Senaste kommentarerna i forumet

Det kanske finns i mig att det är ungefär årsdagen...

Och jag har återigen fått veta vilken sjuk människa jag är, att jag behöver hjälp, att jag är galen, olämplig som mor och att det är pga mina (!!!) utbrott som vi har svårt att samarbeta... Det gör ont att känna sig som överkörd av tåget, att bli fullständigt manglad i hans raseri, jag vet att inte allt han säger stämmer, men när jag står där och får allt kastat i ansiktet så är det som att bli träffad av en stenhård, vass och kall snöboll rakt igenom gjord av is.
Han ska anmäla mig för att jag vanvårdar barnen... Ja, en del av mig blir så vansinnigt rädd - rädd att de ska tro honom, och en del av mig tänker; ok, anmäl mig bara, så tar vi den matchen då, bring it on så ska jag ösa ur mig av alla mina anteckningar, vittnesmål, inspelningar och så ser vi hur det går.

Och ja, jag blir rädd, igen, men min lycka är att till skillnad från förr så behöver jag inte leva i det, jag behöver inte vara i närheten av honom, under samma tak och låta det fortgå. Tack för det, min högre makt.
Hoppas alla har en bra kväll.

Projekt 2, det var tänkvärt. Jag har inte sett det (negativa) sambandet mellan A och kärleken förut, MEN så rätt du har. Hur har jag kunnat missa det? Jag ska försöka mig på mer kärlek - både till mig själv och min härliga familj, och mindre rädsla för att tappa, förlora, skämmas, misslyckas. Hoppas du har en fin lördag, här flödar kaffet vill jag lova. Längtar till en kall nollöl lite senare.

Kram N.

Har funderat på min alkoholkonsumtion i flera år men inte gjort något helhjärtat åt det.
Läst mycket på forumet och känner så igen mig i det som berättas här.

Idag är ännu en lördag med ont i skallen värk i kroppen dålig sömn varför jag dricker så mycket osv.
En ledig dag som bara blir förstörd av mitt drickande.

Oron i kroppen över hur min kropp mår egentligen av min konsumtion i många år.. skulle va pinsamt och bli allvarligt sjuk av alkohol och behöva förklara det för andra... Nä min lever e slut pga att jag hinkar i mig vin...
Men ändå slutar jag inte dricka för det.. klankar ner på mig själv vilket inte gör saken bättre.

Jag kan inte dricka ett glas och va nöjd och sluta. Det är bara att inse det och det vet jag ju men ändå så köps det vin varje fredac och så e hela karusellen igång.
Känslan av att inte åka till systemet och lägga onödiga pengar på vin ... att slippa suget och vanan att göra samma grejj varje helg hade vart underbart....

Nu har jag bestämt mig att nu är det slut med vinandet för min del.
Måndag 10/2 är det som gäller!!
Därför blev mitt nickname just Iris 102.

Ha en bra lördag!!

Min kväll var väldigt lik din. Vi hämtade pizza, såg på spåret och sedan
en kvällsrunda med hunden. Sedan blev det natti natti. Hade det varit för
några månader sedan hade jag nog tyckt vilken trist fredagkväll. Men nu
tycker jag den var helskön. Känns som jag kommit in i något nytt just nu
är så nöjd och glad för det mesta. Har alkoholen gjort att jag såg allt svart
eller vitt innan. Misstänker det. Denna helg blir det mycket läsning har nog
slukat ett 50-tal deckare sedan september. Rätt skönt att leva sig in i en bok.
Hoppas du får en fin lördag
Konstnären

Hej, är helt ny här och hoppas få inspiration och hjälp med att dricka mindre - ev. lägga av helt om ett minskande inte funkar. Det du skriver om toleransen har jag inte förstått tidigare och jag tror att det kommer hjälpa mig avstå. En situation jag behöver hjälp med särskilt är att låta bli dricka vin när jag är ensam i köket eller ensam hemma på eftermiddag/kväll. Ibland är suget för starkt för mig att stå emot. Även om det händer att jag dricker för mycket ibland när jag är med vänner/familj tycker jag att det är lättare att dricka lagom i sällskap än när jag är den enda som vet att jag dricker.

Mulleman, Fenix,Santorini och m-m. Tack för mycket nyttigt stöd. Det är ju så väldigt stor skillnad när man får stöd av andra. Just i de ögonblick man vacklar kan era kommentarer göra hela skillnaden. Idag känns det f ö mycket bättre och det är jag tacksam för.

Tjalle

Tvåbarnsmamma (7 o 10 år) gift sen 19 år
40+, bor i villa, två bilar, bra jobb etc etc.

Har alltid gillat vin mm, festat och varit en rolig 'prick'

Men sista åren har mängderna ökat och antal dagar
jag dricker. Lite vin på onsdagen, mysigt med vin på söndagen.

Dricker nog 4-10 flaskor per vecka.
Tillsammans med min man. Men problemet är att han vet inte om mängden.

Jag kommer bag-in-box i garderoben.
Blir vansinnig om han frågar 'hur mycket har du druckit egentligen' ?

Så händer det?

Han hittar (efter misstankar) min gömma.

Han är förvånansvärt lugn, vi ska fixa det här. Du kan inte dricka mer.
Håller med fullt ut. Känns skönt och bra.

Nu är det lördagsförmiddag. Drack inget igår (fredag) vet inte sist jag var nykter en fredag.
Var så arg, tjurig och grinig. Gick och la mig 21.00.

Är så jävla arg, saknar vinet och har sån hemsk ångest
att jag saknar vinet så mycket istället för att tänka på mina barn.
Skäms över att de inte har en nykter mamma.

Vet att jag dricker för mycket men ...

Vill bara höra hur det går för det med drickande, mående och karriär... Bara dessa enkla tre :-)
Kram m

och förundras fortfarande över vilken skillnad det är att kunna sova gott. Om jag vaknar fram på småtimmarna är det utan ångest och hjärtklappning och bara det är skönt.
Igår gick jag och la mig tidigt, var riktigt trött efter en jobbig arbetsvecka. Tidigare hade jag varit precis lika trött, men dessutom haft en sömnskuld i bagaget, och en gnagande känsla av skam och skuld. Jag hade likväl sett till att jag haft vin hemma och druckit flera glas, lagat något gott till middag och varit helt slut efteråt och säkert på dåligt humör. Men, inte gått och lagt mig utan suttit uppe, eftersom det är ju så mysigt att sitta uppe lite extra när det är fredag... kanske en liten irritation hade sluppit ur mig och jag hade kanske lagt mig sur, sovit dåligt, vaknat med mer skuldkänslor och lika trött... Inte så konstruktivt när man tänker på det, och det var bl.a. detta som gjorde att jag tog mitt beslut att lägga ner drickandet.
Igår tog vi pizza till middag, kollade os-invigning och På spåret (vilket ju är betydligt roligare när man hinner tänka ut svaret på frågorna och inte har en hjärna som är seg som kola), en kvällsrunda med hunden, och sen en bok och sängen. Det låter inte som en särskilt hipp fredag, och det var det heller inte. Har tappat längtan efter hippa fredagskvällar, som ska passa in i någon sorts mall.
Känner att livet rullar på enkelt just nu, vad gäller alkoholen, och det är skönt. Fyra månader nästa vecka... :-)
/m

och trots att jag själv druckit för mycket så kan jag bli vansinnig på mannen när det spårar ur. Jag som verkligen borde förstå tycker man. Men besvikelsen är så primitiv. För en som inte missbrukat själv måste det vara ett obegripligt fenomen. Jag klarar av att ge mannen tid och utrymme, oftast, då jag ser en klar förbättring. Jag skäller inte på honom utan går och lägger mej i gästrummet. Att skälla och vara arg fungerar ändå inte. Det fungerar sämre. Han vet själv. Det hade inte lönat sej att skälla på mej innan jag var redo, skammen var ändå total. Kanske har jag ändå en större förståelse på grund av mina egna erfarenheter. Jag tror det blir bra.

Känner också ingendera där med att suget kommer på snabbt och innan god mat. Känner också igen att ett alkoholfritt alternativ funkar bra till god mat och sen har suget försvunnit. Jag "preppar" mig ofta innan genom en nollöl, cider eller alkoholfritt bubbel så känns suget. Men vi kommer alla på våra knep, även jag har använt gymmet och träningspass som motmedel mot sug och ev sysslolös. Fascineras ofta av att vi människor är så lika...

Bra jobbat och ha en bra helg!
/m

Det där tänkandet på alkohol var konstant i början när jag nyktrade till. Men det avtar
och numera är det sällan efter nästan 5 månader. Trodde jag skulle bli galen det första
jag tänkte var på alkohol, ett litet glas. Vilket skämt jag hade ju hällt i mig allt som fanns.
Trodde inte att tankarna skulle avta, men jag har jobbat på att stå emot man får ju inget
gratis. Bra att du travade iväg och tog A. Jag hade det första månaden som krycka som alla äger.
Sedan la jag av med dom fick magproblem och blev så himla trött. Har en egen burk i skafferiet
men jag har inte tagit någon sedan dess. Detta forum har hjälpt mig och min hund, det är så det
är plus att jag verkligen ville denna gång.
Julmust är gott.
Ha det bra
Konstnären

för det du skrev, jag citerar "Lite stolt över min nyktra månad. Första primitiva känslan som kom fram på seneftermiddagen var att detta skulle "firas". Jag förträngde dock dessa tankar och stapplade istället upp på löpbandet och lufsade en knapp timme i maklig takt. Trött men nöjd kom jag hem och frugan hade lagat extra god mat till kvällen. Belöningssystemet pockade på uppmärksamhet och ett våldsamt sug dök upp som en blixt från en klar himmel. Vad otroligt gott det skulle vara med några glas vin till maten................ Istället för att som vanligt "stänga av hårddisken" och korka upp gick jag undan för en stund och frågade mig själv till vilken nytta "några glas vin" skulle vara."

OM du inte haft kraften att sätta "stopp" Tjalle hade "tacken" för den extrgoda middagen blivit en berusad man... inte kul och inte det man förväntat sig. Sitter i sängen och samtalar med Mullegubben om detta - hur just en sån situation kan bli så fruktansvärt fel i relationen. Det som sker inom missbrukaren är svårt att föreställa sig för partnern i relationen och det som sker blir helt obegripligt och fel, fel, fel... Vi har varit med om det, som fenomen och skeende flera gånger ...

Just såna "rapporter från missbrukarverkligheten" som den du delar med dig av Tjalle har hjälpt mig att förstå den process som sker inom en missbrukare - och även gett insikt om min maktlöshet i den processen. Sin egen drake - eller papegoja, eller a-djävul... måste var och en möta och döda själv. Liksom det är mitt jobb att lyfta mig ur medberoendeträsket... det är lätt att sjunka mjukt i självömkan när man ansträngt sig att göra det där lilla extra och resultatet blir nåt helt annat än det man förväntat och tycker man gjort sig förtjänt av...

Lösa tankar på morgonkvisten - vet inte om det blev begripligt. men jag vet vad jag menar och just nu får det duga så:)

Glad lördag alla forumvänner / mt

Så där fungerar det, bäst man känner sej säkert kommer de lömska tankarna. Men kom ihåg att "sug" är inte farligt, bara obehagligt och lite skrämmande. Det kan inte få dej att dricka och det går om. Det kommer igen och igen men alltmer sällan och det blir svagare medan du själv blir starkare och lättare genomskådar det. Stå emot och det går om. Visst Tjalle kom du starkare ur det nu? Var inte rädd för "sug" utan var medveten om att det kommer från missbruksbanorna i hjärnan, gamla rester. Det kan kännas jobbigt att tänka sej att man tvingas leva med det men så är det inte, det försvinner. Visst dyker tanken nån gång upp även hos mej men nu genomskådar jag den direkt. Fortsätt framåt!

Tack för din kommentar! Fint att läsa din reflektion, ser återigen hur lika missbruket är. Just en ökande konsumtion i alla möjliga, men framför allt omöjliga, situationer. Sanningssägare, ja det är naturligtvis MIN sanning och den behöver inte vara nån annans. Men i fråga om alkoholbruk och -missbruk är "sanningen" rätt lika för oss alla. Andras erfarenheter har visat det. Så om nån undrar om han kanske kan dricka vid ett specifikt tillfälle och sen återgå till nykterhet direkt så är den samlade "sanningen" att det inte går. Det finns undantag visst, men jag tror inte dom är i detta forum. Om nån frågar säger jag vad jag tycker. Min sanning. För mej har andras sanningar varit en stor hjälp. Jag stod kanske vid en avgörande fråga förra vintern när jag ställde frågan om jag inte skulle kunna ta en skvätt Fernet Branca som magmedicin på semestern. Eftersom det inte är gott eller njutbart tänkte jag att jag kunde ta det utan att falla tillbaka. Men då sa nån här den bistra sanningen att detta var bara en omskrivning, en orsak att få dricka igen. Det sved lite att höra för så hade jag minsann inte tänkt men vid närmare eftertanke så insåg jag att det var just sanningen. Det var ett omedvetet svepskäl att få dricka på semestern och sen skulle säkert lite vin gått samma väg. All inclusive och allt. Det kunde ha blivit mitt fall om jag inte fått höra "sanningen". Och tagit den till mej framför allt, det valet är alltid ens eget.

Detta forum är det enda stället där jag "lever ut" min alkoholism. I verkliga livet vill jag inte basunera ut det. Min omgivning vet nu att jag inte dricker och vad dom tror eller säger bryr jag mej inte om. Ifall nån skulle fråga kan jag säga att det blev för mycket. Jag vill inte ha nån etikett på mej. Jag är inte alkoholist men jag kan inte dricka alkohol, allergi är en bra beskrivning. Vi kan igen ta exemplet md den som är allergisk mot nötter. Inte går den med en stämpel som nötallergiker i sin vardag? Det är inte min identitet. Inte nykterist heller. Inte icke-rökare men jag röker inte. Men jag har hittat mej själv efter att ha varit inne i alkoholsvängen och sluppit ur den. Åratal där mycket handlat om att dricka och ångest över det och livet som levts på sparlåga. Jag tycker om den jag hittat och börjar komma över förlusten av den tid jag slösat bort på alkholen. Jag har ju levt under tiden också naturligtvis men inte ett helt liv. Inte som nu när jag kan känna allt med öppet sinne. Glädje, ilska, sorg, tristess. Jag upplever det och behöver inte döva nåt.

Det är den starka önskan att andra ska nå samma stadium som gör att jag ibland vill ryta till och säga "men skärp dej"!

Jag ser det på liknande sätt som du, så himla bra att lägga korten på bordet och att vara sanningssägare är just precis så som jag uppfattar det... sanning är det kanske fullt ut bara för den som uttalar den, för egen del, men den är nog så viktig och kan lätt bli till andras sanningar och gemensamma i en slags ny konkret förståelsehorisont. Trevligt att läsa vad du skriver, har förstått att du kommit en bra bit på väg och i mångt och mycket delar jag dina uppfattningar. Rakt på bara, konstatera att det inte ger livet något ytterligare värdefullt innehåll med sprit till, men mycket fint utan. Det sägs ju lite raljerande, "skaffa dig ett liv i stället" och det är nog ingen dum tanke tycker jag. Men vägen dit är minst av allt självklar men samtidigt fullt möjlig. Jag har efter många år av envishet om att jag minsann kan själv... konstaterat att när jag släppte den fixa tanken så kunde jag be om hjälp och plötsligt kunde jag det ag inte hade lyckats med tidigare, på egen hand. Trots att det nära nog var med stora delar av livet som insats, i varje fall på lite längre sikt. Jag har kallat det för jagets vinst efter de yttre betingelserna paradoxala intervention. Eller på ett annat sätt tänkt, Om inte... så vad då?
Jag tycker vi med all rätt skall sträcka på oss som nyktra istället för att huka oss och känna oss vingklippta i samhällets ögon. Istället flyger vi rätt stadigt och har mycket av viktiga erfarenheter i bagaget dessutom. Kan kanske faktiskt beskrivas som respekt för själva livets värde. Lev och låt leva. Jag tycker mer och mer om tanken på en dag, en stund i taget. Livet lever man faktiskt framlänges men förstår det mestadels baklänges. Gäller att förstå skillnaden däremellan bara. Ta vara på det som tillför och kan kasta ljus in i framtiden. Det är precis exakt i detta ögonblick livet blir historia och hur den kommer att bli hågkommen har vi chans att påverka och även eget ansvar för.
Hmmm, nattliga funderingar kan visst föra lite vart som helst, men skönt i alla fall att det sker på nyktert huvud, som det heter.
Jag sänder många tankar till er alla här inne och er på väg in hit. Välkomna, tillsammans kan vi skapa liv värt att leva. Det små stegens filosofi är ack så viktig att ta till sig.
Jag har rätt mycket prövat min verkliga inställning till vad själva alkoholen i sig egentligen har gjort för mig i livet. Visst sjutton har jag också haft hur kul som helst många gånger tidigare i livet, vore heldumt att förneka det. Men sen tog det slut på det för min del (ville absolut inte se det själv)och det som skedde blev en ökande konsumtion i möjliga och så småningom även omöjliga situationer, i jakten på samma känsla. Men det fungerade inte längre, inte för mig, så som jag då hoppades och trodde mig vara förmögen till. Nu när jag slutat söka den sortens känsla av lycka via spriten som "biljett" så har jag funnit det jag i dag vill kalla den äkta känslan och där har faktiskt alkoholen ingen som helst roll för att jag skall ha den kvar. Det har blivit mitt rättesnöre och det beroendet av gemenskap jag funnit, finner jag mig gärna i. God Natt och styrkekramar till den som vill ha, behöver få det. Mm.

Guldstjärna Tjalle!

Skrivet av Mulleman den 8 februari, 2014 - 00:08.

... Grattis till ännu en nykter dag och du utgick med segern ännu en gång, det är stort. Det är ju stort eftersom spriten kanske är den starkaste och lömskaste falskspelare med alla tänkbara knep och tricks för att komma innanför garden på dig som du mött i livet, på oss alla i samma situation!
Jag blir stolt över att läsa så exakt beskrivning över vilken kamp du och vi andra ständigt måste vara beredd att ta, helt plötsligt oanmäld mitt i allt eller som för dig i kväll ändå med insikt om att en viss "risk" för möjligt sug kunde komma.
Joodu, listig, falsk och stark heter det, vilket än en gång skulle bevisas. Jag för min del, notera att jag snackar bara om mig i det fallet, har fått mycket gratis styrka tycker jag, i vissa lägen, att genom ett alkoholfritt alternativ i princip bita svansen av trollet och klara själva suget efter spriten men kunnat behålla den "goda situationen" och stämningen. När jag sen har märkt att jag känt mig inte bara nöjd utan direkt glad och upprymd så har jag förstått att det främst har varit själva alkoholen som sugit mig till drickandet utan min kontroll, eller i varje fall på ett icke önskat sätt, tidigare som aktiv. Det är bara att acceptera men kanske ännu mera att helt krasst konstatera, som jag har gjort rätt länge, konstatera... jag har för min del druckit klart. Det var det det. Nu in i ett annat liv. Det har samtidigt inneburit att jag försökt och rätt snabbt faktiskt trots allt slutat förhandla med mig själv, precis som du Tjäle noterade, tänkt att nu har det gått så och så lång tid, att kanske.
För egen del har jag placerat ut ordet kanske från mig när det gäller alkoholen i mitt eget liv. Så vill jag leva och därför är det så viktigt för mig att läsa, skriva och träffa andra nyktra "ställningstagare" i mitt nya liv. Faktiskt också viktigt att träffa och möta medberoende, det är en mycket stor respekt jag hyser för dem.
Skönt att läsa och veta att det finns många som går samma väg, kommit olika långt men vägen är den enda... spikrakt genom och genvägar finns inte!
Lycka till i fortsättningen!
Jag har läst och ser att det finns ett helt gäng här nu med "nynyktra" som i varje fall, om än på staplande steg emellanåt, för var dag som går blir allt stadigare på benen, kul och hejarklack finns här, precis varje dag!
Så det så! Mm.

Det är strongt jobbat och så rätt tänkt. Det gäller att se hur "Sanden blir till Guld" för varje nykter dag!!! Kör hårt men försiktigt så blir livet längre. Ha det bäst. Mm.

... Grattis till ännu en nykter dag och du utgick med segern ännu en gång, det är stort. Det är ju stort eftersom spriten kanske är den starkaste och lömskaste falskspelare med alla tänkbara knep och tricks för att komma innanför garden på dig som du mött i livet, på oss alla i samma situation!
Jag blir stolt över att läsa så exakt beskrivning över vilken kamp du och vi andra ständigt måste vara beredd att ta, helt plötsligt oanmäld mitt i allt eller som för dig i kväll ändå med insikt om att en viss "risk" för möjligt sug kunde komma.
Joodu, listig, falsk och stark heter det, vilket än en gång skulle bevisas. Jag för min del, notera att jag snackar bara om mig i det fallet, har fått mycket gratis styrka tycker jag, i vissa lägen, att genom ett alkoholfritt alternativ i princip bita svansen av trollet och klara själva suget efter spriten men kunnat behålla den "goda situationen" och stämningen. När jag sen har märkt att jag känt mig inte bara nöjd utan direkt glad och upprymd så har jag förstått att det främst har varit själva alkoholen som sugit mig till drickandet utan min kontroll, eller i varje fall på ett icke önskat sätt, tidigare som aktiv. Det är bara att acceptera men kanske ännu mera att helt krasst konstatera, som jag har gjort rätt länge, konstatera... jag har för min del druckit klart. Det var det det. Nu in i ett annat liv. Det har samtidigt inneburit att jag försökt och rätt snabbt faktiskt trots allt slutat förhandla med mig själv, precis som du Tjäle noterade, tänkt att nu har det gått så och så lång tid, att kanske.
För egen del har jag placerat ut ordet kanske från mig när det gäller alkoholen i mitt eget liv. Så vill jag leva och därför är det så viktigt för mig att läsa, skriva och träffa andra nyktra "ställningstagare" i mitt nya liv. Faktiskt också viktigt att träffa och möta medberoende, det är en mycket stor respekt jag hyser för dem.
Skönt att läsa och veta att det finns många som går samma väg, kommit olika långt men vägen är den enda... spikrakt genom och genvägar finns inte!
Lycka till i fortsättningen!
Jag har läst och ser att det finns ett helt gäng här nu med "nynyktra" som i varje fall, om än på staplande steg emellanåt, för var dag som går blir allt stadigare på benen, kul och hejarklack finns här, precis varje dag!
Så det så! Mm.

Ja, det är faan hur hjärnan lever sitt liv med alkoholen och alla tankar. Tack och lov i dag, hade jag hunnit få en bra dag mot gårdagens skitdag när det gäller alkoholsug och lömska tankar. Det känns för mig helt rätt nu att ha antabus i kroppen för att inte falla igenom, fattar precis när du skriver hur lätt det är att bara ge efter. Tre veckor nykter nu och fasen vad fort det också går, i morgon ska jag upp tidigt och köra bil långt, vad bra det känns att inte ha ågren redan nu för att åka dit under förmiddagen på grund av rester från kvällens berusning.
Ha en fortsatt bra helg,
Fenix

Firar en månads nykterhet idag. Det var ganska länge sedan jag hade en så pass lång nykter period. Det blev en konstig dag idag. Lite stolt över min nyktra månad. Första primitiva känslan som kom fram på seneftermiddagen var att detta skulle "firas". Jag förträngde dock dessa tankar och stapplade istället upp på löpbandet och lufsade en knapp timme i maklig takt. Trött men nöjd kom jag hem och frugan hade lagat extra god mat till kvällen. Belöningssystemet pockade på uppmärksamhet och ett våldsamt sug dök upp som en blixt från en klar himmel. Vad otroligt gott det skulle vara med några glas vin till maten................

Istället för att som vanligt "stänga av hårddisken" och korka upp gick jag undan för en stund och frågade mig själv till vilken nytta "några glas vin" skulle vara. Jag vet ju att "några glas vin" inte ger mig annat än en startsignal till betydligt större mängder och ännu värre en anledning att fortsätta dricka imorgon, dagen därpå etc............

Nåväl, med lite resonerande med mig själv tog jag fram en alkoholfri öl (Störtebeker) och det gick bra det också. När den goda middagen var avslutad försvann också suget lika fort som det kommit. Ändå blir jag ängslig när jag ser hur fort det kan gå att falla tillbaka i gamla mönster. Det finns så många anledningar att ta till sig sina gamla vanor. Förutom att "stänga av" det logiska tänkandet hann jag också tänka att det var ju väldigt vilken låg aktivitet det var på alkoholhjälpen idag, inte många inloggade. Ytterligare ett faktum som mitt skadade beteende kunde tänkas utnyttja. Det gör väl ingenting att jag "fuskar" idag när så få ändå är aktiva på forumet...........

Jag kan dock lägga ytterligare en nykter dag bakom mig och känner mig på det hela taget rätt nöjd att jag lyckades motstå dagens frestelse och påbörjar nu imorgon dag 1 på den andra månadens nykterhet.
Trevlig helg på er alla "kämpar"/Tjalle

En separation är alltid jobbig oavsett, även om den sker i vänskaplighet och gemensam överenskommelse så mister man en livskamrat
som man kanske delat många år med, i vått och torrt och även fått barn som binder en samman. Att vara 'överens' är nog en definitionsfråga.. ALLA separationer är svåra, en sorg.. men när den också inkluderar väldigt svåra saker som alkohol, eller för all del otrohet som också är ganska vanligt blir det än mer infekterat och jobbigt. I ditt fall verkar det som båda?
I mitt fall var det omfattande otrohet med 'tillbehör' som ledde till mitt förfall och separation, men jag har lyckats ta mig tillbaka till livet :)

När jag läser din text så säger dina ord mig att han redan lämnat dig i sinnet, han mår dåligt på ett eller annat sätt. Alkoholen är ett symptom på detta och även säkerligen tagit sitt grepp/klor om honom. Har han resignerat kan du nog inte kämpa emot så mycket,
då har han bestämt sig och kanske i ditt/ert fall har han gått ner sig för mycket för att orka ta sig upp på egen hand? Betänk dock, jag är helt övertygad om att han har väldigt många tankar och känslor som är lika dina! Att vara alkoholist eller missbrukare över huvud taget innebär inte att man blir en sten.. Men DU behöver inte se det som ditt, det är hans!!

Jag kan verkligen känna mig dig och dessutom se båda sidor om detta!

Styrka till dig!!

det var vad jag ville höra! Jag var bara tvungen att skriva ur mig hur frustrerad jag är att ständigt behöva tänka på alkohol och att kanske dricka då eller då. I går hade jag en skitdag, men jag travade iväg och tog min antabus och i morse kändes det helt annorlunda. Jag kände att jag vill ta fajten och bli stark och hel. Alkohol är min huvudfiende, men jag måste göra en massa andra saker än att hela tiden tänka på hur det skulle kunna vara. Visst vet jag också om jag vågar ärligt tänka ordentligt, att det bara blir skit av att dricka för min del, jag måste gå igenom det som hände i höstas och inse att det var inte förenat med någon särskild glädje att dricka, utan det var ju händelsen i sig med gamla vänner som var det roliga. Snarast var det bara tråkigt och hämmande att börja hälla i sig öl på dagtid och bli seg och trött. Ni blir det aldrig några fylleslag direkt vid dessa sammankomster, utan alla dricker rätt mycket men inte så folk ballar ur. Men det är så onödigt, alla är ju trevliga i sig utan sprit. Det är snarast en ritual och ett måste som inte har något med genomtänkta behov att göra. Viktigt att tänka utifrån på hur mitt beteende egentligen är när jag dricker. Och visst är det så, jag är ju med fog rädd för vad som skulle hända när jag kommer hem, då kanske det inte alls är lätt att åter bryta och vilja leva nyktert.
Nu blir det middag och julmust som finns kvar, det är kalas!
Fenix

Hej, nu provar jag att skriva på forumet och ser hur det blir!

Önskar dej all lycka!