Senaste kommentarerna i forumet

Tack kalla o Ulla, det värmer!

Hade glömt bort att jag blir gräsänka till helgen! Detta var tidigare ett gyllene tillfälle att korka upp en Bib i princip när dörren slår igen bakom maken.

Först hittar jag på något kul med ungarna, blir trött och irriterad och längtar hem till ett glas rött som "belöning" för att vi haft roligt och jag varit "duktig ensam-mamma".

Vad ska jag hitta på nu då? Hitta på något roligt med ungarna (varför hittar jag alltid på något roligt med ungarna när han inte är hemma??? är han hemma gör vi inget roligt, varför??) ... och sedan belönar jag mig med något annat gott, en god ost kanske?

Det ska nog gå bra :-)

Då är vi två! Upp till bevis för Barca, om dom nu har någonting att bevisa förstås. Antar att CL är fokus för säsongen, i ligan har dom känts och sett mätta ut. Visst, bollinnehavet är lika förkrossande överlägset som alltid på senare år, men skärpan och det 100-%iga fokuset har saknats. Det är ungefär som att det krävs Real borta för att alla skall prestera på topp, bortsett från denna match har det getts bort poäng på löpande band till höger och vänster.

Liten skrällvarning på Leverkusen dock, åtminstone i kvällens match, men aldrig att det skulle hålla över två matcher. Eller..?

Hoppas att ni alla får en bra Alla hjärtans dag!

för alla dina fina och eftertänksamma funderingar som jag under många månader delat med värme och glädje! Jag skrev just ett svar till dig i "min" tråd. Kramar / M

Ja, det känns länge sedan jag skrev det där första inlägget... Och det känns som om du och jag har följts åt rätt länge, även om du redan då hade funnits här länge och gjort stora förändringar i ditt liv. Jag är tacksam att jag fått lära känna dig.

Jag går igenom avslut efter avslut just nu. Och jag har också avslutat den relation till det här forumet som jag har haft. Men jag kommer att finnas kvar, kanske mer sporadiskt, kanske kommer jag tillbaka. Man jag kan inte nog betona den fantastiska betydelse som forumet haft för mig. Jag tror inte jag hade klarat av den resa jag gjort under de senaste månaderna utan det stöd jag fick, och utan de berättelser jag läst här. Tack alla, du mulletant, Lelas, lillablå, Mie och alla ni andra! Det är er förtjänst att jag i mitt liv idag kan känna lugn, tillförsikt, närvaro och glädje. Jag klarade det! Jag bor trångt, och jag får verkligen vända på varje krona nu. Men trots att även barnen blir drabbade av knappheten har vi i hemmet ett ljus som inte fanns tidigare. Vi klarar det här också, och vi mår bra!

I förra veckan avslutade jag och Han den familjeterapi som vi påbörjade för ett och ett halvt år sedan. Det känndes också så helt rätt! Och om drygt en vecka sätter vi punkten efter skilsmässan. Då är betänketiden till ända.

Nu ska jag följa exemplet och kopiera alla mina gamla inlägg här och spara dem. Som en dagbok.

Varma kramar till er alla! / M

Ikväll är det dags för en milstolpe i nykterheten. För första gången någonsin ska jag inte bulla upp med öl inför en champions league match. Ska bli helt ok!

... jag ser mig som den stolte riddaren du utmålar stående på klippan med vinden blåsande i håret. Och du har förstås helt rätt, det är ju jag. Det tog sin tid av tvivel och gnissel, men nu har jag faktiskt kravlat mig upp och det har vänt. Återigen känner jag mig nöjd och tillfreds med mitt nyktra liv. Uppskattar verkligen att vakna och lägga mig nykter. Sedan alla små saker, som att kunna köra mig och min hustru till krogen, eller bion och det känns helt naturligt och hon kan dricka vad hon vill för att det frestar mig inte ett dugg längre. Nu ska jag studera boken om återfallsprevention, och gå igenom vad som är särskilt farligt för just mig, vilka fällorna är. Tänk att jag är gräsänkling en hel vecka, och tycker det är lite syndigt med en påse godis. Innan jag satte på korken var dessa tillfällen en enda stor möjlighet att dricka så mycket som möjligt, och lalla omkring ensam i mina fyllor. Som jag såg fram emot att komma hem från jobbet och sprätta upp den första ölen. Men också så deppad och nedslagen jag var efter bara en timme, när ledan över mitt drickande hann ifatt mig och jag ångrade att jag ens börjat.
Bra lillablå, vi kör positiv egoism så slipper vi bli sura, griniga och bittra:-)
Kraaam själv,
Fenix

Bra frågeställning Ulla, det funderade jag mkt på förut. Finns det någon som är nykter en hel helg? Vad gör de då??. Nu vet jag att det finns det, och de är inte så konstiga. Har haft en skön helg, inte en tanke på A. Börjar kännas normalt att inte dricka på helgerna. Inget sug idag heller, trots att måndag var min värsta dag.
Det är så här det ska vara, Kram på er alla!!

Tänk vad jag känner igen mig...läser och nickar läser och nickar.....ett steg i taget...kram

Vad roligt med chanser, även om utmaningar kan vara läskiga så är dom härliga :-) Så mitt råd till dig är: Våga, chansa och älska dig själv!
Tänk vad du kommer växa, så av hela mitt hjärta lycka till/ kramar och styrka

Ha, ha, jag som inte gillar siffror blir nästan svettig när jag ser ramsan: hur var det nu jag tänkte? den 1/2 drack jag ett glas, har jag räknat med det, blir den 2/2 dag ett och vilka dagar....

29+33+16+2 (5 m.A) t.o.m. 1/2: 80/85

Pust. Dessutom inser jag att jag klunksmuttat vid några tillfällen efter den 1 februari men inte skrivit upp (och nogsamt raderat ur minnet). Måste man ha ett exakt datum att räkna nykterheten ifrån, räcker det inte med typ februari 2012? Tänk vad man kan hänga upp sig på oväsentligheter (?)

Nå, denna helg har gått bra och jag drack min goda äppelmust till goda lammköttet (och vår fantastiska vinsås som tack och lov kom från frysen, behövde inte plåga mig vid spisen denna gång ;-)

Det verkar som om någon / något vill hjälpa mig. Kämpar hårt för att tänka den tanken, att det är en hjälp menar jag. En del av mig vill bara lägga mig ned och utbrista: jag kan/orkar/vill inte!!!!! Det är nämligen så att jag fått några yrkesmässiga utmaningar, möjligheter att visa framfötterna i en situation och i en annan göra något som jag faktiskt borde kunna men lyckats ducka för genomn åren. Ska jag klara av de här sakerna måste jag vara mitt allra piggaste och bästaste jag, duger INTE med alkoholplanerings-jaget och bakisskakis-personan.

Det känns lite som om det är min sista chans att "ta tag i karriären". Samtidigt som det kan vara en början på något nytt, lite nya erfarenheter som kan hjälpa mig vidare i livet och ta mig själv i kragen (är det detta jag verkligen vill göra?).

Fast utmaningar kan vara läskiga!! (kan jag verkligen? lilla jag? usch de är så gamla mina kunskaper räknas nästan inte osv osv osv).

Kram till alla kämpar!

Tack föt omtanken! Jag tittar in här ibland och ser vad ni har för er. Det blir inte av att skriva bara, jag är lite slö. Men hänger med.

också kalla! / mt

Även denna helg gick bra, fast det var stor fest i helgen och det kändes rätt bra. Med rätt bra menar jag att jag kände mig rätt tråkig och präktig ett tag. Ingen annan märker det,men jag själv tycker det och känner mig rätt obekväm i situationen. Man kommer väl vänja sig, men det är svårt att inte gömma sig bakom vinruset.
Men som sagt ett steg till och en dag i taget, hoppas att alla ni andra har haft en bra helg/Kramar

igår... talade om det imorse och konstaterade båda att värre än så blev det inte. Det är en så markant förändring i vårt liv att dagliga bekymmer inte blir särskilt stora.

När jag läste min tråd igår fäste jag mig vid funderingarna om mitt jobb som vuxit fram under året. Det finns några saker i vårt liv där jag vill ha absolut klarhet innan jag trappar ner jobbet för gott. Att bli pensionär är ett STORT steg. Tänkte idag på min ålder, som jag sällan gör - jag kom ihåg när vktoria bad mig berätta om mitt liv strax före 40 där hon (du) är nu. Himmel, idag insåg jag att vårt flickebarn är 40... och vår minsting är 32. Ni förstår...

Precis nu kom Mm och berättade att han har en plan... att vi ska töja tiden mellan våra dåliga stunder så lång som möjligt. Vi är så eniga om att dåligt har man emellanåt och gräl hör livet till. Sen talade vi om kriser och trauman och minnesspår. Sånt vi båda har mycket kunskap om men vi har inte alltid kunnat använda kunskapen i tjänst för oss själva och varandra. Idag är det gott att vara. / mt

Tänkte på dig i dag, hoppas att allt är bra med dig/ kramar

från mig också! Jag förstår att din stund nu är nån annan stans på dygnet när före-middags-tiden är fylld av matlagning. Min stund är i tidigaste morgontimmen, då äger jag tid och rum.

Min mamma dog för ett par år sen ganska hastigt. Jag saknar henne men är tacksam att hon inte behövde bli ett vårdpaket. Jag inser också att hennes bortgång har möjliggjort mitt sätta-ner-foten... hon, som slutligen själv lämnade en alkoholist, var generös med att bjuda på öl och cognac och skulle aldrig har tagit till sig att det var en risk för min mullegubbe - hennes älskade svärson. Jag har ärvt hennes Århundradets... den jag köpte. Ska ta och läsa den ikväll. / mt

...usch vad man saknar dem ibland, de som inte finns hos oss längre. Även min mamma dog i cancer för 10 år sedan (min alkis till pappa var då redan borta). Det gäller att komma ihåg det där man inte tyckte om hos sin far, jag fattar inte att det inte funnits tillräckligt färskt i minnet för att undvika hamna i nästan samma sits själv.

Nä, för våra fina kämpande mödrars skull ska vi välja bort pappas väg - den går rakt åt helvete rent ut sagt!

Förresten Dompa, "din stund"? Den är väl fortfarande din eller hur? DIN stund var det ju, inte WHISKYNS stund. Spelar ju ingen roll vad du fördriver tiden med i väntan på maten, ett korsord eller ett glas whisky eller bara med lite filosofiska tankar: stunden finns där fortfarande för dig!

En sak du kan ägna dig åt är ju att fundera över vad det var som hände där den 11:e. Varför det gick som det gick. Att lära sig av misstagen är ett bra sätt att utvecklas.

Underisen och Stigsdotter, och alla andra...

Kan inte låta bli, Söndagskrönikan från Berra hör lite till mina traditioner...
Min tid på jorden att reflektera över vad som är verkligen viktigt i mitt liv,
och att reflektera på det som är viktigt ÄR viktigt för mig...
Någon sorts återkoppling till varför jag är och gör som jag är...

Ni vet, jag hade ju tidigare ett sorts beronde av att vara just..beroende,
av berusningen från alkoholen...
Den täppte till mina läckande hål på ett sjunkande fartyg, mitt liv...
Ett fartyg som förlorat sig... i sig självt, kapsejsat i stora vågor och starka strömmar,
på drift någonstans helt okontrollerat..
Jag var förlorad i mig själv, starka känslor och en kapten som aldrig var nöjd med sin besättning,
det inre gjorde ett sorts myteri att inte lyda order, för de var instängda, frihetsberövade...

Idag har jag försökt finna orsakerna till vad läckorna kommer ifrån, grundstötningar???
Vad fick mig att välja alkoholen istället för det verkliga livet, vad var mina fallgropar?

Att söka orsaken till sitt drickande kan vara helt avgörande, för sin framtida konsumtion...
Varför dricker jag???, en enkel fråga på många svåra svar, och val...
För det handlar mycket om val, vi har alltid ett val, att dricka eller inte dricka...
Det svåraste kan vara att vara förutan berusningen, bedövningen från livet, det man väljer bort..

Och när flykten ifrån flykten i sig blir ett självändamål, vad är då det första målet?
Vad var det första skälet till att jag valde bort det verkliga livet, sång och kärlek?
Men när det inte uppstod, varför åter försöka finna det som inte fanns?

Jag tänker mycket, en del hävdar FÖR mycket, varför slösa energi på sådant du inte förstår..?
Jag VILL förstå, eller åtminstone försöka förstå, vad är min livsuppgift?
Om det inte är att ständigt berusa mig, att söka sig bort...

Vad ville jag söka mig bort ifrån, och varför?
Om mitt nyktra liv är felaktigt, varför inte ändra på det...

Någon försökte säga mig något häromkvällen....
Frugan och jag fick en däckexplosion på framhjulet en fredagsnatt mitt på motorvägen,
glansisen var förädisk, och vi kunde ha slutat våra liv i en snödriva eller en lyktstolpe...
Jag kan inte enbart beskylla min egna körskicklighet och reaktionsförmåga, den var normal utan att hamna i panik, dock mycket bättre för någon som hade chansat med en enda kör-öl...
Någon ville säga mig att mitt liv är flyktigt och begränsat, och inte att ta för givet...
Det kan närsomhelst tas ifrån mig, och jag behöver se över vad som är viktigt i mitt liv...

Har ännu inte bestämt mig för vad, men att tro på sin övertro att man på vägen hem från ett par krogrundor skulle ha klarat sig chansande på bara lite alkohol, det hade varit mig överstiget...

Jag får mer klarhet i att alkoholen inte längre har i MITT liv att göra,
vad den gör med andras kan jag inte rå på...

Jag drack bara alkoholfria öl och GT minus G hela kvällen, släppte loss precis så mycket jag kände för, och mådde bra resten av kvällen, och klarade oss turligt nog helskinnade hem...

Och så påstår folk att de inte förstår sig på MIG!
När det känns som om jag vore ständigt omgiven av en massa dårar, fulla och tokiga...

Framför mig står jag inför nya utmaningar, det börjar med en Måndag, håhåjaja!

/Berra

Jag själv vill inte ha alkohol hemma. Skulle det nån gång bjudas vid någon middag ser jag till att gästerna får med sig det som blir över. Jag tror steget till att gå och handla kan innebära att jag kommer på andra tankar. Finns det hemma är det lättare att bara svepa ett glas utan att hinna rida ut suget.

Fisk är oerhört fint, en insikt som växt fram med åren. Hoppas du lyckades övertyga ongarna om det också! :-)

Trevlig kväll!

Heja dig, Dompa! :-)

/H.

Det som var min stund är helt borta nu. Förr satt jag med min whisky strax före sju. Väntade på maten. Blandade kanske någon gång pliktskyldigast lite i en sallad. Men nu är allt ansvar mitt och även idag ska ungarna ha mat. Så nu kör jag. Efter nästan två veckors köttintag ska jag pröva på fisk. Aldrig poppis hos mina ungar, men nu blir det så. Tuff love. /R

så finns bara ett trist tips. Vispa hela tiden. Så det är verkligen ett aktivt val att dricka den! Hela tiden PP, inte lämna på spisen utan vispa. /R

Pappavälling heter det här hemma. Ska köpa upp mig på en förpackning. Gott, men jag har inte hittat något smidigt tillvägagångssätt vid tillagning. Tips?

Tänkte just på glöggen. Den kommer ingen att dricka, så då kan man ju fimpa den. Annars har jag inget problem med att det finns alkohol hemma.

Nu har jag sugit upp dammtussarna. Ska hälla upp en ny kopp te.