skrev jussi1-6 i Försöka med kontrollerat drickande efter 1.5 års uppehåll?

hej på er, sitter uppe mit på natten och läser alla inlägg, och jag måste säga att det känns bra att läsa om andras tankar om alkoholberoende, så jätte tack. har själv druckit för många år,haft vita långa perioder.(1år mm) och alttid efter första ölen sitter man fast,när man har alkohol beroende så man kan inte ta den första ölen, själv åker jag till nordhems klinikken igen för att sluta dricka,det blir antabus måndag/fredag, och jag tror att efter halvår blir jag frisk någ att klara mej, men det blir jobbigt men det är värre at dö för tidigt. det har varit nära några gånger, så tänk, om man har har varit vit en längre period, njutit av livet nykter, så låt den första ölen vara, så tänker jag göra. mvh.till alla som kämppar mot beroendet.


skrev zmirre i nykomlingen, dags att ta sig i kragen

Om man ändå kunde få tiden att gå tillbaka. Min älskade häst fanns alltid där när jag behövde prata ellerbara vara.
Nu har jag två nya men det är såklart inte samma sak.


skrev zmirre i Jag ska bara fixa en grej i köket..

Vad himla duktig du är!
Hur går det nu?
Hoppas du fixar det!!!


skrev zmirre i Min AA-grupp, för pepp o uppmuntran!

Det va ett tag sen ni skrev. Hur går det för er???


skrev zmirre i nykomlingen, dags att ta sig i kragen

Hej på er...
Jag misslyckades.
Fan, sitter här full, igen. I morgon kommer min man hem igen. Tänker hela tiden att det löser sig nästa vecka. Men innerst inne vet jag att det inte gör det.
Jag själv måste bestämma mig... Ni är ett stort stöd,men jaghar tyvärr haft problem att ta mig in på sidan.

Jag känner att ni är min enda hjälp. Jag är så tacksam för era svar.
Ska läsa allt om och om igen.
Ni har verkligen peppat mig och jag är så glad att vara tillbaka här!

Hur går det för er?

Kram på er!


skrev Nike i Jag vill, jag kan, jag måste

Härligt att höra! Det har börjat bli lite samma här, med städning och sånt och det börjar sakta bli lite ordning härhemma. Fantastiskt att ha ork att faktiskt ta med tomlådor eller en kasse kläder till återvinningen/insamlingen. Småplockar mer på kvällarna, inte så att jag städar men håller undan mer och mer. Bättre koll på tvätt och vad som finns i kylen, inte för att jag är skitnoga men har man småbarn blir ju livet rätt mkt enklare om sånt rullar på.

En annan sak jag märkt är att jag har hittat tillbaka mer till musiken som tidigare haft en jättestor plats i mitt liv, men försvann lite i de allmänna dimmorna senaste åren. Nu har jag alltsom oftast musik på, letar nytt, är intresserad, börjat spela själv så smått igen. Får vårkänslor på nåt sätt såhär mitt i februari.

Önskar dig en god start på veckan.

/N


skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

För goda ord!

Jaa, orkar knappt med mig själv just nu. Har sååå ont i magen. Tror att barnen ofta har det ok med honom, och hans syster, men samtidigt så vet de ju aldrig när det vänder... Och jag fattar inte hur länge jag ska orka med hans mail eller sms med anklagelser, hot, förtal osv...
Jag är hemsk, men vad jag ibland önskar att han hade gjort verklighet av alla sina hot om att ta livet av sig... Jättefult av mig, och jag hade inte kunnat med att skriva det om ni visste vem jag är, men jag är sååå trött på alla hans utbrott, att han dessutom ofta hotar med att "ta livet av sig för att jag ska få leva med straffet att ha tagit hans liv för allt jag gjo mot honom"- det hade varit värt straffet...


skrev linker i Var finns hjälpen?

Den sista tiden har det känts lugnare än på länge. Inga stora mängder alkohol, mannen har varit i kontakt för behandling och har en ny tid om några veckor. Jag har sovit bättre på nätterna och energin börjar komma tillbaka.
Men jag är fortfarande misstänksam och registrerar hur länge han är kvar i källaren då han ska hand om tvätten. Törs inte lita på att vi ska gå på fest och ha roligt utan malörer. Undrar varför han sitter kvar därnere när jag går och lägger mig. Får ont i nacken av att höra ölpyset och knarret i källartrappan.
Och så känner jag en oväntad retroaktiv och intensiv ilska när jag tänker på vilken anspänning jag har levt med under så lång tid. Hur jag har vaktat mina ord efter nio på kvällen och haft förhöjd beredskap varje gång vi har umgåtts med våra vänner. Hur jag själv har anammat bilden av mig som en ilsken kontrollhäxa som inte kan slappna av och ha kul. Nu går mannen igenom sin kamp och han behöver väl inte mina förebråelser, inget blir bättre av det. Men samtidigt så känns det som att jag vill ha upprättelse och att han borde ge mig ett erkännande för vad jag har gått igenom. Men sådant kan man inte tvinga fram, då är det ingenting värt.


skrev koggala i Ångesten tar mitt liv...

Mitt första inlägg på forumet. Denna tråd har hjälpt mig mycket sedan jag tog beslutet att skilja mig från flaskan i tisdags. Det har varit ett långt och (för det mesta) olyckligt äktenskap så nu får det vara slut för gott. Jag känner igen mig i mycket av det skrivs. Imorgon har jag mitt första besök på öppenvården med enskilt samtal, både bävar & ser fram emot det.


skrev Yogi i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

...är precis vad det är. En massa tankar, frågor och tvivel på sig själv och sin förmåga. Du VET innerst inne att det är du som är ok. Du vet att han fortfarande manipulerar och sår tvivel i dena tankar. Du vet att du aldrig kommer att kunna nå en gemensam syn på situationen och det är så smärtsamt att tvingas acceptera det. Det är ju inte så man önskar att det ska vara, men han saknar förmåga att se sig själv. Istället blir det du som får bära dubbel börda genom att du i hans ögon (och ibland eller ofta i dina egna) bär skulden över separationen. Allt blir ditt ansvar. Jag vet att du kan se att du valt rätt, att du gjorde det du måste för att rädda dig själv och barnen. Förstår att det måste kännas så svårt när barnen måste vara hos honom ändå och du inte har kontroll över vad som händer då de är hos honom. Genom barnen så måste du fortsätta ha kontakt med honom och du kan inte värja dig mot fortsatta anklagelser. Kan bara hoppas att det kommer att minska med tiden.

Jag hoppas så att det ska gå bra med utredningen och att ni kan få lite mer lugn framöver. Kanske kan det under en tid vara bra med en kontaktperson som följer och hämtar barnen vid umgänge? Så du inte behöver utsättas för alla hårda ord och anklagelser? En tanke bara...

Önskar så att det fanns något jag kunde säga eller göra som kunde lindra din smärta och oro...
Kram


skrev Teaterapan i FylleFia

tack FylleFia för dina texter! hur gör jag för att kunna starta en egen tråd? alldeles ny här men behöver skriva av mig....


skrev Teaterapan i Trillat dit igen.............

tack Tjalle för dina texter! hur gör jag för att kunna starta en egen tråd? alldeles ny här men behöver skriva av mig....


skrev Teaterapan i Sunday morning comin´ down

Tack Askan för dina texter! hur gör jag för att få tillåtelse att starta en egen tråd? behöver skriva av mig.....


skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

-Exet tycker att han är jättebra som pappa,
-han kan inte förstå att han skulle göra något fel i sitt sätt att vara med flickorna,
-han tycker inte att han har något att anmärka på vad gäller sitt liv och leverne (sex, spel, alkohol) och
-han påtalar gärna till mig att alla anser honom vara bra men att de anser mig vara galen och sjuk och i behov av vård...

-Jag tänker nog oftast att jag är en ganska ok mamma, jag tänker att jag ibland kanske borde vara mer konsekvent eller så med barnen men tänker överlag att jag är ok som mamma,
-jag tycker att jag ibland kanske säger för mycket nej eller inte leker tillräckligt, men jag tänker att jag är nog ok,
-jag tycker inte att jag har något att anmärka på i mitt liv (borde kanske träna mer, men...) och
-jag säger det inte till honom men jag och en del runt omkring mig anser att något är fel med honom, men jag och de runt omkring mig anser att jag är helt ok (tror jag, för ingen säger något annat)...

Men: ungefär samma saker som han tänker om sig själv, tänker jag om mig själv- så vad är det som säger att det inte är han som är "normal" och jag är precis det han säger...?! Dessa tankar är nära att göra mig galen ibland. Jag vill så gärna förstå, hur blev det så här mellan oss, varför kan vi inte samtala och båda ser sina fel och brister? Och jag får höra att jag behöver försöka stoppa den tanken, för i sådana här relationer så kommer jag inte kunna förstå, vi kommer inte kunna se det på så samma sätt, han kommer aldrig tycka/tänka som jag, men jag förstår bara inte?!
Jag var så fruktansvärt kär i honom, och gjorde så mycket för att det skulle funka - och jag förstår fortfarande inte virrvarret i huvudet: överdrev jag? Varför lämnade jag inte tidigare? Tänk om det hade lagt sig om jag hade stannat? Varför sa jag inte ifrån mer? Kunde jag ha gjort annorlunda?
Åh, jag överdriver inte - jag har börjat få grått hår de senaste månaderna, fatta hur mycket jag ältar, jobbiga, jobbiga jag...


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Har sovit på soffan inatt, sparkade på dottern som sov i andra änden av soffan varje gång jag sträckte på mig.
Öm i kroppen stapplade jag ut i köket efter frugans påmaningar om att fixa frukost, diskbänken full av smutsiga vinglas och geggiga chipskålar...
Ha! Tänkte jag, här hägrar ingen bakfylleångest, tre av de fyra glasen hade inte innehållit något med alkohol, och de fjärde glaset hade väl fyllts kanske tre fyra gånger under hela gårdagen, inget brakkalas hör inte, utan en vanlig lugn lördagskväll med familjen.
Det var inget problem att tömma diskmaskinen, fylla upp den igen och sätta på kaffehurran, hade visserligen en enorm huvudvärk, MEN...
..jag visste i alla fall vad den INTE berodde på, möjligen att jag har gått och hissat snor i ett par dagar, förkyld alltså.

Pratar ofta om min "frihet" att känna att jag har min egna makt i behållning, och vem är det som styr detta?
På jobbet chefen, hemma frugan osv, känner jag att jag har kontrollen där?
Nej kanske inte, men det finns något ännu viktigare, att ha kontrollen inom mig själv, jag bestämmer hur jag mår,
Inte alkoholen som bestämmer hur jag mådde igår, och hur jag mår ännu sämre idag, ingen ångest, ingen inre skuld till mig själv.
Idag mår jag bra, trots snorigheten och huvudvärken, min hjärna känner ingen ånger, inga luckor att behöva fylla igen.

Ute är det pissväder men det bekommer mig inte, trots att det är dunkelt inomhus så känns det ändå mysigt på något sätt.
Det viner till runt vindbrädorna på husknutarna, har absolut ingen längtan till att behöva gå ut, tänker på min granne som verkligen MÅSTE gå ut oavsett väder,
Men så är vi inga hundägare heller, tog hand om syrrans hundar en jul för några år sedan, var ute tidigt på mornarna och sent på kvällarna,
Belöningen blev åtta kallblöta tassar i fotänden av sängen och ett och annat slick mellan tårna.
Söta ja, men inte min cup of tea, jag är defenitivt en kattmänniska, jag proklamerar den egna fria viljan hos ett djur, inte den som lyder minsta lilla vink.
Men oinskränkt kärlek får man av alla djuren, om man behandlar dem rätt och har förståelse för deras instinkter och behov.
Många hundägare kan bevittna om hur deras jyckar förändrar beteende emot dem när matte eller husse är fulla, de har känningar av vibbar som inte vi människor förstår, kanske är det kroppsrörelser eller uttal som de ser och lyssnar på, men märker det gör de alltid, sedan är det bindningarna som styr till flockledaren oavsett hur den bete'r sig.

Det finns saker som vi inte har kontroll över, och saker som vi kan ta kontrollen över...
Vi bör ta kontrollen över det vi behöver ta kontrollen över, allt det andra kan få bero.
Jag tog kontrollen över mitt liv, och fråntog alkoholen härskartekniken, den är lömsk stark och manipulativ, och väldigt dominant.

Det är min frihet en söndagsmorgon, dag kväll och natt, ja förresten hela helgen...

Berra


skrev Mulleman i Jag vill, jag kan, jag måste

Jag läser och tycker det låter så fint det du gör! Jag har också fått erfara hur mycket mera av ork och intresse jag har för praktiska saker varje dag. Kunna och ha lust och ork att ta tag i saker och ting. Jag promenerar mycket mera nu när jag är nykter, mår bra av det. Liksom att jag måste "ta igen" av sånt jag inte orkade eller brydde mig så mycket om under mina "aktiva" år. Det är nog otroligt hur pass mycket alkoholen egentligen påverkat hela livsprocessen när man så här efterhand inser vad som är viktigt idag. Härligt tycker jag att man hann med det också i livet!
Ha en prima söndag du och alla andra också!
Mm.


skrev Mulleman i Min AA-grupp, för pepp o uppmuntran!

INSTÄMMER till fullo!
"föresatsen är den lates njutningsmedel" Joodu, stämmer nog så bra det. Sätt en person på en stol och be den Försöka resa sig och komma till dig.... kommer den personen, nix! Man kan försöka precis hur mycket som helst men så länge det inte sker något mera så är man kvar på stolen. Men det är klart, man hade ju i alla fall föresatsen... Men det är också så, med all respekt, att det finns många som verkligen försöker men inte når fram. Då vet man det, hjälper knappast att göra 100 liknande försök då utan att göra på något annat sätt också.
Jag som själv har ansett mig vara den enda som på riktigt kan hjälpa mig själv har kommit till insikten om hur mycket det finns att få av hjälp, bara jag öppnar dörren för det och inte ser det som mitt misslyckande.
Kämpa på heter det, men vad skall man säga då? Håll ut, tag ett steg i taget, hitta strategier som är möjliga att nå, upprätthålla och göra till sina egna vägar.
Ha det gott och det är många som gör samma grej!
Söndagshälsningar/Mm.


skrev Mulleman i Min AA-grupp, för pepp o uppmuntran!

...är att DU verkligen har en önskan om att bli och fortsätta vara nykter! Resten är hårt arbete.
Visst låter det hur enkelt som helst? När det gäller hur man till sist lyckas med att bli och fortsätta vara nykter, bär varje enskild person sin egen historia. Jag tycker det är fint att du delar med dig av det du gör, känns ärligt och det tror jag är en viktig faktor framöver.
BRA att du sagt till grannen, det är ett stort steg att ta, att börja tala om för andra vilka beslut man gör och kanske ännu mera att som du gjort, säga att de inte längre skall hämta eller bjuda dig på alkohol. Det låter för mig som ett starkt och betydelsefullt steg! Då vet de och du vet att de vet och då kan ni dessutom snacka om det när som helst. Jag skulle dessutom lägga en slant på att du kommer att mötas av respekt för det. Mystiken och hemligheten spricker i ljuset som jag tycker om att tänka på.
Här finns, som du sett, ett helt gäng som hejar på varje försök till en nykter dag till. En dag i taget heter det, det är livsviktigt att inte ta för stor bit på en gång.
Hejar på dig nu!
Önskar dig en lugn söndag också. Mm.


skrev Mulleman i Steget till ett äkta liv, hoppas jag.

God söndagförmiddag! Välkommen in hit i gänget, där det ständigt händer grejer! Välkommen Kicki17, ja det vill säga, jag har inte sett dig tidigare så därför så tänkte jag bara hälsa så där i största allmänhet. Det var också en annan inne tidigare idag men dessvärre så har jag glömt namnet.
Får väl passa på tillfället att hälsa till alla andra kända och okända här också, som en söndagshälsning bara. PP noterade för ett par veckor sen att frekvensen av inloggade och besökare brukar tendera att vara rätt hög vid precis den här tiden på söndagsförmiddagarna!
Santorini, om du råkar läsa detta så vill jag bara säga: Tack själv för din kommentar och det du beskriver. Håller med dig!
Jag går inte heller med ett plakat runt halsen som en straffånge där det står: Jag är alkoholist, Mt har ibland kallat det för "offerkoftan" när man grottar ner sig i självömkan och förminskar sig själv men samtidigt önskar att andra skall tycka synd om en. Bara att konstatera att det sällan eller aldrig funkar. Bättre då att stå upp för sig själv och se sanningen i vitögat. Som du säger, det är så mycket bättre att vara en sanningssägare och för det mesta vet personen i fråga innerst inne i sig själv hur det faktiskt är. Tänker bland annat på det där förhandlandet om att på semestern så.... eller som du själv sa, för att förebygga magsjuka så kan man nog ta lite, bara ett glas, illasmakande dryck som direkt medicin. Måste bara le vid igenkännandet av det förhandlingsläget! Ack ja, uppfinningsrikedomen i sånt är en närmast outsinlig källa. Själv har jag börjat acceptera mer och mer att det kommer påhälsning från "suget" mitt i allt, nästan alltid oanmält dessutom. Då ser jag det som en välbekant "gäst" men inte längre min vän så jag ler bara och säger, Tack jag skall inget ha idag! Det är att skapa mig min kontroll över det, inte förneka eftersom det finns, men hantera utifrån MIN kontroll, det väger tungt! Det jag konstaterat är att detta sker alltmera sällan och det är ingenting som jag gör något aktivt för som så, det är kanske som ett ärr man har på kroppen, det finns och kommer alltid att finna spår men det mildras efterhand som tiden går. Ett ärr är ändå alltid något som alltid finns kvar och som faktiskt tillhör mig! Det är mitt och jag har rätten att hantera det på mitt sätt.
Det är mera så som du säger, jag skall helt enkelt inte dricka alkohol eftersom att det inte är helt okomplicerat för mig och hade ett ökande antal gånger inneburit konsekvenser efteråt som jag verkligen inte har varit nöjd och stolt över. Varken för andra eller mig själv. Det är ju så mystiskt det hela att även om jag länge sett det beträffande alkohol att det håller på bär iväg till något som inte kommer att sluta väl så var det ändå så svårt att erkänna och kapitulera. Det är ett så gott exempel på beroendet, man är i händerna på mycket starka krafter och kan höra sig själv säga saker man inte vill.
Så som sagt, jag säger att jag har druckit klart, är nöjd med det och fortfarande så kan jag trots det ha hur kul som helst. En vän till mig sa ungefär så här: "Om jag inte hade vett att skämmas tidigare när jag var onykter på stan, så varför skulle jag skämmas idag när jag är nykter på stan". Sant tycker jag. Men det är också väldigt viktigt för mig att inte känna mig ensam, fint med stöd och som här att kunna läsa och dela. Det är inte bara det att kunna berätta här hur bra det har gått att bli nykter och hur fint det är nu med mera... Minst lika viktigt tror jag att ha ett ställe där man förbehållslöst sätter ord på hur man har det, hur livet ser ut just nu, med allt skit som är och finns. Bara få ösa ur sig till människor som inte förnekar eller inte skulle kunna tro att det är möjligt. Här möts människor, som på olika sätt, har liknande erfarenheter.
Viktigast av allt är ju att jag har det mycket lugnt, tryggt och gott i min närmaste relation, mitt jobb och för övrigt i livet numera. Det var väl det jag också önskade mig tidigare men istället för att alkoholen var någon sorts förstärkare till det så blev den så småningom istället en stjälpare. Tack till högre makter i mitt fall att jag ändå "i tid" fick upp ögonen för det hela och, med hjälp, kom fram till mitt beslut om att helt sonika sluta med alkohol och istället leva vidare så fritt som möjligt från allt vad det innebar.
Det är nästan som ett ögonblick då när det hände, jag slutar nu och sen lever jag livet så framöver. Låter antagligen enkelt, kan bara intyga att det var det inte! Krävdes bland annat några "försöksåk", för att apellera på OS som pågår nu!
Men idag känner jag mig friare än på väldigt många år, fri och samtidigt lättad över mycket som tidigare tyngde mig. Känner den där lusten att leva och på något sätt starta om på ett annat sätt, inte på nytt för på något sätt är jag ändå i det stora hele så här i efterhand tillfreds med de erfarenheter jag gjort. Det var ju så det var, hjälper inte ett dugg att ångra alltför mycket idag. Men mitt ansvar tycker jag ligger i att göra något av det idag, om jag bara kan. En viktig sak är i varje fall att i mån av möjlighet kunna gottgöra människor jag eventuellt gjort illa tidigare. Det är sånt jag i min tur så gärna vill förmedla till andra som befinner sig på olika ställen i den här livgivande kampen för ett värdigt liv värt att minnas.
Söndagsbetraktelse blev det nu igen då av min enkla korta hälsning!
Men det heter ju "Varav hjärtat är fullt, talar munnen".
En lugn och fin söndag önskar jag alla!
Kram! Mm.


skrev Lexi i Min AA-grupp, för pepp o uppmuntran!

Nu är det dags igen och denna gången ska det fungera hela vägen. Det blir mitt tredje försök på tre månader och första gången gick det 12 dagar, andra gången 3 veckor. Men denna gången kommer det att vara för evigt, det är jag helt säker på. Idag ska jag gå bort med sista dunken till grannen och har redan sagt till dom att nu är det slut för gott med vin för mig och att dom inte får låna ut något till mig. När jag säger så, så kommer jag inte att be att få låna det skulle jag skämmas för mycket för. Lite stolthet har jag kvar ändå.
Idag vaknade jag med en ryggvärk som gjorde att jag knappt kunde ta mig ur sängen. Det kanske var bra, för det stärkte mig ytterligare att sluta med alkohol. Vet ju att jag brukar bli bättre i ryggen när jag inte dricker vin och förhoppningsvis då också går ner i vikt, vilket också är bra för det ryggonda. Eftersom det är bokföring, bokslut och deklarationer som jag jobbar med på min egen byrå, så har jag enormt mycket att göra nu och hela våren. När jag då dricker alkohol, så är jag alldeles för okoncentrerad och klarar inte att riktigt fokusera på mitt jobb. Så nu är det ett måste att hålla mig borta från vinet om jag vill ha kvar mina kunder och göra ett bra jobb.
Vovven börjar ju också bli stor nu, snart fem månader och hon behöver mycket av min tid både träning och motion. Att det dessutom börjar bli ljusare ute, för att jag kan ta promenader på eftermiddan/kvällen då när suget känns lite mer.
Jag läser här på Forumet flera gånger om dan och jag lär mig av andras berättelser och hoppas få vara med och bli stöttad och så småningom också kunna stötta andra, när jag själv kan skryta med lång avhållsamhet.
Ha en fin söndag alla!


skrev kicki17 i Kommer han att lyckas att bli nykter

Min man är alkoholist och skåpsupare sedan 40 år. Han dricker i sin ensamhet. Han går in på sitt rum mellan 19-20 varje kväll. Säger att han ska läsa och lyssna på hockey, men han går in och dricker sprit och eller starköl. Ibland blir han så full att han glömmer bort sig och går ut i hallen för att gå på toa. Han ramlar omkull och kryper på alla fyra. Jag har konfronterat honom ett otal gånger och han lovar att sluta dricka och vägrar ta hjälp. Han vidhåller för 20 gången att han kan sluta sjäv. Han håller upp ett dag sen hittar jag starköl i hans rum igen. När jag vill prata omdet säger han att han bearbetar det och vill inte prata. Jag är pensionär med en liten pension så jag har inte råd att flytta. Helst av allt vill jag härifrån Hjälp!


skrev konstnären i Mitt nya år

Även jag kan bli vansinnigt arg när det spårar ur för mannen i mitt liv. Ger honom tid och utrymme.
Men framåt kvällen som denna helgen har jag dragit mig undan med en bok i sängen. Han är mycket väl
medveten om A verkningar och hur det förändrar allt till det sämre. Jag finns här för honom och vi
pratar mycket. Han säger att han måste gå ner i botten och verkligen fatta. Har föreslagit att han
skaffar sig en tråd här inne. Men han verkar rädd för det. Jag vill tro att det kommmer en dag.
Själv har jag inte känt något när han dricker. Men igår kom en obekväm tanke häll i dig en flaska
vin så du blir på samma nivå. Men det hände inte, bara tanken och tillbakablickar räckte.
Sköt om dig
Konstnären


skrev konstnären i Jag vill, jag kan, jag måste

alla sömntutar, jag vaknar vid kl. 6 varje morgon har vant mig vid det.
Idag mörkt ute och regn, det blir kul att gå ut med hunden i sånt här väder.
Har en längtan till våren som är enorm. I går hörde jag några fåglar, men
jag är ingen fågelskådare så jag vet inte vilken sort det var. 3 koppar
kaffe har jag druckigt plus gröt. Har börjat sköta hälsan nu, man är ju inte
precis 20 längre, lutar mera åt det andra hållet. I går e.m. hade jag lite sug
men det var ganska svagt så jag satte upp garden och det gick bra. Det är en fri-
het att suget nästan avtagit, men nu ska jag inte undra över det. Lite städing
får det bli idag efter helgen. Har blivit mer ordning och reda sedan jag slutade
dricka. Gillar inte röra, och en massa prylar som ligger överallt. Kanske har
jag blivit lite pedant. Förut kunde jag sitta under fläkten röka och dricka vin
och titta på dammråttorna som växte för varje dag men gjorde inget åt det.
Men sedan när jag tog en nykter period så fejades det till överdrift. Skulle
väl kompensera min ångest och dåliga samvete med något handfast.
Må bra alla
Konstnären


skrev mulletant i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

att detta fortgår... så bra att du har så mycket dokumenterat och att du haft och har dina professionella kontakter. Angående den ungefärliga årsdagen - jag har märkt ett starkt behov att "älta" i samband med vissa årsminnen, de dagar jag upplevt som värst... vissa märkesdagar eller tider. I samband med dem har jag skrivit långa haranger med tillbakablickar. Det har varit befriande och det har hjälpt för att "tvätta bort" minnesmärken jag vill ha en frihet till. Fri från dem kanske jag inte kan bli men fri i relation till det som varit. Ifall det kan vara begripligt att uttrycka sig så. Du kommer att hitta ditt sätt och dina formuleringar - det är jag viss om:) En varm söndagskram till dig / mt