Senaste kommentarerna i forumet

snyggt formulerad: Jag behöver ingen verklighetsflykt, jag behöver verktyg till att kunna hantera verkligheten istället...
Just vad många skulle behöva inse. Och leva efter... säkert handlar det mycket om att söka och våga börja använda sig av olika verktyg också. Det är så förrädiskt enkelt med flaskan... och så jäkla överreklamerat. Det kan jag störa mig på. Ha det gott / mt

en lyckospark till dig jag också. Det är fint att vara nära sina känslor... men jobbigt ibland. Kram till dig, lev väl / mt

shit pommes frites är väl det jag kan säga om dagen.
Ska inte lägga ut texten om det här, men jag kan säga som så. Äntligen känns det som att det kan komma nått gott ur situationen på jobbet. Jag vet inte än vad det blir av´et. Men det kan inte bli annat än bra känns det som.
Och är inte det en sporre för nykterheten så vet jag inte? Ett bra klimat på jobbet.
Lite är väl jobbet en anledning att jag sitter där jag gör idag. Dricka på prestationsångest och annat. Dricka för att kunna sova på natten.
Nu funkar det att sova ändå, men blir det också en lättnad att gå till jobbet kommer det gå ännu bättre.

Kram på er alla kämpar!

Ja, precis... och särskilt bankkontot som hör till den egna lilla firman...
Men, jag skall inte klaga på att jag har mycket att göra i mitt företag - det har ju varit mitt mål hela tiden, så jag väljer att se det som en framgång! :-)

/H.

investering som betalar sig otroligt snabbt ! Tänk om bankboken kunde ge tillbaka i samma omfång !

Ikväll är det dags för anhörigträff igen, det är inte klokt att det har gått en månad sedan sist...
Efter den här träffen blir det ett sommaruppehåll, så det är liksom lite skolavslutningskänsla idag. :-)

Egentligen känns det som att jag inte har tid att åka (det är två timmars resväg enkel väg, vilket innebär en övernattning hos lillebror - vilket ju iofs är trevligt, men det tar tid...). Jag har mycket att göra med mitt jobb just nu, och om jag inte skulle åka så skulle jag kunna jobba på lite ikväll... Men samtidigt så vet jag att det är dumt att inte ta chansen. Så, jag struntar i jobbet och investerar lite tid i mitt eget välmående. :-)

Ha en bra dag, allihop!
/H.

..och tänker....
Idag är jag inte glad, men absolut inte ledsen...
Det ena ger inte på en gång det andra, utan någon form av mellankoli...

Tankarna far runt, är det farligt?
Är det "dåligt" att inte vara glad, måste man hela tiden vara gl...ad?

Söker jag fortfarande de här kickarna i livet, och då det plötsligt blir kasst att inte vara glad...

Jo jag vet hur man gör för att lösa problemet, men det var en självmedicinering jag sysslade med förr i tiden..
Några klunkar alkohol så var det problemet löst, och så var man "lycklig" igen, fast man inte var det...
Det löste sig på en kemisk väg, men problemet var ju på sitt sätt ändå kvar, men man brydde sig inte...
En flytande lyckopillersubstans, men med mycket starka biverkningar, ångesten t.ex...
Och ångesten kunde man hålla stången med....mera alkohol...
..och så var man fast i ett ekorrhjul med fotboja, hänglås, kättingar och handfängsel...

Det var ju mitt egna val, vadå en alkoholist går inte in i det helt frivilligt, det blir inget val, det fanns inga andra alternativ just då...
Men på något sätt krökar man inte bort all sin egna självkänsla, mycket trubbas av, men inte själens kärna...
Där man fortfarande är medveten om sin situation, men känner sig maktlös och handlingsförlamad, vet att det är fel...
Men man har inga andra val, det blir någon form av överlevnadsstrategi, jag har inget annat liv än att återgå till ruset,
allt det andra blir för jobbigt att ta hand om, man vill skjuta det framför sig, ända fram till begravningen, sin egna...

Man har inga val...tills den dagen man bara önskar att ens begravning kommer och förlöser en från ens problem, för flera har de hunnit bli...
När det inte finns något annan lösning, att antingen önska livet ur en eller göra allt det andra, som att börja om med livet igen...
Och med dess alla problemen som hunnit bli flera OCH en ständigt abstinens...
Jag förstår att det bär emot, men har man nått sin emotionella botten, ja då kan man inte falla längre ner, botten på brunnen är nådd...
Man har inget mer att förlora än att sakta börja kravla sig uppåt, hur mycket än brunnens väggar rämnar...

Det blir bättre men hela tiden kommer man att jämföra med hur "lycklig" man var tidigare, och vem vet, kanske har det hunnit förändras sedan senast?
För den som vågar sig att prova på så kanske det fanns lite lycka kvar, ..ett litet tag...

För mig finns det ingen olycka i världen som kan göras mindre olyckligt med alkoholen, det kommer andra olyckor i dess spår...

Just nu är jag inte glad, men inte heller olycklig, ingenting jag kan snabbt förändra med annat lyckotillstånd...
Bättre att rida ut stormen och tänka på..."att acceptera det du inte kan förändra..."
Om det inte fanns några downs, hur skall man då veta när det blir några ups?

Att ge livet lite vidare ramar och skapa tillåtelse för både med och motgångar, och lära sig hantera dem...
Jag behöver ingen verklighetsflykt, jag behöver verktyg till att kunna hantera verkligheten istället...

/Berra

Berra, du överträffar dig själv gång på gång i förmedlande av din tankar! Du verkar ju helt nykter:-)
Kanske därför de verkar så klara.
/Fenix

...lite av livets "goda" som alkoholen medför, i ett annars ganska så uttråkat fucking vardagsliv...

Jo jag vet, jag har en likadan fru därhemma, som känner livets tristess med att vara allt detta du nämde, upp-passerska, uttagsautomat etc...
Allt hon gör är att laga mat, och tvätta kläder, och hennes tid blir när ungarna har gått och lagt sig...
Hon kan t.om spela in kvällens TV-program så att hon kan få tiden att titta senare när allt har lugnat ner sig...

Självklart skulle det sitta finfint med ett glas vin också, så att man riktigt kan komma till ro, men då somnar hon...
Och man kan ju då fråga sig...varför gör hon det inte då?

Kanske för att hon gör prioriteringar, väljer att tid för att möjligen dricka gör hon bara på helgkvällar, och då med början tidigast vid middagen eller möjligen tillagningen av den, eller när hon går på kalas eller fester, det är hennes "time-slot" för ett möjligt alkoholintag, annars oftast inte...
Men självklart ingen regel utan undantag, visst slinker det ner något glas mitt i veckan, men då oftast bara ett eller möjligen två...
och varför dricker hon sig inte full, eller håller en konstant alkoholnivå med ett långsamt och konstant drickande..?
Troligen för att hon inte är disponibel som alkis, eller så håller hon sig själv i en övervakande kontroll, hon vill ha kontrollen...

Hennes man (jag!) är inte en sådan, när jag har givit mig själv "tillåtelse" så är det rockn'roll, jag dricker tills jag når min nivå, och är inte nöjd förräns den är uppnådd, bjuds det inte på mer, så dricker jag före eller efter tillställningen, eller så skiter jag att gå på "torra" eller snåla tillställningar...
Allt som inkräktar på min alkohol-nivå är ett hot, och jag har lärt mig att komma runt problemen...
Jag ser alltid till att det finns material och tid för min konsumtion och allt annat utgör ett hot mot den...
Finessen är borta, det dricks direkt ur ölburkarna och gärna helst vid dörrtröskelen på fredagseftermiddagen, min time-slot var öppen just då!
Det fanns inga öppningar för några improvisationer, kunde inte ta bilen iväg och hälsa på någon då, inte hämta ungarna heller...

Jag var "låst" i mitt egna drickande, det fanns inga andra rutiner som gick att få in, snacka om bakbunden och nöjd!

Min timeslot var ett tillfälle per helg när jag var yngre, innan dess någon gång per månad typ...
Nu var den från Fredag kl 17 till Söndag kl 01 och all den tiden var möjlig att dricka, och sova ruset av sig på mornarna...
Snacka om att fucka upp helgerna, tiden mellan bakruset och nästa fylla var ju bara ett eländigt väntande...
Vad var jag för sorts människa mellan dessa berusningstillstånd?

Är det ett värdigt kvalitets-liv?
Var det ett liv som jag kunde stå för, fångad inuti mig själv av en verklighetsflykt, på väg någonstans, vartsomhelst, men inte här i alla fall...
Bort ifrån allt, var jag inte nöjd med det "vanliga" livet jag borde ha haft, vad är felet..?

Om du vill höra sanningen, så är det alkoholen som trollar bort dig i en mental förförelse, en förälskelse uppbyggd på en falsk grund...
I sitt hemliga recept så ingår det att du vill ha mera av den, och den tar bort glädjen i allt det vanliga livet, bara du återtkommer till ruset...

Tar man bort det som driver den (alkoholintaget), så blir det oftast platt fall tillbaka till verkligheten, den där trista verkligheten...
Orkar man stå ut och vänta på att verkligheten ska självläka, så man finner glädjen med att bara befinna sig i nuet?
Tiden är olika för olika personligheter, och det behövs bara ett enda litet återfall, så har man blivit blixtkär igen, i något som egentligen inte finns...

Det enda som verkar finnas förknippat med alkoholen, är ett livslångt evigt lidande som eskalerar och blir stadigt sämre...
Åtminstone för oss som inte kan ha kontrollen, mår man inte bra av någonting, ja då ska det bort, det är min livsfilosofi...

En tagg i fingret, den tar man bort, men hur är det med en tagg i själen, ska den få sitta kvar?

/Berra

TACK för er respons :)

Ja du Viktoria......det kanske är som du säger..... jobb, hus, barn mm gör en kanske inte lycklig.
När jag tänker efter, så känner jag mig ofta ensam (undrar jämt vad alla andra gör efter jobbet, känns som att alla är så glada o har fullt upp med familjen) efter jobbet åker jag hem, fixar middag, ev kör något barn på träning.... sen tvättar en maskin, och är såååååå JÄVLA UTTRÅKAD!!!!!!!!!! :(
kan det vara därför jag flyr med mitt vin????
Man törs ju knappt vara ärlig, för jag känner mig ofta som en URUSEL mamma!!
jag gör så mycket, men får inte så mycket tillbaka. Mina barn hjälper inte till hemma, de kommer hem när de känner för, o det är mycket tjafs nu när de är tonåringar.... och jag är helt SLUT!!!!!!!
Blir så jävla arg, då jag rusar hem från jobbet kl 17 för att förbereda middag o sen dyker ingen upp förrän kl 19.30-20.30..... o jag blir så sur, för att jag borde tänkt på mig själv. Skitit i att åka hem o laga mat o ta allt hemma, o sitta ensam.... jag kunde ju åkt o tränat, o gjort nått kul för mig själv..... men kroppen är lagd åt sidan, för att få en mysig stund hemma med man o barn..... men de har sitt nu, o jag känner mig tom, ensam, uttråkad.
ibland tänker jag att jag inte är lämpad för detta liv, Svensson-liv eller vad det kallas.
Jag ska försöka att ta mig i kragen, göra mer roliga saker, gå på masage, behandlingar, träna, shoppa o träffa vänner..... för hemma räkna jag som hushållerska/passupp/mat-tant o uttagsautomat :(

Har du varit helt NYKTER i ett och ett halvt års tid???

Tack för dina ord Viktoria :)

Hej Berra!
du har rätt.... jag VET att jag kommer att dricka massor i sommar, kan inte stå emot..... och jag är väl en svag själ, för jag har inga lösningar på problemet, baar en massa jävla utsäkter :(

Jaaaa, VAD händer om jag utmanar min trygghet?? (vinet)
jag är rädd för att jag inte klarar av mitt liv, att jag kommer att förlova fotfästet, för ofta så är jag så uttråkad av mitt liv..... enformigt, rutiner mm gör mig så less :((

men det är kanske det enda rätta att göta, att prova min gräns

Igår sa jag till min man, att det skulle vara skönt att vara utan alkohol till midsommar (både för att minska på mängden + ganske gå ner i vikt??) .... och hanvet hur orolig jag är över mitt drickade..... men då sägr han... Ja, men det är ju så gott att bara ta ett glas vin eller en cider. FATTAR han inte??? jag kan inte ta ett glas!!! igår skulle vi dela på en flaska vin, hade inget mer hemma efter helgens drickande.... emn då han valde att bara dricka 1,5 glas vin..... så drack jag resten.... för jag kan inte säga stopp, som han kan :((((

jag ska försöka ta en dag i taget...... och hoppas att självkänslan o livet återvänder för mig :)

genomsyrar dina rader.Det verkar som du har distans.Härligt att läsa
.
Visst är det så att nykterhet inte betyder detsamma som ständigt lyckorus.Vi är de vi är.Jag är den människa jag är, jag blir inte en annan för att jag slutat dricka.
Men jag kan acceptera mej själv på ett annat sätt.Jag känner allt mkt tydligare,det jag tänker är mer riktigt,det finns inga nojor inblandade som hade med alkoholen att göra o som fördunklade sinnena.
För så var det ju.

O allt går att lösa,allt vi går igenom går så småningom över i ngt annat,bättre,efter regn kommer sol osv...livet är ju sådant.Sen beror det ju på vilken slags människa är jag?Rationell?Känslomässig?
Själv är jag så jäkla emotionell så jag behöver sparka på mej själv ibland,det,då, är ändå ett mycket bättre sätt än att ta till den där berömda flaskan......

Det är nog inte smaken som är god, det är dess verkan kan jag anta...
Jag tycker efter 2,5 år att rödvin luktar unket surt skit igen precis som den gjorde i barndomen...
Men när jag drack så luktade den underbart, precis som nymalet kaffe, förväntansfulla smaken, minnesbanken...

Och det är väl på detta du bygger dina förväntingar, en total avkoppling, en frikoppling från vardagssysslorna, en flykt..
OK en pavva vin om dagen låter ju inte så hårt, men en ständig berusning om än liten...
En femdagarsflykt av fem dagar möjliga, du vänjer kroppen vid att vara mentalt frikopplad av alkoholen...

Är jobbet ditt så jobbigt att du förtjänar dess verklighetsflykt varje ledig dag, är det din belöning efter en hård arbetsvecka?
Denna vecka är det en 4-dagars vecka, du jobbar alltså 20% mindre, kommer du att dricka 20% mindre i nästkommande helg då också?

Du verkar ju vara helt medveten om din kommande semester, och din fasa över alkoholen...
Du vet om den i förväg, men tänker du på något sätt motarbeta händelseförloppet så att den tar någon annan utveckling?
Finns det några drastiska lösningar du kan ta dig till så här innan?

Min eldsjäl till att lägga av med alkoholdrickande blev att jag testade mig själv, jag prövade att svälta ihjäl den...
Alkoholberoende är som en självdrivande motor, så länge du matar den, så länge går den...
Och ibland är den som en herrelös motorbåt som bara åker runt i cirklar, till slut kör den upp på land och kraschar, eller kör över någon...
Så länge det finns något i tanken så kommer den att fortsätta..

Efter en nykter period så började fördelarna växa sig allt starkare, och jag insåg hur förbannat puckat man hade tänkt...
Man tillåter precis vad som helst, så länge det inte inkräktar på ens alkoholkonsumtion, min napp och snuttefilt, min trygghet...
Men vad händer den dagen då du utmanar den tror du?

Vad händer den dagen du utmanar din egna trygghet?
Vad händer den dagen du tvingas flytta till en annan stad, jo man får skaffa sig nya vänner på ett lokalt plan...

Att utmana är det enda sättet att pröva sina egna gränssättningar...

Och sedan kan man ju tänka, är jag feg?

/Berra

Hej Modesty, fint att se dig igen.
Vet du, jag hör till dem som tror att man inte blir automatiskt lycklig av hus och barn och jobb och allt annat som är yttre förutsättningar. Förmågan att kunna känna lycka sitter inne i dig och hör ihop med självkänsla och förmågan att acceptera tillvaron, att våga känna...

Flykten, ja du, som jag också funderat och kännt skuld över varför jag måste fly med hjälp av alkohol, när jag har allt detta...tristess var en av mina största anledningar. Sen ljög jag lite från första början då jag skrev här, visst jag har det där huset, det där jobbet, den älskade maken osv, men jag var inte alls nöjd. Huset må vara mitt, men jag tyckte när jag jämförde med andra att det var fult och omodernt, och skämdes över min 10 år gamla soffa - provade köpa dyra designmöbler (kopiera inredningstidningar) det hjälpte inte, suprise!
Jobbet som var så bra, gjorde eg bara att jag kände mig otillräcklig - och ska sanningen fram var det ett högst ordinärt jobb - vad är ett bra jobb? Det har blivit väldigt provocerande att idag säga att man inte har ett bra jobb. Pinsamt liksom - därför låtsas många att jobbet är stimulerande och självvalt (mycket modernt att välja själv)
Alla ska toktrivas och ha de jobben man VALT, inte de man bara råkat få. Skulle vi inte lite inners inne vilja vara den där personen som fotas i lite avslappnad pose på sin nybyggda altan i lärkträ, där man kopplar av efter en dag på sitt kreativa, utvecklande, beundransvärda/avundsvärda arbete. Vi ska så att säga vara vår egen lyckas smed i allt vi tar oss för, på jobbet och privat. Lyckas du inte med det ligger felet hos dig själv.
Maken då - jo visst älskar jag honom, men vår relation var rätt sliten med tanke på allt festande och alla missförstånd och besvikelser som följer i alkoholens spår. Vi han ju dessutom inte med speciellt mycket kvalitetstid eftersom mycket av den lediga tiden gick i bakfyllans tecken (bakfylla i dyr soffa på avbetalning är lika jävlig som vilken annan bakfylla somhelst - surprise nummer 2!).
Så kontentan blev att jag kunde rabbla upp alla de parametrar som ska bevisa att jag har ett "kvalitets-liv" men de betydde faktiskt inte så mycket. De fanns där i fysisk form, men det var bara en kuliss egentligen. Ärligt talat, vem som helst kan skapa kulisser - det är inte det som gör oss till harmoniska människor som har förmåga att känna lust och njutning inför livet vi begåvats med.
Vem som helst kan ju bära ett fat med limefrukter/kronärtskockor i motljus genom köket liksom, men vad faan betyder det egentligen?! Att vi KÄNNER lycka, eller att vi SER lyckliga ut?? Framförallt är handlingen meningslös om ingen tittar på eller fotar : / Och vad är det för kvalitet på ett liv som bara kan existerar genom andras ögon?
Du Modesty, slutsatsen jag iallafall drar är den att utan den där goda självkänslan kan den sanna, rena lyckan lik förbenat inte infinna sig. Alkoholmissbruk och självkänsla går inte hand i hand. Men jag kan lova dig att idag, efter ca ett och ett halvt års nykterhet har den börjat återvända med stormsteg!

Oj, det blev långt. Du fick igång mig här eftersom detta är något jag själv funderat mycket kring: )
Önskar dig motivation och tillit till att du kan om du vill!
Kram från V (som slutat ha lime på stora keramikfat, jag har ändå aldrig fattat vad man ska göra med dem om man inte har dem i drinken? Vem tusan förbrukar så mycket lime?)

men det är inte jag :(
Jag läser o följer många på detta forum, har själv skrivit inlägg då och då.... och konstaterar att för många av er, så går det så bra, men här är det jämna plågor :(

Hela denna helg har jag druckit, varje dag, o mitt mål att bara ta ett glas vin, funkar inte!! Det blir snarare en flaska/dag, så denna helg..... blev det väl ca 5 flaskor, 5 dagar ledigt, som för mig blivit ett helvete!! Fast det är ju inte flaskor, utan dessa helvetesboxar jag släpar hem!!!

JAg LÄNGTAR till jobbet, för så länge jag har att göra, så går det bra. MEN så fort det är helg/ledigt då är det ju såååå gott och smutta vin vid matlagning/grillning/städning/solande/TV-tittande..... ja, till typ allt :(

JAG FASAR för semestern!!!!

Men till alla som är så duktiga, hur gör ni???? Och säg inte att jag har dålig karaktär

Jag har en underbar familj, vänner, jobb, hus mm.... men vinet har blivit min belöning för att jag ORKAT med dagen, haft tufft på jobbet, tjafs med barnen, mycket att göra hemma..... det är så SKÖNT att få gå in i dimman ett tag, o fly..... för jag gissar nu att det är det jag gör, flyr! Men från VAD???? tycker jag har så mycket att vara lycklig över, men ändå söker jag mig till flaskan o ruset

Börjar fundera på om barnen börjar ana, då vinglaset alltid står på bordet, att jag inte kan skjutsa dom till vänner o träning, har så dåligt samvete, och en del av mig vill sluta helt, men den andra delen bara längtar efter vinglaset..... o den njutning det ger mig. Och tanken på att sluta helt, då känns det som att jag skulle dö, livet vara slut mm......

gud, varför ska det vara så förbaskat gott med rödvin????

nu är livet tungt :(
3 veckor till semester, fester o alkohol :((((((
ÖNSKAR jag hade karaktär att bara kunna säga nej........

...men inte vilken Måndag som helst, utan en LEDIG måndag, en nationaldag...
Och det är nog den bästa Måndagen på myyyycket länge....

Den har visat sig från sin allra bästa sida, rena sommarvärmen, och jag har njutit av varje minut...
Lite skönt ändå att vi svenskar inte har hunnit belägga den med någon tradition ännu, tänker då mycket på våra grannar baggarna..
Vi umgås med en norsk familj och jag har tidigare varit lite avundsjuk att de har gjort den till en sådan festlig dag, den syttende mai...
Men så är de som oftast bakis på jobbet den 18:e också, och det är ju inget jag är avundsjuk på, heller...

Mitt aktiva deltagande av den ganska nya svenska nationaldagen blir att nu och framledes...enbart att få njuta av den...
Många år i dess början så behövde jag jobba på den, och den fick aldrig den dära raketfarten alla hade pratat om..

Och för många svenskar har den svenska flaggan och vara nationalistiskt blivit synonymt med att vara nationaldemokrat,
i en politisk skugga och och en bitter bismak av rasister och vajjande naziflaggor...
Taxichaffissarna som inte fick märka upp sina bilar med den svenska flaggan, och köttförpackningarna fick nästan inte längre bära den svenska flaggan...
Vad är vi för svenskar egentligen, vågar vi inte stå upp för vår svenska fana, slå oss på bröstet och vara stolta över vårat eget land...
Det betyder inte att alla andra är sämre, eller att vi är bättre än "dom", EN dag om året får vi svajja med våra flaggor och vara stolta över vårat egna land...
En dag om året...!
Titta på vårat gannland längre ner, Danmark, där finns dannebrogen på vart och vartannan produkt, och de heter något med..t.ex DANfoss osv...

Jag kan nog tycka att vi skulle våga vifta lite mera med vår svenska flagga, inte bara i gösstaken på båten, och en liten vimpel på flaggstången...
Men så tycker jag väldans mycket också, om nästan allt, har aldrig haft vett att hålla käft, ...heller...

Så idag, gör jag ett "bokslut" på min ledighet, som jag brukar, en sorts sammanfattning av min ledighet...
Sluter mina ögon..vänder blicken inåt (tredje ögat som de pratar om på yoga-meditationen), och låter tankarna tala till mig...
Är jag nöjd med min egna tid?, har jag förvaltat den bra?, kunde/borde jag ha ändrat på något?, hann jag njuta av den?
Finns det något som var bättre än tidigare ledighet, som jag kan anamma till nästa helg?, hann jag med det som jag hade förväntat mig?

Som ni ser..!, tusen frågor jag ställer till mig själv, men inte så "sakliga" utan mer åt känslohållet...
Och vad håller jag på med?, jo jag försöker "lära mig" att få kontrollen, kontrollen över mitt egna liv, ett stadigt handgrepp...
Det allra viktigaste för mig är att inte utsätta mig för en negativ stress, då klappar jag ihop av pressen, och då gäller det att "lyssna" på mig själv...
Irritationen går upp, jag bli lättretlig och inåtvänd, och avbryter jag inte den negativa spiralen, ja..då barkar det åt helvete!
Så jag vänder ut&in på mig själv, ser mig från ett yttre perspektiv, och lär mig objektivt se och höra, vad håller du på med Berra, just nu?

Det är ett nytt "påfund" av mig själv, jag betraktar mig själv, och lär mig läsa mina egna reaktioner, snabbare..
I mitt "alkoholiserade" liv så fanns det hela tiden en "nödutgång" med hjälp av alkoholen, jag kunde lämna mig själv, snabbt...
Nu kan jag inte det, längre...
Så det finns massor av fallgropar där jag måste hinna se mig själv innan jag snubblar i groparna...

Och vet ni vad?, det har börjat funka...
Jag har idag mycket närmare till mina egna känslor än vad jag hade tidigare, och det kanske är ett måste, för att det ska kunna funka...
När jag håller på att brisera, släpp vad jag har för handen precis då, sätt mig på sidan av och betrakta hela situationen, är detta hela världen?
Knappast, men bara en väldigt irriterad Berra som håller på att bli skogstokig, man kanske skulle le åt hela saken???
Och då rinner skiten av mig, och jag kan bara sitta&titta mig runtomkring, detta är inte hela världen....

Hela världen för mig är att få leva i samtiden med den, och uppleva den, i realtid, inte försöka leva upp till en massa uppoffringar...
Leva på minnen, det kan jag göra i graven, här ska skapas nya hela tiden....

När jag tokjävlades med en Molly (expanderbult för gipsskiva) i fredags och var på väg att sätta hammaren i gipsskivan av ren frustration...
Så följde jag med blicken en svettdroppe från min näsa till trägolvet, mellan mina bara fötter sprang en silverfisk, och sedemera började dricka av droppen...
Då föll det sig för mig, att jag måste vara en jätte för silverfisken därnere, och minsta lilla rörelse med min fot skulle krossa honom..
Jag fullt upptagen med att hacka nya hål i väggen ca 2 meter upp från golvet, och en liten liten felaktig rörelse med foten, och jag skulle ovetandes släcka ett annans liv, det kändes märkligt plötsligt...

Jag hade inga problem med att slå ihjäl den trettioelfte myggjäveln som var på väg att ge mig full sysselsättning i natt med kliande myggbett,
båda äro de skadeinsekter, men den ena ger mig mer besvär än den andre, och det rättfärdigade mig att skicka en art till insektshimlen snabbare än den andre.
Ibland känner man sig som en gud, och kan bestämma vilka som får leva eller inte...

Tidigare i mitt liv hade jag inte ens bestämmanderätt om jag skulle få vakna upp med ångest eller inte...
Det är en liten mer bit av kontrollen jag har idag...

Är det en rätt utveckling?

Jajemänsan

/Berra

Jag menar Ska ta det till mig. Jag är också nykter men är lite snabb i bland på tangenterna och i tanken
:-)

Tack

Här sitter jag och läser och får så många svar. Jag känner igen mig Viktoria, (både som nykter/ precis så kände jag för tre år sen och som svikare, då man vänder allt ryggen. När alkoholen går in går vettet ut - sa en gammal kvinna till mig för många år sen, när min fd man var elak. Vet ej vem som först sagt det.
Addes svar är så klockrent, att det ska skrivas ut och has framför näbben. Jag känner igen mig i allt, ska ta mig det till mig.

Förstår den otroliga sorg/frustation, då någon efter 9 år, väljer en annan väg och det slutar med begravning. Är starkt att orka, även med egen lång nykterhet.

Sen är det ju så kloka inlägg ni alla skriver
kram allihopa och tack för att ni finns

Dag 155.

Varit ute på flertalet fester på sista tiden. Sett många dricka, och inte en tanke, eller minsta sug att hänga på.

Snarare känner jag fördelarna genomsyra hela tillställningen för mig, att ohämmat leka med barn, äta gott och skratta. Bilen hem, och klippa gräsmattan på söndag förmiddag är en ren fröjd. :)

Livet är inte bara dans dock, bearbetar mycket från min separation fortfarande, och även fast det är bra att alkoholen inte är en del i det bearbetandet, så är ju inte nykterhet någon säker väg mot perfekt lycka heller.

Däremot börjar jag reagera mot alla som har "intresse" i alkohol, allt snack om vilket vin, provsmakning, vilken whiskeysort är rökigare än den andre...

<3

Lyckos MIG!!! för jag har inte bara kramat Lelas, men också Mr Pianoman! De fick ju
bara en kram var, men jag fick TVÅ!!!

vilket mys ni har för er !!

Vet ni vad jag har gjort idag? Jag har kramat Lillablå! :-) Lyckos mig! <3

/H.

nationaldag med sång (Nä, jag sjunger INTE !! Det finns gränser !!) och glädje !!

Och en helt sanslöst bra sak !! Jag har lyckats få en riktig entreprenör inom narkoman- och alkoholbranschen att bli intresserad av vårt projekt i hemstaden !!
En 100% utdelning !!

En JÄTTEKRAM tillbaks till dig Tekla!

Jag försöker åxå göra saker som JAG mår BRA av :)
Nu i helgen har det blivit mkt sol, som jag älskar!

Men tyvärr har stunder av tårar och besvikelse funnits då sambon blev "den där andre" som jag ej uppskattar. Som lägger över all skuld på mig, är arrogant och spydig.
Han har berättat i helgen att han ej anser sig ha problem med alkoholen!! Jag behöll mitt lugn men inom mig var det KAOS!
Fan, för bara två veckor sen var han ute hela helgen och drack, Berättade sedan för sina barn och gick till AA tre ggr.
Tillhör väl sjukdomsbilden, att pendla mellan insikt och förnekelse.

Jag tänker just nu: att jag SKITER I HANS PROBLEM! Jag har också överlämnat hans drickande till honom och ska försöka hålla distans.
HANS val. HANS liv. HANS problem.

Kramisar till er alla!

Hej på er alla som läser.

Jag måste skriva här igen och berätta vad som händer.
Jag mår bra och har börjat jobba igen, men har släppt en del arbetsuppgifter som jag hade innan, det känns skönt. Hoppas jag bara kan hålla mej ifrån dom i längden. Måste tänka på mej själv!

Min sambo dricker men det känns som det blivit lite mindre, kanske inbillar jag mej men han drack inget igår vilket han skulle gjort innan. Han har det jobbigt på sitt arbete men har fått tag i ett annat som han ska börja på nästa månad. Jag tycker att han berättar mer för mej om vad han känner, ett litet framsteg.

Jag har läst att det finns många orsaker till att dricka men jag tar varje dag som den kommer och försöker att inte känna för mycket i förväg.

Jag gör saker på helgen som jag vill och sen får han bestämma om han vill med eller inte, jag åker ändå och ibland bestämmer vi tillsammans.

Han sa till mej förra helgen att han tyckte jag blivit så mycket lugnare nu, det stämmer nog för jag har överlämnat hans drickande till honom och jag försöker hålla distans till det. Än så länge går det bra.

En JÄTTEKRAM till er som kämpar därute!
TA EN DAG I TAGET OCH GÖR DET BÄSTA AV DEN!