Senaste kommentarerna i forumet

har sån sjuk ångest så jag vill bara försvinna! Nästan så jag önskar att han ska bli arg, ställa till bråk och allt det där! Jag vet ju att det kommer ändå, då kan det lika gärna få komma nu så är det lugnt några dagar sen... Det är så jobbigt som det är nu, tyst och vi har inget att säga varandra. Om jag vill berätta något eller fråga något blir det bara korthugget svar tillbaka, om ens det. Skulle vilja åka och hälsa på någon, men tysta bojor binder mig kvar så jag kommer ingenstans. Jag vill inte att någon kommer hit heller, för hans tysta demonstrativa beteende visar med all önskvärd tydlighet att en besökare inte är välkommen och det vill jag inte utsätta någon för. Alla spydiga kommentarer mot mig om jag föreslår någon aktivitet gör att jag blir tyst. Det är ingen idé. Stämningen är så låg. Bara sitta här hemma. Inne. Se på tv. Kanske en film. Flyr in i mina böcker för det mesta, men då blir han irriterad. Hämta saker åt honom. Passa upp. Sen lagar han mat och använder alla bunkar, grytor, porslin och bestick som finns och jag får diska. Sen får jag kritik för att jag inte gör något och att han får laga maten. Jag är dum, slö, lat och allt annat dåligt. Sa jag tjock och ful också? Blir man deprimerad av detta?

Han har sökt jobb i en annan stad. Han hoppas på det och det innebär i så fall att han behöver en övernattningslägenhet. Det vore helt underbart. Det skulle kunna underlätta hela separationen på ett fantastiskt sätt. Åh, jag hoppas!

Jag vill bara gråta men kan inte. Ångesten sliter i kroppen och jag vill bara krypa ihop och gömma mig, glömma allt. Är rädd för det som kommer, måste komma. Vet inte hur jag ska förmedla faktum till honom den dagen. Hur? Jag kommer knappast kunna säga det face to face, som jag skulle önska vore möjligt. Han måste ju nånstans också känna att det är det bästa att separera. Vad vill han med mig? Annat än att jag ska passa upp på honom? Vi delar ingenting. Inte ens sovrum sen flera månader tillbaka. Pratar inte. Vi går här som två vålnader. Det finns ingenting kvar, om det ens har funnits det någon gång. Men jag vet ändå hur det kommer att bli den dag jag berättar att det är över. Då rörs allt upp igen. Kärleksförklaringar, hotelser, sönderslagna saker och Gud vet vad. Det är det sista som skrämmer mig mest. Jag vet inte vad som kommer att ske. Vad? Hur ska jag kunna förbereda mig för det?

Jag skickar styrka till dig. Jag tror inte att det blir så abrupt för barnen. De ser och förstår mer än vi tror och tyvärr mer än vad de ska behöva. De blir så klart ledsna ändå. "Hemma" är just nu ett sämre val. Läs dina sista meningar så får du kraft.

Det du skriver andas ett sånt lugn och en sån självklarhet i riktningen. Men ändå vissheten o m att det är en skör tråd.
Själv är jag inne på dag 7. Sitter i morgonrock och lyssnar på ett program om att leva med sjukdom, och funderar att det är just det jag också skall göra. Varje stund vara medveten om att jag kan falla in i självdestruktivt beteende och ångest som kan leda till att jag går under. Och att jagr miste om all glädje och all skönhet som finns i mitt liv.
Det har gått rätt bra men i går kväll då jag var trött efter att ha haft program hela dagen blev jag sur på ostädat hem och öldrickande karl .. Som jag ju visste att var orättvist. Han har sällan ledigt, jag latar mig lika väl som han. Och hans några öl är inget jämfört med vad han har stått ut med i mig! - men... Frustrationen ledde till att jag åt en hel ask konfekt, och sen hade ångest över att ont i magen och skam över det.:(
Men i huvudsak är livet positivt, glädjen och lättnaden i att vakna och veta att jag inte druckit. Gåvani att inte känna tvång att gå till bolaget.
JAg tror att det som du säger, att spela upp filmen hur det kommer att gå, den tomma boxarna man viker i hop, tomflaskorna som man diskret försöker göra sig av med, flaskan i strumplådan, bilden av mig själv drickande på köpcentrets toalett, kväljningarna, ångesten ... Det hjälper då man känner sig frestad.
Jag är också rädd för hur min kropp har tagit skada, du berättade i något inlägg om att du ännu amorterar på det, vill du berätta?
Ha en fin dag, Kram!

Insikt är bra. En dag i taget nu. Du vet att du kan. Och du vet att vi finns här. Alkoholfriheten är ett utomordentligt härligt tillstånd, men det tar ju ett tag som du vet, så kämpa Eken. Nytt beslut varje dag. Ett steg i taget framåt - uppåt./NM

Ska bli skönt när vardagen tar vid tycker jag. Slippa gå på middagar och annat socialt.
I början av min nykterhet isolerade jag mig nästan. Tackade nej till bjudningar där jag
visst att alkohol var huvudrätten. Det var skönt for inte illa av det, det gjorde andra
i stället. Kändes tvunget då jag var i så dåligt skick. Behövde tid med mig själv.
Nu går det bra att träffa folk som dricker, tycker tanken på att inte vakna ångestfull
är mycket underbar.
Jag gör lite som Berra spelar upp min gamla film när jag blir frestad av att bara dricka
ett glas vin.
Redan efter första glaset ser jag fram emot det andra, tredje och till boxen är slut eller
flaskan. Fanns ingen alkohol jag ratade allt gick ner. Sista tiden gick jag till min närbutik
och köpte folköl. Då har man sjunkit lågt, bara för att dämpa lite lite innan Bolaget öppnade.
Sätta sig på cykeln trampa in och inhandla det man behövde plus så att det räckte till den
där lilla återställaren. Bli trött inte få något vettigt gjort, vila en timme, upp och fylla på.
Spiralen snurrade fortare och fortare neråt.
Nej det livet vill jag inte ha mera. Glad och lycklig justnu och det är guld värt.
4 månader på tisdag är riktigt stolt. Det går.
Må bra alla
Konstnären

Jag har inte sovit en blund- ångesten skär som knivar i mitt bröst. Han sover nu i rummet intill. Jag ska snart gå upp och åka till min mamma. Jag vill så gärna att detta uppbrott inte ska bli som det blev förra gången- abrupt och chockartat för barnen. Jag ville att det skulle ges möjlighet till diskussion och förberedelsetid för barnen..
Åh, herre Gud. Hur ska det bli?? Jag måste lita på att min väg framåt kommer att bli ljus och att jag landar relativt mjukt.
Han skrämmer mig rent fysiskt och genom att hota med att allt kommer att bli krångligt ekonomiskt. Jag önskade att huset var sålt och att jag flyttat till nåt eget och inte var beroende av honom längre.
Fy vilken natt. Dock är det ju inte min första natt att uppleva så här- har hänt många gånger genom åren.

och ta dig därifrån om du har en möjlighet. Ta hjälp av ditt nätverk nu.

Hoppas det lugnat sig, att han somnat. Bra att barnen inte är där. Kom ihåg att INTE börja diskutera eller försöka reda ut nåt nu. Försök hålla dig lugn och ge honom utrymme just nu.

När du kan, läs Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/ som kommer att handla om missbruk & våld i nära relationer nu i januari.

Råkade vakna och titta in här. Kramar i natten / mt

raderar

Känner mig rädd. Nu är han vaken igen och skriker åt mig. Hotar att slå av mig fingrar och tår, kallar mig för allt möjligt.

Har precis varit uppe och släckt lampor, ljus och stängt av tv'n. Sambon ligger avsupen i soffan. Barnen är hos min mamma. Jag har haft en diskussion i kväll om framtiden..... Detta kommer att bli tufft- han kommer inte att bli en lätt motståndare. Allt vänds emot mig, jag har snott pengar av honom genom åren i form av att han betalat en del av mina bensinräkningar m.m. Han är så bitter på mig.
Nu ligger han alltså i soffan- sover men mumlar nåt emellanåt- har nyckeln till sitt vapenskåp runt halsen där han ligger... Hot eller allvar- vem vet? Han har alltid känts labil i lägen där livet varit svårt eller när det ska pratas om känslor. Jag är vettskrämd samtidigt som jag blir så anti.

..innan man tar den första klunken med alkoholen.
Och det stämmer, vad händer när jag har tagit den första klunken lite tveksamt, jo det kommer en andra, och en tredje som går lite enklare...
När första glaset är uppdrucket har man i stort sett bäddat för det andra, den där gnagande känslan av oro känns mer avlägset.
Efter andra glaset verkar alla dämpande skuldkänslor ha försvunnit, trots att det var den absoluta mängden du hade budgeterat för kvällen.
Det blev ju glatt och trevligt, inga sorgligheter, de tunga känslorna verkar ha försvunnit, har man tagit en kan man ta två, ....tre?

Sedan rullar det på, allt vad man hade förutsatt sig verkar ha spolats ner i toaletten, hej och hå var det går mellan pattar och lår..
Rock on ....slipsen åker av kavajen hamnar på stolsryggen, knäpper upp skjortkragen ett par knappar, det börjar bli varmt i lokalen.
Nu ska det gnuggas skinkor på dansgolvet, hörrö beställ in en bira till medans jag kör lite saturday night fever på dansgolvet!
Ojoj den här låten var det länge sedan man hörde, bäst att sjunga med i supranostil för att det inte ska märkas att man inte har någon sångröst.
Oj förlåt att jag trampade dig på hälen tjejen när vi körde stor svingen, Nej nej tjejens danskavaljer det var inte meningen, jo jag bad ju om ursäkt,
Nej jag tigger inte om stryk, ja jag sa ju att jag var ledsen, ja men nylonstrumporna går det ju så himla lätt hål på. Sorry!
Nähepp, här verkar det bli allvarligt, lika bra att sätta sig vid bordet och ta en öl till, jäklar någon har snott min öl, måste beställa en ny i baren.
Hallå bartendern, en Norrland på flaska tack, nej jag betalade med en femhundring, borde ha minst fyra hundringar tillbaka, hallå, hallå, hörrö!
Nej jag muckar inte dörrvakten, men....jag gav honom faktiskt en femhu...vadå ta det lugnt, de var ju han som...aj!
Vänta måste ha min kavaj på stolen först, och där ligger garderobslappen, nej vänta ...aj!

Och så vaknar man upp dagen efter och tänker, vad fan hände egentligen, var är jag, var är min kavaj, min plånbok...?
Allting hände igen, och vi som bara skulle gå ut efter jobbet på en after work...
De skulle ju bara vara roligt och ta det lite lugnt, ett par öl bara...
Bara ett par öl, helt oskyldigt...skulle ju ta det lugnt och komma hem i tid hade jag ju sagt...

Ingenting stämmer, allt blev ett enda kaos, faktiskt värre än någonsin, måste spärra korten,vart är mobilen förresten?
Varifrån kommer blodet på skjortärmarna ifrån, varför är tåspetsarna utslitna på finskorna, har jag släpats iväg?

Ångesten kommer smygandes till en början, och slår slutligen ner som en bomb, det smakar död i munnen,
Det finns inga Treo i hela världen som kommer att kunna ta bort den där huvudvärken som kommer om en liten liten stund.

Jag är förlorad i en värld fylld av alkoholen, det knyter sig i magen och svettpärlorna kommer i pannan,
Jag trodde att jag kunde besmästra den, trodde jag hade en chans, att det skulle gå över till slut.
Vägrar att inse att jag har ett felaktigt förhållande med alkoholen, just jag?, när andra klarar av den...
Är jag ett fyllo, en alkis, har jag ett beroende, nej nej, det gick bara lite snett...den här gången också, eller?
Jag lever med en förnekelse jag har svårt att ta mig ur...

Det är för mig att spela hela filmen till slutet, jag vet hur den börjar, men aldrig hur långt ner i skiten den slutar.
När jag har tröttnat på alla repriserna sliter jag ur VHS-kassetten ur videon, sliter sönder bandet, trampar sönder kassetten och slänger skiten i soptunnan.
Och tänker, nu spelar jag in en annan film, samma skådis men med annan regi, vi plockar bort den onde motspelaren alkoholen,
Och hoppas innerligt på en förändring, precis där står jag nu...

Berra

är förresten inget att förringa. Ni har ju en lång framtid ihop.
men jag förstår så väl vad du menar.

Tror att man skriver mest för sig själv, men det är skönt för oss alla att kunna läsa!
Bra beslut ikväll tycker jag. Förstår att det tar emot när kompisarna ska ut och rocka.
Imorgon bitti kan du slå dom en signal, då känner du dig säkert som kvällens vinnare :-)

Idag har jag varit låg. Känns som om nyhetens behag börjar avta lite. Tyckt rejält synd om migsjälv som nu varken har vin eller nikotin. Inte sover jag särskilt gott heller. (Verkar vara mycket individuellt det där med sömnen.) Fast, efter jag läst en stund på Forumet kändes det faktiskt lite bättre. Har beslutat att ge migsjälv en minibelöning för att jag klarat fre och lör. Bokat 60 min massage i morgon och ska bara slappna av...

Hoppas att alla ni fina medkämpar därute i natten unnar er någonting i morgon som ni tycker riktigt mycket om - bortsett från alkohol då :-)
Det är ni värda.
Sov gott!

Tjingeling Nossan, hur går det? Läste om ditt Toffiffee-experiment och kände igen mig mycket - jag älskar Toffiffee.

När det gäller alkoholen så åkte jag dit igår (fredag), inte någon episk fylla eller så, men jag var oförberedd och drack två glas vin på restaurang. Helt onödigt, inte blev något särskilt mkt roligare eller bättre för det. Tror problemet var lite att jag ju ändrat mina alkoholvanor ganska mycket senaste månaderna ffa genom att alltid ha en plan inför olika situationer och sammanhang, men igår vet jag inte riktigt vad som hände, jag bara orkade inte tänka ut och hålla på och motivera mig varför jag inte skulle dricka lite vin. Fruktansvärt irriterande, men jag försöker se det som ett steg i processen snarare än att bbanka skiten ur mig själv med förberåelser. Så, jag ska imorgon lista en massa bra anledningar och skäl att inte dricka i min egen tråd, att ha att gå tillbaka till när det inte känns rimligt eller viktigt att välja bort A. För jag har ju upptäckt massor anledningar och goda effekter so far under mina nästan-helnyktra månader. - sånt som helt klart vinner över att ta ett glas (eller10).

Ha fortsatt fin lördagskväll/natt alla!

/N

Nu har lördagen redan blivit söndag och nu är det redan 4 nollor i årets protokoll. Försöker tänka på att skynda långsamt, så man når riktigt långt. Önskar alla kämpar här, en skön söndag!
/PP

Tror att du kan vänta lite med att sätta dom. Att börja med en helnykter tid är en bra möjlighet att känna hur det är utan. Ger du dig tid kommer det nog växa fram vad du vill/behöver.
kanske kommer du fram till något som man behöver (exempelvis nykterhet) men helst inte vill.
Då kan det kanske vara vettigt att fortsätta hålla sig nykter ett tag till, för säkerhets skull :-)
Så, Tänker jag, trots att jag redan vet vad jag behöver för egen del....

Imorgon tänker jag inte dricka något.

/PP

Jag vet inte riktigt för vem jag skriver, idag igen. Men jag kör på, Det känns bra. som en dagbok.

lördag. Middag. mat och vin.

Det är inte svårt att tacka nej till vin, alls.
Tråkigt är det ju allt när de andra tjejerna piffar sig, sjunger högt och ska gå ut på någon bar, medan jag känner tröttheten komma krypandes. Precis där berusningen brukar ta vid en vanlig lördag. Jag går hem. känner mig som en tråkig fan.

Även om jag verkligen innerligt tror att jag kan ta e t t glas i kväll, så känner jag mig själv väl. Och när jag väl flyttat på en gräns, har jag aldrig någonsin i hela mitt liv kunnat hålla mig inom den gränsen igen.
Jag behöver göra detta, hela vägen till mål. finns inte rum för chansningar. Även om det betyder att jag måste bli radikal och säga NEJ TACK JAG DRICKER INTE I DAG. extra högt och tydligt. inte minst här på detta forum. mest för att övertyga mig själv, tror jag.
Jag gör inte detta bara för mitt nutida jag, utan mest för mitt framtida. Och jag behöver inte ett till misslyckande i bagaget.

nåväl. over and out

Och snälla, dra inte för stora växlar på min "handlingskraft" som bara handlade om middag hos min dotter och inte om det stora uppbrottet! Men faktiskt så när jag tänker efter så är även en middag hos henne ett steg i rätt riktning, så jag lägger den händelsen också i min nya ryggsäck som börjar fyllas med mina små steg mot ett fritt liv.

Känner igen mig så i allt du skriver om hur du är som person, rädd att göra någon besviken och beredd att göra vad som helst för att folk ska vara nöjda och glada. Känner igen allt om hur man låter sig förnedras tills man är ett "ingenting" för att i nästa sekund trösta "förövaren" som har utsatt hela ens jag för alla upptänkliga plågor. Den biten handlar om oss. Den biten är både du och jag medvetna om att vi måste jobba hårt med, förmodligen under lång tid framöver. Det är nödvändigt om vi ska ha en rimlig chans att slippa den här typen av relationer i framtiden. Det handlar även om övriga relationer till andra människor; syskon, föräldrar, barn, vänner och arbetskamrater. Människor utnyttjar såna som vi och vi LÅTER dem göra det av olika anledningar. Rädda att inte bli omtyckta, inte höra till, inte duga som vi är och säkert hundra skäl till. För min del tror jag att jag formades såhär väldigt tidigt i livet. Men hursomhelst så är det ju bra att vi numera är medvetna om hur vi själva fungerar, det är ju en förutsättning för att en förändring ska vara möjlig.

Jag förstår din oro inför att han ska lämna behandlingshemmet. Nu blir det verklighet i vardagen, det som du lyckats hålla på distans den här tiden - vilket du har gjort jättebra trots alla känslor som rörts upp till utan varje gång han tagit kontakt med dig! Du har gjort ett superjobb där! Se dessa tillfällen som övningar inför det verkliga provet som kommer nu. Du har lyckats varje gång! Du är starkare nu och du har kommit långt i din nyorientering i ditt nya liv som ensamstående! Du har skapat ett hem och en vardag som fungerar. Du är inte elak mot honom, som inte vill. Försök vara så kortfattad som möjligt och träffa honom inte! Inte ensam i alla fall. Det är så lätt att ge råd, även om man vet att man kanske inte skulle klara att leva upp till det själv.
Jag tänker också att du kanske kan skriva till honom och be honom att inte kontakta dig när han kommer hem. Vet inte hur mottaglig han skulle vara för det, det handlar väl en del om hur långt han har kommit i sin egen process... Det kanske inte var nån bra idé...
Vet du när han kommer hem?

Styrkekramar till dig och ett stort tack för allt stöd du ger!

och fina ord!
Nyårsafton blev annorlunda av andra orsaker. Fick ägna kvällen/natten åt att åka runt och leta efter min son som försvunnit från en fest. Orolig/skräckslagen med alla möjliga scenarier som spelades upp i mitt inre. Hittade honom till slut, oskadd men redlöst berusad. Älskade unge... Tog med honom hem och bäddade ner honom...

Vad gäller min plan så känns det bra på så sätt att den är förankrad och det finns en tidsplaneringen som funkar bra för min vän som jag får bo hos under en tid. Jag hoppas att jag kan hålla ut tills dess, även om jag känner mer och mer avsmak och aversion mot situationen här hemma. Jag orkar liksom inte bry mig längre, har tappat all energi. Känner att jag retar mig mer och mer på honom, och det är ju bra med tanke på vad jag ska göra. Jag ser ett slut. Äntligen!

Pratade igenom lite med min vän häromdagen, han är förstås orolig att min sambo ska komma dit och ställa till bråk. Jag tror ju inte att det blir så men kan ju inte lämna någon garanti... Måste byta telefonnr också. Det är ju direkt nödvändigt. Kommer på mig själv med att sitta och titta runt omkring mig i lägenheten och undra hur mycket som kommer att vara helt när jag flyttar. Det finns saker som har betydelse för mig, som jag är rädd om. Min servis som min mormor o morfar gav mig och exmaken i bröllopsgåva, mina kristallglas som jag samlat under många år som iofs många redan slagits sönder det senaste året... Jag vet att jag inte ska fästa så stor vikt vid materiella ting, men ändå...

På tisdag ska jag till kvinnohuset på samtal. Det blir bra. Då blir jag lite stärkt och får hjälp att sortera alla tankar som just nu är ett enda stort surr. Det känns som ett fängelse här hemma nu. Vidrigt med lediga dagar!!

medberoende... Att vi anpassar våra liv, funderar över deras nästa fylla och den ständiga klumpen i magen. Visst är det nästan skrämmande hur bra man blir på att veta när de ska dricka.!? Precis som du skrev så hörs det på rösten redan på eftermiddagen om de kommer drickas på kvällen. Känner igen det du beskriver om att känslorna försvinner. Det är som att hjärtat stängs och jag blir helt kall av minsta antydan till berusning/lukt av alkohol. Sen tar det några nyktra dagar att hitta tillbaka. Och det ständiga tassandet på tårna för att det känns som att vara i hop med ett minfält. Man kan bli matt för mindre! Förstår att det är svårt att lämna hemmet eftersom ni har barn. Testa dagboken, den har hjälpt mig att ge lite ro.

Styrka till dig!

Det är svårt att hålla nykterhetslöftet. Det gick bra i ett par veckor och sedan ramlade jag dit efter nyår igen. Jag kände mig deppig och vädret var dåligt. Annars brukar en promenad vara bra. Men det regnade och var grått. Alltså ett glas tröstevin. Det skulle jag nu inte ta men gjorde i alla fall. Ont i huvudet i morse och mådde inte bra alls. Det var inte bra! Nu har självförtroendet fått sig en törn. De sista åren har jag lagt på mig 15 kg. övervikt och tycker inte alls om mitt yttre. Dessutom har jag börjat få ledvärk och jag tror att det kan vara alkoholen som är en bov i dramat. Om kroppen är försurad så reagerar den bland annat med ledbesvär. Det borde väl vara en anledning om något att sluta med vin. Jag vet att egentligen borde jag gå över till vegetarisk kost också och flytta till ett varmare land. Men det tror jag inte att jag fixar. Varken vegetarisk kost eller ett varmare land. Det är ju här mina älskade barnbarn bor.

Nu får det bli ändring på mig! I morgon bitti börjar jag att räkna helvita dagar. Det måste gå bra!

Vad starkt av dig att klara av att sluta med nikotin! Jag har försökt flera gånger men inte lyckats. Ska göra ett nytt försök nån gång i framtiden har jag tänkt. Just nu känns det viktigast att förbli nykter.

Godis är lätt att ta till men som tur är så är jag inte så glad i socker. :)

Dag 4 idag och jag är förvånad över hur bra jag mår och jag verkligen njuter. Tar mig för saker som jag inte skulle ha gjort annars och känner mig hoppfull. Men vet med mig att det kommer komma bakslag såklart. Så var det sist också. Men något känns ändå annorlunda den här gången. När jag ser framåt mot våren/sommaren så känns det inte jobbigt att tänka mig dagar i solen utan alkohol eller fester nykter. Jag kan helt enkelt tänka mig en så mycket ljusare framtid utan alkohol. Men som sagt är bara på dag fyra och trevar.

Jag har börjat fundera på nya hobbys och saker jag vill göra, men jag tänker ta det i lugn takt. Kroppen måste först få återhämta sig. Lugna tag blir det framöver.

Tack för dom varma orden!

Det känns skönt med uppmuntrande kommentarer.

Nu är klockan kvart över åtta och det är lördagkväll, och jag är spiknykter. Det vet jag inte när det hände senast.

Jag var på bolaget och köpte några alkoholfria öl. Riktigt goda faktiskt!

Det här kommer nog att gå bra.

Jag vet inte riktigt vad jag har bestämt mig för: att ha ett uppehåll från alkohol, att dra ner på drickandet eller att säga adjö till alkohol för gott.
Är det dumt att inte ha en klar målsättning?

Dito! :-)