Senaste kommentarerna i forumet

Tack Adde och Pontus för svaren!

Dessvärre är verkar inte många vara så intresserade av min undran mer än Pontus.

Funderar mest över det måste finnas några som kommit ur sitt alkoholmissbruk på egen hand utan AA ect? Därav min fråga...
Känns det inte så för inga svar eller engagemang nästan, eller har jag vänt mig till fel forum bara? (INTE otrevligt menat snarare min oerfarenhet som inte vet bättre).

Pontus!Jag är dålig på kopiera citat och länka till annat, men här har Du en del från Wikipedia kopierad angående Glutamin:

Glutamin är en icke-essentiell aminosyra som kroppen kan syntetisera själv och som därför inte behöver tillföras genom kosten. Endast vid extrem stress överstiger förbrukningen kroppens förmågan att syntetisera glutamin, till exempel vid allvarlig sjukdom (hård träning räknas inte som extrem stress).

Har idag läst till mig om något som heter Melatonin, har dock inte hunnit googla ytterligare om detta, men kommer göra så fort jag bara orkar.

Återigen tack Adde för din erfarenhet och Pontus för din respons :o).

Tack för kommentarer och peppningar. Kroppen mår lite bättre idag och framför allt står jag lättare ut med det när jag hör att det nog hör till när man slutar med alkoholen att kroppen liksom vaknar och att det då knakar lite i de flesta leder. Boken The Secret eller Hemligheten har jag hemma och läste för några år sedan. Nu när du påminde mig om den, så har jag plockat fram den igen och ska läsa den ikväll (när valpen har somnat).
Jag var inne i stan idag och på vägen hem kom det ett sug och jag kände det som om det var jättesynd om mig som inte fick något vin ikväll, fredagkväll som det är. Men så blev jag nästan lite full i skratt åt mig själv, hur många ensamma själar tröstar sig med alkohol? och har dom roligare eller mår bättre än de människor som inte dricker alkohol? Nej, jag har köpt ett gott te som jag ska sitta och mysa med ikväll tillsammans med The Secret/Hemligheten.

som nu har börjat lyftas är våldtäkter som inte anmäls. Och många gånger är alkohol/droger en del av det.
#mörkertalet på Twitter och Mörkertalet, gemenskap, på facebook ger tillfälle att lyfta och stötta.

skyndar långsamt kommer vi längst.

Jag kunde inte tillgodo göra mig många många insikter förrän jag var mogen för det. Det gick bara inte att skynda på vissa saker, jag var tvungen att lära mig att vänta ut en del medvetet eller omedvetet. Massor av gånger hörde jag Di Gamle dela något som de gått igenom och jag fattade noll av vad som hände. Men ! Så en dag så föll poletten, ja ibland släggan,ner i skallen och jag kunde se allt kristallklart. Och oftast fanns svaret inom mig men jag kunde inte själv se det utan behövde tiden till hjälp för att komma dit.

Ja kurvorna ser lika ut och JA de är lika ! (Finns motsvarande kurvor för medberoende också men tyvärr hittar jag inte dem på nätet) Vi brukar (bli inte rädd nu :-)) ) säga att tillfrisknadet tar lika lång tid som det tog att bli alkis :-)) Lite sanning ligger nog i det faktum att vi faktiskt har ett nytt spännande liv att leva och därför kan se fram emot en ny ungdom, bildligt talat ! Åtminstone känner jag så !!

Jag skriver utan att tveka under på AA's 12 (för mig 11 eftersom det sista pratar om Gud) löften om hur livet kommer att se ut om jag inte tar det första glaset och gör det som är bra för mig :

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10)Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11)Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.

Berra och Konstnären!

Igenkänning i ångesten vid pantmaskinen. Vad är bäst att ta med en påse åt gången? Eller åka dit mer sällan och hävda att man städat garaget när man knöcklar till ett hundratal burkar eller så?

Mina procentsatser från förra året, stämmer även här ganska väl på vad jag stoppade i automaterna. 80% i burkautomaten och 20% i PET. Och dom 20 var nog mest ölflaskor som man kan panta från det lokala bryggeriet....

Tittade igår lite på kurvan jag fick genom Addes länk. Skulle vara intressant att få höra dina reflektioner på den, utifrån din upplevelse och alla dagar som nu gått Berra! Om du har tid och lust vill säga :-)

PP

Gratulerar till din dryga månad Abel. Funderar lite på det sista du skrev, det där med att det gått lite för lätt.
Precis exakt just det är det som jag tidigare känt, och som sagt mig att du kan ju, du kan göra det igen om du vill.

Och det kunde jag med, men det blev aldrig lika lätt som förra gången, tyvärr blev det svårare. Nu är det för mig inte längre lika förbannat lätt
och det är tid att jag tar mig en riktigt ärlig funderare på det.

Kommer att tänka på att jag för länge sedan läste en liknelse om att missbruket är som en tågresa, här på forumet. Den handlade om dom som har kommit till missbruk eller fysiskt beroende. Resan kan gå från låt säga Göteborg till Stockholm. Där Göteborg representerar problemens början och Stockholm problemens slut (Vänd gärna på sträckan om det gör att du känner dig bättre till mods :-))

Nu rullar tåget, olika hastighet för alla ombord, men alla sitter i tåget och det går åt ett håll. Och fråga är om man hinner kliva av i tid, för slutstationen vill man inte komma fram till! T-centralen är ju som döden, och i Götet tar spåret slut...

Har vi börjat åka och kliver av ett tag i - Kanske Skövde - det är inte så svårt - och det är väl bra. Så då kanske vi stannar där ett tag. Kliver vi på tåget igen så rullar det vidare, varsågod nästa Katrineholm... och så håller det på, för det går inte att vända tåget.

Nu vet jag inte riktigt för egen del var jag är. Kanske någonstans mellan Katrineholm och Södertälje? Kanske mellan Södertälje och Flemingsberg? Har ännu inte sett skylten Stockholm södra, och är glad för det!

Ok, så tänkte jag lite när jag läste det där om att det gått lite för lätt. Om du sitter på tåget och i så fall hur långt det rullat vet vi nog bara själva. Det läskiga är att jag efter att ha provat ett par gånger nu börjar tro på liknelsen.

Grattis igen,

Nu kämpar vi en runda till!

Tack för dina uppmuntrade ord, man kan undra vad jag gör här efter mer än 2200 dagar i min nykterhet.
Jag minns inte hur det kändes när fyra månader hade passerat, men har en "summa-känsla" kvar av den tiden.

Tänker absolut inte slå mig för bröstet och påstå att jag är förmer än någon annan på forumet,
tiden i nykterhet anger mer hur långt jag har kommit i min egna självrannsakan, än hur långt jag kommit ifrån flaskan.

Likheten med den som bara har en dag i nykterhet är att vi båda har precis lika långt till flaskan, en armlängd.
Skillnaden är att viljan har förändrats, min erfarenhet av att inte vara kvar i berusningen har givit mig mersmak.

Ni vet t.ex när man går med returglasen eller burkarna, när mer än 3/4 av mängden har druckits av en enda person, nämligen du.
Den andra fjärdedelen har delats på tre andra personer i familjen och vänner som varit på besök.

Mina två dagar i ledighet har jag bara slösat bort med soffhäng köpemat och myskläder, och vet ni?, det bara känns så rätt...
Frugan tycker nog att jag är en lat rackare, kollar in en av mina favoritfilmer, en fransk film, en oväntad bekantskap, man myser i själen.

Ute är det grått och trist, lamporna har varit på hela dagen för att det är så mörkt ute, låter det inte påverka mig, det motiverar bara att tända ett levandes ljus.

Att få tiden med sig själv är viktig, att känna att jag hinner med alla måsten, eller lär mig prioritera vad som är viktigt.
Tiden med flaskan sa bara så här i efterhand, att all annan tid utan flaskan var helt oviktig, den prioriterade tiden åt mig.
Den förförde mig med berusningen för en liten stund, men räkningen lades på hög, och det känns som om jag avbetalar på den fortfarande.
Inte med ett sug, utan med allt den hann med att förstöra under min aktiva tid, de små små detaljerna som nu kommer tillbaka bit för bit.

Vad var det som hände, inte vet jag, men jag vill inte tillbaka till det, det var någon sorts frivillig sjukdom där jag såg biverkningarna, men inte orsaken.
Priset för mitt beroende var skyhögt, men som med det mesta man vänjer sig...

Idag har jag vänjt mig med att leva utan alkoholen och berusningen, den förföriska viskningen i mitt öra som säger att allt bara blir bättre om du testar,
Bara lite, just bara idag...

Jag brukar vända på orden, det blir bättre om du bara testar på att vara nykter idag, bara lite, bara för en stund, just bara idag.
Jag har makten kvar så länge jag inte överlåter den till alkoholen, då har jag ingenting kvar, inte ens självkänslan kvar.

Berra

Som om det inte är nog att leva med en missbrukare, förekommer det dessutom våld så blir hemligheten liksom dubbel och dubbel så svår att yppa.

Jag läser många kvinnors inlägg här där de söker hjälp för att deras män dricker för mycket där det sedan allt eftersom visar sig att mannen också har en våldsproblematik. Det är till och med svårare att prata om än missbruket/medberoendet.
Säkert är det än mer skamfyllt, att vara den som utsatt någon annan för det men jag önskar att fler män skulle tala om hur det varit för dem och hur de lämnat de destruktiva mönstren bakom sig.

Våld mot kvinnor anses som något av det fulaste man kan göra i vårt samhälle. Debattörer som annars håller huvudet kallt utropar sådant som "skottpengar!" o.s.v. Jag försvarar absolut inte våldsutövande män men det gör det så himla svårt att söka hjälp, för det finns hjälp också för dem, om de vill och inte har en allvarlig psykisk störning.

Inte ens på ett anonymt forum vågar någon man berätta om detta av oro för verbal lynchning, bli en persona non grata. Klart de också finns representerade här på forum. Skulle fler berätta hur de tagit sig ur detta beteende så skulle också fler av männen våga söka hjälp och inte tro att det alltid hänger ihop med deras missbruk. Det förvärras av missbruk men missbruk är inte anledningen.

Jag skulle aldrig råda en kvinna/man att stanna i en relation med en våldsutövande partner. Däremot är jag så jävla stolt över "min alkis", dels för att han har slutat dricka men främst för att han vågade se till alla sina fel och brister och sökte hjälp för sin våldsproblematik också. Här på ett anonymt forum kan jag skriva det. I verkligheten hade han förmodligen blivit uppsökt av folk som ville slå på honom för det han gjort, trots sitt enorma jobb mot att bli en person han vill vara.

Vill återigen poängtera att ingen bör stanna i en våldsam relation. Det gjorde jag inte heller. Jag lämnade p.g.a. alkohol och våld, hans rannsakan av sig själv kom som en bonus efter det. Men på samma sätt som man aldrig kan tvinga någon att bli nykter tror jag inte man kan tvinga någon att lägga om andra destruktiva beteenden. Det var nog nästan en förutsättning för att jag skulle tro på hans vilja till förändring att han fortsatte besöka mansjouren även då vi inte hade någon relation och inte heller trodde vi någonsin skulle kunna ha det, att han ville bli fri från destruktiviteten för sin egen skull, precis som med alkoholen.

För tipset!! Det ska jag göra Mt:) Kramar till dig<3

Hej!

32 dagar utan en droppe alkohol! Jag känner mig så duktig och jag mår så bra! :) Det värsta är förbi. Julen var tufft socialt och de jag firade med trodde att jag skojade att jag inte skulle dricka och hällde upp vin ändå. Nyår var lugnt, jag körde, och det var superskönt att vakna upp pigg och glad!

Har kommit igång superbra med träningen och tränar i stort sett dagligen, både kondition och styrka, och jag är redan i bättre form än på många många år, de goda resultaten i träningen gör mig väldigt motiverad att fortsätta leva nyktert och hälsosamt.

Största risken framöver ser jag som att det har gått lite för enkelt, jag har konstant en röst i huvudet som säger att jag lika gärna kan ta ett glas eftersom det ändå var hyffsat enkelt att sluta dricka.

Nu börjar jag räkna veckor istället för dagar! :)

Kämpa på allihopa!

/Abel

Hej Ärligbesvärlig, ursäkta att jag dröjt med svar.

För min del har insikten om att jag faktiskt har problem växt fram helt och hållet hos mig själv, det som fick droppen att rinna över för min del var nog när jag började smita iväg till puben när sonen tränade istället för att vara på plats. Det blev väldigt uppenbart att jag försakade barn och familj till förmån för alkohol och...det är inte ok.

Jag har knappt pratat med min fru om mina problem. Har väl antytt det vid ett antal tillfällen tidigare, men nu när jag varit nykter ett tag så verkar hon rätt glad och stöttar mig bra när det blir jobbigt, speciellt i sociala sammanhang. Men i stort sett är detta mitt egna race helt och hållet.

Tyvärr tror jag inte att hon har kunnat göra så mycket tidigare, hade hon påpekat mina problem och att jag borde sluta dricka så hade jag troligtvis blivit sur och arg och istället stärkt min egna förnekelse, men det är ju bara så som jag funkar. Om du ska försöka pusha honom så tror jag att barnens väl och ve är det starkaste argumentet, saker som hälsa och personliga prioriteringar är ju ändå en vuxens människa egna beslut och kan nog enkelt rationalisera bort inne i huvudet.

Jag har även stärkts väldigt mycket av detta forum och det bidrog definitivt till att jag tog steget. Kan du inte leta upp en presentation här som liknar din och din mans situation och be honom läsa den. Kan vara en liten knuff i rätt riktning.

Lycka till!

/Abel

blogg *** länk tagits bort av admin *** I januari kommer den att handla om missbruk och våld i nära relationer.
Styrkekramar / mt

*** Tack Mulletant för att du länkar till bloggen :-D Men tyvärr måsta jag ta bort länken eftersom det också leder till försäljning. Hoppas ordet sprids ändå. /Carina

Som Mulletant skriver så normaliseras gränsövertrampen under en lång period, vilket gör att den som utsätts för dem inte alltid är medveten om dess omfattning utan går och väntar på att nästa gräns ska överskridas för att göra något åt sin situation.

Det har redan gått för långt! Det du beskriver är sexuellt tvång som ingen ska behöva utstå.
Kolla http://www.kvinnojouren.se/fakta/lagochratt/sexuellt-tvang, där finns också en sökfunktion där du kan hitta en kvinnojour i din närhet, eller ring Kvinnofridslinjen som MT tipsade om, så hjälper de dig vidare.

Ta hand om dig!

Carinas blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Styrkekramar / mt

Carinas blogg kommer under januari att fokusera på missbruk & våld i nära relationer http://medberoendeinfo.blogspot.com/ Ett tema som berör mig djupt för att jag vuxit upp med det, känt en susning av det innan mannen blev nykter och ser det i min närhet. Inser faktiskt numera att det inte är möjligt för en utomstående; granne, vän eller anhörig, att gå in och "rädda" någon eller förändra ett sådant destruktivt mönster - kan känna en viss vanmakt över det. Tänker att jag möjligen kan bidra med information så att berörda kan snappa upp den.

Det är svårt att se hur människor dras in i och fångas av osunda relationer. Att erfara hur svårt det är att hålla sig utanför om de finns i ens närhet. Att man fångas in i paradoxala situationer där det är nästan omöjligt att bara dra sig ur - allt jag gör kan så att säga vändas emot mig. Tolkas negativt. Alternativet att inte ta ställning existerar inte. Ja, sådant ser jag i min närhet och sådant sugs jag ofrivilligt in i och gör mitt bästa att hålla mig fri ifrån. Insikten att alla involverade - vuxna - måste göra sina egna val är stark. Och samtidigt svår att ta till sig.

Jag ser tillbaka på fina helgdagar med nära och kära. Det faller sig naturligt nu med vilka det är lättsamt att umgås oberoende av vad som finns i glasen. Ingen har tittat snett på dem som är helnyktra och ingen har druckit så att det på något sätt varit störande. Vi kan prata om alkohol, drickande och inte-drickande när barnen är med, fritt och öppet. En härlig känsla!

Börjar så smått planera för landsmötet i Skellefteå första dagarna i augusti. Hittade också ett stormöte i Stockholm 12 april som inrymde möten både för AA och Al-anon. Det kan bli att åka dit också.

Jag tror att 9 januari 2011 är den dagen jag skrev mitt första inlägg här - det känns som mycket länge sen, i ett annat liv. Då hade jag läst kanske två månader. Jag tänkte då att forum kunde bli en plats där mannen kunde söka stöd på sin väg mot nykterhet... jag känner ju igen tankegången, att söka hjälp i första hand för missbrukaren. Min tacksamhet över att forum fanns och finns känner inga gränser men hållit taget har jag gjort själv! Framförallt de gånger det varit tufft på olika sätt här - det har det varit några gånger - även innan den senaste turbulensen. Det är nog mycket viktigt att ta sitt eget ansvar för sig själv. Antagligen avgörande.

Allt gott till dig som ev läser, lev väl! / mt

Natten var lite krokig med konstiga drömmar
men en sex timmar fick jag nog ihop ändå.
Är trött i dag, känner mig bakis men tycker
inte det är så konstigt. Det tråkiga är att
jag behöver energi för jag har mycket att göra men
det får bli som det bli. Det jag har märkt att jag är
känslig för hunger.
Jag får rejäla blodsockerfall och känner
mig ur balans och form, speciellt på eftermiddagen.
Tidigare tog jag några nävar chips och lite rött vin
för att hantera detta, nu får jag hålla mig enbart till
chipsen. Motion och lite hälsosammare livsstil sparar jag
en vecka eller två. Det är nykterheten som kommer främst.
Tur har jag för jag har fortfarande inget sug. Bara tanken på
vin får mig illamående. Hoppas det håller i sig länge.......
Spes

redan igår hamnade jag på en bar med mina vänner, det var inte svårt för mig att tacka nej till en öl.
Jag måste säga att det kändes varken konstigt eller jobbigt. Men man måste ändå vara på alerten, det var nära att jag sa " jag tar vad ni tar" av bara farten.

Man går igenom olika faser i livet, jag har vänner som detoxar, blir veganer, börjar träna intensivt, , men jag har aldrig varit en av dem som har testat på något av detta.Jag har bara viftat bort det som trams, men nu sitter jag här själv med en längtan efter att rensa mig själv, så väl kroppsligt som själsligt.
Och jag tror att alkoholen är nyckeln till det mesta.

Helt plötsligt var det fredag, folk undrar om man vill käka middag eller hitta på något. Jag tror att jag bara ska säga tack men nej tack, inte just idag.

Jag vet inte hur öppen jag ska vara med mitt beslut att vara vit en period, men jag känner ingen direkt skam när jag talar om det för folk, snarare en liten stolthet.
Att jag är orolig för mig själv och att jag måste börja ta mig själv på allvar innan det går åt pipsvängen.

Känner mig som en av de där duktiga som detoxar och tränar. Det känns som att jag precis nu i dagarna gav mig själv ett till lager. Det finns mer inom mig än vad man kan se med blotta ögat.
Det gillar jag.

Jag vet inte vad jag ville säga med detta. ingenting tror jag.
men Jag har förstått att det verkar fungera att checka in här då och då. Så jag tror jag gör det.

hejs

Det är säkert klurigt att svara på hur vägen upp ser ut. Annars hade du ju säkert gett mig ett ännu mer klippt och klart svar :-)
Men det jag läser ut är att det positiva kommer smygande tillbaka, och inte alltid tar 25 år på sig?! Kurvorna ser så sorgligt symmetriska ut om du förstår vad jag menar... Men det kanske är så att jag väntar på "fel" sorts belöning, lite som vanligt.

Har själv inte kunnat säga ja till alla punkter ända ner i botten, men mycket - alldeles för mycket - känner jag igen.

När jag kommer vidare på vägen kommer jag säkert att känna att jag inte saknar något som har med alkoholen att göra. Just nu gör jag det inte heller om jag känner av hur jag tänker.

//PP

För dom fina tipsen! Visst är det så att när jag läser runt lite ute på nätet, så känns det ibland som att det inte är skrivit för mig. Jo jag fattar att det är skrivet för mig , men det är inte skrivit till mig. Jag tvekar inte att jag hör hemma i "dom som inte kan dricka" facket. Det handlar nog om att hitta rätt form där - avsändare och mottagare - är på rätt våglängd med varandra.

Så jag tror att i en så viktig process som det innebär att bli nykter så måste vi hitta dom som talar det språk vi förstår. Förstår vi inte, kan vi kanske inte ta till oss budskapen, hur rätt det än är. Nu är jag själv inte direkt troende, men det kanske är just därför det finns olika typer av kyrkor och församlingar. Vissa mer lågmälda och andra mer Halleluja?

Tankarna om att göra annorlunda gillar jag skarpt. Du beskriver dom väl och jag ska försöka göra det mer och bli bättre på det. Träningspasset som låter som en raketmotor :-) Det kommer i alla fall att ge dig ännu mer fart! Det blir säkert toppen.

Hoppas du får en underbar dag!

På vilket sätt ha aminosyror inverkan ?
Ska göra en beställning och testa med glitamin!

Bra gjort Complicated, att tacka nej. Och saft kan ju vara helt ok :-) Förstår och känner igen mig i att vilja sova bort en månad eller två. Tror vi är många som haft den känslan och velat hålla oss undan liten början. Gör det om det känns lättare - inte från allt, men välj dina aktiviteter såsom du skriver att du gjort. Gå på de lite svårare när du känner att du har styrka och vilja. Bestäm dig för att ha någon ventil eller spärr om du får för dig att ta första glaset - t.ex. logga in här och läs först, bestäm dig sedan. Jag har tänkt så vid mina frestelser, prata med min man först eller logga in här... det har hjälpt mig vid några tillfällen i början när jag var sugen på att ta ett glas (eller tre).

Ha en bra fredag och lycka till!
/m

Usch, sicken jobbig natt. Jag som aldrig har haft sömnproblem.
Har legat vaken o tänkt o undrat varför man har så svårt att sova.
Någon som vet?
Det måste ju hänga ihop med mitt försök att ha fler vita dagar i mitt liv eftersom både du o Spes oxå har haft svårt att sova.
När man inte har druckit så önskar man ju vara pigg på morgonen men nu är jag helt slut.
Dag tre!
Vi får kämpa på tillsammans!
Ha en fin fredag!
Med vänlig hälsning, paradisbruden

Detta är de svåraste perioderna, det fick jag lära mig när jag slutade röka för många år sedan. Om man är medveten om att det är just tredje dagen, tredje veckan, tredje månaden som är lite extra tufft så kanske man kan klara det lite lättare.
För nu j-ar ska vi klara det! Heja oss vad bra vi är!

Haha, vilken fin och talande kurva över hur livet ser ut. Men, se det positivt, vore värre om den bara var rakt ner.... Bra länk, hittade lite nytt läsbart. Tycker annars att det är sådär med den varan, sånt som är bra menar jag. Har dock hittat en blogg som är bra, vet inte om du sett den
http://www.nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=8018727 , ser inte ut som att länken fungerar här, men han heter Niklas Hidenius och har lite sunda åsikter tycker jag.

Tankarna om hur "resten av livet" ska bli delar vi väl alla härinne. Ibland ger de sig till känna mer än annars. Jag hade en period före jul när det kändes tungt och trögt, nu känns det lättare igen och jag försöker se den hår resan som en del i något större. Försöker vara mer öppen för nya saker i livet överhuvudtaget. Fick lite inspiration av Sanna Ehdins bok, Sluta kämpa, börja leva, där hon gav som förslag att man skulle medvetet välja att göra något annorlunda varje dag, för att träna sig i att fatta medvetna beslut. Det behöver inte vara så svåra beslut,utan typ gå en ny runda med hunden, laga en ny maträtt. Hon menade att det skulle sprida sig till större och viktigare delar av livet (än att som jag våga smaka risgrynsgröt igen vid julen och komma på att jag gillar det, och att boka in mig på nya träningspass med namn som låter som en ny raketmotor). Dit jag vill komma är att jag tror att man kan ta den här perioden och grunda något nytt och mer beständigt sätt att leva vidare. Precis som du skrev har det ju inte funkat med det vi gjorde tidigare.

Ha en bra dag och hoppas du inte hittade för mycket i din mailbox... Själv har jag fått lösa lite akuta saker per mail och telefon trots ledighet... men sätter upp det på slöhetskontot att ta av senare, när latheten sätter in :-)

/m

Vad jag inte kommer sakna är att vakna bakis. Jag saknar inte tankarna på föregående kväll och att nu får det vara bra, fast jag vet redan då att att det kommer det inte vara. Lagom till eftermiddag har man handlat mer nervgift.
Jag kommer inte sakna att aldrig ha riktigt med ork eller motivation att göra något annat än det som absolut måste göras.
Jag kommer inte sakna att oroa mig över en poliskontroll tidig morgon.
Jag kommer inte sakna den där känslan av att vara lite luddig och avtrubbad dagen efter. Att inte vara riktigt skärpt eller klar i huvudet.
Det är så skönt att inte behöva tänka på vad och var jag ska handla, hur mycket och för hur mycket.Och känsla av skam när jag handlar.
Jag kommer inte sakna mitt dåliga samvete för att jag försummar nära och kära.
Jag kommer inte sakna smygandet och fifflandet.
Vad jag ser fram emot är att vakna på morgonen pigg fräsch och utvilad. Jag ser fram emot att kunna gå rakryggad och se folk i ögonen. Jag ser fram emot att få tillbaka energi, motivation och kreativitet. Hitta tillbaka till mina tidigare intressen. Jag ser fram emot att börja ta hand om min kropp och att vara närvarande. Jag ser fram emot att få en fräschare kropp och friskt sinne. Jag ser fram emot att ta nya vägar, upptäcka nya saker. Jag ser fram emot att inte längre vara en slav under drickat..