstone jag har kommit till många insikter i mitt eget skrivande.

Och ja! visst bryr vi oss... ta till dig och gona dig i den värmen du känner! Hoppas du håller tag i skrivandet - främst som den goda ventilen för din egen skull.

Jag önskar dig fina dagar med nära och kära och lugna arbetsresor när de kommer. Allt gott och kram / mt

Tack för svar! Jag har nu fått påbörja kort behandling med bensodiazepiner för att stilla abstinensen när den är som värst, och sedan theralen 20mg/dag för att kunna sova. Var hos läkaren idag och förklarade allting. Sitter just nu på 6mg xanor och mår jättebra, jag har inte varit så här lugn sedan jag minns inte när. Usch, när man får tremor, alltså. Det skapar sån panikkänsla hos mig. Kan inte ens hålla i en gaffel, känns som att jag har alzheimers. Men nu är det slut på det, nu ska jag lägga whiskyn på hyllan en längre period framöver tills jag känner att jag vågar mig på att dricka ett glas öl utan att dö av suget att vilja ha mer.

De senaste 28 dagarna har jag varit nykter 64%. För mig är det bra siffror och jag är stolt och glad över alla 18 nyktra dagar. Det känns som om den senaste månaden varit mycket längre än vad de brukar vara. Och glädjen blandas med uppgivenhet när jag inser från vilket utgångsläge jag kommer ifrån, det är verkligen bedrövligt att jag hamnat där, och att jag är glad över att lyckas med att inte dricka. Aldrig dit igen.

64% motsvarar ca 4,5 nyktra dagar per vecka. Det är alkohol fredag och lördag och halva söndag. Det motsvarar alltså att man dricker bort sin fritid (detta stämmer också bra på mig som drack alla dagar jag var på semester för en dryg vecka sedan). Varför supa bort sin fritid? Åka på semester för mycket pengar och lägga ännu mer pengar på alkohol och sedan bara minnas brottstycken av semestern. Smart.

Har börjat träna igen och hoppas kunna stärka de positiva effekterna av att inte dricka med hjälp av det.

Hänger i (det blir 9:e nyktra dagen på raken idag) och det känns bra, även om jag just nu är mycket trött. Det blir en tidig kväll,och mer sammanhängande sömn. Ser fram emot att vakna i morgon bitti, klar i huvudet och med en piggare kropp än jag brukar ha.

Godnatt vänner!

Visst är den svarta vovven en han PP. Självklart en hanne ;-)

Fina vänner! Jag är nog inte helt genomond som har vänner som mt och PP. Och den nytillkomna Teaterapan som jag ser lyckades skapa en egen tråd. Svar; Det är bra med mig. Även om själen stundtals drar mot de mörka kulörerna så är det viktigaste vitt. Läser här nästan varje dag men har inte mycket att tillägga. Känner ju att jag borde stötta andra mer. Framför allt för att "betala tillbaka", för utan stöd här inne så hade jag nog inte lyckats så länge som jag faktiskt gjort. Jag har fått ett värdigt liv igen. Men alla mynt har två sidor. Det "värdiga livet" gör att jag jobbar för mycket. Tränar, dejtar (maken) och läser mina böcker. Allt väl här och på det stora hela hos er med (har jag läst mig till). Kanske inte toppen alltid, men vi var det viktigaste; Nämligen oss själva. Tack för ni bryr er och kram på er.

Fia

Hej! Oavsett om det hänger ihop med alkohol eller inte så är det bra om du går till sjukvården och kolar varför det gör ont. Inget vi kan svara här kommer att kunna hjälpa dig på samma sätt. Risken är att beskrivningar av hur andra har upplevt det gör att du gissar fel.

/magnus

Hej,

Började precis läsa din tråd, och har inte läst vidare för jag känner att jag behöver svara här.

Du skriver att din man stöttar dig, men samtidigt frågar han om han kan ta ett glas ett vin framför dig. Då förstår han inte allvarit i situationen.

Det känns som dina texter är ett tappert försök att rättfärdiga det du gör och samtidigt ifrågasätta allt du gör.
Anledningen till min kommentar är att jag såååå förstår vad du går igenom.
I hela mitt liv har jag ifrågasatt mig själv.
Vad om, vad händer annars, men hur??? Tankarna snurrar.

Det allt bottnar i här och som så genomlyser allt du skriver, är en usel självkänsla tjejen.
Du gör inte detta för att du vill. Du gör detta för att du tappat kontrollen.
Att tappa kontrollen när man är som vi är, det är förödande.
Det blir en ond cirkel och till sist en självuppfyllande profetia.

Minz... det finns dagar då du mår bättre. Det vet jag av egen erfarenhet. Mata dig själv med positiva saker då och vägra utsätta dig för sånt som får dig att bli ledsen.

Gör som jag, sök på nätet. Det finns miljontals människor som mår som vi gör och som söker hjälp. Många hittar den, tack vare sig själv.
Det finns så många som aldrig erkänner sitt begär eller sitt förlorande av kontroll.
Du verkar, precis som jag, vara dedikerad att göra ett bra jobb.

Jag kommer efter det här inlägget att läsa vidare. Ville bara skicka en spontan kommentar till dina första inlägg.

För övrigt vill jag säga att du ska skatta dig lycklig att en man velat skaffa 2 barn med dig och att du har allt detta.
Jag är snart 39 och lever ensam. Jag har stött bort alla som velat mig väl. Jag har aldrig ansett mig själv värdig en man eller barn.

Du har åstadkommit något stort.

Kram
L

Har gått på halvfart på jobbet. Sneglat på resor istället. Jag vill åka iväg. Just nu kan man komma iväg jättebilligt.

Mannen är hemma med barnen nu under sportlovet. Märker att stressnivån är obefintlig när man slipper hämtningar eller lämningar och alla aktiviteter. Kom på mig själv idag att nervöst undra om jag tömt bostaden på spår. Sen kom jag på att javisst ja, jag dricker ju inte längre. Det finns inget att hitta. Inget att dölja. Skönt.

Skillnaden mellan suget efter cigg och sprit. Cigg vill man ha direkt när man vaknar, det är typ det första jag tänker på när jag slår upp mina blå.
Har aldrig haft något sug efter öl/vin när jag vaknat, snarare tvärtom.
Alkoholsuget är värst ett par timmar in på eftermiddagen för mig. Men jag ska inte kalla något av dessa beroenden för "sug" egentligen, för det är inte så att jag går omkring och tänker att jag vill röka eller kröka, mest att jag hela tiden påminns om när/var/hur jag rökte och krökte... LOL.

Ingenting kan få mig att dricka alkohol eller röka idag. Förhoppningsvis inte i morgon heller.

Frugan har varit bortrest i 3-4 dar och kom hem igår. Då fanns det helt plötsligt cigg hemma, vilket har stört mig lite. Det är enklare att det inte finns något hemma liksom.
Hon har - enligt mig - ett osunt drickande och min förhoppning är att jag genom mina handlingar ska inspirera henne till att dricka mindre ofta.
I hennes fall så rör det sig inte om några större mängder, hon kan t.ex. ta två glas vin och sen är det bra. Problemet i mina ögon är att hon inte vill låta bli dessa två glas heller, så det blir gärna varje dag och det är inte nyttigt, det vet hon.
Om jag säger till henne att "jag kör barnen i morgon bitti" så blir de två glasen gärna mer än en hel flaska, kanske mer, beroende på vilket humör hon är på osv.

Men men. Just nu är jag oerhört positiv faktiskt! Jag har berättat om min nära-döden-upplevelse jag hade för nio dagar sedan för min bästa kompis och han är verkligen en bra vän som inte har något emot att diskutera sånt här med. Jag har förtroende för honom och han för mig.
Man kan tycka att jag borde kunna diskutera detta med min fru och det kan jag nog också, men jag får känslan av att hon inte riktigt vill kännas vid mina problem - trots att de har satt henne i klistret så otroligt många gånger. Jag vet att det är för att hon inte vill sluta med sitt drickande, jag är ingen idiot liksom... enda fördelen med att vara alkis är att det inte går att ljuga för en annan alkis. Man VET!

Nu kör vi vidare! Ha det så bra! :)

Hej,
jag har varit nykter i en månad nu (med hjälp av antabus).
Känner igen mig i dig, jag visste oftast inte heller egentligen VARFÖR jag drack, blev mest en (o)vana..
Är också tjej, gay och typ 10 år äldre än du ;)

Har gått AA men nu går jag på behandling så jag har "pausat" möten för tillfället iaf. Tyckte inte de gav mig så mkt, gillar bättre att skriva och läsa än att lyssna och prata.

Så, var ju ett tag sen du skrev inlägget men vill du (eller nån annan som har lust) snacka på mailen så nås jag på:
josefinetes@gmail.com

Hoppas att du mår bättre idag Verdon.
En sak som du kanske vet är att alkohol tar bort effekten av ångestdämpande... Jag har ätit sertralin i ett år och druckit i princip varje dag vilket gjorde att ångesten inte dämpades nåt nämnvärt.
Imorgon har jag varit nykter i en månad. Slutade tvärt med hjälp av antabus, innan dess hade jag druckit i princip dagligen i nästan 3 år. Har inte fått några symptom (självklart psykiskt sug men inget fysiskt)

All ångest är i princip borta och det är först nu jag känner att sertralinet gör nytta - naturligtvis hade ångesten en hel del med alkoholen att göra också.

Ta hjälp, se till att få prata med en vettig läkare som KAN NÅT OM ALKOHOLBEROENDE!

Jag har legat inne på en medecinavd. för avgiftning. Det var bra fick stesolid första
fyra dagarna, sen fick jag dropp med saltlösning för jag hade natriumbrist som man kan
få av för mycket och ihärdigt drickande. Sedan den dagen har jag inte rört alkohol och
det var den 10 september. Det var en riktig läxa. Dra dig inte för att söka hjälp.
Jag hade darrningar i hela kroppen kunde inte tända en cigg. Mannen skjutsade upp mig.
Jag är glad att jag lever det var nära med kramper och allt.
Jag hoppas du söker hjälp
Är med dig i tanken och det kommer att gå bra
Jag la även korten på bordet till läkaren, dom är vana vid det värsta.
Kram
Konstnären

Kul att höra av dig. 100 dagar leker man inte med Grattis. Själv har jag lagrat
5 månader plus en vecka, allt är omtumlande nytt och känslor om poppar upp.
Ja det är nog svårt det där med alkohol och tonårsdöttrar, och precis i den åldern
lyssnar man ju inte på föräldrarna, och inte vill man komma med förmaningar heller.
Klurigt. Idag ska jag till tandläkaren inget vidare och plånboken blir tom, men innan
blev den tom av alla pengar jag lagt på systemet. Räknar med ett filmstjärneleende
till sommaren så det blir lite jobb.
Jag känner mig oxså nöjd med det mesta. Saknar inte vinet. Spelar upp min inre film ibland.
Och då är det inte svårt. Ibland undrar jag var papegojan på axeln har tagit vägen, kanske
sitter på någons annans axel. Vad vet jag saknar den inte.
Stanna kvar efter mig
Ha en underbar dag
Konstnären

Låt inte sorgen och självömkan ta överhanden det är livsfarligt. Du måste verkligen
vilja själv för ingen annan gör det jobbet. Jag vet, själv tog jag nog 10-tal återfall
men till slut gick det inte längre både kropp och själ sa ifrån, nu är det nog.
Tyvärr gick det så långt att jag hamnade på sjukhus. MEN det var just det som fick mig
att vakna. Det är ett hårt arbete och speciellt i början det gäller att stå emot annars
är man tillbaka på ruta ett. Det där med socialt umgänge undvek jag i början utsatte inte
mig själv att gå på ställen där det fanns alkohol. Jag mådde bra av det. Nu efter 5 månader
har jag inga problem att se andra dricka. För jag vet att jag är allergisk mot alkohol.
Alkoholen är en listig jävul som gör precis allt för att få komma tillbaka.
Men jag nekar att släppa in honom en gång till.
Bara fortsätt och skriva av dig det hjälper, har hjälpt mig till tusen.
Ångesten är hemsk men inte livsfarlig, men man tror just då att man ska dö.
Sök hjälp om du inte klarar det.
Vill dig allt gott
Konstnären