Senaste kommentarerna i forumet

Har ju redan gått ett par månader men upptäckte detta forumet idag så... Första april är ju en lika bra dag att inleda nykterheten på som vilken annan! :)
Försökte många gånger förra året att dra ner på mitt drickande. Jag dricker inte varje dag och aldrig ensam men på helgerna dricker jag ofta kopiösa mängder vin och öl, tja, sådär så att jag hamnar i grottmänniskastadiet. Alltså ligger i princip utslagen och spyr ner mig själv. Det kändes så jävla hemskt att skriva den sista meningen, men det är ju det jag gör. Usch fy fan, jag vill inte vara med om det någon mer gång! Om jag kan få någon att hålla i handen så håller jag gärna tillbaka allt vad jag orkar!

Oj vad jag känner igen mig! Aldrig mer, nu får det räcka, det här var sista gången.... osv osv. Tomma ord och fraser som jag i lördags natt sluddrade fram, ännu en jävla gång! Jag vill verkligen inte dricka på det viset jag gör, men ändå fortsätter jag... Nu ska jag ha en vit månad! Har sagt det många gånger senaste året men aldrig lyckats.... Kanske blir det lättare om man kan ventilera sig här med andra som är i samma situation och som varken dömer eller rycker på axlarna åt ens problem...
Kan jag hjälpa och peppa någon annan gör jag gärna det, och jag behöver sannerligen pepp själv

Men det vet väl alla som lever med en alkoholist!
Det är precis som du säger Mt att man bara trampar runt i sörjan fast man vet att det är fel och att ingen mår bra av det.
Har tänkt lite på det har med alanon men har varit för feg att ta kontakt. Hur fungerar det? Jag bor på ett litet ställe och jag vill inte att folk ska få reda på. Det snackas så mycket och jag vill inte hänga ut honom på nåt sätt. Men jag känner att jag behöver hjälp för annars kommer det här bara att fortsätta och fortsätta.

3 månader! Hur går det för alla? Hur mår ni?
Jag har knappt varit inne på forumet sista tiden, men jag är fortfarande nykter och glad för det! Har läst att 3 månaders strecket kan vara en tuff tid och kan känna att den där nyktra smekmånaden börjar ebba ut. Har varit trött och omotiverad och upplever ofta en känsla av tristess. Det som håller mig igång är träningen som har varit viktig för att lägga om min livsstil helt.

Jag tänker inte på alkohol, och jag ser mig inte som en nykter alkoholist i vardagen. Jag dricker inte, och jag trivs bra med det. Skönt att hålla sig i form och känna sig utsövd efter en natts sömn.

Tänker på er och hoppas ni har det bra allihopa!

Är så trött på att varje måndagmorgon vakna upp med ångest över att druckit alldeles för mycket hela helgen, vara trött o lite bakis i stället för glad o utvilad, trött på dåligt samvete o ångest o oro. Nej nu vill jag lägga av helt, funkar inte att dra ner! Har prövat 1000 ggr:-(-

...kaotiskt skrivandet....Igår träffades vi igen. Han var här hos mig för att fira min son. Vi hade det trevligt.Två dagar i råd hjälpte han sin kompis flytta till nya lägenheten....Vi har bestämd , att vi ska åka på resan tillsammans. Men !!!!! Idag ska jag gå på samtal själv och hans chef ska prata med honom !!!! Allt kan vända drastiskt , därför räknar jag inte så mycket att resan blir gjort, men hoppas jag att han ska lyssna noga och ska förstå vad han gör mot sig själv.
P.S. Jag vet inte om han drack nåt både på lördag och söndag kväll för vi bara skriver till varandra....inget luktar i luren :)
Kram

konstigt Izzy att man ser så tydligt hur illa det är och ändå fortsätter trampa runt i samma sörja. Och nej, jag tror inte han fattar varken hur det är eller ännu mindre hur du känner. Han är helt fångad av alkoholen - så är det.

Jag har säkert redan föreslagit Alanon till dig och åtminstone att du skulle skriva regelbundet - det är bara dig du kan förändra och du behöver hjälp i den processen. Också för barnens skull behöver ni få hjälp och komma ur den destruktiva situationen så snart som möjligt. Kram och styrka / mt

Jag måste bara få skriva av mig lite! Tänk att man ska behöva känna sig så maktlös! Allt bara rullar på som vanligt år efter år,och jag är helt oförmögen att göra något åt det. Jag vet inte ens riktigt vad jag är rädd för om jag skulle gå. De som jag har berättat för skulle förstå mig och tycka att jag gjort rätt och jag tror att mina älskade döttrar också skulle göra det.min ena dotter har frågat om det inte är jobbigt att vara i hop med nån som är så olik mig och inte har samma åsikter. Hon sa också att jag förstår inte hur du står ut med honom eftersom han dricker. Men det jag är mest rädd för är ju som jag har skrivit förut hur det har påverkat barnen. Jag vet att det påverkar dem mycket! Min ena dotter mår inte alls bra för tillfället och har varit mycket hos läkaren på undersökningar och tagit massor av prover. Tänker att det kan vara så att allt hon har varit med om och fått utstå har gett sig till länna och att kroppen talar om att nått är fel. Jag är så orolig för henne och undrar vad det kan vara. Hoppas läkarna kommer fram till något snart så hon får hjälp! Sambon fortsätter som vanligt att supa och vara otrevlig både i veckorna o på helgerna. Han gömmer sina ölburkar som han tror att jag inte ser men jag orkar inte säga nåt. Han tror väl inte att jag märker nåt heller fast han inte kan prata ordentligt och vinglar när han går. I går var vi själva och han skulle laga maten. Han skulle göra pasta med räksås men glömde räkorna och hade kryddat så det brann i munnen. Han hade dukat också (jag brukar duka lite extra fint på helgerna) med helt olika glas och lägger besticken slarvigt och hade lagt pastan i en alldeles för liten skål så hälften var väl nästan utanför. Det hade han räddat med att ställa en större tallrik under. När han hade ätit färdigt men inte jag så går han från bordet och ner i källaren och sätter sig på en stol och sover. Det är en helt vanlig lördag kväll här hemma och har så varit läänge! Jag kanske låter gnällig nu men jag är så trött på det här! Han verkar inte fatta någonting att jag känner så här eller också vill han inte förstå. Han planerar ju saker som vi ska göra och så men jag vill inte planera någonting , bara ta en dag i taget!

Gårdagen var en enda stor parentes. Jag vet hur jag inte vill leva. Jag är lugn i mitt val.

Jag känner igen det tvångsmässiga och impulsiva väldigt väl. Jag hade en liknande upplevelse i fredags efter jobbet. Inget sug egentligen utan bara reflexmässigt hinkande av öl och vin.
Fortsatte på lördagen och 9 flaskor öl senare orkade jag inte mer. Min tillvaro snurrade och bädden räddade mig klockan 8 på kvällen.
Idag är det FAN, fan, fan för mig å.
Jag har sökt hjälp och går på kommunens hjälpcenter. Det är bra men jag gör inte min hemläxa.
Det är så viktigt att vara medveten om vad som sker runt om kring dig och vilka känslor man bär på och vad som eventuellt triggar igång en fyllehelg.
Jag tror inte du behöver känna någon oro om du söker hjälp angående barnen.
Det viktiga är att vi gör något åt våra problem.
Jag tar dig i handen och följer med på ditt delmål.
Hörs nästa söndag.
LP

Som den alkoholberoende människa jag är så förstår jag att jag är sjuk. Jag har ingen kontroll.
Nu ska jag på tåget igen och möta mig själv som en ny frisk människa.
Vem är jag?
Varför gör jag de saker jag gör?
Varför plågar jag mig själv så till denna grad?
Nu vill jag bara vara LillPer och bli frisk.
Det kan jag och nu börjar min riktiga resa. Denna gång börjar den på riktigt.
Kan jag tro på det?
Ja, det gör jag faktiskt.
Åh, vad skönt det ska bli.

LP

Nej, Minz, det är väl inte det minsta konstigt med alkoholfritt. Men i min alkoholhjärntvättade hjärna så är det kanske fortfarande det. På något dumt sätt. Det handlar nog lite fortfarande om det där med att passa in. Det som är märkligt är att jag i övriga sammanhang inte är så noga med det, kanske beroende på att jag nästan alltid har en känsla av att inte passa in ändå, och då kan jag lika väl låta bli att försöka. Detta har med min självbild att göra, och jag jobbar med det. Jag är inte någon märklig, avvikande person... :-) men händelser under skoltiden (läs mobbning) har fått mig att tro det, ända upp till 44 års ålder. Alkoholen har där haft en positiv effekt, jag har kunnat slappna av lite och släppa lite på den där känslan. Kanske också för att det som var huvudsaken i utfrysningen under skolåren var att jag var för duktig, för vuxen, för allvarlig... Detta är något jag aldrig (med fetstil och versaler) tidigare pratat om, men som jag fått hjälp med under min terapi, för att man komma vidare.

Men jag har ju fixat att låta bli att dricka under hela hösten och vintern i de sociala sammanhangen, så det är klart att det måste gå under sommarsammanhangen också, även om det är nya människor och nya situationer. Detta stärker min övertygelse om att man måste hålla uppe under en lång tid för att nya vanor och tankar ska sätta sig.

Vår stuga är ett andningshål för mig. Tidigare var det också ett vätskehål :-) för mig/oss, och jag har varit/är tveksam till hur det kommer att kännas under sommaren, men hittills känns det som att andningen och återhämtningen överväger. Det är en plats där jag kan släppa andra krav, och bara vara. Lyssna på alla fåglar, koltrastarna som sjunger, och letar mat, änder som simmar, fasantuppen som sprätter runt i snåren, havet och stillheten. Kunna inreda och fixa på liten yta, där allt bara är bonus, inge måsten. Har varit här nere ensam i helgen med hunden (som numera är pigg igen, tack och lov) som enda sällskap. Jobbat en del, ute och gått, pratat med grannar och läst. Hämtat energi. Mannen är hemma med bonusbarnen, (som inte alltid känns som någon bonus...) och de kan ha lite tid tillsammans.

Förstår dig, Konstnären, om du vill avvakta med stugan, hoppas att du kan hitta tillbaka om du vill - eller kanske det är ett avslutat kapitel? Roligt med cykeln, perfekt nu till våren, komma ut lite, och du som har en större hund kan ju cykla med den. Jag cyklar också med min, men har honom i cykelkorgen, det gillar han.

Ha en bra söndag alla,
/m

Bra om du ändå kan använda ditt återsteg till något som stärker dig. Om det nu var en vän, så var det inte en av de goda, som man kan lita på...
Ha en bra dag,
/m

Konstnären: Är kanske mer som min form av terapi och kanske ger mig det som andra söker i mindfulness, Yoga och vad vet jag :-)
Tycker att naturupplevelser verkligen kan pigga upp, och där känner jag verkligen hur det är att vara en del av något större
och må bra i det. Du m-m, hoppas du får en lika skön söndag i stugan, solen skiner säkert hela dagen :-)

//PP

Är du en riktig sjöbuse, i vilketfall som helst låter det underbart med båten och havet.
Havet har alltid gjort mig lugn. Skulle ha svårt att bo i inlandet. Ja, du innan hasade
jag omkring i morgonrock till 12-tiden samtidigt som jag pimplade lite vin.
Det där med lågtryck tror jag inte på, men visst beredd är jag.
Just nu älskar jag mitt nya liv och är så tacksam.
Konstnären

Söndag morgon och ännu en helg utan A. Blir en fin dag idag, solen uppe och slottskronan
glimmar här från min balkong. Jag har oxså sådana där konstiga känslor inför sommaren.
Exat som du tänker jag, var det så illa med mig. Ja, det var det och det kommer att upprepas
om jag skulle prova. Vi har en sommarstuga uppe i Västerviks skärgård som är underbar.
Men denna sommar vill jag inte åka dit, den är så förknippad med alkohol. När vi packade
bilen för att åka dit var det mer vin, sprit än det var mat. Mängder med 3,0 liter vin och
vodka whiskey och gud vet allt. Hemskt när jag tänker på det. Men det får vara till nästa sommar
tror jag, eller kanske det kommer att gå bra, bara jag inte glömmer garden i fickan.
Grattis till dina 5,5 månader, tycker inte vi ska förstöra det hela med A. Den 10 april 7 månader
för mig. Visst är det ett stort förändringsarbete man är mitt uppe i. Men jag har tillförsikt nu,
att det kommer att gå bra framåt oxså. Jag köpte mig en sprillans ny blank cykel i går är så lycklig
för den. Knappast något jag tänkte på som prio ett precis då. Tog en cykeltur med min hund.
Tror oxså att man behöver påminna sig ofta, ofta, vad jag har nu, och vad jag får med A.
Ha en underbar söndag
Konstnären

Nu gick det ju väldigt bra mån, tis, ons, torsdag men sen har jag druckit massor av vin. Jag kämpar inte ens emot utan vill så gärna känna den där avslappningen att jag ger efter direkt. Hade inte ens nåt direkt sug utan det är mer som en tvångstanke, att jag ska dricka. Fan, fan, fan, nu blir det till att börja om idag och nu SKA det bli minst sju dagar, som första delmål.
Om man söker hjälp, vad händer då om man har barn?
Trevlig söndag till er alla, nästa söndag kommer att bli en härlig dag för mig för då HAR jag lyckats nå mitt första delmål!

Mitt i natten, men ändå inte :) Sommartid. Sommar gör mig gör mig glad.
Ännu mer beslutsam - jag och A funkar inte. Farväl vännen, jag kommer att sakna dig det tillstår jag. Ett liv utan tillsatser, det behöver jag. Det är så jag ska leva. Här slutar mitt räknande av dagar, veckor, till slut kanske år. Detta är mitt liv, min tillvaro. Ett konstant val. Jag vill leva. Nu gråter min yngsta. Jag får hasta. God morgon till er som är vakna med tuppen :)

..det låter med stuga o vår. Konstigt med alkofritt har jag aldrig upplevt. Vissa tror ju att jag lever alkofritt sen 1,5 år tillbaka. Känslan är ju inom en själv. Själv kunde jag inte stå emot ikväll, men det gick ju ändå "bra" den här gången. Man vet ju aldrig vad det där för med sig och till syvende och sist är det bättre för hälsan att vara utan. Jag själv måste lära mig att hantera närvaron av A när föräldrarna (ma) är med. Svårt, men det måste gå. Du är stark m-m och jag tackar för den respons jag har fått. Grattis till 5,5 mån det är så enormt bra jobbat!

Så härligt det låter, med en dag på havet. Själv har jag hållit mig på land och tittat ut över ett blått hav idag. Inte fel det heller. Njut av att känna att det går bra. Det behöver ju nödvändigtvis inte bli jobbigt igen :-)
Kram m

En skön lördag som snart är slut. Solen har strålat och värmt upp och lockat ut människor igen. Är nere i vårt stugområde och träffar på sommargrannarna som börjar feja och ordna inför sommaren. Skönt att sommaren är på gång men just för tillfället känns det som att jag har samma tankar som jag hade i höstas, när jag slutade med alkoholen. Mina alarmklockor har ringt högt under dagen. Natten till igår drömde jag att jag drack, utan att jag egentligen inte ville, mer för att jag inte kunde säga nej. Idag har jag tänkt såna där tankar som att - "blir det inte konstigt om vi ska in till någon av grannarna här nere någon kväll, och jag sitter där och inte dricker något" eller "det blir ju konstigt om jag ska springa hem och hämta mitt alkoholfria alternativ varje gång vi ska till någon" eller varför inte denna - "nu när jag hållit uppe så länge utan problem kan jag säkert ta något glas" och "hade jag så stora problem - egentligen? Det är ju många andra som också har problem isf."

Ja, tankarna flyger på. Det är ju så med ett förändringsarbete, själva förändringen är ju relativt enkel till en början, när motivationen är stor. Och tankarna går ju rätt så enkelt att svara på och bemöta. Nej, det är inte konstigare att gå hem och hämta ett gott alkoholfritt alternativ än vad det varit att gå hem för att hämta mer vin, eller ta ett extra glas hemma, i smyg, när man hämtar en kofta eller filt, eller något annat. Och ja, jag hade så stora problem, och ja, det har säkert många andra också, men det kan inte jag göra något åt. Jag kan bara ta hand om mig själv. Och det gör jag bäst genom att inte dricka någon alkohol. Punkt.
Mitt tillsvidare beslut gäller fortfarande, men behöver kanske påminna mig själv oftare just nu, mot för en månad sedan. Fem och en halv månad utan alkohol, så skönt.

God natt alla.
/m

Valde att falla... 2 glas rött - gudomliga 2 första klunkar. Glömt hur gott det är. Klarar idag med dessa 2, men vet att jag inte kan fortsätta utan att det blir litet mer för varje gång. För första gången under dessa veckor är jag lugn igen och det i sig är ju en alarmklocka. Ma min sover efter ex glas, men inte märktes det att hon druckit. Huvudet mitt planerar. Kanske kan jag dricka igen om ett par månader när jag åker på jobbresa. Sjukt, jag vet. Jag kan inte, så mycket vet jag. Jag är så trött på kampen. Jag är så trött på att känna att jag inte känslomässigt passar in. Jag tror att vi har blivit rädda för känslor. Inte alla, men många av de jag känner. När man bråkar, låter det som man för en lugn och sansad diskussion. Jag blir intensiv när jag diskuterar utan att för den skull vara arg. Jag är väldigt glad när jag är det och då är det positivt för de flesta. Är jag ledsen, så rinner tårarna, om jag inte biter ihop för att inte skrämmas. Därför försöker jag gömma undan de andra känslorna än glädjen. Det lyckas så där, om jag inte trubbar av mig. Nu ska jag inte skylla på en massa saker, för valet är mitt och jag kan välja hur jag förhåller mig till livet. Jag väljer själv om jag dricker, oavsett om det är en sjukdom. Valet är endast mitt och det är jag som får stå för konsekvenserna inför mig själv och min familj. Jag vill välja rätt, men idag var jag inte tillräckligt beslutsam.

Läser om era vedermödor och även den tillförsikt som finns därute i vårsolen. Inte illa alls
måste jag säga! Vaknade i morse tidigt med min dotter i båten. En frukost ute i solen. Väl påpälsade i
Fleecejacka och sedan en tur ut på havet innan lunch! Det är verkligen livskvalitet.

Tidigare var det ju en kraftansträngning att få på sig mjukisbrallorna innan lunch.
Mycket nöjd med dagen vill jag skicka min lördagshälsning till alla kämpar.
Väl medveten om att det kan vara "högtrycket" innan nästa "lågtryck" passar jag på att bara njuta!

//PP

dubbeltrubbel

Kära Mic.

Tack för din omtanke.
Jag pratar så mycket skit och de där två veckorna utan problem kan jag nu stoppa up i röven.
Det sa PANG och så var jag på det igen. Full o jävlig.
En riktig looser.
Jag mår så dåligt just nu och känner inte alls för att leva längre.
Har funderat runt väldigt dåliga tankar och scenarion idag.
Om jag haft en laddad pistol vid min sida så hade jag tryckt av.
Grejen är att man aldrig har en laddad pistol på sängbordet så den tanken är lika absurd som jag.
Men det otäcka är att jag hade tryckt av. Många gånger.
Så jävla impulsiv och märklig.
Tänker sen ett steg längre och ser min underbara familj framför mig. Hur skulle de leva vidare utan mig? De sår man skapar går aldrig tvätta bort.
Just nu är det så svart, men om en timme kan allt vara så vitt igen....Fy fan att man fastnat i alkoholberoende. Hur kommer det sig?
Jag har riktigt svårt att fatta det själv.
De som känner mig tycker så mycket om mig, tror jag.
Levande, lysande, glad och färggrann.
Hur kan jag då hamna i ett sånt här inferno av negativa känslor och självförakt?
Fan, just nu vill jag bara sova och vakna om två veckor.

Någon knackade precis på min dörr och en god vän dök upp och frågade var vi ska käka ikväll?
Åh, jag som kan dricka mängder utan att nån märker det kommer troligen däcka på restaurangen.
Det blir käk ikväll för jag har inte ätit nåt sen igår kväll, bara druckit.
Fan,var är pistolen?
- Vad har du gjort idag?
- Supit, och du?
- Som alla normala människor, inget speciellt.
- Nähä, men jag har supit i min ensamhet så då har jag i alla fall gjort något.

Jag är som vanligt långt borta från mitt hem och lever ensam i mitt andra hem någonstans i södra Europa. Ensamhet är inte bra för LillPer.
Söker med ljus o lykta efter andra jobb på hemmaplan, men det är inte lätt.
Jag är väldigt nischad i mitt jobb och kan givetvis få andra jobb hemma men det skulle innebära ett stort fängelse för mig.
Halva lönen och fasta rutiner.
Fy för den lede vilket liv.
Ni som läser detta märker kanske att jag svänger över mot att känna visst hopp just nu?
Jag tror det beror på att någon bankade på min dörr och ville ha mitt sällskap. En negativ spiral bröts och nu ska jag ut bland folk och fortsätta dricka bland de normala vackra människorna som har det såååå bra och funderar på om de ska förstora tuttarna eller köpa en ny bil för att döda sin ångest.
Fan, vad meningslöst livet egentligen är.
Eller helt fantastiskt.
Svart eller vitt. Fast mest grått har jag förstått för de flesta.

I vilket fall som helst så är jag på rätt väg som du säger Mic. VI är på rätt väg. De här dagarna som man är nykter och som man så noga räknar blir ett ok att bära. Jag vill kunna vara som de andra normala människorna där man inte räknar dagar eller överhuvudtaget tänker på alkohol.
Hur blev det så här för mig, hur i h-e blev det så här?

Jag ger inte upp och vill just nu bara avsluta kvällen med att gå i säng.
Men det går inte, för jag måste ut o käka med en god vän.
Det blir säkert bra.
Jag känner mig mest patetisk och misslyckad.
VILL och KAN hitta den rätta vägen igen.

Vi hörs.

LP